lugn i stormen Det går inte att ta ett steg framåt. Vinden träffar så hårt att vi alla fyra kryper ihop och lutar oss mot den, som om den vore en vägg. Glaciärrepet mellan oss lyfter från marken i färgglada bågar. Kläderna smattrar, sikten försvinner, vassa snöflingor piskar ansiktet så att jag måste andas stötvis för att inte få in snö i munnen. Vi är bara några hundra meter från stenbumlingen där vi tänkt söka lite lä, ta av stighudarna och sedan åka ner. Men utan att byta ord eller blickar – det vore meningslöst att ens försöka – inser vi att vi inte kommer att nå fram. Mitt ute på den oskyddade fjällsluttningen har vi inget annat val än att kura ihop oss tills vinden avtar. I detta vita kaos upplever jag ett meditativt lugn. Det dånar runt skallen, men inuti är det stilla. Här på kalfjället ovanför Tarfalasjön finns inget annat att göra än att vänta, andas, hålla balansen. Det är som om naturen säger: ”Nu håller ni käften och gör som jag vill!”
P Skidglasögon på! Sara Widell utbildar sig till bergsguide och har nyligen tagit sin aspirantexamen.
36 vinter 2011
lan A var en färd jag planerat flera år, men aldrig lyckats få till. Att åka hund spann från Nikkaluokta upp genom Visttasvággi på den snötäckta jåkken som rinner där, passera stf:s stuga Vistas och se dan fortsätta till Nallo. Att med Nallostugan som basläger göra toppturer i de branta bergen runt omkring i några dagar, och sedan åka tillbaka med hundarna. Men varje år har något krånglat, vanligtvis fjäll vädret. Förra året ställdes resan in dagen innan avfärd, efter att en värmebölja svept in och för vandlat norra Lapplandsfjällen till en lavinfarlig snösörja. Helikoptrar flög skytteltrafik in i områ det för att evakuera skidåkare från dalar där de blivit instängda. Nu är det kört igen. Jag, mina kompisar Patrick Da Luz och Dan Brylde och fotografen Nicklas Blom står i duggregnet utanför Nikkaluokta tu riststation. Det är fredag den 15 april. I förrgår
kom, om inte en värmebölja, så i alla fall ett rejält mildväder. Hundspannsföraren Barbara Willen ringde och sa att snön inte kunde bära hundarna och slädarna längre. Snöbryggorna över fjällbäck en kunde kollapsa. – Även om vi lyckas ta oss till Nallo, är risken stor att vi inte kommer därifrån. Men jag har pra tat med Erik Sarri på Nikkaluokta, han kan köra er dit med skoter, sa Barbara. Vi bestämde oss för att ta nattåget från Stockholm och chansa. Timmarna innan avgång en var helt snurriga. Den blivande bergsguiden Sara Widell ska med på turen. Hon ringde och sa att väderprognosen blev allt sämre. Det var inte säkert att Erik Sarri skulle kunna ta oss till Nallo. Plan A byttes mot Plan B, C, D, E – när jag kolla de av min telefon senare såg jag att jag och Sara hade pratat med varandra tio gånger och skickat 22 sms, samtidigt som jag hade hämtat barnen på dagis och tokpackat. – Kan vi ta oss fram med hundspannen från Abisko i stället? Går det att åka skidor längs Jojoleden tillbaka från Nallo? På tåget erkände Danne att han hade feber, men ändå ville följa med. – Hur ska vi få med dig om vi måste gå hem över bergen? frågade Patrick upprört. Danne såg lite spak ut och tog en värktablett till. Nu är den legendariske skoterföraren Erik Sarri vårt sista hopp. I receptionen har de sagt att han befi nner uppe i Visstásvaggi. Går det att ta sig fram där? – Ni får fråga Erik när han kommer tillbaka. När Erik kliver av skotern berättar han att snö bryggor rasar ihop överallt. Han pekar mot mol nen som tornar upp sig i väster. – Det är riktigt skitväder på gång och det finns bara två ställen jag kan ta er till, Kebnekaise och Tarfala. Och nu är det bråttom. Jag har varit på Kebnekaise fjällstation och i Tarfala flera gånger tidigare. Båda ställena är mycket bra basläger för toppturer. Fjällstationen, där Sara väntar på oss, kan erbjuda trerätters middagar och bastu om vi blir helt inblåsta. Tarfala, å andra sidan, kan ge den vildmarks upplevelse vi var ute efter från början. Där finns bara stf:s övernattningsstuga och en liten forsk ningsstation. I övrigt bara svart-gråa berg, mintblå glaciärer och vit snö. – Jag kan köra er till Tarfala, men jag kan nog inte hämta upp er. Ni får ta er ner från dalen själva, säger Erik Sarri när vi lastar packning och skidor på skotersläden. Skid- och skoterleden upp mot Kebnekaise har smält så vatten forsar kring skotern. Samtidigt ökar vinden hela tiden, fjällbjörkarnas grenar böjer sig i vinden.
365 naturkompaniet