Religionskunskap för gymnasiet – nivå 1 och 2

FÖR GYMNASIET NIVÅ 1 OCH 2

Desmond Tutu (1931–2021) var en sydafrikansk präst och frihetskämpe. Han var ärkebiskop och den anglikanska kyrkans överhuvud i Sydafrika 1986–1996. Tutu förespråkade icke-våld som metod i kampen mot apartheid, det rasistiska samhällssystem som delade upp befolkningen i vita och icke-vita och där de svarta utsattes för det hårdaste förtrycket. Han tilldelades Nobels fredspris 1984. Tutu ledde på 1990-talet Sanningsoch försoningskommissionen, som hade till uppdrag att utreda övergrepp begångna under apartheidtiden.

NATIONALENCYKLOPEDINS

RELIGIONS KUNSKAP

FÖR GYMNASIET NIVÅ 1 OCH 2

NE Nationalencyklopedin AB Ångbåtsbron 1, 211 20 Malmö redaktionen@ne.se www.ne.se

© NE Nationalencyklopedin AB 2025

Författare: Anders Hansson och Birgitta Melén

Läromedelsutvecklare: Patrick Wernetoft

Redaktör: Anders Hansson

Rådgivare: Sanne Frostensson, Lotta Samelius, Boel Westerberg och Anders Westerberg

Bildredaktör: Martina Eriksson

Grafisk formgivare: Jens Klaive

Layout: Arvid Gruvö Wärle, Jens Klaive och Ellen Rönn

Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman, t.ex. kommun, eller Bonus Copyright Access. De flesta skolor och högskolor har avtal med Bonus Copyright Access och har därigenom viss kopieringsrätt. Det är lärarens skyldighet att kontrollera att skolan har ett giltigt kopieringsavtal med Bonus Copyright Access. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter och fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till rättsinnehavaren.

Tryckt hos GPS Group i Bosnien-Hercegovina Första upplagan, första tryckningen

ISBN 978-91-89915-35-0

förord

Nationalencyklopedins religionskunskap för gymnasiet behandlar nivåerna 1 och 2. Boken tar upp samtliga delar av det centrala innehållet utifrån Gy25.

Varje avsnitt är nivåmarkerat med hjälp av prickar både i innehållsförteckningen och högst upp på sidan inför varje avsnitt. Det bidrar till en tydlig struktur där du på ett enkelt sätt får en överblick över det innehåll som ingår i de olika nivåerna.

För att du på bästa sätt ska kunna ta till dig innehållet presenteras och förklaras centrala begrepp i början av varje avsnitt. Avsnitten avslutas med sammanfattningar samt instuderingsfrågor och övningar. I övningarna får du möjlighet att diskutera och reflektera över det du har läst tillsammans med dina klasskamrater.

Förutom världsreligionerna får du lära dig om urfolksreligioner världen över. Du får också fördjupa dig i både religiösa och icke-religiösa levnadssätt och perspektiv. Texterna utgår från människors vardag men knyter också an till aktuell debatt och forskning, bland annat förhållandet mellan religion och vetenskap.

Den här boken ger dig inte bara fakta. Genom att läsa och arbeta med den får du också en förståelse för religionens roll och betydelse, för både människor och samhället, och för hur religion har format Sverige och världen. Kanske lär du dig inte bara mer om religionskunskap utan även något om dig själv.

Redaktionen, NE

innehåll

KAPITEL 1:

1.1

1.2 Vad är icke-religiösa livsåskådningar?

2.1

2.3

2.6

KAPITEL

KAPITEL 1: Större än jag

Livets träd är en vanlig religiös symbol, inte minst i Mellanöstern där flera av de största religionerna har sitt ursprung.

AVSNITT 1: VA d är r ELI g I o N ?

Finns det något som är större än jag?

Ja, så är det enligt många religioner.

Det finns en gud, en högre makt, en god ande eller något liknande som är större och kanske finns i en verklighet som människor inte kan begripa och greppa med sina vanliga sinnen. Samtidigt kan detta ”större” vara närvarande bland människorna.

ORD OCH BEGREPP

Agnosticism är uppfattningen att det är omöjligt att veta om gud finns eller inte.

Ateism är uppfattningen att gud eller någon annan högre makt inte finns.

Dualism innebär att det finns två tydliga motsatser, till exempel en god och en ond makt.

Dyrka är att tillbe och hylla en gud eller någon annan högre makt.

Funktionell beskriver hur något används.

Helgedom är en lokal som är avsedd för att dyrka en högre makt, exempelvis ett tempel.

Hierarki kallas en ordning där någon eller något står över andra eller annat, som i sin tur kanske står över sådana som står ännu lägre.

Lära är ett system av grundläggande idéer som förklarar en religion.

Mysterium är något som man inte kan förstå eller förklara med förnuftet.

Praktik är att regelbundet göra eller tänka något; ett handlingsmönster eller tankemönster.

Substantiell beskriver vad någonting är i grunden.

Förundran

Har du någon gång tittat upp på stjärnhimlen och känt dig omsluten av något större än vad du kan säga med ord? Eller spanat ut över havet och upplevt en känsla av oändlighet? Häpnar du inför en blomma som tränger upp i en spricka i asfalten? Känner du dig ibland rotad och trygg bland människor du tycker om? Kan du hålla fast vid hoppet att något ska förändras i en till synes hopplös situation?

Många som försöker beskriva vad religion är använder den typen av beskrivningar. De menar att religion handlar om att man anar att det finns något som är större än man själv och att detta ”andra” påverkar

ens liv – på något sätt är man beroende av det. Många menar att en religiös övertygelse kan uppstå när man möter något som är ett mysterium, som är totalt annorlunda och som gör att man både känner förundran och blir lite skrämd. Kanske fylls man också av en positiv förväntan på att något bra eller spännande ska hända. Just förundran är nog ett ord som många runt om i världen skulle använda för att beskriva vad religion djupast sett handlar om. Förundran kan då betyda att bli lite häpen eller förvånad och samtidigt känna sig lite högtidlig, respektfull och kanske tankfull.

Kan den här bilden ha något med religion att göra? Vad tror du att den vill säga om religion? Vad kommer du att tänka på när du ser bilden?

Med den typen av resonemang handlar religion om en erfarenhet av ett mysterium som kan kallas gud eller någon annan högre makt

Men religion kan också vara en föreställning eller teori om gud – alltså något man tänker ut. Människor skapar då en konstruktion som bygger på erfarenheter – de bygger upp en struktur och beskriver den högre makten. Mysteriet blir något man kan resonera om och tro på utan att själv ha den typen av erfarenheter.

Problematisera och reflektera

”Du har ju kyrkan, jag har fotbollen.”

Så sa en person till en av sina vänner som ofta går i kyrkan och är med på olika verksamheter i församlingen.

Fotbollsspelaren menade att han lägger lika mycket tid på träning och matcher och har lika stort engagemang som den religiöse vännen har för

kyrkans värld. Enligt fotbollsspelaren handlar det för dem båda om samma typ av ”uppslukande” fritidsintresse. Är det egentligen någon skillnad mellan de två personernas engagemang? Vad är i så fall skillnaden? Vad betyder engagemangen för deras liv?

Skrämmande och fascinerande

Den tyske religionsvetaren Rudolf Otto beskrev i början av 1900-talet religion som ett möte med ”det skrämmande och fascinerande mysteriet” (begreppets latinska form mysterium tremendum et fascinans har blivit mycket känd). Det är ett möte med något totalt annorlunda där man känner närvaron av något eller någon som gör att man upplever ett slags vördnad eller djup respekt. Enligt Otto upplever man motstridiga känslor när man möter detta mysterium – det är både skrämmande och lockande. Mysteriet är något som människor ofta kallar gud.

Våldsamma naturfenomen kan vara både fascinerande och skrämmande.

Många människor har för vana att tända ett ljus för de dödas själar när de besöker en kyrka.

Definitioner av begreppet religion

Bland forskare finns två grundläggande sätt att definiera begreppet religion: substantiella religionsdefinitioner och funktionella religionsdefinitioner.

Substantiella religionsdefinitioner beskriver religion utifrån den lära som religionen står för, alltså grundläggande idéer om gud. Exempel: Religion är tron på en högre makt.

Funktionella religionsdefinitioner beskriver religion utifrån hur människor använder religionen i sina liv, alltså vilken funktion den har och vilka mänskliga behov den svarar på. Exempel: Religion är sådant som gör att människor upplever att livet har mening. Religion är sådant som ger människor hopp inför framtiden.

De flesta religionsdefinitioner utgår från att religion på något sätt handlar om en verklighet som man inte kan uppfatta med sina sinnen på samma sätt som man uppfattar sin vardagliga omgivning. I regel finns det inom en religion också en föreställning om gudar eller andra typer av högre makter som på olika sätt kan ha kontakt med människor och påverka deras liv. Människor uppfattar att dessa högre makter dels skyddar och hjälper dem, dels ställer krav på dem. Kraven innebär att människorna har skyldigheter mot både de högre makterna och mot medmänniskorna.

Forskare diskuterar vilka inslag som ska finnas för att något ska kallas för en religion. Religion handlar inte bara om hur man tänker om världen och gud utan också om vad man gör. Här är några av de inslag som många forskare tycker är viktiga i en religion:

p Tro på att det finns en högre makt som påverkar människors liv.

p Regelbundna praktiker för att ha kontakt med en gud eller andra högre makter, exempelvis bön, gudstjänst och offer.

p En lära som förklarar högre makter, livets mening, världens skapelse, livet efter döden och så vidare.

p Etiska och moraliska regler för hur människor bör leva och vad som är gott och ont.

p Någon form av gemenskap eller grupp där religionen ”utövas” på olika sätt.

Två dimensioner

När forskare och andra talar om religion rör sig diskussionen ofta kring två viktiga begrepp: transcendent och immanent. Här är en starkt förenklad förklaring av begreppen:

Transcendent är det som

p är gudomligt

p är bortom människors värld

p man inte kan uppfatta eller förstå med sina vanliga sinnen

p är svårt att förklara med ord

p är helt annorlunda.

Immanent är det som

p är mänskligt

p är här och nu

p är synligt och begripligt

p kan beskrivas med ord och bilder

p liknar det man är van vid.

Ordet transcendent kommer av det latinska ordet transcendo, som betyder ’överskrida’. När det gäller religion och filosofi syftar det på sådant som överskrider och ligger utanför människans förmåga att förstå och beskriva. Ordet immanent kommer av det latinska ordet immanere, som betyder ’förbli i’. Det kan också översättas med ’inneboende’,

Att be till en högre makt är en vanlig religiös praktik.

och här syftar det alltså på att vara i den mänskliga världen. Många uppfattar det transcendenta och det immanenta som två separata dimensioner eller sfärer som är åtskilda från varandra – det gudomliga och det mänskliga. Men många tänker sig också att det gudomliga kan vara närvarande i det mänskliga. En del menar att en gud kan ta mänsklig form och vara i människors verklighet. Ett exempel på detta är den kristna föreställningen att Gud blev människa i Jesus Kristus. Andra tänker sig att gud eller en aspekt av gud kan finnas i en människa, ett djur eller en växt på något sätt. Kanske gud omsluter världen eller finns i allt levande?

Forskare talar ibland om transcendensorienterade religioner som tydligt skiljer mellan det gudomliga och det mänskliga – det är två separata dimensioner där det gudomliga finns bortom den synliga världen. Immanensorienterade religioner är däremot religioner som inte gör en sådan åtskillnad utan menar att det gudomliga finns i den synliga världen som inslag eller aspekter i människors vardag.

MYTER

Religion är alltså något som inte alltid är så lätt att fånga i ord och konkreta beskrivningar. När människor beskriver sin religion använder de därför ofta bilder, symboler och inte minst myter. En myt är en grundläggande berättelse om gudomliga aktiviteter och människans tillvaro. Oftast berättar en myt om sådant som är särskilt viktigt för människors liv och som ger mening åt livet, till exempel om hur världen och människorna kom till och varför samhället är ordnat på ett visst sätt.

Enligt den tyska religionsforskaren Marion Grau har en myt ett särskilt språk och en speciell form som gör att den kan uttrycka sådant som förnuftet inte kan. Hon menar att myten säger något om verklighetens djupdimensioner och uttrycker något som inte kan förmedlas annat än i mytens form. Med hjälp av myten kan människor därför undersöka och uttrycka erfarenheter av det gudomliga, något som enligt Grau inte är möjligt med bara förnuftet. En myt verkar kanske berätta om en fantasivärld, men den framställs och uppfattas som något naturligt och verkligt.

TroReligion handlar om tro, det vill säga att ha tillit eller tilltro till något eller någon som man inte kan ”greppa” med förnuftet och som inte framträder tydligt för sinnena. Tro innebär att det sätt man ser på livet

Den 30 meter höga Kristusstatyn i Rio de Janeiro i Brasilien har blivit en symbol för staden.

är starkt påverkat av religiösa föreställningar. Man kan exempelvis tro att det finns en gud som har en personlig relation till varje människa och som påverkar livet. Den som tror på en sådan gud är övertygad om och litar på att den guden kan gripa in i livet och hjälpa eller skydda.

Vad är då fokus för tron? Många kopplar nog religion till tro på en gud, men ordet gud kan vara lite snävt i det här sammanhanget. Ibland kan man i stället använda det bredare begreppet högre makt. Det syftar då på något eller någon som är större än människan och kan påverka livet på något sätt. Ofta är det en lite mer abstrakt bild som personer kan fylla med egna bilder och föreställningar. Religion kan också vara kopplad till övernaturliga väsen som andar. I många kulturer runt om i världen är det vanligt med anfäderskult, det vill säga att man ber till döda förfäders andar och hoppas på hjälp och stöd från dem.

Tro kan också handla om att tro på annat än en gud. Man kan exempelvis tro på abstrakta värden som det sanna, det goda och det sköna. Många tror också i bemärkelsen att de har hopp om att allt ska gå bra till slut, även när situationen just nu är mörk. Allt detta kan ses som uttryck för föreställningar och önskningar som många människor har spontant, utan att ha skolats in i en religion eller en särskild livsåskådning

Berättelsen om hur guden Krishna kör Arjunas vagn och förklarar att det är hans plikt som krigare att delta i strid spelar stor roll för många hinduer.

Tankar om religion och tro Så här säger Alex: ”Jag har aldrig fattat det där med att höra till en religion. Religion och tro är ju väldigt olika för olika personer. Jag tror att eftersom vi alla är olika som människor är också vår tro olika. Och det är bra! Man måste väl inte trycka in folk i ett visst fack och säga att det där är en typisk sunnimuslim eller ortodox kristen. Tron kan väl visa mångfalden! Det gemensamma är ju ändå att vi tror på något som är större än vi själva.”

Torii är portaler som fungerar som ingångar till shintohelgedomar i Japan men som också markerar heliga platser i naturen.

Världsreligioner

Världsreligioner är ett begrepp som avser de religioner som finns i stora delar av världen eller som har väldigt många utövare och därför är kända runt om i världen. Forskare brukar tala om fem världsreligioner som du kan läsa om i kapitel 2 och som du säkert redan har mött i grundskolan: hinduism och buddhism, som har sitt ursprung i Indien, samt judendom, kristendom och islam, som har sitt ursprung i västra Asien.

Religionerna från västra Asien kallas också abrahamitiska religioner eftersom alla tre anser att Abraham är en mycket viktig person för religionen. Det är en omdebatterad fråga ifall buddhism ska räknas

som en religion eftersom buddhister inte har en föreställning om en gud eller annan högre makt. En del menar att buddhismen snarare är en form av filosofi. Buddhismen har emellertid många inslag som är typiska för en religion, bland annat lära, riter, heliga texter, högtider, gemenskaper (församlingar, kloster) och etiska regler.

Det finns fler religioner som kan kallas världsreligioner om man utgår från definitionen ovan. Konfucianism, daoism och shinto har sitt ursprung i östra Asien och sikhism i Indien. Zoroastrism hör hemma i Iran. Även bahai kan räknas som världsreligion eftersom den är spridd i stora delar av världen.

Konfucianism

Konfucianism är en lära som bygger på idéer från den kinesiske tänkaren

Konfucius (Kong Fuzi på kinesiska), som levde på 500-talet f.Kr. Läran är inte en typisk religion, men eftersom man inte bara följer Konfucius idéer utan även dyrkar honom kan konfucianismen ändå kallas för en religion. Den har haft och har fortfarande mycket stor betydelse i Kina och i hela östra Asien, inte bara för enskilda personer utan för hela samhället. Inom konfucianismen utgår man ifrån att det en gång i tiden rådde ordning och harmoni i världen. Detta lugna tillstånd är nu borta, men det kan återskapas av människorna. Samhället bör vara uppbyggt på fem sociala relationer, och familjen är ett slags mikrokosmos som utgör en modell för relationerna: relationen mellan furste och minister, far och son, man och hustru, äldre och yngre bror samt mellan vänner. Om dessa relationer är goda uppstår harmoni och balans i samhället. Relationerna är hierarkiska förutom den mellan vänner. Det innebär att samhället ska ha en hierarkisk ordning, och genom historien har konfucianismen använts av härskare för att kontrollera och styra medborgarna. Samtidigt är människor ändå jämlika eftersom alla kan uppnå vishet. Konfucianismen uppmuntrar ”personlig odling”, det vill säga att man ska studera och skaffa kunskap för att utveckla en god moral.

Daoism

Daoism är en kinesisk religion och filosofi som också kallas för läran om Vägen. Dao betyder just ’Vägen’ och är den grundläggande principen för hur världen är ordnad, den sanna verkligheten. Läran utvecklades av Lao Zi på 600-talet f.Kr. och sammanfattas i boken Daodejing (”Boken om Vägen och dess kraft”). Det daoistiska tänkandet utvecklades sedan vidare av filosofen Zhuang Zi (369–289 f.Kr.).

I daoismen tänker man sig att världen har uppstått spontant och att människan därför ska förhålla sig till världen genom icke-handlande, det vill säga inte sträva efter att försöka tänka ut något eller skaffa sig saker. Icke-handlandet stämmer enligt daoismen överens med hur världen uppkom och hur den är ordnad. Livet ses som en fjäril som fladdrar omkring ett kort ögonblick. Allt är ett naturligt tillstånd, även döden. Problemet är att regler och teoretiska kunskaper hindrar människan från att leva i enhet med Vägen.

Konfucius (551–479 f.Kr.) var övertygad om att människan kan både utvecklas moraliskt och av egen kraft skapa en bättre värld.

Solgudinnan Amaterasu är en av de viktigaste gudarna i shinto.

Shinto

Shinto är samlingsnamnet på de sätt som människor i Japan förhåller sig till det gudomliga. Det finns många gudar i shinto, särskilt i naturen. En av de viktigaste gudarna är solgudinnan Amaterasu. Enligt en tradition sände hon sin sonson Jimmu till jorden, där han blev Japans förste kejsare.

Gudar kallas på japanska för kami. Kami kan vara naturgudar, förfäder och särskilt framstående människor. Gudar dyrkas i helgedomar, som finns överallt i Japan och kan se ut på många olika sätt. Vissa är stora anläggningar, men det finns också många små helgedomar på landsbygden och i naturen.

I shinto vördas gudarna genom olika ritualer. De flesta utförs av präster, men enskilda människor besöker också helgedomar för att be eller uttrycka tacksamhet. Samtidigt är många praktiker sociala. Vid festivaler (matsuri) samlas människor som bor i ett samhälle för att tillsammans fira och tillbe gudarna. De flesta helgedomar har en stor festival på våren eller hösten, men många människor går också till helgedomen i början av det nya året. Det är vanligt att offra mat och dryck när man tillber en gud.

Sikhism

Sikhism är en religion som har sitt ursprung i norra Indien. Den utvecklades ur hinduismen på 1500-talet och 1600-talet av tio guruer, det vill säga andliga ledare. Läran utgår från en helig bok som heter Adi Granth. Boken består av religiösa sånger från guruerna samt texter från kringvandrande heliga män.

Enligt Adi Granth finns det bara en gud – till skillnad från i hinduismen, där det finns många gudar. Inom sikhismen uppmuntrar man till ett nära och personligt förhållande till denna gud, en relation som är ”enkel”, utan så många riter och myter. Man betonar också praktiska handlingar som är till nytta för medmänniskorna. Liksom i andra religioner med indiskt ursprung är målet för sikhismen befrielse (mukti) från återfödelsens kretslopp (samsara). Denna befrielse kan människor bara få av gud, som har skapat världen och finns inom människorna. Gud får inte avbildas utan i stället har man fokus på Adi Granth under gudstjänsterna, då man läser och sjunger ur den heliga boken.

I dag finns sikhismen främst i den indiska delstaten Punjab. I staden Amritsar ligger Gyllene templet som är sikhismens religiösa centrum. Det finns också många sikher i Storbritannien, USA och Kanada.

Zoroastrism

Zoroastrism är en gammal iransk religion som utvecklades kring 1000talet f.Kr. och troligen spreds av predikanten Zarathustra . Läran sammanfattas i de heliga texterna i textsamlingen Avesta. Zoroastrismen är tydligt dualistisk, det vill säga den hävdar att världen är präglad av en god och en ond makt som står mot varandra. Den goda makten är den högste guden Ahura Mazda, som har skapat världen. Till sin hjälp har han gudaliknande väsen som kallas yazatas. Den onda makten är Angra Mainyu och hans demoner. De har tagit sig in i Ahura Mazdas goda skapelse och gjort världen till en blandning av gott och ont. Så småningom ska Ahura Mazda besegra den onda makten och världen ska renas och förvandlas till vad den var från början. De döda ska uppstå och få ny kropp.

Ett zoroastriskt eldstempel i en förstad till Azerbajdzjans huvudstad Baku.

En helgedom tillägnad Bab, vars profetior Bahaullah ansåg sig uppfylla. Helgedomen ligger på bergsmassivet Karmel, som sträcker sig in i Haifa.

Inom zoroastrismen är den heliga elden mycket viktig. Man anser att Ahura Mazda visar sig för människorna som denna eld, och den hålls ständigt brinnande. Elden finns i särskilda eldstempel där präster utför olika riter vid elden.

De flesta zoroastrier lämnade Iran när islamiska härskare tog makten i landet. Många flyttade till Mumbai (Bombay) i Indien där de flesta nutida zoroastrier lever. Många kurder ser också zoroastrismen som sin religion. Zoroastrismen har påverkat många föreställningar inom judendom, kristendom och islam, bland annat när det gäller tron på en enda gud, en dualistisk föreställning om en god och en ond makt i världen och tron på änglar och demoner.

Bahai

Bahai är en religiös rörelse som grundades i Iran på 1860-talet av Bahaullah. Han hävdade att han fullbordade löften i Koranen och Bibeln och att han var Guds manifestation i världen, alltså att Gud trädde fram i världen i Bahaullah. Bahaullah skrev flera böcker om sin lära, bland annat Kitab al-aqdas (’Den heligaste boken’).

Enligt bahai finns det endast en gud. Denna gud har skapat världen och upprätthåller världen, men det människor kan veta om guden är sådant som gudomliga sändebud som Bahaullah berättar. Dessa så kallade manifestationer är ofelbara och har samma egenskaper som Gud.

Företrädare för bahai försöker motverka gränser mellan religionerna och menar att alla religioner egentligen är förenade i en enhet – precis som Gud är en.

Människornas uppgift är att lära känna Gud. Det finns inga särskilda riter eller liknande utan man ägnar sig endast åt att be och att läsa ur olika religioners heliga texter. Dessutom brukar man genomföra en längre fasta varje år och göra en pilgrimsfärd. Centrum för bahai finns i Haifa i Israel.

Fler religioner

Det finns en mängd olika religioner som inte har så stor spridning utan ofta är kopplade till en folkgrupp eller ett folk. Många urfolk har egna religioner, exempelvis Amerikas urfolk och samer. I många urfolksreligioner har naturen stor betydelse, och ofta uppfattar man att andar eller gudar finns i olika naturfenomen. Hos en hel del urfolk finns schamaner eller liknande, det vill säga personer som kan försätta sig i extas och få kontakt med andar och gudar. I många områden är anfäderskult vanligt, alltså att man ber till förfädernas andar och bär fram gåvor till dem.

Tveksam till religion

Det är naturligtvis inte självklart att tro på någon gud eller utöva en religion. En hel del människor tar helt avstånd från religion eller är av olika skäl tveksamma till religion.

Ateism innebär att man anser att det inte finns någon gud eller liknande högre makt. Ordet ateism kommer av de grekiska orden a (’inte’) och theos (’gud’). Ateistiska idéer har funnits mycket länge, bland annat i form av religiös ateism. Det innebär att man inte accepterar gudar men däremot andra religiösa tankar och handlingar.

Nutida ateism har olika argument mot religion och gudstro. Många menar att den verklighet som man kan uppfatta med sina sinnen är den enda som existerar – det finns ingen annan verklighet ”bortom” världen. De hävdar även att det är omöjligt att veta något om sådant

SAMMANFATTNING

* Religion kan beskrivas som att ana något som är större än en själv, något som har förmåga att påverka ens liv. Många uppfattar detta ”något” som totalt annorlunda, ett mysterium som man inte riktigt kan greppa. Men till religionen hör oftast också en konstruktion, det vill säga påståenden om hur en gud eller någon annan högre makt är och verkar.

* En substantiell religionsdefinition utgår från en religions lära medan en funktionell definition handlar om vilken funktion religionen har i människors liv. En religion innehåller ofta en tro på en högre makt, praktiker, en lära, etiska regler och en gemenskap.

som är bortom tid och rum, exempelvis gudar. En del anser också att religioner innehåller logiska motsatser och andra orimliga resonemang. Hur kan det till exempel finnas ondska i världen om Gud är god och har all makt?

Agnosticism innebär att man anser att man inte kan veta om det finns någon gud eller inte – det är omöjligt för människor att få kunskap om det. En del menar att det inte finns argument för att tro att någon gud existerar. Andra menar att agnosticism innebär att man inte har tagit ställning till om det finns en gud eller inte. Agnosticism kan också mer allmänt betyda att man inte tror att det går att få svar på frågor som ”Vad är meningen med livet?” och ”Varför finns det ondska?”. Begreppet agnosticism kommer av de grekiska orden a (’inte’) och gnotos (’känd’).

* Många uppfattar att religion handlar om förhållandet mellan en transcendent och en immanent verklighet. Den transcendenta är den gudomliga, osynliga sfären och den immanenta den mänskliga, synliga sfären. Människor använder ofta myter och bilder för att tala om det transcendenta.

* Tro kan innebära tilltro eller tillit till en gud eller någon annan form av högre makt.

* Det finns ett antal världsreligioner som är spridda i hela världen och/eller har väldigt många utövare. Till de som har sitt ursprung i södra och östra Asien räknas hinduism, buddhism, konfu-

cianism, daoism, shinto och sikhism. Till de som har sitt ursprung i västra Asien räknas zoroastrism, judendom, kristendom, islam och bahai.

* Ateism förnekar att det finns en gud eller högre makt. Agnosticism innebär att man anser att man inte kan veta om det finns en gud.

INSTUDERINGSFRÅGOR

1. Beskriv med egna ord vad religion kan vara.

2. Vad står i centrum för en substantiell respektive funktionell religionsdefinition?

3. Hur kan man resonera kring begreppen mysterium och konstruktion när det gäller religion?

4. Vad kan orden transcendent respektive immanent innebära?

5. Vilken funktion kan myter ha när det gäller religion?

6. Vad är en världsreligion? Ge också några exempel på religioner som har sitt ursprung i östra och södra Asien respektive i västra Asien.

7. Vilka är de abrahamitiska religionerna?

8. Beskriv kort och med egna ord vad konfucianism, daoism, shinto och sikhism står för.

9. Beskriv kort och med egna ord vad zoroastrism och bahai står för.

10. Vilka argument mot religion och gud för ateister fram?

11. Vad skiljer ateism och agnosticism åt?

ÖVNINGAR

Transcendent och immanent

Transcendens och immanens är begrepp som ofta används när man talar om religion.

Gör en enkel uppställning där du jämför orden transcendent och immanent i religionssammanhang. Kan en religion finnas utan transcendens? Motivera ditt svar.

Resonera kring religion

Skriv en resonerande text och diskutera hur man kan tala om religion utifrån följande frågor:

1. Hur kan man beskriva religion?

2. Vilka perspektiv bör man ta upp?

3. Finns det viktiga begrepp man bör använda? Vilka och varför?

4. Kan något som inte involverar en gud eller gudar ändå vara en religion? Ge exempel och motivera.

5. Jämför din text med någon i klassen. Skiljer sig era texter åt eller tar ni upp samma saker?

Myter

Myter är viktiga inom religion eftersom de kan förklara världens och människans ursprung. De kan också ge mening åt existensen, förmedla moraliska värderingar och skapa en gemensam identitet för de troende. Fundera kring myter utifrån frågorna nedan.

1. Vad är typiskt för myter?

2. Vilka myter känner du till?

3. Återberätta en av myterna.

4. Försök ge några exempel på religiösa myter. Du kan ta hjälp av texterna i kapitel 2 eller uppslagsorden för olika religioner i NE:s uppslagsverk.

AVSNITT 2: VA d är I c KE -r ELI g I ö SA LIVS å SK åd NIN g A r?

Vad är meningen med livet? Hur kan man leva ett bra liv? Hur kan man se på människor och på allt annat levande?

En livsåskådning kan ge hjälp att hitta ett sätt att se på livet, en grundinställning som ger stöd och inspiration.

ORD OCH BEGREPP

Dygd är en mänsklig egenskap som de flesta anser är bra.

Existens är att finnas till; tillvaro.

Livsåskådning är ett sätt att se på livet, en genomtänkt uppfattning om livet.

Människosyn är en uppfattning om vad människan är, det vill säga människans egenskaper och möjligheter.

Natursyn är en uppfattning om vad naturen är i grunden, bland annat vilket värde den har och hur den fungerar.

Norm är en regel för hur man ska handla och tänka, en regel som de flesta är överens om.

Värdering är en grundläggande uppfattning om vad som är önskvärt, vad som har värde.

Den här bilden vill säga något om livsåskådningar. Vad tycker du om bilden? Hur tolkar du den? Vad spanar figuren efter?

Om du skulle illustrera livsåskådningar, vilken typ av bild skulle du då välja?

Hur ska man leva sitt liv?

Funderar du ibland på vad som är viktigt i livet och vilken väg du ska välja i olika situationer? Känner du dig ibland osäker och orolig inför framtiden?

Tycker du att livet är alltför komplext och besvärligt – för mycket att välja bland eller inte tillräckligt bra möjligheter? Den typen av frågor har människor ställt sig i alla tider, och många har sökt sig till en livsåskådning för att få hjälp.

En livsåskådning är ett sätt att se på livet, en genomtänkt uppfattning om vad som är meningen med livet, vad verkligheten är och hur man bör leva sitt liv. Ibland är livsåskådningen kanske mest en känsla inför livet som det är svårt att sätta ord på. Forskare brukar säga att det finns minst tre tydliga

inslag i en livsåskådning: 1) Idéer och teorier om människan och världen, till exempel vad en människa är och vad som händer efter döden. 2) Grundläggande värderingar och normer, särskilt sådana som har betydelse för människosynen – en uppfattning om vad människan är i grunden, hens egenskaper och möjligheter. 3) En grundläggande inställning till livet, till exempel en optimistisk syn på livet och en känsla av tillit till livet.

En religion kan vara en livsåskådning, men det finns också icke-religiösa livsåskådningar. Det handlar då om något som präglar hela livet och hela inställningen till livet, inte ”bara” exempelvis en politisk ideologi.

Den romerske kejsaren Marcus Aurelius (121–180) tog starka intryck av stoicismen. Hans verk Självbetraktelser har på senare år kommit i ny svensk översättning.

Stoicism

Den stoiska livsåskådningen handlar om att leva ett gott liv och vara nöjd med livet som helhet även när man möter motgångar. Enligt stoicismen är ett gott liv ett dygdigt liv, och dygder handlar för stoiker om att ha rätt inställning till livet och att handla rätt mot sina medmänniskor. Det kräver hårt arbete att leva dygdigt, och det krävs viljestyrka för att stå emot sådant som lockar en bort från dygderna.

Stoicismen lyfter fram människans förnuft – alla människor har lika värde och har ett förnuft som kan utvecklas. Det förnuftet är kopplat till det eviga förnuft som präglar naturens ordning. Människor ska forma sin egen ”lilla” värld så att den överensstämmer med den ”stora” världens ordning. De måste ”ta tag i livet” eftersom dygd inte är ett tillstånd utan en process.

Stoicismen var viktig inom grekisk och romersk filosofi under antiken. Den grundades av den grekiske filosofen Zenon på 300-talet f.Kr.

Några kända företrädare var den romerske författaren och filosofen Seneca samt den romerske kejsaren Marcus Aurelius. Stoicismen har blivit aktuell igen i nutid med en lång rad praktiskt inriktade böcker om att leva ett gott liv.

Humanism

Humanism är ett sätt att se på människan och världen som grundar sig i en bestämd människosyn. Enligt den har människan ett värde som är okränkbart, och ingen människa ska behandlas illa av andra. Humanismen har också en positiv människosyn – den har stor tilltro till människors förmåga och att människor kan utvecklas på flera olika sätt. De kan själva skapa mening i sina liv och regler för hur de ska behandla andra utan att luta sig mot religionen. Dessutom understryker humanismen att människor är mer än sin rationella förmåga. Fantasi, inlevelseförmåga och kulturuttryck som konst och litteratur är lika viktiga som intellektuella resonemang.

Humanismen som livsåskådning handlar till stor del om människor och deras förhållande till varandra. Ofta står den enskilda individen och hens frihet i centrum – individen ska inte begränsas av familjen, traditioner, religionen och så vidare. Enligt humanismen är individen förnuftig och har en fri vilja . Hen är inte styrd av gud, ödet, den omgivande miljön eller något liknande. Samtidigt kräver detta att människor tar ansvar för sina handlingar och att de reflekterar över vad de gör och inte gör. Att ha fokus på sig själv som individ innebär inte att man kan bete sig hur som helst mot andra.

Humanismen kan vara en hel livsåskådning, men den kan också vara ett inslag i andra livsåskådningar, även i religiösa sådana. Den har sitt ursprung i en kulturell rörelse i Europa från 1300-talet och framåt. Enligt företrädarna skulle människor bli bättre människor genom att studera och efterlikna antiken. Humanismen hade länge en kristen prägel, men nutida humanism är ofta en sekulär form av humanism där man vill göra en tydlig åtskillnad mellan religion och samhälle.

Existentialism

Existentialism är en filosofisk riktning och livsåskådning som utvecklades under början och mitten av 1900-talet, bland annat av den franske filosofen Jean-Paul Sartre. Existentialismen handlar om att människan är fri och att detta har olika konsekvenser. Enligt Sartre utgår människors liv endast från existensen – det styrs varken av någon gud eller av genetiska förutsättningar och inte heller av påverkan från omgivningen. Människor skapas alltså inte av andra utan de är fria och skapar sig själva i en pågående process av handlingar. Det finns ingen inre kärna, utan människor är sina handlingar

Symbolen Happy Human började användas av British Humanist Association och har blivit en vanlig symbol för modern sekulär humanism.

Den franske filosofen Jean-Paul Sartre (1905–1980) blev en centralgestalt inom 1900-talets existentialism med böcker som Varat och intet och Existentialismen är en humanism. Han tilldelades Nobelpriset i litteratur 1964 men visade sitt oberoende genom att tacka nej.

Handlingarna grundar sig i ständiga val som kräver att människor är aktiva och medvetna, val som de har ansvar för och som de i regel inte upplever som något positivt utan snarare som en tung börda. Enligt Sartre är människorna dömda till frihet – och detta leder till ångest . Människor försöker ofta smita undan denna börda genom att skylla ifrån sig, men då lever de ett förljuget liv.

Sartres existentialism var ateistisk men andra tänkare har utformat religiösa varianter, bland andra filosoferna Martin Buber och Emmanuel Levinas. De försökte dämpa fokuset på den enskilda individen och i stället lyfta fram olika gemenskaper när det gällde val och handlingar.

Materialism

Materialism är en livsåskådning som utgår från att det enda som är verkligt är materia. Världen är alltså bara materiell – det finns inga icke-materiella eller andliga inslag. Man utgår från detta när man diskuterar frågor om hur man ska leva sitt liv och så vidare. Materialismen innebär ofta att ha fokus på sådant som människor kan uppfatta med sina sinnen och som går att mäta och väga. En del hävdar att bara det som är materiellt kan ligga till grund för vetenskap.

Många människor rankar materiella saker högre än annat, och en del försöker skapa mening genom att köpa saker, följa modetrender och visa upp sig och sina materiella ägodelar i sociala medier. Men att värdesätta det materiella kan också innebära att vårda saker och återanvända dem, exempelvis gamla kläder och möbler.

Materialismen har funnits i Europa sedan antiken, och den fick ett uppsving på 1500-talet och 1600-talet när naturvetenskaperna utvecklades. De naturvetenskapliga tänkarna beskrev världen som exempelvis en maskin och utelämnade alla förklaringar som byggde på religion eller som var andliga på andra sätt. På 1800-talet utvecklade Karl Marx och Friedrich Engels en variant av materialism som kallas historiematerialism och som fick stor betydelse för marxismen. Enligt historiematerialismen är det avgörande i samhället den materiella produktionen, där klasserna kämpar om inflytandet över produktionen och dess resultat. Detta präglar också människors sätt att tänka.

Antroposofi

Antroposofi är en livsåskådning som har fokus på helheten i livet och

på att förena den naturvetenskapliga verkligheten med en andlig verklighet. Antroposofin utformades av Rudolf Steiner från Österrike i början av 1900-talet. Begreppet antroposofi kommer av de grekiska orden anthropos (’människa’) och sophia (’vishet’).

Företrädarna för antroposofi ser inte antroposofi som en religion utan som en väg till kunskap. Med kunskap kan människor få kontakt med ”de högre världarna” och beskriva dem på ett vetenskapligt sätt. Man menar alltså att det finns en andlig verklighet bortom den materiella världen och att människan har sitt ursprung i denna andliga verklighet. Världen och människan är vidare förenade i en gemensam utvecklingsprocess med sju stadier. När en människa dör återföds hon i ett nytt stadium och utvecklas mot allt högre andlighet.

Inom antroposofin betonar man att människor ska må bra till både kropp och själ. När man bygger och inreder hus står form och färg i fokus för att uttrycka den andliga verkligheten. Maten bör vara biodynamiskt odlad utan gifter och konstgödsel och vara sådd och skördad vid bestämda tider på dygnet och året för att ta tillvara kraften från himlakropparna.

Ekosofi

Ekosofi är en filosofisk riktning och en livsåskådning med inriktning

Detta hus i Dornbach i Schweiz är byggt med mjuka, böljande former enligt antroposofiska principer.

SAMMANFATTNING

* En livsåskådning är ett grundläggande sätt att se på livet och en genomtänkt uppfattning om verkligheten, meningen med livet, förhållandet mellan människor och så vidare. En livsåskådning kan vara religiös eller icke-religiös.

* Flera icke-religiösa livsåskådningar har fokus på den enskilda människan och hennes frihet att välja väg i livet.

på ekologi. Begreppet kommer av orden ekologi och filosofi. Ekosofi har inte bara en grundläggande människosyn utan också en natursyn, till skillnad från de flesta andra livsåskådningar som främst är inriktade på människan. Enligt ekosofin hör allt levande samman eftersom allt levande lever tillsammans på jorden. Människor kan därför inte isolera sig från den övriga naturen utan är hopkopplade med allt annat levande genom nätverk av processer.

Mot bakgrund av denna natursyn hävdar ekosofin att inte bara människor utan även djur och växter har ett egenvärde. De har alltså ett värde oberoende av om de är till nytta för människorna, och alla arter har rätt att leva på jorden. Inga djur får utsättas för lidande av något slag.

Inom ekosofin tänker man sig att naturen är i ekologisk balans om den inte påverkas av människan, men att människan skadar den balansen med sitt sätt att leva. Ekosofin vill därför skapa ett samhälle där människorna lever på ett återhållsamt och småskaligt sätt i lokalsamhällen där de själva framställer det mesta av det de behöver.

Ekosofi har utvecklats i framför allt Norden, och det finns både ateistiska och religiösa inriktningar. Den mest kända företrädaren är den norske filosofen Arne Næss.

Det gäller bland annat stoicismen och humanismen som har en positiv syn på människan och hennes förmåga att utvecklas. Existentialismen betonar att människan ständigt måste göra val, vilket blir till en börda.

* Materialismen är inriktad på de materiella förutsättningarna för livet och menar att det enda som är verkligt är materien. Antroposofin menar

däremot att det går att förena den materiella, naturvetenskapliga synen med föreställningen om andliga dimensioner i världen.

* Ekosofin utgår inte bara från människan utan lyfter också in naturen i diskussionen om hur man ska leva sitt liv.

INSTUDERINGSFRÅGOR

1. Vad är en livsåskådning? Vilka tre inslag brukar finnas?

2. Vad har stoicismen fokus på?

3. Hur ser humanismen på människan?

4. Vilken är den centrala frågan för existentialismen?

5. Vad säger materialismen om verkligheten?

6. Hur utvecklas världen och människan enligt antroposofin?

7. Vilken central fråga finns i ekosofin som till stor del saknas i de övriga livsåskådningar som tas upp i avsnittet?

ÖVNINGAR

Argumentera kring icke-religiösa livsåskådningar Utforska de icke-religiösa livsåskådningarna genom att argumentera för styrkorna i en icke-religiös livsåskådning och samtidigt presentera relevanta argument mot den.

1. Arbeta i par och välj en av de icke-religiösa livsåskådningarna som finns i avsnittet.

2. En av er ska komma på argument för livsåskådningar och den andra ska vara mot. Formulera argument utifrån era ställningstaganden.

3. Argumentera mot varandra.

Jämför livsåskådningar

Ibland har icke-religiösa livsåskådningar både likheter och skillnader mellan varandra. Välj två av de som tas upp i avsnittet och jämför dessa med varandra. Jämför exempelvis deras syn på människan och vad som skiljer och förenar dem. Skriv ner jämförelsen i en tabell.

KAPITEL 2:

Världsreligioner

Vanliga symboler för fem världsreligioner: hinduism, islam, buddhism, kristendom och judendom.

AVSNITT 1: Jud EN dom

Judar är både en etnisk och en religiös grupp. Judendom är judarnas religion.

Den har stor betydelse för både kristendom och islam och de tre kallas gemensamt för de abrahamitiska religionerna. Speciellt för judendom är tron på att judarna är Guds utvalda folk och att Gud har lovat dem landet Israel.

ORD OCH BEGREPP

Antisemitism är fientlighet, förföljelse eller fördomar mot judar som etnisk eller religiös grupp.

Diaspora är en benämning på en folkgrupp som lever utanför det geografiska område som människorna i gruppen definierar som sitt hemland.

Helgedom är en lokal som är avsedd för att dyrka en högre makt, exempelvis ett tempel.

Patriark är en stamfader och syftar i religiösa sammanhang oftast på Abraham, Isak och Jakob, som det judiska folket enligt Bibeln härstammar från.

Pogrom är en våldsam och blodig förföljelse av en folkgrupp, ofta med hänseende på förföljelse av judar.

Profet är en person som anser att hen fått i uppdrag av en gud att föra fram gudens budskap.

Sionism är en judisk rörelse som strävar efter att alla judar ska kunna återvända till landet Israel.

Stamfader är den person som man räknar som den första mannen i en släkt eller ett folk.

Tempel är en byggnad som används för religiösa riter och ceremonier.

Enligt Bibeln delade sig havet när

Mose höll sin stav över vattnet så att israeliterna kunde gå torrskodda över. När faraos här följde efter vände vattnet tillbaka och dränkte dem.

Judendomens historia och utveckling

Den etniska gruppen judar har sitt ursprung i Mellanöstern. Ursprungligen användes benämningen ”judar” om invånarna i kungariket Juda som tillsammans med riket Israel i stort sett utgjorde det område som i dag är Israel och Palestina . Det israelitiska folkets (judarnas) historia beskrivs i judendomens heliga skrift Tanakh, som innehåller samma texter som ingår i Gamla Testamentet i den kristna bibeln.

DE TRE PATRIARKERNA

Enligt Tora (en del av Tanakh) härstammar det israelitiska folket från tre män som kallas patriarker. Dessa tre är Abraham, Isak och Jakob. Den förste av patriarkerna är Abraham. Enligt Tanakh kom han från Mesopotamien (dagens Irak) och utvandrade till Kanaans land

eftersom Gud lovat detta land åt honom och hans efterkommande. Gud och Abraham slöt ett förbund (ett avtal) och kännetecknet på detta förbund var att Abraham och alla hans manliga ättlingar skulle omskäras.

Abraham fick sonen Ismael tillsammans med slavkvinnan Hagar. Ismael räknas som arabernas stamfader. Tillsammans med sin fru Sara fick Abraham vid hög ålder Isak, som är israeliternas stamfader.

Gud satte Abraham på prov och beordrade honom att offra Isak. Abraham visade att hans kärlek till Gud var större än kärleken till sonen. När han var på väg att döda Isak stoppade Gud honom. Senare har platsen för offret identifierats som Jerusalem. En motsvarande berättelse om Ismael kan du läsa om i kapitlet om islam.

Isaks yngste son Jakob fick i sin tur tolv söner, som blev stamfäder för Israels tolv stammar. Jakobs roll som stamfader förtydligas av att han också kallas Israel. Jakobs näst yngste son Josef såldes som slav till Egypten av sina bröder och han blev till slut faraos rådgivare. Så småningom flyttade Jakob och alla bröderna också till Egypten.

MOSE OCH LAGARNA

Mose har en central plats i judendomens historia. Han betraktas som den störste profeten och den judiska trons fader. Det finns dock inga tillförlitliga historiska källor som kan bekräfta att varken Mose eller de tre patriarkerna existerat i verkligheten.

Mose var son till en israelitisk kvinna i Egypten men adopterades av faraos dotter. Gud uppenbarade sig för Mose i form av en brinnande buske och gav honom i uppdrag att leda israeliterna ut ur Egypten. Läs mer om uttåget ur Egypten under Judiska högtider.

Enligt Tora tog Mose emot de tio budorden (på två stentavlor) och lagarna av Gud på berget Sinai. Enligt traditionen vandrade israeliterna omkring i 40 år innan de kom in i Kanaan, det land som Gud lovat Abraham. Men Mose och hans generation fick inte komma dit in eftersom de inte i tillräckligt hög grad litat på och lytt Gud.

KUNGARNA DAVID OCH SALOMO

På 900-talet f.Kr. enades riket Israel med Jerusalem som huvudstad. Den som åstadkom detta var David, en herdepojke som besegrade den jättelike filistéen Goljat och som med sin musik kunde få kung Saul att må bättre. David efterträdde Saul, besegrade israeliternas fiender och betraktas som en idealfigur i Israels historia. Enligt traditionen diktade

Mose och stentavlorna med de tio budorden som konstnären Rembrandt föreställde sig honom.

Reliefen på Titusbågen i Rom visar hur Jerusalems förstörelse firas med ett triumftåg. Här kan man se hur den sjuarmade ljusstaken från Jerusalems tempel bärs fram som krigsbyte.

David psalmer och han ska ha skrivit större delen av Psaltaren, som ingår i Tanakh. David efterträddes av sin son Salomo, som lät bygga templet i Jerusalem och som blivit känd för sin stora vishet. Enligt traditionen skrev Salomo stora delar av den så kallade vishetslitteraturen i Tanakh, det vill säga Ordspråksboken och Predikaren samt Höga Visan, som är en samling kärleksdikter. Efter Salomos död delades riket i Sydriket ( Juda) och Nordriket (Israel).

FÅNGENSKAP OCH FÖRSKINGRING

Jerusalem intogs och förstördes av den babyloniske härskaren Nebukadnessar II på 500-talet f.Kr. Han förde bort större delen av de ledande befolkningsskikten till Babylon i nuvarande Irak. Detta är känt som den babyloniska fångenskapen även om det snarare var ett slags landsförvisning. Senare fick de som ville återvända till Juda och bygga upp Jerusalem och templet där.

Den babyloniska fångenskapen var en nationell katastrof men ledde också till att den judiska religionen utvecklades. Det tycks vara så att man då samlade ihop alla historiska och religiösa traditioner och sedan redigerade detta material utifrån sina egna erfarenheter.

Nästa riktigt stora katastrof för judarnas del inträffade 70 e.Kr. Jerusalem ingick då i romerska riket. Ett stort uppror mot det romerska styret utbröt år 66, och år 70 intogs Jerusalem av romarna och templet brändes. Efter ett nytt uppror på 130-talet förbjöds alla judar att befinna sig i Jerusalem. Begreppet diaspora används om judar som lever ”i förskingringen”, det vill säga utanför det som i dag är Israel och Palestina.

ANTISEMITISM OCH SIONISM

På medeltiden levde judar i stora delar av medelhavsområdet samt i Mellaneuropa och Östeuropa. De utsattes ofta för diskriminering men tilläts vanligen att utöva sin religion. Från slutet av 1000-talet förvärrades judarnas situation i Europa. När de förföljdes och fördrevs började de ty sig till varandra mer än tidigare och från 1500-talet tvingades de att leva i segregerade och isolerade stadsdelar, så kallade getton. I slutet av 1800-talet förvärrades antisemitismen i Ryssland. Våldsamma pogromer ledde till att många judar flydde till Västeuropa och sedan vidare till USA. Judeförföljelserna kulminerade under förintelsen. Rörelsen sionismen uppstod på 1800-talet med målet att skaffa judarna ett eget land i Palestina. Namnet togs efter berget Sion i Jerusalem. 1948 utropades staten Israel.

Tanakh – judendomens heliga skrift

Judendomens heliga skrift kallas Tanakh, vilket är en förkortning av de inledande bokstäverna i namnen på de tre huvuddelar som ingår i boken: Tora (Lagen), Neviim (Profeterna) och Ketuvim (Skrifterna). De första av dessa skrifter skrevs troligen på 500-talet f.Kr. och de sista var klara 150 f.Kr.–100 e.Kr.

Vid sidan av den skriftliga Tora finns det vad som kallas muntlig Tora. Den viktigaste samlingen av muntlig Tora kallas Talmud, ett hebreiskt ord som betyder ’lära’. Talmud innehåller kommentarer och tolkningar av den judiska läran. Dessa kommentarer fördes ursprungligen vidare muntligt innan de slutligen skrevs ner.

TORA

Tora består av de fem Moseböckerna. Första Moseboken , Genesis, handlar om skapelsen och urhistorien (bland annat syndafloden) samt patriarkerna Abraham, Isak och Jakob och avslutas med Josefs upplevelser i Egypten. Andra Moseboken , Exodus, handlar om israeliternas slaveri i Egypten, uttåget därifrån under Moses ledning och förbundet mellan Gud och folket på Sinai och innehåller dessutom lagar. Tredje Moseboken , Leviticus, består huvudsakligen av lagar, bland annat offerlagar och renhetsregler. Fjärde Moseboken , Numeri , berättar om olika händelser under ökenvandringen och innehåller dessutom en del rituella lagar.

Femte Moseboken , Deuteronomium , börjar med ett tillbakablickande tal av Mose. Sedan följer en samling lagar som delvis är desamma som i de föregående böckerna. Boken avslutas med två poetiska tal av Mose och berättelsen om hans död.

PROFETERNA

Avdelningen Profeterna börjar med de historiska böckerna Josua (där titelpersonen är Moses efterträdare), Domarboken (som skildrar en tid då israeliterna leddes av domare, till exempel Simson vars enorma styrka satt i håret) samt Samuelsböckerna och Kungaböckerna, som berättar resten av israeliternas historia fram till babyloniska fångenskapen. Samuel är en av de viktigaste personerna och är en av de så kallade tidigare profeterna.

De fem Moseböckerna

1. Genesis

2. Exodus

3. Leviticus

4. Numeri

5. Deuteronomium

De senare profeterna är Jesaja, Jeremia och Hesekiel samt tolv så kallade mindre profeter, som alla har varsin bok i Tanakh. Profeterna kritiserade orättvisor i samhället och brister i hur religionen utövades och varnade ofta för Guds straff, men kunde också tala om en kommande lycklig framtid.

SKRIFTERNA

Den tredje avdelningen, Skrifterna, innehåller ett sent historieverk (Krönikeböckerna samt Esras och Nehemjas böcker) och ett par kortare berättelser (Ruts bok och Esters bok).

De poetiska skrifterna är Psaltaren ( psalmer), Höga visan (kärleksdikter) och Klagovisorna (som uttrycker sorgen över Jerusalems fall 586 f.Kr.). Ordspråksboken och Predikaren räknas till vishetsskrifterna precis som Jobs bok, som handlar om en rättfärdig man som utsätts för svåra prövningar.

I profeten Daniels bok finns visioner om hur seleukidernas kung, som styrde över Jerusalem och gjorde det judiska templet till en helgedom åt den grekiske guden Zeus, skulle störtas.

Den judiska tron

Judendomen är monoteistisk – det finns bara en gud. Gud får inte avbildas och hans namn får inte uttalas. Namnet skrivs JHVH men hur det ska uttalas är det ingen som vet. En vanlig tolkning är Jahve. I stället för Guds namn säger man adonay, som betyder ’Herren’. När Gud visade sig för Mose som en brinnande buske och Mose frågade om Guds namn svarade Gud ”Jag är den jag är” och sa åt Mose att tala om för israeliterna att ”Jag är” hade sänt honom till dem.

Uppfattningen att judarna är Guds utvalda folk är en central tanke i den judiska tron. Symbolen för förbundet mellan Gud och judarna är att alla judiska pojkar omskärs vid åtta dagars ålder. Det är judarnas plikt att älska Gud av hela sitt hjärta, med hela sin själ och med all sin kraft och att lyda hans bud och lagar.

Gud har lovat att området där Israel och Palestina i dag ligger ska vara judarnas land. Jerusalem, där templet tidigare stod, är centralorten för dyrkan av Gud.

Enligt ett traditionellt sätt att räkna finns det totalt 613 bud och förbud i Tora. De viktigaste av de religiösa och etiska reglerna finns samlade i de tio budorden. Tre av dem rör förhållandet till Gud och de övriga förhållandet till andra människor.

Den judiska bibeln – Tanakh – har samma innehåll som Gamla Testamentet i den kristna bibeln.

Synagogor och gudstjänster

Den judiska gudstjänsten äger rum i synagogan. Det viktigaste i en synagoga är arken, det vill säga det heliga skåp som innehåller Torarullarna, och lampan med den ”eviga lågan”. I många synagogor finns menora, alltså en sjuarmad ljusstake. Ljusstaken ska påminna om den menora som fanns i templet i Jerusalem.

Rabbinen predikar vid särskilda tillfällen men oftast har han ingen särskild uppgift under själva gudstjänsten. Det viktigaste inslaget under en judisk gudstjänst är läsandet ur Tora. Hela texten läses under ett år. Under sabbatsgudstjänsten och vid de stora högtiderna läses också tillhörande texter ur profetböckerna i Tanakh.

Enligt traditionen måste minst tio religiöst vuxna män vara närvarande för att en offentlig gudstjänst ska kunna hållas. I ortodoxa synagogor tillåts inte kvinnor vara aktiva i själva gudstjänsten på samma sätt som män. Inom reformistisk och konservativ judendom är det dock tillåtet och kvinnor kan också vara rabbiner.

Män ska täcka sitt huvud i synagogan. Vissa använder hatt men vanligast är kippa, en kalott (alltså en rund mjuk mössa). I synagogan täcker många kvinnor håret med en sjal.

Riter och heliga handlingar

Det finns ett mycket stort antal rituella lagar i Tora, men det är långt ifrån alla judar som följer dessa. Traditionerna kring sabbat, omskärelse och bat mitzva respektive bar mitzva följs dock av många judar som i övrigt inte är så religiösa.

SABBATEN

Det tredje budordet lyder ”Tänk på att hålla sabbatsdagen helig”. Sabbaten är den judiska vilodagen, som varar från fredag kväll till lördag kväll. Enligt skapelseberättelsen i Tora vilade Gud på den sjunde dagen och därför ska människor också göra det. Sabbaten firas också till minne av befrielsen från slaveriet i Egypten.

Enligt traditionen börjar sabbaten på fredagskvällen före mörkrets inbrott. I synagogan hälsas sabbaten välkommen som en drottning Efter att ha tänt sabbatsljusen uttalar kvinnan en välsignelse med ögonen täckta.

En judisk pojke blir omskuren. Etsning av den nederländske konstnären Jan Luyken (1649–1712).

genom en särskild ceremoni. I hemmet börjar firandet med att husmodern tänder de två sabbatsljusen. Måltiden börjar med att föräldrarna välsignar sina barn och läser bönen Qiddush över en bägare vin och efter det bryts brödet.

I morgongudstjänsten på lördagen läses hela veckans avsnitt av Tora. I en avslutande gudstjänst tas ett högtidligt avsked av sabbaten. En liknande ceremoni äger rum i hemmet när fadern återvänder från synagogan.

Under sabbaten ska inget arbete utföras, inte heller i hemmet. Det är också vanligt att avstå från att till exempel surfa på nätet. Även mycket religiösa judar accepterar att arbete utförs om det till exempel krävs för att rädda liv.

OMSKÄRELSE

Tecknet på förbundet mellan Gud och det judiska folket är omskärelsen, det vill säga att förhuden på penis skärs bort. Detta ska ske när pojken är åtta dagar gammal. Denna tradition är tusentals år gammal. En judisk pojke som inte är omskuren kan ofta inte fira sin bar mitzva. Den som vill konvertera till judendomen måste vara omskuren eftersom det krävs för att vara medlem av det judiska folket.

Omskärelsen är inte enbart en religiös plikt utan något som är nödvändigt för en mans judiska identitet. Därför låter även de flesta helt sekulära judar omskära sina söner. Muslimska pojkar blir också omskurna. Det är dessutom vanligt i många delar av världen att pojkar som är varken judar eller muslimer omskärs. Argument för och mot omskärelse

I Sverige är omskärelse av religiösa skäl tillåten genom lagen om omskärelse av pojkar. Ingreppet ska göras under bedövning och utföras av en legitimerad läkare eller en person som har särskilt tillstånd att utföra omskärelse av pojkar.

Det finns människor som anser att omskärelse som inte är medicinskt nödvändig innebär ett övergrepp på barn som är så små att de inte kan protestera mot att få förhuden

bortskuren. Vissa tycker att icke-medicinsk omskärelse borde vara tillåten endast när en myndig man själv vill genomgå ingreppet.

Men detta skulle innebära att judiskt (och även muslimskt) liv i praktiken skulle bli både omöjligt och olagligt.

Omskärelse av spädbarn är alltså ett exempel på när rätten till personlig integritet och självbestämmande krockar med rätten till religionsfrihet.

BAT MITZVA OCH BAR MITZVA

Vid en viss ålder anses judiska flickor och pojkar enligt judisk lag vara tillräckligt mogna för att ha grundläggande kännedom om judisk tradition och själva ta ansvar för att följa de bud som enligt traditionen gäller för kvinnor respektive män.

För flickor sker detta vid 12 års ålder och för pojkar vid 13 års ålder. När en flicka blir 12 år kallas hon bat mitzva (’budets dotter’) medan en pojke som blir 13 år kallas bar mitzva (’budets son’).

Bat/bar mitzva är också den fest som hålls när flickans eller pojkens nya status firas. Inom alla moderna judiska riktningar är det vanligt med stora festligheter i samband med detta.

Från 13 års ålder kan en pojke delta i församlingens liv på samma villkor som vuxna män och räknas som en av de tio män som krävs för att man inom ortodox judendom ska kunna hålla gudstjänst. Han får läsa ur Tora i synagogan och anlägga bönekapslar.

I konservativa och reformjudiska församlingar får inte bara pojkar utan även flickor läsa ur Tora i synagogan på sin bat mitzva (och därefter). Inom ortodox judendom brukar flickor i stället hålla en utläggning av en bibeltext i slutet av gudstjänsten.

Bönekapslar

Bönekapslar är kapslar (små lådor) av läder som innehåller remsor med ord ur Tora. Traditionstrogna judiska män bär sådana vid vardagsmorgonbön.

En kapsel är fastbunden på pannan, en annan på vänstra armen. Under åren har olika traditioner utvecklats angående textvalet. Bönekapslar kallas på svenska också böneremmar eller böneremsor. På hebreiska heter de tefillin.

En pojke med bönekapslar i pannan och på västerarmen förbereds för sin bar mitzva.

ojästa

Judiska högtider

Det finns ett flertal judiska högtider som alla nämns i Tora och har sin bakgrund i det judiska folkets historia. De viktigaste är pesach, shavuot och sukkot. Chanukka och purim hör till de mindre högtiderna men är båda mycket populära, inte minst bland barn.

PESACH, SHAVUOT OCH SUKKOT

Pesach är den judiska benämningen på påsk . Pesach firas till minne av israeliternas befrielse från slaveri i Egypten. Ordet pesach betyder ’förbigående’, ’förskoning’. Det syftar på hur Gud, för att tvinga farao att låta israeliterna gå, dödade allt förstfött i Egypten (barn och djur) men ”gick förbi” de dörrposter som israeliterna hade bestrukit med blod.

I Tanakh kallas pesach ”det osyrade brödets högtid”. Enligt traditionen skedde uttåget ur Egypten så hastigt att degarna inte hann jäsa och därför äts osyrat (ojäst) bröd under pesach.

Shavuot (veckofesten) infaller sju veckor efter pesach och kan sägas utgöra fullbordan av uttåget ur Egypten. Högtiden förknippas med händelsen då Gud ingick förbund med det israelitiska folket och gav dem Tora. Tillsammans med uttåget ur Egypten är detta den viktigaste händelsen i det judiska folkets historia eftersom det var då israeliterna blev Guds folk.

Skördefesten sukkot (lövhyddohögtiden) firas på hösten. Under den glädjerika festen bor man sju dagar i lövhyddor till minne av uttåget ur Egypten.

ROSH HASHANA OCH JOM KIPPUR

Många av de judiska högtiderna firas till minne av händelser i folkets historia, men vid rosh hashana och jom kippur är det den enskilda individen och dennas botgöring som står i centrum.

Rosh hashana är det judiska nyåret, som enligt judisk tradition är både skapelsens och domens dag. Det firas till minne av skapelsens fullbordan och kan alltså ses som hela mänsklighetens födelsedag. Samtidigt är det domens dag, då människan ska avlägga räkenskap inför Gud. Nyåret infaller i september–oktober och inleder den tio dagar långa period av självrannsakan och botgöring som slutar med jom kippur.

Jom kippur (försoningsdagen) handlar om att erkänna sina synder

Det

brödet matza äts under pesach.

och om försoning. Under förutsättning att man ångrar och omvänder sig kan man försonas med Gud och få förlåtelse för sina synder. Men Gud förlåter inte synder begångna mot en medmänniska. För att dessa ska sonas krävs att man först bett den person man handlat illa mot om förlåtelse. Det är ganska vanligt att vänner och bekanta hör av sig till varandra inför jom kippur och ber om förlåtelse för något de sagt eller gjort som kan ha uppfattats som sårande. Försoning sker alltså inte per automatik – ånger och omvändelse är nödvändigt.

CHANUKKA

Chanukka infaller oftast i december och firas till minne av återinvigningen av Jerusalems tempel 164 f.Kr. Seleukiderna hade erövrat Jerusalem, förbjudit judiska seder och placerat en staty av den grekiske guden Zeus i det judiska templet. Seleukiderna besegrades i det så kallade mackabéerupproret, då Jerusalem återerövrades och templet återinvigdes. Festligheterna som följde varade i åtta dagar.

Enligt legenden hittade man i templet ett krus med olja som räckte för att hålla menoran (den sjuarmade ljusstaken) brinnande i en dag. Men genom ett under räckte den i hela åtta dagar, just så lång tid som det tog att framställa ny olja. Under chanukka tänds under åtta dagar ett ljus i taget i en ljusstake med nio ljushållare, ett ljus för varje kväll och ett som man använder för att tända med. Med chanukka firar man att judarna trots alla yttre hot lyckats behålla sina traditioner.

PURIM

Grunden till högtiden purim är en berättelse i Esters bok i Tanakh. Den persiske kungen Ahasveros närmaste man Haman beslutar att alla judar i riket ska dödas. Hans ondskefulla plan avstyrs av drottningen Ester, som är judinna. Haman avrättas och juden Mordokaj, som var den som ursprungligen väckte Hamans vrede genom att vägra falla på knä för honom, upphöjs till positionen som kungens närmaste man. Det hebreiska ordet purim betyder ‘lotter’ och syftar på hur Haman drog lott om vilken dag judarna skulle förintas.

Purim är en glädjefull högtid med karnevalsliknande drag och det är vanligt att både barn och vuxna klär ut sig. Esters bok läses i synagogan och varje gång Hamans namn nämns bryter ett öronbedövande oväsen ut. Enligt traditionen ska man nämligen väsnas så mycket att hans namn inte hörs, ett sätt att symboliskt utplåna de fiender som är ute efter att förinta det judiska folket.

En chanukkaljusstake har vanligen nio ljus – ett för varje dag under högtiden samt ett som används för att tända de andra ljusen.

pizzeria i Paris judiska kvarter. Här serveras kosherpizza och på skylten ses davidsstjärnan.

Riktningar inom judendom

Det finns grovt räknat fyra huvudriktningar inom judendom: ortodox, reformistisk och konservativ judendom samt ultraortodox judendom där chassidismen ingår. De skiljer sig åt i synen på religiösa lagar och traditioner.

I Tora finns det exempelvis detaljerade regler för vad som är kosher (tillåtet) för en jude att äta. Frukt och grönsaker är alltid tillåtet att äta. Reglerna rör alltså framför allt mat som på något sätt kommer från djur. Vissa djurarter är tillåtna att äta, till exempel nötkreatur (kor), kyckling, lamm och de flesta fiskar. Bland de förbjudna djurarterna finns svin (grisar) och skaldjur. Det är förbjudet att blanda köttmat och mjölkmat.

Enligt reformistiska (eller progressiva) judar är den judiska lagen inte bindande. I stället för att till varje pris följa gamla judiska regler bör judendomen anpassas till ett modernt samhälle och människors vardag. De judiska lagar som har med etik att göra anses vara viktigare än att följa regler för till exempel mat. Reformjudar firar sabbat mer för att den skapar en judisk identitet än för att det är en religiös lag. I en reformjudisk synagoga sitter män och kvinnor tillsammans och även kvinnor kan vara rabbiner. Reformistisk judendom accepterar homosexualitet och samkönade äktenskap.

Ortodoxa judar hävdar att levnadsreglerna i både Tanahk och Talmud ska styra en judes liv i detalj och användas för att man ska veta hur man ska förhålla sig även till den moderna verkligheten. I synagogan sitter män och kvinnor var för sig och kvinnor kan varken vara rabbiner eller delta aktivt i själva gudstjänsten. Homosexualitet accepteras inte. Skilsmässa är tillåtet även om det inte uppmuntras.

Det finns också vad som brukar kallas ultraortodoxa judar. En speciell riktning kallas chassidism. Ultraortodoxa judar lever vanligtvis ganska avskilt från övriga samhället och håller ofta fast vid en ålderdomlig klädstil som förknippas med östeuropeiska judar, så kallade ashkenazer. Männen bär skägg och skruvlockar och kvinnorna täcker håret, ofta med en peruk som liknar det egna håret. Synen på sexualitet och familjeliv är mycket konservativ. Arrangerade äktenskap är vanliga och inte minst i Israel skaffar ultraortodoxa par vanligen många barn. Barnen går i speciella, könssegregerade skolor och flickorna uppfostras i första hand för att kunna sköta ett religiöst präglat hushåll och uppfostra barnen enligt judiska traditioner.

Konservativ judendom kan sägas ligga mellan reformistisk och

En

ortodox judendom. Konservativa judar vill bevara judisk tradition så länge som den går att kombinera med den moderna världens verklighet och krav.

Heliga platser inom judendom

De finns ingen helig plats i judendomen förutom templet i Jerusalem som förstördes år 70. Det finns en liten bit kvar av templets mur. Det riktiga namnet på denna för judendomen så viktiga plats är Västra muren, men i vår del av världen är den mer känd som Klagomuren. Många judar sticker in skrivna böner i sprickorna på muren.

SAMMANFATTNING

* Judendom har stor betydelse för både kristendom och islam och de tre kallas gemensamt för de abrahamitiska religionerna. Speciellt för judendom är tron på att judarna är Guds utvalda folk och att Gud har lovat dem landet Israel. Symbolen för förbundet mellan Gud och judarna är att alla judiska pojkar omskärs.

* Judendomens heliga skrift kallas Tanakh, vilket är en förkortning av de

inledande bokstäverna i namnen på de tre huvuddelar som ingår i boken: Tora (Lagen), Neviim (Profeterna) och Ketuvim (Skrifterna).

* Judendomen är monoteistisk. Gud får inte avbildas och hans namn får inte uttalas. Det är judarnas plikt att älska Gud av hela sitt hjärta, med hela sin själ och med all sin kraft och att lyda hans bud och lagar.

* Den judiska gudstjänsten äger rum i synagogan, där det viktigaste är arken, det vill säga det heliga skåp som innehåller Torarullarna, och lampan med den ”eviga lågan”.

* Sabbaten är den judiska vilodagen, som varar från fredag kväll till lördag kväll. Bat/bar mitzva är en stor händelse i en ung människas liv. De judiska högtiderna har sin bakgrund i det judiska folkets historia.

INSTUDERINGSFRÅGOR

1. Var har den etniska grupper judar sitt ursprung?

2. Vilka är de tre patriarkerna?

3. Vad tog Mose emot på berget Sinai?

4. Vad var den babyloniska fångenskapen?

5. Vad innebär begreppet diaspora?

6. Vad innebär antisemitism?

7. Vad är Tanakh?

8. Vad är symbolen för förbundet mellan Gud och judarna?

9. Vad är bat mitzva och bar mitzva?

10. Beskriv några judiska högtider.

11. Vad finns det för skillnader mellan olika judiska riktningar?

ÖVNINGAR

Förbundet mellan Gud och det judiska folket Förbundet mellan Gud och det judiska folket är ett centralt tema inom judendomen. Förbund kan sägas vara grunden för den judiska identiteten samt dess lagar och traditioner. Diskutera förbundet mellan Gud och det judiska folket utifrån frågorna nedan.

1. Vad finns det för olika förbund mellan Gud och det judiska folket?

2. Hur manifesteras förbundet mellan Gud och det judiska folket i det judiska livet i dag? Ge konkreta exempel från exempelvis ritualer och högtider.

3. Hur har dessa förbund format den judiska identiteten och judiska traditioner genom historien?

Riktningar inom judendomen

Inom judendomen finns det flera riktningar. De har gemensamma rötter men skiljer sig i hur de tolkar och praktiserar judisk lag samt hur de förhåller sig till samhället. Läs om judendomens olika riktningar och diskutera frågorna nedan.

1. Hur skiljer sig ortodox, konservativ och reformjudendom åt när det gäller tolkningen av judisk lag och kvinnors roller i det religiösa livet?

2. På vilket sätt tror du att en specifik judisk riktning formar en individs identitet och känsla av tillhörighet?

3. Kan det uppstå utmaningar mellan de olika riktningarna? Vad skulle det kunna vara i så fall? Förklara.

4. Kan globalisering och sekularisering påverka judendomens olika riktningar i framtiden? På vilket sätt i så fall?

AVSNITT 2: Kr ISTEN dom

Kristendomen utvecklades ur judendomen och har delvis samma heliga skrift. Dessa två religioner samt islam kallas med ett gemensamt namn de abrahamitiska religionerna eftersom de alla anser att patriarken Abraham hade stor betydelse.

Det som är unikt för kristendomen är tron på att Jesus från Nasaret var gudomlig.

ORD OCH BEGREPP

Biskop är en präst och andlig ledare för kyrkan i ett visst område.

Evangelium betyder ’glädjebudskap’ och är en benämning på dels den kristna kyrkans centrala budskap, dels de fyra bibliska berättelserna om Jesus liv.

Frälsare är en person som befriar människorna från det onda (till exempel från synd och död).

Korsfästelse var ett grymt och skamfullt straff där den dödsdömde hängdes eller spikades på en påle som var försedd med en tvärslå så att det bildades ett kors.

Martyr är en person som får lida eller dö för sin tro.

Patriark är en stamfader och syftar i religiösa sammanhang oftast på Abraham, Isak och Jakob, som det

judiska folket enligt Bibeln härstammar från.

Påve är den högste ledaren för katolska kyrkan.

Rättfärdig är den som har rätt förhållande till Gud och till andra människor.

Jesus död på korset och den därpå följande uppståndelsen är själva grunden för kristendomen. Korsfästelsen är ett mycket vanligt motiv i konsten.

Kristendomens historia och utveckling

Kristendomen var från början en judisk sekt. Såväl Jesus som de första kristna var judar. Men tidigt togs beslutet att även icke-judar (”hedningar”) kunde accepteras i den kristna gemenskapen och kristendomen växte till att bli världens största religion.

JESUS FRÅN NASARET

Kristendomens centralgestalt är Jesus. Han kallas också Kristus, vilket betyder ’den smorde’ och syftar på den judiska föreställningen om den kommande frälsaren och fredsfursten Messias. Jesus betraktas av många som en historisk person. Han nämns av den judiske historieskrivaren Josefus i ett verk skrivet på 90-talet. De viktigaste religiösa källorna till Jesus liv och gärning är de fyra evangelierna i Nya Testamentet i Bibeln. Om de går att använda som historiska källor, och i så fall på vilket sätt, är omdiskuterat.

Enligt Bibeln kom Jesus från staden Nasaret i norra delen av dagens Israel. Han var jude och vandrade omkring och predikade, undervisade och botade sjuka. Han avrättades i Jerusalem genom korsfästning på initiativ av judarnas ledare. Formellt var det den romerske ståthållaren Pontius Pilatus som dömde Jesus till döden som upprorsmakare. Enligt anklagelserna skulle han ha gjort anspråk på att vara Messias (”judarnas konung”).

Även om västerländsk tideräkning utgår från Jesus födelse vet vi inte med säkerhet när han föddes och inte heller när han dog. Han avrättades troligen i början eller mitten av 30-talet och var då sannolikt drygt 30 år.

URFÖRSAMLINGEN, PETRUS OCH PAULUS

Efter Jesus död uppstod den så kallade urförsamlingen, eller urkyrkan, i Jerusalem. Den leddes av Jakob, som kallas ”Herrens broder”, och var till en början en judisk sekt. Mycket tidigt bestämdes dock att även icke-judar (”hedningar”) skulle accepteras som medlemmar.

Den person som spelade störst roll för kristendomens utveckling och spridning var Paulus. Han var en starkt religiös jude som förföljde kristna men som genomgick en dramatisk omvändelse när han upplevde att den uppståndne Jesus uppenbarade sig för honom. Paulus missio-

nerade oförtröttligt i medelhavsområdet, inte minst bland icke-judar, Enligt traditionen avrättades han för sin tros skull i Rom på 60-talet. Ett flertal av de brev han skrev till kristna församlingar finns samlade i Nya Testamentet. De har haft stor betydelse för den kristna läran.

Petrus, som i Bibeln beskrivs som den främste av Jesus tolv lärjungar, missionerade främst bland judar. Han tycks ha varit den som först uttryckte tanken på Jesus som Guds son – själv kallade Jesus sig ”Människosonen”. Även Petrus ska enligt traditionen ha avrättats som martyr i Rom, cirka år 65. Han räknas som den förste biskopen i Rom och därmed som den förste påven. Peterskyrkan i Vatikanstaten är byggd över den plats där Petrus grav sägs ligga.

Petrus till vänster med nycklarna till himmelriket i handen och Paulus till höger hållande ett svärd.

Enligt traditionen spikade Martin Luther upp 95 påståenden, så kallade teser, på slottskyrkans port i Wittenberg. I teserna kritiserade han avlatsbreven som katolska kyrkan utfärdade. Genom att köpa ett avlatsbrev kunde man hjälpa en avlidens själ i skärselden, den plats där själen renades innan den släpptes in i himmelriket. Luthers teser blev startskottet på reformationen.

FRÅN FÖRFÖLJD SEKT TILL VÄRLDENS STÖRSTA RELIGION

Kristna var länge förföljda i romerska riket, men på 300-talet gjordes kristendom till rikets officiella religion. Vid det laget hade också sprickor uppstått inom kristenheten om den rätta tron. En omdiskuterad fråga var enkelt uttryckt om Sonen ( Jesus) var gudomlig på samma sätt som Fadern (Gud) eller om han var skapad (läs mer om den så kallade treenigheten i avsnittet Den kristna tron).

Romerska riket delades i en västlig och en östlig del och 1054 splittrades också den kristna kyrkan. Kyrkan i väster blev den katolska kyrkan medan kyrkan i öster blev den ortodoxa kyrkan.

I Västeuropa var katolska kyrkan och påven oerhört mäktiga under medeltiden. Nästa stora splittring kom under reformationen på 1500talet, då bland andra Martin Luther ifrågasatte påvens ställning i kyrkan, och det som kom att kallas protestantiska och reformerta kyrkor bröt sig loss från katolicismen.

Under 1700-talet uppstod flera så kallade väckelserörelser som ifrågasatte den etablerade kyrkan och kännetecknades av karismatiska ledare, plötsliga omvändelser, starka känsloupplevelser och ofta en bokstavstrogen tolkning av Bibeln. Myndigheterna försökte på olika sätt bekämpa dessa rörelser. I Sverige infördes 1726 det så kallade konventikelplakatet, som förbjöd religiösa sammankomster som inte skedde inom Svenska kyrkan. Detta förbud avskaffades först 1858.

Kristendomen spreds över världen i samband med att europeiska länder skapade kolonialvälden i andra världsdelar och missionsverksamhet har varit och är fortfarande ett viktigt inslag. Kristendomen är fortfarande världens största religion.

Bibeln – kristendomens

heliga skrift

Bibeln är kristendomens heliga skrift. Den består av Gamla Testamentet och Nya Testamentet. Ordet testamente betyder i detta sammanhang ’förbund’ och syftar på förbundet mellan Gud och människor. Gamla Testamentet är då förbundet mellan Gud och det judiska folket, medan Nya Testamentet avser det nya förbund som upprättades genom Jesus Kristus.

Texterna i Gamla Testamentet är desamma som finns i judendomens heliga skrift Tanakh. Den består av berättelser om mänsklighetens och det judiska folkets historia, lagsamlingar, psalmer, ordspråk, visdoms-

ord och poesi samt profetiska texter. Texterna i Tanakh tillkom under många hundra år, och de yngsta skrevs troligen på 160-talet f.Kr.

Nya Testamentet inleds med fyra evangelier som tillskrivs Matteus, Markus, Lukas och Johannes. Alla evangelierna tillkom under det första århundradet. Det troligen äldsta är Markusevangeliet, som skrevs på 60-talet eller 70-talet. Innehållet i Matteus, Markus och Lukas överlappar till stor del varandra. Evangelierna skildrar Jesus liv och förkunnelse med händelserna kring hans död på korset och uppståndelsen från de döda som höjdpunkt. Det mest uppseendeväckande inslaget i evangelierna förutom uppståndelsen är de underverk Jesus sägs ha utfört. Det berättas om hur han går på vatten, botar blinda och sjuka och väcker döda till liv.

Typiskt för Jesus sätt att undervisa var att han använde liknelser, det vill säga korta, uttrycksfulla berättelser som var lätta att komma ihåg och som kunde användas som underlag för tankar, samtal och undervisning. Genom att använda bilder och motiv ur vardagen kunde han göra svåra religiösa tankar begripliga.

Den så kallade Bergspredikan, ett tal som Jesus enligt Matteusevangeliet höll på ett berg, har en central roll för många kristna. Där finns bland annat gyllene regeln (”Allt vad ni vill att människor skall göra för er, det skall ni också göra för dem”) och bönen ”Vår fader” (förr kallad ”Fader vår”), som är den viktigaste bönen inom kristendomen och som också kallas ”Herrens bön”.

”Vår fader, du som är i himlen.

Låt ditt namn bli helgat.

Låt ditt rike komma.

Låt din vilja ske på jorden så som i himlen.

Ge oss i dag det bröd vi behöver.

Och förlåt oss våra skulder liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.

Och utsätt oss inte för prövning utan rädda oss från det onda.

Ditt är riket.

Din är makten och äran i evighet.

Amen.”

Titelbladet till den första fullständiga utgåvan av Bibeln på svenska, Gustav Vasas bibel.

Ängeln, som traditionellt är evangelisten Matteus symbol, används på denna målning av den italienske konstnären Caravaggio för att åskådliggöra den gamla religiösa synen på Bibelns gudomliga ursprung eller ”inspiration”: den himmelska gestalten dikterar det som evangelisten skriver.

Evangelierna följs av Apostlagärningarna, som skildrar tiden efter Jesus död och uppståndelse och hur budskapet om Jesus spreds till nya länder och folk. Huvudpersonerna i skildringen är Petrus och Paulus. Apostlagärningarna har samma författare som Lukasevangeliet.

Därefter kommer en samling brev som skrevs av Paulus och andra ledare inom urkyrkan. Framför allt Romarbrevet har haft stor betydelse för den kristna läran. Här slår Paulus fast att det avgörande inte är att lyda de religiösa lagarna utan att tro på Kristus, vilket öppnar möjligheten för både judar och ”hedningar” att bli rättfärdiga inför Gud.

Nya Testamentet avslutas med Uppenbarelseboken, som förutsäger den dramatiska yttersta tiden då Kristus besegrar djävulen. Denna slutstrid ska följas av ett fridsrike under tusen år innan domens dag, då Gud ska döma människorna.

ATT TOLKA BIBELN

Det finns olika sätt att se på Bibeln. Många kristna ser texterna som människors försök att beskriva och tolka Guds uppenbarelse. I andra änden av skalan finns de som anser att Gud själv dikterat texterna och att allt som står i Bibeln är bokstavligt sant.

Oavsett vilken syn man har på Bibeln vet vi dels att texterna utgör ett urval, dels att det inte finns några ”originalversioner”. Allt vi har är olika handskrifter som ofta är många hundra år yngre än själva texten. Dessa handskrifter är sällan identiska utan skiljer sig åt på olika sätt, även om de innehåller samma text. Dessutom har bibeltexterna översatts från originalspråken hebreiska (Gamla Testamentet) och grekiska (Nya Testamentet). En översättning innebär alltid en tolkning. Den senaste versionen på svenska skiljer sig dessutom från tidigare versioner, bland annat eftersom det svenska språket har förändrats. Det finns ett stort antal judiska skrifter som inte finns med i Tanakh/Gamla Testamentet men som ändå ofta tagits med i bibelutgåvor genom historien. Det finns också ett antal tidiga kristna skrifter som liknar texterna i Nya Testamentet men som inte tagits med där. Ett exempel är Tomasevangeliet, som är en samling av uttalanden som Jesus ska ha gjort. Vissa av dessa uttalanden finns med i något av evangelierna i Bibeln, medan andra inte gör det. Skrifter som påminner om bibelböcker och som gör anspråk på att vara lika viktiga som dessa men som inte finns med i Bibeln kallas apokryfer eller apokryfiska böcker.

I vissa fall finns det faktiskt olika versioner av samma händelse beskrivna i Bibeln. I berättelsen om Noa och syndafloden (Första Moseboken 6–9) sägs det till exempel först att Gud säger till Noa att ta med sig ett par av alla varelser i arken. Men några rader längre ner står det att han ska ta med sig sju par av varje art, men ett par av djuren som inte är rena.

Den kristna tron

Den kristna uppfattningen av Gud bygger på den judiska gudsbilden. Gud är världens skapare, som tar hand om skapelsen och som ger människorna levnadsregler. Men till skillnad från judarna anser kristna att Jesus Kristus är gudomlig. Enligt Bibeln blev hans mor Maria gravid genom den heliga Anden medan hon fortfarande var oskuld.

Likt judendom och islam är kristendomen en monoteistisk religion, det vill säga att kristna tror på endast en gud. Den kristna treenighetsläran innebär dock att Gud samtidigt är Fadern, Sonen och den heliga Anden. Frågan om hur Gud kan vara både en och tre har varit en stridsfråga bland kristna. Vissa har velat se Sonen och Anden som olika uppenbarelser av den ende guden. Andra har påstått att Sonen och ibland Anden har skapats av Gud.

Maria med Jesusbarnet.

Enligt Bibeln korsfästes Jesus på en fredag och återuppstod från de döda på söndagen.

Grunden för den kristna tron är att Gud gav sig till känna för oss människor genom Jesus Kristus – Gud uppenbarade sig. Kristus ger en bild av hur Gud verkligen är och har en avgörande betydelse för gemenskapen mellan människan och Gud.

Helt central i kristendomen är tron att Jesus uppstod från de döda efter att ha blivit avrättad. Men man har inom kristendomen inte varit helt överens om varför Jesus måste förnedras, korsfästas och dö och vilken betydelse hans död och uppståndelse egentligen har. Jesus lärjungar var övertygade om att han dött för vår skull eller för våra synders skull.

Den antagligen vanligaste synen på Jesus död är att människorna har syndat genom att inte leva som Gud vill och att Jesus tog på sig straffet för detta – han offrade sig för vår skull. På detta sätt försonades Gud med mänskligheten, det vill säga att gemenskapen mellan Gud och människan återskapades. Genom att tro på Jesus Kristus och leva som kristna blir människorna frälsta (räddade) från det onda. Enligt Martin Luther kan en människa inte nå frälsning (alltså bli räddad) genom goda handlingar, utan bara genom sin tro på Jesus Kristus och genom Guds kärlek.

TROSBEKÄNNELSEN

Det finns flera kristna trosbekännelser. Den som används inom Svenska kyrkan kallas Apostoliska trosbekännelsen och formulerades på 300-talet.

”Vi tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare.

Vi tror ock på Jesus Kristus, hans enfödde Son, vår Herre, vilken är avlad av den helige Ande, född av jungfrun Maria, pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven, nederstigen till dödsriket, på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda, uppstigen till himmelen, sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida, därifrån igenkommande till att döma levande och döda.

Vi tror ock på den helige Ande, en helig, allmännelig kyrka, de heligas samfund, syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv.”

Kyrkor och gudstjänster

Kyrkor, alltså särskilda byggnader för den kristna gudstjänsten, började utvecklas under 200-talet. Stora katedraler i först romansk och sedan gotisk stil uppfördes i Västeuropa under medeltiden. Sedan 1900-talet har kyrkor i Sverige ibland präglats av modern arkitektur.

Ett kyrkorum kan vara utformat på olika sätt, från överdådig prakt till en modern, avskalad stil. Till det som är gemensamt för så gott som alla kyrkor är altaret (ett slags bord där bland annat nattvardskärlen placeras), dopfunten (där vattnet som behövs vid dopet finns) och ett stort kors eller krucifix, alltså ett kors med en Kristusgestalt.

Gudstjänstfirandet har alltid spelat stor roll inom kristendomen.

Gudstjänsterna ser delvis olika ut i olika kyrkotraditioner, men det finns vissa gemensamma inslag: läsning av bibeltexter, predikan, firande av sakrament och andra heliga handlingar, bön och lovprisning, det vill säga att man uttrycker sin tacksamhet för allt som Gud gett. Det varierar hur stor vikt man lägger vid vart och ett av dessa inslag.

Den kristna huvudgudstjänsten äger rum på söndagar. Det är oftast då som församlingen firar nattvard. Det finns särskilda gudstjänstformer för speciella tillfällen, som dop, konfirmation, vigsel och begravning.

Två inslag som efter reformationen blev särskilt viktiga i Svenska kyrkan och andra lutherska kyrkor var psalmsång och predikan.

PSALMSÅNG

Ursprungligen är psalm en benämning på sångerna i Psaltaren i Gamla Testamentet. Dessa från början judiska texter användes redan tidigt inom kristendomen eftersom de ansågs syfta på Jesus Kristus. Psalmerna i Psaltaren har tonsatts som de är men de har också bearbetats eller använts som inspiration för nya sångtexter.

Numera är psalm en benämning på en kyrkovisa som skrivits för att sjungas av en församling. Den första svenska psalmboken trycktes på 1500-talet och den första som gällde hela riket kom 1695. Den har följts av nya versioner – en på 1800-talet och två på 1900talet. Där har nyskrivna psalmer tagits med, men i den senaste upplagan finns det fortfarande psalmer som ursprungligen skrevs på 1600-talet, även om de ofta har bearbetats. Det gäller till exempel sommarpsalmerna ”Den blomstertid nu kommer” och ”I denna ljuva sommartid”.

Förr i tiden var psalmboken ofta den enda bok människor ägde.

Numera är det vanligt att nattvardsvinet dricks ur individuella bägare i stället för som tidigare ur en gemensam så kallad kalk.

PREDIKAN PÅ FOLKSPRÅKET

Predikan har varit ett inslag i gudstjänsten under hela kristendomens historia. Men den fick särskilt stark betydelse inom lutherska kyrkor efter reformationen. Martin Luther ansåg att människan bara kunde frälsas (räddas) av sin tro och att budskapet om vägen till frälsning fanns i Bibeln. Därför var syftet med predikan att prästen skulle förklara för församlingen vad texterna i Bibeln betydde. Predikan skulle därför finnas vid alla mässor, alltså huvudgudstjänster.

För att göra Guds ord tillgängligt för alla översattes Bibeln till folkspråket, alltså det språk som människorna i landet talade. Under medeltiden användes nästan bara en översättning till latin i de västerländska kyrkorna och dessutom talade prästerna oftast latin under gudstjänsterna. Under reformationen började de i stället predika på folkspråket, ett tydligt exempel på åsikten att riterna inte var lika viktiga som tron och att en förutsättning för rätt tro var att människor förstod vad som stod i Bibeln.

Riter och heliga handlingar

De två viktigaste riterna inom kristendomen är de två som instiftades av Jesus, nämligen dopet och nattvarden. Men det finns andra handlingar och riter som också uppfattas som heliga i vissa kyrkor.

DOPET OCH NATTVARDEN

Genom att under dopet sänkas ner i vatten eller få vatten öst över sig renas människan från synd, förnyas och upptas i den kristna gemenskapen. Enligt Bibeln döptes Jesus själv av Johannes Döparen.

Nattvarden går tillbaka på den sista måltiden Jesus delade med sina lärjungar. Enligt Bibeln delade Jesus ut bröd och vin till de andra och sade att ”detta är min kropp” och ”detta är mitt blod”. Att dela en måltid var en central del av de första kristnas sammankomster. De upplevde den uppståndne Jesus närvaro, de mindes hans död och de bad om hans återkomst. Vi vet inte om de första kristna uppfattade att brödet och vinet verkligen ”var” Jesus kropp och blod eller om de bara var symboler. Under medeltiden uppstod den så kallade transsubstantiationsläran som går ut på att brödets och vinets innersta väsen (substans) förvandlas till Kristus kropp och blod. Denna lära gäller fortfarande i katolska kyrkan men inte i protestantiska kyrkor.

Dopets betydelse

Under de första århundradena efter Jesus död var det i första hand vuxna som döptes. Den som skulle döpas tillfrågades om han eller hon avsade sig djävulen och det onda och omfattade den kristna tron. Efter att kristendomen blev statsreligion i romerska riket på 300-talet var de flesta vuxna döpta. Kanske hade barn döpts även tidigare, men nu blev det en plikt för föräldrarna att låta sina barn bli döpta. Därmed uppstod också behovet av konfirmation, det vill säga den undervisning och ceremoni då en döpt person bekräftar (konfirmerar) sin kristna tro.

Inom baptismen, som uppstod på 1600-talet, krävs att den som blir döpt själv ska kunna tala om att det var hens vilja. Av den anledningen döps inte spädbarn i baptistiska samfund.

SAKRAMENT OCH MYSTERIER

I svensk folktro fick dopet stor betydelse. Innan barnet var döpt var det fortfarande en hedning och det riskerade att rövas bort av trollen, som i stället lade dit en trollunge, en så kallad bortbyting. Dessutom var spädbarnsdödligheten hög och föräldrarna ville inte riskera att barnet skulle dö innan det döpts eftersom det då inte kunde komma in i himlen. Enligt gammal katolsk tro hamnade ett odöpt barn i limbo, ett mellantillstånd mellan himmel och helvete. För att undvika detta gavs rätt till så kallade nöddop, det vill säga att dopet förrättas av en person som inte är prästvigd. Under medeltiden fick dödfödda och odöpta barn inte begravas i så kallad vigd jord, det vill säga inne på kyrkogården.

I Sverige döps barnet oftast genom att prästen öser vatten bara över huvudet. Vid detta dop hålls hela barnet nere i dopfunten.

I bland annat Svenska kyrkan räknas endast dopet och nattvarden som sakrament, det vill säga heliga handlingar som är ett yttre, synligt tecken på att något överförs från Gud till människor, till exempel Guds nåd. Inom katolska kyrkan räknas även boten, konfirmationen, äktenskapet, de sjukas smörjelse och ordinationen (till exempel prästvigningen) som sakrament.

Inom ortodoxa och orientaliska kyrkor kallas sakramenten för mysterier och det finns sju sådana: dopet, smörjelsen (motsvarar konfirmationen), ordinationen, äktenskapet, nattvarden, boten och den heliga smörjelsen (sjuka smörjs med helig olja).

Kristna högtider

Den viktigaste kristna högtiden är påsk, som firas till minne av Jesus lidande, död och uppståndelse. Enligt Bibeln avrättades Jesus när han

Väggmålningen Nattvarden skildrar

Jesus sista måltid med sina lärjungar.

Den är gjord i slutet av 1400-talet av konstnären Leonardo da Vinci och finns i ett kloster i Milano.

kommit till Jerusalem för att fira den judiska påsken. Veckan före påsk kallas stilla veckan och inleds med palmsöndagen (när Jesus gjorde sitt intåg i Jerusalem) och innehåller skärtorsdagen (när Jesus instiftade nattvarden) och långfredagen (dagen för Jesus lidande och död). På påskdagen uppstod han från de döda och på annandag påsk ägde de första mötena med den uppståndne rum.

Kristi himmelsfärdsdag, 40 dagar efter påsk, firas till minne av händelsen då Jesus rycktes upp från jorden till himlen. Dessförinnan hade den uppståndne Jesus flera gånger visat sig för lärjungarna.

Femtio dagar efter påsk firas pingst till minne av tillfället då den heliga Anden kom över lärjungarna och de plötsligt kunde tala främmande språk. Därmed kunde de också sprida budskapet om Kristus över världen.

Julen, som firas till minne av Jesus födelse, är vid sidan av påsk den största kristna högtiden. Veckorna före jul kallas advent, ett ord som betyder ’ankomst’. Trettondedag jul (epifania) firas 6 januari, ursprungligen till minne av Jesus dop. I katolska kyrkan och andra västliga kyrkor knöts dagen senare till jul och heliga tre konungars besök hos Jesusbarnet.

Riktningar inom kristendom

Det uppstod splittringar mellan kristna redan tidigt i kristendomens historia. Den kanske viktigaste stridsfrågan under kristendomens första århundraden var huruvida Sonen (Kristus) var av samma väsen som Fadern (Gud). Enligt arianismen var det inte så utan Sonen var

det första av alla skapade väsen. Arianismen fördömdes på kyrkomötet i Nicaea 325, där man enades om en gemensam trosbekännelse, men riktningen levde kvar till 500-talets slut hos germanska folk.

Efter att romerska riket delades i en västlig och en östlig del år 395 blev skillnaderna allt större mellan kyrkan i väster, som hade sitt centrum i Rom, och kyrkan i öster, som hade sitt centrum i Bysantinska riket. Den västliga kyrkan spred kristendomen till de germanska folken i västra och norra Europa medan kyrkan i Bysantinska riket spred religionen till de slaviska folken i östra Europa och Ryssland. Snart uppstod konflikter mellan de religiösa ledarna. Det ledde till att kyrkan splittrades 1054. Kyrkan i väster blev den katolska kyrkan medan kyrkan i öster blev de ortodoxa kyrkorna.

Under reformationen på 1500-talet kritiserades katolska kyrkan, flera av kyrkans dogmer och inte minst handeln med avlatsbrev av flera teologer, bland andra Martin Luther och Jean Calvin. Detta ledde till att de protestantiska och reformerta kyrkorna och den anglikanska kyrkan bildades. Senare uppstod ett flertal frikyrkliga samfund, till exempel pingströrelsen.

Under århundradenas lopp har det tidvis rått stor fiendskap mellan de olika kyrkorna och det har flera gånger lett till krig. Sedan 1900talet har det blivit vanligare med ekumenik, det vill säga kyrkligt samarbete.

SKILDA ÅSIKTER INOM

KYRKOFAMILJERNA

Kärnan i tron och hur religionen utövas är gemensam för de olika kyrkofamiljerna, även om vissa inslag skiljer dem åt. Det gäller till exempel ikonernas betydelse inom ortodoxa kyrkor, helgonkulten inom katolska kyrkan och de karismatiska ledarna inom pingströrelsen och vissa andra frikyrkliga samfund.

Men det finns stora skillnader även inom kyrkofamiljerna vad gäller synen på till exempel kön och sexualitet. Hur lagstiftningen i enskilda länder ser ut kan inte enbart förklaras med religion, även om förespråkarna för en viss åsikt ofta använder religiösa argument.

Katolska kyrkan är på många sätt konservativ. Till exempel accepteras varken kvinnliga präster eller abort. Det senare har lett till att abort är totalförbjudet i vissa katolska länder, men långt ifrån i alla. Också katolska kyrkans dogmer förändras, även om det ofta går mycket långsamt. Det gäller till exempel synen på homosexualitet. Samkönade par vigs inte inom katolska kyrkan, men Franciskus (påve 2013–2025) fördömde lagstiftning som förbjuder samkönat sex och uttryckte sitt

Medlemmar i en högerextrem milis deltar i en abortfientlig demonstration i Washington D.C. i USA i januari 2025.

Födelsekyrkan i Betlehem byggdes på uppdrag av en kristen romersk kejsare på den plats där Jesus enligt traditionen föddes. Här har troende kristna samlats för att be tillsammans.

stöd för så kallade borgerliga samkönade äktenskap. Officiellt accepteras inte skilsmässa av katolska kyrkan, men det är vanligt med skilsmässa i många katolska länder.

Sverige är ett av de länder i världen som har starkast skydd för mänskliga rättigheter. Sverige är också ett av världens mest sekulariserade länder och Svenska kyrkan har på många sätt anpassat sig efter modern lagstiftning. Kyrkan accepterar till exempel kvinnliga präster, skilsmässa, abort och samkönade äktenskap.

Eftersom Svenska kyrkan är en protestantisk kyrka är det lätt att tro att protestantismen i stort är mindre konservativ än katolicismen. Men det är viktigt att komma ihåg att även inom Svenska kyrkan finns det många som egentligen är motståndare till exempelvis abort och samkönade äktenskap. Det finns också länder där samfund som ingår i den protestantiska kyrkofamiljen dominerar som har mycket konservativa lagar. Ett tydligt exempel är USA, där flera delstater på senare år har infört mycket strikta abortlagar.

Heliga platser inom kristendomen

De flesta av de platser som allmänt betraktas som heliga inom kristendomen är knutna till händelser i Jesus liv och ligger därför i dagens Israel och Palestina.

BETLEHEM

Enligt kristen tradition föddes Jesus i ett stall i Betlehem, en stad som ligger på Västbanken i Palestina, ungefär en mil söder om Jerusalem. Födelsekyrkan är byggd på den plats där Jesus enligt traditionen föddes. Strax utanför staden ligger Herdarnas äng, som ska vara den plats där Guds ängel visade sig för några herdar för att tala om för dem att en frälsare hade fötts i Betlehem. Även här finns en kyrka.

NASARET

Nasaret är den stad i Galiléen i norra Israel där Jesus enligt evangelierna växte upp tillsammans med Josef och Maria. Exempel på platser som är förknippade med Jesus barndom är platsen där Josefs hus ska ha stått, Bebådelsekyrkan, som ligger på den plats där ärkeängeln Gabriel ska ha berättat för Maria att hon skulle bli gravid genom den heliga Anden, och källan där hon ska ha hämtat vatten efter bebådelsen.

JERUSALEM

Jerusalem är en helig stad inom kristendom, judendom och islam. Västra muren (ofta kallad Klagomuren) är det enda som återstår av det judiska templet, som Jesus flera gånger besökte. Var Getsemane, den plats där Jesus kämpade i bön inför sitt lidande, låg är det ingen som med säkerhet vet, men flera platser pekas ut. Gravkyrkan är byggd på det ställe utanför det dåvarande Jerusalem där avrättningsplatsen

Golgota tros ha legat. Många kristna går längs via dolorosa (’lidandets väg’), samma väg genom Jerusalem där Jesus ska ha burit sitt kors ut till Golgota. På den plats där Jesus ska ha blivit begravd ligger i dag Heliga gravens kyrka.

VATIKANSTATEN

Enligt traditionen avrättades både Petrus och Paulus i Rom. Inne i staden Rom ligger Vatikanstaten, säte för påven och centrum för världens över 1 miljard katoliker. I Vatikanstaten ligger Peterskyrkan, som är världens största kyrka och byggd ovanför den plats där Petrus ska ha blivit begravd. I Sixtinska kapellet samlas kardinalerna som väljer vem som ska bli ny påve.

SAMMANFATTNING

* Kristendomen utvecklades ur judendomen och har delvis samma heliga skrift. Det som är unikt för kristendomen är tron på att Jesus från Nasaret var gudomlig. Den kristna treenighetsläran innebär att Gud samtidigt är Fadern, Sonen och den heliga Anden.

* Petrus och framför allt Paulus spelade stor roll för att kristendomen utvecklades och spreds. Den gick från förföljd sekt till romersk stats-

religion och blev världens största religion. Kristendomen har flera gånger splittrats i olika riktningar.

* Bibeln består av Gamla Testamentet (förbundet mellan Gud och det judiska folket) och Nya Testamentet (det nya förbund som upprättades genom Jesus Kristus). En vanlig kristen tro är att Jesus offrade sig för människornas skull för att gemenskapen mellan Gud och människan skulle återskapas.

* De två viktigaste kristna riterna är dopet och nattvarden, som båda instiftades av Jesus. Kristna är inte överens om huruvida brödets och vinets substans förvandlas till Jesus kropp och blod under nattvarden eller bara är symboler.

* Den viktigaste kristna högtiden är påsk, som firas till minne av Jesus lidande, död och uppståndelse. Julen firas till minne av hans födelse.

INSTUDERINGSFRÅGOR

1. Varför kallas Jesus också för Kristus?

2. Vilka var Petrus och Paulus?

3. Beskriv splittringen som skedde under 1500-talet.

4. Vad är väckelserörelser?

5. Vad handlar evangelierna i Bibeln om?

6. Varför har Bergspredikan en central roll för kristna?

7. Vad är treenighetsläran?

8. Beskriv de två viktigaste riterna inom kristendomen.

9. Beskriv två kristna högtider.

10. Beskriv några av kristendomens heliga platser.

ÖVNINGAR

Treenigheten

Treenigheten är central inom kristendomen. Den innebär att Gud är en men existerar i tre former: Fadern, Sonen och den heliga Anden. Läran har utvecklats över tid och är fundamental för de flesta kristna kyrkosamfund, även om den tolkas och förklaras på olika sätt. Diskutera treenigheten utifrån frågorna nedan.

1. Vad innebär konceptet treenighet inom kristendomen? Försök att beskriva det med egna ord och ge exempel på hur de tre ”formerna” relaterar till varandra.

2. Varför tror du att just treenigheten är en så central lära inom kristendomen? Vilken betydelse har den för kristnas tro och liv?

3. Jämför synen på Gud inom kristendom, judendom och islam. Vilka likheter och skillnader ser du?

Kristendomen och staten

Kristendomen har historiskt haft en stark påverkan på samhällsutvecklingen i stora delar av världen, särskilt i Europa. Kristendomens troslära har format juridiska system, politiska strukturer, sociala normer och kulturella uttryck. Diskutera hur kristendomen har påverkat samhället utifrån frågorna nedan. Försök att lyfta fram konkreta exempel.

1. Hur har (västerländska) lagar och rättssystem påverkats av kristendomens etik under historien? Kan vi se spår av detta i dagens lagstiftning?

2. På vilka sätt har den kristna kyrkan bidragit till nationsbygge och statlig organisation? Hur har maktförhållandet mellan kyrka och stat förändrats över tid?

3. Hur har kristna idéer format sociala normer i västerländska samhällen?

4. Är kristendomens historiska påverkan på samhället fortfarande relevant att studera i dagens sekulära och mångkulturella Sverige? Motivera ditt svar.

AVSNITT 3: I SLA m Islam är den religion som räknar Muhammed som profet och Koranen som helig skrift. Den har sitt ursprung på Arabiska halvön och har mycket gemensamt med de övriga abrahamitiska religionerna judendom och kristendom.

ORD OCH BEGREPP

Allmosa är en ekonomisk gåva till en utsatt person och är ofta en religiös plikt.

Fasta är att avstå från föda men i överförd betydelse även andra saker för att kunna fokusera på något annat.

Könsstympning, eller kvinnlig omskärelse, är att man av sedvänja gör vissa ingrepp på flickors könsorgan.

Pilgrim är en person som gör en resa till en helig plats.

Profet är en person som anser att hen fått i uppdrag av en gud att föra fram gudens budskap.

Teokrati är en styrelseform där makthavarna motiverar sin ställning med att de fått sin makt direkt från Gud.

Uppenbarelse innebär inom religionen att gudar eller andra högre makter tar kontakt med människor, ofta för att ge dem ett budskap.

Vallfärd, vallfart eller pilgrimsfärd är en resa till en helig plats som man gör av religiösa skäl, till exempel för att be, tacka eller visa att man ångrat det man gjort fel.

Grottan där Muhammed enligt traditionen fick sin första uppenbarelse är ett populärt vallfärdsmål. Här köar människor för att be på platsen.

Islams historia och utveckling

Islam uppstod på Arabiska halvön och det arabiska språket intar fortfarande en särställning genom att den heliga skriften Koranen är skriven på detta språk. Religionen har spridit sig långt utanför det arabiska språkområdet och är numera världens näst största.

PROFETEN MUHAMMED

Muhammed föddes cirka 570 i Mekka i nuvarande Saudiarabien. Hans far var redan död när Muhammed föddes och när han var sex år dog även hans mor. Från åtta års ålder växte han upp hos sin farbror Abu Talib, som tog honom med på sina handelsresor. När han var i 20-årsåldern gifte han sig med den rika affärskvinnan Khadija.

Omkring 610, då Muhammed alltså var ungefär 40 år, började han få visioner och brukade då tidvis dra sig undan i en grotta på berget Hira nära Mekka. Under det som kallas ”ödets natt” upplevde han att ängeln Jibril (Gabriel) uppenbarade sig för honom i grottan.

Enligt traditionen var det Khadija som övertygade Muhammed om att uppenbarelserna han hade kom från Gud. Eftersom hon insåg att han var profet ses hon som den första muslimen. Uppenbarelserna fortsatte fram till Muhammeds död 632.

UTVANDRINGEN TILL MEDINA

Med tiden började Muhammed tala mer öppet om sina uppenbarelser och om budskapet från Gud. Ledarna för den viktigaste klanen i Mekka, som Muhammed själv tillhörde, försökte få honom att sluta förkunna. När hans hustru och farbror dog cirka 619 blev situationen svårare för Muhammed och hans anhängare. 622 beslöt de att emigrera till staden Yathrib, som i dag kallas Medina. Denna händelse är utgångspunkten för islamsk tideräkning.

Under tiden i Medina slogs det fast att muslimer vid bön ska vända sig mot den heliga byggnaden Kaba i Mekka. Muhammeds uppenbarelser, som tidigare handlat om Gud och den yttersta tiden, började nu framför allt handla om sociala företeelser, som lagar och regler. Muhammed blev både religiös och världslig ledare. Han gifte sig med flera kvinnor och de flesta av dem var antingen änkor eller frånskilda. Många av äktenskapen ingicks av politiska skäl och genom att gifta sig med kvinnorna gav Muhammed dem sitt beskydd. Muslimerna blev fler och starkare och 630 intog de Mekka. De flesta av invånarna konverterade till islam och 632 genomförde Muhammed sin vallfärd (hajj ). När han dog samma år hade Muhammed erövrat större delen av Arabiska halvön.

DE FÖRSTA KALIFERNA

När Muhammed dog valde de ledande männen i Medina hans efterträdare, som fick titeln kalif, ett ord som betyder just ’efterträdare’. De utsåg Abu Bakr, som var en av de första som övergick till islam och som också var en av dem som allra starkast trodde på vad Muhammed sa, inklusive himmelsfärden (se nedan under Islamisk tro). Abu Bakr var också Muhammeds svärfar efter att profeten hade gift sig med Abu Bakrs då nioåriga dotter Aisha. Hon var Muhammeds favorithustru. Han dog i hennes hus och begravdes där.

Abu Bakr dog redan 634 och efterträddes som kalif av Umar ibn al-Khattab, som också hade en dotter (Hafsa) som varit gift med Muhammed. Abu Bakr hade lyckats ena de arabiska stammarna som gjort uppror mot honom och han inledde den stora islamiska expan-

År 622 lämnade Muhammed och hans anhängare Mekka och fick chansen att bygga ett islamiskt samhälle i Medina.

Mekka

Medina

Jerusalem Kairo

Damaskus Bagdad Nilen

Eufrat Tigris

Slaget vid Karbala 680, i vilket den fjärde kalifen Alis son Husayn stupade.

sionen som ägde rum under ett drygt sekel efter Muhammeds död. Det var dock under Umar, som var kalif 634–644, som det islamiska riket växte kraftigt. Hans styrkor erövrade stora delar av Mellanöstern.

Umar blev mördad och efterträddes av Uthman, som utvidgade riket ytterligare genom att inta Nordafrika. Fram till 750 växte det islamiska området till att omfatta Iberiska halvön och stora delar av centrala och södra Asien.

SPLITTRING – SHIA OCH SUNNI

Den fjärde kalifen hette Ali. Han var son till Abu Talib och alltså Muhammeds kusin. Dessutom blev Ali svärson till profeten när han gifte sig med Muhammeds dotter Fatima. Ali var en av de allra första muslimerna.

Ali utsågs till Uthmans efterträdare, men detta mötte motstånd från den släkt som Uthman tillhörde, umayyaderna.

Eftersom Muhammed inte hade några söner som överlevde honom var Ali hans närmaste manliga släkting. Det var därför många som ansåg att Ali borde ha utsetts till kalif när Muhammed dog. Dessa personer kallades shiat Ali (’Alis parti’). Motståndarna ansåg att kaliferna i stället skulle utses på grund av sådant som personlig duglighet och framför allt hur väl de följde sunna, det vill säga de regler som bygger på vad Muhammed sagt och gjort i olika situationer. Läs mer om sunna under Islamisk tro

Ali mördades 661 och hans son Hasan övertog kalifatet, men abdikerade snart till förmån för umayyadernas ledare Muawiya. Det utbröt inbördeskrig som slutade med att umayyaddynastin kom till makten med Damaskus i nuvarande Syrien som huvudstad. Alis andre son Husayn gjorde uppror mot umayyaderna 680 men dödades i slaget vid Karbala i dagens Irak.

Splittringen ledde till de två huvudriktningarna inom islam: shia och sunni. Shiiterna började tidigt kalla sin ledare för imam i stället för kalif. Imamen anses ha kunskaper om de dolda meningarna i Muhammeds budskap.

SENARE UTVECKLING

Flera mäktiga islamiska dynastier har genom historien varit dominerande i Mellanöstern och angränsande områden och flera av härskarna har gjort anspråk på titeln kalif. Det sista av dessa imperier var Osmanska riket, som hade sin kärna i dagens Turkiet. Det var som störst i slutet av 1600-talet och ersattes 1923 av den turkiska republiken.

I dag är islam världens näst största religion. Majoriteten av muslimerna är sunniter men shiiterna är i majoritet i Irak och Iran, ett land som sedan 1979 i praktiken varit en teokrati där shiitiska religiösa ledare har den högsta makten. I Saudiarabien, som är en absolut monarki, ligger Koranen och islamisk rätt (sharia) till grund för styret och kungahuset hör till wahhabismen, en mycket sträng sunnitisk rättsskola. Flest muslimer – cirka 200 miljoner – bor det i Indonesien, men även om islam är den dominerande religionen är den bara en av landets sex officiella religioner.

Koranen – islams heliga skrift

Enligt islamisk tro gavs Koranen till Muhammed av ängeln Jibril (Gabriel). För de troende är Koranen en trogen kopia av ”Bokens moder”, Umm al-kitab, som finns i himlen hos Gud. Textsamlingen anses vara ett mirakel eftersom Muhammed enligt islamisk tradition var analfabet. Det arabiska ordet quran betyder ’det som reciteras’. Koranen är skriven på arabiska och är indelad i 114 suror (kapitel). Den fick sin slutgiltiga utformning under den tredje kalifen Uthmans tid (644–656). De längsta surorna kommer först och de kortaste sist. Enda undantaget är den första suran al-Fatiha (’den som öppnar’):

”I Guds, den Nåderikes, den Barmhärtiges namn! Lov och pris tillkommer Gud, världarnas Herre, den Nåderike, den Barmhärtige, som allsmäktig råder över Domens dag! Dig tillber vi; Dig anropar vi om hjälp. Led oss på den raka vägen – den väg de vandrat som Du har välsignat med Dina gåvor; inte de som har drabbats av [Din] vrede och inte de som har gått vilse!”

Det är svårt att datera Muhammeds uppenbarelser men generellt skiljer sig uppenbarelserna som han fick i Mekka från dem han fick i Medina. Det beror sannolikt på att han hade olika roller i de två städerna. I Mekka var han predikant och talade om att Gud var en, om den

Koranen är skriven på arabiska och är indelad i 114 kapitel som kallas suror.

Muhammed ber vid Kaba. Konstnären har valt att dölja profetens ansikte med en slöja eftersom han anses för helig för att avbildas.

yttersta tiden och om vad som var moraliskt riktigt. I Medina var han en politisk och militär ledare och dömde i tvister. Därför handlar surorna från Medinatiden mer om praktiska och juridiska frågor. Förutom rent religiösa regler innehåller Koranen bestämmelser för livets olika skeden och handlar till exempel om familjeförhållanden och arvsrätt.

ATT TOLKA KORANEN

Fram till 900-talet fanns korantexterna bara utan vokaler. Beroende på vilka vokaler man satte in kunde vissa konsonantkombinationer bilda olika ord. Det går alltså inte att veta exakt hur originalet såg ut.

Om man bara läser texten är Koranen ofta svår att förstå. Därför började redan Muhammeds lärjungar kommentera surorna för att förklara bakgrunden till innehållet. Genom århundradena har det vuxit fram en hel litteratur med korantolkningar.

En översättning av en text från ett språk till ett annat innebär alltid en tolkning. Inom islam anses att man inte kan göra en direkt översättning av Koranen utan alla översättningar är ett slags omskrivningar. Därför är det viktigt för många muslimer att lära sig arabiska även om de inte har detta språk som modersmål.

Den islamiska tron

Den centrala punkten i den islamiska tron är monoteismen . Gud (Allah) är en, och inget får sättas vid sidan av Gud. Gud ses som världens skapare och ägare och är den som har gett människorna lagen (sharia). I Koranen har ordet islam framför allt betydelsen ’underkastelse under Gud’, och ordet muslim betyder ’en som underkastar sig’.

Människan är skapad av Gud och ska vara Guds tjänare. Människorna ska följa Guds lag, som den slutgiltigt uppenbarades genom Muhammed. På den yttersta dagen ska Gud ställa människorna till svars för deras gärningar och antingen belöna dem genom att låta dem komma till paradiset eller straffa dem genom att döma dem till helvetet.

Gud har gett människorna sitt budskap genom profeter och den sista av dessa profeter är Muhammed. Till de tidigare profeterna räknas bland andra Ibrahim (Abraham), Musa (Mose) och Isa (Jesus). Islam har alltså mycket gemensamt med judisk och kristen tradition. I Koranen nämns flera personer som förekommer i Tanakh/Bibeln och vissa berättelser är likartade. Det gäller till exempel berättelsen om Ibrahim. Enligt Tanakh/ Gamla Testamentet, där han kallas Abraham, beordrade Gud honom att offra sin son Isak. Enligt islam var det i stället arabernas stamfader Ismail (Ismael), Ibrahims son med Hagar, som skulle offras. Enligt traditionen var det Ibrahim och Ismail som uppförde den heliga byggnaden Kaba i Mekka.

Grunden för den islamiska tron är Koranen, som alltså anses vara Guds ord. Därutöver finns ett stort antal hadither, det vill säga korta berättelser om vad Muhammed eller någon av hans följeslagare sagt, gjort eller godkänt. Haditherna används för att slå fast vad som är sunna, det vill säga vad som är sed, vad en muslim bör göra. Till exempel står det i Koranen att en muslim ska be, men det står inte på vilket sätt bönen ska genomföras eller hur ofta man ska be. Men i haditherna står det hur Muhammed bad och därför gör muslimer på samma sätt. Haditherna har alltså mycket stor betydelse för islam.

Moskéer och gudstjänster

Tidebönen ska utföras varje dag vid de fem bönetiderna. Denna rituella bön nämns på flera ställen i Koranen, men det står inte när på dagen eller hur många gånger man ska be. Traditionellt kallas de troende till bön genom så kallade böneutrop från minareten, tornet bredvid

Muslimer använder oftast en särskild bönematta när de ber. Bönen är en av islams fem pelare.

Kaba är täckt med en svart klädnad av tyg, där bland annat trosbekännelsen är broderad. Detta täcke byts varje år i samband med vallfärden.

moskén. Man kan be var som helst men det anses bättre om människor ber tillsammans i stället för i ensamhet. Den viktigaste bönen är fredagens middagsbön, som ofta äger rum i moskén och är obligatorisk för alla män.

Bönen utförs i riktning mot Mekka och längst fram i varje moské finns därför en nisch (en fördjupning i väggen) som kallas mihrab och som visar åt vilket håll de bedjande ska vända sig.

Personen som leder den gemensamma bönen kallas imam. I samband med fredagens middagsbön håller imamen vanligen en predikan. Generellt accepteras inte kvinnliga imamer, men det förekommer i reformislamska sammanhang.

I moskén är kvinnor och män uppdelade och ber i skilda rum. Denna tradition anses ha uppstått efter Muhammeds död.

Riter och heliga handlingar

Den viktigaste av de fem så kallade pelarna som är grunden inom islam är trosbekännelsen ”Ingen gud utom Gud, Muhammed är Guds Sändebud”. De fyra andra är tidebönen, fastan, allmosan och vallfärden.

Det är obligatoriskt för varje muslim som har möjlighet att genomföra vallfärden (hajj ) till Mekka. Ritualen där de troende går sju gånger runt den heliga byggnaden Kaba sägs vara instiftad av Ibrahim och Ismail på Guds befallning. Pilgrimerna springer också sju gånger mellan två kullar till minne av hur Hagar letade efter vatten till Ismail i öknen. På vallfärdens sista dag börjar högtiden Id al-adha, som du kan läsa om under Islamiska högtider

Omskärelse av pojkar har inte samma avgörande betydelse inom islam som inom judendom. Men av tradition blir många muslimska pojkar omskurna, det vill säga att förhuden på penis skärs bort. I vissa traditioner sker detta på den sjunde levnadsdagen, men i andra länder utförs ingreppet senare, när pojken är upp till tio år gammal.

Islam har liknande regler som judendomen för vilken mat som är tillåten (halal) respektive förbjuden (haram). Till exempel är griskött och blodmat förbjudna. Ett djur ska slaktas genom skäktning, det vill säga att halspulsådrorna skärs av med kniv. I Sverige måste djuret vara bedövat för att skäktning ska vara tillåten. Vin är haram och det är därmed också alkohol och droger över huvud taget.

Islamiska högtider

Islamisk tideräkning utgår från ett månår, som är kortare än ett solår. Därför förskjuts tidpunkten för islams högtider med elva dagar varje år i förhållande till solkalendern.

RAMADAN OCH ID AL-FITR

Fastan räknas som en av islams ”pelare” och därför är fastemånaden Ramadan mycket viktig. Ramadan är den enda månaden som nämns i Koranen. Under en månad ska den troende avstå från mat, dryck och sexuellt umgänge under dygnets ljusa timmar. När det är nödvändigt bryts fastan vid en bestämd tidpunkt på kvällen i stället för vid mörkrets inbrott. Kvinnor som har mens, barn, sjuka och svaga behöver inte fasta, och inte heller den som är på resa.

Kvällsmåltiden då fastan bryts

kallas iftar

Under Ramadan ägnar många muslimer extra mycket tid åt bön och moskébesök. Många läser hela Koranen under månaden. Det är vanligt att allmosan, alltså den gåva till de fattiga som också är en av islams pelare, ges i slutet av Ramadan.

Enligt traditionen var det den 27:e natten i Ramadan som Muhammed fick sin första uppenbarelse. Händelsen kallas ”ödets natt” och firas som en speciellt helig tidpunkt under Ramadan.

Högtiden Id al-fitr firas när fastan upphör. Sötsaker är ett viktigt inslag och högtiden kallas därför ibland ”sockerfesten”. Festligheterna färgas av olika lokala traditioner, som varierar bland muslimer runt om i världen, inte minst vad gäller vilken mat som konsumeras. Att köpa nya festkläder, besöka släkt och vänner samt ge presenter till framför allt barnen hör till festligheterna hos muslimer världen över.

ID AL-ADHA

Id al-adha kallas också offerhögtiden och firas till minne av händelsen då Ibrahim var villig att offra sin son till Gud. Den firas i fyra dagar med början den sista dagen under vallfärden till Mekka. För den som har råd är det centralt att låta slakta ett djur, precis som Ibrahim gjorde efter att Gud stoppat honom från att offra Ismail. Köttet skänks ofta till de fattiga.

Enligt traditionen försökte Satan övertala Ibrahim att inte lyda Guds befallning att offra sin son, men Ibrahim jagade iväg honom genom att kasta sten. Därför är det tradition att på vallfärdens sista dag kasta sten på en stenpelare som symboliserar Satan.

Id al-adha firas även av den majoritet av världens alla muslimer som inte har haft möjlighet att delta i vallfärden. Festkläder, gåvor och besök hos släkt och vänner är vanliga inslag.

MAWLID, MIRAJ OCH ASHURA

Mawlid är en profets eller en helig persons födelsedag. Länder och orter har ofta sina egna heliga män. Vid deras födelsedagar vallfärdar folk till deras gravar och anordnar processioner till deras ära. Muhammeds födelsedag högtidlighålls i hela den islamiska världen utom i Saudiarabien, där detta firande betraktas som ett senare påfund utan stöd i sunna.

Miraj firas till minne av den natt då Muhammed enligt traditionen färdades från Mekka till Jerusalem och därifrån fördes upp till de sju himlarna innan han återvände hem.

Muslimska pojkar i Indien med ett får som ska offras på första dagen av Id al-adha.

Inom shia är Ashura en viktig högtid. Då hedrar man minnet av Husayns död i slaget vid Karbala 680. Husayn var dotterson till Muhammed och skulle enligt shiiterna ha blivit kalif efter sin bror Hasan.

Riktningar inom islam

De två största riktningarna inom islam är sunni och shia (läs mer om bakgrunden till det under Islams historia och utveckling). Inom båda dessa riktningar finns det fundamentalistiska och extremt konservativa rörelser men också reformistiska rörelser som tolkar islam med utgångspunkt från situationen i den nutida världen.

Islam har spelat en viktig politisk och ofta nationalistisk roll i många länder, både under kampen för självständighet under 1900-talet och senare. Detta gäller inte minst i Mellanöstern. I vissa länder baseras samhällssystemet och dess lagar på islamisk rätt (sharia). I många länder med ett mer sekulärt styre finns det radikala rörelser som har mer eller mindre starkt inflytande. Men även moderata organisationer har haft stor betydelse, bland annat genom att de ägnat sig åt social

Målning föreställande profeten Muhammeds himmelsfärd. Muhammeds ansikte är inte avbildat.

verksamhet och drivit skolor och sjukhus och fungerat som ett socialt skyddsnät för människor i behov av hjälp.

Grovt uttryckt kan islamiska rörelser delas in i tre grupper: de som vill bevara gamla traditioner, de som vill anpassa islam till det moderna samhället och de som står mitt emellan. Det är framför allt tre områden som reformrörelserna ägnat sig åt: mänskliga rättigheter, demokrati och kvinnans rättigheter. De som avvisar tanken på till exempel västerländsk demokrati och jämställdhet mellan könen påstår vanligen att detta inte är förenligt med islam. Men även de som förespråkar moderna reformer hänvisar till islam, men gör en annan tolkning än den traditionella.

Islam anklagas av vissa för att vara en kvinnoförtryckande religion. Faktum är att Muhammed på flera sätt stärkte kvinnans ställning i det arabiska samhället, även om många i dag anser att lagar och regler som Muhammed införde diskriminerar kvinnor.

En mycket omdebatterad fråga är slöjan som muslimska kvinnor traditionellt bär. Det står i Koranen att kvinnor inte ska visa mer av sina ”behag” än vad som är anständigt och att de ska fästa slöjan ”så att den täcker barmen” (det vill säga brösten).

Detta har tolkats på så olika sätt att vissa muslimska kvinnor bär en löst sittande huvudduk som täcker delar av håret medan den mest extrema tolkningen innebär att kvinnan ska bära burka, som täcker hela kvinnan från topp till tå och där ansiktet döljs bakom ett gallerliknande tygstycke. Det är dock bara i några få länder där kvinnans klädsel regleras i lagstiftningen.

Ett problem med att använda Koranen och islamisk tradition som vägledning i dag är såklart att världen ser helt annorlunda ut nu än den gjorde på 600-talet. Muhammed kunde självklart inte ha någon åsikt om till exempel bilkörning. Men i Saudiarabien var det förbjudet för kvinnor att ta körkort ända fram till 2018.

En vanlig åsikt bland muslimer är att män och kvinnor är lika inför Gud, men att de har olika plikter och rättigheter, både inom familjen och i samhället. Vad detta i praktiken innebär beror på hur man tolkar islam. Islamiska feminister lyfter ofta fram att det historiskt alltid har varit män som tolkat det islamiska budskapet. Enligt en traditionell tolkning får till exempel en man förbjuda sin fru att arbeta utanför hemmet, att resa och till och med att lämna hemmet ensam.

I Sverige beskrivs muslimer av vissa som ett problem och det påstås att islam strider mot svenska lagar och traditioner. Då beskrivs problem som kvinnlig könsstympning, barnäktenskap och hedersmord som specifikt islamiska företeelser när de i själva verket har med kulturella

Det finns ingen allmänt accepterad regel om vid vilken ålder en flicka ska börja använda slöja.

traditioner att göra. De flesta muslimer i Sverige anser att västerländsk demokrati har stöd i islam (en åsikt de delar med många muslimer världen över). De accepterar att svensk lagstiftning gäller även för muslimer och har inga problem med att anpassa sitt liv och sin religionsutövning till de krav som samhället ställer.

Heliga platser inom islam

De flesta av de platser som allmänt betraktas som heliga inom islam är knutna till händelser i Muhammeds eller någon annan betydelsefull muslims liv och ligger därför i Mellanöstern.

MEKKA

Mekka är islams heligaste stad. Där föddes Muhammed och där ligger den kubformiga byggnaden Kaba, den viktigaste helgedomen. I ena hörnet av Kaba sitter en svart sten som enligt legenden kommer från paradiset. Kabas dörr är stängd utom en kort period under vallfärden. Väggen till höger om dörren anger böneriktningen i hela den islamiska världen.

På Muhammeds tid dyrkades flera andra gudar än skaparguden Allah i Kaba och efter att Muhammed intagit Mekka 630 rensade han helgedomen från alla gudabilder. Kaba står mitt i den heliga moskén Masjid al-Haram.

MEDINA

Medina är islams näst heligaste plats. Det var hit Muhammed flydde när han mötte motstånd i Mekka. I Medina finns Profetens moské (Masjid al-Nabawi), som efter Masjid al-Haram och Kaba i Mekka är den viktigaste helgedomen inom islam. I moskén finns Muhammeds och hans dotter Fatimas gravar samt de första kaliferna Abu Bakrs och Umars gravar. Vid sidan av dessa står även en tom marmorkista avsedd för Jesus när han enligt islamisk tradition ska återkomma vid tidens slut.

JERUSALEM

Jerusalem är den tredje heligaste platsen för muslimer. Det var här på Tempelberget som Muhammed ska ha påbörjat sin himmelsfärd. Klipp-

Profetens moské, Masjid al-Nabawi, i Medina är ett vanligt vallfärdsmål. Under den gröna kupolen finns Muhammeds grav.

SAMMANFATTNING

* Islam är den religion som räknar Muhammed som profet och Koranen som helig skrift. Den har mycket gemensamt med de övriga abrahamitiska religionerna judendom och kristendom.

* Islam uppstod på Arabiska halvön och det arabiska språket intar en särställning genom att Koranen är skriven på detta språk. Religionen är världens näst största.

* Enligt islamisk tro gavs Koranen till Muhammed genom uppenbarelser av

domen uppfördes i slutet av 600-talet på den plats där Ibrahim ska ha varit beredd att offra sin son Ismail för att visa sin lydnad mot Gud. På Tempelplatsen ligger också al-Aqsamoskén.

NAJAF OCH KARBALA

I Najaf finns den för shiiter viktiga Alis grav i stadens stora moské, som också är uppkallad efter honom. I Karbala finns en moské där Alis son Husayn ligger begravd. Både Najaf och Karbala ligger i Irak och är viktiga vallfartsorter.

ängeln Jibril. Monoteismen är central: Gud (Allah) är en, och inget får sättas vid sidan av Gud.

* Haditherna, det vill säga korta berättelser om vad Muhammed eller någon av hans följeslagare sagt, gjort eller godkänt, används för att slå fast vad som är sunna (sed), det vill säga vad en muslim bör göra.

* Den viktigaste av de fem så kallade pelarna som är grunden inom islam är trosbekännelsen ”Ingen gud utom Gud, Muhammed är Guds Sändebud”.

De fyra andra är tidebönen, fastan, allmosan och vallfärden till helgedomen Kaba i Mekka.

* På 600-talet ledde oenighet kring vem som skulle vara kalif (Muhammeds efterträdare) till splittring och de två största riktningarna sunni och shia.

* Fastemånaden Ramadan avslutas med högtiden Id al-fitr. Den andra stora högtiden är Id al-adha, som firas under vallfärden.

INSTUDERINGSFRÅGOR

1. Vem var profeten Muhammed?

2. På vilket sätt är Muhammeds utvandring till staden Yathrib (Medina) viktig för muslimer i dag?

3. Vad är en kalif och vem var den första kalifen?

4. Varför splittrades islam i shia och sunni?

5. Varför ses Koranen som ett mirakel?

6. Varför anser många muslimer att det är viktigt att lära sig arabiska?

7. Vilken relation har människan till Gud (Allah)?

8. Vad innebär hajj?

9. Beskriv några islamiska högtider.

10. Vilka tre generella grupper kan islamiska rörelser delas in i?

11. Beskriv några heliga platser inom islam.

ÖVNINGAR

Ta reda på mer om Koranen Koranen är islams heliga skrift och betraktas av muslimer som Guds ord, uppenbarade för profeten Muhammed. Den är inte bara en bok med regler och berättelser utan används också som källa till vägledning, inspiration och mening i vardagen. Ta reda på mer om Koranen utifrån frågorna nedan. Använd NE:s uppslagsverk eller andra lämpliga källor.

1. Hur uppstod Koranen enligt islamisk tro och varför betraktas den som Guds direkta ord?

Vad tror du detta innebär för Koranens auktoritet och ställning inom islam?

2. På vilka olika sätt är Koranen närvarande och betydelsefull i en muslims vardagsliv? Försök att ge konkreta exempel (till exempel bön eller recitation).

3. Hur används Koranen som källa för muslimsk lag (sharia) och etiska principer? Ge exempel på livsfrågor där Koranen ger vägledning.

4. Lyft fram några likheter och skillnader mellan Koranen, Tanakh och Bibeln.

Islams olika riktningar

Trots att alla muslimer delar tron på Gud och Koranen som Guds ord finns det olika tolkningar av tro och praktik som har lett till bildandet av olika inriktningar eller skolor. De två största inriktningarna är sunni och shia, men det finns även andra mindre grenar och subgrupper. Ta reda på mer om islams olika riktningar utifrån punkterna nedan.

1. Förklara de historiska orsakerna till uppdelningen mellan sunni och shia och beskriv de främsta skillnaderna i tro och praktik mellan dem i dag.

2. Välj en undergrupp till shia eller sunni (till exempel sufism eller salafism) och beskriv dess kännetecken, centrala idéer och praktiker.

3. Ta reda på var olika riktningar inom islam finns runt om i världen.

AVSNITT 4: H IN du IS m Hinduism är en samlingsbenämning på flera religiösa traditioner som har sitt ursprung i Sydasien. Det finns ingen grundare eller gemensam organisation och ingen helig skrift som alla hinduer erkänner. Termen hinduism skapades under Indiens tid som brittisk koloni men accepteras av dagens hinduer som namnet på deras religion.

ORD OCH BEGREPP

Asket är en person som lever väldigt enkelt och avstår från njutningar.

Avatar är inom hinduismen en guds form som människa eller djur på jorden.

Fallos är en avbildning av en erigerad penis och används ofta som fruktbarhetssymbol.

Mantra är ett heligt ord, en helig stavelse eller liknande som man kan rikta sin uppmärksamhet mot och upprepa många gånger.

Offer är en gåva till en gud eller någon annan högre makt.

Pilgrim är en person som gör en resa till en helig plats.

Sanskrit ett mycket gammalt indoeuropeiskt språk som förr talades i norra Indien och använts för religiösa och filosofiska texter.

Tempel är en byggnad som används för religiösa riter och ceremonier.

Vallfärd, vallfart eller pilgrimsfärd är en resa till en helig plats som man gör av religiösa skäl, till exempel för att be, tacka eller visa att man ångrat det man gjort fel.

Yoga är ett indiskt filosofiskt system med inriktning på koncentration och kroppskontroll, mer specifikt meditation kombinerad med kroppsövningar och andningsövningar.

Hinduismens historia och utveckling

Hinduismen har alltid varit en mycket tolerant religion och har genom hela historien tagit upp nya element. Den har alltså ständigt utvecklats. Det har bidragit till de stora skillnaderna inom religionen. En annan förklaring till den stora mångfalden är att Indiska halvön är så stor och innehåller många folkgrupper som skiljer sig åt etniskt, språkligt och kulturellt.

INDUSKULTUREN OCH VEDISK RELIGION

Det går inte att säga när hinduismen uppstod. Religionen har sina rötter i flera olika traditioner, bland annat Induskulturen och vedisk religion men också gamla folkliga religiösa traditioner. Induskulturen existerade cirka 2500–cirka 1700 f.Kr. och hade sina huvudorter längs floden Indus i dagens Pakistan. Exakt vilket inflytande

Offer till gudarna är en central del av hinduismen.

Ganesha är en av hinduismens mest populära gudar.

Vishnu avbildas ofta med blå hud och fyra armar. Här vilar han på ormen

Ananta med gudinnan Lakshmi vid sina fötter. Skaparguden Brahma föds ur en lotusblomma i Vishnus navel.

Induskulturen haft på hinduismen går inte att avgöra eftersom dess skriftspråk ännu inte kan tydas. Den vediska religionen kom troligen till Indien med indoeuropeiska folkgrupper som från cirka 1500 f.Kr. invandrade västerifrån och som kallade sig själva arya (’arier’). De skapade en religiös litteratur som ursprungligen fördes vidare muntligen. Det var först senare som den skrevs ner. Läs mer om Vedaskrifterna under Hinduismens heliga skrifter.

Den vediska religionen var främst en offerreligion där man offrade mat, tamdjur och rusdrycken soma. Genom offer till gudarna upprätthölls världen. Det var viktigt att ritualerna utfördes felfritt och därför var religionen mest en angelägenhet för samhällets världsliga och religiösa elit.

KLASSISK HINDUISM

Omkring 500-talet f.Kr. förändrades det indiska samhället snabbt. Den ekonomiska och politiska tyngdpunkten försköts till ett område runt floden Ganges i norra Indien. Nu uppstod också nya religioner, bland annat buddhism. Det fanns även många asketiska rörelser och mycket ur dessa traditioner togs upp i den klassiska hinduismen, som växte fram under de sista århundradena före vår tideräknings början. Nu skrevs också ett stort antal viktiga filosofiska verk.

Hinduismens ”guldålder” inföll under det hinduiska Guptarikets tid 320–510 e.Kr. De begrepp, föreställningar och gudar som fortfarande är centrala inom hinduismen hamnade i centrum under den här tiden. Nu blev bhakti, tillbedjan av en personlig gud, det viktigaste sättet att utöva religion, och riktningarna vishnuism och shivaism uppstod. Läs mer om detta under Hinduismens lära och riktningar.

SENARE UTVECKLING

Under 1800-talet, då Indien var en brittisk koloni, uppstod flera viktiga hinduiska reformrörelser. Motståndet mot kolonialväldet bidrog också till att det växte fram en hinduisk nationalism. Även befrielseledaren Mohandas Karamchand Gandhi använde sig av religionen och dess symboler och gjorde den hinduiska principen om icke-våld (ahimsa) till en central del i sin politiska aktivism.

Hinduismen är starkt knuten till Indiska halvön. Hinduism är den dominerande religionen i Indien och Nepal. Även i Sri Lanka och Bangladesh är en relativt stor del av befolkningen hinduer. Hinduismen har aldrig varit en missionerande religion och den har spridits över världen främst genom hinduer som har migrerat från Indien.

Under 1900-talet fick vissa hinduiska vishetslärare många anhängare i västvärlden. Det har då framför allt handlat om meditation och yoga, som är viktiga inslag i hinduismen men som bland västerlänningar oftast har förlorat sin religiösa betydelse och mest använts som ett sätt att förbättra sin psykiska och fysiska hälsa.

Hinduismens lära och riktningar

Det finns forskare som argumenterar för att hinduismen egentligen är flera religioner. Men de flesta av dagens hinduer uppfattar att de tillhör samma religion. Även om det finns stora skillnader mellan olika hinduiska riktningar finns det grundläggande inslag som är gemensamma.

DHARMA

Den vediska religionen kretsade kring offer. Världen och relationen mellan människor och gudar upprätthölls genom att prästerna genomförde offer på ett korrekt sätt. Detta var kopplat föreställningen om dharma, det vill säga den heliga världsordningen som människan upprätthåller genom sina handlingar.

Befrielseledaren och icke-våldsförespråkaren Mohandas Karamchand Gandhi kallas ofta mahathma (’stor ande’).

Enligt varnasystemet är samhället indelat i fyra kategorier eller klasser av människor. Under dessa finns daliterna som traditionellt har utestängts från tempel, skolor, gemensamma brunnar och så vidare. Diskriminering av daliter är numera förbjuden i Indien men förekommer fortfarande.

Detta hör i sin tur ihop med varnasystemet där samhället var indelat i fyra kategorier eller klasser av människor: präster, krigare, jordbrukare och köpmän samt tjänare och arbetare. Dharma innebär att alla människor har vissa uppgifter och plikter som de ska uppfylla. Detta beskrivs i texten Bhagavadgita, där guden Krishna förklarar för krigaren Arjuna att det är hans plikt att delta i strid.

Vilka plikterna är kan förändras under livets gång. Livet för en man ur de tre högsta klasserna är enligt traditionen indelat i fyra levnadsstadier (ashrama) efter barndomen: som lärjunge, som familjeförsörjare, som ”skogsbo” eller eremit och som kringvandrande asket utan egendom.

brahmaner präster och lärare

kshatriya kungar, militärer och ämbetsmän

daliter ”de oberörbara” vaishya jordbrukare, köpmän och hantverkare

shudra tjänstefolk och arbetare

SAMSARA, KARMA OCH MOKSHA

Hinduismen delar viktiga tankar med buddhismen, bland annat att levande väsen ständigt återföds, att våra handlingar i detta liv får konsekvenser i kommande liv och att vi kan nå ett tillstånd där vi slipper återfödas.

Återfödelsens kretslopp kallas samsara. Döden är inget tillstånd, utan atman (självet eller själen) fortsätter i en ny kropp. Moksha (befri-

else från samsara) är det yttersta målet för de flesta hinduer. Det finns flera olika uppfattningar om vad moksha innebär. För vissa är det att atman inte längre är en individ utan förenas med världssjälen (ofta kallad brahman). En vanlig liknelse är hur en vattendroppe åter blir en del av havet. För andra handlar det om att komma till himlen och få vara nära gud.

Moksha innebär också att individen blir fri från karma, det vill säga resultatet av alla tidigare handlingar. Goda handlingar leder till en bättre tillvaro i nästa liv medan dåliga handlingar leder till ett sämre liv.

BHAKTI

Enligt vissa hinduiska riktningar kan moksha bara uppnås av munkar och asketer. Man måste alltså lämna familj och vardagsliv så att man har tid att ägna sig åt yoga och askes för att på så sätt nå den insikt och kunskap som krävs. För de flesta människor är detta inte möjligt i praktiken.

En enklare väg till frälsning är bhakti, det vill säga ett nära personligt förhållande till en gud, där man är hängiven och litar på att guden är full av nåd. För majoriteten av hinduerna är denna gud antingen Vishnu (eller någon av hans avatarer), Shiva eller Gudinnan (oftast Durga eller Kali). Med utgångspunkt för detta delas hinduismen ofta in i tre huvudsakliga riktningar: vishnuism, shivaism och shaktism. Men många som skulle räknas som till exempel vishnuiter identifierar sig inte med denna riktning. Ofta handlar det bara om att deras favoritgud råkar vara Vishnu, Krishna eller Rama.

Hinduismens gudar

Det finns tusentals hinduiska gudar. Det är vanligt med så kallade bygudinnor som invånarna i en by ber och offrar till för att hon ska skydda byn från sjukdomar, naturkatastrofer och andra olyckor. De flesta hinduer tror på en mångfald av gudar och många hinduer ber till alla gudar, även om de ofta har en favoritgud. Det finns också de som bara tillber en enda gud på ett sätt som liknar de monoteistiska religionerna.

BRAHMA

Under århundradena runt vår tideräknings början spelade guden Brahma stor roll men hans betydelse har minskat. Han betraktas dock fortfa-

En sadhu är en helig man som inte deltar i det sociala livet utan vandrar omkring ensam.

Durga bekämpar demoner som hotar den gudomliga ordningen i kosmos. Hon är omöjlig att nedkämpa i strid och avbildas oftast med tio armar.

rande ofta som skaparen, medan Vishnu är den som upprätthåller världen och Shiva är förstöraren. Enligt en myt föds Brahma ur en lotusblomma i Vishnus navel.

VISHNU

Omkring 70 procent av dagens hinduer räknas som vishnuiter. Vishnu uppfattas som den som upprätthåller världen. Hans hustru är Lakshmi, som personifierar skönhet, lycka och rikedom.

Vishnu ska ha framträtt på jorden i tio olika gestalter, så kallade avatarer. De viktigaste är Krishna och Rama.

Krishna är en av hinduismens populäraste gudar. Han förekommer i en mängd texter och han dyrkas ofta i skepnad av ett olydigt och lekande barn, en modig demondräpare eller en ung, flöjtspelande herde. Han bryter ofta mot dharma genom att till exempel stjäla smör eller som herde ha sex med gifta kvinnor.

Kungasonen Rama är däremot en god son, en god make till sin fru Sita och en god människa i förhållande till naturen. Han kan ses som en personifiering av dharma (världsordningen). Rama är huvudperson i eposet Ramayana (läs mer under Hinduismens heliga texter).

SHIVA

Shiva är en gud med många olika sidor, som ofta är motsägelsefulla Han är en vänlig gud, men samtidigt framhåller många av de som dyrkar honom hans farliga, fruktansvärda och förstörande sidor.

Han är asket men är ändå samtidigt erotisk och gift med Parvati . En av deras söner är Ganesha , som är en av hinduismens populäraste gudar.

Shiva har blå hals efter att han räddade världen genom att dricka ett förintande gift. Hans viktigaste symbol är fruktbarhetssymbolen linga (en fallos).

GUDINNAN

Inom hinduism finns ett stort antal kvinnliga gudar. Ofta framställs de som en manlig guds fru och uppfattas då vanligen som mindre viktig än honom. Men i vissa traditioner ses Gudinnan (Devi) som universums högsta gudomliga princip.

Gudinnan dyrkas under flera olika namn och i olika gestalter, främst Durga och Kali. Både Durga och Kali är våldsamma gudinnor. Durgas

mest kända bedrift är segern över en demon i gestalt av en buffel. Kali är vild och kräver blodiga offer. Men hon är också föremål för hängiven dyrkan ( bhakti) och framställs då som en kärleksfull och beskyddande moder. Både Durga och Kali förknippas med Shiva.

Hinduismens heliga texter

Det finns ett stort antal heliga texter inom hinduismen. Vissa är grundläggande och heliga för alla hinduer. Andra är viktiga bara inom vissa riktningar. Det dröjde länge innan de äldsta skrifterna nedtecknades. Det har delvis att göra med att ljud uppfattas som heliga inom hinduismen. Att recitera texter är fortfarande ett viktigt inslag i hinduisk religionsutövning.

Eftersom det har ansetts vara så viktigt att uttala orden på exakt rätt sätt bidrog hinduismen till att språkvetenskap utvecklades i Indien.

VEDASKRIFTERNA

Vedaskrifterna är en stor samling texter som anses ha tillkommit genom gudomliga uppenbarelser. De äldsta delarna tillkom troligen för över 3 000 år sedan och är skrivna på sanskrit. Vedaskrifterna består av flera delar.

Rigveda innehåller hymner som reciteras och Samaveda hymner som sjungs. Yajurveda innehåller texter som användes vid offren i den vediska religionen och Atharvaveda innehåller magiska formler.

Upanishaderna är filosofiska texter. Här förekommer tankar som bröt med den gamla vediska religionen och som utvecklades inom den senare hinduismen, till exempel föreställningar om karma, samsara, moksha och atman.

ANDRA HELIGA TEXTER

Till skillnad från Vedaskrifterna tillskrivs de flesta heliga texter inom hinduismen en viss författare.

Mahabharata är ett stort diktverk i 18 delar skrivet på sanskrit. Det har nästan samma status som Vedaskrifterna. Ramberättelsen handlar om konflikterna mellan två släkter, men verket innehåller också bland annat folksagor och filosofiska texter.

Den mest kända delen av Mahabharata är Bhagavadgita, som är särskilt viktig inom vishnuismen. Berättelsen utspelar sig alldeles före

Det finns många heliga texter inom hinduism och det har skrivits nya även efter att den klassiska hinduismen fick sin form under de första århundradena e.Kr.

De flesta hinduer har ett litet altare i hemmet som används vid bön och meditation. På bilden ses ett hemaltare med elefantguden Ganesha i centrum.

det avgörande slaget i Mahabharata. Vishnu, i form av Krishna, uppenbarar sig som krigaren Arjunas körsven eller kusk som förklarar för Arjuna att det är hans plikt att rätta sina handlingar efter de lagar som gäller för hans klass och delta i striden.

Eposet Ramayana handlar om kungasonen Rama, som senare identifierats med Vishnu, och hans hustru Sita, som rövas bort men till slut räddas med hjälp av den gudomlige apkungen Hanuman. Rama och Sita fungerar som symboler för hur människor bör uppträda under svåra prövningar och Ramayana kan ses som en berättelse om det godas seger över det onda.

Purana är en mängd olika sorters texter, bland annat många berättelser om hinduismens gudar och gudinnor. I Bhagavatapurana berättas till exempel om Krishnas barndom och ungdom.

Samtliga texter som nämnts ovan är skrivna på sanskrit.

Tempel, riter och heliga handlingar

Puja är ett ord för olika sätt att be till en gud eller gudinna på ett rituellt sätt. Det innebär ofta att man offrar något, till exempel blommor, mat, ljus eller rökelse. Puja kan utföras i hemmet eller i ett tempel eller på någon annan helig plats, till exempel vid ett heligt träd eller ett altare vid en flod. Guden eller gudinnan är närvarande i form av en bild, staty eller något symboliskt föremål, såsom den linga som ofta symboliserar Shiva.

I templen behandlas gudastatyn som en människa med kunglig ställning. Han eller hon väcks på morgonen, tvättas, kläds och smyckas, får mat och dryck och så vidare tills dagen är slut och det är tid att gå till vila.

Templen ses som gudarnas bostad och det finns ett stort antal tempel i Indien. De flesta är små men det finns också enorma tempel som är fantastiska exempel på indisk arkitektur och som besöks av tusentals människor varje dag.

Besökarna har vanligen med sig något slags gåva till guden. Mat som offrats ges tillbaka till besökarna och att ta emot denna gåva är en viktig del av tillbedjan. Det är också mycket viktigt att se och bli sedd av guden eller gudinnan. Därför har gudastatyerna oftast stora ögon i starka färger. Den som vill stanna längre i templet kan meditera, be, repetera heliga ljud (mantran) eller läsa heliga texter.

Puja kan alltså också ske i hemmet. Där har många en bild eller staty av en eller flera gudar. Det är vanligt att offra vatten som används för att rengöra sina fötter, händer och mun.

Vatten spelar över huvud taget en stor roll i hinduismens reningsritualer. Därför ligger heliga platser ofta nära vatten.

Hinduiska högtider

Det finns en mängd hinduiska högtider. De firas oftast vid tidpunkter som anses vara särskilt lyckobringande. Vissa är gemensamma för alla hinduer medan andra firas enbart på särskilda platser.

Diwali är en ljusets högtid som firas i stora delar av Indien i oktober–november till minne av hur Rama återvände till sin hemstad Ayodhya tillsammans med sin hustru Sita. Högtiden förknippas också med Lakshmi, som är lyckans och rikedomens gudinna. Människor tänder ljus och fyrverkerier.

Holi är en vårfest som firas i tre dagar och som markerar början av ett nytt år i den hinduiska kalendern. Man tänder bål och kastar färgpulver på varandra. Den sistnämnda traditionen har kopplingar till Krishna, som fick rådet att färga en ljushyad herdinnas ansikte så att hon skulle bli mörk som han.

De flesta högtider firas under en månads ljusa halva, det vill säga mellan nymåne och halvmåne. Den viktigaste shivaitiska högtiden Maha-Shivaratri (’den stora Shivanatten’) firas däremot under den mörka hälften i februari–mars. Då är det vanligt att man fastar hela dagen och vakar i templet hela natten.

Kumbha Mela firas vart tredje år och cirkulerar mellan fyra vallfartsorter. Mest betydelsefull är den Kumbha Mela som firas i Allahabad (vart 12:e år). Tiotals miljoner pilgrimer badar där de heliga floderna Ganges och Yamuna flyter samman och anses därigenom tvätta bort egna och förfäders onda gärningar.

Heliga platser inom hinduism

Heliga floder, berg, skogar och städer är betydelsefulla inom hinduismen. Pilgrimsfärder till heliga platser spelar en viktig roll i människors liv. Enligt traditionen finns det sju heliga floder och sju heliga städer.

Floden Ganges är särskilt helig. Den har sitt ursprung i Himalaya och flyter genom stora delar av norra Indien. Många hinduer, framför

Människor kastar färgpulver på varandra under högtiden Holi.

Varanasi är den heligaste av hinduismens vallfartsorter. Att bada i den heliga floden Ganges är en viktig religiöst renande rit.

allt Shivadyrkare, ser Ganges som en gudinna kallad Ganga. Hon avbildas ofta som en liten kvinnogestalt i Shivas hår eftersom hon rann genom hans hår innan hon föll till jorden. Om inte Shiva hade hejdat hennes fall hade hon krossat jorden.

Helst ska resterna av en död kropp som bränts sänkas i Ganges, men det går bra med vilken flod som helst. Miljoner människor badar i Ganges varje år för att tvätta bort moralisk orenhet.

Flera av hinduismens viktigaste vallfartsorter ligger längs Ganges.

Den allra heligaste av dem är Varanasi, som är en av världens äldsta existerande städer (minst 2 500 år). Det anses vara särskilt lyckosamt att dö i Varanasi och många människor färdas dit när de förstår att livet går mot sitt slut. Det viktigaste av stadens över 1 500 tempel är tillägnat Shiva.

SAMMANFATTNING

* Hinduism är en samlingsbenämning på flera religiösa traditioner som har sitt ursprung i Sydasien. Det finns ingen grundare eller gemensam organisation och ingen helig skrift som alla hinduer erkänner.

* Religionen har sina rötter i flera olika traditioner, bland annat Induskulturen och vedisk religion, som kretsade kring offer.

* Dharma är den heliga världsordningen som människan upprätthåller genom sina handlingar. Dharma innebär att alla människor har vissa uppgifter och plikter som de ska uppfylla.

* Återfödelsens kretslopp kallas samsara. Atman (självet eller själen) fortsätter i en ny kropp. Moksha (befrielse från samsara) är det yttersta målet för de flesta hinduer. Karma är resultatet av alla tidigare handlingar.

* De flesta hinduer kan räknas till en av de tre riktningarna vishnuism (där upprätthållaren Vishnu och hans avatarer är viktigast), shivaism (med förstöraren Shiva i centrum) och shaktism (där Gudinnan dyrkas, oftast i form av Durga eller Kali). Det finns tusentals hinduistiska gudar.

* Vedaskrifterna (bland annat Rigveda och Samveda) ses som gudomliga

uppenbarelser. Andra viktiga skrifter är textsamlingen Mahabharata (med Bhagavadgita) och eposet Ramayana.

* Att be till en gud eller gudinna på ett rituellt sätt (puja) innebär ofta att man offrar något. Det kan göras i hemmet, i ett tempel eller på någon annan helig plats. Guden eller gudinnan är närvarande i form av en bild, staty eller något symboliskt föremål.

* Heliga floder, berg, skogar och städer är betydelsefulla inom hinduismen. Floden Ganges är särskilt helig och staden Varanasi är hinduismens viktigaste vallfartsmål.

INSTUDERINGSFRÅGOR

1. Varför går det inte att säga när hinduismen uppstod?

2. Vad är dharma?

3. Beskriv varnasystemet.

4. Hur hänger samsara, karma och moksha samman?

5. Vad innebär bhakti?

6. Beskriv några hinduiska gudar.

7. Vad är Vedaskrifterna?

8. Vad är puja?

9. Beskriv en hinduisk högtid.

10. Vilken betydelse har Ganges för hinduer?

ÖVNINGAR

Att leva som hindu Inom hinduismen anses människan ingå i samsara – det eviga kretsloppet av födelse, död och återfödelse. Detta kretslopp formas av karma och målet är att nå moksha, befrielsen från återfödelse. Diskutera hur detta kan forma en hindus liv utifrån frågorna nedan.

1. Hur förklaras samsara i hinduismen och vilken roll spelar atman i detta kretslopp?

2. På vilket sätt påverkar karma hur människan återföds?

3. Hur kan dharma förstås som både ett sätt att leva rätt i detta liv och som ett medel för att påverka nästa liv?

4. Vilka vägar finns för att bryta samsara och uppnå moksha och hur skiljer de sig åt?

5. Hur kan tron på återfödelse förändra hur en människa ser på döden och livets mening?

Jämför hinduismen och kristendomen Hinduismen och kristendomen har olika ursprung, texter och traditioner, men båda erbjuder svar på frågor om människans natur, livets mening och relationen till Gud eller det gudomliga.

Skillnader i människosyn, tidsuppfattning och frälsningsvägar speglar olika sätt att förstå existensen. Jämför religionerna utifrån punkterna nedan.

1. Jämför den kristna synen på Gud och treenigheten med hinduismens syn på brahman (världssjälen) och mångfalden av personliga gudar och gudinnor.

2. Hur har världen uppkommit enligt de båda religionerna?

3. Jämför den kristna tanken om ett linjärt liv (från födelse till död) med den hinduiska synen på livet som en del av återfödelsens kretslopp (samsara).

4. Jämför det kristna målet att uppnå frälsning och evigt liv i himlen med det hinduiska målet att uppnå moksha (befrielse från samsara). Hur skiljer sig dessa mål?

5. Jämför hur principen om karma inom hinduismen förhåller sig till den kristna etiken, som har sin grund i de tio budorden.

6. Reflektera över hur den hinduiska principen om ahimsa (icke-våld) och det kristna budet att ”älska sin nästa som sig själv” kan vägleda en troende i dagens samhälle.

AVSNITT

5: Budd HIS

m Buddhism är ett samlingsnamn på flera religiösa traditioner som sinsemellan är mycket olika men som alla utgår från Buddhas lära. Religionen har sitt ursprung i Indien och har stor betydelse i ett flertal länder i Asien.

ORD OCH BEGREPP

Asket är en person som lever väldigt enkelt och avstår från njutningar.

Celibat är att avstå från sex, ofta frivilligt och av religiösa skäl.

Etik är idéer eller teorier om vad som är rätt och fel.

Kloster är en avskild plats där människor lever för att vara nära gud och tjäna gud eller för att leva enligt en religiös lära.

Mantra är ett heligt ord, en helig

stavelse eller liknande som man kan rikta sin uppmärksamhet mot och upprepa många gånger.

Meditation är att slappna av i kroppen och tankarna och samtidigt rikta sin uppmärksamhet mot något, exempelvis sin andning.

Tempel är en byggnad som används för religiösa riter och ceremonier.

Upplysning är inom buddhism och hinduism att få insikt om hur världen verkligen är.

Yoga är ett indiskt filosofiskt system med inriktning på koncentration och kroppskontroll, mer specifikt meditation kombinerad med kroppsövningar och andningsövningar.

Buddhismens historia och utveckling

Enligt traditionen grundades buddhismen av Siddharta Gautama . Han kallas också Shakyamuni (’den vise av Shakyas ätt’) och Buddha. En buddha är en person som nått upplysning och det finns ett stort antal buddhor, men skrivet med stor bokstav syftar Buddha på Siddharta Gautama.

VEM VAR BUDDHA?

Det är nu allmänt accepterat att Buddha är en historisk person, men man är inte helt säker på när han föddes och dog, men troligen levde han omkring 400 f.Kr. Tidiga buddhistiska texter är mer inriktade på Buddhas lära än på hans person.

Enligt buddhismen var dock Buddha inte någon vanlig människa. I berättelserna om honom vävdes redan från början in övernaturliga

Buddha mediterar under ett träd. Svastikan (hakkorset) på hans bröst är en gammal indisk symbol och har inget med nazismen att göra. Ursprungligen var det troligen en solsymbol.

Den sovande Buddha är ett vanligt motiv inom buddhistisk konst.

inslag. Han ska till exempel ha levt i den gudomliga världen Tushita innan han lät sig födas på jorden. Han ska dessutom ha levt ett stort antal liv då han strävade efter upplysning.

Buddha föddes av en kvinna men ska inte ha haft någon jordisk biologisk far. Modern blev gravid under en dröm hon hade medan hon levde i celibat. Buddha gick i form av en vit elefant in i hennes högra sida. Hon födde honom stående under ett salaträd i Lumbini. Denna så kallade jungfrufödelse kan jämföras med berättelsen om Jesus inom kristendomen. Buddhas mor ska ha dött en vecka efter hans födelse.

BUDDHAS SÖKANDE OCH UPPLYSNING

Siddharta Gautama växte upp i materiellt överflöd i staden Kapilavastu i norra Indien, nära gränsen till dagens Nepal. Han levde utan vetskap om det hårda liv som vanliga människor levde. Efter att han fått se en gammal man, en sjuk man och ett lik lämnade han sin bekväma tillvaro, sin fru och sin nyfödde son för att i stället leva som asket

Han fick undervisning i olika yogaläror och meditationstekniker och levde ett strängt asketliv som mot slutet tog formen av självplågeri. Djupmeditation används fortfarande inom buddhismen men inte extrem askes, som Buddha slog fast var lika förkastlig som ett njutningslystet liv.

Han satte sig under ett träd i staden Buddh Gaya och mediterade. I samband med att han nådde upplysning frestades han av det demoniska väsendet Mara, som vill hålla kvar varelser i återfödelsens värld. Han avfärdade dock henne och kom till insikt om de fyra ädla sanningarna, som är kärnan i den buddhistiska läran.

Buddha började undervisa om de fyra ädla sanningarna och den åttafaldiga vägen som leder till upplysning och han fick många lärjungar som spred hans lära. Han grundade både en munkorden och en nunneorden. Buddha dog i byn Kushinagar när han var 80 år.

BUDDHISMENS SENARE UTVECKLING

Efter Buddhas död spreds buddhismen med kringvandrande munkar. Den indiske härskaren Ashoka, som levde på 200-talet f.Kr., var buddhist. Hans rike omfattade stora delar av dagens Indien. Buddhismen spreds i Ashokas rike men även till områden i Sydindien och på Sri Lanka. Hela befolkningen blev inte buddhister men många inom samhällets elit blev det.

Buddhismen var också viktig i Kushanariket, som fanns i Centralasien och norra Indien i början av vår tideräkning. I nästa stora indiska rike, Guptariket (320–510 e.Kr.), var hinduismen den dominerande religionen och buddhismen förlorade mycket av sin betydelse i Indien.

Genom mission spreds buddhismen till Kina redan under andra århundradet e.Kr. Därifrån spreds den till Korea och Japan på 500-talet. Tibet blev buddhistiskt på 700-talet e.Kr. genom indiska lärare. Olika buddhistiska riktningar är numera dominerande eller åtminstone viktiga även i Nepal, Bhutan, Mongoliet, Myanmar, Thailand, Kambodja, Laos och Vietnam. Läs mer under Riktningar inom buddhism

Den buddhistiska läran

Buddhismen delar flera tankar med hinduismen, bland annat den cykliska tidsuppfattningen, tanken på samsara (återfödelsens kretslopp) och karma, det vill säga att våra handlingar i detta liv avgör vilken typ av varelse vi återföds som i nästa. Enligt buddhismen är det inte felaktig tro som leder till dålig karma utan onda handlingar och det är tanken bakom en handling som avgör om den är god eller ond.

Ett hjul med åtta ekrar är en symbol för den åttafaldiga vägen, en central del av den buddhistiska läran.

De fyra ädla sanningarna

1. Allt är lidande.

2. Lidandets ursprung är livstörsten.

3. Lidandet kan upphöra genom att livstörsten släcks.

4. Vägen till upplysning och lidandets upphörande är den åttafaldiga vägen.

Plikten att inte skada (ahimsa) är mycket viktig inom buddhismen. Våld mot andra varelser ger dålig karma. Men även om många buddhister är vegetarianer finns det inget förbud mot att äta kött. Till skillnad från jainismen och hinduismen räknar buddhismen inte med att växter ingår i återfödelsens kretslopp.

Buddhismen räknar med fem existensformer: gud, människa, hungrig ande, djur och helvetesvarelse. Även gudarna återföds. Det är bara människan som skapar karma. Djur, andar och helvetesvarelser ”lever ut” sin dåliga karma och kommer så småningom att återfödas som människor, vilket gör det möjligt för dem att nå nirvana. Men eftersom det finns närmast oändligt många varelser i världen är chansen att återfödas som människa försvinnande liten. Därför bör vi människor ta vara på detta liv och försöka nå nirvana eller åtminstone skapa god karma så att vi inte återföds i en lägre livsform.

Enligt buddhismen har varelserna ingen själ, en tanke som sammanfattas i begreppet anatman, som betyder ungefär ’icke-jag’. Men det finns alltså ändå en koppling mellan de olika liven. Ibland uttrycks det som att personens medvetande eller sinne återföds. En bild av detta som ofta används är att man tänder en oljelampa med lågan från en annan lampa. Lågan vandrar vidare och det är på så sätt samma eld. Kärnan i buddhismens lära (dharma) är den så kallade Benarespredikan, som Buddha ska ha hållit för fem asketer i Sarnath nära staden Varanasi (Benares) kort efter sin upplysning. Genom att hålla denna predikan hade han ”satt lärans hjul i rörelse”.

DE FYRA ÄDLA SANNINGARNA

Den buddhistiska läran kan sammanfattas i fyra punkter, de fyra ädla sanningarna. De brukar beskrivas på följande sätt: 1) Allt är lidande. 2) Lidandets ursprung är livstörsten. 3) Det finns ett slut för lidandet, nämligen att man genom upplysning utsläcker livstörsten så att man når nirvana. 4) Det finns en väg som leder till nirvana – den ädla åttafaldiga vägen.

Ibland används ordet ”otillfredsställelse” i stället för ”lidande”.

Enligt buddhismen har existensen tre kännetecken: att alla liv innehåller lidande (otillfredställelse), att allt är obeständigt och därför alltid förändras och att inte finns något jag, ingen självständig existens, utan allt hänger ihop.

Insikten att allt är lidande innebär dock inte att det inte finns lycka i livet eller att allt är meningslöst. Men eftersom vi inte inser att allt förändras och att inget varar upplever vi lidande.

Okunnighet och livstörst håller människan kvar i samsara. Människor törstar efter sinnenas lust (alltså njutning vi kan uppleva med hjälp av sinnena), efter att fortsätta finnas till och efter förstörelse. Buddhismen kan verka pessimistisk, men det optimistiska budskapet är att lidandet kan upphöra, ett tillstånd som kallas nirvana. Begreppet nirvana översätts ofta med ’utslocknande’ och antas innebära frid. Men nirvana hör inte till denna värld och språket räcker egentligen inte till för att beskriva nirvana. Därför är det meningslöst att föreställa sig hur nirvana är.

Man når nirvana genom upplysning, genom att förstå sanningen om hur allting är. Man behöver inte vänta tills man är död utan detta går att uppnå i det här livet.

DEN ÅTTAFALDIGA VÄGEN

Den sista ädla sanningen är alltså att det finns ett sätt att nå nirvana – den åttafaldiga vägen. Vägen kan delas in i tre avdelningar – vishet eller insikt, etik och meditation. Begreppen på sanskrit kan översättas på lite olika sätt: 1) Rätt syn eller åskådning – att förstå lidandet och orsaken till det. 2) Rätt inställning eller avsikt – att inte ha begär, vara ond eller våldsam utan styra känslorna mot kärlek och medlidande. 3) Rätt tal – att inte ljuga, förtala, kränka eller prata strunt. 4) Rätt handlande – att inte döda, inte stjäla, inte skada någon genom sexuella handlingar och inte leva ett liv fyllt av skadliga njutningar. 5) Rätt yrke eller levebröd – att inte leva på en verksamhet som skadar andra, till exempel vapenhandel, droghandel eller bedrägeri. 6) Rätt strävan – att med hjälp av meditation lära sig att bevaka sinnena så att de inte leder till något som ger dålig karma. 7) Rätt uppmärksamhet eller vaksamhet – att med hjälp av meditation nå fram till insikten att allt förändras, att det inte finns något jag och att allt är lidande. 8) Rätt koncentration eller försjunkande – att nå ett tillstånd där man kan tömma medvetandet, få lidandet och otillfredsställelsen att upphöra och fyllas med oändlig välvilja gentemot alla levande varelser, oändligt medlidande med dem som lider och oändlig glädje över andra varelsers framgång.

Riktningar inom buddhism

Tidigt uppstod olika buddhistiska skolor. De gamla skolorna kallas hinayana och av dessa är det bara theravada som finns kvar. Ordet hinayana betyder ’den lilla farkosten’ och var ursprungligen ett ned-

Den åttafaldiga vägen

1. Rätt syn eller åskådning.

2. Rätt inställning eller avsikt.

3. Rätt tal.

4. Rätt handlande.

5. Rätt yrke eller levebröd.

6. Rätt strävan.

7. Rätt uppmärksamhet eller vaksamhet.

8. Rätt koncentration eller försjunkande.

sättande begrepp som användes av dem som kritiserade dessa skolor. Dessa kritiker kallade sin egen riktning mahayana (’den stora farkosten’). Ordet theravada betyder ’de äldstes skola’.

ARHATER OCH BODHISATTVOR

Det är framför allt synen på vem som kan bli upplyst som skiljer hinayana från mahayana. Inom hinayana ansåg man att det är meditation och vishet som leder till upplysning, vilket gör att i princip bara munkar och nunnor kan nå nirvana. Inom hinayana kallas den som nått målet att inte återfödas och som når nirvana när denna existens tar slut för arhat. Theravada, som är den enda skolan inom hinayana som finns kvar, är den dominerade buddhistiska riktningen i Sydasien och Sydöstasien.

Enligt mahayana har alla möjlighet att nå upplysning och bli bodhisattva, det vill säga en blivande buddha. Inom hinayana används ordet bodhisattva mest om Buddha innan han blev upplyst. Inom mahayana

Den kvinnliga bodhisattvan Tara tillbeds i Tibet.

räknar man med ett stort antal bodhisattvor. Till skillnad från arhater, som enligt mahayana bara bryr sig om sin egen frälsning, stannar en bodhisattva i världen för att hjälpa andra att nå nirvana.

Det finns också en tro på himmelska buddhor eller bodhisattvor och det förekommer att människor ber till dem. Den mest kända av dem är Amitabha, som befinner sig i ”det rena landet”. Genom att lära av Amitabhas liv och dygder återföds man i ”det rena landet”, som inte är nirvana men ett steg på vägen dit. Enligt många buddhister räcker det med att tro på Amitabha, vilket gör att han liknar den typen av gud som finns i andra religioner. Enligt tibetansk buddhism är Panchen lama, som är abbot i Tibets näst största kloster, en inkarnation av Amitabha.

Tibets högsta religiösa och politiska ledare Dalai lama är en inkarnation av en annan buddha/bodhisattva, nämligen Avalokiteshvara (som i Tibet kallas Chenresi och som anses vara Tibets beskyddare).

Avalokiteshvara hjälper alla som tillber honom. Han förvandlade sig till kvinna i Kina och Japan, där han kallas Guanyin respektive Kannon. I Tibet tillbeds också den kvinnliga bodhisattvan Tara, som uppstod ur en av Avalokiteshvaras tårar och som är en personifikation av hans medlidande.

Bodhisattvan Maitreya har en speciell roll. Han är den framtida buddhan, som lever i den gudomliga världen Tushita i väntan på att återfödas på jorden. En vanlig tro är att det då kommer att bli lättare att nå nirvana. Genom historien har många buddhister därför hoppats att få leva samtidigt som Maitreya.

TIBETANSK BUDDHISM

Vajrayana, som också kallas buddhistisk tantrism, är en senare riktning inom buddhismen. Vajrayana, som betyder ’Diamantfarkosten’, spreds från Indien norrut till bland annat Kina och Tibet. Den har mycket gemensamt med mahayana men brukar ändå räknas som en egen riktning. Tantrism finns också inom hinduism och jainism. Speciellt för vajrayana är att ritualer och heliga ljud (mantran) är de viktigaste metoderna för att nå nirvana. Ritualer och mantran är viktiga även inom annan buddhism men har inte den funktionen där. Enligt tibetansk buddhism, som är en gren av vajrayana, återvänder bodhisattvor frivilligt till människornas värld för att hjälpa dem att nå nirvana. Man tror att lamorna, där den högste är Dalai lama, återföds och återvänder till den ställning de hade i sitt förra liv. Förr kallades tibetansk buddhism ofta lamaism, men det är ett missvisande begrepp.

Den fjortonde Dalai lama som barn.

ZENBUDDHISM

En speciell riktning är den japanska buddhistiska skolan zen. Den kom till Japan på 1100-talet från Kina, där den kallas chan. Chan ska enligt traditionen ha tagits till Kina cirka 520 e.Kr. av den indiske missionären Bodhidharma.

Inom zen betonas framför allt stilla sittande meditation (zazen), som anses kunna leda till en omedelbar och plötslig insikt (satori), ofta med hjälp av paradoxala uttryck (koan). En känd koan är ”Vad är ljudet från en hand som klappar?”. Enligt zen går det inte att fundera sig fram till insikt, och goda handlingar och religiösa ritualer är mer till skada än nytta.

Buddhismens heliga skrifter

Några månader efter Buddhas död hölls ett möte där 500 munkar deltog och där hela Buddhas lära och reglerna för klostren lästes upp ur minnet. Detta ska enligt traditionen ha tagit sju månader. Allt som reciterades skrevs ner och samlades i Tripitaka, som är buddhismens heliga texter. Ordet tripitaka är sanskrit och betyder ’tre korgar’. Textsamlingen finns också på språket pali och heter då Tipitaka.

Det som Buddha sagt i tal och i diskussioner och samtal med andra samlades i den andra ”korgen”, Sutrapitaka (pali Suttapitaka). Första korgen Vinayapitaka innehåller regler för munkar och nunnor. Tredje korgen Abhidharmapitaka (Abhidammapitaka) är enkelt uttryckt förklaringar till läran som skrivits efter Buddhas död.

Forskning har visat att Tripitaka skrevs ner i sin helhet först under sista århundradet f.Kr., alltså flera hundra år efter Buddhas död. Texterna har därför påverkats av vad som ansetts vara viktigt inom riktningen theravada. Inom riktningen mahayana finns andra heliga texter, till exempel Diamantsutran och Lotussutran.

Stupor, pagoder, kloster och tempel

Den buddhistiske indiske härskaren Ashoka lät bygga stupor med reliker av Buddha, hans lärjungar eller andra viktiga personer. Motsvarigheten till stupan i Kina, Korea och Japan är pagoden.

En gammal handskrift av Tripitaka från Thailand.

Sedan Buddha efter sin död uppgått i nirvana kan han inte kontaktas eller göra något för människorna. Men han är närvarande i världen genom läran och även genom relikerna . Den som tillber honom kan få religiös belöning och att besöka en plats med reliker anses ge kraft.

Omkring eller i anslutning till många stupor anlades efter hand kloster och tempelbyggnader. Det finns både munkar och nunnor inom buddhismen men munkarna är betydligt fler. Nunnorna har fler regler att följa och vissa av dessa regler gör att nunnorna är underställda munkarna. Munkar och nunnor anses dock ha lika stora möjligheter att nå upplysning. Bland löftena som munkar och nunnor ska avge finns löftet att leva i celibat, det vill säga avstå från sex.

På många ställen höggs kloster och tempel in i klippor. Seden att bygga klipptempel spreds från Indien till Centralasien och därifrån till Kina och Korea. Särskilt i Sydöstasien och Indonesien uppfördes mer utsmyckade tempel.

Riter och heliga handlingar

Meditation intar en central plats i buddhismen. Trots att den gamla buddhistiska läran säger att Buddha inte går att kontakta eftersom han ingått i nirvana är det vanligt att be till Buddha. Många går till ett tempel för att där i lugn och ro sitta och tänka på Buddhas liv och buddhismens mål.

I den heliga text som handlar om Buddhas sista dagar står att han ville att anhängarna skulle bygga stupor på viktiga platser och att han uppmanade människor att besöka dessa platser. När Buddha hade kremerats fördelade man resterna på olika platser och många tillber dessa reliker. Precis som Buddha själv ville är det vanligt att man lägger blommor, rökelsepinnar eller färgpulver på stuporna i samband med att man ber. Buddhister ber också till andra buddhor och bodhisattvor och då vänder man sig ofta mot statyer eller bilder. Pilgrimsfärder är viktiga inom buddhismen och enligt traditionen rekommenderade Buddha själv att anhängarna skulle vallfärda till platsen där han föddes, där han nådde upplysning, där han höll sin första predikan och där han dog. Läs mer om dessa platser under Heliga platser inom buddhism

Att recitera heliga texter eller att upprepa ett mantra är andra exempel på heliga handlingar. Munkar och nunnor ägnar ofta mycket tid åt detta. ”Vanliga” människor, som inte har möjlighet till detta, kan

Templet Wat Sam Phran i Thailand är 80 meter högt.

få religiös belöning genom att skänka gåvor till munkar och nunnor, till exempel mat.

Inom tibetansk buddhism är det vanligt med så kallade böneflaggor med böner eller mantran och bönekvarnar. De sistnämnda är cylindrar som innehåller mantran skrivna på en bit papper eller tyg och i stället för att uttala mantrat kan man snurra på cylindern. Det finns små bönekvarnar man håller i handen och mycket stora som man snurrar på när man går förbi.

Buddhistiska högtider

Det finns ingen kalender med högtider som firas av alla buddhister. Vissa högtider är speciella för vissa kulturområden och andra firas bara inom en viss riktning. Men de högtider som firas till minne av särskilda händelser i Buddhas liv är gemensamma för alla buddhister. Kalendern för de buddhistiska högtiderna följer månåret och därför infaller de på olika datum varje år. Många buddhistiska högtider infaller i samband med fullmåne eftersom de dagarna anses vara heliga.

VESAK

Högtiden Vesak firas vid fullmåne i månaden vesakha till minne av Buddhas födelse, upplysning och ingående i nirvana. Enligt traditionen ägde alla dessa händelser rum på samma datum. I firandet betonas hans upplysning eftersom Buddhas viktiga gåva till världen är dharma, den buddhistiska läran, inte hans liv eller död.

Det är vanligt att skicka särskilda vesakkort med bilder ur Buddhas liv till varandra. Många besöker tempel och kloster och tar då ofta med sig mat som de skänker. Att delta i meditation hela natten är också vanligt förekommande. Ett vanligt inslag i firandet av Vesak är att hänga upp lampor som en symbol för hur Buddhas upplysning tände ett ljus i världen.

Heliga platser inom buddhism

De flesta heliga platser inom buddhismen har anknytning till Buddha och hans liv, till exempel orterna där han föddes, nådde upplysning, höll sin första predikan och dog. Att göra en pilgrimsfärd till någon av dessa orter har stor betydelse inom buddhismen.

En munk ber framför en rad av buddhastatyer i templet Wat Suthat i Bangkok, Thailand.

LUMBINI

Lumbini är en buddhistisk vallfartsort i Nepal vid foten av Himalaya och nära gränsen till Indien. Det var här som Siddhartha Gautama föddes. Hans mor Mayadevi ska ha fött honom stående under ett salaträd. På 200-talet f.Kr. var Ashoka kung över en stor del av Indien. Han lät resa den minnespelare som än i dag står i Lumbini. I närheten finns också ett berömt tempel, två kloster och ett gästhem.

BUDDH GAYA

Buddh Gaya i den indiska delstaten Bihar är buddhismens viktigaste vallfartsort med hundratusentals besökare varje år. Det var i Buddh Gaya som Siddhartha Gautama ska ha nått upplysning. Enligt traditionen ska han ha suttit under ett bodhiträd (en sorts fikonträd) och mediterat.

Dagens jättelika bodhiträd i Buddh Gaya kommer från en stickling från det träd som Buddha sägs ha suttit under. Det ursprungliga trädet brändes ner av kung Ashokas drottning, som tyckte att kungen blivit alltför intresserad av buddhismen. Lyckligtvis fanns redan en stickling från det ursprungliga trädet på Sri Lanka, dit buddhismen spridit sig. Det mest berömda templet i dagens Buddh Gaya är Mahaboditemplet från 600-talet. I staden finns också flera andra tempel och kloster uppförda i olika stilar beroende på vilket land och buddhistisk gren som byggt dem.

SARNATH

Sarnath i Indien är en av buddhismens viktigaste vallfartsorter. Det var här som Buddha höll sin första predikan efter att ha blivit upplyst. I Sarnath undervisade Buddha också sina första lärjungar och det var härifrån han sände ut sina lärjungar för att sprida buddhismen. Tidigt byggdes många buddhistiska tempel i Sarnath, men på 1100-talet e.Kr. plundrades staden av invaderande muslimska trupper. Sedan dess ligger de flesta templen i ruiner. Sarnath ligger i delstaten Uttar Pradesh, inte långt från Varanasi (Benares), en helig stad inom hinduismen.

KUSHINAGAR

Kushinagar är en stad i delstaten Uttar Pradesh i norra Indien. Det

Pilgrimer och munkar vid bodhiträdet i Buddh Gaya.

SAMMANFATTNING

* Buddhism är ett samlingsnamn på flera religiösa traditioner som har sitt ursprung i Indien. Den grundades av Siddharta Gautama, som också kallas Shakyamuni och Buddha, och utgår från dennes lära. Buddhismen förlorade mycket av sin betydelse i Indien men är viktig i ett flertal länder i Asien.

* Buddhismen har en cyklisk tidsuppfattning. Central är tron på samsara (återfödelsens kretslopp) och karma, det vill säga att våra handlingar i detta liv avgör vilken typ av varelse vi återföds som i nästa. Plikten att inte skada (ahimsa) är mycket viktig.

var här som Buddha enligt traditionen dog och kremerades. Staden är därför ett viktigt pilgrimsmål för buddhister. Mellan 300-talet före Kristus och 500-talet efter Kristus blomstrade staden. Många tempel byggdes och flera buddhistiska kloster anlades. Staden förlorade i betydelse och övergavs som en följd av att norra Indien under de följande århundradena invaderades av olika muslimska härskare. Kushinagar glömdes därefter mer eller mindre bort och låg under flera hundra år gömd i svårgenomtränglig djungel. När staden återupptäcktes i slutet av 1800-talet och arkeologer började gräva ut det stora tempelområdet fann man ruiner efter flera tempel, stupor och kloster.

* Den buddhistiska läran sammanfattas i de fyra ädla sanningarna: 1) Allt är lidande (otillfredsställelse). 2) Lidandets ursprung är livstörsten. 3) Det finns ett slut för lidandet, att genom upplysning utsläcka livstörsten så att man når nirvana. 4) Det finns en väg som leder till nirvana – den ädla åttafaldiga vägen. Den åttafaldiga vägen kan delas in i tre avdelningar –vishet eller insikt, etik och meditation.

* Synen på vem som kan bli upplyst skiljer riktningarna hinayana (’den lilla farkosten’) och mahayana (’den stora farkosten’). Enligt mahayana har alla möjlighet att nå upplysning och bli bodhisattva, en blivande buddha.

* Buddhismens äldsta heliga texter finns i Tripitaka (’tre korgar’). Inom mahayana finns andra heliga texter, till exempel Diamantsutran och Lotussutran

* Det är vanligt att be till Buddha även om han egentligen inte går att kontakta. Många tillber reliker som finns i pagoder. Pilgrimsfärder till platserna där Buddha föddes, nådde upplysning, höll sin första predikan och dog är viktiga.

INSTUDERINGSFRÅGOR

1. Vem var Buddha?

2. Vad innebär ahimsa?

3. Vilka är de fyra ädla sanningarna?

4. Vad är den åttafaldiga vägen?

5. Beskriv skillnaderna mellan de olika buddhistiska riktningarna.

6. Vad är vajrayana?

7. Vad är Tripitaka?

8. Beskriv några riter inom buddhismen.

9. Vad är Vesak?

10. Beskriv några heliga platser inom buddhismen.

ÖVNINGAR

Grundtankar och riktningar

Centralt i buddhismen är strävan efter nirvana genom att förstå livets mål och följa den åttafaldiga vägen. Inom buddhismen finns det flera olika riktningar, där de mest framträdande är hinayana och mahayana, men även vajrayana (tibetansk buddhism) är viktig. Dessa inriktningar delar grundläggande läror men skiljer sig åt i tolkningar, praktiker och mål.

1. Förklara buddhismens fyra ädla sanningar och den åttafaldiga vägen. Hur hänger dessa grundläggande läror samman och vad är deras syfte?

2. Beskriv de främsta likheterna och skillnaderna i tro och praktik mellan hinayana och mahayana. Hur tolkar de Buddhas lära och vägen till upplysning?

3. Ge minst två konkreta exempel på hur buddhismens läror (exempelvis icke-våld, medkänsla eller synen på lidandet) kan praktiseras i vardagen, även i ett sekulärt samhälle.

4. Beskriv hur buddhismen, trots sina olika riktningar, kan bidra till en känsla av enhet eller gemensam identitet för sina följare globalt.

Jämför hinduism och buddhism Hinduismen och buddhismen har båda rötterna i Indien. Båda religionerna har egna perspektiv på människans natur, syfte och plats i kosmos. Även om de delar vissa gemensamma idéer, som karma och återfödelse, finns det också skillnader mellan dessa två religioner. Att förstå dessa skillnader ger insikter i hur religionerna formar individers livssyn och samhälleliga strukturer. Jämför hinduismen och buddhismen utifrån punkterna nedan.

1. Jämför hur hinduismen och buddhismen ser på vägen till befrielse (moksha i hinduismen och nirvana i buddhismen). Vilka likheter och skillnader finns det mellan dessa?

2. Analysera hur karmabegreppet tolkas och tillämpas inom hinduismen respektive buddhismen. Vilka är de centrala likheterna och vilka skillnader finns i hur konsekvenserna av handlingar förstås i de två religionerna?

3. Diskutera hur människosynen inom hinduismen respektive buddhismen har påverkat eller kan påverka samhällsstrukturer, sociala roller och etiska förhållningssätt i kulturer där dessa religioner är dominerande. Ge konkreta exempel.

Indonesiska buddhister firar Vesak.

Jämför världsreligioner

Religion Sådan är Gud

Kristendom Kristna tror på en enda gud som världens skapare. Gud är en treenig gud, det vill säga Gud är en, men visar sig som tre ”personer” – Fadern, Sonen och den heliga Anden.

Islam Muslimer tror att det finns en gud, Allah, som betyder ’Gud’ på arabiska. Gud har skapat människan som ska vara tjänare och följa Guds lag (sharia). Gud har talat till människorna genom profeter, till exempel genom den siste profeten Muhammed.

Judendom

Judar tror på en enda gud (Jahve). Gud är världens herre och skapare. Guds namn får inte uttalas och Gud får inte heller avbildas. Gud är allsmäktig men har gett människorna fri vilja att välja mellan gott och ont. Gud kan både straffa och vara kärleksfull.

Hinduism Hinduer tror på en evig och opersonlig världssjäl – brahman. Brahman omfattar allt och är ursprunget till allt. Inom hinduismen finns det många gudar. De viktigaste är Vishnu, Shiva och Gudinnan (Durga, Kali).

Buddhism

Inom buddhismen tror man inte på någon allsmäktig gud. Men vissa buddhister erkänner att det finns övernaturliga eller gudsliknande väsen. Man menar också att det finns en överlägsen sanning som omfattar allt. Enligt vissa buddhister är Buddhas egenskaper desamma som denna sanning.

Så skapades världen

Allt som existerar gör det tack vare Gud. Gud påbörjade skapelsen och kommer att avsluta den. Gud har inte bara skapat världen utan har också omsorg om den. Gud ger människorna levnadsregler. Allt Gud skapat har ett syfte och en mening.

Tidsuppfattning

Tiden är linjär. Det finns en början och ett slut. Gud står utanför tiden men finns bland människorna, bland annat genom Jesus Kristus. Vid tidens slut ska Kristus komma tillbaka för att döma levande och döda. Därefter ska det vara slut på lidande och ondska.

Gud har skapat världen och människan. Människan är Guds förvaltare av jorden och ska följa Guds instruktioner. Människan är ansvarig för sina handlingar.

Tiden är linjär. Det finns en början och ett slut. Vid tidens slut kommer världen att gå under. De döda återuppstår och Gud ska döma människorna.

Världen är skapad av Gud ur ingenting. I Första Moseboken beskrivs hur han skapade världen under sex dagar för att vila på den sjunde. Gud kommer att avsluta allt när han väljer att göra det.

Tiden är linjär. Det finns en början och ett slut. Messias, som är utvald av Gud, är den kommande härskaren. När han kommer innebär det en lyckotid för Israels folk.

För hinduer upprepas skapelsen ständigt. Brahma skapar världen ur ett tidigare universum, Vishnu ser till att världen lever vidare genom återfödelsen och Shiva låter världen gå under. Sedan börjar cykeln om igen och en ny Brahma skapar en ny värld.

Tiden är cirkulär. Den har ingen början och inget slut. Världen passerar olika stadier, från födelseprocessen, genom tillväxten fram till nedgången. Då världen gått under i en avlägsen framtid kommer en ny värld att uppstå.

Skapelsen sker i ett kretslopp som ständigt upprepas. Genom återfödelsen, reinkarnationen, är människan och resten av skapelsen knutna till lidandet.

Tiden är cirkulär. Den har ingen början och inget slut. Varje existens fortsätter att återfödas till dess livstörst har upphört genom upplysning. Efter upplysning inträder man i nirvana. Världen fortsätter dock i sitt cykliska mönster – kretsloppet.

Levnadsregler

Budorden, eller tio Guds bud, är kristendomens viktigaste etiska regler. De anger vad man får och inte får göra, till exempel ”Du ska inte stjäla” och ”Du ska inte dräpa”. Det finns inga direkta regler för vad man får äta eller hur man ska klä sig.

Meningen med livet

Livsmeningen är att göra det goda och undvika att synda, det vill säga att göra det onda. Om man också tror på Gud och handlar enligt Guds vilja kommer man efter döden att hamna i himlen och få evigt liv. I himlen finns ingen ondska.

En rättrogen muslim ska leva enligt de fem pelarna: trosbekännelsen, bönen, fastan, allmosan och vallfärden. I Koranen och sunna finns fler levnadsregler, till exempel att man ska klä sig anständigt och inte äta fläsk. Kött som är felaktigt slaktat är också förbjudet.

Meningen med livet är att dyrka Gud och att leva rättroget, bland annat genom att förvalta jorden på Guds uppdrag. Då kan man efter döden hamna i paradiset och få evigt liv. Den som inte levt rättroget hamnar i helvetet med evig olycka.

Budorden, tio Guds bud, är judendomens viktigaste etiska regler. I Tora finns ytterligare 613 religiösa regler. Judendomen har också strikta regler för vad man får äta och hur man ska klä sig. Efterlevnaden av reglerna skiljer sig dock stort åt mellan olika inriktningar.

Dharma är den moraliska lagen inom hinduismen. Den behandlar bland annat böne- och reningsritualer och ska följas av alla hinduer. En hindu har också fem levnadsregler att följa, till exempel att inte ljuga eller stjäla. Det finns också regler för vad man får äta, till exempel är nötkött förbjudet.

Man ska sträva efter att bli den bästa människa man kan bli efter sina förutsättningar, inte bara för sin egen skull utan för hela mänskligheten. Det finns ett liv efter döden, men judendomen fokuserar på jordelivet.

Meningen med livet är att uppnå moksha, då man lämnar kretsloppet eftersom man slipper återfödas. Man kan uppnå moksha på tre sätt: genom rätta handlingar, genom kunskap och genom gudskärlek.

Att skänka till munkar och nunnor är den viktigaste levnadsregeln för en buddhist. Det kan vara mat, kläder eller mediciner. För att upprätthålla en hög moral finns det tio levnadsregler, varav de flesta anhängare följer de första fem. Två av dem är att inte döda och att avstå från alkohol.

Målet i livet är att nå fram till nirvana, det tillstånd då man inte längre återföds och allt lidande upphör. Det gör man genom att eliminera livstörsten, som är det som skapar lidandet. Anvisningar om hur man gör det finns i den åttafaldiga vägen.

Livet efter döden

Varje människa har endast ett jordeliv. Efter döden lämnar själen kroppen. Efter döden finns ett nytt och evigt liv. Kroppen och själen ska återuppstå och fortsätta leva. Många kristna tror då att man antingen kommer till himlen eller helvetet beroende på hur man har levt sitt liv.

Heliga skrifter

Bibeln består av Gamla Testamentet (GT) och Nya Testamentet (NT). NT innehåller bland annat evangelierna, som är berättelser om Jesus liv. Apostlagärningarna berättar om tiden strax efter Jesus död. I NT finns också brev från tidiga ledare, främst Paulus, och Uppenbarelseboken, som handlar om tidens slut.

Det finns bara ett liv. Efter döden väntar varje människa på domedagen, då alla återuppväcks och får sin dom. Paradiset (himlen) väntar dem som har levt i enlighet med Guds vilja. Helvetet är straffet för dem som inte har levt så.

Koranen innehåller Guds ord som Muhammed fick från Gud via ängeln Jibril (Gabriel). Koranen består av 114 suror (kapitel). Surorna innehåller texter om den muslimska tron och de regler som muslimer ska leva efter.

Det finns bara ett liv. Efter döden kommer människan att dömas av Gud. En del judar tror att det kommer att ske på domedagen, då Gud väcker alla till liv igen. Andra tror att människan blir dömd direkt efter döden. Det finns någon form av andligt liv efter döden, men jordelivet är det viktigaste.

Den hebreiska bibeln, Tanakh, har tre delar: Tora, Profeterna och Skrifterna. Den viktigaste är Tora (de fem Moseböckerna), som innehåller lagar, läran och vägledning för livet. Här finns också den tidiga historien om Israels folk.

Människans själ återföds på en högre eller lägre nivå. Återfödelsekretsloppet (samsara) styrs av det människan gör under sitt liv. Hon ska följa den moraliska lagen (dharma). Genom fromhet eller bra uppförande kan hon nå den högre nivån och få befrielse (moksha) från återfödandet.

Det finns många heliga skrifter, inte en enda som alla hinduer erkänner. De viktigaste är Vedaskrifterna, som innehåller bland annat hymner och filosofiska texter. Mahabharata är en annan skriftsamling som bland annat innehåller lärodikten Bhagavadgita.

Varje existens fortsätter att återfödas tills livstörsten släckts genom upplysning. Efter upplysning inträder man i nirvana. Världen fortsätter dock i sitt cykliska mönster – kretsloppet. Inom vissa former av buddhism tror man på en framtida Buddha som ska komma och befria all existens från återfödelse.

Buddhismens lära, disciplinregler och annan kunskap finns i tre skriftsamlingar. De kallas Tripitaka, som är sanskrit och betyder ’tre korgar’. Inom riktningen mahayana finns andra heliga texter, till exempel Diamantsutran.

Grundare och profeter

Tron utgår från Jesus från Nasaret, som ses som den utlovade Messias. Kristus är det grekiska ordet för Messias. Därifrån har religionen fått sitt namn. Jesus var Guds son, det vill säga han var Gud som i en mänsklig gestalt kom till jorden för att erbjuda människorna en ny väg till frälsning.

Riter vid födelse och död

Många kristna döps in i kyrkan som små barn, andra senare i livet. Dopet innebär att man öser vatten över huvudet eller sänker ner personen i vatten. När någon har dött hålls en ceremoni (begravningsgudstjänst) där man tar farväl av den döde. Kroppen kan antingen begravas i jorden eller kremeras.

Islam betyder underkastelse och en muslim är en person som underkastar sig Gud. Det har funnits många profeter som påmint människorna om Guds vilja, till exempel Abraham, Mose, Jesus och Muhammed, som levde på 600-talet och är den siste profeten.

Vid födseln viskas en bön i örat på det nyfödda barnet.

Efter sju dagar får barnet sitt namn, rakas och pojkarna omskärs. Efter döden tvättas kroppen och görs klar för bön. Sedan begravs den döde så fort som möjligt, helst inom 36 timmar. Kremering är inte tillåten.

Genom att Gud slöt ett förbund med Abraham och hans ättlingar kallas Israels folk ”det utvalda folket”.

Detta förbund bekräftades när Gud gav Mose de tio budorden. Dessa innehåller regler som människorna ska leva efter.

Det finns ingen grundare eller övergripande organisation.

Däremot finns det tusentals hinduiska guruer, det vill säga andliga ledare. De leder sina lärjungar genom böner, meditation och andakt och ses ibland som representanter för gudarna. De har fått sin visdom och klarsyn genom kunskap och övning.

Nyfödda pojkar omskärs åtta dagar efter födseln. Namnet på nyfödda flickor förkunnas i synagogan den första sabbaten efter födseln. Begravning sker inom 24 timmar efter döden och kremering är ovanlig. Familjen bär sorgedräkt i sju dagar och en speciell bön bes varje dag i elva månader.

Före födseln och under livets första månader finns många ceremonier. Många läser ur en helig skrift för det ofödda barnet. När ett barn fötts anses familjen vara oren och huset måste renas genom en särskild ceremoni. Vid döden ska kroppen brännas på första dagen. Askan sprids i en flod, helst den heliga floden Ganges.

Buddha föddes som indisk prins med namnet Siddhartha

Gautama och levde på 500-talet före Kristus. Han fick titeln

Buddha när han genom upplysning förstod orsaken till människornas lidande och hur det skulle avslutas.

Ordet buddha betyder ’upplyst’.

Buddhister låter sina nyfödda barn välsignas av munkar och nunnor. Dessa stänker heligt vatten på barnet och läser ur de heliga skrifterna. Den döende välsignas av munkar och nunnor. Efter döden kan man brännas på bål eller begravas. Bränningar sker vanligtvis nära ett kloster.

Bröllopet Religiösa byggnader och riter

Bröllopet sker oftast i en kyrka som smyckas med blommor och levande ljus. Under vigselakten, som förrättas av en präst, lovar brudparet att älska varandra i nöd och lust tills döden skiljer dem åt. Efteråt samlas man till en fest tillsammans med släkt och vänner.

Vigseln kan ske i en moské eller i hemmet och är ofta en enkel ceremoni där det blivande paret inför Gud förklarar att de nu hör ihop. Vilken muslimsk man som helst kan viga paret, men ofta är det en imam.

Kristendomen organiseras i olika församlingar.

Till varje församling hör en eller flera kyrkor. I samband med gudstjänsten brukar man be böner, sjunga psalmer och läsa bibeltexter. Det är också vanligt att en präst håller en predikan. Veckans huvudgudstjänst hålls på söndagen.

Många muslimer ber vid fem tillfällen under dagen och ska då vända sig mot Mekka. Till moskén går både män och kvinnor för att be. Män och kvinnor ber åtskilda. Bönen leds av en imam. Fredagsbönen är den viktigaste bönen och är obligatorisk för män.

Ett traditionellt judiskt bröllop innehåller många ritualer som symboliserar relationen mellan man och kvinna. Själva vigseln förrättas av en rabbin. Äktenskapet börjar gälla först sedan brudgummen gett bruden ett värdefullt föremål, oftast en ring.

Formerna för bröllopet varierar beroende på kultur, tradition och var man bor. Ofta är bröllopet en stor fest. Vigseln förrättas av en brahman (präst) eller helig man och består av en rad ceremonier.

Inom judendomen spelar synagogan en viktig roll. Till synagogan går man på lördagen under sabbaten. Lördagen är den judiska vilodagen. Inom ortodox judendom sitter män och kvinnor åtskilda från varandra i synagogan. Under gudstjänsten läser en rabbin ur Tora och man ber särskilda böner.

För buddhister är bröllopet en icke-religiös överenskommelse.

Ofta leder en släkting vigselceremonin. Brudparet byter ringar och lovar varandra kärlek och trohet.

Inom hinduismen är bön och meditation viktiga. Det är vanligt att man går till ett tempel nära bostaden för att be och offra exempelvis rökelse, blommor och mat. Templen är tillägnande olika gudar, till exempel Shiva, Ganesha, Vishnu eller Kali.

Inom buddhismen spelar templen en viktig roll. Till templet går man för att meditera, tända rökelse eller offra blommor eller mat. Många buddhister har ett litet altare hemma i sin bostad.

I affärer och på kontor brukar det också finnas små altare.

AVSNITT 6: rELI g I o NE r BLAN d urfo LK

Urfolk är en samlingsbeteckning för de etniska grupper som är ättlingar till de första mänskliga invånarna i ett visst geografiskt område. Urfolk finns på alla bebodda kontinenter. I Sverige erkändes samerna som urfolk 1977. Att säga något generellt om dessa folks religiösa traditioner går egentligen inte. Men det finns några drag som är gemensamma för många av traditionerna.

ORD OCH BEGREPP

Extas är inom religionen en benämning på förändringar i medvetandet där personen antingen tycker sig förflyttad utom sig själv eller helt tas i besittning av ett annat jag.

Hallucination är något som man tror att man ser eller hör, men som inte finns i verkligheten.

Offer är en gåva till en gud eller någon annan högre makt.

Rit är en handling som utförs på ett bestämt sätt och som har symbolisk betydelse.

Själ är de egenskaper som gör att man kan tänka, känna och vilja.

Trans är att helt koppla bort omvärlden och sjunka djupt in i sitt inre.

Begreppet naturreligion

Naturreligion är en samlingsbenämning som använts för att beskriva religioner i skriftlösa kulturer.

Gemensamt för dessa traditioner är att det religiösa ledarskapet inte bestått av lärda präster utan av schamaner eller andra ansedda personer. De saknar heliga skrifter och praktfulla religiösa byggnader som tempel eller kyrkor. Dessa religioner kännetecknas av att naturen i stort eller enskilda djur, växter

eller naturfenomen betraktas som gudomliga eller besjälade.

Dessa religioner har ofta nedvärderats i förhållande till världsreligionerna, särskilt de monoteistiska religionerna judendom, kristendom och islam.

Det har ansetts att dessa religiösa traditioner varit ålderdomliga och primitiva. Begreppet naturreligion har delvis fallit ur bruk.

En mongolisk schaman framför ett heligt stenröse klätt i tyg.

Berget Taranaki har fått samma juridiska rättigheter som en person i Nya Zeeland.

Animism

Animism är uppfattningen att människor, djur, växter och objekt i naturen har en själ. Ordet kommer av latinets anima, som betyder ’själ’ eller ’ande’. Animism förekommer i många religiösa traditioner. I vissa traditioner anses endast levande organismer som växter och djur ha en själ eller en ande. I andra tror man att det kan finnas en andlig kraft även i till exempel stenar, vattendrag och berg. Så är det i bland annat maorisk tradition, och i Nya Zeeland har berget Taranaki fått samma juridiska rättigheter som en person.

Animism förekommer framför allt i äldre religiösa traditioner där människor levt i skriftlösa kulturer i nära samspel med naturen, till exempel samisk religion och bland urfolk i Amerika. Folkgrupper som är direkt beroende av naturen för sin överlevnad har ofta traditioner som ska garantera att de livsviktiga djuren, växterna och naturfenomenen ska bevaras även i framtiden.

Totemism innebär att varje klan eller annan släktgrupp inom ett folk är förknippad med var sin art, oftast ett djur men ibland även en växt. Kopplingen mellan gruppen och dess totemdjur innebär oftast att det är förbjudet att döda eller äta djuret. Totemism kan i övrigt ta sig mycket olika uttryck och vara baserad på olika trosföreställningar. Totemism är vanligast och mest utvecklad bland jägar- och samlarfolk, till exempel aboriginer i Australien.

AUSTRALISK RELIGION

Enligt Australiens urbefolkning aboriginerna skapades den australiska kontinenten av mytiska urvarelser under den så kallade drömtiden. Dessa urvarelser tros ha uppstått ur jorden och sjunkit tillbaka i den när världen fullbordats. Alla formationer i naturen anses vara spår efter dessa urvarelser. Deras kroppar och redskap har förvandlats till stenbumlingar medan fördjupningar i marken är deras fotspår. Deras övernaturliga livskraft finns kvar där de vandrade, framför allt på de ställen där de sjönk tillbaka ner i jorden som de kom ifrån. På dessa platser är drömtiden aktuell för evigt och platserna betraktas som heliga och som centraler för livskraft. Varje urvarelse har dubbel gestalt: djur/växt och människa. Den livskraft som en urvarelse lämnade efter sig finns kvar i den naturart som den anknöt till. När människorna dödat och ätit ett visst antal av en djurart genomförs en särskild rit för att kalla fram en urvarelses livskraft så att djuren ska återställas.

Anfäderskult

I många kulturer tror man att förfädernas själar eller andar finns kvar efter döden och att de påverkar vardagen bland de levande. Bruket att be till eller på annat sätt ära sina döda förfäder och deras andar kallas anfäderskult eller förfäderskult. Man tror då att man på olika sätt kan få kontakt med förfäderna genom offer, bön eller genom en person som står i förbindelse med andra dimensioner. Ofta anses andarna kunna hjälpa de levande, men det kan också vara stor risk att de för sjukdom eller olycka med sig. Därför måste andarna hållas på gott humör, till exempel genom offer.

Anfäderskult förekommer framför allt i kulturer där man har särskilt stor respekt för de äldste eftersom de förvaltar traditioner och gemensam, gammal visdom. Ibland tillbes personer som levde för mycket länge sedan och som i vissa fall är mytiska och inte nödvändigtvis har funnits i verkligheten.

Anfäderskult är vanlig i traditionella jordbrukssamhällen i Afrika men förekommer också i bland annat Oceanien och delar av Asien. Sådan kult utövades till exempel förr i Kina.

AFRIKANSKA RELIGIONER

Det finns många och stora skillnader mellan de traditionella religionerna bland Afrikas folkgrupper. I många områden där befolkningen är bofasta jordbrukare är anfäderskult fortfarande det viktigaste religiösa inslaget. Andarna från vanliga personer som har avlidit fyra till fem generationer bakåt i tiden är speciellt betydelsefulla bland folkslag som inte har något centraliserat samhällssystem.

Folk som haft starka hövdingar eller kungar har ofta inkluderat härskare från långt bak i tiden i sin kult. Dessa historiska härskare anses kunna hjälpa de levande till god hälsa och ett gott liv. Däremot tror man att andar efter ”vanliga” människor bara kan påverka de egna familjerna. Det är viktigt för de levande att komma ihåg att utföra riterna för de avlidnas andar för att inte riskera att drabbas av olyckor.

Schamanism

Ett vanligt inslag i religioner bland urfolk är schamanism, det vill säga religiösa traditioner där en schaman spelar en central roll som förbindelselänken mellan människorna och andar, gudar eller en annan

Mutesa I var på 1800-talet kabaka (kung) i riket Buganda i nuvarande Uganda där gamla hövdingar och kungar varit viktiga i anfäderskulten.

I inuiternas traditionella religion och världsbild har ting och levande väsen uppfattats som besjälade.

värld. Själva ordet kommer från ett tungusiskt språk som talas av folk i Sibirien. Schamanism är mycket vanligt bland urfolk i just Sibirien men förekommer även bland till exempel samer samt Nord- och Sydamerikas urfolk. Gemensamt för dessa traditioner är tron att det finns parallella världar eller verkligheter.

Schamaner har också ofta rollen som ledare, helare (”medicinman”), spåman och förvaltare av den gemensamma traditionen. Genom att försätta sig själv i trans eller extas blir det möjligt för schamanen att kommunicera med gudar och andar och att färdas till andra världar.

För att nå detta sinnestillstånd kan schamanen ta hjälp av olika tekniker. I vissa former av schamanism används droger som framkallar hallucinationer. I Nordamerika har man till exempel använt kaktusen peyote, som innehåller ämnet meskalin och som när den äts rå eller kokas och dricks som te framkallar hallucinationer, ofta i form av färgupplevelser.

Trummor och andra former av musik är också viktiga metoder för att nå extas. Just trummor är centrala i många urfolks religioner.

CIRKUMPOLÄRA RELIGIONER

Cirkumpolära folk bor i de arktiska och subarktiska områdena med skog och tundra i norra Europa, Asien och Nordamerika (inklusive Grönland). Bland dessa folk finns samer, inuiter, aleuter och ett flertal folk i norra Ryssland.

Något som är utmärkande för de cirkumpolära religionerna är hur de har påverkats av den karga naturen och det hårda klimatet. Eftersom det inte går att odla i dessa områden är människorna beroende av jakt och fiske för att överleva. Djuren har därför fått en central plats i trosföreställningar och riter. Det gäller inte minst de stora pälsdjuren.

Ett vanligt inslag är att djur som dödats under jakt begravs i en ritual där skelettets ben placeras på samma sätt som när djuret levde. Då tänker man sig att djuret återuppstår, antingen i denna värld eller i andevärlden, och kan berätta för andra av samma art hur väl det blivit behandlat av jägarna. De andra djuren låter sig då dödas i jakten.

Schamanismen har en stark ställning bland de cirkumpolära folken. Överallt bland dem är schamanen en centralgestalt, särskilt som spåman och botare av sjukdomar. Vissa forskare tror att problemen med vitaminbrist och tidvis svält kan ha bidragit till att schamanerna i cirkumpolära religioner ofta försätter sig i tillstånd där de upplever hallucinationer. Ibland har alla religionsformer i norra Sibirien felaktigt sammanfattats under termen schamanism.

En nomadiserande

Samisk religion

Samerna är en etnisk och språklig minoritet i norra Skandinavien och på Kolahalvön i Ryssland. På 1500talet och 1600-talet, alltså efter reformationen, började svenska myndigheter att tvinga samerna att överge sin traditionella religion och gå över till kristendomen. Den samiska religionen förbjöds.

Det vi vet om samernas förkristna religion kommer framför allt från texter som missionärer och präster skrev under perioden 1670 till 1750. Men det finns också arkeologiskt material som offerplatser och gravar samt ortnamn med religiös betydelse. Vissa traditioner har också bevarats muntligt.

livsstil med renskötsel i centrum präglade det traditionella samiska samhället och därmed också religionen.

för solgudinnan Biejvve.

Gudar och andar

Enligt samisk religion är världsalltet indelat i tre sfärer: himlen, jorden och underjorden.

De högsta gudarna var Raedie (Rådaren) och Rádienáhkká samt deras gemensamma son Tjåervieraedie. De skapade universum och levde i den himmelska sfären. Raedie var den som skapade människans själ. Han gav den sedan vidare till urmodern Maadteraahka, som skapade människans kropp.

Maadteraahka och hennes tre döttrar Saaraahka, Oksaahka och Joeksaahka var hemmets gudinnor (akkorna) och de levde i samma sfär som människorna. Den mest älskade av alla gudar var födelsegudinnan Saaraahka, som skyddade gravida kvinnor och hjälpte till vid förlossningen. Hon hjälpte även renkorna när de fick sina kalvar. Samerna trodde att alla foster från början var flickor, men att Joeksaahka kunde byta kön på barnet om föräldrarna offrade till henne. Oksaahka var den som skyddade små barn.

Precis som många andra urfolk ansåg samerna att solen, månen, åskan och vinden var gudomliga och att de hade både goda och onda egenskaper. Solgudinnan Biejvve var hälsans och fruktbarhetens gudinna som gav ljus, värme och liv. Åskguden Horagalles (även kallad Dierpmis) skänkte det nödvändiga regnet. Men han kunde också få raseriutbrott som var farliga för både människor och djur.

Jaktens gudinna Liejbbeålmåj rådde över djuren i skogen och henne offrade man till för att få god jaktlycka medan Tjáhtjeålmåj rådde över hav och sjöar och kunde ge fiskelycka.

ANDARNA OCH DERAS VÄRLD

Andarna var ännu viktigare än gudarna och det fanns olika typer av andeväsen. Rådarna troddes styra över ett visst område och skydda växter och djur. Det fanns också andra sorters väsen som gav hjälp och skydd. Dessutom spelade de dödas andar stor roll för de levande. De visade sig i drömmar och ansågs bland annat kunna vaka över barn och renar.

I samisk tradition fanns tron på ett slags parallell värld där andeväsen kallade saajve levde. De ansågs vara osynliga men kunde ibland visa sig för människor. Begreppet saajve kunde användas även i andra sammanhang, till exempel om nåjdens (schamanens) hjälpväsen och vissa betydelsefulla fjäll. I dag vet vi inte hur termen saajve har uppfattats historiskt men en möjlig översättning är ’helig’.

Symbolen

Offer

Offerriter kunde utföras både i och vid kåtan, alltså samernas traditionella bostad, eller på särskilda offerplatser. Dessa platser låg vid fjäll och stora stenblock, på uddar och vid forsar. Heliga platser märktes ofta ut med sejtar, det vill säga speciella stenar som av naturen fått en särskilt märklig form. Träfigurer användes som symboler för platsens rådare eller någon gud.

Årets viktigaste offerrit hölls i slutet av september. Under denna stora höstofferfest offrades bland annat renar.

Björnkult

Det heligaste djuret inom samisk religion var björnen. Den föreställningen delade samerna med många andra kulturer i Nordamerika, Europa och Asien. Björnen ansågs ha övernaturliga krafter och behandlades med stor respekt, även om den jagades för både köttets och skinnets skull. Det fanns en mängd riter och ceremonier som skulle utföras före och efter den farliga björnjakten. Köttet fick inte sparas utan skulle ätas upp vid samma fest, som kunde vara i flera dagar. Vissa delar av djuret skulle ätas av männen och andra av kvinnorna. För att försäkra sig om att det skulle komma nya björnar måste skallen och benen efter det dödade och uppätna djuret begravas på ett speciellt sätt.

Nåjden och trumman

Den samiske schamanen kallas nåjd. Det var han som upprätthöll kontakten mellan människornas värld och de andra världarna. Nåjdens viktigaste redskap var en trumma. Dess ljud hjälpte nåjden att uppnå extas. Trumman bestod av renkalvsskinn som var spänt över en oval eller rund träram. På skinnet tecknades en mängd bilder med röd färg. Bilderna kunde till exempel föreställa renar, älgar, björnar, figurer med ackja (den samiska släden), träd, solen, månen, kåtor, båtar och gudar. En Y- eller T-formig hammare användes som trumpinne. Genom att med hjälp av trumman falla i trans kunde nåjden färdas i en annan värld och rädda en sjuk persons ande med hjälp av andra andar. De målade figurerna på trumman talade om vilka andeväsen och gudar som ville ha offer och vad som skulle offras. Trumman kunde också användas för att spå framtiden.

Med hjälp av trumman kunde nåjden falla i trans.

SAMMANFATTNING

* Naturreligion är en samlingsbenämning som använts för att beskriva religioner i skriftlösa kulturer men har delvis fallit ur bruk. I dessa traditioner har de religiösa ledarna varit schamaner eller andra ansedda personer. De saknar heliga skrifter och praktfulla religiösa byggnader. Religionerna kännetecknas av att naturen i stort eller enskilda djur, växter eller naturfenomen betraktas som gudomliga eller besjälade.

* Animism är uppfattningen att människor, djur, växter och objekt i naturen har en själ. Totemism innebär att varje klan eller annan släktgrupp inom ett folk är förknippad med var sin art, oftast

Samernas traditionella sätt att sjunga kallas jojkning. Innan samerna kristnades skilde man troligen mellan jojkar som sjöngs i vardagen och jojkar som användes i riter och kultsammanhang. Troligen hade nåjderna en särskild repertoar av jojkar och det fanns speciella jojkar som sjöngs i samband med riter som var knutna till björnkulten.

ett djur men ibland även en växt.

* Bruket att be till eller på annat sätt ära sina döda förfäder och deras andar kallas anfäderskult. Anfäderskult förekommer framför allt i kulturer där man har särskilt stor respekt för de äldste.

* En schaman är förbindelselänken mellan människorna och andar, gudar eller en annan värld. Droger, trummor och annan musik används för att nå extas/försätta sig i trans.

* I samisk religion var andarna ännu viktigare än gudarna och de dödas

andar spelade stor roll. Rådarna troddes styra över ett visst område och skydda växter och djur.

* Offerriter utfördes i hemmet eller på särskilda offerplatser. Riter och ceremonier som skulle utföras före och efter björnjakten var särskilt viktiga och björnen var det heligaste djuret.

* Nåjden, den samiske schamanen, upprätthöll kontakten mellan människornas värld och de andra världarna. Nåjdens viktigaste redskap var en trumma.

INSTUDERINGSFRÅGOR

1. Vad innebär begreppet naturreligion?

2. Förklara vad animism betyder.

3. Vad betyder totemism?

4. Berätta kort om australisk religion.

5. Vad innebär anfäderskult?

6. Vad är en shaman?

7. Vad är gemensamt för de cirkumpolära religionerna?

8. Hur är världsalltet indelat enligt samisk religion?

9. Vilken roll spelar djur i samisk religion?

10. Vad är en nåjd och vad är dennes uppgift?

ÖVNINGAR

Urfolksreligioner

Urfolksreligioner är inte en enhetlig religion utan ett samlingsbegrepp för ett antal olika religiösa traditioner som har utvecklats av urfolk runt om i världen. Ofta har de en stark koppling till naturen och det landområde där folket lever. Religionerna kännetecknas av att djur, växter eller naturfenomen betraktas som gudomliga eller besjälade. Utforska urfolksreligioner utifrån frågorna nedan.

1. Många urfolksreligioner ser naturen som levande och helig, där andar och krafter kan bo i berg, floder och skogar. Hur tror du att denna syn på naturen kan påverka människors vardagsliv och hennes relationer till omvärlden?

2. I många urfolksreligioner spelar schamanen en central roll. Beskriv schamanens uppgifter och funktion. Hur fungerar en schaman som en länk mellan den fysiska världen och andevärlden?

3. I urfolksreligioner är muntliga berättelser och myter ofta det främsta sättet att föra vidare kunskap och tro. Vilken betydelse tror du att muntliga traditioner kan ha för att skapa och bevara en kollektiv identitet och historia?

Samisk religion

Samernas traditionella religion kännetecknas av animism och en stark relation till naturen. I den samiska religionen knyter gudar, andeväsen och heliga platser människan till både den synliga och osynliga världen. Trummor och jojkning används i kommunikationen med det heliga. Utforska den samiska religionen utifrån frågorna nedan.

1. Hur tror du att relationen till naturen påverkas av tron att allt i naturen har en ande eller själ?

2. Vilken roll spelade nåjden (den samiske schamanen)?

3. Hur användes trumman och jojkning i religiösa sammanhang och vad var syftet?

4. På vilket sätt fungerade heliga platser som fjäll, sjöar eller stenar som mötespunkter mellan det mänskliga och det gudomliga?

5. Hur har mötet med kristendomen och samhällsförändringar påverkat den samiska religionen?