Årsskrift 2012

MURMESTARE EMBETET I STOCKHOLM 526:e ARBETSÅRET 2012

M U R M E S TAR E E M B E T E T I STOCKHOLM _____________________________

Årsskrift 2012 med matrikel

526:e arbetsåret

© Murmestare Embetet i Stockholm, 2013 ISSN 1402-8107 Årsskriftsredaktör: Peggy Häggqvist Produktion och tryck: Ineko AB – 193051

INNEHÅLL Förord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5

Styrelse . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6

Mästare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7

Årsberättelse 2012 Av Embetets skrivare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8

In memorian . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11 Embetet på Kungliga Biblioteket . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12 Arkitekter bland murmästarna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14 Av Björn Hallerdt En historia om tre städer Spekulativt bostadsbyggande i Stockholm, Köpenhamn och Berlin 1896–1912 som katalysator för institutionell förändring . . . . . . . . . . . . . . . . 22 Av Anders Perlinge Årets mästerstycken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 50

FÖRORD Murmestare Embetets årsskrift med matrikel för år 2012, det 526:e verksamhetsåret efter stadfästelsen av Embetets första kända skrå framlägges härmed .

Embetet på Kungliga Biblioteket Vid Embetets vårsammankomst besökte bröderna Kungliga Biblioteket för att se originalet från 1487 av Embetets skråstadga .

In Memoriam Bo Ericson ledamot av Embetet sedan 1977 avled under 2012 . Hans porträtt tecknas av åldermannen Lennart S . Ericsson .

2012 det 526:e arbetsåret och 525-årsfirandet Embetets skrivare, Jerker Wallin, redogör för Embetets verksamhet under 2012 det 526:e arbetsåret .

Arkitekter bland murmästarna Förre chefen för Stadsmuseet i Stockholm och adjungerade ledamoten av Murmestare Embetet Björn Hallerdt skriver om arkitekter bland murmästarna från 1600talet till i dag .

En historia om tre städer Historikern och forskaren filosofie doktor Anders Perlinge har gett sin uppsats underrubriken: Spekulativt bostadsbyggande i Stockholm, Köpenhamn och Berlin 1896–1912 som katalysator för institutionell förändring .

Mästerstycken Årets mästerstycken utgör en dokumentation av ämbetsbrödernas byggande verksamhet . Deras bidrag till stadens förnyande och förskönande . ÅLDERMANNEN

Årsskriftskommitté: Anders Gullberg, Björn Hallerdt, Jan Kruhsberg och Jerker Wallin . Årsskriftsredaktör: Peggy Häggqvist .

5

STYRELSE 2012 ÅLDERMÄN LENNART S . ERICSSON CARL-GUSTAV STÅHLBERG

Ålderman Andre ålderman och stamhusvärd

BISITTARE JAN HENRIKSSON LARS IHSE ANDERS LARSSON JOHAN SKOGLUND JERKER WALLIN

Lådföreståndare Gärdeman Skrivare

FÖRUT ÅLDERMAN REINHOLD GUSTAFSSON SVEN-HARRY KARLSSON LENNART G . ERICSON

MUSEIFÖRESTÅNDARE BJÖRN HALLERDT

Adjungerad ledamot

REVISORER Ordinarie MAGNUS KEY ANDERS BODIN Suppleant RISTJAN RÄNK

STAMHUSET von der Lindeska huset Västerlånggatan 68, Stockholm www .murmestare .se 6

MÄSTARE Nr

Namn

Född

255 271 279 282 284 285 287 288 289 290 291 293 294 295 296 297 298 299 300 301 302 303 304 307 308 309 310 311 312 313 314 315 316 317

Person Ulf . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Gustafsson Reinhold . . . . . . . . . . .

Karlsson Sven-Harry . . . . . . . . . .

Ericson Bo . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Berggren Lars-Ivar . . . . . . . . . . . . . .

Ericson Lennart G . . . . . . . . . . . . . . .

Ericsson Lennart S . . . . . . . . . . . . . .

Andersson Isidor . . . . . . . . . . . . . . . . .

Zetterberg Lars . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Håkansson Lars Ove . . . . . . . . . . .

Wallin Jerker . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sundvall Bengt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Eriksson Torsten . . . . . . . . . . . . . . . . .

Ihse Lars . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Key Magnus . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Hanson Erik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Wränghede Stefan . . . . . . . . . . . . . . .

Jeppsson Jan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Rygh Sten-Åke . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Cube Ulf . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Brännvall Göte . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Larsson Anders . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bodin Anders . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Henriksson Jan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Ränk Ristjan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Ståhlberg Carl-Gustav . . . . . . . . .

Skoglund Johan . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Schönning Eje . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Olsson Arne . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Kruhsberg Jan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Hagman Svante . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Hanson Nils . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Per Kallstenius . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Jesper Wallin . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7/11 23/12 8/12 20/2 14/10 23/11 28/10 31/1 17/1 30/4 29/4 21/6 17/9 10/4 19/2 15/5 20/11 18/9 19/7 24/9 28/5 4/12 16/11 27/9 27/1 20/2 9/4 9/10 24/4 31/7 3/5 10/7 9/6 30/1

Födelseort 1919 1920 1931 1935 1926 1938 1940 1937 1933 1937 1936 1947 1938 1945 1944 1951 1942 1935 1943 1939 1946 1952 1947 1960 1940 1951 1962 1940 1951 1946 1961 1956 1944 1965

Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Grödinge . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Lund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Häverö . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Uppsala . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Lund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Uppsala . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Ystad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Vollsjö . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Nybro . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Överkalix . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Norrköping . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Tartu . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bälinge . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Uppsala . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Solna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sollefteå . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Nacka . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Karlskoga . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Inträdesår 1958 1965 1976 1977 1982 1983 1984 1985 1985 1985 1985 1989 1990 1991 1992 1992 1993 1993 1995 1997 1997 1999 1999 2002 2002 2002 2005 2006 2006 2006 2008 2008 2011 2011

7

2012 av Embetets skrivare 525-ÅRSJUBILEET

Embetets först kända skrå stadfästes år 1487 . Embetet räknar sin ålder från detta år. Därför firade Embetet sina 525 år 2012 .

En banderoll med Embetets namn och sigill sattes upp över Västerlånggatan framför Embetets stamhus, van der Lindeska huset . Banderollen satt uppe i fyra veckor .

En mapp med fem utvalda äldre mästerstycken har tryckts upp . Mappen som har försetts med beskrivande texter skrivna av Björn Hallerdt säljs såväl på Embetets hemsida som på Stadsmuseet .

På Embetets uppdrag har Göran Gunér producerat sju kortfilmer under rubriken ”Så byggdes Stockholm” . Filmerna beskriver byggandet av staden från medeltid till våra dagar. Avsikten är att filmerna skall kunna användas i undervisningssyfte och visas i TV . Samtliga sju ligger på en DVD-skiva . Denna säljs via Embetets hemsida men även på Stadsmuseet. Till finansieringen av dessa filmer har Brandkontoret bidragit .

Embetets hemsida har under året moderniserats och kompletterats med aktuella uppgifter i mästarlängden .

Den 26:e september ordnades en stadsvandring i Gamla Stan för ämbetsbröderna med respektive . Samling skedde i Svartbrödraklostrets källare som förevisades av Björn Hallerdt och därefter vidtog en vandring i Gamla Stans gränder under ledning av en guide från Stadsmuseet . Vandringen avslutades med samling och lättare förtäring i stamhuset .

Den 27:e oktober firades jubileet med middag på Grand Hotel i vilken förutom bröderna och deras respektive ett stort antal inbjudna gäster, branschfolk såväl som politiker, deltog .

Kvällen inleddes med att förre stadsarkitekten ämbetsbrodern Per Kallstenius tillsammans med sekreteraren i Stockholms Stads skönhetsråd arkitekturhistorikern Martin Rörby höll ett estradsamtal där de med hjälp av ett stort bildmaterial utbytte tankar om utvecklingstendenser i byggandet av Stockholm .

Spexare från Stockholms Byggnadsförening underhöll under middagen . Åldermannen erinrade i sitt middagstal om Embetets historiska betydelse för byggandet av staden sedan 1487 till modern tid . Embetets uppgift i dag är att dokumentera och sprida kunskap om byggandets och hantverkets historia men även att delta i samtal om dagens byggande och dess villkor, framhöll åldermannen .

Som minne från jubileet erhöll gästerna filmerna ”Så byggdes Stockholm” i gåva.

SAMMANKOMSTER

Embetet höll årsstämma den 6:e mars och höstsammankomst den 18:e september .

Sammankomster har därutöver hållits den 24:e april, 12:e juni och den 11:e december .

8

Vid vårsammankomsten den 12:e juni färdades bröderna med buss till Folkhems småhusområde Kvarnskogen i Sollentuna, Trähusprisvinnare 2008, vilket visades under sakkunnig ledning av Arne Olsson .

Därefter besöktes Kungliga Biblioteket där Embetets stadgar från 1487 besågs av bröderna .

Middagen intogs i Ekholmsnäs-replikans matsal på Sven-Harrys (Konstmuseum) med Sven-Harry som värd . Övriga sammankomster hölls i stamhuset .

Vid årssammankomsten talade Anders Bodin om sin yrkesverksamhet som egen företagare i bygg- och fastighetsbranschen i Stockholm .

Forskaren och författaren Anders Perlinge var Embetets gäst vid sammankomsten den 24:e april och presenterade sin nyutkomna bok ”Bubblan som sprack: Byggboomen i Stockholm 1896–1908” .

Stockholmsoperans chef Birgitta Svendén gästade Embetet vid sammankomsten den 18:e september och berättade om sitt liv som operasångerska och operachef samt kommenterade även behovet av ett nytt operahus i Stockholm .

STYRELSENS SAMMANTRÄDEN

Styrelsen har sammanträtt den 21:a februari, 10:e april, 29:e maj, 4:e september och 27:e november . D .v .s . fem gånger .

Styrelsen har vid sina sammanträden behandlat frågor angående stamhusets skötsel, underhåll och förvaltning samt även hanterat aktuella hyresgästfrågor . Ny förvaltare för stamhuset har kontrakterats .

Vid varje styrelsemöte har styrelsen, med lådföreståndaren som föredragande, gjort en genomgång och uppföljning av Embetets ekonomi . Detta år med särskilt beaktande av kostnaderna för 525-årsjubileet . Embetets ekonomi har utvecklats i enlighet med den av styrelsen antagna årsbudgeten .

Styrelsen har förberett Embetets sammankomster och arbetat fram programinnehållet vid dessa .

Därutöver har styrelsen ägnat jubileumsfirandet stor uppmärksamhet och tillsatt en särskild kommitté för omhändertagandet av 525-årsjubileet .

Styrelsen har även följt arbetet inom Reinhold Gustafssons Stiftelse .

STAMHUSET

Förvaltningen av stamhuset har under året gått planenligt och inga oförutsedda händelser har inträffat . Under året har normalt underhåll utförts . Ny förvaltare har utsetts .

EMBETETS ÅRSSKRIFT 2011

I 2011 års årsskrift skriver Björn Hallerdt om ”Mästare i andra städer anslutna till Embetet i Stockholm” .

Anders Gullberg och Andreas Pemer ger en ”Rapsodi från Stockholms byggoch fastighetsvärld” under rubriken ”Tre turbulenta decennier 1980–2010” .

Marianne Råberg ger en skildring av äldre byggnadslagstiftning i vilken hon besvarar frågan: ”Hur styrdes byggandet under 1700-talet?” Årsskriftskommittén, Björn Hallerdt, Anders Gullberg, Jan Kruhsberg och Jerker Wallin, har varit ansvariga för framtagandet av Embetets årsskrift för år 2011 . Årsskriften som getts ett historiskt varierat innehåll har rönt ett gott mottagande .

9

EMBETSBRÖDER

Ämbetsbrödernas antal var vid årets ingång 34 st . Ämbetsbrodern Bo Ericson, ledamot av Embetet sedan 1977, avled den 12:e maj 2012 .

Vid årets slut var ämbetsbrödernas antal 33 st .

EMBETETS EKONOMI. Som framgår av årsredovisningen för år 2012 är Embetets ekonomi fortsatt god .

Jerker Wallin Skrivare

10

IN MEMORIAM Bo Ericson

Vår ämbetsbroder Bo Ericson, med nr 282 i mästarlängden, avled den 12 maj 2012 efter en lång tids sjukdom .

Bo Ericson föddes i Stockholm den 20 februari 1935 och avlade studentexamen vid Enskede Läroverk 1955 .

Bo gifte sig 1958 med Ingrid, född Jönsson, och hade två barn, Katrin och Johan, bägge verksamma i Byggnadsfirman Gunnar Lindell i olika konstellationer .

Efter studier vid KTH VoV blev han civilingenjör 1960 .

Bo anställdes 1960 som biträdande arbetschef hos Gunnar Lindell, mästare nr 262 i Embetet . Under åren 1962–63 var Bo anställd vid Byggnadsstyrelsen för att 1964 återvända till Byggnadsfirman Gunnar Lindell AB och där bli arbetschef och senare vice VD i bolaget .

Han erhöll byggmästarrättigheter som ansvarig byggmästare 1965 .

När Gunnar Lindell oväntat avled 1972 slutförde Bo bolagets arbeten och fortsatte 1973 rörelsen i ett nybildat bolag ägt av honom men med rätten att behålla det gamla firmanamnet.

Bo vidareutvecklade Gunnar Lindells idéer och uppförde ett flertal yteffektiva kontors- och industrihus . Företrädesvis i Solna och Sollentuna och ofta i samarbete med Ragnar Sellberg, Börje Nordström och Fastighets AB Linco som ägdes av familjen Lindell .

Bo var en noggrann och eftertänksam byggare med bestämda åsikter om hur hus skulle byggas för att motsvara de krav på långsiktig lönsamhet och god förvaltningsekonomi som han ställde .

Bo var en flitig deltagare i branschens föreningsliv som styrelseledamot i Stockholms Byggmästareförening och Stockholms Byggnadsförening .

Han var även under lång tid ledamot av styrelsen för Stockholms Sjukhem .

I Embetet verkade Bo som revisor 1993 till 2005 .

Avkoppling fann Bo tillsammans med familjen helst i det egna huset i Fjällnäs med skidåkning och naturupplevelser men han spelade även gärna golf . Den egna bostaden låg inte långt från Värmdö Golfklubb .

Lennart S. Ericsson ålderman

11

Embetet på Kungliga Biblioteket Vid sin vårsammankomst 2012 besökte ämbetsbröderna Kungliga Biblioteket i Stockholm för att bese originalet av Embetets skråstadga från 1487 .

Måndagen näst före Allhelgonadagen, det vill säga den 29 oktober år 1487, blev skråordningen för Murmestare Embetet i Stockholm stadfäst, gillad och beseglad av sittande borgmästarna herr Benkt Smålänning och herr Peder Jönsson med fogdens och hela Rådets samtycke .

På dess försättsblad finns det äldsta porträttet av en Stockholmsborgare, Tordh Muramestare, vilket sannolikt tecknats av Helmick van Nörden som präntade stadgan och fungerade som rådets sekreterare .

Mötet med sina 525 år gamla stadgar blev en andäktig stund för dagens murmästare .

Stadgan förevisades av bibliotekarie Otfried Czaika .

12

Från vänster: Ristjan Ränk, Torsten Eriksson, bibliotekarien Otfried Czaika, Johan Skoglund, Lars Ove Håkansson samt Lisbeth Lundquist, i många år Embetets husfru.

Från vänster: Per Kallstenius, Anders Larsson, Sten-Åke Rygh, Ristjan Ränk, Jerker Wallin, Otfried Czaika samt Stefan Wränghede.

13

Arkitekter bland murmästarna Av Björn Hallerdt

Innan yrket och titeln arkitekt introducerades i Sverige var det i allmänhet murmästarna som svarade för stenhusens form och utseende . Man vet inte i vilken utsträckning de arbetade efter ritningar . Troligen saknades sådana i allmänhet, då murmästarna själva ledde och ansvarade för arbetet och kunde ge muntliga anvisningar till medhjälparna efter byggherrens önskemål . I Stockholm varade detta tillstånd från stadens tillkomst till omkring 1640 .

Murmästaren som arkitekt Yrkesskickligheten varierade naturligtvis, och för mera representativa byggnadsverk anlitades mästare med särskilt gott renommé . I en del fall var de invandrare, i första hand från Tyskland, som berikade yrkeskunskapen och förde med sig insikter om nyheter inom arkitekturen. Ett lysande exempel på sådana kvalificerade hantverkare var Hans Ferster . Han kom troligen från Danzig-området och kan inför bygget av Tyresö slott ha kallats hit av riksdrotsen Gabriel Gustafsson Oxenstierna (som f .ö . ägde murmästareämbetets nuvarande stamhus på 1640-talet) . I slottets räkenskaper förekommer Ferster första gången 1629, och senare skulle han komma att uppföra Tyresö kyrka (1638–40) . Hans första uppdrag i Stockholm var amiralitetshuset på Blasieholmen (1634), senare bostad för riksstallmästaren Hans Wachtmeister och alltjämt bevarat som kärna i Fersenska palatset/Sörensenska huset . En rad offentliga och privata uppdrag följde, t .ex . färdigställandet av Jakobs kyrka, skolhuset på Riddarholmen (1639–42) och Lilla Bollhuset/Finska kyrkan (1648–51) . Kronan och adeln var inte bundna att anlita skråanslutna hantverkare, men 1639 vann Hans Ferster inträde i murmästareämbetet, där han blev den dominerande fram till sin död 1653 . År 1643 var 25 gesäller i hans tjänst, och 8 av de följande två decenniernas murmästare utgick från Fersters krets . I rollen som sin tids störste murmästare fungerade han i praktiken även som arkitekt .

De första arkitekterna Med 1620-talet inleddes det stora språnget i Stockholms utveckling . Det blev även formellt huvudstad, och förvaltningen organiserades med kollegier och ämbetsverk som drog till sig en växande ämbetsmannakår . Inför krigsansträngningarna ökade produktionen av krigsmaterial, och stora förband drogs samman, vilket bidrog till den snabba befolkningsökningen . Den nya och växande stormakten krävde en representativ huvudstad . Gatunätet på malmarna reglerades och byggnadsverksamheten tog fart med ståtliga adelspalats och borgarhus .

Allt detta ställde högre krav på konstnärlig och hantverksmässig kompetens .

För murarna formulerades regler för praktiska och teoretiska mästarprov; serien 14

av mästerstyckeritningar tar sin början 1642 . Och arkitekten uppträder för första gången på arenan . 1637 kom fransmannen Simon de la Vallée som pionjär för kåren, snart följd av kollegor från Holland och Tyskland . De dominerande under den följande perioden blev sonen Jean de la Vallée, Nicodemus Tessin d .ä . från det då svenska Stralsund och dennes son Nicodemus Tessin d.y.

Nu genomfördes en rad förändringar som påverkade murmästarnas arbetsvillkor, och arkitekterna kom i fortsättningen att spela en ledande roll . 1636 tillkom ämbets- och byggningskollegium, som bl .a . utövade tillsyn över byggnadsväsendet och utsåg en rådsbisittare att leda ämbetets sammankomster . 1661 blev Tessin d .ä .

Stockholms förste stadsarkitekt . Det gamla skråväsendet knakade i fogarna, och 1669 antogs en allmän skråordning, giltig för alla hantverksyrken . Murmästarna utarbetade 1696 på grundval av denna en ny, egen skråordning som skulle ersätta den ursprungliga från 1487/1601, men den blev aldrig stadfäst .

Både Jean de la Vallée och Tessin d .y . blev i sinom tid stadsarkitekter och lade stor kraft i tillsynen av murmästareämbetet . De la Vallée deltog t .o .m . i sammankomsten den 28 maj 1686, medan Tessin gav sina direktiv utifrån .

Tessin tar befälet Hos Nicodemus Tessin samlades alltfler uppdrag inom byggnadsväsendet och politiken . Han blev slottsarkitekt 1681 och stadsarkitekt året därpå, överstemarskalk, universitetskansler i Lund och slutligen riksråd och nära medarbetare till Karl XII .

Från 1690-talet styrde han murmästareämbetet med fast hand . Åldermannen Hans Albrechtsson var enligt Tessins uppfattning en motsträvig, vårdslös och otidig man . Albrechtsson avsattes trots ämbetets invändningar och efterträddes av Mårten Hack . Sedan denne dött underkände Tessin förslaget att utse äldste bisittaren Jörgen Helmich till ålderman, och i stället tillsatte magistraten Jonas Nilsson Fristedt .

Denne var nämligen slottsmurmästare, och Tessin genomdrev att slottsmurmästaren i fortsättningen också skulle vara ålderman . Inte nog med det: den mäktige tillsynsmannen såg till att ingen murare fick skrivas ut som gesäll eller tillåtas avlägga mästarprov utan hans godkännande . Som protokollen visar måttsatte Tessin också underlag till mästerstyckeritningar och bedömde de färdiga ritningarnas fel och förtjänster . Slottsbygget hade alltid företräde, och slottsarkitekten kunde därför bestämma vilka gesäller som skulle arbeta där .

Mer positiva inslag i samspelet mellan Tessin och ämbetet resulterade i ett par klenoder som förvärvades under hans tid . Trots de svåra tiderna med begränsad byggnadsverksamhet och svag ekonomi under Stora ofreden inköpte murmästareämbetet 1707 en praktfull välkomma av silver, tyvärr såld ett sekel senare . Alltjämt bevarad och behandlad med stor omsorg är däremot skrålådan från 1716, kanske den ståtligaste i sitt slag . Den tillverkades av snickaråldermannen Johan Reiff, och det är inte osannolikt att dess eleganta fasader i intarsia inspirerats av Tessin .

I Carlbergs skola Krigen och stormaktsväldets fall lade en död hand över Stockholms utveckling, som under 1700-talet blev betydligt mindre dramatisk än under föregående sekel .

Tessin utarbetade 1718 tillsammans med sin efterträdare G .J . Adelcrantz en instruktion för stadsarkitekten . Näste innehavare av ämbetet, Johan Eberhard Carlberg 15

”Huru man blev muraregesäll på 40-talet”, blyertsteckning av J.W. Wallander med rubriken ”Marsch ur Robert”. – Wallander skrevs ut som gesäll 1842 efter 4 års lärotid. Sedan den nyblivne ungbrodern svurit gesälleden drack han de höga herrarnas och brödraskapets skål ur den bräddfulla silvervälkomman och bars ut på de båda faddrarnas axlar. Ceremonin ägde rum på Timmermansordens egendom Eriksberg. (stadsarkitekt 1724–72!), ägnade mycken kraft åt att reglera byggnadsväsendet .

Han utformade byggnadsordningen 1736, reviderad vid senare tillfällen, och granskade omsorgsfullt de ingivna byggnadslovsritningarna . Påteckningarna inskränkte sig ofta till godkännande och markering av kravet på brandbotten i vindsbjälklagen .

Om Carlberg fann murmästarnas ritningar ofullkomliga bidrog han gärna med förslag till förändringar och förbättringar . När som exempel åldermannen J.C. Körner 1756 begärde byggnadslov för tillbyggnad av sin gård i Klara anmärkte stadsarkitekten, att magasinsdelen borde anpassas till boningshuset för att visa en vackrare fasad mot Bergsgränden (Klarabergsgatan) . Ofta hade samråd och korrigeringar skett redan innan ritningarna färdigställdes . Enligt Ahnlunds bedömning hade Carlberg nära kontakt med åtminstone ett tjugotal murmästare .

Någon organiserad utbildning av blivande arkitekter var ännu inte etablerad vid 1700-talets början . På eget initiativ inrättade Carlberg vad han kallade informationsverket, där han ständigt på sitt kontor vid Hornsgatan personligen undervisade 16

3–4 ynglingar . Till de många eleverna hörde efterträdaren som stadsarkitekt, Carl Henric König, och Börshusets arkitekt, Erik Palmstedt . Bland eleverna nämns (1754) en enda murare, nämligen Petter Westrell, som blivit mästare 1746 och fungerade som assistent vid ämbets- och byggningskollegium . När Georg Boettger fått sitt mästerstycke underkänt åtog sig Carlberg att undervisa honom för att ritningarna skulle kunna förbättras och godkännas . Han hävdade sin rätt och skyldighet att pröva hantverkarnas duglighet; det gällde inte bara murare utan även stenhuggare och byggmästare .

Genom sin allt starkare ställning i den kommunala såväl som den statliga förvaltningen hade Tessin kunnat ingripa med maktfullkomlighet i murmästarnas yrkesutövning . Därigenom berövade han dem en del av deras självbestämmanderätt och försvagade systemets monopolkaraktär . Den gamla skråordningen naggades i kanten, och hantverkets organisation började ifrågasättas .

Carlberg var inte lika auktoritär men utövade sitt ämbete som stadsarkitekt med stor intensitet . Han arbetade outtröttligt för att höja utbildningsnivån och yrkeskunskapen . Under 1700-talets gång blev kritiken mot skråväsendet allt starkare; det ansågs med rätta bromsa utvecklingen och förhindra en efterlängtad näringsfrihet .

Reformerna dröjde, men vid 1800-talets början stod det klart att det gamla systemet var utdömt och att det bara var en tidsfråga när det skulle avskaffas .

Murare till Konstakademien, arkitekter på byggen Förhållandet mellan murare och arkitekter stärktes genom nya krav på utbildningen .

Konstakademiens arkitekturskola etablerades definitivt 1787, då Olof Tempelman blev professor, och blivande murmästare skulle lära sig rita där . Av arkitekterna krävdes praktisk yrkeskunskap, formaliserad genom en bestämmelse 1831 att de skulle gå igenom lärlingstid på byggen . Under de följande två decennierna skrevs därför många arkitektstuderande in i lära hos murmästare . Bland dem märks: G.T. Chiewitz, initiativtagaren till Stockholms Byggnadsförening 1846, skrevs in på 4 år hos åldermannan L .P . Thun 1830; F.W. Scholander på 3 år hos G .M . Kolmodin 1832 och utskriven som gesäll 1835;

J.F. Åbom på 3 år hos bisittaren J .A . Wilelius 1832 och utskriven som gesäll 1836;

Carl Gustaf Blom (-Carlsson) på 4 år hos änkan Kolmodin 1840;

Ludvig Hedin, den blivande stadsarkitekten, på 4 år hos S .P . Jonsson 1842 och utskriven som gesäll 1845; A.F. Nyström, Scholanders kusin och blivande svåger, på 3 år hos E .A . Grandinson 1847 .

Ytterligare ett tiotal arkitekter gick under denna period i murarlära .

Johan Fredrik Åbom (1817–1900) blev med en mycket omfattande praktik den tongivande i Stockholms byggnadsproduktion från seklets mitt . Han var son till den konstintresserade viktualiehandlaren och rådmannen Carl Åbom, som 1839–1847 fungerade som rådsbisittare hos murmästareämbetet . När ämbetet höll fest 1849 var 17

Under 1830- och 1840-talen gick många blivande arkitekter i murarlära. Fredrik Wilhelm Scholander, som skrevs ut som gesäll 1835, berättar i sin kortfattade självbiografi 1880 hur det gick till vid den prövning som Wallander kallade ”Dubbningen”: ”Då man väl utkommit i förstugan, neddrogs en gammal hatt öfver den burnes hufvud, och under det att de bärande af all kraft stretade för att bringa sin börda ut på gården, regnade ’brassningar’ och knytnäfsslag på det skylda hufvudet”.

J .F . Åbom gäst tillsammans med Chiewitz, och vid deras middag på Clas på Hörnet den 3 september 1850 hade dessa båda fått sällskap som gäster av ytterligare tre arkitekter . Det blev en överdådig tillställning med eklärering och musik, där bålar, toddy och punsch flödade, avslutad med Affton, d .v .s . nattsexa . På äldre dagar blev Åbom invald i ämbetet som hedersledamot (1884), en ära som han delade med stadsarkitekten Ludvig Hedin (invald 1877) . De deltog inte i sammankomsterna, men Hedin som uppnådde hög ålder blev alltid ihågkommen med telegram från ämbetsbrödernas högtidligare arrangemang .

Scholander på gesällinvigning I sin fragmentariska självbiografi har Fredrik Wilhelm Scholander tecknat en målande bild av hur gradpasseraren upplevde murarpraktiken . Hans första arbetsplats låg bredvid sopbacken i Skinnarviksbergen . Arbetstiden varade från 6 på morgonen till 8 på kvällen men avbröts av många pauser med flitig konsumtion av brännvin.

De skråanslutna, gesäller och lärlingar, skötte sig i allmänhet ordentligt, men arbets18

styrkan kompletterades av en brokig och stökig skara hantlangare: avsuttna militärer, hantverkare utan verkstad och allehanda löskerkarlar . De manades på med tillropen opp med sten, brrruk-opp och diverse otidigheter . Under tiden exekverades mer eller mindre mustiga visor . Ett välkänt nidrim löd: Timmermän och murare äro dåsiga lurare ty med äta och mäta och med att besinna låta de dagen försvinna. Året därpå, 1833, deltog Scholander med mera ansvarsfulla uppgifter vid uppförandet av Dybeckska huset vid Brunkebergstorg, ritat av morbrodern Axel Nyström d .ä . Bland hundratalet arbetare lade han märke till de vackra kullorna från Leksand och Mora, som piskade bruket i lavboden och bar upp det till murarna, och sjöng sina rena dalsånger. Sista året blev Scholander bas för ett mindre bygge och fick som gesällprov mura upp en trappa med svängt valv . Hur det gick till att skrivas ut som gesäll och förenas med gesällskapet vid en festlighet på Timmermansordens Eriksberg beskriver han utförligt i ord och den blivande konstnären J .W . Wallander i bild . Sin murarpraktik mindes den gamle arkitekten som en flerårig dubbeltillvaro med två alldeles olika sidor: om sommaren kamratskap med till största delen betänkligt slödder; groft och hårt, intresselöst, men kroppsstärkande arbete tio timmar om dagen; vintertiden ritstudier vid akademien och umgänge i fina kretsar .

Murare vid arkitektkontoren Att de flesta av 1600-talets murmästare var skickliga tecknare framgår av mästerstyckeritningarna, och den färdigheten måste ha förvärvats under lärotiden . Under 1700-talet får enstaka gesäller utbildning i Carlbergs informationsverk och vid Konstakademiens ritskola eller som assistenter vid byggningskollegium . Hundra år senare tar en del av de ambitiösa i unga år anställning som ritare hos arkitekter .

Några exempel: Erik Vilhelm Lindqvist (född 1864, mästare 1905), var 1888–89 ritare hos I.G. Clason;

Gustaf Erik Lundewall (född 1867, mästare 1911), ritare hos Agi Lindegren 1889–92, hos Ludvig Peterson 1895–96 och hos Ferdinand Boberg 1896–1903;

Karl Bergström (född 1880, mästare 1922), ritare hos Rudolf Arborelius och Erik Lallerstedt;

Georg Hesselman (född 1880, mästare 1922), ritare hos Ture Stenberg och Erik Lallerstedt;

Andreas Nordström (född 1874, mästare 1924), ritare hos Gustaf Wickman 1900–1901; och Olle Engkvist (1889–1969, mästare 1933), ritare hos Erik Lallerstedt 1918–19 .

19

”Lådan återföres”. – ”Lådan skulle med vederbörlig vördnad bringas hem till förvaringsplatsen i Smålands gränd. Tåget ordnades. Först … en skräddaregesäll … som på fiol gnisslade … derefter två ungbröder med lådan, ett gammalt, simpelt, men tungt matsäcksskrin, … sedan brödraskaran två och två, somliga osäkra på benen, alla upprymda och fallna för sång”. – Wallanders totalt 6 blyertsskisser från gesällinvigningen 1842 tillhör Nordiska museet.

Arkitekter i murmästareämbetet Vid sekelskiftet 1900 hade murmästareämbetet utom de båda gamla hedersledamöterna Hedin och Åbom två arkitekter som ordinarie ledamöter . Ernst Haegglund (1851–1927) började som murare 1874, var elev vid Konstakademien 1875–80 och bedrev egen verksamhet som arkitekt och murmästare från 1882 . Han ritade bl .a .

Cirkus på Djurgården, Birger Jarls basar och flera skolhus. 1894 blev Haegglund invald i ämbetet och var dess sekreterare 1895–1907 .

Eduard Hallquisth (1862–1923) skrevs in i murarlära 1876 och bedrev efter utbildning vid Tekniska skolan tillsammans med Fritz Ullrich under åren 1889–1919 mycket omfattande arkitekt- och byggnadsverksamhet . Han blev ledamot av murmästareämbetet 1900 . Efter förvärv av fastigheten Nybrogatan 20 uppdrog ämbetet åt ledamöterna Haegglund och Hallquisth att utarbeta förslag till ombyggnad för funktionen som stamhus . Det blev den senares reviderade förslag som genomfördes, och vid invigningsfesten den 29 december 1909 ägnades han en tacksamhetens skål av åldermannen A .G . Sällström .

Näste arkitekt bland murmästareämbetets ledamöter var Albin Stark (1885– 1960), China-biografens skapare, som valdes in 1946 . Han hade spelat en avgörande roll vid planeringen och genomförandet av den första kulturhistoriska restaureringen 20

i Gamla Stan, nämligen i kvarteret Cepheus på 1930-talet . Den blev mönsterbildande och bidrog på ett avgörande sätt till att den gamla stadskärnan kunde bevaras .

Mander Zetterberg (1908–1982) avlade arkitektexamen vid KTH 1933 och blev ansvarig byggmästare 1946 . Han arbetade från 1933 i faderns företag, Byggnadsfirman Zetterberg AB, blev vice vd i bolaget 1948, ägare och vd 1951. Zetterberg valdes in i murmästareämbetet 1954 och kom som stamhusvärd och lådförvaltare att lägga ned ett hängivet arbete där, inte minst för det historiska arkivet .

Hans Wohlin (1934–2010) verkade under 30 år vid stadsbyggnadskontoret i Stockholm, under tiden 1985–92 som stadsbyggnadsdirektör . I murmästareämbetet, där han valdes in 1988, blev Hans en mycket aktiv ledamot . Stamhusets matsal fick genom hans försorg praktfulla textilier av konstnären Anita Graffman med motiv från 1600-talets mästerstyckeritningar . De tillfogade klubbrummen inredde han med högklassigt hantverk och konst . Wohlin var en återkommande medarbetare i ämbetets årsskrift och avslutade sitt författarskap med den postumt utgivna På byggmästarens tid (2011), där fadern Ernst spelade huvudrollen tillsammans med Carl Zetterberg och Olle Engkvist, alla ämbetsbröder . Han ivrade för ämbetets medverkan i upprustningen av Axel Munthes San Michele på Capri genom att ämbetet sände dit yngre murare som Reinhold Gustafsson-stipendiater . Hans Wohlin ansvarade också för digitaliseringen av den unika mästerstyckesamlingen .

Två arkitekter tillhör 2013 murmästareämbetet . Jan Kruhsberg (född 1946, invald 2006) är sedan 1991 vd i familjeföretaget Haneberg Lantbruk AB och sedan 1998 i Reinhold Gustafsson Förvaltning AB . Hans kulturhistoriska intresse manifesteras genom initiativ för att bevara och utveckla traditionellt byggnadshantverk .

Per Kallstenius (född 1944, invald 2012) var stadsarkitekt i Stockholm 1984–89 och 1993– 2010. Som upphovsman till flera böcker om stadsbyggnad har han bl.a. utgivit praktverket Minne och vision – Stockholms stadsutveckling i dåtid, nutid och framtid (2010) . Tillsammans med Skönhetsrådets Martin Rörby gav Kallstenius vid ämbetets 525-årsjubileum på Grand Hôtel en värdefull återblick med kavalkaden om Stockholms bebyggelseutveckling under det senaste halvseklet .

Dagens murmästare är inga hantverkare . Som företagsledare, entreprenörer och förvaltare inom byggsektorn har de mer än någonsin anledning att upprätthålla täta och förtroliga kontakter med arkitektkåren, och det är naturligt att den också är representerad i Murmestare Embetet . De båda yrkesgrupperna hör nära samman .

Källor i urval Murmestare Embetets arkiv: protokoll och inskrivningsböcker Henrik Ahnlund, Johan Eberhard Carlberg . Stockholms stads arkitekt 1727–1773 .

1984 Henrik Alm, Murgesällerna i Stockholm . 1944 Henrik Alm, Murmästare-ämbetet i Stockholm . 1935 Barbro Flodin, Murmästaren Hans Ferster . Verksamheten i Sverige 1634–1653 . 1974 Ragnar Josephson, Nicodemus Tessin d .y . Tiden–mannen–verket . 1930 F.W. Scholander, En fragmentarisk sjelfbiografi. I: John Böttiger (red.), F.W. Scholanders skrifter, del 2 . 1882 21

En historia om tre städer

Spekulativt bostadsbyggande i Stockholm, Köpenhamn och Berlin 1896–1912 som katalysator för institutionell förändring Av Anders Perlinge Spekulation, spekulatörer och skandalösa vinster Trots en vanlig uppfattning om spekulation som någonting moraliskt ifrågasatt – inte enbart i vår egen tid utan genom hela den mänskliga ekonomiska historien – finns det faktiskt sunda ekonomiska principer som motiverar spekulation. Precis som Charles Dickens berömda saga om två städer (1859) är detta en historia om något som revolutionerade tillvaron i städerna och de ekonomiska systemen, fast inte lika blodig .

Spekulation kan bidra till att stabilisera tillgång och efterfrågan i det långa loppet, kanske även till att begränsa hastiga prisfluktuationer och i många fall också till att fördela vinster på vissa aktörer, vilka vinster i bästa fall återinvesteras på ett produktivt sätt . Om vi för ett ögonblick tillåter oss att bortse från det obehag som vissa aktörer kan uppleva av spekulationens baksidor – t .ex . konkurs, förlust av pengar och tillgångar, eller i värsta fall, något som inte är helt ovanligt i finansvärlden, ohälsa och självmord – är det i stället möjligt att se att spekulation i själva verket är en del av ett större och mycket viktigare sammanhang, nämligen omfördelningen av ekonomiska resurser från innehavare av dessa, vilka saknar entreprenörskompetens, till nya ägare som behöver dessa tillgångar men redan har (en bättre) entreprenörskompetens. Ur ett mer generellt perspektiv finns här alltså en omfördelande funktionalitet som samhället har allt att vinna av . Denna funktionalitet kan till och med vara den allra viktigaste effekten av agerandet inom den finansiella sektorn under givna institutionella villkor . För att tala med den ekonomiska teoretikern Joseph A . Schumpeter är detta en form av kreativ destruktion .1 Det är en helt annan sak att spekulation i sig inte nödvändigtvis måste ha ekonomisk vinning som sitt främsta syfte . Spekulation kan lika väl vara ett instrument för enskilda aktörers sociala och kulturella strävan och ambitioner, för vilka pengarna inte är något annat än ett medel för deras klassresa .

Spekulation är alltid ett gemensamt intresse hos flera olika (sorters) parter, men samtidigt sker den mest effektiva spekulationen individuellt, av personer eller företag . Högst sannolikt har detta att göra med att en avgörande faktor – information 1

Jag har valt att använda Schumpeters begrepp kreativ destruktion som en tankefigur för att bättre se helheten kring händelseförloppen i den här studien . Det har därigenom även blivit naturligt att betona entreprenörernas roll i historien, dvs . vad de faktiskt gör i praktiken, inte bara vad som sägs om dem i den förhärskande diskursen i tidningar, i politiken etc . Om Schumpeter, se t .ex . McGraw (2007) .

22

– inte är lönsam att dela med sig av . Spekulanterna må följa strömmen som är så vanligt på det ekonomiska fältet, men de samarbetar endast sällan .2 Allmänhetens uppfattning om spekulation har väldigt mycket att göra med dess tajmning . Resultaten av individuella entreprenörers agerande skulle inte uppstå, t.ex. under perioder när den offentliga sektorn inte agerar på det specifika området.

Samtidigt pågick för drygt hundra år sedan en allmän omvandling i samhället av synsättet på spekulation . Intressant nog var diskursen negativ, ungefär på motsvarande sätt som i synen på kredittagande vid tiden för övergången från agrar- till industrisamhället, men så hänger företeelserna också delvis samman med varandra .

I takt med kapitalismens framgång, aktiemarknadens framväxt och den växande medelklassens läsning av en tilltagande litteratur på området – särskilda ekonomiska spalter i pressen, specialiserade tidningar på området och en speciell handbokslitteratur som bidrog till att vetenskapliggöra spekulation och dess positiva möjligheter för gemene man – legitimerades företeelserna i finansvärlden som nödvändiga för kapitalismens utveckling, däribland (åtminstone viss) spekulation .3 Spekulation förutsätter kredit och en verksamhet som befinner sig i ett konstant beroende av krediter är byggnadsindustrin . I den här studien har byggboomen i Stockholm kring sekelskiftet 1900 valts som det empiriska exemplet på betydelsen av spekulation, spekulatörer och skandalösa vinster . I det här sammanhanget var det byggmästarna – i sin samtid ofta refererade till som ”spekulationsbyggmästare” – som producerade hyresbostadshus direkt för marknaden, utan några givna kunder i förhand och för att sälja så fort som möjligt i förhoppning om ständigt stigande priser och följaktligen en omedelbar ekonomisk vinst (dvs . vad jag här benämner spekulation) . Byggnadsindustrin är emellertid också av naturen spekulativ . Detta beror helt enkelt på dess tidskrävande aktiviteter, stora kreditberoende och därav uppkomna känslighet för förändrade ekonomiska förutsättningar, inte minst för förhöjda räntenivåer .4 Kredittagandet förstärker ett centralt inslag i spekulationen, det risktagande den faktiskt innebär men som ofta tycks förbises av dem som hårdast kritiserar spekulanterna . Man kan fundera över vilken innebörd riskmomentet har för en tolkning av själva spekulationsbegreppet . För vissa spekulanter utgör spekulationen endast 2

3

4

Denna syn på spekulation har jag inspirerats till av bankmannen Jacob Wallenbergs (1892–1980) i ett brev uttryckta uppfattning när det gällde spekulation i valutor, s .k . valutaarbitrage . Lindgren (2007), s . 171 . Jfr Perlinge (2012), s . 19 ff .

Författaren önskar tacka forskningsseminariet vid Stiftelsen för Ekonomisk-historisk och Företagshistorisk Forskning (EHFF) vid Handelshögskolan i Stockholm den 16 oktober 2012 för intressanta tankar om spekulation . Ytterligare utvecklande idéer har kommit från min medverkan vid en internationell konferens – ”Immoral Business? Perspectives on Speculation, Speculators, and Scandalous Profits”, Leibniz Universität Hannover, 25–27 januari 2013. Författaren önskar tacka arrangörerna och Volkswagen Stiftung för finansieringen av denna konferens, som på ett sällsynt värdefullt sätt samlade en rad olika forskningskompetenser och därmed kunde belysa ämnet från åtskilliga nya perspektiv och inte enbart de ekonomiska .

Cowing (1965); Fraser (2005), kapitel 2, 3 och 4; Michael Knight´s papper för Hannover-konferensen, “Speculation, Risk and Insider Trading in the Gilded Age” .

Ett antal generella idéer om spekulation har identifierats av Kindleberger (1996), passim. Nyligen har en dansk filolog publicerat några personliga reflektioner över ämnet. Boll-Johansen (2012), s. 54–70.

23

en form av finansialisering, dvs. en utvinning av vinster från reala tillgångar.5 Är en medveten kalkylerad risk, som sedan utlöses på grund av felkalkyler eller en hastig och oväntad svängning i den ekonomiska konjunkturen, en faktor som innebär att agerandet inte kan betraktas som spekulation i snäv ekonomisk mening? I vilket fall som helst kan det sägas att spekulation inte med någon automatik leder till skandalösa vinster för aktörerna .

Resultatet av stockholmsundersökningen relateras i väsentliga avseenden med den motsvarande utvecklingen i två andra europeiska huvudstäder vid samma tid, Köpenhamn och Berlin. Även om städerna varierar i storlek har de flera förhållanden gemensamma . De industrialiserades relativt sent och när det hände blev verkstadsindustrin dominerande, vilket attraherade en stor arbetarbefolkning att flytta in till städerna och bli dess invånare . Den typ av spekulation i bostadsbyggande som detta ledde till karaktäriserades framför allt av dess finansiellt extremt svaga entreprenörer – dvs . byggmästare helt utan eget kapital – och av deras agerande på marknaden som illustrerar spekulationens effekter i just denna historiska situation .

Emellanåt resulterar spekulation i kriser, vilka ytterst har att göra med problemen kring prissättning . Ingen aktör har förmågan att på förhand verkligen avgöra hur långt priser kan drivas utan överdrift . Men ingen slutar att dansa förrän musiken tystnar . Mekanismer inom institutionerna och bland aktörerna bidrar därefter i sin tur till att öka effekterna av kriserna, inte minst när bankerna genomför en kreditåtstramning för att spräcka en bubbla som är den mest uppenbara (men inte lätt identifierade) indikationen på en överdriven spekulation.6 I alla de tre städerna – Stockholm, Köpenhamn och Berlin – var det fråga om en överdriven bostadsbyggnation under de tidiga åren på 1900-talet . Problemen var i hög grad av liknande slag: de ständigt stigande markpriserna, de skiftande ekonomiska förutsättningarna och trycket från det stora antalet människor från arbetarklassen som kom flyttande till städerna, dragna dit av den hastigt växande tillverkningsindustrins efterfrågan på arbetskraft . Utvecklingen följde ett liknande mönster med uppförandet av bostadshus i murmästarstil med fem eller sex våningar . Berlin var i många avseenden en förebild för andra europeiska städer .7 Byggmästare i de tre städerna fick göra samma typ av ansträngningar för att finansiera sina projekt, och med början 1907 kom en knapphet på kapital att göra sig kännbar, vilket gjorde att bankerna stramade åt sina krediter . Detta slog hårt i synnerhet mot byggnadssektorn. I Stockholm slutade det med en finansiell kris, som i sin tur orsakade en ren krasch med stillestånd i byggnadsindustrin på våren 1908 .

I Köpenhamn uppkom en sorts finansiell bankkris och en krasch 1909. I Berlin upplevde byggmästarna en kreditåtstramning som drabbade sektorn allvarligt med en påföljande krasch 1912 .

5 6 7

Se t .ex . Pitluck (2012) .

Hansen & Mørch (1997), s . 103 .

Forsell (2003), s . 22 f ., 158 . Givetvis kunde någon annan europeisk huvudstad ha valts för denna jämförelse, t .ex . Paris, Wien eller Kristiania (Oslo) . Jfr Gasslander (1956), s . 255 ff .

24

Några inledande jämförelser mellan de tre städerna 1860 och 1910 År

Befolkning (tusental)

Areal (ha)

Privata fastighetsägare

Stockholm

1860 100

1910

423

305

5 000

Köpenhamn

1860 155

1910

744

462

10 000

Berlin

1860 500

1910

2 100

5 923

20 000

En stor andel av byggmästarna gick i konkurs, och flera av dem försvann permanent från marknaden . Detta var en kreativ destruktion i den meningen att en del aktörer (individuella entreprenörer och kreditinstitut) upphörde och gav utrymme för andra, samtidigt som nya institutioner skapades efter politiskt agerande både i den offentliga och privata sektorn, via centrala avtal på arbetsmarknaden och en ny organisering av krediter för bostadsbyggandet i form av nya kreditinstitut, inklusive tillkomsten av speciellt utformade hypotekslåneinrättningar .

Ett avgörande problem var den ineffektiva allokeringen av hypotekskrediter för bostadssektorn, och den riskabla och därför dyra kreditgivningen under byggnationstiden (byggnadskreditiven) . Responsen från den offentliga sektorn var likartad i alla de tre städerna, nämligen tillsättandet av utredningar för underlättandet av långsiktiga hypotekskrediter i form av nya institut för ändamålet: i Stockholm 1908, i Köpenhamn 1910 och i Berlin 1914 . Före denna tid hade det offentliga inte sett det som sin uppgift att hantera dessa problem . Bostadsbyggandet ansågs vara en angelägenhet för det privata näringslivet och ingenting som det skulle ödslas offentliga medel på .8 Det tidiga 1900-talets kriser gjorde skillnad på det sättet att bostadsbyggande blev en viktig och central angelägenhet för den offentliga sektorn .

I Berlin fanns det emellertid också politiska tveksamheter, att det offentliga intresset kunde tänkas bli ett hot mot det privata ägandet .9 Ett annat problem var det otillräckliga juridiska skyddet för leverantörernas fordringar . Redan 1909 hade en viktig institutionell förändring införts i Tyskland, implementeringen av en ny lag till stöd för byggnadskreditorerna, Gesetz vom 1.

Juni 1909 zum Schutze der Bauforderungen .10 I Köpenhamn hanterades samtidigt bankkrisen där av en särskild bankkommission, bildad 1908 .11 Det förefaller som att Sveriges Riksbank vid tidpunkten var den som stod mest väl rustad att agera som en centralbank, nämligen genom att tillhandahålla nog likviditet för att svara mot efterfrågan i den finansiella sektorn och att söka assistans utomlands . I Danmark hade freden efter det rysk-japanska kriget stängt av kapitalströmmarna till landet från den tyska kapitalmarknaden . I Tyskland stod bankerna

8 9 10 11

Forsell (2003), s . 147 .

Forsell (2003), s . 183 .

Forsell (2003), s . 157 f . Jfr Perlinge (2012), s . 85 ff .

Hansen & Mørch (1997), s . 108–117 .

25

inför ökande svårigheter att skaffa fram tillräckligt med likviditet .12 I Sverige hade industrialiseringen nått sin höjdpunkt under 1890-talet, vilket hade gjort den finansiella sektorn inflytelserik. Industrifinansieringens ökade behov tog sig nu uttryck i form av bankernas kortfristiga krediter från utlandet . Det skulle emellertid visa sig att i kölvattnet av den stora jordbävningen i San Francisco på våren 1906, dvs . på grund av stora utbetalningar till de drabbade från försäkringsbolagen där (och i Storbritannien och Tyskland), uppkom en akut brist på likviditet . De utländska långivande bankerna började därför dra tillbaka sina krediter, vilket gjorde de svenska bankerna försiktiga med sin utlåning och den korta räntan (3-månadersräntan) steg .

Den konjunkturkänsliga byggnadsindustrin blev den första att genomlida konsekvenserna av detta .13 I Stockholm steg den korta räntan mot slutet av 1907 och början av 1908 till sju procent, i Köpenhamn till åtta procent (den då högsta nivån på 89 år), och i Berlin till 7,5 procent .14 Stockholm: en finansiell kris Under tidigmodern tid var bostadsbyggandet i Stockholm en uppgift för enskilda affärsmän eller industrialister, som byggde för sina egna behov . Bland dessa byggherrar var konkurser på grund av detta byggande ovanliga eftersom de hade ett eget kapital att förlita sig på .15 Efter näringsfrihetens införande 1864 öppnades byggnadssektorn för alla och envar som ville ge sig in i den, samtidigt som marknaden var helt beroende av privat spekulation utan någon offentlig politisk styrning . Vad som var utmärkande för den här historiska situationen var att ju närmare slutet på en byggcykel man kom, desto större blev inslaget av alla illa finansierade byggmästare i produktionen av hyresbostadshus och de verkade inom det allra mest riskfyllda segmentet: uppförandet av arbetarbostäder . Detta bidrar faktiskt till förståelsen av orsakerna bakom varför sådana byggcykler inte blir mer varaktiga . Kring sekelskiftet 1900 uppfördes nya bostadshus särskilt i Birkastaden och på delar av Södermalm, och Stockholms yttre förändrades för alltid . ”Här rivs för att få luft och ljus”, hade Strindberg diktat . Precis under den period som för Strindberg blev till ett ”inferno”, då han ständigt bytte bostadsadresser mellan olika nybyggda hus på Östermalm, omvandlades Stockholm en gång för alla . Stenstaden var här för att stanna . (Se karta och fig. 1.)

Vid den här tiden fanns det omkring 200 officiellt meriterade byggmästare som var verksamma i Stockholm . Av dem gick tre fjärdedelar i konkurs mellan åren 1896–1908 . I avsaknad av andra källor kan konkursbouppteckningarna därför ge oss pålitliga insikter i hur byggmästarna kunde finansiera alla sina byggprojekt.16 12 13 14

15

Forsell (2003), s . 182; Hansen & Mørch (1997), s . 102 .

Perlinge (2012), s . 79 f . Jfr Bruner & Carrr (2009), passim .

Hansen & Mørch (1997), s . 105; Perlinge (2012), s . 32 f; Sveriges Riksbanks, Englands Banks och Frankrikes Banks diskonto för 3 månaders växlar åren 1871–1/7 1910 samt Tyska Riksbankens för åren 1876–1/7 1910 . Bilaga till Sveriges Bankmatrikel 1911 .

Gullberg & Rudberg (2001), s . 95 . Projekt Tidigmoderna konkurser, http://www .tidigmodernakonkurser .se/, är ett samarbetsprojekt mellan Stockholms stadsarkiv och Ekonomisk-historiska institutionen vid Uppsala universitet, finansierat av Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond, som undersöker tidsperioden 1687–1849 .

26

Utvecklingen av bostadsbyggandet i Stockholm 1875–1896. Efter Rubenson 1897, pl. 14.

16

Förutsättningarna för en fortsatt studie i byggmästares konkurser i Stockholm med stöd av konkursbouppteckningar är mer varierande . Under elvaårsperioden 1909–1919 registrerades förvisso 184 byggmästarkonkurser . Men trenden från och med ränteuppgången vid första världskrigets utbrott 1914 var tydlig med ett minskande antal . Mellan 1920 och 1922 försattes endast 7 byggmästare i konkurs .

Från 1920-talet är det påtagligt att andelen aktiebolag som försätts i konkurs blir allt större . Dessutom växte Stockholm genom inkorporeringarna, och en stigande andel av nybyggnationen skedde utanför innerstadens gränser . Antalet verksamma byggmästare hade samtidigt ökat något . År 1920 var de 233 i Stockholm . Stockholms adresskalender (1920), s . 1519 f .

I adresskalenderns förord kommenterades situationen på bostadsmarknaden: ”Bostadsbristens och hyreslagens verkningar ha fortfarande gjort sig starkt gällande inom de samhällsförhållanden, som afspeglas i Stockholms Adresskalender: Sålunda ha adressförändringarna blifvit 135 färre än i fjor (2475 mot 2610), medan gruppen af nya adresser ökats blott från 4200 till 4234 . Å andra sidan framgår däraf, att bland Fastighetsregistrets 726 lagfarter under året öfver 50 äro uttagna af bostadsföreningar, att en stark kooperativ sträfvan för bostadsfrågans lösning pågår inom samhället .” Ibid ., s . 3 . Hyresreglering infördes i Sverige för första gången 1915–1922 . Hammarström (1979), s . 45 f .

Ett relativt sett minskande underlag av byggmästare bland konkurserna, tillsammans med en förflyttning av fokus för nybyggnationen, bidrar till att öka osäkerheten av de resultat som kan erhållas genom ett studium av konkursbouppteckningar, åtminstone vad gäller tiden från 1914 .

27

T.v. Henrik Palme (1841–1932) dominerade via sin bank, Stockholms Inteckningsgaranti Aktiebolag, den institutionella lånemarknaden för byggmästare och fastighetsägare i Stockholm. Han argumenterade för att finansieringen borde bli mer långsiktig, och han visade även prov på filantropiska intressen för arbetarklassens bostadsförhållanden. Bland sina kollegor i bankerna var han dock inte någon populär figur. De refererade till honom som ”Katten”. Foto: Wolfenstein. Stockholms Inteckningsgaranti Aktiebolags historiska arkiv, Centrum för Näringslivshistoria.

T.h. Den finansiella krisen 1907–08 i Stockholm fick sin lösning genom ett ingripande av Sveriges Riksbank och Stockholms Stadsfullmäktige, med assistans av två privata bankmän – Knut Wallenberg (1853–1938) och Louis Frænckel (1851–1911) – för att låna upp billigt kapital på den franska kapitalmarknaden. Efter Puck 19 november 1910.

Fram till kraschen 1908 hade de banker som medverkat i finansieringen av ett hus valt att stödja en ny byggmästare för den händelse dess ursprunglige låntagare inte längre kunde sköta sina kreditåtaganden . Men nu var det i allmänhet inte på det sättet, att byggmästarna var helt beroende av bankkrediter för sin finansiering. Snarare var det leverantörskrediter eller andra privata kreditgivare som svarade för merparten av deras kapital . (Se fig. 2 och 3.)

Under samma tid hade byggnadsarbetare, leverantörer – och även entreprenörer – organiserat sig, och mot slutet av perioden hade leverantörerna stoppat leveranser av varor och tjänster till stadens byggnadsprojekt fram tills dess att de fick betalt för gamla skulder . Detta ledde till ett abrupt stopp i byggsektorn under våren 1908, genom strejker och lockouter som sammantaget blev till den största konflikten dittills på svensk arbetsmarknad före storstrejken 1909 .

Men det krävs två för att dansa tango . Det spekulativa agerandet var utmärkande också för leverantörerna, som naturligtvis kunde anpassa sina priser i förhållande till sina kreditrisker, på motsvarande sätt som vissa banker och andra långivare . I Stockholm fungerade flera banker som en sorts nischbanker, vilka underhöll bygg28

Det gamla Atlasområdet sedan det fått sin bostadsbebyggelse. Till vänster skymtar det ombyggda Rörstrandsområdet. Foto: Stockholms stadsmuseum.

mästare med kapital och som också gjorde betydande vinster under boomåren . (Se fig. 4, 5 och 6.)

Två viktiga institutionella förändringar blev det huvudsakliga resultatet av kraschen i byggsektorn 1908: centralt förhandlade avtal på arbetsmarknaden under sommaren samma år och statens direkta ingripande genom en omorganisering av kreditmarknaden med introduktionen av några nya kreditinstitut för ändamålet med sikte på bostadsbyggandets finansiella problem och behov.

På samma gång gjorde en kreativ destruktion att de allra mest överspekulativa eller oseriösa byggmästarna tvingades lämna marknaden, några av dem fick till och med lämna Stockholm . Kvar blev de resterande med relativt sett bättre förutsättningar och villkor för fortsatt bostadsbyggande .

Men det skulle komma att dröja fram emot slutet av 1920-talet innan kapaciteten för bostadsbyggandet i Stockholm åter igen skulle nå samma nivåer som i början av seklet . Och nu var de enskilda mindre byggmästarnas storhetstid i princip redan förbi . De ersattes efter hand av byggnadsaktiebolag som hade bättre tillgång till institutionella långsiktiga krediter, bland annat därför att de hade ett eget aktiekapital att riskera i första hand .

Senare under 1900-talet blev bostadsbyggandet allt livligare i Stockholm . Från 1913 ingick även det inkorporerade Brännkyrka och från 1916 också Bromma .

HSB var en stor aktör på 1920-talet . Det fortsatte att byggas i innerstaden, bl .a . var det nu på den lediga tomtmarken efter utflyttningen av Rörstrands- och Atlasfabrikerna vid S:t Eriksbron som nya bostäder uppfördes i sin 20-talsklassicistiska stil .

Samtidigt ökade expansionen mycket kraftigt på delar av Södermalm och i söderoch västerort .

29

Köpenhamn, stadskarta. Köpenhamn: H. Hagerup´s förlag, c:a 1910.

Vid samma tid (1926) slog den ledande socialdemokratiske politikern Gustav Möller fast att: ”[d]et torde väl knappast kunna råda delade meningar om att en ordnad fastighetskreditgivning utgör en av de viktigaste förutsättningarna för åstadkommande av tillfredsställande bostadsförhållanden, särskilt för de mindre bemedlade klasserna av befolkningen .”17 Senare, efter den Bostadssociala utredningens betänkande 1946–47, betraktades bostaden som en social rättighet . Fram på 1950-talet hade bostadsbyggandet drivits så långt att det blev svårt för andra än byggnadsföretag att utnyttja obligationslånemarknaden för sina finansieringsbehov. Detta förhållande blev gynnsamt för de s .k . allmännyttiga bostadsföretagen . Den privata andelen bostadsbyggare minskade dramatiskt .18 Bostadsexpansionen i söderort dominerade bilden fullständigt från 1942 och fram till 1970-talet, när miljonprogrammet resulterade i det stora byggandet i västerort. Men mot slutet av 1990-talet bidrog denna finansieringsstruktur nästan till att krossa statens finanser, och än en gång har de privata byggherrarna kommit att dominera bostadsproduktionen även om den är förhållandevis liten historiskt sett med hänsyn till volymerna .

17 18

Cit . efter Perlinge (2012), s . 109 .

Gullberg & Rudberg (2001), s . 95 ff .

30

Till vänster, Isak Glückstadt (1839–1910), direktör i Den Danske Landmansbank från dess start 1871, och kontroversiell ledare under den ekonomiska krisen 1908–10. Till höger dennes antagonist, Peter Nicolai Damm (1839–1918), direktör i Kjøbenhavns Handelsbank från 1888. Foto: Peter Elfelt, Det Kongelige Bibliotek, Köpenhamn, och gipsbyst av Rudolph Tegner 1923. Foto: Finn Christoffersen (2002), Museumsklubben Tegners Venner.

Köpenhamn: en bankbubbla Den överdrivna kapaciteten för bostadsbyggnation i Köpenhamn illustreras tydligt från ett ekonomiskt perspektiv med hjälp av ett par dataserier: de största danska bankernas respektive ”byggbankernas” i Köpenhamn utlåning, samt bankernas andel av aktiebolagskapitalet mellan åren 1896 och 1912 . Under den här perioden var det framför allt området vid Islands Brygge som befann sig i byggmästarnas fokus .19 (Se karta och fig. 7.)

I allmänhet ökade de danska bankernas aktiekapital relativt sett hastigare än industriföretagens . (Se fig. 8.) Men en sorts ”bankbubbla” blir än mer tydlig vid ett studium av ”byggbankernas” utlåningsvolymer i den danska huvudstaden, sedd i relation till de tre ledande privata affärsbankerna . (Se fig. 9.) Bakom dessa tre ”byggbanker” stod två av affärsbankerna, Kjøbenhavns Handelsbank som hade intressen i Grundejerbanken, och Privatbanken som samtidigt hade intressen i Centralbanken och Detailhandlerbanken . Den tredje stora danska privata banken, Den 19

Konkursbouppteckningar efter byggmästare verksamma i Köpenhamn finns i Rettens i Nordre birk arkiv, Københavns Amts Nordre Birks Skifteret, Skiftedokumenter, Konkursboer, 1907–1912, vol . E 35–E 52; Københavns Amts Søndre Birks arkiv, Konkursboer, 1907–1912, vol . E 8–E 13 (SA) .

31

Till vänster, Carl Frederik Tietgen (1829–1901), direktör i Privatbanken från dess start 1857. Till höger en av dennes efterträdare, Axel Heide (1861–1915). Foto: Bank- og sparekassemuseet, Köpenhamn, och J. Petersen & Søn, Det Kongelige Bibliotek, Köpenhamn.

Danske Landmansbank, var aldrig direkt involverad i byggnadsindustrins finansiering men spelade ändå en signifikant roll i detta spel. ”Byggbankernas” samlade aktiekapital ökade mycket snabbt, samtidigt som deras inlåning ökade lika mycket på grund av deras erbjudande om högre inlåningsränta (över fem procent i jämförelse med moderbankernas högst fyra procent) .

Deras moderbanker hade också lånat ut substantiella belopp till dem och hade för det ändamålet placerat s .k . kreditobligationer på den tyska kapitalmarknaden . Det visade sig också att en nyemission av aktier i Grundejerbanken i själva verket var ett förtäckt franskt lån .

Isak Glückstadt, ledare för Landsmansbanken, vägrade att medverka i någon som helst publik försäkran angående det finansiella läget i ”byggbankerna”, vilket fick till effekt att en ekonomisk kris bröt ut. Den danska regeringen tvingades, efter genomförandet av ny lagstiftning 1908, tillsätta en bankkommission med mandat att omhänderha en fond med 20 miljoner danska kronor på Glückstadts initiativ, Bankkomiteen af 9. februar 1908 . En annan effekt av händelseförloppet blev att Glückstadts bank fick flera ekonomiska fördelar i förhållande till sina konkurrenter och därför kunde flytta fram sina positioner. Några få år senare, 1914, kunde det 32

Staden Berlin. Efter Forsell 2003, s. 71.

noteras att medan utlåningen i Handelsbanken hade ökat med omkring 24 miljoner och i Privatbanken med 1,2 miljoner, hade utlåningen i Landmansbanken ökat med imponerande 127,4 miljoner danska kronor . Glückstadt var inte alldeles populär bland sina rivaler. Redan tidigare hade han varit invecklad i motsvarande finansiella operationer i Kristiania (Oslo), där han hade inlett sin bankmannabana . Den norska huvudstaden genomgick en byggboom i slutet av 1890-talet, och i finansieringen av denna deltog Glückstadt och hans svenske vän, bankmannen Knut Wallenberg, med stort intresse . Liknande mått och steg vidtogs av de två bankmännen i Köpenhamn 1904–05, i syfte att skapa en hypoteksbank i Danmark med hjälp av billigt franskt kapital .20

20

Hansen & Mørch (1997), s . 101–112 . Gasslander (1956), s . 255–258, 265 ff . Landmansbanken blev nationaliserad 1928 efter att ha orsakat den danska staten kostnader på omkring 176 miljoner danska kronor . Jfr Hansen (2012) .

33

I mitten av bilden – den ende mannen i plommonstop – Isak Glückstadt och på dennes högra sida bankvärlden. P. S. Krøyer, ”Børsbillede” (1895). Dansk Erhverv/Danish Chamber of Commerce.

34

i hÜg hatt med blicken riktad rakt mot betraktaren, C. F. Tietgen. Bägge var frontfigurer i den danska Foto: Kaj Bonne Mortensen.

35

Deutsche Bank, Hauptkasse Stadtzentrale, Mauerstraβe 1910. Betydelsen av medelklassens sparbeteende i de europeiska städerna var avgörande. Utan deras vilja att investera små tillgångar i fast egendom skulle den typiska 1800-talsstaden som vi känner den, med sina typiska bostadskvarter med relativt låga byggnader, aldrig ha blivit till. Foto: Deutsche Banks historiska arkiv.

En “run” på en bank i Berlin 1914. Foto: George Grantham Bain Collection, Library of Congress Prints and Photographs Division Washington, D.C., http://hdl.loc.gov/loc.pnp/ggbain.16892.

36

Berlin: kreditåtstramningar Såvitt jag känner till har ingen gjort någon närmare undersökning av byggmästarnas finansiering av bostadsbyggandet i Berlin under industrialiseringen.21 (Se karta och fig. 10.) En rad viktiga siffror har däremot presenterats av historikern Richard Tilly som har konstruerat en modell för en tentativ studie i det faktiska ekonomiska utfallet av byggnadsindustrin i kejsartidens Berlin, mellan 1870 och 1913 . Tilly använder sig av sju olika variabler: det totala antalet lägenheter, hyresintäkterna från dessa lägenheter, antalet lediga lägenheter, hypotekslåneräntans storlek, fastigheternas brandförsäkringsvärde, priset på byggtomter samt byggnadskostnadsindex .

Resultatet med avseende på perioden 1900–13 visar att byggmästarna tjänade mer pengar än fastighetsägarna, men variationerna var stora på grund av de skiftande konjunkturerna och villkoren för spekulation . (Se fig. 11.)

Mot slutet av perioden fanns, vilket kunde förväntas, de sämsta resultaten av investeringar gjorda i bostadsbyggande i stadsdelar med en hög andel arbetarbostäder, som Moabit och Wedding, eller Stralauer Viertel .22 Precis som i många andra europeiska huvudstäder under den mest intensiva industrialiseringsperioden var byggnadsindustrin aldrig kapabel att helt synkronisera sig med förändringarna av de allmänna förutsättningarna . Fluktuationerna tycktes komma plötsligt och frekvent, vilket gjorde bostadsbyggandet till ett offer antingen för över- eller underproduktion i ett kortsiktigt perspektiv . Det offentliga engagerade sig aldrig i någon större utsträckning . Detta ansågs, här liksom på andra håll, vara ett fält öppet för spänningarna i en liberal marknadsekonomi och för dess privata, spekulativa entreprenörer .23 Hyresbostadshus tillhörde de allra vanligaste byggprojekten, omkring två tredjedelar av alla . Samtidigt utgjorde dess andel av fastighetsvärdena endast 50 procent . De allra mest spekulativa distrikten i Berlin låg i de lukrativa centrala delarna i närheten av viktiga kommersiella platser, där investeringar i byggande avgjordes på basis av de ökande tomtpriserna och av förväntningarna på framtida vinster .24 Ekonometriska modeller kan påvisa samband mellan olika variabler, men de kan knappast ge samtliga svar på vilka förväntningar som var mest avgörande för de levande aktörerna i den historiska situationen . I Berlin, liksom i Stockholm och 21

22 23 24

Detta beror delvis på avsaknaden av källor på grund av andra världskriget . Det föreligger i Landesarchiv Berlin inga konkursbouppteckningar från den aktuella tiden, utan enbart (delvis tryckta) uppgifter i handelsregister, t .ex . i Amtsgericht Charlottenburg som även omfattade relevanta delar av Berlin för den intressanta byggperioden . Vissa uppgifter beträffande konkurser skulle kunna återvinnas ur tidningsmaterial, men detta ger ändå ingen tillräckligt detaljerad information. Ute Strauβ, Landesarchiv Berlin, till Anders Perlinge 18 februari 2013 .

De dokument som har att göra med konkurser i Geheimes Staatsarchiv Preußischer Kulturbesitz, Berlin, avser nästan uteslutande äldre tidsperioder, och vad gäller senare tidsperioder förefaller de knappast tillföra något utöver den tryckta statistiken . Andreas Matschenz, Landesarchiv Berlin, till Anders Perlinge 14 mars 2013 .

Berlin är trots detta, i sin egenskap av förebild för många andra europeiska huvudstäder när det gäller stadsplanering och bostadsbyggande, väl värd ett studium . Men detta får i princip uteslutande alltså baseras på den tryckta statistiken .

Tilly (1986), s . 78 f . och tab . 4 .

Zimmermann (1991), s . 191 ff .

Tilly (1986), s . 61 f ., 72, 78 .

37

Köpenhamn, var kapitalägare och byggmästare helt enkelt inte identiska individer .

De indikatorer på förväntningar som används ger därför något osäkra resultat om det förgångna. Det är egentligen bara de demografiska faktorerna som kan säga oss något mer säkert om de samtida framtidsutsikterna på det här området .25 Även om antalet konkurser i Berlin låg på en relativt konstant nivå, nådde skillnaden mellan prioriterade och icke-prioriterade skulder i konkurserna alarmerande nivåer 1904, 1910 och 1913 . (Se fig. 12.) Byggsektorns agerande hade sannolikt en hel del med detta att göra, och det antyder att det fanns ett liknande finansieringsmönster bland svenska och tyska byggmästare vid den här tiden . Toppen under 1906 ger en indikation på överspekulation, som även fortsatte, vilket illustreras av det ökande gapet mellan volymen av hypotekskrediter och fastigheternas samlade brandförsäkringsvärde, från mindre än 800 miljoner 1900, till nära 1 500 miljoner tyska mark 1911 . Det kan antas att brandförsäkringsvärdena bättre avspeglar de faktiska investeringarna i fastigheterna, och följaktligen att det förelåg en överdriven utlåning till den här sektorn i storleksordningen 1 000 miljoner tyska mark . (Se fig. 13 och 14.) Det kollektiva värdet av bebyggda fastigheter (tomter med byggnader) var 10 000 miljoner tyska mark 1913 .

Konklusion Stockholm, Köpenhamn och Berlin förefaller ha genomgått en liknande utveckling med mer eller mindre parallella steg när det gäller bostadsbyggandet . I alla tre städerna var responsen i byggsektorn svar på likartade grundläggande problem: ständigt stigande tomtpriser, växlande konjunkturer och det stadigt ökande antalet inflyttare från arbetarklassen till städerna, lockade av efterfrågan på arbetskraft i de snabbt växande tillverkningsindustrierna i dessa relativt sent industrialiserade europeiska huvudstäder .

Typiska drag av en spekulativ ekonomi i byggsektorn resulterade i en särskild form av arkitektur i nya områden som karaktäriserades av sin bostadsbebyggelse .

Effekterna av byggcykler nära sitt slut gjorde marknaden särskilt känslig för kreditåtstramningar . Byggmästare i alla tre städerna upplevde svårigheter, och till slut blev många av dem offer för en kreativ destruktion under en period som bevittnade tillkomsten av nya institutionella villkor på arbetsmarknaden och på kreditmarknaden . Kriserna hade fungerat som en katalysator för institutionell förändring .

Omoraliskt eller ej – dessa entreprenörer hade haft helt fria händer att bygga ett antal arbetarbostäder som inte hade kommit till utan deras insatser . Det fanns inget offentligt intresse på fältet och det saknades adekvata institutioner . Finansiering var ett personligt problem som måste lösas . I Stockholm gick en majoritet av alla byggmästare i konkurs, en eller flera gånger, under perioden kring sekelskiftet 1900.

Men efter kriserna blev intresset för bostadsproduktion tvärtom en central fråga för den offentliga sektorn, ett förhållande som skulle bli bestående under nästan hela återstoden av 1900-talet . Ännu idag lider marknaden av liknande obalanser, som sätter press på bostadsbyggnadssektorn i många europeiska huvudstäder . Ytterst har det att göra med ett ännu så länge till synes olösligt problem – att byggnadsindustrin till sin natur är spekulativ .

25

Tilly (1986), s . 85 .

38

Källor och litteratur Otryckta källor Berlin

Se not 21 Köpenhamn

Statens Arkiver (SA) Rettens i Nordre birk arkiv, Københavns Amts Nordre Birks Skifteret, Skiftedokumenter, Konkursboer, 1907–1912, vol . E 35–E 52

Københavns Amts Søndre Birks arkiv, Konkursboer, 1907–1912, vol . E 8–E 13

Stockholm

Centrum för Näringslivshistoria (CfN), Bromma AB Nordiska Kreditbankens arkiv, A 1 : 15, Styrelseprotokoll 1911; G 1 : 1, Inventarie- och bokslutsböcker 1896–1910

Stockholms Inteckningsgaranti Aktiebolags arkiv, Rapporter till Finansdepartementet och Överståthållarämbetet efter boksluten i G 1 : 6–11, Bokslutshandlingar 1896–1912

Stockholms stadsarkiv (SSA) Stockholms rådhusrätt, Avd . 2, Konkursakter 1896–1908, vol . E 2 : 1165–1653 Internet

http://historyofwork .iisg .nl/

http://www .kk .dk/FaktaOmKommunen/KoebenhavnITalOgOrd/ StatistikOmKoebenhavnOgKoebenhavnere/HistoriskStatistik/BlandetStatistik/ StatistiskAarbog1919 .aspx .

http://www .riksbank .se/Upload/Dokument_riksbank/Monetar_hist/ExchangeRates1800_1914 .xls . http://www .tidigmodernakonkurser .se/page/12

http://www .usk .stockholm .se/histstat/arsfakta .asp?artal=1900 . . .1908 .

Tryckta källor

Statistisches Jahrbuch der Stadt Berlin (1909) . 31 . Jahrgang, enthaltend die Statistik der Jahre 1906 und 1907 (zum Teil auch 1908) . Silbergleit, H . (Red .) .

Berlin: P . Stankiewicz .

Statistisches Jahrbuch der Stadt Berlin (1913) . 32 . Jahrgang, enthaltend die Statistik der Jahre 1908 bis 1911 (sowie Teile von 1912) . Silbergleit, H . (Red .) .

Berlin: P . Stankiewicz .

39

Statistisches Jahrbuch der Stadt Berlin (1916) . 33 . Jahrgang, enthaltend die Statistik der Jahre 1912 bis 1914 (sowie Teile von 1915) . Silbergleit, H . (Red .) .

Berlin: P . Stankiewicz .

Statistisk aarbog for København, Frederiksberg og Gjentofte Kommune (1919) . 1 .

Aarg . København: Københavns Statistiske kontor .

Statistisk årsbok för Stockholms stad för år 1909 . Ny följd 6 . Stockholm 1911 .

Stockholms adresskalender (1920) . Red . H . Lallerstedt . Stockholm .

Sveriges Bankmatrikel (1911) . Utarbetad af C . H . Sjöstedt . Uppsala .

Litteratur

Bernhardt, C . (1998), Bauplatz Gross-Berlin. Wohnungsmärkte, Terraingewerbe und Kommunalpolitik im Städtewachstum der Hochindustrialisierung 1871– 1918 . Veröffentlichungen der Historischen Kommission zu Berlin, 93 . Berlin: de Gruyter & Co . [Diss .]

Boll-Johansen, H . (2012), Penge. Mellem kapitalisme og humanisme . København: Gyldendal .

Bruner, R . F . & Carr, S . D . (2009), The Panic of 1907. Lessons Learned from the Market’s Perfect Storm . Hoboken, N .J .: Wiley .

Cowing, C . B . (1965), Populists, Plungers, and Progressives. A Social History of Stock and Commodity Speculation, 1890–1936 . Princeton: Princeton University Press .

Dandenell, A . (1921), Stockholms stads sparbank: minnesskrift utg. med anledning av dess hundraåriga verksamhet . Stockholm: Stockholms stads sparbank .

Dansk Pengehistorie (1968), Svendsen, K . E . & Hansen, S . A . & Olsen, E . & Hoffmeyer, E . (red .) . I . København: Danmarks Nationalbank .

Forsell, H . (2003), Hus och hyra. Fastighetsägande och stadstillväxt i Berlin och Stockholm 1860–1920 . Studier i stads- och kommunhistoria, 25 . Stockholm: Stads- och kommunhistoriska institutet . [Diss .]

Fraser, S . (2005), Every Man a Speculator. A History of Wall Street in American Life . New York: HarperCollins .

Gasslander, O . (1956), Bank och industriellt genombrott. Stockholms Enskilda Bank kring sekelskiftet 1900 . I . Stockholm: Stockholms Enskilda Bank .

Gullberg, A . & Rudberg, E . (2001), Byggare i Stockholm. Byggmästarerollen under 1900-talet. Monografier utgivna av Stockholms stad, 158. Stockholm: Stockholmia.

Hammarström, I. (1979), ”Urban growth and building fluctuations. Stockholm 1860–1920”. Growth and transformation of the modern city: the Stockholm conference, September 1978, University of Stockholm . Hammarström, I . & Hall, T . (eds) . Stockholm: Swedish council for building research, s . 29–47 .

40

Hansen, P . H . (2012), ”Making sense of Financial Crisis and Scandal . A Danish Bank Failure in the First Era of Finance Capitalism”, Enterprise & Society, vol .

13, h . 3, s . 672–706 .

Hansen, P . H . & Mørch, S . (1997), Den Danske Bank . Viby: Centrum .

HISCO (2002), Historical International Standard Classification of Occupations . van Leeuwen, M . H . D ., Maas, I . & Miles, A . (eds), Leuven: Leuven University Press .

Kindleberger, C . P . (1996), Manias, Panics and Crashes. A History of Financial Crises . Third edition . London et al .: Macmillan Press Ltd .

Lindgren, H . (2007), Jacob Wallenberg 1892–1980 . Stockholm: Atlantis .

Lobell, H . (2007), Foreign exchange rates 1804–1914 / Utländska växelkurser 1804–1914, http://www .riksbank .se/Upload/Dokument_riksbank/Monetar_hist/ ExchangeRates1800_1914 .xls .

McGraw, T . (2007), Prophet of Innovation. Joseph Schumpeter and Creative Destruction . Cambridge et al .: The Belknap Press of Harvard University Press .

Perlinge, A . (2012), Bubblan som sprack. Byggboomen i Stockholm 1896–1908 .

Monografier utgivna av Stockholms stad, 225. Stockholm: Stockholmia.

Pitluck, A . Z . (2012), ”Islamic Banking and Finance . Alternative or Façade?”, The Oxford Handbook of the Sociology of Finance . Knorr, Cetina, K . & Preda, A . (eds), Oxford: Oxford University Press, s . 431–449 .

Rubenson, M . (1897), ”Gaturegleringen”, Stockholm: Sveriges hufvudstad: skildrad med anledning af Allmänna konst- och industriutställningen 1897 enligt beslut af Stockholms stadsfullmäktige . II . Dahlgren, E . W . (red .) . Stockholm: J .

Beckman, s . 217–246 .

Tilly, R . H . (1986), ”Wohnungsbauinvesititionen während des Urbanisierungsprozesses im Deutschen Reich 1870–1913”, Stadtwachstum, Industrialisierung, sozialer Wandel: Beiträge zur Erforschung der Urbanisierung im 19. und 20.

Jahrhundert . Teuteberg, H .-J . (Red .) . Schriften des Vereins für Socialpolitik, Gesellschaft für Wirtschafts- und Sozial-Wissenschaften, N .F ., 156 . Berlin: Duncker & Humblot, s . 61–100 .

Zimmermann, C . (1991), Von der Wohnungsfrage zur Wohnungspolitik: die Reformbewegung in Deutschland 1845–1914 . Kritische Studien zur Geschichtswissenschaft, 90 . Göttingen: Vandenhoeck & Ruprecht .

41

Figurer

Figur 1. Stockholm

Befolkningsutveckling (ne8o), antalet nyproducerade lägenheter och antalet outhyrda lägenheter, 1900–1908 (log) 10 000

4441 3309

4244 1455

1211

1 000

1075

1307

8299

6542

7990

3625

3562

3070

1362

1900

1901 1902 Befolkningsutveckling

1903 1904 1905 Nyproducerade lägenheter

1624 1417

726

496

432

100

2687

2140

2218 1631

689

749

4547

439

1906 1907 Outhyrda lägenheter

1908

Källor: http://www.usk.stockholm.se/histstat/arsfakta.asp?artal=1900...1908; Statistisk årsbok för Stockholms stad (1909), s. 279 f., tab. 143.

Figur 2. Stockholm

Byggmästares finansiering 1896–1908 (%) 100 90 80

33

41 57

70

40 30 20 10 0

45

14 0

18 9 0 32

22 46 13 1 7

20 38 18

17

7

60 50

23

12 5 24

16 1 43

17 11 4 30

17

37

22

1900 1901 1902 Leverantörer, firmor

44

50

28

37

30

20 9

7 9

39 0

32

22

26

8

14

1896 1897 1898 1899 Banker Försäkringsbolag

16

13 0

12 0

15 8

50

59

0 15

24 13 0 1903 1904 1905 1906 1907 1908 Leverantörer, hantverkare Privatpersoner

Källor: Stockholms rådhusrätt, Avd. 2, Konkursakter 1896–1908 (SSA).

Anm.: Yrkestitlarnas klassificering, som utgör grunden för urvalet bland konkursbouppteckningarna, är förenlig med standarden enligt HISCO (2002).

42

Figur 3. Stockholm

Byggmästares finansiering 1896–1908 (kr) 7000000 6000000 5000000 4000000 3000000 2000000 1000000 0

1896 Banker

1897

1898

1899

Försäkringsbolag

1900

1901

1902

Leverantörer, firmor

1903

1904

1905

1906

Leverantörer, hantverkare

1907

1908

Privatpersoner

Källor: Stockholms rådhusrätt, Avd. 2, Konkursakter 1896–1908 (SSA).

Anm.: Yrkestitlarnas klassificering, som utgör grunden för urvalet bland konkursbouppteckningarna, är förenlig med standarden enligt HISCO (2002).

Figur 4. Stockholm

Krediter med avseende på fas;ghetsmarknaden i Stockholms Inteckningsgaran; Ak;ebolag (SIGAB), 31 december 1896–1908 (mkr) 160 140 Lån mot hypotek i fast egendom (B)

120

Övertagna inteckningar

100

Lån mot hypotek i fast egendom (A)

80

Garanterade inteckningar

60

Stående lån

40

Amorteringslån ByggnadskrediHv

20 0

1896 1897 1898 1899 1900 1901 1902 1903 1904 1905 1906 1907 1908

Källor: Stockholms Inteckningsgaranti Aktiebolags arkiv, Rapporter till Finansdepartementet och Överståthållarämbetet efter boksluten i G 1 : 6–11, Bokslutshandlingar 1896–1912 (CfN).

43

Figur 5. Stockholm

Byggnadskredi8v och utgående total balansomslutning i AB Nordiska Kreditbanken 31 december, 1896–1908 (mkr) 35 30 25 20

Utgående total balansomslutning

15

Byggnadskredi?v

10 5 0

1896 1897 1898 1899 1900 1901 1902 1903 1904 1905 1906 1907 1908

Källor: Nordiska Kreditbankens arkiv, A 1 : 15, Styrelseprotokoll 1911; G 1 : 1, Inventarieoch bokslutsböcker 1896–1910 (CfN).

Figur 6. Stockholm

Krediter relaterade 5ll stockholmsfas5gheter och utgående total balansomslutning i Stockholms Stads Sparbank 31 december, 1896˗1908 (mkr) 50 40 30

Utgående total balansomslutning

20

Lån i stockholmsfas@gheter

10 0

1896 1897 1898 1899 1900 1901 1902 1903 1904 1905 1906 1907 1908

Källa: Dandenell (1921), s. 134 f.

44

Figur 7. Köpenhamn

Befolkningsutveckling (ne;o), antalet nyproducerade lägenheter och antalet outhyrda lägenheter, 1900–1912 (log) 10000 4721 3944 1000

100

4627 3655

5803

6426

5725 5750 3499 5749

2282

7538

9232

7926 5787 3808

9327 4937 4425

11738 9265 3906

8205 6764

7713 6048 5234

3814

2486 1944

1917

1901

1902

Befolkningsutveckling

1903

1904

1905

1906

1907

1908

Antalet nyproducerade lägenheter

1909

8032

3349 1900

823

717

1900

8585

1910

1388 645

1911

1912

Antalet outhyrda lägenheter

Källor: Statistisk aarbog for København, Frederiksberg og Gjentofte Kommune (1919), s.

1, tab. I; Dansk pengehistorie (1968), s. 369, tab. 16.1.

Figur 8. Danmark

Danska ak/ebolags ak/ekapital, 1896-­‐1912 (mdkr) (log) 1000

100

10

1896

1899

1902

1905 Banker

1908

1910

1912

Alla

Källa: Dansk pengehistorie (1968), s. 346, tab. 15.3.

Anm.: 1 kr = 0,7212 dkr i genomsnitt under perioden. Lobell (2007), tab. 1.

45

Figur 9. Köpenhamn

De största danska bankernas och de s.k. "byggbankernas" i Köpenhamn utlåning (löpande priser), 1896-­‐1912 (mdkr) (log) 1000 100 10 1

1896 1897 1898 1899 1900 1901 1902 1903 1904 1905 1906 1907 1908 1909 1910 1911 1912 De tre stora

"Byggbankerna" i Köpenhamn

Källa: Dansk pengehistorie (1968), s. 357, tab. 15.10.

Anm.: De tre största danska bankerna var Handelsbanken, Landmansbanken och Privatbanken. Bland ”byggbankerna” märks särskilt Detailhandlerbanken, Centralbanken, och Grundejerbanken. 1 kr = 0,7212 dkr i genomsnitt under perioden. Lobell (2007), tab. 1.

Figur 10. Berlin

Befolkningsutveckling (ne6o), antalet nyproducerade lägenheter och antalet outhyrda lägenheter, 1900–1913 (log) 100000 42096

17687

10000 5180

5628 7889 6299

42666

53660

31119 19827 20162 22303

24982 22364 24398 25945 23871 14297 16432 14110 12138 10985 14357 14192 11156 11936 16725 10840 12385 9351 7508 8113 6499 5930 6084 4380 34448

2916

1000

1900

1901

1902

1903

Befolkningsutveckling

1904

1905

1906

1907

1908

Antalet nyproducerade lägenheter

1909

1910

1911

1912

1913

Antalet outhyrda lägenheter

Källor: Statistisches Jahrbuch der Stadt Berlin (1909), s. 3, tab. 1A; s. 151 f., tab. III.6d; s. 157, tab. III.8.2; s. 150, tab. III.6a; Statistisches Jahrbuch der Stadt Berlin (1913), s.

3, tab. 1A; s. 282, tab. III.6.h; s. 295, tab. III.9.b; Statistisches Jahrbuch der Stadt Berlin (1916), s. 4, tab. 1A; s. 277, tab. 6f; s. 296, tab. 10b; Bernhardt (1998), s. 100, tab. 17.

Anm.: År 1908 sjönk Berlins befolkningstal med 19 163 personer, och 1913 med 15 874.

Denna minskning kan inte redovisas i ett diagram med logaritmisk skala. Ökningen 1909 var begränsad till 336 personer.

46

Källa: Tilly (1986), s. 77, tab. 3: Kaufpreise und Renditen in Berlin 1872–1913.

47

Figur 12. Berlin

Ansökningar om konkurs (antal resp. tusentals tyska mark) enligt Auzzählungen des Kaiserlichen StaAsAschen Amtes , 1898-­‐1913 (log) 100000 34611 19963

31173 28831 13784 13035 13659 14954

23417

33870

10000

1000

100

367

337

322

412

455

441

415 244

399

409

144

206

514 142

658

627

150

123

508

543

286

229

688

595

282 240

1898 1899 1900 1901 1902 1903 1904 1905 1906 1907 1908 1909 1910 1911 1912 1913 Antal konkurser

Oprioriterade skulder

Prioriterade skulder

Källor: Statistisches Jahrbuch der Stadt Berlin (1909), s. 367, tab. 5a; s. 368, tab. 3; Statistisches Jahrbuch der Stadt Berlin (1913), s. 739, tab. 5a; s. 740, tab. 3; Statistisches Jahrbuch der Stadt Berlin (1916), s. 729, tab. 5a, s. 730, tab. 3.

Anm.: 1 kr = 0,8901 tyska mark i genomsnitt under perioden. Lobell (2007), tab. 1.

Figur 13. Berlin

Fas0ghetsomsä6ning och tvångsförsäljningar, 1900-­‐1913 (log) 10000 1184

1058

1285

1409

1455

1568

1772

1305

963

1008

1000 284 100

10

135

118

118

101

91

1900

1901

1902

1903

1904

138

1905

Fas/ghetsköp

789

662

284

202

227

234

1910

1911

620

301

400 428

108

1906

1907

1908

1909

1912

1913

Tvångsförsäljningar

Källor: Statistisches Jahrbuch der Stadt Berlin (1909), s. 168, tab. 15a; Statistisches Jahrbuch der Stadt Berlin (1913), s. 280*, s. 321 f., tab. 17, Statistisches Jahrbuch der Stadt Berlin (1916), s. 320, tab. 18.

48

Figur 14. Berlin

Samlade hypotekskrediter och brandförsäkringsvärden (miljoner tyska mark, löpande priser), 1900-­‐1913 (log)

8000 7000 6000 5000

5478

5755

4784

4875

5052

5239

4017

4109

4200

4310

4441

4594

1900

1901

1902

1903

1904

1905

6727

6873

6977

6989

5206

5295

5405

5523

5623

1909

1910

1911

1912

1913

6011

6216

6341

6493

4764

4954

5089

1906

1907

1908

4000 3000 2000 1000

Hypotekskrediter

Brandförsäkringsvärden

Källor: Statistisches Jahrbuch der Stadt Berlin (1909), s. 162, tab. 12a; s. 259, tab. 2; Statistisches Jahrbuch der Stadt Berlin (1913), s. 310, tab. 13a, s. 484, tab. 2; Statistisches Jahrbuch der Stadt Berlin (1916), s. 311, tab. 14a; s. 512, tab. B. Anm.: 1 kr = 0,8901 tyska mark i genomsnitt under perioden. Lobell (2007), tab. 1.

49

Årets ”Mästerstycken”, bilder från brödernas yrkesutövning

50

Anders Bodin.

Ett fรถretag i tredje generationen.

08-445 96 50

www.andersbodin.se

51

Fotomontage: sandellsandberg

Projekt Annerš dsberget i Hunnebostrand CBMG fš rvŠ rvade 2008 rŒ mark vid Hunnebostrand och har dŠ refter i samarbete med SotenŠ s kommun och arkitekter utarbetat detaljplan som vunnit laga kraft i november 2012.

OmrŒ det Š r belŠ get pŒ en av Hunnebostrands hš gsta hš jder vilket innebŠ r enastŒ ende utblickar mot havet.

Planen omfattar 40 stycken hus. Planerad bebyggelse illustreras av ovanstΠende fotomontage.

En š vergripande projektidŽ vid planarbetet har varit att utnyttja naturen och omrŒ dets sŠ rprŠ gel med utsikt och klippor samt att gš ra sŒ lite ingrepp i naturen som mš jligt.

CBMG

CBMG Holding AB MinervavŠ gen 19 19150 Sollentuna Info: calle.cbmgholding@telia.com

Brf. Hamnmagasinet Einar Mattsson omvandlar ett vackert spannmålsmagasin på Kvarnholmen till 71 toppmoderna lägenheter med öppen planlösning i Brf Hamnmagasinet.

Bostäderna bjuder på underbara utsikter över Saltsjön, Djurgården och Södermalm. Inyttning pågår under våren 2013.

Arkitekt: Andreas Palme, Arkitekt SAR/MSA.

www.einarmattsson.se

Folkhem nominerade till ”Årets Stockholmsbyggnad” för andra året i rad.

Vi vann inte i år heller. Men vi är ändå mycket stolta över att våra två hus med etagelägenheter i Annedal, ritade av Joliark och byggda i sammarbete med Q-gruppen, blev nominerade till ”Årets Stockholmsbyggnad 2013”. Vi bygger för närvarande som bäst på Strandparken i Sundbyberg och ser fram emot ”Årets stockholmsbyggnad 2014”. (Ta i trä!)

Årsta Kombiterminal tar plats i city.

I ett samverkansprojekt utför nu Jernhusen och Frijo, mark- och BESTarbeten på Årsta Kombiterminal för att uppgradera terminalen till en modern kranterminal, med två nya logistikfastigheter för crossdocking som ökar effektiviteten och minskar utsläppen.

Ett toppmodernt logistikcenter där transporter kan ta sig nästan hela vägen in till city via järnväg vilket medför utmärkta förutsättningar för klimatsmart citylogistik. Väljer man el- eller biogasbilar för lokal distribution blir leveranskedjan i princip koldioxidfri.

Projekt: Årsta Kombiterminal Byggherre: Jernhusen Entreprenör: AB Frijo Entreprenadform: Samverkansentreprenad

www.frijo.se

H O LY DIV ER

FAKTA: Projekt: Sjöstadshamnen i Stockholm Byggherre: JM AB Arkitekt: Nyréns Arkitektkontor Antal lägenheter: 42 Inflyttning: 2012 Projekt: Sjöstadskajen i Stockholm Byggherre: JM AB Arkitekt: Nyréns Arkitektkontor/ Erséus Arkitektkontor Antal lägenheter: 65 Inflyttning: 2012 Mer information på jm.se

Seniorgårdens och Borätts hus, Sjöstadshamnen och Sjöstadskajen, består av tre byggnadsvolymer som tillsammans bildar Henriksdalshamnens norra front mot Hamntorget. Den gemensamma gården ligger ett halvt våningsplan ovan omgivande gatunivå och är underbyggd med garage. I gatuplan mot Hamntorget finns kommersiella verksamheter.

Lägenheterna är utformade med särskild omsorg när det gäller tillgänglighet och funktion. Lamellhuset har två lägenheter per plan.

Planlösningen är genomgående och medger visuell kontakt med både gata och gård. Punkthusen har fyra lägenheter per våningsplan och kännetecknas av ett öppet samband mellan kök och vardagsrum.

Storseglet, Henriksdalshamnen

I Henriksdalshamnen har vi färdigställt 83 bostäder med utsikt över Hammarby Kanal. Huset består av välplanerade lägenheter, balkonger till samtliga bostäder och en hög standard. Högst upp i huset ryms en fantastisk etagelägenhet om 185 kvm med utgång till en stor terrass med fri utsikt över Hammarby Sjöstad.

Järntorgetkoncernen är verksamma i Stockholms län inom byggnation, projektutveckling av bostäder samt förvaltning av egna fastigheter. Bolaget har över 1700 bostäder i projektportföljen och producerar fler än 300 vackra, funktionella, moderna

www.jarntorget.se

bostäder per år i egen regi samt åt externa beställare. I koncernen ingår helägda dotterbolag så som Järntorget Bostad, Järntorget Bygg, Järntorget Fastigheter samt Abacus.

En del av Stockholms utveckling

Kv. Rackarbergen, Södermalm. 29 hyreslägenheter, inflyttning 2012. Arkitekt: Per Johanson, Joliark AB.

Rackarbergen är det första projektet i Skandinavien med Wittmunder Torfbrandklinker.

Kv. Abisko, Norra Djurgårdsstaden. 26 hyreslägenheter, inflyttning 2013. Arkitekt: Per Johanson, Joliark AB.

08-743 62 00 | info@lennartericsson.se | www.lennartericsson.se

Illustration: Arkitekturbyrån Håkan Markgren

Ny stadsdel med passivhus och 100 procent förnyelsebar energi

Vallda Heberg, KungsbacK a I Vallda Heberg i Kungsbacka utvecklar NCC och Eksta Bostads AB i partnering en ny, miljöanpassad stadsdel med bostäder, förskola, äldreboende med mera.

Här är alla 64 byggnader passivhus som får energi från solceller, solfångare och en närvärmeanläggning driven av biobränsle. Målsättningen är att 40 procent av energibehovet ska tillgodoses med hjälp av solenergi. Långsiktigt tänkande kombinerat med ett helhetsgrepp om energifrågorna har även resulterat i en nominering till Årets bygge av Byggindustrin.

ncc.se/valldaheberg

FRIBILJETTEN Solna

Nordens samhällsbyggare Vår vision är att bygga framtidens hållbara samhälle i Norden.

Vi lägger stor vikt vid att det vi bygger och anlägger ska vara ansvarsfullt och långsiktigt utformat med tanke på miljömässiga, ekonomiska och sociala aspekter. Då kan vi utveckla orter med hus, hem, vägar och annan infrastruktur så att människors vardag fungerar bättre.

Just nu bygger vi ett stort antal nya bostäder i Arenastaden i Solna. Är du nyfiken på hur din vardag kan bli bättre? Läs mer om våra nya områden och bostäder på peabbostad.se

peab.se

       

  

Kv De Gamlas Vänner i Enskede, Stockholm Ett samarbetsprojekt mellan Peab AB och Reinhold Gustafsson Förvaltnings AB. FAKTA: Bostäder: 4 st stadsvillor, 44 lägenheter. Garage: 21 bilplatser i underbyggd gård.

Area: ljus BtA 3808 m 2. BoA: 3003 m2. Byggnadsår: 2010-2012.

Byggherre: Bostadsrättsföreningen Ametisten. Projektutveckling t o m gestaltningsprogram: Reinhold Gustafsson Förvaltnings AB genom Jan Kruhsberg. Projektledning: Karnis AB genom Kjell Sjöström.

Bygghandlingar och entreprenör: Peab Bostad AB. Arkitekt: Per Johansson Joliark AB.

19

1

2

ÅKE

N D VA L L AB

En bra början...

SU

42 – 20

Under 2012 firade Åke Sundvall AB sitt sjuttionde

lisk, naturskön miljö. Gemensamt för alla bostäder

verksamhetsår – vilket får anses som en bra bör-

är en ljus, luftig planlösning med naturen direkt

jan för ett företag som har långsiktiga ambitioner.

utanför dörren.

Jubileumsåret firades med färdigställande av

Den första etappen av Ängsnäs Glänta (tio

flera spännande byggnadsprojekt, bland annat

stycken trivsamma tvåfamiljsvillor), blev slutsåld

den andra etappen av Ängsnäs Glänta i Huddinge.

på mycket kort tid och intresset för etapp 2 (sex-

Projektet omfattar totalt ett åttiotal bostäder (tvåfamiljsvillor, radhus och lägenheter) i en idyl-

ton terasslägenheter) är stort. Även det får anses som en bra början...

www.åkesundvall.se Box 20066, 161 02 Bromma | Karlsbodavägen 9-11 | Tel 08-505 580 00 | info@akesundvall.se

NDS 2 NORRA DJURGÅRDSSTADEN Byggnadsfirman Erik Wallin AB uppför 18 stycken stadsradhus i kvarteret Sonfjället i Norra Djurgårdsstaden.

Arkitekt: genom Ola Jonsson

www.erikwallin.se

Murmestare Embetet i Stockholm Ă…rsskrift 2012

www.murmestare.se