Årsskrift 2011

MURMESTARE EMBETET I STOCKHOLM 525:e ARBETSÅRET 2011

M U R M E S TAR E E M B E T E T I STOCKHOLM _____________________________

Årsskrift 2011 med matrikel

525:e arbetsåret

1

© Murmestare Embetet i Stockholm, 2012 ISSN 1402-8107 Årsskriftsredaktör: Peggy Häggqvist Produktion och tryck: Ineko AB – 177286

2

INNEHÅLL Förord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5

Styrelse . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6

Mästare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7

Årsberättelse 2011 Av Embetets skrivare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8

Nya mästare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 Gessäll- och mästarbrev delades ut . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11 Av Peggy Häggqvist Mästare i andra städer anslutna till Murmestare Embetet i Stockholm . . . . . . . 13 Av Björn Hallerdt Tre turbulenta decennier 1980–2010 – Rapsodi från Stockholms bygg- och fastighetsvärld . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23 Av Anders Gullberg och Andreas Pemer Hur styrdes byggandet under 1700-talet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 49 Av Marianne Rådberg Årets mästerstycken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 63

3

4

FÖRORD Murmestare Embetets årsskrift med matrikel för år 2011, det 525:e verksamhetsåret efter stadfästelsen av Embetets första kända skrå framlägges härmed .

Nya mästare De under 2011 i Embetet intagna nya murmästarna Per Kallstenius och Jesper Wallin presenteras .

2011, det 525:e arbetsåret Embetets skrivare, Jerker Wallin, redogör för Embetets verksamhet under 2011 det 525:e arbetsåret .

Mästare i andra städer Förre chefen för Stadsmuseet i Stockholm och adjungerade ledamoten av Murmestare Embetet Björn Hallerdt skriver om mästare i andra städer anslutna till Embetet i Stockholm .

Tre turbulenta decennier Adjungerade professorn i teknik- och vetenskapshistoria vid KTH Anders Gullberg gör tillsammans med ledamoten av Samfundet S:t Eriks redaktionskommitté Andreas Pemer en ”rapsodi” från Stockholms bygg- och fastighetsvärld under 1980-, 1990- och 2000-talen .

Hur styrdes byggandet under 1700-talet?

Förre stadsantikvarien i Stockholm, byggnads- och stadsplanehistorikern Marianne Råberg, ger en översikt över de regler och den myndighetsövervakning som 1700talets murmästare hade att ta hänsyn till i sitt byggande .

Mästerstycken Årets mästerstycken, exempel på de aktiva brödernas yrkesutövning, vilka utgör en dokumentation av ämbetsbrödernas bidrag till stadens förnyande och förskönande avslutar årsskriften . Årsskriftskommitté: Anders Gullberg, Björn Hallerdt, Jan Kruhsberg och Jerker Wallin . Årsskriftsredaktör: Peggy Häggqvist . ÅLDERMANNEN

5

STYRELSE 2011 ÅLDERMÄN LENNART S . ERICSSON CARL-GUSTAV STÅHLBERG

Ålderman Andre ålderman och stamhusvärd

BISITTARE JAN HENRIKSSON LARS IHSE ANDERS LARSSON JOHAN SKOGLUND JERKER WALLIN

Lådföreståndare Gärdeman Skrivare

FÖRUT ÅLDERMAN REINHOLD GUSTAFSSON SVEN-HARRY KARLSSON LENNART G . ERICSON

MUSEIFÖRESTÅNDARE BJÖRN HALLERDT

Adjungerad ledamot

REVISORER Ordinarie MAGNUS KEY ANDERS BODIN Suppleant RISTJAN RÄNK

STAMHUSET von der Lindeska huset Västerlånggatan 68, Stockholm www .murmestare .se 6

MÄSTARE Nr

Namn

Född

255 271 279 282 284 285 287 288 289 290 291 293 294 295 296 297 298 299 300 301 302 303 304 307 308 309 310 311 312 313 314 315 316 317

Person Ulf . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Gustafsson Reinhold . . . . . . . . . . .

Karlsson Sven-Harry . . . . . . . . . .

Ericson Bo . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Berggren Lars-Ivar . . . . . . . . . . . . . .

Ericson Lennart G . . . . . . . . . . . . . . .

Ericsson Lennart S . . . . . . . . . . . . . .

Andersson Isidor . . . . . . . . . . . . . . . . .

Zetterberg Lars . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Håkansson Lars Ove . . . . . . . . . . .

Wallin Jerker . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sundvall Bengt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Eriksson Torsten . . . . . . . . . . . . . . . . .

Ihse Lars . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Key Magnus . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Hanson Erik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Wränghede Stefan . . . . . . . . . . . . . . .

Jeppsson Jan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Rygh Sten-Åke . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Cube Ulf . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Brännvall Göte . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Larsson Anders . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bodin Anders . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Henriksson Jan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Ränk Ristjan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Ståhlberg Carl-Gustav . . . . . . . . .

Skoglund Johan . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Schönning Eje . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Olsson Arne . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Kruhsberg Jan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Hagman Svante . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Hanson Nils . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Per Kallstenius . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Jesper Wallin . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7/11 23/12 8/12 20/2 14/10 23/11 28/10 31/1 17/1 30/4 29/4 21/6 17/9 10/4 19/2 15/5 20/11 18/9 19/7 24/9 28/5 4/12 16/11 27/9 27/1 20/2 9/4 9/10 24/4 31/7 3/5 10/7 9/6 30/1

Födelseort 1919 1920 1931 1935 1926 1938 1940 1937 1933 1937 1936 1947 1938 1945 1944 1951 1942 1935 1943 1939 1946 1952 1947 1960 1940 1951 1962 1940 1951 1946 1961 1956 1944 1965

Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Grödinge . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Lund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Häverö . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Uppsala . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Lund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Uppsala . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Ystad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Vollsjö . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Nybro . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Överkalix . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Norrköping . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Tartu . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bälinge . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Uppsala . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Solna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sollefteå . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Nacka . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Karlskoga . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Inträdesår 1958 1965 1976 1977 1982 1983 1984 1985 1985 1985 1985 1989 1990 1991 1992 1992 1993 1993 1995 1997 1997 1999 1999 2002 2002 2002 2005 2006 2006 2006 2008 2008 2011 2011

7

2011 av Embetets skrivare SAMMANKOMSTER Embetet höll årsstämma den 15:e februari och höstsammankomst den 4:e oktober .

Sammankomster har därutöver hållits den 12:e april, 14:e juni och den 13:e december .

Vid vårsammankomsten den 14:e juni gjorde ämbetsbröderna en bussutflykt till förre åldermannen Reinhold Gustafssons Hanebergs Säteri för att hylla denne med anledning av hans passerade 90-årsdag . Jan Kruhsberg guidade bröderna runt den anrika gården och berättade dess historia . Övriga sammankomster hölls i stamhuset .

Byggnadsantikvarie Per Nelson var Embetets gäst vid årssammankomsten den 15:e februari och redogjorde då för den nyligen genomförda restaureringen av skulpturerna på stamhusets fasader .

Den 12:e april talade ämbetsbrodern Arne Olsson om sina yrkeserfarenheter från såväl stora som mindre företag i den stockholmska byggbranschen .

Embetets adjungerade ledamot Björn Hallerdt höll den 4:e oktober ett anförande inför Embetet under rubriken ”Kulturminnen, från 45 år som museiman” .

I samband med luciasammankomsten den 13:e december presenterades Hans Wohlins bok ”På byggmästerns tid, 1927-1957” och boken utdelades till ledamöterna .

STYRELSENS SAMMANTRÄDEN Styrelsen har sammanträtt den 1:a februari, 29:e mars, 26:e maj, 25:e augusti och 6:e december . D . v . s . 5 gånger .

Styrelsen har vid sina sammanträden behandlat frågor angående stamhusets skötsel, underhåll och förvaltning samt även hanterat hyresgästfrågor .

Vid varje styrelsemöte har styrelsen, med lådföreståndaren som föredragande, gjort en genomgång och uppföljning av Embetets ekonomi som under året utvecklats väl .

Styrelsen har förberett Embetets sammankomster och arbetat fram programinnehållet samt tillsatt en arbetsgrupp för planeringen av Embetets 525-årsfirande 2012.

Styrelsen har även följt arbetet inom Reinhold Gustafssons Stiftelse .

STAMHUSET Förvaltningen av stamhuset har under året gått planenligt och inga oförutsedda händelser har inträffat . Under året har normalt underhåll utförts .

8

EMBETETS ÅRSSKRIFT Årsskriftskommittén har under 2011 framlagt ytterligare en årsskrift vilken fått ett gott mottagande .

I denna årsskrift skriver Björn Hallerdt om ”Kvinnor i murarskrået” med exempel på av dessa uppförda hus i staden .

Margareta Cramér berättar om Murmästarnas första egna stamhus i kv . AEsculapius 1 och dess historia .

Under året renoverades stenskulpturerna på fasaderna till Embetets nuvarande stamhus och för arbetet ansvarig stenkonservator, Marie Klingspor, beskriver tillvägagångssättet .

Förre byggnadsantikvarien vid Stockholms stadsmuseum Lars Bengtsson redovisar sina undersökningar, karteringar och tidsbestämningar av murverken i stamhusets fasader vilka gjordes i samband med renoveringar 1974, 1987 och 1988 .

EMBETSBRÖDER Ämbetsbrödernas antal var vid årets ingång 32 st .

Vid höstsammankomsten intogs Per Kallstenius och Jesper Wallin som nya ledamöter av Embetet varför antalet ämbetsbröder vid årets slut var 34 st .

EMBETETS EKONOMI Som framgår av årsredovisningen för år 2011 är Embetets ekonomi fortsatt god .

Jerker Wallin Skrivare

9

NYA MÄSTARE Nr 316. 2011. PER KALLSTENIUS Född den 9 juni 1944 i Karlskoga, son till civilingenjör, tekn dr Torsten Kallstenius och hans hustru Ingrid, född Tynelius .

Gift sedan 1968 med Elisabeth, född Florén, banktjänsteman och dekorationsmålare . Barn Thomas och Marie-Louise .

Arkitektexamen vid KTH 1969 . Anställd vid Curmans arkitektkontor 1968-69 och VBB/SWECO 1969-74, därefter på Stockholms stadsbyggnadskontor 1974-89 varav från 1984 som stadsarkitekt . Från 1989-93 VD och chefsarkitekt för FFNS Stockholm (numera SWECO) . Åter som stadsarkitekt 1993-2010, den ende som haft jobbet två gånger . Från 2011 egen arkitektföretagare . Medlem i styrelsen för Stockholms Byggnadsförening 1984-88 och aktiv spexare sedan dess .

Ledamot av IVA avd III . Medförfattare i ”Stockholm Bygger” böckerna 1985, 2002 och 2006 samt ”Så byggdes husen 1880-2000” . Författare till ”Minne och vision – Stockholms stadsutveckling i dåtid, nutid och framtid” .

Nr 317. 2011. KARL JESPER WALLIN Född i Stockholm den 30 januari 1965, son till Jerker Wallin mästare nr 291 och hans hustru Marina, född Blom . Gift sedan 2005 med Linda, född Johansson . Tre barn; Hugo född 2001, Ebba född 2003 och Alfred född 2008 . Civilingenjör KTH Väg och Vattenbyggnad 1991 . Anställd vid Ohlsson & Skarne 1991. Därefter ett flertal befattningar inom Skanska, såsom platschef, platsingenjör och projekteringsledare . Sedan 1998 anställd, VD och delägare i familjeföretaget Byggnadsfirman Erik Wallin AB.

10

Efter 40 år:

Gesäll- och mästarbrev delades ut Fem mästarbrev och tre gesällbrev delades ut i samband med byggmässan Nordbygg den 21 mars 2012. Den gamla traditionen återupptogs efter 40 år.

Till rungande applåder, hurrarop och ljudliga visslingar fick gesällerna och mästarna ta emot sina bevis för stor yrkesskicklighet ur legendaren Reinhold Gustafssons hand.

Samtidigt delade även Reinhold Gustafsson ut stipendier från Reinhold Gustafssons Stiftelse, som förvaltas av Murmestare Embetet i Stockholm, för framstående arbete.

Dessa gick till murarmästaren Tomas Lööw (25 000 kronor) och gesällen Jonathan Heikenberg (10 000 kronor).

– Det är otroligt viktigt med yrkesmän. Ni är praktexempel på hur vi tar vara på hantverksskickligheten i landet, sade Reinhold Gustavsson, 91 år, och den näst äldste av ledamöterna och förre ålderman i Murmestare Embetet i Stockholm.

– Detta är ett historiskt ögonblick när vi nu återupptar traditionen med att dela ut mästar- och gesällbrev. Vi vill visa att vi har en murarkår som både klarar att ta sig an det framtida byggandet och våra gamla byggnader, sade Gino Carinci, ordförande i SPEF, Sveriges Murnings- och Putsentreprenörförening.

Text och foto: Peggy Häggqvist.

Reinhold Gustafsson omgiven av mästare och gesäller vid Nordbygg 2012.

11

12

Mästare i andra städer

anslutna till Murmestare Embetet i Stockholm Av Björn Hallerdt

Sedan murmästareämbetet i Stockholm fått sin skråordning 1487 dröjde det nästan tvåhundra år innan nästa skrå grundades . Först mot slutet av 1600-talet tillkom nya skrån, de första i Lund 1671 och Göteborg 1673 . Vid skråtidens slut hade antalet murmästareämbeten stigit till åtminstone tolv, förvånansvärt många av dem i Skåne .

Frånvaron av privilegierade skråsammanslutningar innebar givetvis inte att alla andra städer saknade yrkesverksamma murare . Även om trähusen totalt dominerade småstäder och landsbygd fanns det överallt behov av murade grunder, eldstäder och skorstenar . Kyrkor, slott och herrgårdar var byggnadstyper som också krävde medverkan av murare . För tiden före 1600-talets mitt är uppgifterna om tillgången på murare ute i landet sporadiska och slumpmässiga . I stockholmsämbetets skråordning av 1487 och dess tillägg från 1601 finns ingen klausul att mästarna där skulle ha något ansvar för kollegorna utanför huvudstaden . Tillsynen av hantverkarnas arbete var en kommunal angelägenhet: borgmästare och råd stadfäste reglerna och en rådman hade som rådsbisittare tillsyn över den löpande verksamheten .

När kraven på utbildning och yrkeskunskaper skärptes vid stormaktstidens början tog Kronan ett fastare grepp om regelverket . År 1669 utfärdades för första gången en allmän skråordning, som skulle tjäna som mönster för alla nya ämbeten och även leda till kompletteringar av äldre skrån . Inom murmästareämbetet i Stockholm följde långa diskussioner som 1696 utmynnade i ett utförligt förslag till ny skråordning, dock aldrig formellt antagen . Där sägs ingenting om anslutning av mästare i andra städer, bara hur inflyttade murmästare skulle bevisa sin yrkeskunskap för att få arbeta i Stockholm . Det framgår också att längre arbetsperioder på annan ort medförde krav att mästaren skulle erlägga ny avgift till lådan för att åter vinna inträde .

1720 kommer en ny allmän skråordning med precisering av relationerna mellan ämbetena i Stockholm och landet i övrigt . Där slår man fast att alla under skrån lydande hantverk skall ha sina gillen och sammankomster. I en stad där det finns tre mästare inom samma hantverk skall ett skrå inrättas . Är de färre än tre skall de hålla sig till skrået i närmaste stad inom landet eller om det inte finns något i landsorten till ”Stockholms gille”. Mästare i andra städer behöver inte infinna sig till sammankomsterna, enligt reglerna fyra gånger om året, men de skall skicka in kvartalspenningar . Efterlevnaden av denna föreskrift var det si och så med, och många landsortsmästare resterade i åratal eller försummade helt att betala . En del gjorde bot i efterskott, exempelvis Petter Östberg i Skänninge, som 1775 sände in kvartalsavgifter för tolv år . – Senare skråordningar fastställdes stundom av Kommerskollegium .

13

Stockholms murmästareämbetes inflytande i landet De medvetna murmästarna i Stockholm satte på flera sätt agendan för yrkets utövande i hela landet . Deras verksamhetsfält var ingalunda begränsat till huvudstaden, utan de kunde åtaga sig även långvariga uppdrag på annan ort . Hans Claeson Cure, som blivit mästare 1672, flyttade till Narva 1684 och blev kvar där till sin död; änkan flyttade tillbaka 1708, just då stormaktsväldet började falla samman och Estland gick förlorat . De mest framstående, som utnämnts till slottsmurmästare, fick åtfölja och företräda sina uppdragsgivare, det vill säga slottsarkitekterna, i Kronans tjänst . Det gällde t .ex . Jonas Nilsson Fristedt under Tessin d .y . och Johan Christopher Kiörner under Hårleman . Gösta Selling har visat, hur stockholmsmurarna till stor del satte sin prägel på herrgårdsbyggandet i Mellansverige; ett uppmärksammat exempel var Elias Kessler, som ritade och uppförde bruksherrgårdarna i Österby och Harg . Johan Daniel Elfström, mästare 1770, vistades 1780-87 i Vasa, där han fått uppdraget att leda uppförandet av det ståtliga hovrättshuset efter Carl Fredrik Adelcrantz’ ritningar . I brev hem till åldermannen sticker han inte under stol med att hans färdigheter överglänser de finska yrkesbrödernas men klagar över att han inte får några uppdrag av borgarna i Vasa . – Även kyrkobyggnader i andra landsändar stod på stockholmsmurarnas program .

Hovrättshuset i Vasa, uppfört 1780-86 efter ritningar av Carl Fredrik Adelcrantz. Bygget leddes av stockholmsmurmästaren Johan Elfström. Foto Kaj Höglund, Österbottens museum, Vasa.

14

Stockholmsskrået spelade en viktig roll också för yrkesutbildningen . Av de mer än fyratusen lärlingar som skrevs in hos murare i staden mellan 1701 och 1847 kom en stor del från andra orter och tog som färdigutskrivna gesäller ofta arbete utanför staden . I några fall sökte sig gesäller till mindre städer med brist på yrkeskunnigt folk i förhoppning att med magistratens goda minne vinna mästarvärdighet och burskap . De speciella mästerstyckeritningarna, som blev regel i Stockholm från 1642, vann efterföljd åtminstone i Göteborg (från 1677) och Lund (från 1692) .

När det blev aktuellt att bilda nya murarämbeten begärde man gärna in skråordningen från Stockholm som underlag, och pionjärerna hade i flera fall sin bakgrund som medlemmar i ämbetet där .

Uppgifter om stockholmsämbetets anslutna mästare på andra orter finns framför allt i inskrivningsböcker och protokoll . Enstaka brev och ett par mästarbrev är dessutom bevarade . De externa yrkesbröderna är inte representerade bland mästerstyckeritningarna, och kraven på mästarprov har varierat ganska godtyckligt . Då en landsortsmästare sökte inträde i hemstadens skrå skedde det i regel med intyg från magistraten . Som bevis på sin yrkeskunskap kunde han då hänvisa till att han ritat och uppfört en byggnad. Ville han flytta till Stockholm och etablera sig där avkrävdes han nytt mästarprov, och inte sällan sökte ämbetet hindra nykomlingar att vinna inträde . Det kunde leda till långvariga kontroverser, där myndigheterna blev nödsakade att gå emellan och fatta beslut i strid med skråets .

Alla mästare i stockholmsämbetet hade heller inte uppnått sin värdighet enligt de vanliga reglerna . Carl Hårleman utnämnde 1748 den blott tjugoårige J .C . Kiörner d .y . till andre slottsmurmästare, varefter fadern-åldermannen förevisade fullmakten och begärde att sonen skulle anses vara mästare . Det blev han också två år senare utan vidare prov . – J .W . Elies togs in i ämbetet 1768, sedan kungen utnämnt honom till murmästare vid grundläggningen av S:t Olofs (Adolf Fredriks) kyrka . På liknande sätt blev Anders Tottie P:son 1788 utnämnd till murmästare efter grundläggningen av Botanicum i Uppsala. Det finns fler exempel på avvikelser från normerna .

Mästarna i andra städer Först med 1720 års allmänna skråordning började anslutningen av mästare i andra städer till murmästareämbetet i Stockholm . Som första namn noterades 1729 Christian Haller, tyskfödd men verksam i Karlstad . Där uppförde han domkyrkan och fick flera lärjungar och efterföljare som kyrkobyggare. Andra landsortsstäder följde kontinuerligt: Malmö 1734 (Lorenz Knatt), Jönköping 1739 (Sven Månsson Strömberg)), Gävle 1755 (Daniel Lundquist), Uppsala 1755 (Adam Lindberg) och vidare fram till Visby 1780 (Johan Kiemnitz) . Det blev alltså under en ganska begränsad period som systemet praktiserades, med stark koncentration till 1750-1760-talen .

Totalt tjugo städer är representerade med trettiofem mästare, från Malmö i söder till Härnösand i norr, från Mariestad i väster till Lovisa i Finland i öster .

Det finns alltså inga exempel på att stockholmsanslutna mästare i andra städer avkrävts mästarprov i form av ritningar . Däremot har ett koncept och ett original till mästarbrev bevarats . Lorenz Knatt hade gått i lära hos Johan Mattsson Bäckman och skrevs ut som gesäll 31/1 1726 . Sedan han slagit sig ner i Malmö och börjat arbeta som murare där anklagades han för intrång . För att freda sig och kunna fortsät15

ta i yrket begärde han då mästarbrev från ämbetet i Stockholm . Ett sådant är också bevarat i koncept eller kopia, utfärdat 11/7 1734 . Det innehåller reservationen att om Knatt återvände till huvudstaden skulle han bli tvungen att utföra mästerstyckeritningar . Murmästareämbetet i Malmö grundades eller återupprättades 1745, och Knatt blev 13/11 1751 medlem där, sedermera både bisittare och ålderman . Det hindrade inte att stockholmsämbetet 1766 på nytt upptog honom som medlem – sådan dubbelbokföring förekom även i ett par andra fall .

Daniel Hagman hade gått i lära hos Christian Wüstner i Stockholm från 1735 .

Hans mästarbrev, bevarat i original, utfärdades 8/2 1759, märkligt nog eftersom Hagman då redan hade mästarbrev från magistraten i Sundsvall. Återigen finns inskränkningar i texten: Hagman förklarades vara mästare bara ”i staden Sundsvall, men icke annorstädes”, ”att uti berörde Stad samt omkring liggande orter sitt lärde handtwerck … idka och drifwa” . Den nye mästaren kom tvivlarna i Stockholm på skam: han kom som stiftsbyggmästare att bli en betrodd och duglig kyrkobyggare .

Han uppförde således kyrkorna i Selånger, Attmar, Tuna, Indal, Ljustorp, Torp och Borgsjö i Medelpad, Säbrå och Sollefteå i Ångermanland, Brunflo och Lit i Jämtland . Tornlösa kyrkobyggnader med brutet och valmat tak och tre stjärnvalv var hans mest karakteristiska verk .

Nils Törnberg, som gått i lära hos sin äldre bror Anders i Kalmar, skrevs ut som gesäll 1761 . Därefter arbetade han en tid hos åldermannen Eric Roos i Stockholm . Som verkgesäll hos Elias Kessler uppförde han 1769-70 vid Ekolsunds slott ett furstligt kök med två eller tre valv, ”vars like näppeligen lärer finnas i riket” och däröver tre

Mästarbrev för Daniel Hagman i Sundsvall, utfärdat 8/2 1759 av murmästareämbetet i Stockholm. Original och foto Nordiska museet.

16

våningar med trappor . Detta arbete godkändes som mästarprov under förutsättning att Törnberg inte slog sig ned i Stockholm . Han blev 1770 murmästare i Norrköping och fortsatte där i yrket till 1796 men var på senare år också verksam som bryggare .

I likhet med Knatt kom även andra murmästare att lämna ämbetet i Stockholm för att ansluta sig till nygrundade skrån i andra städer – Uppsala, Kalmar och Jönköping .

Växande antal murmästareämbeten i landet Under 1700-talet kom skråväsendet alltmer att ifrågasättas . Man ansåg inte utan skäl att det var föråldrat och tungfotat, gav redan etablerade mästare orättmätiga förmåner av monopolliknande karaktär och fördröjde utvecklingen . Större frihet i näringslivet efterfrågades ständigt . Men hantverkarna försvarade ihärdigt sina privilegier, och det dröjde ända till 1846/47, innan systemet avskaffades .

Samtidigt utvidgades kretsen genom att flera nya murmästareämbeten tillkom.

Stockholmsskrået tjänade då i växlande grad som förebild, och dess skråordning användes ibland som mönster, även sedan den allmänna skråordningen utgivits 1720 . I Skåne var aktiviteten påfallande stor, och redan under den första svenska tiden tillkom flera yrkessammanslutningar. Först var Lund (1671), som senare enrollerade mästare i Malmö, Landskrona, Kristianstad och Simrishamn . Närmast följde Helsingborg (1692) och Ystad (1699) . Möjligen hade även Malmö och Landskrona murmästareämbeten omkring 1700; i Malmö fanns ett gesällskap 1709, och Landskrona kan ha haft för avsikt att bilda eget skrå samtidigt som Helsingborg men ej

Attmars kyrka i Medelpad, uppförd 1760-62 av murmästaren och stiftsbyggmästaren Daniel Hagman. Han var verksam i Härnösand och Sundsvall men ansluten till murmästareämbetet i Stockholm. De flesta av hans kyrkor är tornlösa med brutet och valmat tak och har interiörer med två eller tre stjärnvalv. Foto Länsmuseet Murberget.

17

fullföljt planen . Först långt efter Stora ofredens nödår blev projekten genomförda, i Malmö 1745 . Landskrona hade 1756 fått tillstånd från Kommerskollegium att inrätta murmästareämbete och tillställdes en särskild skråordning i fyra punkter . Stadens magistrat tog beslut först året därpå, och ämbetet höll sin första sammankomst 6/5 1757. Då beviljades fortifikationsmurmästaren Gottlob Hindrik Liebstein medlemskap och valdes samtidigt till ålderman . Han påstods tidigare ha tillhört murmästareämbetet i Kristianstad, vilket annars är okänt . Ytterligare ett skånskt skrå tillkom emellertid, nämligen i Simrishamn 1790 .

Stockholms inflytande på utvecklingen i Skåne var inte särskilt betydelsefullt.

Utöver den ovan nämnde Lorenz Knatts överflyttning till Malmö kan nämnas, att Helsingborgs-skrået 1731 vädjade om hjälp från huvudstaden . Murerlavet i Köpenhamn hade ifrågasatt kompetensen hos tre gesäller med attester från magistraten i Helsingborg men fick nu den begärda bekräftelsen på deras yrkeskunskaper.

Norr om Skåne-gränsen dröjde skrågrundningarna längre . Enda undantaget var Göteborg, som alltså fick sitt murmästareämbete 1673. När Kalmar grundade sitt murarskrå 1772 hade två av medlemmarna mästarbrev från Stockholm och den tredje från Helsingborg . Detta nya ämbete anslöt sedan mästare från Torslunda, Mönsterås, Växjö, Jönköping, Norrköping och Linköping . Städerna bland dessa orter hade tidigare sorterat under stockholmsämbetet .

I övre Sverige skulle med säkerhet endast två nya murmästareämbeten tillkomma . I Uppsala beviljade magistraten tillstånd 1764 . Alla de tre mästarna från begyn-

Vid Ekolsunds slott uppförde Nils Törnberg som verkgesäll hos J.W. Elies åren 1769 ett furstligt kök med ovanliggande bostadsutrymmen i tre våningar. Han fick räkna detta bygge som sitt mästarprov och verkade sedan som murmästare i Norrköping.

Foto Johan Dellbeck, Upplandsmuseet.

18

nelsen, Adam Lindberg, Eric Sjöberg och Johan Örström, tillhörde tidigare ämbetet i Stockholm, och övergången hade på vanligt sätt pikanta inslag . De tre utbrytarna skickade genast ett brev till den gamla gemenskapen och tackade ”för den benägenhet dem vederfarits” . Den syrliga repliken blev att de borde betala sina kvartal fram till den dag de erhållit sina privilegier .

Sedan åldermannen Lindberg och bisittaren Sjöberg svurit borgareden inför magistraten inbjöd Lindberg vårfrudagen 1764 hela magistraten till ett dundrande kalas . Den överdådiga förplägnaden sköljdes ner med fyra kannor brännvin, dricka, ett halvt ankare franskt och en kanna portugisiskt vin . Det hela gick löst på 435 daler, men så åtog sig också politieborgmästaren Carl Gustav Printz att presidera vid sammankomsterna .

Redan följande år började uppsalaämbetet anta mästare från andra städer som medlemmar och samlade efterhand inom sin krets yrkesbröder från hela Nordsverige: Söderhamn, Hudiksvall, Gävle, Falun, Enköping, Västerås, Karlstad och Norrtälje . Den sist intagne, Matts Gustaf Edenström från Norrtälje, anslöts så sent som i mars 1845, bara ett par år innan skråväsendet avskrevs .

Ett par murmästare i Jönköping hade vid 1700-talets mitt tillhört ämbetet i Stockholm, men 1814 fick staden sin egen skråsammanslutning. Man kan fråga sig hur det förhöll sig med tillgodoseendet av kravet på tre mästare, då vid olika tillfällen en kakelugnsmakare, en kopparslagare och en kammakare fick kallas in som bisittare. Men verksamheten konsoliderades, och skrået fick tillskott från Karlskrona och en medlem i Eksjö .

Det är förvånande att en så liten stad som Simrishamn räckte till för att inrätta eget murmästareämbete, när betydligt större städer, exempelvis Karlskrona, Norrköping och Gävle, veterligen saknade sådant . Ett liknande fall dyker upp vid 1800-talets början, då magistraten i Laholm 1818 ger murargesällen Andreas Dahlberg från Helsingborg tillstånd att slå sig ned i staden, utöva sitt yrke och vinna burskap . Varken stadens murare eller borgerskapets äldste hade något att invända .

Villkoret var att Dahlberg skulle ”vid det i Staden varande Skrå Gille af Murare Handtwerket, förwärfwa sig behörigt Mästerskap”. I officiella förteckningar över stadens skråsammanslutningar förekommer dock inget murmästareämbete . Försörjningsmöjligheterna tycks ha varit otillräckliga, ty två år senare begär och får Dahlberg tillstånd att även utöva skräddaryrket (!) . Möjligen gav han ändå upphov till en murardynasti: 1847 arbetar A . Dahlberg som murare i staden, och 1861 får C .M . Dahlberg mästarbrev som murare i Laholm .

Ytterligare några städer kan enligt ofullständiga notiser ha haft murmästareämbeten, men bristen på bevarade skråhandlingar gör att man måste ta uppgifterna med reservation . Till denna gråzon hör följande städer: Norrköping: Skråfrågan hade aktualiserats redan 1665, men inget murmästareämbete nämns i 1717 års inventarium över skråväsendet i staden . Murmästaren J .G .

Strobel kallas ändå ålderman 1751 .

Nyköping: Staden fick 1666 tillstånd av Kommerskollegium att inrätta murmästareämbete, men förslaget genomfördes ej .

Karlskrona: Murmästarna var 1755 organiserade i någon form . ”Ämbetet” nedlades enligt uppgift 1824, då åldermannen A . Tisch (?) av åldersskäl frånträdde sitt uppdrag och det bara fanns en murmästare kvar .

19

Växjö: På 1770-talet hade staden tre murmästare, men ett förslag att inrätta eget ämbete genomfördes ej .

Lidköping: I brev till ämbetet i Stockholm uppgav murmästaren Sven Månsson Strömberg i Jönköping att han givit sig under Lidköpings vällovliga murmästareämbete, där det då skulle finnas fyra andra mästare; åldermannen uppgavs heta Günter . Två år senare hade Lidköping murargesällskap .

Gävle: Norrlandsstäderna anmälde 1789 att de tänkte bilda eget murmästareämbete i Gävle, men initiativet fullföljdes inte . Norrlänningarna fortsatte i stället att tillhöra Uppsala-skrået, där Gävle-mästaren Daniel Lundquist redan 1771 blivit ålderman .

Ett murmästareämbete för riket Sammanfattningsvis kan man hävda att murmästareämbetet i Stockholm blev mönsterbildande för riket i övrigt med undantag för Skåne, som fick starkare impulser från det gamla moderlandet Danmark. Den tidiga skråordningen fick tjäna som förebild vid nybildningen av ämbeten ända in i 1700-talet . Genom att ta in medlemmar från många andra städer blev ämbetet i någon mån en sammanhållande kraft, inte alltid till landsortsstädernas fördel . De talrika gesäller som fått sin yrkesutbildning i Stockholm tog i många fall med sig sina kunskaper ut i landet . Det betydande inslaget av invandrade tyska mästare förmedlade åtminstone till 1700-talets mitt nyheter från kontinenten . Genom sina stränga krav både på gesällprov och mästerstycken upprätthöll stockholmsämbetet en hög kvalitetsnivå . När Murmestare Embetet i vår tid återupptagit stöd och uppmuntran till utbildning i traditionella hantverksmetoder förvaltar man detta historiska arv .

Källor i korthet Murmestare Embetet i Stockholm Protokoll, inskrivningsböcker, brev, mästarbrev Nordiska museets arkiv Handlingar från murmästareämbetena i Landskrona, Uppsala och Jönköping, mästarbrev Hallands konstmuseum Handlingar från murmästareämbetet i Laholm Henrik Alm, Murmästare-ämbetet i Stockholm. 1935 Armas Luukko, Vasa stads historia II, 1766-1808. 1981 Werner Pursche och Björn Hallerdt, uppsatser i Murmestare Embetets årsskrifter 1974-2008 Monografier över ett antal svenska städer

20

Murmästareämbeten i Sverige.

1 Stockholm 1487 2 Lund 1671 3 Göteborg 1673 4 Helsingborg 1692 5 Ystad 1699 6 Malmö 1745 7 Landskrona 1757 8 Uppsala 1764 9 Kalmar 1772 10 Simrishamn 1790 11 Jönköping 1814 (12 Laholm 1818)

21

Städer med murmästare anslutna till ämbetet i Stockholm. Årtalet är det första som noterats i handlingarna.

1 Karlstad 1729 Christian Haller, Johan Reincke, Sven Hertz 2 Malmö 1734 Lorenz Knatt 3 Jönköping 1739 Sven Månsson Strömberg, Anders Andersson Drake 4 Uppsala 1755 Adam Lindberg, Eric Sjöberg, Johan Örström 5 Gävle 1755 Daniel Lundquist 6 Norrköping 1755 Martin Neuman, Joh . Fredrik Fehmer, Nils Törnberg 7 Arboga 1757 (jfr Örebro) Joh . Berg 8 Kalmar 1758 Anders Törnberg, Nils Berg, 9 Lovisa 1764 Johan Scharström, Anders Skarström 10 Västervik 1758 Anders Herr, Samuel Dahlgren 11 Nyköping 1758 Niclas Falck, Eric Örström, Anders Sundström 12 Sundsvall/Härnösand 1759 Daniel Hagman, Pehr Hagman(son), Simon Geting 13 Örebro 1763 (jfr Arboga) Johan Berg 14 Skänninge 1764 Petter Östberg 15 Växjö 1764 Jonas Strömberg 16 Västerås 1764 Petter Schultzberg, Joh . Carl Runström 17 Linköping 1765 Johan Flodin 18 Sala 1770 Carl Rahm, Jöns Berg 19 Mariestad 1773 Joh . Lindstedt 20 Visby 1780 Johan Kiemnitz

22

Tre turbulenta decennier 1980–2010

Rapsodi från Stockholms bygg- och fastighetsvärld Av Anders Gullberg, forskningschef vid Stockholmsforskningen, Stockholms stadsmuseum och adjungerad professor i teknik- och vetenskapshistoria, KTH. och Andreas Pemer, frilansande skribent, medlem i Samfundet S:t Eriks redaktionskommitté

Inledning Vad har hänt i Stockholms bygg- och fastighetsvärld sedan 1980? Bostadspolitikoch byggande före 1970-talskriserna, miljonprogrammet och cityomdaning är väl belysta . Men de turbulenta decennier som sedan följde är ofullständigt dokumenterade . I denna text ges några glimtar från Stor-Stockholm mot bakgrund av nationell politik och internationella influenser. Till följd av källäget och skillnader i medial exponering är förhållandena i förortskommunerna något summariskt behandlade .

Förhoppningsvis kan dessa rader inspirera till en mer uttömmande och systematisk historieskrivning .

Förspel Kapitalism eller socialism var den stora frågan i Europa efter andra världskriget .

Sverige valde det första alternativet efter riksdagsvalet 1948 . Men bygg-, fastighets- och finanssektorerna kom att bli något av ett undantag – en slags medelväg – med betydande inslag av planhushållning som riktade udden mot den privata fastighetsägaren men som gav entreprenadbyggarna goda villkor . Hyror och överlåtelsepriser reglerades från 1942 och efter kriget skedde ett omfattande byggande i offentlig regi och på gynnade villkor genom statlig styrning av kreditgivningen .

Inte minst Stockholms stad var en aktiv part i bostads- och fastighetspolitiken med stort markinnehav och omfattande förvärv också i förortskommunerna, men starka bostadsbolag varav Svenska Bostäder byggde i egen regi, och en kommunalledd 23

2 1,8 1,6 1,4 1,2 1,0 0,8 0,6 0,4

0

1952 1954 1956 1958 1960 1962 1964 1966 1968 1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008

0,2

Figur 1. Årlig befolkningsförändring i procent i Stockholms län 1952 – 2008, 5 års glidande medelvärde.

omvandling på Nedre Norrmalm . Enligt stadsplaneexpertisens uppfattning från 1930-talet och långt framåt i tiden borde den gamla bebyggelsen på Stockholms malmar rivas och underhåll och renovering motarbetades .

Ambitionerna att en gång för alla avskaffa bostadsbristen och göra den ännu kvarvarande hyresregleringen obehövlig ledde i mitten på 1960-talet, under det så kallade miljonprogrammet till en aldrig tidigare skådad bostadsproduktion över hela landet . Bland de företag som engagerades var BPA med 13 500, SCG med 11 000, 16 allmännyttiga med tillsammans 8 000, Diös med 5 000, Siab med 3 000 samt Platzer och Hallström & Nisses med 2 500 lägenheter vardera på årsbasis i början av 1970-talet och över hela landet . En tredjedel av den producerade volymen var egna hem, vilket ofta glöms bort . Samtidigt som detta enorma utbud kom ut på marknaden släpptes prisbildningen fri, men med ett viktigt undantag: hyresrätten .

Två parallella marknader uppstod, en reglerad och en fri som omfattade bostadsrätter, egna hem och lokaler . År 1971 inträffade det ingen väntat sig . Befolkningen minskade i Stockholmsregionen för första gången på ett halvsekel. Många finländare flyttade hem under det tidiga 1970-talet medan den så kallade gröna vågen var av mindre betydelse för huvudstadens utveckling . Många var också de som valde att bo i ett eget hem, och det på mycket goda villkor, istället för att fylla förorternas flerfamiljshus. 10 000tals lägenheter stod outhyrda och nybyggandet minskade till en fjärdedel, nu med ett dominerande inslag av enfamiljshus . Värst drabbades de allmännyttiga bolagen .

Det blev ebb i kommunala men också privata kassor och senare under 1970-talet späddes problemen på med två oljeprischocker . Dessa hade föregåtts av en internationell valutaoro under slutet av 1960-talet till stor del betingad av USA:s enorma 24

utgifter för Vietnamkriget . Som en följd avbröts 1971 valutasamarbetet från 1945 inom det så kallade Bretton Woodssystemet .

I mitten på 1970-talet infördes differentierade räntesubventioner till bostadsbyggandet som en permanent ordning, något som på sikt skulle visa sig vara mycket kostsamt för statskassan . Under åren 1977–1994 rörde det sig om närmare 300 miljarder kronor . Samtidigt lades grunden för bruksvärdesystemet som sent omsider kom att ersätta hyresregleringen för hyresrätter som infördes under krigsåren .

En rad villkor infördes också för de statliga bostadslånen som att projekten skulle upphandlas i konkurrens och att kommunen förmedlade marken, det så kallade markvillkoret .

För vissa var dock bilden ljusare . Prisstegringarna på villamarknaden gjorde att den som ägt sitt hus under några år faktiskt fick betalt för att bo. Men skillnaderna mellan olika delar av Stor-Stockholm var betydande . En likvärdig villa var till exempel 50 procent dyrare om den låg på Lidingö jämfört med Botkyrka . I Stockholms innerstad slumrade enorma värden för den som kunde föra över objekt från den prisreglerade till den fria marknaden . Vinster på 25 procent och däröver var inte ovanliga och generösa statliga ombyggnadslån ökade attraktiviteten ytterligare . Men vem skulle kamma hem vinsterna? Var det de gamla fastighetsägarna, hyresgästerna, nymornade fastighetsutvecklare eller skattekollektivet i kommunens skepnad? I Stockholm var kampen hård och den fördes bland annat med hjälp av statlig lagstiftning som en kommunal förköpslag och den så kallade Lex Backström som gav kommunernas fastighetsnämnder rätten att stoppa köpare som inte ansågs seriösa . Trots detta levde branschen väl . Från 1973 till decenniets slut steg fastighetsaktierna med 10 gånger mot blott en fördubbling för börsens generalindex under samma period .

Under åren runt 1970 kom den förda stadsbyggnadspolitiken i vanrykte . Den mest kända protesten var naturligtvis Almstriden, men även opinionsyttringarna mot Skärholmen, innerstadsbilismen, breddningen av Karlbergsvägen och Norrmälarstrand, ockupationen av Svenska Bostäders hus i kvarteret Mullvaden och aktionen för att rädda Münchenbryggeriet väckte uppmärksamhet och i flera fall framgång . I Stockholm föreslogs att en trängselavgift skulle införas och det bestämdes att både biltrafiken och kontorsvolymen i centrum skulle minska. När det så kallade Sahlénhuset, numera MOOD, stod färdigt 1978 var sista delen av den stora grop som i flera år legat obebyggd i stadens centrum äntligen fylld. Återhämtning efter kommunala storprojekt 1979–1985 Initiativet i stadsbyggnadsfrågor övergick från ekonomiskt pressade kommuner till det privata näringslivet . Fenomenet kom att kallas förhandlingsplanering men kommunerna behöll ett trumfkort i byggrätten . Både Globen (projekttävling 1985, invigd 1989) och delar av Vasaterminalen finansierades delvis genom att en ökad exploatering medgavs . Stora projekt började återigen bli intressanta, men inte längre i regionens periferi . Istället var det övergivna kajer, bangårdar och industriområden i centrala lägen som drog till sig förädlingsintresset . Även mindre projekt, så kallade infill, och vindsombyggnader stod på dagordningen.

Hög inflation, underblåst av två stora devalveringar och goda avdragsmöjligheter gjorde fastighetsinvesteringar med hög belåning – ofta mellan 70 och 90 procent 25

I det nedgångna kvarteret Pyramiden vid Götgatan på Södermalm slumrade enorma värden.

Skattebetalarna i Svenska Bostäders skepnad gjorde en bra affär som köpte hela kvarteret 1972 för 343 kronor per kvadratmeter våningsyta. Vinnare blev också de hyresgäster i kvarteret som senare kunde förvärva sina bostäder som bostadsrätter till priser klart under marknadsvärdet. Foto Stockholms Stadsmuseum 1973, Fi26616. Foto: Bruno Ehrs 26

0,9 0,8 0,7 0,6

Allmännytta

0,5 Privat hyresrätt

0,4

Bostadsrätt

0,3 0,2 0,1 0,0 1970

1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010

Figur 2. Upplåtelseformer för lägenheter i Stockholms innerstad 1970–2010 som andel av beståndet.

– attraktiva . Genom en skatteuppgörelse mellan Fälldinregeringen och socialdemokraterna, den så kallade underbara natten i april 1981, minskade dock värdet av ränteavdragen till som mest 50 procent . Värdestegringen för centralt belägna kontorsfastigheter kunde uppgå till 25 procent per år . Inte minst försäkringsbolagen var aktiva på denna marknad . Byggnadshistoriska värden började uppskattas också rent kommersiellt . Lösningar för att bevara Sturebadet, Berns och andra klenoder fick sökas i privat regi, ibland med gallerior och överglasningar som värdehöjande inslag . Aktiviteten på Stockholms fondbörs ökade dramatiskt från en omsättning på två miljarder år 1979 till 142 miljarder sju år senare .

Befolkningsökningen tilltog under perioden och bostadsbyggandet återhämtade sig något efter miljonprogrammets kalldusch . Två tredjedelar av produktionen skedde i förortskommunerna och en fjärdedel av investeringarna avsåg renoveringar . De statliga subventionerna var betydande . På nationell nivå formulerades målet att 425 000 lägenheter skulle rustas upp eller byggas om under en tioårsperiod, något som dock inte uppnåddes . I innerstaden minskade inslaget av privatägda hyreslägenheter dramatiskt, från 85 år 1970 till 60 procent av beståndet 1985 .

Expanderade gjorde istället bostadsrätterna med 14 och allmännyttan med 11 procentenheter . Familjebostäders försäljning år 1979 till hyresgästerna på Pilgatan 25, Kungsholmen förebådade vad som komma skulle . Tills vidare stoppades emellertid dessa affärer i och med valsegern för vänstersidan i Stadshuset samma år .

Bland bostadsprojekt som pågick eller färdigställdes märktes Dalen på ett område ursprungligen avsett för storsjukhus, HSB:s nya område på Reimersholme, Snösätra i Rågsved, Ekensbergs Varv, Ringen (också med affärscentrum) på Södermalm, Skarpnäck, Minneberg, Kista, Norra Hammarbyhamnen och Myrstuguberget i Huddinge .

27

Projekt utanför bostadssektorn var Tensta gymnasium, Tenstahallen och Tensta Träff, postterminalen i Tomteboda, Sergel Plaza Hotell vid Brunkebergstorg och Royal Viking Hotel på Vasagatan . I Kista expanderade arbetsplatsområdet .

Det protesterades mot innerstadstrafiken, Norra länken, husrivningar och höjda hyror i samband med upprustningar av lägenheter .

Händelser i urval 1979 Stockholms stad köpte Södra Stationsområdet från Statens Järnvägar .

1980 Stor-Stockholms bostadskö slopades . Staden köpte Hanstaområdet på Järvafältet av Sollentuna kommun där en ny stadsdel planerades . Produktionsanpassad belåning infördes . Befolkningen i Stockholms innerstad som stadigt minskat sedan toppnoteringen 1944 med 480 000 invånare uppgick till blott 225 940 men i fortsättningen kom befolkningen att växa tack vare ökad attraktivitet, renoveringar och nybyggnationer .

1981 Detta kom att bli bottennoteringen för Stockholms stads befolkning som hade minskat med 20 procent sedan toppåren . Under resten av 1980-talet började siffrorna långsamt att stiga . Sten Mörstedts Citadellet börsintroducerades och blev ett av Sveriges största fastighetsbolag bland annat efter köp av Luma-fabriken och Åhléns-fastigheten på Södermalm . 1 000 lägenheter beräknades vara smygkontoriserade och skulle återsällas . Marcus Wallenberg sålde Grand Hotell och Stockholms Ångslups AB till Jan Pehrsson . Pehrsson sålde därefter stora delar av sitt fastighetsinnehav till Stockholms Ångslups AB som sedan ökade sitt innehav ytterligare . I Frescati tillkom Allhuset med Ralph Erskine som arkitekt, det första tillskottet efter de blå husen .

1982 Lag om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt eller kooperativ hyresrätt infördes . Reinhold AB börsnoterades och kursen steg med 260 procent mellan 1984 och 1986 . Trygg-Hansa köpte Diligentia till rekordlåg direktavkastning om 6,6 mot dåtidens normala 10 procent . Fastighetsvärlden har senare refererat uppfattningen att detta startade spekulationsvågen under 1980-talet .

1983 ROT-programmet infördes . Riksdagen återvände från Sergels torg till det ombyggda huset på Helgeandsholmen . Stor demonstration mot löntagarfonderna .

1984 Söderleden och Johanneshovsbron öppnades för trafik. I Skärholmen glasades gångstråken i centrum in .

28

1985 Statlig fastighetsskatt infördes . Planerna på en ringled började ånyo diskuteras . Sturebadet eldhärjades och utställningen BO 85 Bygg för gemenskap gick av stapeln i Upplands Väsby . Den kommunala bostadsstiftelsen Haningehem beslutade om det stora upprustningsprojektet Svithiod som med bolaget Formators hjälp skulle vända den negativa utvecklingen i Brandbergen och Valla där 3 000 lägenheter byggts under perioden 1968–1976 . Redan 1973 brottades man med problem som outhyrda lägenheter, social segregation, stor omflyttning och skadegörelse. Sedan dess hade kommunen kompenserat stiftelsen med 67 miljoner för uteblivna hyresintäkter, utöver det statliga stöd som betalats ut .

Krediterna flödar 1985–1990 Novemberrevolutionen som inträffade 1985 innebar en avreglering av kreditmarknaden bland annat genom att Riksbanken inte längre kontrollerade bankernas och de andra finansinstitutens utlåning. Renoveringar och fastighetsinvesteringar kunde lånefinansieras med de galopperande värdestegringarna i kommersiella fastigheter som säkerhet . I Stockholm ökade värdena med omkring 800 procent under 1980-talet medan hyrorna växte med 300 procent . Bankerna höjde på kort tid sin utlåning till andra finansinstitut som i sin tur hjälpte till med finansieringen av den snabbt växande fastighetshandeln . År 1987 blev det möjligt för svenska företag att investera i utlandsfastigheter . Paris, Bryssel, London och Spanien var målet för byggoch fastighetsbolagens uppköpsresor. En stegrad inflation mot slutet av decenniet spädde ytterligare på inköpsviljan och en allmän byggnadsoptimism grep omkring sig . Försäkringsbolagen, och då inte minst Skandia, genomförde stora affärer med centralt belägna kommersiella fastigheter .

30 000 25 000 20 000

Antal lägenheter

15 000

Därav i småhus

10 000

Därav i flerbostadshus

5 000

1955 1958 1961 1964 1967 1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991 1994 1997 2000 2003 2006 2009

0

Figur 3. Nybyggda bostäder i Stockholms län 1955–2010.

29

Bostadsbyggandet ökade också dessa år . I landet som helhet skedde gott och väl en fördubbling under de fem åren som följde på bottennoteringen 1986, vilket innebar stora påfrestningar för statskassan på grund av höga räntesubventioner .

För Stockholmsregionen var ökningen mer blygsam med knappt 75 procent, varav andelen i förortskommunerna ökade något eller från 70 till 75 procent av de nyproducerade lägenheterna . Länets allmännytta som i början av perioden brottats med vakansproblem kunde nu se detta smälta bort .

Bland bostadsbyggprojekten kan nämnas Södra station där 14 byggherrar under en femårsperiod erbjöds bygga 2 500 lägenheter och 70 000 kvm lokalyta . En ny järnvägsstation byggdes också . I Mälarhöjden uppförde Svenska Bostäder ett antal bostadshus . Det byggdes också i Minneberg, Norra Hammarbyhamnen och Starrbäcksängen .

I övriga delar av byggsektorn var förväntningarna ännu mer uppskruvade . De kontorsanställda ökade stadigt med stegrad efterfrågan på lokaler som följd . Globen byggdes med medverkan av bland andra Siab och NCC och Globen city tillkom . Vid Klarabergsgatan öppnades en ny entré till Centralstationen där också Vasaterminalen och World Trade Center uppfördes . Vid Slussen öppnades Scandic Crown Hotel, numera Hilton och i närheten, på Hornsgatan Landstingsförbundets hus . SAS nya huvudkontor vid Brunnsviken tillkom liksom Forum Nacka . Berns Salonger och Sturegallerian med renoverad badanläggning återinvigdes . Överglasade gårdar blev något av decenniets signum och även delar av Tensta centrum fick sitt glastak . På Djurgården slog det nya Vasamuseet upp sina portar .

Den gamla traditionen i Stockholm att anlita utländska arkitekter återupptogs och resulterade senare i ett antal fullbordade projekt . Det gällde till exempel Ricardo Bofill med sin båge, Rafael Moneo med Moderna museet, Henning Larsen med Fysikcentrum och Norman Foster med Årstabron .

Händelser i urval 1986 Olof Palme mördades . Citadellet köptes upp av Stockholms Badhus som följande år förvärvades av Skandia, den största fastighetsaffären dittills . Österledskonsortiet bildades av Skanska, Atlas Copco, Fläkt och Arcona (Philipson – importör av Mercedes och Nissan) . Intressenterna var väl förankrade i Nacka och erbjöd sig att bygga Österleden mot rätten att under tre decennier uppta avgifter . Den skulle därefter överlämnas till det allmänna . Klottrare inspirerades av ett tv-program om tunnelbanan i New York och satte sina spår i den stockholmska motsvarigheten .

Det handlade om kampen om det offentliga rummet hävdades det . I Haninge kommunfullmäktige reserverade sig Miljöpartiet de gröna mot kommunal borgen till Haningehem om 919 miljoner för den hjälp som detta skulle innebära för ”Formator att genomdriva en osäker spekulation i lyxsanering .”

1987 Beijer Capital bildades och var med om att skapa finansbolaget Nyckeln som under de närmaste åren lånade ut 10 miljarder till fastighetsaffärer . Stockholms stad förlorade 442 miljoner genom spekulationer i optioner som dock skett utan sanktion från högre ort . Den nya plan- och bygglagen antogs . Syftet var att decentralisera 30

och föra över ansvar från staten till kommunerna och byggherrarna . Mindre regler och kontroller avsågs bidra till detta . Produktionsbidrag för hyres- och bostadsrätter infördes . Smärre rivningar skedde för att bereda plats för Norra Länken .

1988 Reinhold Gustafsson köpte ut sitt bolag från börsen på grund av ändrade skatteregler . Föreningen Haga-Brunnsvikens vänner skapades med syftet att värna parklandskapet runt Brunnsviken .

1989 Globen invigdes . Den så kallade århundradets skattereform beslutades med en sänkning av den högsta marginalskatten till 50 procent . Berlinmuren öppnades .

1990 Luftfartsverket avsåg att lägga ner Bromma flygplats. Riksbankchef Bengt Dennis fick regeringens uppdrag att ena stockholmspolitikerna kring en lösning av trafikfrågorna . Katarina kyrka brann ner . Stationen Stockholm Syd i Flemingsberg öppnades vilket innebar att fjärrtågen började stanna . Pendeltågsstationen hade öppnats tre år tidigare . Saddam Hussein startade Kuwaitkriget med oro på oljemarknaden som följd .

Tvärstopp i fastighets-, bygg- och finansbranscherna 1990–1995 Fastighetsbolaget Allhus klarade inte av att betala sina lån till finansbolaget Nyckeln som därför tvingades ställa in betalningarna hösten 1990 . Detta utlöste en djup och svårhanterlig kris som drabbade hela det svenska folkhushållet . Det skulle dröja sju svåra år innan de värsta följderna var övervunna . Vissa problem har dock bitit sig fast som högre arbetslöshet och betydligt höjda boendekostnader . Flera högbelånade fastighetsbolag gick över styr . Den största konkursen stod Coronado med 17,2 miljarder för följt av Reinhold med 10,0; BGB med 8,0; Constructa med 4,4 samt Consolidator och Barkmans med vardera 4,0 . Bankerna klarade inte denna påfrestning . Under de närmsta åren uppgick deras förluster till sammanlagt 180 miljarder och huvudorsaken var lån till fastighetsaffärer såväl i Sverige som utomlands . Men värst drabbades Svenska Kredit, ägt av Trygg-Hansa och Skandia, som återförsäkrade bankernas vidlyftiga utlåning och som därigenom fungerade som något av en spindel i spekulationsnätet . I december 1991 och maj 1992 tog vd respektive vice vd livet av sig . I september inställde bolaget betalningarna med en skuld på 50 miljarder . Den statliga Bankstödsnämnden inrättades för att bringa ordning i oredan . Staten övertog Nordbanken och Gota bank och höll en skyddande hand över de andra bankerna . Säkerheter i övervärderade fastigheter placerades i särskilda nödbolag . Staten skapade Securum och Retriva med döttrarna Castellum och Kungsleden. Stadshypoteks bolag fick heta Balder, Handelsbankens Näckebro, Skandinaviska Enskilda Bankens Diligentia (ej att förväxla med det ovan nämnda bolaget med samma namn), Föreningssparbankens Mandamus och slutligen Sparbanken Sveriges Tornet. I flera fall återanvändes namnen på gamla bolag, vilket bäddade för förväxlingar . Det blev också en kraftig uppstramning på kreditmarknaden med höjda krav på direktavkastning vid fastighetsaffärer .

31

En marknad kan svårligen bygga på förväntningar om en långvarig årlig värdetillväxt på 25 procent och en nedgång var därför att vänta. Men därtill skedde flera förändringar åren omkring 1990 som försämrade bygg- och fastighetsbranschens läge. Sänkta marginalskatter finansierades genom breddning av skattebasen. Byggmomsen höjdes från 4 till 25 procent, fastighetsskatten höjdes, investeringsbidragen slopades och räntebidragen avvecklades successivt och snabbt vilket medförde stora problem, på kort sikt särskilt för nybyggda bostadsrätter . Skattereformen 1990 innebar att ränteavdragen minskade från 50 till 30 procent vilket bidrog till den realräntechock som drabbade stora delar av samhället . Regeringens besked samma år att Sverige borde sträva efter ett medlemskap i EU bidrog också till att sänka inflationsförväntningarna. Halva prisfallet på bostadsmarknaden mellan åren 1990 och 1993 har beräknats bero på skattereformen .

Men det var inte bara stora bolag som fick problem. Omkring 1 000 mindre och medelstora företag gick i konkurs, enligt vissa uppgifter ännu fler. I vissa fall rörde det sig om familjeföretag som startats i byggbranschen men som förskjutit tyngdpunkten i verksamheten till den, som det tycktes, mer lönsamma fastighetssidan .

Särskilt hårt drabbades högt belånade företag och de med stor exponering utomlands . Reinholds problem sammanhängde med det kostsamma utköpet av företaget från börsen som finansierades med stora banklån. Men även vissa utlandsaffärer tyngde verksamheten, vilket även gällde det mindre företaget Folkhem som dock red ut stormen . Bygg- och fastighetsföretagens öde låg dessa år i extremt hög grad i bankernas händer .

Statens stödinsatser var inte gratis och det ekonomiska läget var prekärt med kraftigt ökade utgifter och minskade inkomster som följde av krisen . Bruttonationalprodukten minskade tre år i rad . Riksbanken försökte också hålla kronkursen sta-

10 8 6 4

2008

2007

2006

2005

2004

2003

2002

2001

2000

1999

1998

1997

1996

1995

1994

1993

1992

1991

1990

0

1989

2

-2 -4

Figur 4. Hushållens realränta för bostadslån. Utlåningsräntan justerad för skatteavdrag minus inflation 1989–2008.

32

bil mot ecun och enorma belopp lånades upp . Trots en ränta på 500 procent lyckades inte taktiken, kapitalflykten från bolag och förmögna personer fortsatte och växelkursen släpptes fri 1992 då redan enorma värden gått till spillo . Saneringen av statsfinanserna kom att drabba bygg- och särskilt bostadssektorn hårt. Från att ha varit en nettomottagare av statliga medel med omkring 27 miljarder år 1988 levererade bostadssektorn tio år senare 30 miljarder netto till stadskassan. Den fick därigenom stå för det kanske viktigaste bidraget i saneringen av statsfinanserna. Men nedskärningarna var märkbara även inom många andra välfärdssektorer . Kommunerna drog ner på verksamheterna genom konkurrensutsättning och avkommunalisering .

Bostadsbyggandet i länet krympte till en tredjedel samtidigt som vakansgraden i allmännyttan steg till nästan två procent . I Stockholms stad hade det bottenåret 1995 inte byggts så få bostäder sedan krigsåret 1941 . Bostadsrätter och villor rasade i värde . Med början 1990 vändes en 90-årig trend i Stockholm mot allt större bostadsyta per person till sin motsats . För kommersiella fastigheter låg produktionskostnaderna nu långt över priserna i det befintliga beståndet. I centrala Stockholm som var särskilt hårt drabbat, minskade värdet inom loppet av några år med i storleksordningen två tredjedelar samtidigt som vakansgraden steg från knappt 5 till nästan 20 procent . Byggsektorn bantades, projekt sköts på framtiden eller skrinlades helt och många företag försvann . De stora byggbolagen från tidigare årtionden, som Siab, ABV, Armerad Betong, BPA och Anders Diös upphörde eller fusionerades med varandra . Andra bolag som: Peab, Skanska, NCC och JM gick stärkta ur krisen, det senare inte minst genom stora markförvärv i Stockholm med god potential på den lönsamma bostadsrättsmarknaden . Särskilt familjen Paulsson med bolaget Peab från Skåne var lyckosam i detta läge . Företaget växte till en storkoncern genom förvärv av konkurrenter i trångmål som BPA, Andersson, Hallström & Nisses och delar av Platzer . I samband med övertagandet av BPA 1993 utvecklades ett nära samarbete med arbetarrörelsen genom vilket Peab förvärvade flera av rörelsens fastigheter. Till omstruktureringarna hörde också en utförsäljning av allmännyttans fastigheter för att stärka kommunernas och de kommunala bolagens ekonomier . Allmännyttan inledde avvecklingen av sitt innehav i Stockholms innerstad, till att börja med i måttlig takt . Toppåret inföll 1990 då allmännyttan ägde 17 procent av beståndet . Förvandlingen av privata hyresrätter till bostadsrätter fortsatte . Ett bolag som med stor framgång började köpa bostäder var Akelius fastigheter, grundat 1994. Köpen skedde företrädesvis på geografiskt perifera marknader.

I valrörelsen 1991 angrep de borgerliga den korporativistiska bostadssektorn och propagerade för ett systemskifte . Efter valsegern samma år genomförde regeringen Bildt flera förändringar. En bygg- och bostadsmarknad med mer konkurrens och valfrihet ansågs vara en förutsättning för att alla skulle kunna skaffa sig en bra bostad till ett rimligt pris . Det särskilda bostadsdepartementet avskaffades, de statliga bostadslånen ersattes med räntegarantier och flera lagar som stärkte kommunernas och hyresgästorganisationens ställning slopades . Allmännyttans formella särställning avvecklades också men kom ändå, genom det kommunala ägandet, att behålla en stark position . Bruksvärdesystemet kom också att kvarstå och systemskiftet blev därför inte så genomgripande som retoriken under valrörelsen gav anledning att förvänta . Efter maktskiftet 1994 då en socialdemokratisk regering tillträdde skedde heller inga återställare på det bostadspolitiska området .

33

150

140

130

120

110

90

1986 1987 1988 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010

100

Figur 5. Hyresförändring i hyresrätter 1986–2010, Genomsnitt för riket, Index 1986=100, fast penningvärde (KPI).

Den ekonomiska återhämtningen fick god draghjälp av den sänkta kronkursen som stimulerade exportindustrin samtidig som räntan sjönk . Tjänstesektorn expanderade, vakanserna fylldes efter hand och handeln med fastigheter och fastighetsaktier, inklusive de nödlidande, började så smått ta fart . Pantbolaget Norrporten blev först med att sättas på börsen . Det skedde 1994 . Det skulle dock dröja till 1996 innan bostadsbyggandet och vakanserna i detta bestånd långsamt började rätta till sig och ännu längre innan fastighetshandeln återhämtat sig .

Befolkningstillväxten stegrades igen och efter Skarpnäck upplevdes en brist på någorlunda centralt lokaliserad mark tillgänglig för bostadsexploatering . Planerna att bygga en ny stadsdel med 7 500 lägenheter i Hansta stoppades av protester och begreppet trädkramare myntades . Marken vid Husarviken visade sig vara förorenad och flyget på Bromma skulle bli kvar och inte ge plats för bostadsbyggande. Områden som pekades ut för framtida exploatering var Norra Station, Östra Station, Roslagstulls sjukhus, S:t Eriks sjukhus, Konradsberg och södra Hammarbyhamnen .

I västerort gällde det Beckomberga och Råcksta och i söderort Långbro, Nyboda och Sköndal . Kontorsbyggandet låg på en låg nivå, men i centrala Stockholm blev Blekholmsterassen tillgänglig för exploatering .

Bland de affärer eller planer som gick om intet eller kraftigt förändrades kan nämnas Svenska nationalföreningen mot hjärt- och lungsjukdomars köp av det nedlagda flickläroverket vid Sveaplan som fick återgå. Byggrätten för Nybodahöjden tilldelades HSB, Riksbyggen, Familjebostäder och BGB som dock alla drog sig ur 1994 . Påföljande år tillfrågades Stockholms Byggmästareförening om intresse fanns för en markanvisning . Sex av föreningens medlemsföretag engagerade sig: JM, NCC, Peab, Siab, Skanska och Folkhem . Det hela mynnade så småningom ut i en bostadsutställning som kombinerades med ett föreningsjubileum .

34

Händelser i urval 1991 Nacka Strand Mäss & Kongresscenter invigdes . Det fanns planer på ett höghushotell vid Norrtull som kallades Japanskrapan trots att finansiären från detta land hoppat av redan året innan .

1992 Dennispaketet landade på 40 miljarder i trafiksatsningar. Bland annat skulle ett tredje järnvägsspår dras över Riddarholmen, tunnelbana byggas ut, en snabbspårväg anläggas och en ringled byggas för vägtrafiken. Citygruppen bildades i ett samarbete mellan kommunen och näringslivet med syfte att förbättra citys attraktionskraft .

1993 I början av året rapporteras 27 000 lägenheter av allmännyttans totala bestånd i hela landet om 90 000 vara outhyrda . En uppmärksammad försäljning var BGB:s konkursbo som avyttrade det tredje och fjärde Hötorgshuset för 380 miljoner . Fyra år tidigare var prislappen 1 100 miljoner . Jan Pehrsson gick i välplanerad personlig konkurs . Hans Stockholms Ångslups AB avnoterades . Under tiden från 1987 hade alla Stockholms lite äldre centra utom Farsta byggts om . Bland annat utökades Rinkeby centrum med nya småskaliga butikshus längs med gångstråket norr om Rinkeby torg . Vägverket köpte Österleden AB . Under den djupa krisen kunde de tidigare ägarbolagen inte stå fast vid sitt erbjudande om att bygga leden . Haninge

Brandbergen var redan efter ett decennium hårt slitet och i behov av upprustning. Men ambitionerna i ombyggnadsprojektet Svithiod med den offensiva entreprenören Formator som pådrivare slog helt slint. Haninge kommun som gått i borgen för den kommunala stiftelsens miljardlån hotades av konkurs. Hela kommunsveriges kreditvärdighet stod på spel.

Foto: Stockholms länsmuseum, Haninge hembygdsgille, 1983. Fotograf: Gunnel Ilonen.

35

kommun vände sig till landshövding Ulf Adelsohn för förhandlingshjälp med regeringen . Upprustningen av bostadsområdet Brandbergen hade överskridit budgeten med gott och väl 100 procent och den kommunala bostadsstiftelsen hotades av omedelbar konkurs . Kommunen som gått i borgen för 2,9 miljarder och som också i övrigt hade en mycket ansträngd ekonomi hotades av ekonomisk kollaps .

Förtroendet inom och utom landet för kommuner och hela den svenska offentliga sektorn som låntagare stod på spel . En konkurs i stiftelsen hade varit förödande och situationen räddades genom statligt stöd och lån från motvilliga banker .

1994 Bil- och passagerarfärjan Estonia förliste . Staden och näringslivet ställde sig bakom det bolag som syftar till att erövra de olympiska sommarspelen år 2004 . Riksdagen beslutade om lag för nationalstadsparken som invigdes följande år . Den förhindrade byggande och förnyelse i området . Nätverket Vi som älskar Stockholm bildades för att protestera mot Dennis-paketets planer för bil och kollektivtrafik. Efter ett maktskifte vid kommunalvalet sköts besluten om Dennispaketets Väster- och Österled till efter valet 1998 . Skarpnäcks tunnelbanestation öppnades . Carl-Erik Björkegren som på grund av stora fastighetsskulder till Nyckeln och Gota bank tidigare hade försatts i konkurs försvann nu och har sedan dess inte avhörts . Vid de så kallade Stureplansmorden, det vill säga skjutningar vid nattklubben Sturecompagniet, dödades 4 och skottskadades tjugo personer .

1995 Sverige blev medlem i EU . Stockholms invånarantal passerade den tidigare toppnoteringen från 1960 och tillströmningen av människor skulle visa sig fortsätta både till regionen och till innerstaden . AP-fonden köpte 13 fastigheter i Stockholm för 900 miljoner från Securum . Skanska köpte parkeringshuset Wahrenberg . Övre delen skulle rivas och ersättas med bostäder . Sveriges medlemskap i EU gav nya förutsättningar för fysisk planering och byggande . Inom Dennispaketet var frågan om finansiering genom biltullar fortfarande olöst. Det var fullmäktige i Nacka som beslutat bordlägga frågan . Förslag att bygga om Sergels Torg presenterades och beslut togs om att rusta upp förorter som Tensta, Akalla, Husby, Rågsved och Fagersjö . Järnväg till Arlanda började byggas av ett internationellt konsortium med NCC som inhemsk partner . Landstinget privatiserade driften av Tunnelbanelinje 1 .

Den nya imaginära ekonomin tar höjd 1996–2000 Klimatet för Stockholms bygg- och fastighetsverksamhet förbättrades på många sätt efter det tidiga 1990-talets stålbad . Sjunkande räntor, en fortsatt befolkningsökning och ökad efterfrågan på kontorslokaler var viktiga inslag . Transaktionerna med kommersiella fastigheter ökade från 1997 och många affärer gjordes för att paketera om portföljerna till mer ändamålsenliga innehav än de som uppstått under bankräddningsaktionerna . De institutionella placerarna sökte sig i första hand till centrala lägen i tillväxtregioner . Börsindex steg med omkring 250 procent inom loppet av 4 år och vakanserna sjönk både i kontorsbeståndet och i allmännyttans lägenhetsbestånd . Den stockholmska allmännyttan gjorde vissa förvärv innan återhämtningen inleddes, dock under starka politiska motsättningar . Bostadsbyggandet låg 36

2,1 2,0 1,9 1,8 1,7 1,6 1,5 1,4 1,3 1,2 1,1 0,9

1950 1952 1954 1956 1958 1960 1962 1964 1966 1968 1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010

1,0

Figur 6. Utrymmesstandard i Stockholms stad. Antal boende per rumsenhet 1950–2010.

Från 1992 till 2010 minskade utrymmesstandarden per person med åtta procent, men från en hög nivå. Mellan år 1900 och början på 1990-talet ökade utrymmesstandarden med omkring 180 procent.

kvar på en låg nivå samtidigt som boendetätheten stegrades, vilket inte är förvånande med tanke på den börda som lades på sektorn vid räddningen av landets finanser.

En förändrad syn på fastighetsägandet bland egenanvändare såväl på den privata som offentliga sidan bidrog till att expandera marknaden . Stora innehav såldes eller samlades i särskilda fastighetsbolag med affärsmässiga ägardirektiv . Exempel på den offentliga sidan var Vasakronan 1993, Sisab 1991 och Jernhusen 2001 .

Särskilt gynnsamt utvecklades it-branschen under dessa år . De späda men självmedvetna företagen efterfrågade bästa kontorslägen och var samtidigt prisokänsliga . Trots detta återhämtade sig inte kontorshyrorna i reala termer helt till toppnivån som nåtts ett decennium tidigare . När börskurserna mot slutet av seklet totalt förlorade kontakten med kassaflödet utvecklades idén om att en ny ekonomisk epok inträtt . Internets magiska egenskaper tycktes befria företagen från intjänandeförmågans bojor som fjättrat den gamla ekonomin .

Bland de framgångsrika på den allt intensivare fastighetsmarknaden var Fredrik Lundberg, Hans Wallenstam och Paulsonsfären medan Catella etablerade sig i en framträdande position som rådgivande konsultbolag i fastighetsaffärer .

Händelser i urval 1996 AB Piren, ägare av Solna centrum, köpte Nacka Forum, Haninge Centrum, Bålsta Centrum, Täby Marknad och Eurostop-kedjan av Skanska . En halv miljard satsades under fyra år på förbättringar i förorterna Akalla, Husby, Tensta, Fagersjö och Rågsved . Det var segregationen man vill åt . Stockholm lämnade in ansökan om att 37

få arrangera OS-sommarspelen 2004 . Olympiastadion skulle byggas vid Hammarby skidbacke med en del av den intilliggande Hammarby Sjöstad som olympiaby .

Electrolux avsåg att lämna Lilla Essingen till förmån för av Skanska ombyggda lokaler i Sankt Görans Sjukhus . Stockholms fullmäktige godkände 144 projekt som tillsammans skulle ge 10 000 lägenheter på fem år . Marabou lämnade Sundbyberg för Upplands Väsby . De gamla fabrikslokalerna byggdes om till kontor för Ericsson. Järfälla kommun köpte Barkarby flygfält. Exploatering med framdragning av tunnelbanan och stor järnvägsstation, Stockholm Väst, ingick i planerna . Banverket fick i uppdrag att bygga nya Årstabron vilket väckte protester. Invändningar riktades också mot Norra Länken samt vägar vid Häggvik och Jordbro . Kommunerna sålde delar av det allmännyttiga lägenhetsbeståndet till privata fastighetsägare . Till dem som avyttrade detta år hörde Nacka, Haninge, Upplands-Bro och Stockholm .

1997 Kampanj för OS i Stockholm 2004 startade på allvar . Det skulle behövas nya hotellrum och ett stort konferens- och hotellbygge planerades över bangården vid World Trade Center . Eriksdalsbadet skulle byggas om och utvidgas som simstadion och andra anläggningar var tänkta att rustas upp . Bättre kommunikationer behövdes också . Södra Länken och Tredje spåret förordades . Rinkebyskolans gymnastikbyggnad revs och ersattes med Ungdomens hus . Dennisuppgörelsen körde fast när Regeringsrätten gav Greger Carpelan rätt i överklagandet av Norra länken och regeringen upplöste överenskommelsen i februari . Något hinder att bygga Fysikcentrum innebar det dock inte .

1998 Den så kallade bostadsakuten inrättades med statliga bidrag till kommunala bostadsbolag med ekonomiska problem . Stockholms stad sålde halva Stockholm Energi och OS-satsningen misslyckades . Boutställningen ByggaBo 98 på Nybodahöjden ingick i Kulturhuvudstadsåret och arrangerades inför Byggmästareföreningens 100-års jubileum . Byggherrarnas roll i planarbetet ökade och samarbetet mellan branschen och Stockholms stad etablerades inför kommande utställningar . Moderna Museet återinvigdes efter ombyggnad . I Hammarby Sjöstad fortsatte exploateringen som kom att utradera småföretagsområdet Lugnet . Långbro sjukhusområde med plats för 700 lägenheter såldes till JM . I Dennispaketets ställe kom ett bantat förslag där Österleden ströks och Västerleden skulle prövas igen när Södra och Norra länkarna var färdigbyggda . SL sålde driften av tunnelbanan till CGEA . Dess dotterbolag Connex Rail lovade att rusta upp stationerna . I Danderyd och Salem fanns nu inte längre några allmännyttiga bostadsföretag .

1999 Stockholms stad antog en översiktsplan inriktad på förtätning . 13 000 bostäder var tänkta att byggas under fem år och 60 000 inom 30 år . Tolv kvarter i city skulle förses med bostäder samtidigt som Sergels Torg ifrågasattes av borgarråd från stadshusmajoriteten . Slussen befanns vara i dåligt skick och förslag till en enklare nybyggnad presenterades . Liljeholmen och Årstadal föreslogs bli stadsliknande närförorter . Samtidigt fortsatte byggandet av Hammarby Sjöstad . Regionens första 38

Outlets öppnades . Dennispaketet återupplivades och betydande delar var nästan klara som Haninge- och Häggvikslederna . Sprängningar startade för Södra Länken medan Norra Länkens dragning fortfarande diskuterades . Den första provturen genomfördes på Tvärbanan som invigdes 2000 . Regeringen gav grönt ljus för att börja bygga nya Årstabron och för renovering och komplettering av Tranebergsbron med Skanska respektive Peab som entreprenörer .

It- och finanskris 2000–2003 Den engelska klädkedjan Boo .com, startad av svenskar som tidigare hade haft framgångar med Bokus, siktade på en global e-handel med sportkläder . Trots stöd av välrenommerade modehus och urstarka investerare misslyckades lanseringen våren 1999 . Efter konkursen med en förlust på ungefär 160 miljoner pund i maj året därpå började investerarna ställa sedvanliga krav på it-bolagen som då föll som käglor . De ekonomiska förlusterna blev världsomspännande och arbetslösheten grep omkring sig . Stockholmsbörsen föll med 65 procent på ett och ett halvt år. Kommersiella fastigheter i Stockholm fick se vakansgraden öka från under fem till upp emot 20 procent mellan 2000 och 2003 . Hyresnivåerna sjönk och beviljade bygglov för lokaler i länet krympte till en fjärdedel, men räntan var relativt låg .

Samtidigt ökade bostadsbyggandet, men från en mycket låg nivå . Småhus- och bostadsrättspriserna i Stockholm rasade inte som vid krisen tio år tidigare utan uppvisade en svagt uppåtgående trend . Vis av skadan från 1990-talskrisen hade både banker och fastighetsbolag varit mer försiktiga under uppgången . Fallissemangen var denna gång relativt begränsade samtidigt som fastighetshandeln låg kvar på en hög nivå med en stegring redan 2003, mycket tack vare att utländska investerare, inte minst norska, gick in i den svenska marknaden .

250

200

150

100

50

0 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011

Figur 7. Bygglov för nybyggnad av lokalhus i Stor-Stockholm, bruttoarea 1 000-tal kvm 1996–2011.

39

Händelser i urval 2000 Laila Freivalds avgick som justitieminister efter att ha kritiserats i media för att inte vilja bli hyresgäst i den bostadsrättsförening som var i färd med att från Svenska Bostäder förvärva den fastighet i vilken hon bodde . Hon hade verkat för köpet .

I Täby fanns nu inte längre någon allmännytta .

2001 Tvillingtornen på Manhattan kollapsade efter en samordnad terrorattack . Bostadsbristen och ökade boendekostnader ledde till att fritidshus omvandlades till permanentboende . I länet handlade det om 1 500 årligen . Regionplaneförslaget pläderade för flerkärnighet och en tätare bebyggelse. I Kungens kurva öppnade Heron City.

Fysikcentrum (Alba Nova) invigdes och utsågs till Stockholms vackraste hus .

2002 Kista Science Tower stod klart med sina 28 våningar . Byggherre var NCC som efter några år sålde till Vasakronan . Efter valet stoppades ombildningen av kommunala hyresrätter och Sergels torg fick behålla sin fason. Sträckan Gullmarsplan–Sickla på tvärbanan togs i bruk i samband med bostadsmässan BoStad02 i Hammarby Sjöstad . I ett statligt projekt hade sedan 1999 350 miljoner investerats i invandrartäta bostadsområden som Husby, Rinkeby, Tensta, Rågsved och Skärholmen . Luftfartsverket ville nu fortsätta att driva Bromma flygplats vilket stoppade planerna på att där bygga bostäder . Den moderniserade Kista galleria öppnades, likaså den upprustade Fältöversten . Även Vällingby skulle moderniseras och i Skärholmens centrum var de inglasade butiksytorna tänkta att inbjuda till shoppig och ta upp konkurrensen med Heron City . Stockholms stad sålde andra hälften av Birka Energi som därefter integrerades i bolaget Fortum . Vänstersidan i Stadshuset utlovade 20 000 nya lägenheter under mandatperioden, varav hälften hyresrätter . Beslut fattades om ett trängselskatteförsök, en pendeltågstunnel under Riddarholmen föreslogs och diskussionerna om Norra länken fortsatte .

2003 Anna Lindh mördades . Planarbetet för en ny stadsdel i Hjorthagen, Värtan, Frihamnen och Loudden pågick . Det blev protester mot ett planerat hotellbygge över Slussens T-banestation, liksom mot ombyggnaden av Klara postterminal till storhotell .

I det senare fallet misslyckades staden, som förvärvade tomten 2001, med att få hotellet byggt . Krisen och osäkerheten efter terrorattacken 2001 satte käppar i hjulen . På västra Kungsholmen skulle 3 100 lägenheter kunna tillkomma . Stora planer fanns också för Norra stationsområdet . Vision Söderort planerades med 18 000 nya lägenheter och 20 000 nya arbetsplatser under de kommande 10 åren . Nya larmrapporter kom om Slussens eländiga tillstånd . Industriområdet Lux på Lilla Essingen exploaterades av JM som byggde bostadsrätter . Företaget förvärvade också mark vid Liljeholmskajen . Skatteskrapan byggdes om till studentbostäder . Tre alternativ till Förbifart Stockholm presenterades, men projektet sköts på framtiden .

40

Svenska fastighetsbranschen internationaliseras 2004–2007 Mitten av 00-talet kännetecknades av ett massivt inflöde av utländskt kapital på den stockholmska fastighetsmarknaden och omsättningen ökade på bara några år med 300 procent . Men även inhemske Erik Selin tillhörde de aktiva köparna, vilket resulterade i ett geografiskt spritt innehav med en fjärdedel i Stockholm. Även byggandet av kommersiella lokaler stegrades – med 200 procent . Fastighetsvärdena steg åter, och vakanserna sjönk men inte mer än till omkring tio procent . Bostadsbyggandet ökade och nådde upp till omkring 10 000 lägenheter per år vilket var blygsamt jämfört med de 25 000 som byggdes under rekordåren . Bostadspriserna ökade lavinartat i Stockholm, eller med 180 procent realt för småhus mellan 1996 och 2007. De som ägde sin bostad fick, liksom på 1970-talet, betalt för att bo.

Staden sålde Klaraposten till en gruppering som kallas Goldcup bakom vilken dolde sig CarVal Investors och NIAM Fund III tillsammans med Jarl Asset Management AB . Stadens förlust blev drygt en kvarts miljard, men denna gång verkade det som om en hotell- och kongressanläggning verkligen skulle bli byggd . Detta var stadens bevekelsegrund vid förvärvet år 2001 .

Statens stöd till bostadsbyggandet hade sedan mitten av 1990-talet minskat kraftigt och tyngdpunkten förskjutits från generella subventioner till mer selektiva stöd .

Stora markinnehav och planeringsresurser, tidigare kommunala redskap för att påverka såväl bostadsbyggandets inriktning som boendekostnaderna, hade minskat i betydelse. Enskilda exploatörer och byggherrar fick ett starkare inflytande och ett större ansvar för bostadsbyggandet och tog i ökad omfattning initiativ till planläggning för ett visst område, köpte in marken, bekostade eller bedrev stora delar av detaljplanläggningen samt uppförde bostäderna .

300 250 200

Riket

150

Stor-Stockholm

100

0

1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 2007 2009 2011

50

Figur 8. Småhuspriser i Stor-Stockholm och riket 1975–2011, index 1975=100, deflaterat med KPI.

41

Händelser i urval 2004 Det planerades byggen på bollplaner i många delar av staden: Vasastan, Stora Mossen, Kista, vid Eriksdalshallen, i Farsta, Hässelby, Råcksta, Liseberg, Skärholmen och Grimsta . Hotellbygge planerades vid Norra Bantorget och en storsatsning på Södra Värtahamnen aktualiserades med köpcentrum, tre kvarter med blandning av kontor, restauranger och lägenheter, samt ett upplyst fyrtorn i 28 våningar . I Hjorthagen, Värtan, Loudden och Frihamnen planerades 10 000 lägenheter och 30 000 nya arbetsplatser . Under året påbörjas drygt 4 000 lägenheter i staden, varav en åttondel genom ombyggnad . Närmare 3 000 lägenheter färdigställdes på ställen som Södra Hammarbyhamnen, Liljeholmen och på Lilla Essingen . Segrare korades i tävling om ett nytt Slussen . Men politikerna tvekade . Många var de som protesterade, bland dem Länsantikvarien och Stadsmuseinämnden. Vällingby firade sin 50-årsdag . Södra Länken, Sveriges dittills största vägbygge för 8 miljarder kronor öppnades . En nya Mälartunnel mellan Södra station och Tomteboda föreslogs . Med en sådan tunnel skulle problemen med stadens getingmidja försvinna, påstods det .

2005 Pontonlyftkranen Lodbrok körde på en av Essingeledens brosektioner .

2006 Boutställning TenstaBo 06 gick av stapeln . Temat var Miljonprogrammets möjligheter och förortens utmaningar . Trängselskatteförsöket genomfördes efter ett intensivt filibustrande som sånär lyckades stoppa saken. Skatten permanentas av den tillträdande alliansregeringen, men med den ändringen att överskottet reserverades för väginvesteringar . Det blev på nytt möjligt för hyresgästerna i de kommunala bolagen att friköpa sina lägenheter som bostadsrätter .

2007 Staden godkände Boultbee som köpare av det helägda Centrumkompaniet med ett tiotal centrumanläggningar för drygt tio miljarder kronor. Därmed fick 400 butiker och 1 200 bostadshyresgäster en ny värd . Enligt en muntlig överenskommelse skulle den nya ägaren rusta upp anläggningarna . I februari skrev HSBC (Hongkong and Shanghai Banking Corporation – en av världens största banker) kraftigt ner värdet på sina utestående så kallade subprime-lån, det vill säga lån till personer med osäker återbetalningsförmåga . Senare under året annonserar också investmentbanken Lehman Brothers problem med denna typ av lån .

Global finanskris 2008–2009 En ekonomisk oro spred sig över världen och det blev dyrare att låna pengar banker och finansinstitut emellan. Krisen i Lehman Brothers förvärrades och tidigt på hösten 2008 ansökte företaget om konkurs. Den finanskris som då utlöstes fick världsomspännande följder och aktiviteten i ekonomin minskade . Med början senvåren 2007 föll Stockholmsbörsen med 58 procent på ett och ett halvt år . Krisen gjorde slut på prisstegringar och lätt tillgängliga krediter . De som lånat stort för att bygga upp ett innehav hamnade i svårigheter och utländska investerare utgjorde en bety42

45000 40000 35000 30000

Stor-Stockholm

25000 Övriga landet

20000 15000 10000

0

1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010

5000

Figur 9. Total produktionskostnad per kvm i ordinära flerbostadshus. 2010 års priser, KPI.

dande andel av de som förlorade sitt innehav . Bostadsbyggandet minskade snabbt efter toppnoteringen 2008, och bostadspriserna i Stockholmsregionen stagnerade men på en mycket hög nivå . Byggkostnaderna uppvisade en stigande tendens under senare delen av 2010-talet både i Stockholmsområdet och i övriga landet . I Stadshuset satte den borgerliga alliansen, för många något oväntat, stopp för utförsäljningen av innerstadens allmännytta till bostadsrättsföreningar . Den svenska reporäntan sänktes på kort tid från 4,5 till 0,25 procent .

Händelser i urval 2008 Fastighetsskatten avskaffades och ersattes med en maximerad kommunal avgift .

Staten sålde Vasakronan för 41,1 miljarder till AP-fastigheter . Det beslutades att Brommaflyget skulle bli kvar till 2038. Nya förslag om Slussen presenterades.

Hjorthagen sanerades och det blev byggstart för 5 000 lägenheter inom det stora projektet Norra Djurgårdsstaden. Boultbee fick skarp kritik på grund av hyreshöjningar och dålig skötsel i de centrumanläggningar som förvärvats från Stockholms stad . Fram till år 2010 mottog bolaget ett sjuttiotal stämningar .

2009 Einar Mattsson Byggnads AB ökade sitt lägenhetsbestånd med 30 procent genom köp av Svenska Bostäders fastigheter i Hjulsta . Transaktionen var politiskt kontroversiell . Regeringen beslutade om Förbifart Stockholm . Det blev inget nytt Stadsbibliotek trots stor tävling . Nytt sjukhus skulle enligt beslut byggas vid Karolinska .

Det blev Skanska som erövrade projektet värt omkring 52 miljarder . Ett antal höga hus föreslogs och debatterades . I Råcksta planerades 21 våningar höga hus som 43

dock sänktes till 14 våningar på grund av flygsäkerheten. Klara Torn på Vasagatan mötte kritik och Tors Torn, två höghus på 140 meter vid Solnavägen gillades inte heller av alla . En skyskrapebonus lanserades . Vinnaren i det som enligt uppgift skulle bli den sista tävlingen om Slussen korades . Kongress- och hotellanläggningen Stockholm Waterfront reste sig och tog upp kampen om uppmärksamheten med Stadshuset . Av de åtta kommuner där marknadsvärdet var mer än dubbelt så högt som produktionskostnaderna för småhus återfanns detta år sju i Stockholmsregionen . Dessa var i fallande ordning Danderyd, Solna, Lidingö, Vaxholm, Sundbyberg, Stockholm och Nacka .

År 2009 förvärvad Einar Mattsson Byggnads AB ett större bestånd av lägenheter från Svenska Bostäder i Hjulsta, den västra delen av stadsdelen Tensta, som skymtar hitom vattentornet i bild. Affären var politisk kontroversiell.

Foto: Stockholms stadsmuseum, nr S81. Fotograf: Göran Fredriksson.

44

Inhemsk återhämtning men minskat byggande 2010–2012 Befolkningstillväxten i Stockholmsregionen stegrades ytterligare . Den procentuella ökningen var gott och väl på nivå med tillväxten under 1950- och 1960-talen och i absoluta tal betydligt större . Trots detta fortsatte bostadsbyggandet att minska och bygglovsstatistiken tydde inte på någon snar produktionsökning . Den bostadsbrist som på så sätt byggdes upp minskade risken för en bostadsbubbla, men faktorer som arbetslöshet, ränteläge, lånemöjligheter och framtidstro var nog så betydelsefulla för den framtida prisutvecklingen .

I innerstaden hade övergången till den icke prisreglerade delen av bostadsmarknaden kommit långt . Från 1970 minskade andelen lägenheter i privata hyresrätter från 85 till 30 procent medan bostadsrätterna ökade från 10 till 64 procent . De allmännyttiga hyresrätterna hade under samma tid gjort en resa från 4 till 6 procent, via en toppnotering år 1990 med 17 procent av lägenhetsstocken .

För lokaler stegrades den byggnadslovsgodkända volymen kraftigt sista kvartalet 2011, vilket dock kan vara en tillfällig höjning . Kommersiella fastigheter i centrala lägen ökade i värde med i storleksordningen 30 procent i fast penningvärde sedan 1996 trots att hyresnivåerna, realt sett inte ökat . Tillgången på krediter och räntenivåerna framstår som viktigare för värdeutvecklingen än hyrorna . För bostäder på tillväxtorter har värdestegringen under samma period varit betydligt gynnsammare med en fördubbling, något som institutionella placerare först på senare tid tycks ha uppmärksammat .

Flera av de stora utbyggnadsprojekt som varit igång de senaste åren fortsatte . Det gällde bland annat Hammarby Sjöstad, Liljeholmskajen och de nystartade Norra Djurgårdsstaden och Annedal . Två jättelika och konkurrerande arenor byggdes . Det var Swedbank Arena i Solna som kanske kommer att heta något annat med plats för över 50 000 åskådare och med Svenska Fotbollsförbundet, Solna kommun, Peab, Fabege och Jernhusen som ägare . Anläggningen ska stå klar till november 2012 och ingår som en del i projektet Arenastaden som ska innehålla såväl bostäder som lokaler samt köpcentrumet Mall of Scandinavia . Det andra projektet är Stockholm Arena vid Globenområdet, ägt av Stockholms stad och byggt för 30 000 sittande .

Entreprenör är Peab och anläggningen beräknas vara klar våren 2013 . Omfattningen på dessa projekt har ifrågasatts med hänvisning till att det sammanlagda platsantalet synes anpassat till en region med åtminstone 5 miljoner invånare . Globen har under alla år inte lyckats nå ett överskott .

I Solna, Sundbyberg och angränsande delar av Stockholm var byggaktiviteten mycket hög. Det gällde inte bara Arenastaden och flera kontorsbyggnadsprojekt, utan också Norra stationsområdet och Annedal där Stockholms Byggmästareförening arrangerar en bostadsutställning i augusti 2012 i samarbete med Stockholm och Sundbyberg .

Inom den expansiva konsultbranschen var det de stora bolagen som dominerade .

Sedan flera år hade dessa blivit allt större, allt mer internationella och fått allt större betydelse inom bygg- och fastighetsbranscherna .

Koncentrationen i byggbranschen var fortsatt hög sedan 1990-talskrisen . De fyra stora: Skanska, NCC, Peab och JM dominerade fortfarande stort . Utländska byggare var verksamma i Stockholmsregionen men i relativt begränsad skala . Där fanns till exempel Bilfinger Berger från Tyskland med inriktning på anläggning och norska Veidekke med bostäder, institutioner och anläggning på programmet .

45

Vid sidan av de riktigt stora var också mindre och i huvudsak lokalt inriktade företag verksamma i regionen . På anläggningssidan fanns Järfälla Va & Byggentreprenad JVAB och Frijo . Verksamma med olika kombinationer av ny- och ombyggnad samt underhåll var till exempel företag som Värmdö Byggentreprenader, Järntorget, Metrolit, BTH-Bygg, Einar Mattsson, Q-gruppen, Dipart, Lennart Ericsson, Byggpartner, Olov Lindgren, LT Bygg AB, Besqab, Erik Wallin, Folkhem och Lindqvist Bygg AB .

Bolag som klarade sig bra under den stormiga period som beskrivits ovan var Einar Mattsson och Olov Lindgren båda grundade på 1930-talet i Stockholm och med hela sitt nuvarande innehav i regionen . Medan Mattsson kombinerande entreprenaduppdrag med produktion för egen förvaltning behöll Lindgren allt han producerade . I båda bolagen har det varit värdestegringen på fastighetsinnehavet koncentrerat till bostäder, som byggt upp dagens förmögenheter . Belåningen har genomgående varit låg, vilket inneburit att man inte åkt med i de enorma hävstångsrörelser som är inbyggda i högbelånade fastighetsinnehav, varken uppåt eller nedåt .

Fastighetsvärlden placerade 2012 familjerna Mattsson/Ränk och Lindgren på plats fyra respektive fem bland landets mest förmögna i fastigheter med tillgångar på 7,9 respektive 7,1 miljarder .

Händelser i urval 2010 Innerstadens befolkning fortsatte att växa och nådde upp till 315 000 personer . Det var en ökning med 40 procent sedan bottennoteringen 1980, men fortfarande en minskning jämfört med toppåren 1944 med 35 procent . I Stadshuset utlovades att 15 000 bostäder skulle byggas under mandatperioden i områden som Järvastaden, Barkarbyfältet, nordvästra Kungsholmen, Norra Djurgårdsstaden och Hagastaden .

Terrorsprängningen på Bryggargatan misslyckades . Rinkebyakademin brann ner .

Det rådde stor brist på studentbostäder och över huvud taget bostäder för yngre och ekonomiskt svagare hushåll . För studenterna föreslogs ett containerhus vid Drottning Kristinas väg . Planerna för ett nytt Odenplan som hade anpassats till den kommande citybanan presenterades .

2011 Det blev klartecken för Norvikhamnen i Nynäshamn . Stockholm Waterfront öppnades . Vid Vasaparken invigdes Sven Harrys Konstmuseum . Arkitekturhögskolan eldhärjades och Trafikverket informerade 900 000 hushåll om att Förbifart Stockholm kommer att göra vardagslivet enklare . Diskussionerna om Slussen fortsatte . I Sundbyberg aviserades planer på att bygga en stor-arena för AIK .

2012 På fem år hade allmännyttan i Stockholm minskat med 23 000 lägenheter eller med nästan en fjärdedel . De allmännyttiga bolagen sålde detta år ytterligare 2 900 lägenheter bland annat till Ikano bostad och Wilhelm med Första AP-fonden som ägare . Bostadsministern aviserade en lagskärpning för att tvinga Stockholms förortskommuner att producera fler bostäder. Vilken metod som var tänkt att användas framgick inte tydligt .

46

Perspektiven framåt Det saknas inte uppgifter och utmaningar för Stockholms bygg- och fastighetsvärld . Stor befolkningsökning och lågt bostadsbyggande är i längden en omöjlig kombination . För unga och andra hushåll med tunna plånböcker är situationen särskilt prekär och det ofta åberopade halmstråt flyttkedjor tycks inte sträcka sig tillräckligt långt för att nå de mest behövande . Inom stora delar av det bestånd som byggdes upp under miljonprogrammet är renoveringsbehoven akuta samtidigt som utrymmet för hyreshöjningar synes vara begränsade . Ett annat eftersatt område är infrastrukturen. Särskilt är det trafikapparaten som inte byggts ut i samma takt som företag växt och nya stockholmare strömmat till . Det är också svårt att se hur kommande stora vägutbyggnader ska fås att harmoniera med uppställda miljömål . På område efter område visar sig kapitalförsörjningen vara den springande punkten .

Sammantaget är detta utmaningar som regionen inte kan lösa på egen hand . Utan en pragmatisk politik på nationell nivå kommer det inte att gå . Att göra rätt saker vid rätt tidpunkt är en svår konst i en värld full av oförutsedda skiften . Som framgått av dessa rader kan de bästa intentioner slås i spillror av oväntade händelser . Den rätta timingen är en nåd att stilla bedja om i framtidens arbete med Stockholmsregionens byggande och fastighetsförvaltning .

Källförteckning i koncentrat Tryckt material Byggindustrin Fastighetsvärlden Gullberg, Anders: Så byggdes Stockholm under 1900-talet Isaksson, Karolina (red .): Stockholmsförsöket – en osannolik historia Jörnmark, Jan: Bostadsrätterna, allmännyttan och lagarna Karlsson, Börje och Tenfelt, Torbjörn: Från Almstrid till Trängselskatt Lidbom Anders (red .): Den nya bostadspolitiken Sankt Eriks årsbok Statistisk årsbok för Stockholm Statistisk årsbok Elektroniska resurser www .ekonomifakta .se www .mikaelnyberg .nu/artiklar/940801ab .html www .ne .se www .sbab .se/2/om_sbab/press/nyhetsarkiv/maklarbarometern_arkiv .html www .scb .se, olika databaser www .stockholmsbf .se/sok-medlem__8 www .sv .wikipedia .org www .sverigebygger .se www .uskab .se www .zaramis .nu

47

48

Hur styrdes byggandet under 1700-talet?

Av Marianne Råberg

Denna översikt är avsedd att ge en bakgrund till de regler och den myndighetsövervakning som 1700-talets murmästare hade att ta hänsyn till i sitt byggande. Under seklet utarbetades tre byggnadsordningar för Stockholm som haft stor betydelse för hur staden kom att bebyggas. Mycket väsentligt för hur husen kom att utformas var också det starka inflytande stadsarkitekten Johan Eberhard Carlberg hade över det civila byggandet. Carlberg var verksam under stora delar av seklet – mellan 1727 och 1773 – och granskade noga de ritningar som måste godkännas innan ett bygge fick starta. Han hade en egen kontinuerlig undervisningsverksamhet som hade stor betydelse för murmästarna.

Fram till ikraftträdandet av 1734 års grundlag gällde i Sverige fortfarande byggningabalken i Magnus Erikssons stadslag, en lag som stadfästes av Gustav II Adolf och för första gången trycktes 1618 . Här föreskrevs att två män skulle ”se och syna” byggandet och avgöra frågor grannar emellan . Ett dropprum om en aln till skydd mot takdropp skulle lämnas mellan husen, en regel som senare inte tillämpades när husens utformning gjorde att takdropp kunde undvikas vid husens sidofasader och husen kunde alltså byggas mot varandra . Föreskriften om 8 alnars bredd på allmänna gator blev under 1600-talet meningslös då betydligt större gatubredder föreskrevs. Den medeltida stadslagen hade inga regler om hur höga husen fick vara eller andra utformningskrav . Under 1400-talet utfärdades förordning om att trähusen i Stockholm högst fick timras upp till åtta alnars höjd. Under Johan III:s regeringstid föreskrevs att stenhus och korsvirkeshus skulle vara minst tre våningar höga . Många lokala påbud utfärdades sålunda – och behövdes givetvis – under de nära 400 år som stadslagen var gällande . Detta gällde i högsta grad 1600-talet när den omfattande omdaningen och utbyggnaden av Stockholm ägde rum . Under tidigt 1630-tal var det tänkt att alla som skulle bygga vid den nya stora praktgatan Stora Nygatan skulle ha lika gavlar av 14 alnars bredd . Så blev det inte genomfört; tomterna blev normalt betydligt bredare . På malmarna skulle enligt de nya planerna en normaltomt gärna vara 25 x 50 alnar, vilket inte heller alltid blev fallet, men tomtstorleken fick givetvis stor betydelse för hur bebyggelsen utformades. Man kan iaktta att murargesällernas mästarstycken från tiden kring seklets mitt ofta redovisade ett hus med måtten 25 x 50 alnar . De hade ofta fönster på alla sidor, skulle alltså ligga friliggande och kunde knappast rymmas inom en sådan tomt . Trähus försökte man tidigt förbjuda på stadsholmen och ambitionen var också att få till 49

stånd stenhus på mer betydelsefulla platser och gator på malmarna . Redan 1634 föreskrevs t ex att tomter vid gatorna närmast nuvarande Gustav Adolfs Torg skulle bebyggas med stenhus . 1686 utarbetades efter en brand på Norrmalm ett byggnadsreglemente där det bl a står att i de förnämsta kvarteren skall utmed gatan byggas stenhus med så många våningar som deras lägenhet kan medgiva, dock minst en stenmur som är en våning eller 6 alnar hög mellan gatan och takfoten . Den stora majoriteten byggnader på malmarna under 1600-talet var dock timmerhus . År 1676 var knappt 20 % av stadens ca 4430 fastigheter bebyggda med stenhus, merparten av dem (629) var dock belägna på stadsholmen .

Man hade ambitionen att i 1734 års nya grundlag låta införa en ny byggningsbalk som också skulle omfatta byggandet i städerna . Ett förslag härtill lades fram 1694 av lagkommissionen, en ”byggningsordning i städer” som visserligen stadfästes men aldrig utfärdades och inte kom att ingå i 1734 års lag, sannolikt var det borgerliga motståndet för stort . I stället blev det så att det för de enskilda städerna skulle utfärdas lokala byggnadsordningar fastställda av kunglig befallningshavande dvs landshövdingen och i Stockholms fall överståthållaren . I grundlagen kom sålunda att stå i byggningsbalkens 19 kapitel: ”Huru hus i staden byggas och uppehållas skola, så ock hwad eliest til stadens nytto och prydnad i acht tagas bör, therom är särskilt stadgadt. Konungens befalningshafwande med Borgmästare och Råd äga ther å wård hafwa” . Detta kom att betyda att det för byggandet i städerna inte fanns gemensamma regler under hela 140 år, först 1874 fick vi som bekant beslut om rikets allmänna byggnadsstadga .

1700-talets första decennier var ingen lyckosam tid för Stockholm . Pesten 1710 hade decimerat befolkningen med omkring 40 %, en fruktansvärd katastrof för staden . Fördraget om den ”gyllene” freden i Nystad kom visserligen att slutas 1721, men sviterna efter krigen tärde långt fram i tiden . Till råga på allt drabbades Stockholm hårt av den stora Katarinabranden 1723 då många hundra byggnader förstördes . En mycket begränsad byggnadsverksamhet hade intill dess ägt rum i staden . Idéer och ambitioner för byggandet fanns det emellertid . Karl XII hade omfattande planer för slottsomgivningens förskönande . När hans arkitekt Nikodemus Tessin d y 1715 överlämnade stadsarkitektsysslan i Stockholm till sin medarbetare Göran Josua Adelcrantz fick tankar och ambitioner om det civila mer vardagliga byggandet ett kraftigt genomslag . Adelcrantz ville inte bara projektera för stadens offentliga byggande, han ville få möjlighet att styra det privata byggandet på ett medvetet sätt genom krav på granskning av byggprojekten och också genom att ge sig in på skråämbetenas egna områden; mästerstyckena skulle granskas och gesällerna examineras i kunskapen om att upprätta ritningar . Adelcrantz skulle snart få sin makt utökad genom att också utnämnas till byggningsborgmästare . Magistraten anhöll hos Kungl . Maj:t att få låta utarbeta en byggnadsordning som skulle klargöra ansvarsförhållandena och stadsarkitekten lämnade ett eget förslag 1720 . Detta kom att revideras något och Stockholms första verkliga byggnadsordning fastställdes slutligen 1725 . Härigenom hade man föregripit det krav på lokal byggnadsstadga som grundlagen 1734 ställde .

Intressant är att läsa det kungliga förordet till byggnadsordningen (visserligen något besynnerligt uttryckt): ”Wi Friedrich - - - Giöre witterligit / at som Erfarenheten wisar / huruledes igenom de af Trä upbygde Husen icke allenast esomoftast 50

stor skada af Eld warder förorsakat / utan ock / att Skogarne i Riket / som til annat behof äro högstnödige / därtil merendels blifwa anwände och utödde / samt Träwärket derigenom upbrackt til en eftertänkelig dyrhet; Altså är i betracktande deraf Wi föranlåtne wordne / att i nåder wara förtänkte på medel och utwägar hwarmedelst sådant må kunna förekommas / och vår Residence-Stad tillika med större Zirat och Prydnad blifwa bebygd / samt til sådan ända i nåder låtit författa följande Byggnings-Ordning / --” Huvudsyftet med ordningen sägs sålunda vara att undvika trähus på grund av brandfarligheten (Katarinabranden var i färskt minne) och att spara på skogarna .

Därtill uttalas den genom tiderna ofta upprepade ambitionen att staden skall bli bebyggd med större ”Zirat och Prydnad” .

1725 års byggnadsordning innehåller fyra artiklar: om gator och kvarter, om tomter, om hantverkare och material och den sista om hus och byggnader . Det sammanlagda antalet paragrafer är 43 .

I artikeln om gator och kvarter, som till största delen handlar om regulariteten och justeringar av gatorna samt deras stenläggning ställs krav på att byggningskollegiet och arkitekten meddelas när nybyggnad eller ändring av yttermur mot gatan skall företas, att vid stora gator trappsteg inte får gå ut längre i gatan än två alnar och rännstenen bör gå genom ett valv i trappan . I andra artikeln – om tomter – ingår en föreskrift om att ödetomter måste bebyggas inom angiven tid – ett krav som vi känner igen sedan tidigare . Här står också att vid hamnar och stränder skall ”brädstall och oanständiga kyffen” ersättas med sten- och korsvirkeshus, på stadsholmen ett absolut krav och på malmarna ”så mycket som någonsin möjligt är” .

Att använda marken inom stadens staket till åker och äng förbjuds, den bör styckas till trädgårdstomter. I tredje artikeln om hantverkare och materialer finner vi kravet på ”byggnadslov” . När någon ny byggnad av sten eller halvstens ”korswärk” skall uppbyggas så måste den ”fattade dessein” uppvisas för arkitekten och byggningskollegium samt efter noga skärskådande approberas eller ändras . När den är gillad och underskriven skall en kopia ingivas till byggningskollegiet . Därav vår fantastiska skatt av äldre byggnadsritningar i stadsarkivet, numera en del av ett världsarv .

Härefter kommer kravet på auktorisation för dem som upprättar ritningarna . Den som studerat i arkitekturen och vill arbeta med detta måste visa prov på sin erfarenhet eller låta examinera sig av stadsarkitekten i borgmästare och råds närvaro .

Fattiga husägare boende längst ut på malmarna och som byggde själva behövde inte leverera ritningar men måste låta stadsbyggmästaren överinse att de följde byggnadsordningen . I sista paragrafen åläggs magistraten att årligen utfärda en taxa med maximalt pris som fick tas ut för bl a en yta slät mur av 1000 tegel, en kvadratfamns rappning och klistring, för trappsteg, takstolar osv .

I fjärde artikeln om hus och byggnader totalförbjuds byggnader av trä på stadsholmen, enda undantaget är temporära materialbodar . Alla brädtak skall tas bort och ersättas med tegel plåtar eller torv . På malmarna tillåts endast stenhus vid torg och stora gator samt allmänna hamnar, vid stränderna tillåts dock korsvirkeshus .

Befintliga träbyggnader får inte brädslås. De gator som omfattas av trähusförbudet namnges . På Norrmalm är det Drottninggatan, Regeringsgatan (från Jakobs kyrka till Nya Kungsholmsbron /?/) Trädgårdsgatan, Fredsgatan, Munklägersgatan, Tullportsgatan och Bergsgränden som går ner till gamla Ladugårdslandsbron, på Söder51

malm Götgatan, Hornsgatan, Stora Bastugatan och Kyrkogatan vid Katarina kyrka, på Ladugårdslandet Storgatan, Riddargatan, Grevgatan och Skeppargatan och på Kungsholmen Stora gatan .

I övriga lägen är det tillåtet att bygga bräd- plank- och korsvirkesbyggnader men endast om de ställs på stenfot och är täckta med tegel . Ritningen måste vara godkänd .

1727 blev Adelcrantz ersatt som stadsarkitekt av Johan Eberhard Carlberg från Göteborg . Adelcrantz hade fortfarande kvar posten som byggningsborgmästare . Nu började en epok med den flitige, ständigt memorialförfattande, Carlberg vars inflytande över stadens byggnadsverksamhet inte kan underskattas . Grunderna för hans möjlighet att påverka stadens civila byggande hade lagts av Adelcrantz men han skulle komma att utveckla formerna under sin långa tjänstgöring på posten som omfattade stora delar av 1700-talet .

Politi- och brandkommissionen konstaterade 1729 att 1725 års byggnadsordning måste skärpas, framför allt av brandsäkerhetsskäl, och Carlberg var inte sen med att lägga fram förslag till förbättringar . Han arbetade med detta i diskussion med kommissionen fram till dess den nya byggnadsordningen kunde fastställas 1736 .

1736 års byggnadsordning .

Titelsidan .

52

Den nya byggnadsordningen byggde på den gamla, men är betydligt utökad . Nu omfattar den 10 artiklar med 87 paragrafer . Kraven är skärpta och betydligt mer detaljerade, särskilt vad gäller brandskyddet .

De första tre artiklarna handlar om kvarters och tomters anläggande, den fjärde om gator. Ett radikalt stärkt krav på stenhusbebyggelse finner vi i femte artikeln ”Om hus och byggnader” . Från att det 1725 gällde vissa gator gäller det nu hela malmarna, stenklädda korsvirkeshus kunde dock accepteras när grunden var dålig .

Detta måste ha inneburit en mycket stor omställning av byggnadsverksamheten och ekonomiska bekymmer för en del fastighetsägare när deras hus måste förnyas .

Många trähus fick dock stå kvar – några står fortfarande kvar – och ett och annat har dessutom byggts långt efter 1736 . Givetvis var denna bestämmelse av stor betydelse för murmästarna, marknaden bör ha ökat påtagligt . Så här lyder bestämmelsen: §1.”Såsom all Bygnad af trä i sielfwa Staden härtils warit förbuden / undantagandes /om någon då han bygger / har nödigt at upslå en liten material Bod / hwilken ock / så snart materialierne kunna i huset förwaras / nederrifwas bör ; Altså och emedan Stenbyggnad icke allenast länder til Inwånarnes egen säkerhet och nytta / utan ock til Skogarnes besparning: Ty skola hädanefter / så wäl på Malmarne / som i Staden / alla Hus byggas af Sten / som antingen å nyo anläggas /eller i deras ställe som efter hand förfalla / upsättjas. Dock der pålning på Malmarna behöfwes / och den lösa grunden icke skulle tåla fast mur / tillåtes korsvärks hus med sten beklädde / men eljest ingen widare byggnad af trä / än den i hast nederrifwas kan / såsom Planck kring Tomter och Trägårdar / samt små Hus eller Lusthus i Trägårdar / jämwäl uppå stora Gårdsrum / Skiuhl eller Redskapslider af bräder på stålpar utan wäggar upsatte / för Wagnar och Kiärror; äfwen ock vid Hamnar och Strander / Siöbodar af bräder / efter det modell som Byggnings Collegium anwisandes warder: börandes alt vad således af trä eller bräder bygges, wäl färgas / tjäras och ansas / så at det icke tager röta åt sig / eller någon måssa sig därå fäster.”

De utökade kraven på bebyggelsens brandsäkerhet medförde föreskrift om att hus som återuppförs skall ha egna murar åt alla sidor och att när två stenhus byggs med gavlarna mot varandra skall gavelmuren vara en aln högre än taket . Vidare förbjuds torv, spån, bräder eller något annat material som är eldfängt som taktäckning när man bygger nytt . Takrännor måste bekläs med koppar eller järnplåtar och stuprör föras ned mot gatan .

Trälister, brädgavlar, stora vindskappor och frontespiser av timmer eller bräder förbjuds liksom takavsättningar (italianer) . De som vill ha italianer skall bygga dem av tegel eller klä dem med järnplåtar . Alla vindsgolv bör hädanefter beläggas med tegel . Skorsten i ett nytt hus får inte uppföras på någondera sidan av taket utan mitt igenom eller vid kroppåsen . Noggranna detaljerade regler ges för hur skorstenspiporna i övrigt skall byggas liksom för hur spisbottnar skall konstrueras .

Kakelugnspipor får inte byggas på utsidan av muren . Trappor bör göras av sten och välvas . Gångar för större säkerhet, undsättning och kommunikation vid eldsvåda bör förses med valv .

Härefter kommer ett par paragrafer som har ett uppenbart estetiskt syfte: ”§15.

Hwar och en som bygga tänker / åligger wid utwärtes faciaten til allmänna Gatan/ 53

noga i ackt taga en skickelig Fönster- och Port-indelning / och böra förnämligast wid Torg / samt andre almänne platser / alla tilbyggande Hus / äga lika ordonnance, på sina yttra faciater.” Denna regel härrör sannolikt från Carl Gustaf Tessin som tillhörde kommissionen . Tessin hade 1730 förespråkat en liknande mening och hänvisat till ett antal viktiga platser i Paris . Men redan 1729 hade Carlberg betonat vikten av ”en skickelig fönster- och dörrindelning efter husets högd och proportion.” Han hade också samtidigt anfört ”…emedan man dageligen måste erfare och see huru som icke allenast en och andra stora Byggnader både oskickeligen och illa blifwa proportionerade på deras Faciater …” . § 16 lyder: ”Inga Hus böra hädanefter med andra än helt liusa färgor anstrykas /hwilka förut i ByggningsCollegio upwisas och approberas skola.” Jacob Cronstedt i kommissionen ansåg att den gula färg som anbefallts i en kunglig förordning 1699 var den vackraste och bästa .

Adelcrantz och Carlberg höll inte med . Den gula färgen var inte hållbar genom att den mörknade alltför fort . Carlberg gjorde en färgutredning och förordade i första hand ljust pärlgrått och helvitt, men alla ljusa nyanser borde tillåtas, även om det vore bäst om alla hus hade samma färgton . Hårleman stred för en ljusgul färg som skulle likna fransk sandsten . Man hittade några decennier senare recept som gav en mer hållbar ljusgul ton – en färgsättning som så småningom kom att dominera i Stockholms 1700-talsstadsbild .

Sjätte artikeln handlar om ”Huru med Desseiners förfärdigande til Invånarnes enskijlte Byggnader förfaras bör” . Här stadgas att stadsarkitekten har rätt att upp-

Johan Eberhard Carlberg.

Porträttmålning av J H Scheffel 1763. Uddeholms herrgård.

54

göra ritningar till hus och byggnader tillhöriga stadens invånares, men också att andra tillåts detta under förutsättning att de lämnar dem till stadsarkitektens ”examinerande” . Därefter skall de föredras inför byggningskollegiet . Efter godkännande skall en kopia göras som skall bevaras i stadsarkitektkontoret . Om någon bygger utan att invänta tillstånd eller inte följer den godkända ritningen utfärdas böter och ställs krav på ändring . Skriftligt tillstånd krävs om någon till ändra något under pågående bygge . Besiktning kan begäras när grunden är grävd . Slutbesiktning sker innan ”rappning och klistring” skett . Då överses murar, valv, eldstäder, skorstenar, taklagets fall och förband, murar på vindarna och vad i övrigt till ”styrka och säkerhet / likmätigt de gillade ritningar / lända kan.”

Sjunde artikeln reglerar hantverkarnas skyldigheter . Kontrakt om pris och tidsram måste hållas . Man får inte byta ut medarbetare mot mindre kunnigt folk . Byggnadsarbeten får inte företas utan mästarens överinseende . Om byggherren märker att arbetet sköts illa skall detta anmälas i byggningskollegiet, på samma sätt skall mästaren anmäla till byggningskollegiet om byggherren förser honom med otillräckligt eller odugligt material .

Vidare finns regler om förhållande till grannar gällande mur i tomtgräns, plank, och om grannens hus är av trä . Fönster eller glugg mot grannen tillåts inte om inte grannen medger det . Särskilda föreskrifter lämnas rörande de verkstäder och ved- och kolrum som hantverkare som bedriver verksamhet som kräver öppen eld behöver .

Den sista artikeln omfattar vad som bör iakttagas gällande stadens allmänna byggnader .

Carlberg översåg och kontrollerade murmästarnas ritningar och byggen . Många av murmästarna hade själva en betydande egen kunskap om arkitekturutvecklingen utomlands och ägde egna arkitekturteoretiska verk och mönsterböcker . Hur dialogen mellan dem och Carlberg fungerade är det väl inte möjligt att ge några generella svar på . Men att Carlberg påverkade en del av dem och själv ibland rättade till ritningarna är tydligt . Henrik Ahnlund har framhållit hur typiska ”Carlbergsdrag” kan skönjas i en del av ritningsmaterialet . Carl Wijnblads 1755 utgivna ”Ritningar på Fyratio Wåningshus…” var säkerligen också en stor inspirationskälla .

Carlberg ansåg det viktigt att de som byggde och ritade hade en gedigen utbildning i arkitektur och i hur ritningar framställdes . Detta gällde ju i hög grad murmästarna och deras gesäller . I instruktionen för stadsarkitekten 1736 ingick också att bedriva undervisning – inte bara för de i huvudstaden verksamma . § 20 lyder: ”Såsom få här till dags hafwa winlagt sig om Byggnings konsten / hwarigenom mycket otienlig och skadelig Byggnad i Riket kommit at upsättias / i det Städerne icke kunnat med kunnigt och förfarit Folck blifwa försedde / utan deras Byggnad till en stor del på slätta Handtwärckare ankommit; Altså är Architectens Skyldighet i Stockholms Stad / at antaga tienlige ämnen som till denne wettenskap fallne äro / och dem i dess Contoir anföra / icke allenast uti sielfwa ritningen / utan ock lära dem at förstå Wärckmästerskapet / med förslagers och beskrifningars upsättiande / som wid allmänne och enskylte Byggnader i en Stad erfordras / på det at när det påfordras / Residence Staden må kunna andre Städer med der till skickeligit Folck förse.”

1740 lät Carlberg trycka ”Förteckning på några Stycken eller Dehlar hwaruti hädanefter tienlige ämnen i Stockholms Stads Architect Contoir komma at under55

30 juli 1751 inlämnades till byggningskollegiet denna av murmästare J C Körner upprättade ritning till en nybyggnad på en avbränd tomt vid Drottninggatan tillhörig kopparslagare Jernström. Stadsarkitekten Carlberg hade ingen erinran mot projektet. Byggnadsnämndens arkiv. Stadsarkivet.

56

rättas och läras” en slags kursplan med en mycket omfattande och detaljerad redovisning av vad som skulle läras ut . Enligt hans egen uppgift hade han fram till 1760 haft 28 skickliga elever i sitt ”Informationswärck” .

1746 bildades Stockholms stads brandförsäkringskontor . Bara fem år därefter drabbades Stockholm av nästa förödande brand, Klarabranden . Över 200 byggnader skadades, främst i området väster om Drottninggatan, men branden spred sig också över till Skinnarviksberget . Alla husen var inte försäkrade, omkring hälften fick ersättning från det nya kontoret som efter denna katastrof behövde bistånd från riksbanken .

Som om inte detta vore nog utbröt i september 1759 en ny jättebrand på Mariaberget . Cirka 300 byggnader förstördes, trähusen oftast nästan totalt och stenhusen till delar; skadornas omfattning framgår väl av brandförsäkringshandlingarna, särskilt i samband med att de återuppbyggda husen på nytt värderades . I Maria där Carlberg själv bodde vid Hornsgatan (nuv . nr 24) ledde återuppbyggnaden till att vi än i dag – genom att området till skillnad mot Klara förhållandevis lite har förnyats och förändrats under tiden därefter – kan uppleva något av 1700-talets stadsbyggnadsideal för den normala borgerliga staden i verkligheten . Man kan väl se framför sig Carlbergs styrande hand, han tog mycket aktivt del i återuppbyggnadsplanerna .

Visserligen har många hus särskilt utefter Hornsgatan byggts på med en våning under 1800-talet, men inom området finns många hus där 1700-talet är väl bevarat.

En utomordentligt värdefull källa till kunskap om tillkomsten av husen här – och givetvis också på andra håll i staden – är de bevarade noggranna beskrivningarna av byggnaderna som ingår i försäkringsvärderingarna . De utgör ett enastående kom-

Den i sten återuppbyggda bebyggelsen på Mariaberget skildrad 1785 av Johan Sevenbom.

Vyn kan vi till delar känna igen i dagens stadslandskap.

57

Hornsgatan 24, Carlbergs bostad sedan tidigt 1730-tal. Byggnaden skadades i Mariabranden 1759 och återuppbyggdes. Förändringar av byggnaden har skett 1781 och 1816.

Restaurerad 1986 då bl a de i senare tid upptagna skyltfönstren togs bort.

58

Carlbergs hus längst till höger i raden på Hornsgatan under tre århundraden. Ur Mariaberget Östra 1969. Programutredning och restaureringsförslag.

59

plement till bygglovritningarna med Carlbergs kommentarer . Vid återuppbyggnaden verkade givetvis många av murmästarna inom området .

Branden medförde att man ansåg att byggnadsordningen måste förnyas och skärpas . Ett förslag levererades av Carlberg redan i januari 1760 . Efter diskussioner och förhandlingar kunde en ny byggnadsordning, som till stora delar byggde på den gamla, utfärdas 1763 .

De första fyra artiklarna handlar om hur nya kvarter skall anläggas, om hur tomter skall indelas och avmätas, om hur nya gator skall anläggas och gamla gator förbättras . Femte artikeln handlar om hur byggnadsritningar skall utföras . Här sägs i att våningsplanerna skall redovisas över varandra och ovanför dessa fasadritningen så att man skall kunna se om skiljemurarna är ställda på varandra samt hur eldrören är förda . Man skall också upprätta ritning över hela tomten och dess åbyggnader och om det gäller en tillbyggnad skall det gamla huset och tillbyggnaden utmärkas med olika färg . Sjätte artikeln handlar om hantverkares skyldighet vid byggen .

I sjunde artikeln om hus och byggnader hävdas stenhuskravet ännu starkare än tidigare, nu är det så gott som absolut, vagnshus, redskapshus, lider, drivhus och lusthus, bodar och skjul måste byggas i sten även om grunden är dålig . Endast materialbodar vid byggen får vara av trä, men de måste omedelbart rivas när byggnadsarbetena avslutats . På malmarna får man ha plank av trä, men ej högre än 4 alnar; invid dem får inte den ”ringaste” byggnad av trä uppföras . Sjöbodar av trä får endast byggas vid Barnhusviken och Karlbergssjön norr om gamla Kungsholmsbron och väster om Jaktvarvet vid Riddarfjärden .

Nya hus skall ha välvd källare samt egna murar å alla sidor . Gavelmuren mellan hus skall som tidigare vara minst en aln högre än taken på båda husen . Som taktäckning föreskrivs nu utöver järnplåtar och taktegel också förtent järnbleck eller skiffersten . Takfallen skall anläggas mot gatan och mot gårdsrummet och vattnet avledas med bleckrännor utmed väggen ned mot gatan . Byggnadsdelar av trä på befintliga stenhus skall inom fastlagd tidsrymd avlägsnas, annars utgår vite – regeln från 1736 hade uppenbarligen inte fungerat tillfredsställande . Nya hus och hus som får nytt tak skall ha vindsgolv av tegel .

Högt belägna ställen på malmarna får inte bebyggas med hus som är högre än sju alnar upp till takfoten eller är bredare än fjorton alnar . Takresningen får inte vara högre än hälften av husets bredd .

Reglerna om skorstensdragningar och eldstäder är ännu mer detaljerade, skorstenen skall nu placeras så nära intill kroppåsen som möjligt . Hövind ovanför boningsrum förbjuds .

Trappor skall vara välvda genom alla våningar . Alla fönster- och dörrlufter skall förses med försvarliga valvbågar . Skiljemurar skall ställas på varandra, om inte måste muren upphängas med järnband och försäkras med valvbåge .

Härefter kommer de estetiska reglerna som har en nästan oförändrad formulering i jämförelse med 1736 . Ordet ”skickelig” (fönster- och port-indelning) har bytts ut mot ”tienlig” och ”äga lika ordonnance” (beträffande hus vid torg och allmänna platser) har förenklats till ”i möjligaste mån göras lika” .

Beträffande färgsättningen har man nu preciserat också färgmaterialet ”ljus färg av vitriol och kalk”, man hade nu funnit en mer tillförlitlig och mer beständig materialsammansättning .

60

Carlbergs arkitektursyn har han själv sammanfattat i avslutningen i en 1771 utgiven skrift, en mening som lyfts fram av Henrik Ahnlund: ”Byggwerkens nöijacktiga Anseende bör icke allenast anses prålande av Architectur, Skulptur och Ornamenter, uthan mehra på thess Structur, Skapnad och hufwudfigur, Resning och dess meddelte Dehlars swarande likhet emot hwarandra, genom Cordoner, Lister och Band, tillsammansbundne.”

1700-talet är en tid när Stockholm kanske var som allra vackrast – trots all misär som också fanns och den ofärdighet och stökighet som också präglade staden . Det blev inte alls överallt en så genomgående regelbunden bebyggelse och så välordnade torg och kajer som Carlberg, och säkert många med honom, eftersträvade . Men den enhetliga färgsättningen som nu omfattade också de äldre högre byggnaderna på stadsholmen bidrog till en positiv upplevelse av staden och malmarnas mestadels låga, horisontala hus med brutna tak samt de många trädgårdarna gav stadsbilden en tilltalande mänsklig skala . Johan Sevenboms många bilder av staden vittnar om utformningen även om stora delar av malmarna inte dokumenterades ”inifrån” . Tidens arkitektursyn, de duktiga murmästarna, Carlbergs oförtrutna verksamhet och reglerna i byggnadsordningarna har alla sin del i skapandet av detta stadslandskap .

LAGTEXTER OCH FÖRORDNINGAR Magnus Erikssons stadslag i nusvensk tolkning av Åke Holmbäck och Elias Wessén . Lund 1966 v Stierman A .A . (utg .) Samling utaf kongl . bref, stadgar och förordningar…I–IV .

Stockholm 1747–75 Sweriges Rikes LAG gillad och antagen på Riksdagen åhr 1734 (tr . Stockholm 1736) Kongl . Maj:ts Nådigste Förordning / huru med Byggnad och des anställande här i Kongl . Residence-Staden Stockholm förhållas skall . Gifwen Stockholm i RådCammaren den 6 . Julii 1725 Kongl . Maj:ts Förnyade Byggnings ORDNING För STOCKHOLMS Stad .

Gifwen STOCKHOLM i Råd-Cammaren den 13 . Julii 1736 Kongl . Maj:ts Förnyade Byggnings ORDNING För Thes Residence Stad STOCKHOLM . Gifwen Stockholm i Råd-Cammaren then 22 . Martii 1763 LITTERATUR Ahnlund, Henrik: Johan Eberhard Carlberg, Stockholms stads arkitekt 1727–73 .

1984 Alm, Henrik: Murmästare-ämbetet i Stockholm . 1935 Hall, Thomas m fl: Murmestarne. Murmestare embetet i Stockholm 1487–1987.

1987 Hallerdt, Björn: Sevenboms Stockholm . 2010 Mariaberget östra 1969 . Stadskollegiets utlåtanden och memorial . Bihang 93/1969 Råberg, Marianne: Stockholms bebyggelse och regelverket . Samfundet S:t Eriks årsbok 2010 .

Wester, Nils: Kungliga politi- och brandkommissionen . 1946 61

62

Årets ”Mästerstycken”, bilder från brödernas yrkesutövning

63

En av finalisterna till årets Stockholmsbyggnad.

Sven-Harrys Konstmuseum har redan fått en hel del uppmärksamhet och det är inte så konstigt. Mitt i Vasaparken, med sin fasad av mässing, ligger den som ett glänsande monument över både konsten och byggkonsten.

På Folkhem är vi nu extra glada eftersom muséet hamnat som en av tio finalister för utmärkelsen Årets Stockholmsbyggnad. Men oavsett om vi vinner eller inte är vi mycket stolta över den spännande byggnaden som vi skapat tillsammans med våra duktiga samarbetspartners på Wingårdhs Arkitekter.

www.folkhem.se

Återvinningscentral i Tuvängen I Södertälje bygger Bro & Väg Mälardalen AB en ny återvinningscentral vid Tuvängen. Bakom projektet står Telge Återvinning AB och vårt uppdrag innebär bland annat att förbättra servicen och miljön i den nya, drygt 10 000 kvadratmeter stora anläggningen. Projektet innefattar bland annat ca 15 000 kubikmeter jord- och bergschakt och uppförande av närmare 1 000 kvadratmeter gabionmurar.

Byggstarten skedde sommaren 2011 och vi ska vara färdiga under våren 2012. Stor vikt läggs vid funktionalitet och estetik och när den nya anläggningen invigs vågar vi lova att den kommer att klassas som en av de vackraste återvinningscentralerna i Sverige.

ETT FÖRETAG I EA Gruppen Bro & Väg Mälardalen AB Box 83 151 21 SÖDERTÄLJE Besök Hantverksvägen 8 08-550 342 80 www.brovag.se

H O LY DIV ER

ÄGE FRAMTIDSL VID HAVET. Projekt: Strandkanten, Hägernäs Strand Byggherre: JM AB Arkitekt: Arkitekturkompaniet Antal lägenheter: 22 Inflyttning: 2012

Mer information på jm.se

Henriksdalshamnen i Hammarby Sjöstad har utvecklats mycket under det senaste året.

Här färdigställer Järntorget totalt 187 bostäder i egen regi. Brf Fendern och Brf Båtklubben står stolt klara och blickar ut över vattnet.

jarntorget.se

Kv. Störtloppet 3, 1951.

I våra byggen vill vi hålla fast vid att god arkitektur och kvalitet håller i längden, även om modet ibland har växlat under intryck av miljon­ program och politiskt byggande som blir dyrt i längden.

Vi är glada att fortfarande med egna värdegrunder ta aktiv del i Stockholms utveckling. Kv. Störtloppet 3 står stadigt sedan 1951.

I den tidlösa tegelfasaden syns stora likheter med sista etappen av Kv. Rackarbergen på Södermalm, där 29 nya hyresrätter står klara för inflyttning hösten 2012.

08-743 62 00 • info@lennartericsson.se • www.lennartericsson.se

Bostadsrätter för miljömedvetna, moderna stadsbor

NORRA DJURGÅRDSSTADEN – HUSARVIKEN Stockholms nya stadsdel blir en av Europas mest attraktiva och moderna boendemiljöer och befäster Stockholms position som en ledande huvudstad i klimatarbetet. Den unika miljöstadsdelen är början på en ny epok av ett helt nytt sätta att bo och leva. Här – längs Husarviken, i direkt anslutning till Nationalstadsparken och på det gamla gasverkets domäner – blir boendet något utöver det vanliga.

STORLEKAR: 51 – 100 KVM, 1 – 3 R.O.K. PRIS: 2 560 000 – 7 150 000 KR INFLYTTNING: FRÅN HÖSTEN 2012 UPPLÅTELSEFORM: BOSTADSRÄTT

Upptäck alla nya bostäder på ncc.se/boende

Kv De Gamlas Vänner i Enskede, Stockholm Ett samarbetsprojekt mellan Peab AB och Reinhold Gustafsson Förvaltnings AB. FAKTA: Bostäder: 4 st stadsvillor, 44 lägenheter. Garage: 21 bilplatser i underbyggd gård.

Area: ljus BtA 3808 m 2. BoA: 3003 m2. Byggnadsår: 2010-2012.

Byggherre: Bostadsrättsföreningen Ametisten. Projektutveckling t o m gestaltningsprogram: Reinhold Gustafsson Förvaltnings AB genom Jan Kruhsberg. Projektledning: Karnis AB genom Kjell Sjöström.

Bygghandlingar och entreprenör: Peab Bostad AB. Arkitekt: Per Johansson Joliark AB.

Foto: Annika Sällström Mäklarhuset

Brf. Åparken, Annedal I stadsdelen Mariehäll som är beläget vid Stockholms stads gräns mot Sundbyberg pågår en stadsförnyelse som innefattar det nya bostadsområdet Annedal.

Här har Einar Mattsson uppfört tre huskroppar som ger plats åt 69 moderna lägenheter.

Huset är ritat av Per Johanson, Joliark arkitekter.

www.einarmattsson.se

OMBYGGNAD MED OMSORG I FOKUS Kv. Väduren, Vasastan Q-gruppen genomförde under 2010–2012 en omfattande ombyggnad till vård- och omsorgsboende, trygghetsboende, samt förskola och restaurang.

Beställare: Micasa Fastigheter BTA: 16 000 m2

Tel 08-556 305 30 bygg@q-gruppen.se www.q-gruppen.se

Först ut på fältet

Med bebyggelsen av kvarteret Barkarby Hage är

Barkarby Hage består av 54 stycken ljusa och väl-

Åke Sundvall Byggnads AB först ut med med att

planerade lägenheter i storlekar från 57 till 116

omvandla gamla Barkarby flygfält till Barkarbysta-

kvm. Bostäderna, som har utformats av Arkitekt-

den – en stadsdel som år 2020 ska bestå av 5.000

magasinet, är genomgående och försedda med

bostäder och 6.000 arbetsplatser. Området kom-

balkong eller uteplats. Interiörerna präglas av ljus

mer att förses med skolor, högskola, spårvagn och

och rymd samt mycket hög kvalitet i alla material.

pendeltågstation. I närbelägna Barkarby Handels-

Kvarteret är byggt runt en skyddad gård som bil-

plats finns redan idag ett stort serviceutbud.

dar ett trivsamt och grönt uterum.

www.åkesundvall.se Box 20066, 161 02 Bromma | Karlsbodavägen 9-11 | Tel 08-505 580 00 | info@akesundvall.se 73

Brf Djurgårdsstaden, Norra Djurgårdsstaden Bostäder med unikt läge i historisk miljö Viktor Hanson uppför 30 bostadsrätter på bästa läge i den nya miljöstadsdelen Norra Djurgårdsstaden. Projektet består av 2 byggnader inom kvarteret Abisko och husen sammanbinds med ett garage som är gemensamt för hela kvarteret.

Arkitekt EQUATOR Stockholm

Vi ser till att hus får liv och får leva

www.viktor-hanson.se

ABISKO NORRA DJURGÅRDSSTADEN Byggnadsfirman Erik Wallin AB uppför ett flerfamiljshus om 42 bostadsrättslägenheter i kvarteret Abisko i Norra Djurgårdsstaden.

Arkitekt: Tengbom Arkitekter genom Inger Thede och Sunniva Viking

www.erikwallin.se

www.murmestare.se