__MAIN_TEXT__

Page 1

MURMESTARE EMBETET I STOCKHOLM 520:e ARBETSÅRET 2006


M U R M E S TAR E E M B E T E T I STOCKHOLM _____________________________

Årsskrift 2006 med matrikel

520:e arbetsåret




© Murmestare Embetet i Stockholm, 2007 ISSN 1402-8107 Årsskriftsredaktör: Peggy Häggqvist Produktion och tryck: Intellecta Tryckindustri, Solna – 23969


INNEHÅLL Förord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5

Styrelse . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6

Mästare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7

Nya Mästare 2006 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8

Årsberättelse 2005 Av Embetets skrivare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 In Memorian, . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12 Om Murmästare Embetet i Göteborg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13 Av Björn Hallerdt Digitala mästerstycken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27 Av Hans Wohlin Årets mästerstycken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40





Förord

Murmestare Embetets årsskrift med matrikel för år 2006, det 520:e verksamhetsåret efter stadfästelsen av Embetets första kända skrå framlägges härmed. Den under året bortgångne ledamoten av Embetet sedan 2002 Åke Andersson porträtteras in memoriam. År 1781 lät dåvarande åldermannen i Murmästareämbetet i Göteborg, stadsbyggmästaren Friedrich Rex binda in ett antal mästerstyckeritningar utförda mellan 1677 och 1774. Denna samling har senare kompletterats med mästarstyckeritningar utförda fram till 1820. Embetets adjungerade ledamot och museiföreståndare Björn Hallerdt presenterar samlingen och en förteckning över Göteborgs murmästare verksamma mellan 1638 och 1864 då den fulla näringsfriheten infördes i landet. Under 2006 har Embetet låtit utföra en digital fotografering av samtliga ritningar i Embetets egen samling av mästarstycken för att långsiktigt säkerställa en dokumentation av mästarstyckena med hög precision i skärpa och färgåtergivning, och som kan vara tillgänglig för bibliotek, institutioner och forskare. Ämbetsbrodern Hans Wohlin som aktivt deltagit i detta arbete redogör härför och ger också en beskrivning av hur det gick till att bli antagen som murmästare i Embetet och vad ett mästarstycke omfattade. Embetets skrivare, Jerker Wallin, redogör för Embetets verksamhet under det 520:e arbetsåret. Årets mästarstycken, bilder från de aktiva brödernas yrkesutövning, avslutar årsskriften. ÅLDERMANNEN




STYRELSE ÅLDERMÄN LENNART G ERICSON LENNART S ERICSSON

Ålderman Andre ålderman och stamhusvärd

BISITTARE ISIDOR ANDERSSON Gärdeman och kvädare ANDERS LARSSON LARS IHSE Lådföreståndare CARL-GUSTAV STÅHLBERG JERKER WALLIN Skrivare

FÖRUT ÅLDERMAN REINHOLD GUSTAFSSON SVEN-HARRY KARLSSON

MUSEIFÖRESTÅNDARE och ADJUNGERAD MEDLEM BJÖRN HALLERDT

REVISORER Ordinarie HANS WOHLIN ERIK HANSSON EVY JAKOBSSON, aukt rev Suppleant MAGNUS KEY STAMHUSET von der Lindeska huset Västerlånggatan 68, Stockholm Murmestare Embetet, tel 08-20 11 76 


MÄSTARE Nr

Namn

Person Ulf...........................   7/11 1919 Adling Stig.......................... 30/5 1911 Gustafsson Reinhold......... 23/12 1920 Östhol Erik.........................   5/4 1916 Karlsson Sven-Harry.........   8/12 1931 Forss Wictor........................ 27/3 1939 Ericson Bo.......................... 20/2 1935 Berggren Lars-Ivar............ 14/10 1926 Ericson Lennart G............. 23/11 1938 Danielsson Bo.................... 22/1 1935 Ericsson Lennart S............ 28/10 1940 Andersson Isidor............... 31/1 1937 Zetterberg Lars.................. 17/1 1933 Håkansson Lars Ove......... 30/4 1937 Wallin Jerker...................... 29/4 1936 Wohlin Hans....................... 16/8 1934 Sundvall Bengt................... 21/6 1947 Eriksson Torsten................ 17/9 1938 Ihse Lars............................. 10/4 1945 Key Magnus....................... 19/2 1944 Hanson Erik....................... 15/5 1951 Wränghede Stefan............. 20/11 1942 Jeppsson Jan....................... 18/9 1935 Rygh Sten-Åke.................. 19/7 1943 Cube Ulf ............................ 24/9 1939 Brännvall Göte.................. 28/5 1946 Larsson Anders.................. 4/12 1952 Bodin Anders..................... 16/11 1947 Åke Andersson.................. 1/3 1937 Jan Henriksson................... 27/9 1960 Ristjan Ränk...................... 27/1 1940 Carl-Gustav Ståhlberg...... 20/2 1951 Johan Skoglund ................. 9/4 1962 Eje Schönning.................... 9/10 1940 Arne Olsson....................... 24/4 1951 Jan Kruhsberg.................... 31/7 1946

255 269 271 278 279 280 282 284 285 286 287 288 289 290 291 292 293 294 295 296 297 298 299 300 301 302 303 304 306 307 308 309 310 311 312 313

Födelsedag Födelseort

Inträdesår

Stockholm.................... 1958 Stockholm.................... 1964 Grödinge...................... 1965 Rättvik......................... 1976 Lund............................. 1976 Stockholm.................... 1976 Stockholm.................... 1977 Stockholm.................... 1982 Häverö......................... 1983 Stockholm.................... 1984 Stockholm.................... 1984 Uppsala........................ 1985 Stockholm.................... 1985 Lund............................. 1985 Stockholm.................... 1985 Stockholm.................... 1988 Stockholm.................... 1989 Uppsala........................ 1990 Ystad............................ 1991 Stockholm.................... 1992 Stockholm.................... 1992 Stockholm.................... 1993 Vollsjö.......................... 1993 Stockholm.................... 1995 Nybro........................... 1997 Överkalix..................... 1997 Stockholm.................... 1999 Stockholm.................... 1999 Stockholm.................... 2002 Norrköping.................. 2002 Tartu............................. 2002 Bälinge......................... 2002 Uppsala ....................... 2005 Solna ............................ 2006 Sollefteå....................... 2006 Stockholm.................... 2006




Nya mästare år 2006 Nr 311. 2006. EJE SCHÖNNING Född den 9 oktober 1940 i Solna. Adopterad av Signe och Johan Schönning, småföretagare i Härjedalen. Gift sedan 1966 med Evy Christina född Wiklund. Barnen Lena och Per. Ingenjörsexamen vid Högre Tekniska Läroverket i Gävle 1960. Civilingenjörsexamen vid sektionen för väg- och vattenbyggnad, KTH i Stockholm 1967. Anställd vid Stockholms stads fastighetskontor, heltid och deltid, 1961-1968 och vid Byggnadsfirman Ohlsson & Skarne 1968-1970 som konstruktör. Anställd vid John Mattson Byggnadsaktiebolag 1970-1984 som projekteringsledare och arbetschef. Delägare i Järntorget sedan 1984, majoritetsägare 1991 och VD i koncernen 1997. Medlem i Stockholms Byggmästareförenings Bostadsutskott.

Nr 312. 2006. ARNE OLSSON Född den 24 april 1951 i Sollefteå. Son till ingenjör Erik Olsson och hans hustru Inga. Gift sedan 1986 med Inger, civ.ing. på Skanska. Två söner, Victor 18 år och Vilhelm 13 år. Civilingenjör KTH, Stockholm 1977. Anställdes på Skånska Cementgjuteriet samma år och arbetade inom olika bolag och i ett antal olika befattningar i Skanskakoncernen fram till 2002. VD och delägare i Folkhem Produktion AB sedan maj 2002.




Nr 313 JAN KRUHSBERG Född den 31 juli 1946 i Stockholm. Son till försäljningschef Nils Kruhsberg och hans hustru Brita, född Nyström. Gift 1972 med Elisabeth, född Gustafsson. Barn; Maria, Karin, Jenny och Anders. Byggnadsingenjör 1965 vid Högre Tekniska Läroverket i Stockholm. Parallellt med arbete 1971-1973, specialelev på arkitektursektionen vid Tekniska Högskolan i Stockholm. Sedan 1973 medlem i Sveriges Arkitekters Riksförbund. Under studieåren 1962-65 periodvis anställd som utsättare hos Lennart Hultenberger Byggnads AB. Efter ingenjörsexamen 1965 anställd på Stockholm stad, Fastighetskontorets byggnadsavdelning. Därefter anställning på arkitektkontor Uddenberg och Hjelm Arkitektkontor AB och sedemera till och med 1972 hos Alfreds och Larsén Arkitektkontor AB. 1972-1986 egen arkitektverksamhet i Jan Kruhsberg Arkitekt SAR och Tunagruppen Arkitektkontor AB. Nuvarande verksamhet: från 1989 vd i Näshultagården AB, från1991 vd i Haneberg Lantbruk AB, från 1998 vd i Reinhold Gustafsson Förvaltning AB, från 2000 huvudman i Sparbankstiftelsen Rekarne och från 2001 ledamot i styrelsen för Eskilstuna Rekarne Sparbank AB.




2006 av Embetets skrivare

SAMMANKOMSTER Embetet höll årsstämma den 14:e mars och höstsammankomst den 3:e oktober. Sammankomster har därutöver hållits den 25:e april, 13:e juni och den 12:e december. Vid vårsammankomsten den 13:e juni företog Embetet en båtutflykt till åldermannen Lennart G. Ericsons sommarviste på Torpa Värmdö där middagen intogs på gräsmattan under björkarna vid Grisslingfjärdens strand. Under utfärden underhöll Björn Hallerdt bröderna med berättelser ur Stockholms historia med anknytning till de platser efter stränderna som kunde beses från båten. Övriga sammankomster hölls i stamhuset. Vid årssammankomsten den 14:e mars var Mats Huldt och Börje Berglund Embetets gäster och berättade då om sina erfarenheter som stadens representanter om samarbetet mellan staden och Stockholms byggmästare. Sammankomsten den 25:e april ägnades åt studiebesök på Nils Ericssons slusskammare från 1850 under sakkunnig guidning av Anders Roman som är stadens projektledare för den kommande ombyggnaden av Slussen.

STYRELSENS SAMMANTRÄDEN Styrelsen har sammanträtt den 28:e februari, 18:e april, 29:a maj, 25:e september och 4:e december. D.v.s 5 gånger. Styrelsen har vid sina sammanträden behandlat frågor angående stamhusets skötsel, underhåll och förvaltning samt även hanterat hyresgästfrågor. Styrelsen har påbörjat planeringen av ombyggnad av den kontorslokal som friställts och som kan införlivas med Embetets egna lokaler. Även en upprustning av entrén och toaletterna har förberetts. Vid varje styrelsemöte har styrelsen, med lådföreståndaren som föredragande, gjort en genomgång och uppföljning av Embetets ekonomi som under året utvecklats väl. Styrelsen har därutöver förberett Embetets sammankomster och arbetat fram programinnehållet. Styrelsen har även följt arbetet inom Reinhold Gustafssons Stiftelse.

10


STAMHUSET Förvaltningen av stamhuset har under året gått enligt planerna och inga anmärkningsvärda händelser har inträffat. EMBETSBRÖDER Embetsbrödernas antal var vid årets ingång 33 st. Åke Andersson ledamot av Embetet sedan år 2002 avled under året. Till nya ledamöter av Embetet har under året intagits Eje Schönning, Arne Olsson och Jan Kruhsberg. Vid årets slut var embetsbrödernas antal 35 st.

EMBETETS EKONOMI Som framgår av årsredovisningen för år 2006 är Embetets ekonomi fortsatt god. Ytterligare en amortering av fastighetslånet har kunnat genomföras.

Jerker Wallin Skrivare

11


IN MEMORIAN Åke Andersson

Ämbetsbrodern Åke Andersson, ledamot av Embetet sedan 2002, avled i januari 2006, 68 år gammal, Han var född i Stockholm, son till Erik och hans hustru Ann-Lisa Andersson, född Håkansson. Efter byggnadsingenjörsexamen vid Stockholms Tekniska Institut 1955 var Åke Andersson anställd som arbetsledare hos ämbetsbrodern Togo Danielsson mellan 1955 och 1958 och var därefter verksam i samma yrkesroll hos Erland Gustafsson mellan 1958 och 1961. 1961 anställdes Åke Andersson som arbetschef i Bygg-Zäta Ventilation AB och stannade hos företaget till 1967 då han återvände till Togo Danielsson Byggnads AB, nu som arbetschef för att från och med 1979 inneha samma befattning i ämbetsbrodern och förre åldermannen Sven-Harry Karlssons företag, Folkhem Byggnads AB. Åke Andersson lämnade Folkhem 1985 för att bli delägare i Östbergs Bygg och Monterings AB. 1992 blev han ensam ägare till företaget och från och med detta år verkade han som dess vd. Förutom byggnadsverksamheten drev Åke Andersson fastighetsförvaltning i det av honom 1992 startade fastighetsbolaget Åke Andersson Förvaltnings AB vars vd han även var. Åke Andersson var en yrkesman med stor yrkesskicklighet som alltid visade stort intresse för att genomföra sina uppdrag med noggrannhet och med inriktning på lång livslängd för de utförda arbetena. Han fullföljde den äldre generationens värderingar, i vars lära han gått, och deltog i Embetets verksamhet med stort intresse den korta tid han fick tillhöra ämbetskretsen. Då han nu lämnat oss lyser vi frid över hans minne.

12

Jerker Wallin Skrivare


Ämbetsbröder i väster Om Murmästare Embetet i Göteborg Av Björn Hallerdt Den 8 maj 1673 stadfästes skråordningen för det nyinrättade murmästarämbetet i Göteborg. Då hade ämbetet i Stockholm nästan 200 år på nacken och skrev hos sig in mästare från många landsortsstäder i Sverige och Finland. Villkoret för skråbildning, att ha tre yrkesverksamma mästare, saknade de flesta svenska städerna möjlighet att uppfylla. Helsingborg hade even­tuellt murmästarämbete redan på 1620-talet, då ett gesällskap existerade, men fick skråordningen konfirmerad 1692, samtidigt som Landskrona. Lunds skråordning är daterad 2 april 1671. Därefter följde Malmö 1745, Uppsala 1764 och Kalmar 1770. Murarnas arbetsinsatser var inte begräsade till hemstaden, och i Göteborg uppgav åldermannen Paul Dolck 1792 att en del av stadens murare under gesällåren rest ända till 100 mil upp i landet för att bygga och valvslå kyrkor och herrgårdar. När Göteborg fick stadsprivilegier 1621 försökte riksstyrelsen förmå de nya stadsborna att bygga stenhus. Direktivet hade dock ringa effekt, och trähusen skulle komma att dominera stadsbilden långt fram i tiden. Ett tegelbruk anlades redan på 1620-talet vid Mölndalsån, men teglet därifrån var av dålig kvalitet, och mycket tegel importerades, inte minst från Holland. Bland den unga stadens många inflyttade holländare borde funnits murare, men under de första decennierna bär alla de yrkesverksamma svenska namn. Senare kommer däremot åtskilliga tyskar in bland murarna. Första uppgiften om stenhus i Göteborg är från 1634, och på 1640-talet tillkom flera nybyggen i samma material. Kronhuset uppfördes 1642–55 som magasin men fick också tjänstgöra som möteslokal vid Karl X Gustavs riksdag 1660 och senare som kyrka. Det är väl bevarat, ett imponerande monument från stadens första decennier. Ännu 1747 hade Göteborg bara 28 stenhus, medan trähusen var långt över 1000. Murarna fick nöja sig med att bygga spisar och skorstenar, när de inte engagerades i befästningsarbeten eller vid uppförandet av kajer och murar. Utan att formellt ha gått samman i ett ämbete praktiserade 1600-talets göteborgsmurare gängse ”Gewohnheiter”, t ex genom att skriva in lärgossar och skriva ut gesäller. Det låg i myndigheternas intresse att hantverkare av olika kategorier organiserade sig, antog bestämda regler och underkastade sig kont­ roll. Sedan skråordningen godkänts sammanträdde ”Murmästare Embetet” första gången den 1 januari 1674. Mötet ägde rum i åldermannen Swen Jonssons hus i närvaro av rådmannen Erik Gunnarsson samt ”Ämbets Bröderne” Mikael Deber och Damon Esbiörnsson. Tysken Deber skulle senare fungera som ålderman under mer än 20 år. 13


Kronhuset är Göteborgs bäst bevarade byggnad från1600-talet. Det uppfördes 1642–55, troligen efter ritningar av Simon de la Vallée, som dock förenklades. Bottenvåningen murades av holländskt tegel – och av holländska murare? – de övre våningarna av svenskt. Efter att i statlig ägo ha fungerat som magasin, riksdagshus (1660) och garnisonskyrka inköptes Kronhuset 1929 av Göteborgs stad. Göteborgs museum har använt det som magasin och utställningslokal, men sedan 2003 residerar Göteborgsmusiken där. Foto Staffan Westergren, Göteborgs stadsmuseum (GSM) 1979.

Första sammankomsten hölls alltså hemma hos åldermannen, och i fortsättningen förlades mötena till gillesstugan, vilket stadsbyggmästaren Friedrich Rex i sin återblick 1781 tolkar som rådhuset. Av beteckningen kvartal framgår att man räknade med fyra möten per år. Eftersom protokollen förkommit är de sporadiska anteckningarna på mästerstyckena när de visats upp den enda ledtråden till kännedomen om mötesterminerna. Fram till 1760-talet var nästan alla sammankomster förlagda till februari–mars, enstaka till november–december. Senare blev mötena mera spridda över året, men det verkar troligt att ämbetet normalt nöjde sig med ett par varje år. Det var bara tre mästare som blev murarämbetets grundare, dvs det föreskrivna minimiantalet, men det fanns också ett flertal gesäller som praktiserade yrket mer eller mindre självständigt. På rådets uppmaning anslöt de sig till det noga reglerade systemet, vilket under de närmaste åren ledde till en formlig anstormning av styckmästare som äskade ämbetet. Inte mindre än 16 gesäller avlade mästarprov fram till sekelskiftet 1700. Många av dem måste 14


ha slagit sig ner i andra städer, ty antalet mästare i Göteborg höll sig på en anspråkslös nivå, normalt 3–5 och veterligen aldrig mer än 9 under skråtiden. För förvaring av handlingar och penningar skaffade sig murmästarämbetet 1685 en ny ämbetslåda och ett skåp, där även gesällernas låda fick plats. Några år tidigare hade man också försett sig med ett sigill av stål. Allt detta är borta, och det enda som konkret berättar om murmästarnas verksamhet i Göteborg är en volym med mästerstyckeritningar från perioden 1677–1820. Den tillhör Göteborgs stadsmuseum, som bevarar betydligt mer från gesällskapet: en välkomma av silver från 1761, två stånkor av tenn från 1772 och 1846 samt en härbärgesskylt av plåt med texten ”Här är Murare Gesellernes Herberge 1773”. Härbärget låg i hörnet av Köpmansgatan och Tyggårdsgatan. Byggnadsverksamheten var naturligtvis beroende av konjunkturernas svängningar, vilket direkt kan avläsas i antalet samtidigt verksamma murmästare. Det sjönk under Stora ofreden vid 1700-talets början, då ämbetet tycks

De äldsta mästerstyckena i Göteborgs Murmästare Embetes samling är enkla och konstlösa. Swen Gustafsson målade 1683 upp ett friliggande envåningshus under brant, valmat tak. Förstukvisten kröns av ett övertungt torn, vars spira med tupp och kors kunde sitta på en kyrka. Paradrummet i den sexdelade planen är salen mot baksidan. Kamrarna på ömse sidor om salen förefaller vara utrustade med runda kakelugnar, vilket är påfallande tidigt. Ritningens koppling av plan och fasad är ett originellt grepp, men akvarelleringen har blivit lite fumlig. Refoto Britt Olstrup, Stockholms stadsmuseum (SSM). 15


har råkat i lägervall och reglerna i fråga om mästarprov sattes ur spel. Till råga på eländet drabbades Göteborg av en stor brand 1721. Murmästarna hade redan tidigare tagits i anspråk och arvoderats vid brandsyner. Nu misstänkte rådet tydligen att den stegrade efterfrågan på arbetsinsatser vid återuppbyggnaden kunde leda till ohemula ersättningskrav och utfärdade en taxa för murarna. Mästarna fick i daglön 1 daler 8 skilling silvermynt, erfarna gesäller 1 daler, oerfarna däremot bara hälften (24 sk) och lärgossar 12–16 sk. Murmästarnas glanstid i Göteborg var otvivelaktigt 1700-talets senare del och de första åren på 1800-talet. Ämbetet hade tidvis 8–9 ledamöter (att jämföra med normalt 12 i Stockholm), kunskaperna och yrkesstoltheten inom skrået ökade, och en liten grupp av de mest betrodda anlitades som byggmästare av den dynamiske stadsarkitekten C.W. Carlberg. Ett par av dem fick också biträda honom vid synen på den brandskadade domkyrkan 1802. Efter den hektiska högkonjunktur kontinenalblockaden skapade genom Göteborgs roll som transitohamn gick ekonomin här liksom i andra delar av landet tillbaka. Murmästarämbetet tynade, antalet ledamöter sjönk på 1820-

Fasaden i Johan Samuel Rankes mästerstycke 1731 gör ett herrgårdsliknande intryck. Framåt mitten av 1700-talet blir murmästarnas ambitioner högre, kunskaperna bredare och handlaget säkrare. Husens uppbyggnad och dekoren ansluter ganska nära till den aktuella stilutvecklingen. Senbarocken härskar ännu, här manifesterad bl a av voluterna vid takkuporna. Refoto Britt Olstrup, SSM. 16


talet till den kritiska siffran 3, och det sista mästerstycket utarbetades 1820. Över tid håller sig antalet murmästare i Göteborg på en tämligen jämn nivå. Den numerär som kan utläsas av avlagda mästarprov och borgarlängdens uppgifter om burskap är följande: 1639–1669 14 murmästare 1674–1700 19 1701–1750 11 1751–1800 14 1801–1847 12 Folkökningen under den tidiga industrialiseringen medför att byggnadsverksamheten snabbt ökar. Gränserna mellan yrkeskategorierna blir mera flytande. Under perioden från skråtvångets upphävande till den fullständiga näringsfrihetens införande (1847–64) inträffar en oväntad efterblomning inom muraryrket, då 22 göteborgare blir burskapsägande borgare som bygg- och murmästare. Många av dem utförde också ritningar till husen, och ett par blev framgångsrika arkitekter. Därefter upphörde inskrivningen av borgare. Skråna hade 1847 efterträtts av en gemensam hantverksförening och denna i sin tur av Göteborgs Handtverks- och Industriförening 1866. De försvunna protokollen gör det omöjligt att identifiera mer än ett fåtal av murmästarämbetets förtroendemän. Ur de knapphändiga källorna framträder emellertid följande ledare:

Sigfrid Larsson, stadsmurmästare 1669 Swen Jonsson, ålderman vid ämbetets tillkomst 1674 Mikael Deber, ålderman 1677–1707 Petter Mellenberg, ålderman 1709–1712 Olof Larsson, ålderman 1726 J. Christopher Rancke, ålderman 1758 Carl Gustaf Buhrman, ålderman 1773 Friedrich August Rex, stadsbyggmästare 1774 Johan Gottlieb Günther, ålderman 1779 Johan Paul Dolck, ålderman 1792

Mästerstyckena som kunskapsprov och tidsdokument Det enda påtagliga minnet från murmästarämbetets tid i Göteborg är alltså samlingen av mästerstycken, inbunden i ett stort halvfranskt band. Den är i gengäld en verklig skatt. Ritningarna hade tidigare förvarats i ämbetslådan, och efter gemensamt beslut fick stadsbyggmästaren F.A. Rex i uppdrag att låta binda in dem. Bandet var färdigt 1781 och innehöll då 26 godkända och 1 underkänt mästerstycke samt texter (kostnadsberäkningar) till 2 mästerstycken, vilkas ritningar försvunnit. Ett mästerstycke upptaget i Rex’ register, Hans Hanssons från 1703, saknas helt. Samlingen har senare bundits om med tillägg av 6 mästerstycken från tiden 1789–1820. Magistratens uppmaning vid skråets tillkomst, att fyra gesäller skulle äska ämbetet, ledde till att två av 17


dem, Bengt Bengtsson och Olof Larsson, blev de första nya mästarna 1677 respektive 1682. Rex var en bildad och utåtriktad person, och lyckligtvis försåg han samlingen av mästerstycken med en lång inledning. Den innehåller inte bara en pompös vinjettbild i form av en tempelgavel och personliga funderingar kring yrkets betydelse och murarnas ställning i samhället utan också citat och referat ur de då ännu befintliga protokollen. Han återger bl a de villkor som förelades styckmästaren Bengt Bengtsson: ”1o att wisa sitt Läro och Bördsbref. 2do att gjöra mästerstycke af twå wåningar, 3tio gifwa i stemning /: Eske penningar./ 2 daler 16 ./., 4to at betala i Mästare pg 10 dahl.” I jämförelse med stockholmsämbetets skråordning är villkoren förenklade: man krävde inget praktisktprov (vilket brukade vara att mura en trappa), sannolikt eftersom en erfaren gesäll tillräckligt bevisat sin yrkeskunskap, och begärde inte heller att nykomlingen skulle bekosta en festmåltid. Möjligen festade bröderna i stället upp mästarpenningarna. Skillnaden i mästerstyckevillkor kan vara bakgrunden till det prerogativ stockholmsmästarna hävdade gentemot andra städer. Om en landsortsmästare ville etablera sig i huvudstaden fick han underkasta sig nya prov – eller blev helt enkelt avvisad. Ett drastiskt bevis för motsättningarna mellan mästare och gesäller, vilka var vanliga inte minst vid begränsningen av konkurrensen, är den klagoskrift som gesällen Johann Joachim Kliesz den 14 december 1792 riktade till borgmästare och råd i Göteborg. Han hade äskat ämbetet våren 1786 men blivit fördröjd av andra uppdrag. Tysken Kliesz hade varit gesäll i tjugo år och fung-

Friedrich Rex’ vinjettbild till den inbundna samlingen mästerstycken formades 1781 till en klassisk tempelgavel med korintiska kolonner. Herkulesfiguren i kartuschen är rustad för både fredliga och krigiska värv; de kvinnliga genierna och putti på krönet symboliserar med sina attribut arkitekturen och murarkonsten. Bilden är både en äreport för f öregångarna i ämbetet och det nålsöga gesällerna med träget arbete måste ta sig igenom för att nå mästarvärdighet. Refoto Britt Olstrup SSM. 18


erade 1787–92 under C.W. Carlbergs ledning som verkgesäll vid uppförandet av John Halls utsökta lantgård Gunnebo; han fick ampla lovord av arkitekten. När Kliesz skulle återuppta arbetet på mästerstycket fick han sig förelagd en orimligt stor tomt, 18331 kvadratalnar motsvarande 12–15 normala tomter. Den begärda byggnaden skulle innehålla 64 eldstadsrum och 21 kallrum jämte biutrymmen och gårdshus. Magistraten gav Kliesz rätt, trots ämbetets genmäle, och reducerade kraven betydligt. Hans mästerstycke är inte bevarat, men Kliesz uppträdde senare som mästare. Att familjeband även i detta skrå kan ha spelat en viss roll för att nå en självständig position antyds av att förteckningen innehåller tre mästare med namnet Rancke på 1730-talet och två vid namn Jungmarker på 1760-talet. Ett närmare studium av kyrkböckerna skulle säkert avslöja andra familjerelationer inom kåren. Många av de tidiga ritningarna är osignerade och odaterade. De kan attribueras till mästare och tidfästas endast tack vare det av Rex upprättade registret. Man finner då att ordningsföljden inte är strikt kronologisk – det äldsta mästerstycket, Bengt Bengtssons från 1677, ligger exempelvis som nummer tre i sviten. Den uppgift som förelades styckmästaren var till en början ganska okomplicerad. På den uppritade tomtfiguren skulle han rita upp ett friliggande boningshus i 1–2 våningar, ofta bara en plan, emellanåt kompletterad med en fasad. Där taken redovisats är de branta och valmade. Ritningarna är i allmänhet ganska valhänta men dekorativa genom akvarellering i starka färger. Sådana äventyrligheter som perspektiv, vilket förekommer i stockholmsritningarna med blandat resultat, ger man sig inte på. Dessa 1600-talsprojekt är inte särskilt realistiska, och man får närmast intrycket att skådemästarna nöjde sig med bevis för att styckmästaren kunde skriva och använda ritverktyg och akvarellpensel. Med 1700-talets inträde blir bilden en helt annan: ökade krav, mera utförlig och tekniskt bättre redovisning. Projekten får större mått, dekoren blir rikare och inredningen mera detaljerad. Man börjar rentav kunna se hur trapporna leder mellan våningarna och rökgångarna förbinder eldstäderna med skorstenarna! Däremot mister man den festliga färgglädjen genom att övergå till lavering i färre och blekare toner. Anders Pihls mästerstycke från 1709 illustrerar väl de nya ambitionerna. Det visar ett tvåvånings bostadshus under brant, nedtill utsvängt valmtak. Entréfasaden med sju fönsteraxalar är indelad av fyra pilastrar, har rundbågig port och frontespis med bågformigt krön. De två planritningarna redovisar botten- och övervåning. På nästa mästerstycke, Börje Larssons från 1724, uppträder säteritaket för första och enda gången. Det är något förvånande, eftersom denna takform är vanlig på stockholmsritningarna från 1670 ett halvsekel framåt. Riddarhuset hade tydligen inte lika stark mönsterbildande effekt i Västsverige. Där övergår styckmästarna i stället till att rita höga, brutna tak, vilka omväxlar med tämligen branta sadeltak in på 1800-talet. Först de allra sista mästerstyckena har lägre sadeltak av empiremässig karaktär. 19


Benjamin Ranke ritade 1738 ett tvåvåninghus med en representativ bostad på varje plan, källare med kryssvälvda rum och dubbla vindar. Bottenvåningens sängkammare t h har avskild sovalkov. De större rummen värms med öppna spisar, kamrarna med kakelugnar av olika modeller; köken har stora vinklade hällar med anslutande bakugnar. Ritningarna är monterade så att fasaden och källarplanen delvis döljs av överlappningar. Refoto Britt Olstrup, SSM.

Flera av mästerstyckena vid 1700-talets mitt har påfallande hög kvalitet men kanske väl överdådiga ambitioner. J.C. Ranckes stadspalats 1738 har således en huvudfasad med sjutton fönsteraxlar. De presumtiva mästarna spelar upp hela den arkitektoniska repertoaren: rusticeringar, hörnkedjor, indelningar med kolonner, pilastrar eller lisener, profilerade omfattningar till portar och fönster, våningsband och kraftiga gesimser, risaliter och frontoner, balkonger och attikor med balustrader och urnor, festonger, meandrar, triglyfer och tandsnitt. Kunskapen om klassiska stilelement är allmänt spridd. Den omsorg F.A. Rex visade murmästarämbetets samling av mästerstycken bottnar säkert delvis i en önskan att hans eget utförliga och genomarbetade verk från 1753 skulle finnas kvar i gott förvar. Det omfattar inte mindre än elva ritningar till ett stort fyrlängat bostadshus kring en sluten gård. Huvudfasaden har dubbel fritrappa upp till porten med skulpterat krön. Ovanför mittrisaliten finns en stor vindskupa med balkong, och de båda sidorisaliterna har balkonger i övervåningen, burna av korintiska halvkolonner. Källarvåningens rum är täckta med kryssvalv liksom på många av de samtida kollegernas ritningar. Vardera våningsplanet rymmer bara två, mycket stora bostadslägenheter. Denne Rex utövade en högst personlig vältalighet och kryddade gärna sina framställningar med citat på latin. Hans inledningstext i ritningsboken har formen av ett högtidligt tal, riktat till ämbetsbröderna. Rex ville hedra föregångarna i murarskrået, betonade yrkets stora betydelse och kravet på gedigen utbildning och samvetsgrann yrkesutövning. Överheten skulle vördas, mästarna respekteras, lärgossar och gesäller veta sin plats. Han säger bl a: ”En stads största inkomst /är/, enär där finnes dugtige Mästare til Borgare, som en rudimateria wäl wet at förädla. Det är icke allenast mästarens heder då han skämmer att sitt arbete, utan ock en Nationel skada; ty hwad nytta har wäl 20


Ritningarna till Ostindiska huset, inspirerade av Stockholms slott, upprättades av stadsingenjören Bengt Wilhelm Carlberg men omarbetades till större enkelhet av Carl Hårleman. Till fasaderna användes såväl holländskt som skotskt tegel; murmästarna är inte kända. Bygget påbörjades 1740 och avslutades definitivt först 1762. Som säte för det osannolikt framgångsrika Ostindiska Kompaniet fick huset en central plats i stadens affärsliv. Sedan 1860-talet hemvist för Göteborgs museum. Foto Staffan Westergren GSM 1987.

en stad af en klåpare, eller ett land af en Idiot? Och det allenast wid Mur-Professionen. Ty de resande dömer gemenligen et helt Borgerskaps Conduite efter dess Byggnader i staden. ... om någon Profession är till som ärfordrar dugtige och erfarne män till mästare, så är det wist murprofessione ... Näppeligen tror jag at något Embete fins, som upwisa kan i från så åldrig tid, något af sine Antessessores gjöromål och mästare-stycken än wi i wårt Embete här i Götheborg ...” I sin egenskap av stadsbyggmästare gjorde Friedrich Rex bl a förslag till vattenledning, ledde ombyggnaden av slussarna vid Lilla Edet (och höll vid invigningen 1784 ett långt tal), ritade och byggde stenkaj vid barlastplatsen. Hans mycket verksamma liv slutade 1800. Den närmaste efterföljaren som mästare, Carl Gustaf Buhrman, presenterar 1760 ett mästerstycke med flera nyheter. Ritningarna visar ett trelängat boningshus i tre våningar och innehåller för första gången sektioner. Det dröjer innan dessa blir vanliga, men sektionerna möjliggör detaljerad redovisning av inredningssnickerier och interiördekorationer, trapplopp, eldstäder med rökgångar och takkonstruktioner. Kakelugnar börjar nu tränga undan de öppna spisarna utom i de stora salarna. I Buhrmans material ingår också två sidor text, som förtecknar materialåtgången (exempelvis 574.320 murtegel!), antalet dagsverken för olika hantverkargrupper (stenhuggare, timmerman, grovsmed, klensmed, snickare, plåtslagare, kakelugnsarbete och målare) och 21


innehåller en kostnadsberäkning – den totala byggnadskostnaden beräknades till 84.388 daler silvermynt. Kostnadsberäkningar förekommer i ytterligare några mästarstycken men blir aldrig regel. Som sista exempel ur den märkliga samlingen från murmästarämbetet i Göteborg faller det sig naturligt att välja det osignerade mästerstycke som visades upp vid ämbetets sammankomst den 22 februari 1804 med påskrift av skådemästarna Joh. Jansson och Ludvig Dymling. För första gången rör det sig inte om ett bostadshus utan om ett storstilat tänkt stads- eller rådhus i tre våningar. Den fyrlängade anläggningen runt en rektangulär gård har i bottenvåningen ett rum för stadens äldste och i längan visavi ett kryssvälvt arkiv. På motsvarande plats i huvudvåningen ligger en stor sal för magistraten (med angränsande ”Församlings Rum”) och över arkivet en allmän rådhussal. Båda dessa representativa rum har dubbel höjd och går alltså upp i attikavå-

I varje mästerstycke ingår under 1700-talet allt fler ritningar, och även formaten ökar. Från 1760-talet tillkommer utöver planer och fasader även sektioner och stundom kostnadsberätkningar. Ludvig Dymlings välgjorda profiler 1799 ger en precis och detaljerad redovisning av eldstäder och rökgångar, dörrar, inredningssnickerier och dekorationer. Takkonstruktion och bjälklag visas upp, ja t o m ankarslutarnas infästning i murverket. Refoto Britt Olstrup, SSM. 22


ningen. Huvudfasaden är ett paradexempel på arkitektur i den högre skolan: rusticerad bottenvåning, hörnkedjor, mittrisalit med sex korintiska kolonner och triangelformat krön, sidorisaliter med vardera två joniska kolonner, två portar med vardera fyra doriska kolonner, profilerade och krönta fönsteromfattningar, friser med meandrar och triglyfer samt gesims med tandsnitt. Projektet innehåller fyra fasader, tre planer och två sektioner, omsorgsfullt ritade och laverade i grått och rosa. Det är ingen vanlig murmästare som utfört detta mästerstycke utan en man med avancerad skolning. Utan större tvekan kan det attribueras till Michael Bälkow, som vann burskap året därpå (1805) och senare gjorde sig bemärkt som arkitekt i Göteborg. Även övriga mästerstycken från samma period (Johan Jansson 1789, Ludvig Dymling 1799, Lars Lindström 1804) är stort upplagda och av god kvalitet. Det är lätt att hålla med gamle Rex, när han säger att murmästarna ”förkofrat sig åhr ifrån åhr så i siwiliteten samt ock i Artis Professiones och Ritkonsten”. Om de äldsta mästerstyckena var enkla och tämligen amatörmässiga, är de senare sviterna alltmer kompletta och skulle rentav kunnat läggas till grund för utförande. Vilket dock aldrig var meningen, och därför kunde de mest avancerade styckmästarna tillåta sig att rita upp storslagna fantasibyggnader av

Lars Lindströms projekt i hans mästerstycke 1804 är ett hyreshus inom sluten kvartersbebyggelse. Fasaden utnyttjar empirens hela formförråd: rusticerad bottenvåni ng, doriska kolonner, festonger över sidoportarna, balkong med balusterräcke, indelning med pilastrar, fris med triglyfer och metoper och gesims med tandsnitt. Gränsen mellan murmästare och arkitekt börjar suddas ut. Refoto Britt Olstrup SSM. 23


utopisk karaktär. Mästerstyckesamlingen från Göteborgs murmästarämbete är en intressant och mycket värdefull parallell till den stora samlingen hos Stockholms murmästarämbete.

Oceanhuset, Västra Hamngatan 8, är ett gott exempel på empiretidens representativa byggnader för Göteborgs burgna köpmannaklass. Det uppfördes 1812-17 som bostad och kontor för grosshandlaren G.R. Prytz. Ritningarna utfördes av murmästaren/arkitekten Michael Bälkow, men arbetet övertogs av stadsarkitekten J. Hagberg och murmästaren Ludvig Dymling. Foto Staffan Westergren GSM 1986.

Källor Denna konturskiss till historik över Göteborgs murmästarämbete bygger huvudsakligen på volymen med mästerstycken i Göteborgs stadsmuseum (inv. nr GM 1087). Museet har genom Larsolof Lööf och Marie Björk generöst ställt samlingen till förf:s förfogande för studium på plats i Göteborg och vid arkivlån till Stockholms stadsmuseum. Övriga källor Göteborgs landsarkiv: Bygg- och muraregesällernas sammankomst i Lidköping 1779 (avskrift av Nordiska museet 84.695) Kungl biblioteket, Stockholm: Klagoskrift från muraregesällen Johann ­Joachim Kliesz 14/12 1792 m m Henrik Alm, Murmästare-ämbetet i Stockholm, 1935 Helge Almquist, Göteborgs historia, del I, 1929 Bertil Andersson, Från fästningsstad till handelsstad 1619–1820. Göteborgs 24


historia. Näringsliv och samhällsutveckling, 1996 Bertil Andersson, Hantverk i Göteborg. Historisk Tidskrift 1976 Wilh. Berg, Samlingar till Göteborgs historia, 1882 Arvid Baeckström, Studier i Göteborgs byggnadshistoria före 1814, 1923 Björn Hallerdt, Murmästarnas skråföremål och dokument. Murmästarnas hus, kvarteret Typhon 2, Gamla stan, /Stockholm/, 2005 Ingmar Hasselgréen, Ostindiska huset – Göteborgs museum, 1983 Gösta Johannesson, Näringslivet. Hälsingborgs historia, tredje delen, I, 1969 Sven T. Kjellberg, De göteborgska hantverksämbetenas reliker, Göteborgs historiska museum 1931 Erland Långström, Göteborgs stads borgarelängd 1621–1864, 1926 Gudrun Lönnroth, Hus för hus i Göteborgs stadskärna, 2003 Werner Pursche, Ämbetsbrodern i Malmö Lorenz Knatt. Murmestare Embetet i Stockhom. Årsskrift 2005.

25


26


Digitala mästerstycken Av Hans Wohlin

Att bli murmästare För att bli antagen som murmästare i Stockholm under skråtiden (från tidig medeltid till 1847) skulle gesällerna (liksom utländska mästare) dokumentera sitt yrkeskunnande. De sökande kallades styckmästare och de som granskade proven kallades skådemästare. Hur denna prövning gick till i äldre tid vet vi inte närmare, men från stormaktstiden till skråväsendets upphörande skedde prövningen genom såväl ett förelagt ritningsprov som praktiskt murningsprov. Originalritningarna till aspiranternas mästerstycken från åren 1642–1847 finns i Murmestare Embetets arkiv. En genväg för murargesäller var att gifta sig med änkan efter en murmästare (inom tre år efter makens frånfälle), överta byggföretaget och få mästarstatus. Ämbetets nuvarande fastighet – kv. Typhon 2, dokumenterad i skriften Murmästarnas hus, utgiven av Murmestare Embetet 2005 till 20-årsminnet av ämbetets förvärv av fastigheten – uppfördes 1629–34 som privatpalats av räntmästaren (ungefär finansminister) Erik Larsson (adlad 1631, då han tog namnet Erik von der Linde). Lämpligt nog är de äldsta mästerstyckena nästan jämnåriga med den byggnad i vilken de numera förvaras. I grannskapet och kring Nygatorna finns byggnader från hela den tid som mästerstyckena omspänner. De hus som dokumenteras i mästerstyckena är teoretiska, de illustrerar ett av ämbetet förelagt program för en tänkt fastighet och de har inte genomförts. De följer dock nära den smakutveckling och byggnadsverksamhet, som präglade olika perioder under de drygt 200 år som mästerstyckena utarbetades. Många ligger i framkant på den arkitektoniska och byggnadstekniska utvecklingen. De blev utsatta för en omsorgsfull granskning inom Murmestare Embetet, ibland också av utomstående sakkunniga, t.ex. stadsarkitekten. En del underkändes, andra fick omarbetas eller fick återkomma för ny prövning. Några godkändes med förbehåll, t.ex. kunde en ny mästare åläggas att underställa sina större uppdrag ämbetets godkännande. Mästerstyckena Mästerstyckena i ämbetets arkiv omfattar 101 numrerade arbeten, sju saknar uppgifter om upphovsman, de har vid arkiveringen betecknats okänd och är odaterade. De är dock numrerade och infogade i den löpande ordningen, vilket gör att de kan dateras på några år när. Minst ett av de anonyma mästerstyckena (nr 58) kan dock identifieras med ledning av mästarelängden (se nedan). Refuserade eller kasserade arbetsprov har normalt inte arkiverats hos 27


Mästerstyckena är, vad vi idag skulle kalla arkitektritningar. Murmästaren förenade ­arkitektens och byggmästarens kompetens under hela skråtiden. Två mästerstycken, tv nr 16 av Staffan Jonsson 1666 och th nr 20 av okänd mästare vid samma tid, illustrerar både likheter och variation i stormaktstidens stadspalats och sätesgårdar. Inspirationen från Holland och Frankrike är tydlig. Gavelbilder, som de här återgivna, har sällan återgetts vid dokumentation av mästerstyckena.

Styckmästare Anders Magnus Atterberg förelades av ämbetet planritningen tv som förutsättning för upprättande av sitt mästerstycke (nr 99) år 1847. Planfigurerna blev med tiden alltmer komplicerade och svårlösta. Th våningsplan i Atterbergs förslag. Tillsammans med sina kollegor, Johan Carlberg Mattson (nr 100) och Johan August Hedvall (nr 101), blev de tre de sista mästare, som intogs i Murmestare Embetet innan skråväsendet upphörde den 1 juli 1847. 28


ämbetet, dock finns en mästare, Georg Böttger, representerad med både ett kasserat prov (nr 53) och ett godkänt (nr 54). Mästerstyckena omfattar som regel en förelagd tomtkarta, ritningar i olika mängd, materialberäkning, i vissa fall beräknad arbetsinsats och kostnadskalkyl. Ritningarna är utförda i tusch och färglagda i gouacheteknik (täckande vattenbaserad färg) eller i akvarellteknik (transparent vattenfärg). Under 1800-talet användes även lavyrteknik (utspädd tusch, här i gråskala). Äldre mästerstycken omfattar som regel endast planer (med markering av valvtyper) och fasader. Från 1670-talet tillkommer sektioner med redovisning av rökkanaler, trapplopp, bjälklag och takkonstruktioner. Fasader och sektioner slutar i gatuplanet. Först från 1700-talet tillkommer redovisning av grundläggning, grundmurar och källarvåning på sektionsritningarna. Ända fram till 1920-talet var det vanligt att särskilda grundentreprenörer utförde schaktning och grundarbeten, medan byggnadsentreprenörerna svarade för byggandet över marknivån. Ritningarna är utförda på ritark i folioformat, i äldre mästerstycken ovikta, under skråtidens senare del ofta vikta, eftersom byggnaderna blev större och mer komplicerade. Ibland förekommer flera bilder på samma ark, men ibland ryms inte projektet på ett ark, då presenteras de på ett uppslag. Ofta presenteras fasadpartier och sektioner på samma ritning, vilket ger en mycket åskådlig redovisning av projekten (idag bortglömd av arkitekterna). Mästerstyckenas mycket detaljerade och välgjorda sektioner ger en tydlig bild av murverk, bjälklag, takstolar och andra konstruktioner, liksom av uppvärmningssystem och rökkanaler. Byggnadsteknikens utveckling kan därmed i detalj följas genom de två århundraden som mästerstyckena omfat-

Mästerstycke nr 37, Jacob Hellmich 1699. Bilden visar i sektion trapphus, vind och källare och i fasad ett halvt gavelparti med elegant ornamentik och färgsättning. 29


tar. Exempelvis kan man följa hur eldstäderna förändras från öppna spisar till kakelugnar under 1740-talet. På motsvarande sätt kan genom planer och fasader avläsas arkitekturens och smakens utveckling under samma tid. Antal ritningar per mästerstycke varierar från 3 till 13, med ett snitt på 7–8. Allt eftersom uppgifterna som ämbetet delar ut blir mer och mer komplicerade, ökar också antalet ritningar, som redovisar projektet. Totalt finns 768 st ritningar i arkivet. Ritningarna är inbundna i böcker, i princip fem mästerstycken i taget. Totalt omfattar arkivet 29 volymer, några av de senaste årg ångarna har endast ett mästerstycke. Uppslagen ger begränsningar för reproduktionen, eftersom bokryggarna är sköra och lätt kan brytas. Andra ritningsarkiv med inbundna ritningar har tyvärr ibland fått skära sönder böckerna för att få kopierbara och mer hanterbara handlingar. Stockholms byggnadsnämnds byggnadslovshandlingar var fram till 1963/64 arkiverade i stora skinnband, ofta med en vikt på 15–20 kg. Av bland annat arbetsmiljöskäl fick Stadsbyggnadskontoret lov att skära sönder banden för att kunna mikrofotografera handlingarna och få ett hanterbart arkivsystem. Murmestare Embetets arkiv av mästerstycken skall dock vara tillgängligt och säkert utan så drastiska åtgärder. Tidigare dokumentation Murmestare Embetet uppdrog för 75 år sedan åt fil.lic. Henrik Alm att skriva ämbetets historia, publicerad 1935 i minnesskriften Murmästare-Ämbetet i Stockholm. En tyngdpunkt i skriften är redovisningen av mästerstyckena och mästarlängden. I samråd med professor Martin Olsson valde Henrik Alm att redovisa 42 av arkivets mästerstycken i form av totalt 158 ritningar, därav 7 återgivna i färg. Samtidigt upprättades genom arkivarien Gunnar Hellström en arkivförteckning över skråets handlingar och Henrik Alm upprättade en mästarlängd över murmästare i Stockholm från 1611 till 1933, ett år då byggmästarna Olle Engkvist och G.A. Svensson vann inträde i Murmestare Embetet. Alms bok är en mycket värdefull dokumentation och källa, men den trycktes endast i en begränsad upplaga om 400 ex, och är svåråtkomlig utanför ämbetets krets. Till Murmestare Embetets 500-årsjubileum 1987 publicerade ämbetet i samarbete med Byggförlaget skriften Murmestarne – Murmestare Embetet i Stockholm 1487–1987. I boken medverkade bl.a. konsthistorikern Thomas Hall och arkitekten Ove Hidemark, bl.a. med en presentation av ett urval mästerstycken. Gemensamt valde de ut 36 av arkivets 101 mästerstycken i form av 78 ritningar, samtliga i färg. Hidemark gjorde en mycket intressant analys och kommentar till ritningarna. Genom Byggförlagets försorg tog fotografen Alexis Daflos 119 st stordiabilder av sammanlagt 39 mästerstycken, vilka utgjorde underlag för bokens illustrationer. Byggförlaget donerade 2005 en omgång av dessa stordiabilder till Murmestare Embetet. 2006 avvecklades Byggförlaget, men bildarkivet finns i förvar i Stockholms Byggmästareförenings arkiv (av säkerhetsskäl förvaras det ej i Murmestare Embetets eget valv, där originalritningarna finns). 30


Ett bra och representativt urval av mästerstyckena har härmed dokumenterats, men det rör sig fortfarande bara om ca 15% av den totala ritningssamlingen som tillhör mästerstyckena. Arkivbeständigheten hos stordiabilder är också begränsad, liksom tillgängligheten för intresserade.

Många mästerstycken påminner mycket om varandra, de kan vara upprättade ungefär samtidigt eller inspirerade av äldre mästerstycken. Redan under stormaktstiden gällde förmodligen arkitekt Hammaréens råd till yngre kolleger: Med smak skall Du stjäla! Som exempel på nästan spegelvända ritningar ses ovan tv Nr 19 av en okänd mästare och th Nr 27 av en likaledes okänd mästare. De kan genom sina platser i nummerordningen för mästerstycken dateras till ca 1668-69 respektive 1673-86. Mästerstycke Nr 19 är återgivet av Hidemark utan kommentar, Alm berör varken Nr 19 eller Nr 27. Inte så att just dessa arbetsprov skulle vara speciellt intressanta, men de får illustrera släktskap. 31


Uppvärmningssystem och kanalisation blir under 1700-talet alltmer avancerat och uppmärksammat i Mästerstyckena. I Nr 51 har Martin Wollberg visat både öppna eldstäder och kakelugnar. De mer energieffektiva och brandsäkra kakelugnarna hade införts i slutet på 1600-talet i Stockholm – förebilder av betydligt äldre datum finns dock i bl.a. Schweiz och Tyskland. Wollbergs mästerstycke är i Bok 11 daterat till 1742, medan Henrik Alm uppger året 1749.

32


Digitaliseringen Den elektroniska utvecklingen har lett till ny digital foto- och arkivteknik och digitala söksystem. Alla bibliotek, arkiv, institutioner och forskarmiljöer av betydelse konverterar sina arkiv till digitala system. Härigenom öppnas helt nya möjligheter att långsiktigt och säkert samt med hög precision i skärpa och färgåtergivning lagra data och bilder och att öka tillgängligheten genom lokala, nationella och världsomspännande informationssystem. Murmestare Embetet beslöt 2006 att genomföra en digital fotografering av samtliga ritningar i mästerstyckena, totalt 768 st. Däremot skulle tills vidare materialförteckningar och kostnadsberäkningar, totalt 428 sidor, inte fotograferas. Ämbetet uppdrog åt adjungerade ledamoten, tidigare stadsantikvarien i Stockholm Björn Hallerdt och ledamoten, tidigare stadsbyggnadsdirektören Hans Wohlin att gemensamt ombesörja den digitala dokumentationen. Fotoarbetet utfördes i en tillfällig fotostudio i Murmestare Embetets bibliotek under hösten 2006 av fotograf Christer Hammarborg, Diabolaget under medverkan av ämbetets företrädare, som svarade för hanteringen av mästerstyckena. Dessa har reproducerats i nummerordning, i flertalet fall under glasskiva, för att ge så platt yta som de inbundna böckerna tillåter. Av de 768 ritningarna har 241 st ark med utvik eller utgör ett uppslag med två sidor. Fotograferingen genomfördes med digital Hasselbladskamera. De fotografiska råfilerna är på 120 MB per bild. Ett relativt omfattande redigeringsarbete utfördes efter fotograferingen av Diabolaget. För att materialet skall kunna utnyttjas på olika sätt har lagring sedan skett med olika bildupplösning: – hela materialet har lagrats på 1 GB USB-minnen i lågupplöst form, ca 300 dpi vid format 3 x 5 cm. Dessa lämpar sig väl för sökning i arkivet och för användning i persondatorer, där man vill ha snabb åtkomlighet. De bilder som återges i denna artikel har hämtats från ett sådant minne, eftersom bilderna återges i litet format; – hela materialet har också lagrats på ett 300 GB externt minne i högupplöst form, ca 300 dpi vid format 30 x 40 cm. Detta lämpar sig väl för reproduktion med höga krav på upplösning och i stort format. Från dessa basarkiv kan man sedan gå vidare till en ännu mer beständig långsiktig arkivering. Både Kungl. Biblioteket (KB) och Stockholms Stadsarkiv har visat intresse för att lägga in mästerstyckena i sina respektive stora arkivsystem, som skulle ge en garanterat varaktig och säker lagring (och teknisk uppdatering) med god tillgänglighet. Respektive arkiv överför då ämbetets material till servrar och inordnas i deras arkivstrukturer. Materialet blir härmed också tillgängligt via den nationella arkivdatabasen (NAD). Förutsättningen för detta steg är att Murmestare Embetet genom donation (som kan ske med vissa villkor) ger Stadsarkivet och KB nyttjanderätt till materialet. Hos båda dessa – och hos Nordiska Museet – finns huvuddelen av Stockholms skråhandlingar arkiverade. Några beslut har ännu inte fattats i dessa frågor. För ämbetets del är det närmast aktuellt att föra in några exempel på mästerstycken från olika tider i Murmestare Embetets hemsida på 33


Internet. Nedan visas ett exempel på ett tidigare opublicerat – rätt ordinärt, men stilfullt – mästerstycke.

Mästerstycke Nr 41 av Jacob Christiansson Gedenack, 1709. Vid denna tid var det vanligt att mästerprov uppvisades för stadsarkitekten mm Nicodemus Tessin d.y. innan ämbetet fattade sitt beslut. Jacob Gedenack var son till murmästaren Christian Gedenack, som blev antagen år 1668 med ett vackert mästerstycke (Nr 19). En valvritning till faderns mästerstycke har transkriberats av textilkonstnärinnan Anita Graffman till den stora mattan i Murmestare Embetets matsal. Graffman har också för samma lokal 1992 skapat bildväven Murmästarnas stad, som är ett collage av mästerstycken från 1600-talet. Nedan uppslag med våningsplan i Mästerstycke Nr 41.

34


Mästerstycke Nr 100 av styckmästare Johan Carlberg Mattson 1847, upprättades kort före skråväsendets upphörande. Henrik Alm har publicerat ritningarna i svart-vitt i sin historik över ämbetet 1935, men färgreproduktionen ovan med den klassiskt gula stockholmsfärgen gör naturligtvis ritningarna större rättvisa. Mästerstycke Nr 100 avbildas i färg i Ove Hidemarks artikel i 1987 års bok, men trycket visar en närmast rosa fasadfärg. Den digitala färgåtergivningen ovan överensstämmer med originalet och skall förhoppningsvis inte förändras över tiden. 35


Förteckning över mästerstyckeritningar Förteckningen har upprättats av Björn Hallerdt och kompletterats med namn och år av Hans Wohlin i anslutning till den digitala fotograferingen av mästerstyckena 2006. Namnen och stavningen på upphovsmännen följer den mästarlängd som Henrik Alm publicerade 1935. När volymerna med mästerstycken anger förnamn med initialer har de här angetts med hela namnet. Namn och noter (spärrad stil ) efter Henrik Alm. Samlingen omfattar 101 mästerstycken, inbundna i 29 volymer i folioformat. Antalet ritningar är 768 (varav 241 uppslag eller ritningar med utvik). Materialförteckningar med kostnadsberäkningar omfattar 428 sidor (ej digitalt dokumenterade). Volym Nr Namn

År

Text (sid) Ritningar (sid)

1 1 2 3 4 5

Hans Bengdtzon 1642 Herman Florentz 1644 Christoffer Knöffel 1643 Berndt Pehrsson 1648 Anders Knutsson 1651

5 6 5 5 5

2 6 7 8 9 10

Johan Pädersson 1653 1 Hans Andersson Skoog 1653 1 Jurgen Fischer 1658 Johan Erichsson Rödhår 1660 Okänd

5 5 5 5 5

3 11 12 13 14 15

Eric Olufsson 1661 Johan Olufsson 1662 Anders Andersson 1662 Matz Jacobson 1663 Jörgen Nilsson 1664 1

6 6 5 5 5

4 16 17 18 19 20

Staffan Jonsson 1668 Hans Albrechtson 1667 Christian Gedenach 1668 Okänd Okänd

5 5 4 5 6

5

Okänd Nils Biörson 1670 Hans Claeson Cure 1672 Mårten Haak 1672 Matz Bengtson Skarp 1673

5 5 6 8 6

Anders Tilner (Dillner) 1673 Okänd 2 Jacob Påhlsson 1686 1 Johann Dawid 1686 Ludemann

6 4 5 6

21 22 23 24 25

6 26 27 28 29 36


Volym Nr Namn

År

Text (sid) Ritningar (sid)

30 Erik Matsson 1686 Frijhammer

6

7 31 Okänd 1690 2 32 Jonas Nilsson Fristedt 1695 2 33 Gabriel Matsson Lundh 1695 34 Erik Matsson Berg 1691 4 35 Anders Persson 1696 Edeman

7 8 7 6 8

8 36 37 38 39 40

Erich Olofsson 1692 1 Brunnberg Jacob Hellmich 1699 2 Bengt Nilsson Skragge 1702 2 Nicklas Fischer 1706 Nicklas Fristedt 1709

8

9 41 42 43 44 45

Jacob Christiansson 1709 2 Gedenack Johan Mattsson 1712 Bäckman Daniel Forsberg 1724 2 Conrad Eric Malm 1716 Johan Christopher 1726 Kierner (Kiörner)

4

10 46 47 48 49 50

Christian Neubert 1726 7 Johann Gottfriedt 1731 Weigelt (Weigell) Michael Franck(e) 1733 4 Christian Wüstner 1733 6 Johan Friedrich Stein 1735 12

6 8

11 51 52 53 54 55

Martin Wollberg 1749 16 11 (i volymen daterat 1742) Johan Schütze 1746 9 Georg Boettger 1742 16 9 (kasserat) Georg Boettger 1742 12 (godkänt) Gottfried Franck 1745 7 9

12 56 57 58

Petter Westrell d.ä. 1746 6 11 Johan Hindrich 1747 9 7 Nauman Okänd 1753 9 (Johan Christian Herman 1755?)

5 8 4 7

5 4 4 9

8 8 8

37


Volym Nr Namn

År

Text (sid) Ritningar (sid)

59 Eric Roos 1754 8 11 60 Alexander Högman d.ä. 1754 14 11

13 61 62 63 64 65

Gabriel August Zincke 1755 8 12 Elias Kessler 1757 14 12 Johan Christian 1758 15 13 Nauman Joachim Jacob Priem 1760 13 Johan Wilhelm Friese 1760 18 11

14

Erik Forsberg (Bidén) 1763 6 12 Casper Christian Friese 1764 10 12 (se volym 15) Johan Daniel Elfström 1768 8 7 Wilhelm Roman 1770 12 10 Lorentz Kolmodin 1772 12

66 67 68 69 70 71

15 68 Johan Hindrich 1767 Wahlmstedt

23 12

16

72 73 74 75 76 77 78 79 80

Johan Daniel Degenaer 1775 12 12 (se volym 17) Alexander Högman d.y. 1777 10 13 Carl Werner Priem 1785 3 11 (se volym 18) Erasmus Andersson 1797 10 7 (se volym 19) (se volym 20) Carl Gustaf Haglund 1814 4 7

17

73 Pehr Westrell d.y. 1775

6

18

76 Petrus Serén 1785

6 11

19 78 Gustaf Magnus 1804 Kolmodin

6 11

7

20

79 Lars Petter Thun 1805 10

8

21

81 82 83 84 85

4 4 4 5 8

22 86 87 88 38

Carl Gustaf Wretberg 1814 4 Johan Christoffer Goltz 1815 5 Anders Sundlöf 1816 6 Gustaf Erik Westerberg 1817 11 Gerhard Meijer 1821 5

Johan Wennerström 1824 7 8 Johan Abraham 1826 14 10 Wilelius Carl Ulric Holmquist 1830 7 7


Volym Nr Namn

År

Text (sid) Ritningar (sid)

89 90 91 92 93

(se volym 23) (se volym 24) (se volym 25) Isac Fredric Kihlstedt 1836 11 Carl Hallström 1836 4 3

23

89 Johan Petter Hedvall 1832

4 12

24

90 Carl Johan Björk 1833

6 11

25

91 Anders Jacob Åkerlund 1835

5

7

26 94 Nils Lundbeck 1838 2 8 95 (se volym 27) 96 Sven Petter Jonsson 1841 3 8 97 Frans Agathon 1843 4 9 Lindstein 98 E. G. Nordqvist 1844 7 9 (ej upptagen i Alms Mästarlängd) 99 (se volym 28) 100 Johan Carlberg Mattson 1847 3 12 27 95 Edvard Alexander 1840 Grandinson

6 10

28 99 Anders Magnus 1847 10 Atterberg

8

29 101 Johan August Hedvall 1847 Summa

6 768

6 428

Kommentar Förteckningen upptar ett antal namn av tyskt ursprung. Nr 50 Johan Friedrich Stein t.ex. hade varit murmästare I Berlin och Nr 53/54 Georg Boettger kom från Klingenberg nära Frankfurt a/M. Nr 64 Jacob Priem kom från Hansestaden Wolgast i Vorpommern, som tillhörde Sverige 1648–1815. Han var far till Nr 75 Carl Waerner Priem, som blev amiralitetsmurmästare i Stockholm. Att söner till murmästare också sökte inträde i Murmestare Embetet var inte ovanligt. Nr 18 Christian Gedenach var far till Nr 41 Jacob Christiansson Gedenach. Nr 32 Jonas Nilsson Fristedt, slottsmurmästare och ålderman, var far till Nr 40 Niklas Fristedt. Det finns fler exempel. Även bröder förekommer i förteckningen över mästerstyckena, t.ex. Nr 65 Johan Wilhelm Friese var bror till Nr 67 Casper Christian Friese. Henrik Alms mästarlängder ger fler intressanta upplysningar om de redovisade murmästarna.

39


Årets ”Mästerstycken”, bilder från brödernas yrkesutövning

40


©¬º¸¨©Œ°µ»¬Œ©¨¹¨Œ ©¶º»¨«º©À®®¨¹¬ ³°µ¨©¬¹®TŒ©¹¶´´¨

Besqab har genomfört en varsam ombyggnad av de gamla industrilokalerna i Mariehäll till moderna kontor. Renoveringen var omfattande och det blev ett strålande resultat som vi alla är mycket stolta över. Linaberg blev ett av Årets Byggen 2005. Bland våra hyresgäster finns bl a Arkitektkopia, Timberland och Reebok Jofa AB, Premium Coffee/Nespresso och Acer.

41


Under två augustiveckor utmanade Tensta fördomarna om förorten, i den första bostadsutställningen som genomförts med fokus på en framtida omdaning av landets miljonprogramsområden. 60 000 besökare antog utmaningen; upplevde miljonprogrammets möjligheter i visningslägenheterna, diskuterade förortens utmaningar vid seminarier och i workshops, eller deltog i en rad kulturevenemang. TenstaBo 06 var ett samarrangemang mellan Stockholms Byggmästareförening, Stockholms stad och 12 intressentföretag.

42


TOTALENTREPRENÖR

BYGGMÄSTARGRUPPEN AB www.bmgbygg.se

Byggmästargruppen har på uppdrag av Wåhlin Fastigheter AB totalrenoverat fastigheten Kv. Postiljonen nr 16. Projektet innefattar total upprustning av 45 st. lägenheter samt 2 st. lokaler. Dessutom har 4 st. nya lägenheter med takkupor tillskapats på vinden.

Kv. Postiljonen 16, Ringvägen 21, Södermalm.

Huset byggdes 1934 efter ritningar av arkitekt Jacob Hebert. Byggherre och byggmästare var byggnadsingenjör Herbert W Isberg. Kvarteret Postiljonen tillkom genom stadsplanen för Södermalm 1880, men bebyggdes långt senare. I samma stadsplan utlades Ringvägen, som fick sitt namn 1885. Kvarteret ligger på mark som tillhörde egendomen Zinkensdam (uppkallad efter sin ägare Frants Zinck i slutet på 1600-talet.) vilken inköptes av Stockholms stad 1880. I en 1700-talsbyggnad som tillhörde Zinkensdam och var belägen på en höjd strax bakom detta hus startade barnsjukhuset Samariten sin verksamhet 1890, byggnaden revs på 1930-talet för uppförandet av den nuvarande bebyggelsen. 43


w w w. e i n a r m a t t s s o n . s e

Vendelsö Hage Vi planerar att bygga naturnära bostäder i Vendelsö

44


Kvarnskogen, Sollentuna 2006


Lagom litet. Tillräckligt stort.

Frijo är Storstockholms äldsta lokala mark- och anläggningsfirma. Vi är så stora att vi utan att blinka åtar oss de mest krävande mark- och anläggningsarbetena. Och så små, att varje kund är viktig och får bästa tänkbara uppställning. Välkommen till småstora Frijo!

Tel 08-603 26 00 46


47


7JTLBQBSGSBNUJEFOTIZSFTS»UU

+PIO.BUUTPOIBS»HUPDIGÍSWBMUBU-BSTCFSHQ¼ -JEJOHÍTFEBOUBMFU-BSTCFSHTLBWBSBFUU MFWBOEFTBNI»MMFE»SN»OOJTLPSCPSPDIUSJWT  C¼EFJEBHPDIJGSBNUJEFO %FOBVHVTUJTBUUFTTQBEFOJNBSLFO GÍSCZHHBOEFUBWOZBM»HFOIFUFSJ-BSTCFSH %FGÍSTUBM»HFOIFUFSOBTU¼SLMBSBGÍSJOÙZUUOJOH EFDFNCFS XXXKPIONBUUTPOTF


Hagaberg, Värmdö

Saltsjöhöjden, Nacka Industristaden, Uppsala

Banvakten, Uppsala

Tullinge Trädgårdsstad, Botkyrka

Besök oss på www.jm.se 49


Vi arbetar för högtryck med projektering av bostäder i bland annat: Norra Djurgårdsstaden Södermalm Kv. Rackarbergen 3

Axelsberg Kv. Lokatten 1

50

Grundat 1943

www.lennart-ericsson.se


HI L A N D ERS • FOTO: BRU NO EH RS

SILVRET SOM BLEV GULD.

På Peab är vi stolta över att kunna bygga och anlägga kostnadseffektivt med hög kvalitet. Kvarteret Silvret i Grimsta är prototypen för Svenska Bostäders typhus. Inte bara som konstruktion, utan också som en lyckad kombination av samarbete, utförande och ekonomi. Tillsammans utarbetade Peab och Svenska Bostäder lösningar som sparade pengar utan att tumma på kvaliteten. Slutresultatet? Stockholms stads pris för ”Bästa miljöanpassade byggnad 2006”. Läs mer om oss på peab.se


52


KVX`ZgiHjcYkVaah >`kVgiZgZiA€c\h`ZeeZi&A€c\h`Zeeh\ViVc)+")-!7gdbbV]VgHjcY" kVaah7n\\cVYh67ji[Žgidb"dX]e€Wn\\cVYVkZcWZÒcia^\WdhiVYh" [Vhi^\]Zi#  IdiVai]VcYaVgYZidb&))a~\Zc]ZiZghVbi(%a~\Zc]ZiZg[Žg\gjee" WdZcYZhdb`dbbZgVii]ngVhjii^aahiVYhYZahc~bcYZc^7gdbbV#

lll#hjcYkVaahWn\\#hZ 7dm'%%++!&+&%'7gdbbV™@VgahWdYVk~\Zc."&&™IZa%-"*%**-%%%™edhi5hjcYkVaahWn\\#hZ


1900

Kv. Fyrkanten 4 • Projektering och ombyggnad i allmänna utrymmen bl.a. en helt ny tvättstuga och nya lägenhetsförråd, funktioner som flyttats ner från vinden till entréplan och källare. • Ombyggnad av kök och badrum i 580 m2 bostadslägenheter och hyresgästanpassning av 570 m2 lokaler. • Förslag till 2 nya vindslägenheter.

& FASTIGHETSB

RA CHE N

70 ÅR

GG

NS

I

BY

Togo Danielsson Byggnads AB www.togo.se | info@togo.se Alviksvägen 94 Box 17024 167 17 Bromma Växel 08-262790 Fax 08-250870


www.murmestare.se

Profile for murmestare

Årsskrift 2006  

Årsskrift 2006