Årsskrift 2003

Page 1

MURMESTARE EMBETET I STOCKHOLM

517:e ARBETSÅRET 200 3


M U R M E S TAR E E M B E T E T I STOCKHOLM _____________________________

Årsskrift 2003 med matrikel

517:e arbetsåret

1


© Murmestare Embetet i Stockholm, 2004 ISSN 1402-8107 Årsskriftsredaktör: Peggy Häggqvist Produktion och tryck: Tryckindustri Information, Solna – 13878


INNEHÅLL Förord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5

Styrelse . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6

Mästare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7

Årsberättelse 2003 Av Embetets skrivare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8

Rune Hanson In memoriam . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9

Olle Hintze In memoriam . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 I vårsolens glans . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12 Far och son fick Reinholdstipendiet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13 Intervju med Harald Alexandersson: Bostäder byggdes inte för folk utan för att uppfylla regelkraven . . . . . . . . 14 En samling skrönor i Murmästare Embetet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28 Av Ulf B . Person Sven Månsson Strömberg och Anders Andersson Drake Två ämbetsbröder i Jönköping . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31 Av Werner Pursche


4


Förord

Murmestare Embetets årsskrift med matrikel för år 2003, det 517:e verksamhetsåret efter stadfästelsen av Embetets första kända skrå, framlägges härmed . De under år 2003 bortgångna bröderna Olle Hintze, medlem av Embetet sedan 1962, och Rune Hanson, medlem av Embetet sedan1963, porträtteras in memoriam . Embetets trogne forskare och skribent förre landsarkivarien fil .dr . Werner Pursche skriver denna gång om de två 1700-talsmästarna Sven Månsson Strömberg och Anders Andersson Drake, båda verksamma i Jönköping . Till grund för boken ”Byggare i Stockholm . Byggmästarrollen under 1900-talet” vilken Embetet tog initiativ till låg ett antal intervjuer med ett flertal byggare . Intervjun med Harald Alexandersson återges här . Under sin långa tid som gärdeman avslutade Ulf Person Embetets middagar med att uppläsa en egenhändigt skriven tillfällighetsvers som han kallat ”skrönor” . Några av dessa presenteras i årets årsskrift . Två av de stipendiater som erhållit stipendier från Reinhold Gustafssons Stiftelse för gesällvandringar presenteras . I många år var det tradition att Embetets vårmiddag intogs på Stallmästargården . Under 2003 återupplivades detta och bilden av de då närvarande återfinns i årsskriften . Embetets skrivare redogör för verksamheten under år 2003 . Årets mästarstycken, bilder från de aktiva brödernas yrkesutövning, avslutar årsskriften . ÅLDERMANNEN

5


STYRELSE ÅLDERMÄN SVEN-HARRY KARLSSON LENNART G ERICSON

Ålderman Andre ålderman och stamhusvärd

BISITTARE ISIDOR ANDERSSON LENNART S ERICSSON LARS IHSE JAN JEPPSSON JERKER WALLIN

Gärdeman och kvädare Lådföreståndare Skrivare

FÖRUT ÅLDERMAN REINHOLD GUSTAFSSON

MUSEIFÖRESTÅNDARE och ADJUNGERAD MEDLEM BJÖRN HALLERDT

REVISORER Ordinarie BO ERICSON HANS WOHLIN Suppleant ERIK HANSON

STAMHUSET von der Lindeska huset Västerlånggatan 68, Stockholm Murmestare Embetet, tel 08-20 11 76 6


MÄSTARE Nr

Namn

Födelsedag

Födelseort

255 264 267 269 271 278 279 280 282 284 285 286 287 288 289 290 291 292 293 294 295 296 297 298 299 300 301 302 303 304 305 306 307 308 309

Person Ulf . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Hintze Olle . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Hanson Rune . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Adling Stig . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Gustafsson Reinhold . . . . . . . . Östhol Erik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Karlsson Sven-Harry . . . . . . . . Forss Wictor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ericson Bo . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Berggren Lars-Ivar . . . . . . . . . . . Ericson Lennart G . . . . . . . . . . . . Danielsson Bo . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ericsson Lennart S . . . . . . . . . . . Andersson Isidor . . . . . . . . . . . . . . Zetterberg Lars . . . . . . . . . . . . . . . . . Håkansson Lars Ove . . . . . . . . Wallin Jerker . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Wohlin Hans . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Sundvall Bengt . . . . . . . . . . . . . . . . . . Eriksson Torsten . . . . . . . . . . . . . . . Ihse Lars . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Key Magnus . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Hanson Erik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Wränghede Stefan . . . . . . . . . . . . Jeppsson Jan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Rygh Sten-Åke . . . . . . . . . . . . . . . . . Cube Ulf . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Brännvall Göte . . . . . . . . . . . . . . . . . Larsson Anders . . . . . . . . . . . . . . . . . Bodin Anders . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Erkers Lars . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Åke Andersson . . . . . . . . . . . . . . . . . Jan Henriksson . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ristjan Ränk . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Carl-Gustav Ståhlberg . . . . .

7/11 4/1 9/5 30/5 23/12 5/4 8/12 27/3 20/2 14/10 23/11 22/1 28/10 31/1 17/1 30/4 29/4 16/8 21/6 17/9 10/4 19/2 15/5 20/11 18/9 19/7 24/9 28/5 4/12 16/11 11/8 1/3 27/9 27/1 20/2

Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Lund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Grödinge . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Rättvik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Lund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Häverö . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Uppsala . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Lund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Uppsala . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ystad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Vollsjö . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Nybro . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Överkalix . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Leksand . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Norrköping . . . . . . . . . . . . . . . . . Tartu . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bälinge . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1919 1917 1920 1911 1920 1916 1931 1939 1935 1926 1938 1935 1940 1937 1933 1937 1936 1934 1947 1938 1945 1944 1951 1942 1935 1943 1939 1946 1952 1947 1941 1937 1960 1940 1951

Inträdesår 1958 1962 1963 1964 1965 1976 1976 1976 1977 1982 1983 1984 1984 1985 1985 1985 1985 1988 1989 1990 1991 1992 1992 1993 1993 1995 1997 1997 1999 1999 2000 2002 2002 2002 2002

7


2003 av Embetets skrivare SAMMANKOMSTER Embetet höll årsstämma den 4:e mars och höstsammankomst den 7:e oktober . Sammankomster har därutöver hållits den 15:e april, 3:e juni och den 9:e december . Vårsammankomsten den 3:e juni utgjordes av ett studiebesök på det nyligen färdigställda Klara Zenit med efterföljande middag på Stallmästargården . Gäster var Erik Paulsson och Börje Berglund . Övriga sammankomster hölls i stamhuset . Vid årssammankomsten talade förre gatu- och fastighetsborgarrådet Sten Nordin om sina erfarenheter under en mandatperiod om fyra år som borgarråd . Den 15:e april talade Torsten Eriksson och den 7:e oktober Jan Jeppsson om sina yrkesverksamheter och sina erfarenheter som chefer inom två av landets storföretag i byggbranschen . STYRELSENS SAMMANTRÄDEN Styrelsen har sammanträtt den 25:e februari, 8:e april, 27:e maj, 30:e september och 2:a december . D .v .s . fem gånger . Styrelsen har vid sina sammanträden behandlat frågor angående stamhusets skötsel, underhåll och förvaltning . Vid varje styrelsemöte har styrelsen, med lådföreståndaren som föredragande, gjort en genomgång och uppföljning av Embetets ekonomi som under året utvecklats väl . Styrelsen har förberett Embetets sammankomster och arbetat fram programinnehållet . Styrelsen har även följt arbetet inom Reinhold Gustafssons Stiftelse . STAMHUSET Efter den senaste ombyggnaden befinner sig stamhuset i ett förvaltningsskede . På grund av uppstått läckage har gårdens asfaltsytor reparerats . Stamhusets ekonomi har under året utvecklats enligt plan . Inredningen av biblioteket har slutförts och två målningar av Lage Lindell har införskaffats . EMBETSBRÖDER Embetsbrödernas antal var vid årets ingång 35 st . Under året har Olle Hintze medlem av Embetet sedan 1962 och Rune Hansson medlem av Embetet sedan 1963 gått ur tiden . Inga nya medlemmar har under året intagits . Vid årets slut var embetsbrödernas antal 33 st . EMBETETS EKONOMI Som framgår av årsredovisningen för år 2003 är Embetets ekonomi fortsatt god . 8


RUNE HANSON In memorian En av Stockholms mera kända byggarprofiler, Rune Hanson, avled den 30 september 2003, 83 år gammal . Hans sista år fördystrades av fysiska krämpor som fordrade vård på sjukhem . Rune Hanson föddes in i branschen . Hans far, Viktor Hanson, flyttade från Mora till Stockholm och tog jobb som murare samtidigt som han skaffade sig grundutbildning i byggaryrket . 1914 grundade han Byggnadsfirman Viktor Hanson som bl a kom att uppföra Medborgarhuset på Söder och Metropolhuset vid Sveavägen/Odenplan . Rune Hanson tog sin civilingenjörsexamen på KTHs v-linje 1936 och fick sitt första jobb som konstruktör hos dåvarande Skånska Cementgjuteriet . Han ägnade sig sedan åt byggforskning och studerade bl a de platta takens problem, men från 50-talets början tog faderns byggverksamhet i Stockholm allt mer av hans tid . Året efter faderns död 1955 bildade han tillsammans med brodern Olle Byggnadsfirman Viktor Hanson AB och blev själv dess VD: Brodern Olle hade då redan utvecklat en omfattande byggverksamhet i nyköpingsområdet . Rune satsade på stockholmsområdet och främst på ombyggnadssektorn . Hotel Strand och Jernkontoret var ett par av de större ombyggnadsprojekten . Att köpa rivningstomter och bygga nytt var f ö den ekonomiskt sett enda möjligheten för ett medelstort byggföretag att komma in på Stockholms byggmarknad, där de stora rikstäckande företagen dominerade . På 80-talet tog Rune Hansons barn över både faderns och farbroderns andelar i bolaget . Fyra av Runes barn var då verksamma i bolaget, Sven Hansson som VD och Erik Hanson som vice VD . Men det är nog inte byggnadsverksamheten i sig som främst kommer att erinra dagens och morgondagens byggare om Rune Hansons insatser . Han började tidigt intressera sig för byggnaders livscykel med den ambitiösa målsättningen att få fram kalkylunderlag för beräkningar av byggnaders renoveringsbehov, t ex i samband med ägarbyten . Med hjälp av data från familjeföretagets fastigheter och även andra ägares fastigheter kunde livslängd på tak, fönster, fasader, vatten- och avloppssystem, våtrumsinstallationer m m beräknas . KTHs institution för fastighetsekonomi involverades och ett arbete startades som alltjämt fortgår och som säkerligen kommer att påverka all fastighetsförvaltning framöver . Rune Hanson gjorde en pionjärinsats på detta område . Han hade helt enkelt en känsla för hus som levande ting som skulle vårads och utvecklas . Karl-Erik Synnemar även publicerad i BIN 31/2003 9


OLLE HINTZE In memorian Olle Hintze, legendarisk VD på Stockholms Byggmästareförening fram till 1982, har lämnat oss . Han blev 86 år gammal, varav han arbetade hela 34 år på Stock-

holms Byggmästareförening . Olle föddes 1917 i Lund, där han gick i Katedralskolan tillsammans med några klasskamrater som senare kom att bli en del av Sveriges intellektuella elit . Efter juridiska studier i Lund och tingstjänstgöring kom han till hovrätten över Skåne och Blekinge, varifrån han 1947 lånades ut till Stockholms Byggmästareförening som utredningssekreterare . Uppdraget varade ett knappt år, men Olle hade lämnat ett så bestående intryck efter sig att när man året efter behövde en ny VD på föreningen tillkallades han, blott 32 år gammal . Liksom sin företrädare, Anders Ehrlén, var han skåning och jurist . När jag efterträdde Olle 1981-1982 hade jag nöjet att under nio månaders introduktionstid jobba tillsammans med honom, innan jag övertog VD-skapet . Det var en mycket lärorik period i företagsledning av en arbetsgivarorganisation . Olles sätt att arbeta påminde mycket om en stjärndirigents sätt att hantera en hel orkester . Han höll ständigt full kontroll på alla musikerna och Gud nåde den som spelade falskt! Olle var också en beslutscentral i såväl stort som smått . Hans teknik var alltid att medarbetarna först fick lägga fram ett förslag till lösning på den fråga de ställt, varefter Olle oftast tog ett raskt beslut i form av ett ja eller nej eller gör om! Hans kamp mot de besvärliga fackföreningarna var både fantasifull och intensiv . Oftast var den också framgångsrik . Tillsammans med sin favoritordförande, Erik Forss, byggde han i slutet av 50-talet genom framgångsrika fastighetsbyten och uppförande av föreningens nuvarande kontorsfastighet på Kungsholmen – som för övrigt var ett lärlingsbygge – upp basen för Stockholms Byggmästareförenings framtida ekonomi . När Olle kom till föreningen var denna nämligen mycket skral och föreningen höll till i hyrda lokaler på Lästmakargatan . Olle intog med åren också en ledande ställning i Byggförbundets arbete, till vars styrelsemöten han alltid var adjungerad . Han intog också en framträdande position i förhandlingsdelegationen och kallades på Förbundet ofta för ”Olle Bråttom” därför att han alltid var otålig att nå snabba resultat . Sin egen styrelse på Byggmästareföreningen hanterade han med stor suveränitet och vid något tillfälle berättade han för mig att styrelsen hade tyckt att han skulle ta upp fler frågor där och inte besluta så mycket själv . Vid nästkommande styrelsesammanträde hade Olle Hintze uppe beslutspunkter beträffande både inköp av nya skrivmaskiner, kontorsstolar, stämpeldynor m m . Som underlag fanns gedigna utredningar och sammanträdet varade långt in på kvällen innan adekvata beslut kunde tas! Därefter återkom styrelsen aldrig mer med synpunkter av detta slag . Ett av Olles favorituttryck var för övrigt: ”Det här är en alldeles för allvarlig fråga för att låta styrelsen bestämma om den!” . 10


Olle blev medlem av Embetet 1962 och var dess skrivare under 23 år ( 1963 – 1985 ) . Hans intresse för Embetet och dess verksamhet var stort och hans engagemang äkta . Han ansvarade för omarbetningen av Embetets stadgar vilka trädde i kraft den dag Embetet höll sin första sammankomst i von der Lindeska huset, den 6 oktober 1977, och vilka angav riktlinjerna för Embetets verksamhet . Även sedan han lämnat skrivaruppdraget arbetade Olle oförtrutet för Embetets bästa och engagerade sig i frågor om medlemsrekryterig, arkivets ordning och stadgeöversyn . Olle betonade alltid ekonomins betydelse för Embetets fortlevnad och var en förespråkare för ekonomisk försiktighet med Embetets tillgångar . Utanför arbetet var Olle alltid mycket trevlig sällskapsmänniska med lätt dominerande drag på grund av sina stora kunskaper i olika ämnen . Han var också en duktig historieberättare och lyckades fånga branschens mentalitet i sin favorithistoria, där den ene byggmästaren träffar den andre och följande samtal uppkommer: ”God dag bäste bror, hur står det till med Dig? Ja det är illa, Du vet priserna ligger i botten, lönerna är för höga och produktiviteten är det inte mycket bevänt med . Hur har Du det själv förresten? Jo tack, det är bra här med!” Det var alltid lika stimulerande att utväxla tankar med Olle och man hade alltid något nytt med sig efter att ha träffat honom . Han var i grunden en mycket varm människa under den lite karska ytan och han lämnar ett stort tomrum efter sig i alla de sammanhang vi hade förmånen att få umgås med honom . Lars Ihse/Jerker Wallin

11


I vårsolens glans Deltagare vid Hedervärda Murmestare Embetets vårmiddag på Stallmästaregården den 3 juni 2003. Från vänster: Isidor Andersson, Ulf Cube, Göte Brännvall, Bo Ericson, Lars Erkers, Bengt Sundvall, Jerker Wallin, Lennart G Ericson, Åke Andersson, Ristjan Ränk, CarlGustav Ståhlberg, Torsten Eriksson, Reinhold Gustafsson, Lars Zetterberg, Erik Östhol, Ulf Person, Magnus Key, Lars-Ivar Berggren, Hans Wohlin, Erik Pålsson (gäst), Lennart S Ericsson, Erik Hanson, Börje Berglund (gäst) och Sven-Harry Karlsson (ålderman). Foto: Åke Gunnarson.

12


Far och son fick Reinholdstipendiet

En spännande resa till San Servolo i Venedig för studium av den tusenåriga marmorinotekniken blev det för muraren Krister Jonsson och hans son, lärlingen Viktor. På bilden ses tidigare åldermannen i Embetet, Reinhold Gustafsson, skriva ut var sin check till de båda murarna. Det var sjunde gången Reinholdstipendiet delas ut till skickliga hantverkare, företrädesvis murare, stenhuggare eller kakelsättare. Stipendiet instiftades i samband med Reinhold Gustafssons 70-årsdag för drygt tio år sedan. Text och foto: Peggy Häggqvist

13


Den nedan återgivna intervjun med Harald Alexanderson ingick i den serie av intervjuer som Anders Gullberg gjorde som underlag för boken Byggare i Stockholm, Byggmästarrollen under 1900-talet. Ett initiativ av Murmestare Embetet och utgiven av Stockholmia Förlag. Samtliga foton: Skanska.

Harald Alexandersson

Bostäder byggdes inte för folk utan för att uppfylla regelkraven Harald Alexandersson (född 1921) tog studenten vid Bromma läroverk 1939 och utbildade sig till reservofficer och till civilingenjör V vid KTH. Han gick samtidigt på Handelshögskolan för studier i företagsekonomi. 1945 blev han erbjuden arbete hos Skånska Cementgjuteriet i Malmö och började på ingenjörskontoret. Han blev arbetschef i Kalmar och från 1951 i Malmö där han senare avancerade till avdelningschef för Skåne och Halland. 1966 fick han ta över ansvaret för Stockholmsdistriktet. Han blev vice VD i koncernen 1968. Att börja på ingenjörskontoret var viktigt och nyttigt för en nybliven civilingenjör V på 1940-talet . Där såg man många byggen varje år, berättar Harald Alexandersson inledningsvis . Han konstruerade under sin tid på Skånska Cementgjuteriets ingenjörskontor i Malmö både bostadshus och kontor samt industrianläggningar och småbroar, och det var en bra start för en byggare . Under ett år var han sedan ute på byggen innan han fick uppdraget som arbetschef i Kalmar . – Att vara arbetschef innebär att vara chef för ett antal projekt . På den tiden hade Skånska Cementgjuteriet kontor i praktiskt taget alla lite större städer: Västervik, Oskarshamn, Karlskrona, Kristianstad, Halmstad, Varberg, Växjö Harald Alexandersson 1970. och så vidare . Vi var väldigt decentraliserade redan då och hade kontor i alla län i södra Sverige . 1966 blev jag förflyttad till Stockholm eller ”Samojedien” som vi sa, efter Tord Lindblad som var chef för Stockholm, Mellansverige och Norrland . Det var en vertikal organisation, med en särskild kraftverksavdelning, en husavdelning och så vidare . 14


– Jag gjorde om organisationen till tre regioner – Stockholmsregionen, Mellansvenska regionen och Norrland – och utsåg en produktionschef för varje region . Min gärning här i Stockholm var i huvudsak administrativ . Vi startade kontor i alla norrlandsstäder och i Mellansverige och såg till att det fanns folk till verksamheterna bland annat genom att utbilda . Vi var relativt små här i Stockholm . Husbyggandet ägnade jag ganska mycket tid medan kraftverkssidan var svår . Under senare delen av 1960-talet kom det knappast ut några kraftverk på anbudsräkning, eftersom Vattenfall tog det mesta i egen regi, också kärnkraftverken . Det var politiska frågor . Däremot byggde vi kärnkraftverk i Finland . Det blev då mycket folk över på kraftverkssidan som vi fick omskola till husbyggare . Så småningom blev vi större här i Stockholm . Men jag deltog inte i byggandet i Stockholm annat än genom att assistera vid anskaffningen av jobb . Det var i stort sett min arbetsuppgift . Jag var vice VD i koncernen sedan 1968 och svarade så småningom också för alla de tekniska kontoren i hela koncernen . Disponentområden Låt oss återvända till ingenjörskontoret i Malmö och 1945, föreslår intervjuaren, och Harald Alexandersson påpekar först att Malmökontoret var mycket mer inriktat på husbyggande än Stockholmskontoret . På ingenjörskontoret fanns det också arkitekter . Anläggningsdelen arbetade mest med vägprojekt och drevs i en separat organisation . – Från början var företaget organiserat i två överingenjörsområden eller disponentområden som det hette, ett i Stockholm och ett i Malmö . På båda ställen fanns viss verksamhet redan 1887 när bolaget startade, och bland aktietecknarna fanns många stockholmsbyggmästare . Styrelsen har sitt säte i Malmö sedan den tiden . På 1960-talet fanns inget huvudkontor utan en centralförvaltning och sex produktionsförvaltningar som senare kallades regioner . Stockholmsdelen var tidigt mera inriktad mot kraftverk och anläggningsarbeten även om det hela tiden också fanns viss husbyggnad . I södra Sverige fanns inte samma marknad för anläggare, eftersom det fanns mycket få kraftverk att bygga, som till exempel i Nissan . I Malmö fanns dessutom en disponent Nils Kjellström som var väldigt intresserad av bostadsbyggeri . Det handlade också om egen förvaltning, bekräftar Harald Alexandersson på intervjuarens fråga . Man förvaltade trots att styrelsen fattade ett beslut att företaget inte skulle äga fastigheter så sent som 1958 . Det brydde man sig inte om i Malmö, utan behöll fastigheterna . Det kunde inte styrelsen göra mycket åt eftersom det inledningsvis ofta var ett delat ägande med kommunala bolag och andra . – Mitt jobb som arbetschef var att skaffa fram uppdrag och som avdelningschef var man helt inriktad på det . Det var både entreprenader och egna projekt . För företaget var det också viktigt att vara strategisk eftersom man arbetade på en marknad där också politiken var en faktor att räkna med . I en återblick finns det god anledning att fundera över vilken roll politiken spelat för byggbranschen och dess utveckling . 15


Nationalisering hotade – Det började på 1930-talet, då det fanns en diskussion inom socialdemokratin att man skulle nationalisera allting . Cementindustrin var en av de branscher som var orolig för att bli nationaliserad . Det fanns en aktiepost i Cementgjuteriet som låg kvar i det gamla Cementbolaget . Den överfördes till Ifö-verken med tanken att om vi blev nationaliserade på cementbolagssidan skulle denna aktiepost klaras . På bostadsområdet gjorde Gunnar Myrdal och Alf Johansson på 1930-talet den stora bostadssociala utredningen, som blev ett nyckelverk och vars förslag innebar att bostadsbyggandet skulle överföras från privata byggare till allmännytta och kooperativa organisationer . Men så kom kriget och byggnadsindustrin fick i väldigt stor omfattning uppdrag att bygga värn runt om i Sverige, den så kallade Per Albin-linjen . Vi i Skånska Cementgjuteriet fick ganska mycket beställningar och var bättre lämpade att göra de jobben än många byggmästare . En del av dessa fortsatte att bygga bostäder så gott det gick med inkallelser och ransonerat byggmaterial . – Många byggmästare kunde på grund av inkallelser inte hålla igång sina företag, men de som gick i spetsen för att inte bygga under kriget var inte de privata byggmästarna utan det var HSB . De ville inte ta risken att bygga bostadsrätter under kriget när man inte visste något om krigsförloppet eller marknaden efter krigsslutet . Det kom besked från HSB Stockholm att HSB Malmö inte skulle bygga, men detta hörsammades inte . Man har ofta skyllt på de privata byggmästarna att bostadsbygganden gick ner under kriget . Det är enligt min uppfattning en felaktig bild . Istället var det HSB som gick i täten för neddragningarna . – 1943 eller 1944 inrättades Byggnadslånebyrån på Bostadsstyrelsen som svarade för finansieringshjälp till bostadsbyggandet – ett första steg av statliga åtgärder för att kunna behärska hela bostadsproduktionen enligt den bostadssociala utredningens förslag . Sen kom 1947 och socialdemokraternas efterkrigsprogram med dess signal om ”skördetid” . Jag har för mig att där står att det allmänna ska överta marken, och det anges vara samhällets skyldighet att tillhandahålla en god bostad till ett vettigt pris . En kampanj riktades mot byggmästarna som sades bli rika genom att ta för mycket betalt . Det var en klar lögn eller felaktigt tänkt . Om eventuella förmögenheter växte till berodde det på inflationen, som förstärktes under Koreakrisen . Redan då sa vi till politikerna: ”Hejda inflationen så slipper ni ju problemet” . Faktum var att den privata byggmästarkåren klarade en så hög produktion 1939 som närmare 60 000 lägenheter i landet . Att det var ont om bostäder berodde inte på byggmästarna utan på att den stora inflyttningen från landet till städerna hade kommit igång . När jag kom till Malmö 1945 kunde jag hyra en bostad på direkten . Att påstå att det var bostadsbrist då är helt fel . Subventioner, regler, BGB Det kan stämma, inflikar intervjuaren . Men det blev bostadsbrist ganska snart . Inflyttning, familjebildning och efterfrågan på större bostadsutrymme var betydelsefulla faktorer . – Ja, och subventionerna . Byggnadslånebyrån tillhandahöll vissa räntesub16


ventioner . Det blev i gengäld en statlig granskning av bostadsbyggandet . Som ett motdrag bildade 14 byggmästare år 1944 på disponent Kjellströms initiativ Föreningen Malmö Byggmästarnas Gemensamma Byggnadsförening . BGB, som sammanslutningen kallades, blev aktiebolag 1947, således långt före Stockholm . Vid samma tid bildades också Södra Sveriges Gemensamma Byggmästare för att tillvarata byggmästarnas intressen mot socialiseringen så att säga . Boris Blomgren var VD där innan han gick tillbaka till Stockholm . Hade dessa sammanslutningar samma uppgift som BGB i Stockholm att försöka skaffa bygguppdrag och mark att fördela bland byggmästarna, undrar intervjuaren . – Javisst . BGB försökte få kvoter i de kommunala marktilldelningarna . Man ville inte att byggmästarna skulle köpa mark utan gjorde upp med HSB och kommunen i Malmö . På den tiden tror jag att HSB hade 40 procent av tilldelningen i Malmö . De kommunala bolagen hade ännu inte kommit i gång, men de låg i startgroparna . – Inom BGB fördelades projekten mellan de deltagande byggmästarna, och dessa behöll fastigheterna i egen förvaltning . Det fungerade bra tills byggmästarna närmade sig arvsskifte . Arvtagarna var oftast väldigt ointresserade att fortsätta, och skälet var nog att man klassade ner byggmästarna i den allmänna debatten . Det var inte opportunt att vara byggmästare . I BGB minskade antalet medlemmar successivt . Vi var en av de få som stod kvar . Vi hade bara en fjortondel i början men det blev successivt mera i takt med att byggmästarna tunnades ut . En av dem som stod längst kvar var Henning Persson . BGB Södra Sverige försökte operera i de olika städerna med större eller mindre framgång . I Halmstad gick det ganska hyggligt ett tag men sedan började kommunerna bygga i egen regi . Ju längre tiden gick desto mindre intressant blev BGB-upplägget . De socialdemokratiska politikerna brydde sig inte om det, och de hade makten . Enligt deras ideologi borde byggmästarkåren försvinna och verksamheten övertas av allmännyttan . Och det var socialdemokratisk majoritet i praktiskt taget alla Skånes kommuner . – Skånska Cementgjuteriet köpte mycket mark, inte minst i kranskommunerna . Där kunde vi bygga småhus, som vi tyckte var viktiga att bygga i Sverige vid sidan av alla hyreshus . Det första grupphusområdet byggde vi i Malmö 1953 men kommunen var emot småhus och stoppade väldigt mycket sådant byggande . Vi byggde ändå en del småhus i Malmö, men i kranskommunerna kunde vi bygga flera småhus trots att även de var socialdemokratiska . Det var i Lomma, Staffanstorp, Uppåkra med flera . Vi byggde för försäljning, ofta med kommunen som samarbetspart . I Lomma, exempelvis, bildade vi ett bolag där kommunen ägde 52 procent och vi 48 procent . Kommunen fick på sin andel anvisa vem de ville ha som byggare . Som regel fick vi bygga även de husen . De här avtalen kom till i mitten på 50-talet . I Helsingborg byggde vi småhus där vi själva köpte mark . Men det irriterade ideologerna att någon bröt sig ur det utstakade mönstret och gjorde en omväg . Därför startades Industrialiseringsutredningen med Göte Svensson, Tage Öh och Olle Westin . De kom till oss och påstod att vi hade ”köpt upp hela Skåne” och liknande . Det var omöjligt att prata med dessa grabbar . De visste bäst och skrev vad de ville . Utredningen 17


kom nog någon gång i början på 1960-talet . De ville sätta stopp för vårt upplägg och stördes väldeliga av att vi gått in i och hjälpt sossekommuner . Samarbete med kommuner När du arbetade i Malmö och södra distriktet var en stor del av dina uppgifter att skaffa jobb, och det bör ha inneburit många kontakter med kommunpolitikerna, men du var rimligen inte helt ensam med den uppgiften, undrar intervjuaren . – Självklart var det inte bara jag som arbetade med kommunala kontakter . Vi hade kvar en disponent i Malmö som också hjälpte till, och dessutom jobbade avdelningscheferna väldigt hårt med detta . Vi köpte i Löddeköpinge, och i Helsingborg köpte vi Rydebäck tillsammans med Harald Bengtsson, byggmästare på orten, och det var ganska stora områden . På intervjuarens fråga berättar Harald Alexandersson också att det hände att kommunpolitiker kom till företaget och bad det hjälpa till med bostadsbyggandet . – Några var kluriga nog att förstå att den kommun som byggde hyggliga småhus fick en bra befolkning, som gav dem inkomster . Vi sa till politikerna i Malmö att ni kommer att utarma Malmö på sikt genom att inte bygga för de bästa skattebetalarna . Frågan ställs om proportionerna mellan småhus och flerfamiljshus, och svaret blir att småhusen stod för mer än hälften . Hyreshusen var en relativt liten del . De byggdes inom den kvot man fick tilldelad och uppfördes i egen regi och företaget behöll husen . – Men med HSB hade vi alltid entreprenader och likaså när man bildade det kommunala bolaget MKB . Vi byggde på entreprenad åt dem . Det fanns i Malmö en gammal HSB-man, Hugo Åberg, som varit ordförande i HSB:s Riksförbund en period . Han var gammal socialist från Malmö och startade någonting som hette HB i början på 30-talet i Malmö . Sedan sålde han det till HSB, blev ordförande i Malmö och så småningom blev han ordförande i HSB Stockholm . Men han slutade . Det var ingen progressivitet, menade han och hade andra planer, köpte gamla husarkaserner till exempel och byggde om dem . Han byggde tidigare i egen regi men när han gick ur HSB fick han inte bygga själv . Vi byggde från 1953 väldigt mycket till honom i många år, bland annat Kronprinsen . I vissa sammanhang jobbade Skånska Cementgjuteriet tillsammans med andra byggmästare . Det var en samarbetsform som kunde förekomma när det passade projektet och alla parter . – Ofta var byggmästarna rädda för oss för att vi var så många och stora . Men personliga relationer är alltid avgörande . En del av byggmästarna var väldigt avvaktande . De hade var och en sin egen lilla nisch och var sinsemellan inte alldeles sams . Så det var lite olika . Ett samarbete kunde fungera väl även om storleksskillnaden var avsevärd mellan parterna . Vi kan ta Rydebäck där vi var hälftenägare tillsammans med Harald Bengtsson, som inte alls hade samma ekonomiska tyngd som vi . Men när jag började hos Skånska Cementgjuteriet 1945 visade bokslutet en omsättning på 70 miljoner och kassan var noll . Så det var inte så stor skillnad på den tiden . 18


Allbetonghuset 1a i Malmö.

– Industrialiseringsutredningen innebar att man gjorde ett nytt politiskt avstamp för att behärska hela bostadssidan, vilket gick ut över byggmästarna . Det blev den politiska makten som bildlikt talat tog livet av byggmästarna, inget annat . Vi byggde hus när det begärdes Men ibland sägs det att de stora bolagen också bidragit till den utvecklingen genom att driva fram stora projekt som de små byggmästarna inte mäktade med, kommenterar intervjuaren . – Att skylla på de stora bolagen är lika fel som att anklaga byggmästarna för att tjäna för mycket pengar . Vi har gått in i husbyggandet då vi blivit uppmanade till det och när byggmästarna inte orkat längre . Sedan har vi sysslat med markförvärv på ett annat sätt än byggmästarna gjort . Det har varit enda sättet att fortleva . Vi tycker det ingått i vår uppgift att producera bostäder även om den politiska makten sagt att vi inte duger till det . Även de mindre byggmästarna kan ha sett nödvändigheten av markförvärv men har kanske inte haft de finansiella möjligheterna, vidhåller intervjuaren . – Jo, det har de haft . De var stora i sina respektive städer men de gick inte in i bostadsbyggandet i någon större utsträckning . Det berodde nog på att byggandet var så detaljstyrt ner till hatthyllans längd . Det var en våldsam 19


byråkrati, som till och med gjorde det jobbigt att åka till Stockholm för att få igenom ett byggnadslåneärende . De mindre byggmästarna var inte särskilt roade av det omfattande byråkratiska spelet . Du menar därmed att de stora bolagen hade fördel jämfört med de mindre av det komplicerade regelverket, undrar intervjuaren . – Ju mera centralstyrt det blev desto mer jobb måste man lägga på att hantera reglerna . Jag brukar säga att jag aldrig byggt en bostad för att någon ska bo där, utan alltid för att uppfylla de regler som varit uppsatta . Det låter fullständigt idiotiskt, men så är det tyvärr . I koncernens jubileumsbok från 1987 framgår att Harald Alexandersson tidigt kom i kontakt med det som kallas för lånearkitekturen, noterar intervjuaren och ställer frågan om på vilka punkter vi skulle haft en annan teknisk utveckling om inte de här omfattande regelsystemen styrt byggandet . Långa serier centralstyrdes – Att regelsystemet totalt hämmat den tekniska utvecklingen anser jag helt klart . På vilka punkter det skulle kunna ha blivit bättre är alltid svårt att säga . Men jämför vi först med övriga Europa och även med USA skulle andelen småhus ha varit mycket större – det är det ena . Det andra är att vi skulle haft mycket större variationer i utbudet än vad vi kunnat uppleva . Jag tror exempelvis att hygienutrymmena, som idag är ganska små på grund av låsta bestämmelser, hade sett helt annorlunda ut . Badrum med wc hade aldrig kommit fram utan reglerna . En enhetlig produktion och beställningar i långa serier kan innebära möjligheter till rationaliseringsvinster och standardisering . Intervjuaren vill veta om det kanske ändå fanns några sådana positiva effekter av regleringar och stora beställningar . – Nja, det var mest Strängs pojkar – Tage Öh, Olle Westin och ”Koftan” Svensson – som talade om rationalisering, men grundskälet var ett annat, som jag ser det . De sa: ”vi ger bara lån till tusen lika lägenheter” . Alla gick då upp till finansdepartementet för att få lån till stora bostadshusområden . Regeringen fick på så sätt en total överblick och då kunde man styra det hela så att det blev de allmännyttiga företagen som successivt övertog bostadsbyggandet . Det var grundidén . Säg att det blivit något billigare genom långa serier, självklart, men det är inte det viktigaste . Jag menar att en serie som går över tre år och sedan blir till noll, det är industriellt sett ingen lång serie . Det kanske har blivit billigt på det viset att man haft dessa serier, men det har också haft nackdelen att det inte har funnits variationer – och det har också haft nackdelen att utvecklingen bromsats . Jag tänker också på prefabricering och standardisering till exempel av köksutrustningar och olika byggelement, fortsätter intervjuaren . Där bör en viss storserieeffekt ha uppstått . – Nja, det var inte så klokt att göra hela betongbyggandet till elementfabrikation . Men det var så man gjorde för att uppfylla belåningsreglerna . Om du byggde hus med betongstommar som var monterade, allbetong kallade vi vårt system, kunde planlösningarna enkelt anpassas till normerna så att man fick 20


maximalt betalt . Det kunde exempelvis handla om att göra lägenhetsytan så stor och trapphusen så små som möjligt . Även skolorna är byggda på det viset . Vi kom ofta med egna förslag på skolor anpassade efter statsbidragets utformning . Vi kunde regelverket och ritade skolor så att kommunerna fick väldigt mycket mer statsbidrag . Fullständigt idiotiskt, men så var det . Så fungerar ett centralstyrt samhälle . Bättre med småskalighet – Jag menar att om byggmästarkåren hade fått fortsätta med sin modell för mer småskaligt byggande hade det blivit ett mycket rikare utbud . Det hade, tror jag, varit mycket större flexibilitet och konkurrens om hur lägenheterna skulle se ut . Och det hade inte varit till men för industrin . Ta kylskåp som exempel . Man sa att det skulle vara si och så stort utrymme i köket och si och så många liter och då kunde det vara så högt . Om tillverkaren minskade värmeisoleringen i skåpet kunde det krympas en bit . Då gick Electrolux in och sa: ”Våra skåp behöver inte mer än ett så här stort utrymme”, och så slog man ut alla konkurrenter . Vi hade därför aldrig möjlighet att ta in de amerikanska kylskåpen som var mycket bättre men inte stämde med de föreskrivna måttten . Det blev nästan samma skåp och överallt, och svensk standard kom på det sättet i stor utsträckning att användas för att gynna egna produkter . Det är intressanta synpunkter på effekterna av det reglerade byggandet . Men låt oss betrakta byggmarknaden också ur ett annat perspektiv . Nämligen hur du upplevde den när du 1966 kom till Stockholm, föreslår intervjuaren . – Då fanns här ett markbolag Prosako, som vi var med i . Bakom detta fanns den så kallade Sätraöverenskommelsen som träffats innan jag kom till Stockholm . Jag uppfattade Gunnar Hjerne som något av hjärnan bakom uppgörelsen, men det kan också ha varit Hjalmar Mehr som begärde hans hjälp . Mehr vände sig nog till byggarna, i första hand till Byggförbundets ordförande Sven Dahlberg, för att få hjälp att lösa vissa markinköp . Sven Dahlberg menade att han själv erbjöd Mehr hjälp mot visst utbyte i form av byggkvoter till de privata byggarna, tillägger intervjuaren . – Nå, det där kan jag inte eftersom det skedde före min tid här . Sven Dahlberg var väldigt progressiv och kunnig i de här frågorna, så det är väl inte omöjligt . Han spelade kort med Sträng vilket han alltid berättade . Vi hade en del i Prosako och där fanns en hel del mark . Prosako anställde förre länsbostadsdirektören Axel Granath som också var ute och raggade mark i kranskommunerna . Vårt bostadsbyggande i Stockholmsregionen var inte så stort då, men vi var en stor entreprenör till Stockholmshem . Sedan hade vi en del i Sollentuna . Vi hade flyttat vår fabrik först från Johannes kyrka till Sveavägen och när Sveavägen fylldes upp var vi tvungna att flytta till Tureberg i Sollentuna . I avtalet med kommunen där gavs vissa möjligheter att bygga bostäder ute i Edsberg . När också denna lokalisering blev för trång flyttade vi till Bålsta . – När jag kom till Stockholm hade vi ett visst bostadsbyggeri på gång även om egenregibyggandet varit relativt litet i Stockholm och i förortskommunerna . Däremot har vi byggt småhus bland annat i Håbo och Upplands Väsby . Vi blev engagerade av Bygg-Oleba i Nacka där HSB var byggherre . När Allan 21


Skarne ville lägga av kom han till oss och föreslog att vi skulle överta Ohlson & Skarne, vilket vi gjorde som ett aktiebyte . Bland hans kundkontakter som vi övertog fanns HSB . Elementfabriker lades ner – Vi var på gång att bygga en elementfabrik på Järvafältet, men med förvärvet av Ohlson & Skarne lade jag ner det . Så småningom lade jag ner ganska många betongfabriker, sex fabriker blev en, lokaliserad till Märsta . Allan Skarne hade gjort det till sin idé med elementbyggeri . Genom att prata om elementbyggeriet hade man det som resonansbotten att få tilldelning och uppdrag . Det var ett försäljningsargument i relation till vissa beställare som HSB men i mindre utsträckning till de allmännyttiga bolagen . Ett tag var det väldigt mycket idéer om att dessa skulle tvingas över på elementbyggeriet, men det blev aldrig riktigt genomfört . HSB och Familjebostäder var sammanlänkade och hade ett långvarigt samarbete med Skarnekoncernen som vi fortsatte med . Vi byggde också åt Stockholmshem och åt Studenternas bostadsstiftelse . Stockholm stad förefaller ha haft en kärvare politik än många förortskommuner gentemot de privata byggarna, säger intervjuaren och undrar om det stämmer med Harald Alexanderssons minnesbild . – Stockholm stad var särskilt tuff mot HSB, som bara hade 5 procent av byggkvoten i Stockholm mot 40 i Malmö . Varför vet jag inte . Staden ville ha egna bostadsbolag . Det var måhända Albert Aronson som låg bakom . Men även när det gäller tilldelningen till privata byggmästare förekom en återhållsamhet . De som staden accepterade fördes upp på en särskild ”byggmästarlista”, tillägger intervjuaren . – Ja, och det fanns liknande system i Göteborg, liksom i Malmö som jag tidigare berättade om . Om vi fanns med på den listan i Stockholm det vet jag inte . Nej, det har jag inte sett, säger intervjuaren och tillägger att i och med den där Sätra-överenskommelsen fick Prosako-bolagen – SIAB, JM och SCG – en stark ställning och löfte om en viss tilldelning som sen blev ett mönster för de kommande åren . – För vår del drevs väldigt många projekt i samarbete med HSB . Det var mycket direktupphandlingar på den tiden genom att det fanns en tuff priskontroll . Man hade lånetak och alla möjliga regler . Men generellt i Stockholm var det mycket anbud, även på studentbostäder och liknande objekt . Stockholmsdelen arbetade jag för min del inte särskilt mycket med . Jag hade jämnt sjå med Mellansverige och Norrland . Jag tillsatte Börje Dahlström som chef för Stockholmsdelen i vårt bolag . Han var en av flera kraftverksbyggare som ”blivit över”, och det gällde att sysselsätta dem . Men det fanns ett gäng längre ner i organisationen som var mycket duktiga bostads- och småhusbyggare . Stockholm var speciellt – Till min minnesbild hör att byggbranschen i Stockholm var speciell på många sätt . Man var sena att introducera tekniska nyheter som till exempel hissar och annan mekanisering . Till och med efter andra världskriget förekom det att man bar upp teglet till skillnad från i södra Sverige där fallhissar börjat få 22


allmänt insteg redan under mellankrigstiden . Stockholm har också ett eget kollektivavtal som skiljer sig från landet i övrigt . Facken var mycket starka i Stockholm, särskilt murarna, och mycket konservativa . Studier av byggkostnaderna på 1950-talet visade att Stockholm låg klart över såväl Göteborg som Malmö . Ett annat särdrag var att man gärna såg Stockholm som hela landet . Många av dem som var aktiva i Stockholms Byggmästareförening eller Stockholms Fastighetsägareförening trodde att de representerade hela landet och uppträdde så mot staten och rikspolitiken när de i själva verket bort vända sig till borgarråden . När du kom till Stockholm 1966 var det inte bara bostadsbyggandet som var hett . Här fanns också cityfrågan, påminner intervjuaren . – Ja, men cityfrågan fanns också i Malmö . Vi byggde hela city i Malmö och etablerade oss där . Skånska Cementgjuteriets verkställande direktör bodde i Stockholm från 1900 till 1965 och därefter i Malmö när nyutnämnde Ulf Widerström stannade i Malmö . Därför var jag tvungen att flytta till Stockholm . Vi var tre vice VD i företaget, två stationerade i Malmö och jag i Stockholm . Dessutom hade vi ekonomichefen placerad i Stockholm . Vi var alltså två i Stockholm och tre i Malmö som utgjorde centralförvaltningen . De andra förvaltningarna var då Mellansverige, Norrland, Stockholm, Göteborg, Sydöstra och Södra . 1965 flyttade Stockholmskontoret från Norrlandsgatan till Regeringsgatan, där ni köpte en tomt och byggde kontor . Men sedan flyttade ni vidare till Danderyd så småningom . Inom Stockholms stad var man måhända inte förtjust över den flytten förmodar intervjuaren . Pussel vid Hamngatan – Flytten till Danderyd hängde ihop med att Nils-Axel Frisk vid SPP ville köpa Gallerian . Han lade ett bud på den men fick inte köpa med äganderätt, vilket han för övrigt inte var ensam om . Då frågade han oss om möjligheterna för SPP att förvärva kontoret på Regeringsgatan . Han hade placerat sin dataavdelning i en utbyggnad som vi hade där . Klart att vi är rörliga, sa vi och sökte oss till Danderyd där vi byggde vårt nya kontor . Om Stockholm stad reagerade surt på detta vet jag inte . Men de reagerade nog surt på att Nils-Axel Frisk inte tog Gallerian . Vi försökte få något av citybebyggelsen . Jag tog med Allan Skarne upp till Åke Hedtjärn och sa: ”Kan inte vi få ta en bit här någonstans?” Han tyckte bara om seriösa företag som ville vara kvar i marknaden, men just då hade han Jonssonkoncernen på gång i det som sedan blev Sahlénhuset . Det var det kvarteret vi frågade efter . Han tyckte de var ett seriösare företag än vårt . Byggmästare var väldigt utskällda på den tiden som rena spekulatörer . Något år senare kom Hedtjärn tillbaka till mig och frågade om vi inte kunde hjälpa till i Gallerian . Nils-Axel Frisk hade varit intresserad men gett sig iväg, så läget var lite svårt för staden . Det måste ha varit i slutet på 60-talet . Första gången hade jag med mig Skarne och andra gången var jag ensam hos Hedtjärn . Det slutade med att vi tog en del av Gallerian medan Folke Ericsson och Sparbanken tog andra delar . Sedan gjorde vi hela underbyggnaden av Regeringsgatan och Hamngatan, en ganska stort sak . 23


Malmö–Lund motorväg 1952–1954.

– De här uppgörelserna gav mig bekymmer i styrelsen . Den ville inte ha tomträtter och menade på att man inte kunde lita på staden med dess politiska hanterande av ekonomin . Det var gamla farbröder i den styrelsen . Jag åkte då till Rune Höglund och frågade om han kunde tänka sig att flytta Åhléns administration dit . Det klaffade och jag placerade kontoret ägarmässigt . Till Arne Callans i Investeringsbanken, som hyrde in sig hos oss på Regeringsgatan, sa jag: ”Nu får du ta det som är kvar” . Det tyckte han var ointressant . Jag föreslog: ”Vi gör ett bolag ihop” . Och det fungerade bra . Jag placerade ut dessa objekt eftersom det inte var opportunt med tomträtt i vår styrelse . Vägar i statlig egen regi Låt oss tala en del om anläggningssidan, föreslår intervjuaren . Där kan det statliga egenregibyggandet vara till problem för de privata entreprenadbolagen, vilket du kanske har erfarenheter av . – De statliga verken har till stor del byggt i egen regi och på vägsidan har det dessutom bara funnits en beställare av större vägar i Sverige . Vi har dock haft vägbyggaravdelningar igång hela tiden . Vi byggde till exempel den första motorvägen mellan Lund och Malmö på 1950-talet i ett konsortium . Men för att kunna skaffa större maskiner måste man veta att det kommer nya projekt . Det har därför alltid varit ett bekymmer om Vägverket skulle bygga i egen regi eller lämna ut på anbud . Man kunde inte gissa sig till vilket . Arlanda fick vi bygga åt luftfartsverket, men det var punktinsatser . Så har det varit ända 24


tills nu . De statliga verken har organiserat egenregibyggandet som eget bolag, men håller fortfarande fast vid att tilldela det en massa uppdrag . Formellt sett upphandlas det i konkurren, men man ser aldrig resultaten . Det pågår, skulle jag kunna tänka mig, en ganska tuff diskussion mellan entreprenörerna och Vägverket om egenregiverksamheten . Beställaren kan nog styra processen ganska mycket . Det vore bättre om man lät bli det där . – Bergrumssidan var väldigt stor på den tiden med många och stora projekt för oljebolagen . Det var som regel totalentreprenader . Vi ritade, berättade och byggde . Där fanns även jobb inom det militära . Egenregibyggandet där var av mycket blygsam omfattning . Men det har funnits egen regi i alla delar . HSB Stockholm, exempelvis, hade en egenregiavdelning liksom Byggnadsstyrelsen och Svenska Bostäder . På kraftverkssidan var det Vattenfall . Så länge det var full utbyggnad och det fanns privata fallrätter inom Sydkraft, Graninge med flera kom det ändå ut kraftverksbyggen på anbud . Men det försvann i och med att fallrätterna på den privata sidan föll bort . Vattenfall har varit förutseende och köpt mycket och så har antalet minskat genom miljörörelsens inflytande . Det blev väldigt ont om anbud från 1965 . Vi har ju delvis gått utomlands med de killarna . När det sedan kom till atomkraftverken sa Vattenfall att nu när det är färdigbyggt i Umeälven behöver vi bygga Forsmark själva . De hade sina egna anställda . Så var den marknaden borta för oss . Det har varit väldigt mycket sådant i Sverige, men det håller på att minska nu, får man anta . Egenregibyggandet har varit framträdande genom hela efterkrigsperioden . Samtidigt har vi klandrats när vi byggt i egen regi för avsalu .

Bergrum i Oxelösund. 25


Fastighetsbestånd byggdes upp lokalt Ett annat ämne är uppbyggnaden av det egna fastighetsbeståndet . Hur vill du beskriva det, undrar intervjuaren . – Vi har alltid och fram till 1990-talet behållit fastigheter när det bedömts som lämpligt . Om du tar Oskarhamn som exempel, så behöll vårt kontor fastigheter på den orten, och så vidare . Vi har en ganska stor portfölj av fastigheter även i Stockholm, men Sverige är ju stort och Stockholm bara en mindre del trots allt . Vi har haft fastigheter överallt, med ungefär samma upplägg som Lars-Erik Lundberg . Han hade Mellansverige och där fanns inte vi, men vi ägde fastigheter ihop med honom även privat . Vi har behållit fastigheter ibland när det har passat och ibland har vi sålt när det varit bättre – vi har med andra ord varit marknaden till handa med varan fastigheter . Men vi har inte haft någon fastställd princip . Har killen som var ansvarig i Oskarshamn tyckt att det vore lämpligt att äga en fastighet där och har rörelsen kunnat bära den så har han fått göra det . Det har fungerat decentraliserat och hängt på lokala initiativ . – Den här genomgången av olika verksamhetsgrenar ger mig anledning berätta om hur jag organiserade om stockholmskontoret . När jag kom hit 1966 var det vertikalt organiserat så att kraftverk gick över Mellansverige, Norrland och Stockholm, bergrum likadant och så vidare . Det tog jag bort . Vi minskade AB-län och öppnade kontor i Örebro och i Sundsvall som blev regionkontor . Sen upprättades kontor i Luleå, Piteå, Skellefteå, Umeå, Sundsvall och Gävle och andra orter . Och likadant i Mellansverige . Där växte det upp killar som blev ett slags byggmästare i de städerna . En del har varit duktiga och andra mindre duktiga . En del har skaffat sig fastigheter och behållit dem medan andra föredragit att ligga lågt på den fronten . Det betyder att de haft fördelen att kunna utveckla lokalkännedom och lokala kontakter på samma sätt som byggmästarna men med god finansiell styrka genom att ha verkat inom den stora koncernen, förefaller det, kommenterar intervjuaren . – Ja, de har varit lokala byggmästare och ofta ganska stora byggmästare om de har varit duktiga . De har varit anställda med tantiem på det de själva gjort . Så har det varit under min period . De har alltså sluppit eget risktagande och har också haft tillgång till kollegor samt teknisk och ekonomisk service inom koncernen, som de dock fått betala för . I Stockholm var det svårare eftersom det lätt blir centralstyrt av ledningen i Stockholm . Därför har jag aldrig varit med i Stockholms Byggmästarförening, utan det ska istället platschefen i Stockholm vara . Jag har heller inte varit med i Murmestare Embetet eftersom det är helt Stockholmsinriktat . Boris Blomgren och Sven Dahlberg tyckte inte om mig för det, men det gjorde inte så mycket . – När det gäller vårt agerande på byggmaterialsidan har vi hela tiden sagt att vill vi köpa material, men detta har förändrats på sista tiden . Man köpte en del materialföretag, Kährs parkettfabrik i Emmaboda är ett exempel . Jag har varit motståndare till det hela tiden och hävdat att det är bättre att vi sysslar med etablerande av hus . Däremot har vi haft konsulter – VVS, arkitekter och el – hos oss, men inte de tillverkande bitarna . Jag har inte heller hört till dem 26


som gått på utlandet särskilt mycket . Dels har jag haft en stor familj, dels har jag inte gillat att resa . Jag har rest tillräckligt mycket inom landet . Det var framför allt Erik Olsson och Birger Lövhagen som reste och verkade utomlands . Skanska, som vi numera heter, är ju numera mycket stora utomlands, inte minst i USA . Men jobben där är mera av karaktären byggledaruppdrag . De blir väldigt stora i omsättning men det är andra som producerar . Så att det är lite annorlunda . Utländska bolag byggde här Svenska byggbolag har gått utomlands i ganska stor utsträckning, medan det finns nästan inga utländska byggföretag verksamma i Sverige, påpekar intervjuaren och efterlyser synpunkter på det förhållandet . – Jo, det fanns visst utländska företag som verkade här i landet . På 1930-talet var danskarna väldigt stora här . De byggde till exempel vid hörnet HamngatanRegeringsgatan . Det fanns också bolag som Monberg & Thorsen, Christiani & Nilsen och Höjgaard & Schultz . Vi hade till och med en fabrik tillsammans med Höjgaard & Schultz där vi tillverkade vattenledningsrör . Men de gick ut ur landet när vi började slåss med dem på allvar efter kriget . De gick på andra länder istället . Det var ju problem i Sverige . De läste väl de här utredningarna skulle jag tänka mig . Men Christiani & Nilsen fanns länge kvar som brobyggare, ända in på 1950-talet . Så visst har det funnits utländska byggbolag . Men efter 1950-talet har de inte gjort något större väsen av sig . Vi har dock tyskar med i Öresundbron för att nämna ett aktuellt exempel . Och holländare har varit med på muddringar och även vid Höga kusten-bron var det tyskar med . Så visst finns det . Men att det inte är så många utländska företag som bygger i Sverige kan bero på att den svenska byggmästarkåren har varit duktig . Och till en del kanske det beror på regelverket, som inneburit att det är bökigt att komma in på marknaden här, undrar intervjuaren . – Ja, självklart har det bidragit . Byggandet i Sverige är ju en socialistisk marknad om man uttrycker sig vårdslöst . För utlänningar är det ju som att gå in i Ryssland, det är inte så enkelt . Men det är samma problem vart du kommer . Det är alltid svårigheter att gå in i andra länder . Vi har alltid haft lokala partner när vi gått in . Man måste ju kunna marknaden . Det är tyvärr så att byggandet i hög grad är lokalt . Det är ingen vara som du kan flytta utan byggaren måste flytta dit där varan ska vara .

27


En samling skrönor i Murmästare Embetet Av Ulf B. Person

Ulf B. Person var under 20 år gärdeman i Embetet, ett uppdrag som han övertog efter sin far Ivan B. Person. Under denna tid avslutade Ulf varje middag vid Embetets sammankomster med att läsa upp en av honom själv författad ”skröna” på vers. Några exempel på dessa ”skrönor” återges här. 7/4 1971 Med förlov Ålderman vi blev vid bordet blott 15 man Bröderna fara väl vilse ibland . 20/3 1975 Med förlov Ålderman Nu är det på det viset att detta är det sista spiset som Norrmalms Food Arrangé har beslutat oss att ge . Man gått över på rutin och gör mat åt industrin Låt oss därför nu på stund ägna dom en tyst sekund som har arrangerat faten Fan vet var jag nu tar maten .

28


21/9 1976 Vad resultatet utav valet blivit det bör ej längre uti stjärnorna stå skrivet och valet inom MurmestarEmbetet skall heller inte bli förgätet Sven-Harry K . och Wictor F . vi hälsa Eder Betänk att det är gamla tiljor som Ni nu beträder och ibland alla regler, skråförordningar m .m . en sak vill Gärdemannen särskilt poängtera Den som går före Ålderman ur saln från quantum satis Han haver satt sin allra sista sättpotatis .

5/5 1977 Med förlov Ålderman Ej må jag stränga här min slitna lyra i någon form utav nostalgisk yra Men när vi lämna detta bord och dessa säten skall icke platsen bliva snabbt förgäten Här Åldermän ha samlat sin skaror att träffas, äta middag dricka starka varor däruppe se De ned från salens väggar på oss som sina sena ätteläggar som nu för att få slut på stadsplansbråken helt resolut gick ut och sålde kåken och köpte hus i Gamla Stan på gamla stället och kom på detta vis tillbaks till faderstjället Jag undrar vad dom säger Eric Forss och Axel E Pehr Sällström GA Svensson, Anders Ohlby, Ivan B och Hesselman och Dahl och många andra som uppför trappan många gånger synts ha vandra vi kan ju fråga, endast eko ger sitt svar Ty snart finns bara nakna väggar kvar Jag vet det svar som jag helst ville ha Det Bröder gjorde Ni förbannat bra .

29


10/12 1981 Med förlov Ålderman och raska Mästarbossar Lucia stuckit hem med sina stjärnegossar och vi har ätit bra av överflödet och slut är julegris och slut är mjödet och träsmak börjar kännas ner i stussen trots Åldermans beskrivning utav Slussen God Jul, må Ni bevara Er från Hongkongsnuvan i nästa vecka tar vi på oss tomteluvan . 25/2 1986 Den Herren ger ett Embet’ att gestalta den ger han även kraft att det förvalta Så sade Eric Forss en gång på 60-talet och jag, jag trodde jag hört alldeles galet Jag tyckte ej det var en bra idé att jag sku´ efterträda Far min Ivan B men sedan dess har jag med kropp och själ serverat mat åt Bröder, ingen svalt ihjäl Nu efter tjugo år har kreativiteten stannat och det är dags för nästa man att hitta på nåt annat och den som nu skall giva Eder njursten det är den nya Gärdemannen Göran Bjursten Man skall ju lämna festen när den är som bäst och jag har nu gjort nog som människa och präst men under alla år jag rönt en stor uppskattning och det har stöttat mig i denna min befattning Ett tack till Bröderna att Ni stått ut Nu slutar jag, och nu är versen slut .

30


Sven Månsson Strömberg och Anders Andersson Drake

Två ämbetsbröder i Jönköping av Werner Pursche

De ”lantliga” ämbetsbröderna kom i regel från städer med mindre än tre murmästare, vilket betydde att de inte kunde bilda ett eget skrå . I sådana fall skulle de tillhöra ämbetet i den närmast belägna staden . Det sista villkoret har nog inte alltid uppfyllts och det torde vara ganska säkert, att man gärna ville söka anslutning till stockholmsskrået . Stockholmsämbetena har haft högt anseende både bland hantverkarna och uppdragsgivarna . Härom vittnar t .ex . borgmästarens i Helsingborg, Hindrik Sylvius, personliga uppvaktning hos murmästareämbetet i Stockholm år 1732 med begäran om hjälp att försvara murmästareämbetets i hans hemstad ”heder” Werner Pursche. mot den vanvördnad Köpenhamns murarskrå visat gentemot ämbetet i Helsingborg . Danskarna ville inte heller ”agnoscera” (erkänna) ämbetets gesäller . Borgmästaren påpekade att skrået redan hade tillkommit år 1692 och att man nyligen erhållit kommerskollegiets konfirmation på detta och därtill ”särskilte privilegier” .1) Om mästarna i landsortsstäderna sökte anknytning till stockholmsämbetet, visade detta i gengäld inte något större intresse för de enskilda landsortsmästarna . Vid mästarblivandet skulle de dock erlägga en engångssumma och sedan de vanliga kvartalsavgifterna . De fick givetvis inte arbeta i Stockholm . Den första avgiften kom de inte undan, men därefter var det svårt att få landsortsmästarna att betala sina kvartalsavgifter . Man har en känsla av att stockholmsämbetet mer eller mindre accepterade uteblivandet, även om förhållandet noterades i protokollen . När murgesällen Sven Månsson år 1739 blev mästare erbjöd han sig att betala en ”discretion” om 100 dr . kmt (daler kopparmynt) . Påföljande år avlade han också sin kvartalsavgift, men sedan slutade de att flyta in . Vid inbetalandet av kvartalen år 1743 konstaterade man att mäster Christian Haller i Kristianstad var skyldig kvartalsavgiften för 6 år, Lorentz Knatt i Malmö för 9 år och Sven Månsson för 3 år .2) Landsortsmästarnas verksamhetsområde var alltså i princip begränsat till den stad där de erhöll burskap . Detta hindrade dock inte att de antog arbeten på landsbygden och det hände, att de även var verksamma i städer där det fanns ”inhemska” mästare . Stockholmsmurmästarna å sin sida tillkallades 31


ofta av offentliga myndigheter och stundom även av privatpersoner (främst adelspersoner) på landsbygden för att uppgöra kostnadsförslag eller utföra mera komplicerade arbeten . Rent allmänt kan sägas att förhållandena i småstäderna och på landsorten var ”flytande” . Sådant som var oacceptabelt i Stockholm kunde gå för sig i landsorten . Mot ovanstående bakgrund skall ett försök göras att i korthet teckna en bild av Strömbergs och Drakes liv och verksamhet . Tyngdpunkten i skildringen kommer att ligga på den förre . Han var verksam under tiden 1739–1784, medan Drake utövade sitt yrke endast åren 1759–1774 .

Sven Månsson Strömberg Person och omvärld För nära 30 år sedan redogjorde jag i en artikel rörande brodern, växjömurmästaren Jonas Strömberg, för brödernas släktförhållanden . Allt skall här inte upprepas, men något måste ändock sägas och något bör tilläggas . Sven Månsson föddes den 16 oktober 1704 som son till Måns Svensson (f ca 1670 eller 1673) och dennes hustru Elisabeth Persdotter (f ca 1677) på Rösjönäs gård i Näshults socken, Jönköpings län . Farföräldrar var Sven Persson och Ingeborg Persdotter som redan 1691 ägde Rösjönäs som senare kom att delas i en Öster- och Västergård . Brodern Jonas Strömberg var betydligt yngre (f 26/12 1717) och kom senare att gå i lära hos Sven Månsson .3) I nämnda artikel konstaterades också att uppgifter saknas om var Sven Månsson lärt sitt yrke och varifrån bröderna tagit namnet Strömberg . Att Jonas Strömberg både då det gäller yrke och namnet följt Svens exempel får anses vara klarlagt . Vad Sven Månsson beträffar, har uppgifter framkommit som möjligen förklarar varifrån han tillägnat sig bådadera . Vi får då gå fram i tiden ända till 1757, då Sven Strömberg sedan länge var murmästare och borgare i Jönköping . I skrivelse den 6 juni nämnda år vände sig länsstyrelsen i Växjö till sin motsvarighet i Jönköping med en begäran att den sistnämnda skulle se till att murargesällen Jonas Petersson (Persson) Strömberg som, både under det förgångna året och året dessförinnan arbetat vid kronobyggnaden (trol . det nya residenset) i Växjö, antingen skulle återvända till detta arbete, eller återbetala de 50 dr smt han fått i förskott hösten 1756 . Man tillade att Jonas Petersson Strömberg uppehöll sig hos murmästaren Strömberg i Jönköping . Ärendet gick vidare till magistraten i Jönköping som kunde meddela att Jonas Petersson Strömberg ”enligt berättelse” utförde murarbete hos baron (Carl A) Bonde på Källunda säteri i Västbo härad samt att murmästaren Strömberg, som var ”benämnde gesälls syskonbarn” för tillfälle vistades i Norra Vedbo härad .4) Släktangivelsen ger – om den är riktig – vid handen att Jonas Petersson Strömberg, på grund av sitt patronymikon, sannolikt var Sven Strömbergs morbror . Detta antagande är inte helt problemfritt . För att vara rimligt, måste man anta att han var betydligt yngre än sin syster, Sven Månssons mor . Han 32


skulle annars knappast fortfarande år 1757 ha kunnat vara verksam inom muraryrket, särskilt som han uppenbarligen var mycket ”rörlig” vid dess utövande . Detta framgår, om en liten avvikelse från huvudtemat tillåts, av den fortsatta handläggningen av ärendet rörande Jonas Petersson, en handläggning, som hade sina komiska poänger . Efter det att länsstyrelsen i Jönköping erhållit magistratens meddelande, fick häradsfogden i Västbo härad i uppgift att kontakta baron Bonde för att få tag på Jonas Petersson . Häradsfogden kunde dock konstatera att Källunda ej låg i Västbo, utan i Östbo härad, varför man borde vända sig till kronobefallningsmannen därstädes, Nils Gumaelius . Denne inhämtade att Jonas Petersson redan lämnat Källunda och begett sig till kapten von Hochhusen (felskrivning för kapten Carl Johan von Holthusen) på Mogårds kaptensboställe i Långaryds socken, Västbo härad, varför ärendet – kanske inte utan viss skadeglädje från Gumaelius’ sida – återförpassades till Strömsten, som i sin tur kunde meddela att Jonas Petersson redan för 14 dagar sedan slutfört sitt arbete på Mogård och därvid – tydligen något vagt – sagt att han var ”sinnad” att bege sig till Jönköping, där han också mycket riktigt återfanns . Stadsfogden Jonas Andersson inkopplades i ärendet och fick Jonas Petersson att återbetala beloppet . Att så skedde intygades av postinspektoren L Kinberg . Därvid fick ärendet bero .5) Även om vi fått en antydan om en eventuell ”inspirationskälla” till Sven Månssons yrkesval, har inga vidare uppgifter återfunnits om hans utbildning . Att han gått i lära i Stockholm, är ett antagande, som nog kan avskrivas . Om så varit fallet, hade man vid mästarblivandet säkerligen angett hos vilken stockholmsmästare han varit i lära . Sven Månsson återfinns dessutom av och till i Näshults husförhörslängder, nämligen åren 1715, 1729, 1733 och 1736 . Sistnämnda år står han upptagen som murmästare .6) Han har tydligen gått händelserna något i förväg, då han, som nämnts, först år 1739 blev mästare i Stockholm och erhöll burskap i Jönköping . Det är rimligt att anta att han någon tid mellan 1715 och 1729 gått i lära och sedan arbetat som gesäll . Det kan inte heller uteslutas, att han tidvis haft något annat yrke . I alla händelser gjorde Sven Månsson Strömberg det som många andra nyblivna borgare brukade göra – han gifte sig . Med vem han gifte sig och var giftermålet ägde rum har inte kunnat utrönas . Vigseln återfinnes inte i Norrköpings Kristina församlings vigsellängd för år 1739 . I kyrkans räkenskaper har dock noterats att han nämnda år erlade brudvigningspengar .7) Äktenskapet blev förhållandevis kortvarigt . Hustrun avled redan den 18/1 1748 . Paret hann dock få fyra barn, av vilka två dog i späd ålder . Varken i födelsenotiserna eller i hustruns dödsnotis anges hennes namn . Det talas endast om murmästare Strömbergs barn respektive hustru .8) Sven Strömberg lämnades alltså ensam med två små barn . Enligt tidens sed torde han snart ha sett sig om efter en ny hustru . Det kan dessutom ha varit möjligt, att han redan när den första hustrun levde kan ha lärt känna sin andra tillkommande . Bland dopvittnena vid den första dotterns födelse förekommer nämligen en hustru Maria Lilja som torde ha blivit hans andra svärmor . Hon var gift med ”borgaren och utridaren” (Johan) Hindrich Schelle och Ström33


Bröllopsdikt med anledning av Sven Strömbergs och Rebecca Schelles giftermål i Värnamo den 24 juni 1752. Foto Olle Nordquist.

34


berg gifte sig den 24/6 1752 i Värnamo med dennes dotter Rebecka Schelle . Det är nog ingen tvekan om att Strömberg nu gifte upp sig socialt .9) Hindrich Schelle hade erhållit burskap i Jönköping den 16/1 1727 som tobakshandlare . Dessutom blev han stadens utridare i Östbo härad (utridarna hade att beivra handeln på landsbygden) . Han hade genom kunglig ”benådning” erhållit tillstånd att få bo i Värnamo (normalt skulle en stads borgare även bo i staden) ”i anseende till det han förut länge tjänt kronan under krigsstaten” . År 1752, samma år som Rebecka gifte sig med Strömberg, anhöll Hindrich Schelle om att sonen Joachim Schelle på grund av faderns ”höga ålder” skulle få efterträda denne som borgare och utridare på samma villkor . Magistraten ville inte gå med härpå, utan beslöt att sonen skulle söka burskap på vanligt sätt, vilket han också gjorde påföljande år (som hökerihandlare) med Strömberg som en av kautionisterna . Senare har i borgarboken tillagts ”bor på landet” . Joachim Schelle blev också utridare . Efter sin död efterträddes han av stadens utridare Michael Hierstedt som också gifte sig med Schelles änka, Brita C Köllerström .10) I första hand synes familjen Schelle – släkten är sannolikt av tyskt ursprung – ha levt i Värnamo . År 1760 anhöll sålunda Joachim Schelle om tillstånd att ”vid sina hus på Värnamo marknadsplats” på västra sidan ”få uppbygga en bod och inrätta källare” . Familjen synes också ha varit kyrkoskriven i Värnamo vilket, då kyrkböckerna före ca 1800 gått förlorade genom brand, har gjort det svårt att fastställa persondata för familjen . Ovannämnda vigseldatum har sålunda endast erhållits genom ett tryckt bröllopskväde författat av signaturen M . Å . I dikten anspelas givetvis på Strömbergs och de små barnens sorg efter den första hustruns död . Större delen av dikten är av allmänt innehåll och har nog använts även vid andra bröllop, men några strofer anknyter direkt till Strömbergs giftermål, t . ex . de följande: ”Ho som exempel wil på hwad jag här månd skrifwa, Besinne huru sorg i frögd nu månde ombytt blifwa, För Mäster S T R Ö M B E R G menar jag, som nu Brudgumme står, Han har en liuflig Maka mist, men nu en annor får; och, litet längre fram: ”I mörka grafwen giömdes bort Hans bästa tröst på jorden, Hans hierte ängslan kunde ej afskildras rätt med orden, Han såg sin Moderlöse Barn helt små omkring stå, Ho tror ej at slikt måste hårt till hiertat Honom gå; Men nu har HErren wäxlat om, så at Han lycklig finner, Hur’ sorge mörkret drifwes bort, ny frögde sohl uprinner, Enkmannen åter Hustru får, Hans Barn får mor igen, Nu ropa både Far och Barn: Ske Gudi lof för then!” 11)

35


Genom giftermålet kom Strömberg in i en stor släktkrets, i vilken han uppenbarligen blev väl emottagen . Detta kommer t . ex . till synes i ett brev, daterat Värnamo den 26/4 1776, som svärdottern Brita C Köllerström skrev till svågern Anders Bohman med anledning av Maria Liljas död (24/1 1776) . I brevet tackar hon bl . a . Bohman och Strömberg med respektive hustru ”för allt det goda som emot min k(äras)te dotter Maria Lisa blivit bevisat och önskar av allt hjärta visa min skyldiga tacksamhet” . Den tidigare avlidne Joachim Schelle efterlämnade två omyndiga barn, Carl Friedrich och Maria Elisabeth . Det synes troligt att den sistnämnda vistats i Jönköping och tagits omhand av de båda svågrarna . Bland övriga svägerskor och ingifta svågrar kan nämnas tullinspektoren Olof Ulmstedt, avliden i Vimmerby den 21/4 1769 i en ålder av 66 år . Han var gift med Sophia Maria Schelle .12) Man kan anta att det nya giftermålet kan ha sporrat Strömberg att förbättra sin ekonomi och sin sociala ställning . År 1759 försålde han sin gård, nr 13 i Östra kvarteret, till handskmakaren Enevald Lindberg för 480 dr smt (daler silvermynt) . Orsaken till försäljningen torde stå att finna i Strömbergs försök att helt eller delvis övergå till annan yrkesverksamhet . Redan i juli månad 1759 ansökte Strömberg hos länsstyrelsen om tillstånd att få inrätta en stärkelse- och puderfabrik i staden . Han hänvisades till hallrätten, vars protokoll dock ej finns bevarade för den aktuella tiden . Emellertid kunde Strömberg redan den 23/2 1760 uppvisa ett privilegium för ändamålet . Samtidigt anhöll han om tillstånd om att få 16 ekar ”utstämplade” (utsynade) på hospitalsägorna för uppförande av stärkelsebruksbyggnaden . Inkomsten från försäljningen av ovannämnda tomt har säkerligen använts till inköpandet av tomten nr 12 i Östra kvarteret och uppförandet av bruksbyggnaden .13) Hade Strömberg någon framgång med bruksrörelsen? I litteraturen har hävdats att fabrikören Peter Rudbeck ”några år senare” skulle ha köpt stärkelse- och puderfabriken samt ett 1759 vid Österport beläget såpjuderi . Det är tveksamt om denna uppgift är riktig . Strömberg tycks ha haft goda förbindelser med Rudbeck då han i februari 1763 fick låna 1500 dr smt av denne och 1766 ytterligare 500 dr smt, allt mot 6 % årlig ränta . Förmodligen behövde han pengarna för fabriksrörelsen . År 1767 fick Rudbeck en inteckning i Strömbergs fasta egendom för 2000 dr smt . Strömberg synes punktligt ha betalat den årliga räntan och det var först år 1772 – efter Rudbecks död – som den sistnämndes änka lät uppbuda Strömbergs fastighet . Rudbeck har alltså inte under sin livstid köpt den intecknade fastigheten . Sedan är det en annan sak hur länge Strömberg kan ha drivit bruksrörelsen . År 1763 omtalas ”murmästare och stärkelsefabrikören” Strömberg . År 1771 kallas han endast murmästare, men fortfarande år 1775 ges han vid ett tillfälle beteckningen fabrikör . Det vanliga är dock att han kallas murmästare . Det är därför troligt, att fabriksverksamheten inte drivits någon längre tid, även om fabrikörstiteln hängt med och stundom använts .14) Strömberg synes ha stått i särskilt gott förhållande till svågern, kopparslagaren och rådmannen Anders Andersson Bohman . År 1764 hade Strömberg till sin efterträdare som ägare av gården nr 12 i Östra kvarteret, Enevald Lindberg utlånat 150 dr smt mot inteckning i fastigheten . Lindberg hade av 36


allt att döma en dålig ekonomi och den 1/1 1766 skulle dennes fastighet försäljas på auktion då han hade en skuld till brandkassan om 400 dr smt . Strömberg var sannolikt bortrest vid tillfället och representerades då av svågern Anders Bohman som begärde att Strömbergs fordran skulle ges företräde framför de andra särskilt som Lindberg ännu inte erhållit fasta på gården trots de tre uppbuden . Av formella skäl kunde auktionen vid detta tillfälle inte genomföras och Strömberg hade fortfarande år 1775 inte återfått sitt lån, utan fick nämnda år göra sin rätt gällande i samband med ett boskillnadsärende mellan Elisabeth Lindholm och Enevald Lindberg .15) I sitt andra äktenskap fick Sven Strömberg minst två söner som överlevde honom, Johan Hindrich (f 10/6 1753) som blev handskmakare i Jönköping – kanske har han gått i lära hos grannen Enevald Lindberg? – och Carl Gustaf (f 11/10 1758) som blev kakelugnsmakare och vid upprättandet av bouppteckningen efter Sven Strömberg sades vistas i Stockholm för att där utöva sitt yrke . Dessutom föddes minst tre döttrar, Maria (Maja) Sofia (f 1761), Ulrica (f 1764) och Eva Stina (f 1769) . Enligt en husförhörslängd från åren 1766–1768 ingick i hushållet i Östra kvarteret 12 förutom Strömberg jämte hustru, dottern Elisbeth från första giftet, Maria Sophia, Ulrika och sönerna Johan Henric och Carl Gustaf . Därjämte upptas 3 gesäller och 4 lärlingar och ett antal pigor . Medlemmarna av de tre sistnämnda grupperna har dock delvis avlöst varandra .16) Under senare delen av 1770-talet försämrades det ekonomiska läget för familjen . Fastigheten gick förlorad och Sven Strömbergs hälsa försämrades så att han fick allt svårare att utöva sitt yrke . I januari 1777 anhöll Rebecka Strömberg hos magistraten om tillstånd att få saluföra ”hembryggeridricka” och det med anledning av ”desse svåra och knappa tider” samt mannens ”ålder och svaga hälsa, som merendels håller honom vid sängen” . Hon hänvisade även till att mannen varit borgare i 38 år . Av anförda skäl var han nu oförmögen att ”i sin fattigdom upprätthålla verkstad till näring för sig och sina omyndiga barn” . Hustrun var även beredd att betala en avgift om hon fick tillståndet . Ärendet underställdes bryggerisocieteten som, föga överraskande, avstyrkte Rebecka Strömbergs begäran . Magistraten tog dock hänsyn till de framförda skälen och tryckte särskilt på att Strömberg var en av de äldsta borgarna, att han alltid betalat sina borgerliga utskylder och varit känd för att föra en ”ärlig och beskedlig vandel” . Tillståndet beviljades och Rebecka Strömberg finns uppförd på en lista över dem som hade rätt att utskänka brännvin m . m .17) Hur pass oförmögen att utöva sitt yrke Strömberg var, är svårt att säga . Under sommaren 1777 utförde han några smärre arbeten i samband med reparation av kyrkograven . Bl . a . hade han ”späckat” (fästa tegelpannor med kalkbruk) tegeltaket . I september 1777 ansågs han också vara så pass på benen att han kunde deltaga i en besiktning av arbete som utförts vid artillerigården . Fortfarande år 1779 erhöll han ett litet belopp (32 skilling smt) för reparation av ”bisättaregravens tak” . Notiser om ev . senare arbeten har inte påträffats . I en, efter yrken upplagd, vallängd från år 1781 avseende ett råd-mansval, upptas under murmästare endast Eric Björklund och Fredrik Svahn . Sannolikt har 37


Strömberg vid denna tid helt upphört med sin yrkesverksamhet . Varför han i ett brev den 8/7 1777 till murmästareämbetet i Stockholm med-delat att han gett sig under murmästareämbetet i Lidköping är svårt att säga . Jag har inte heller för denna uppsats haft möjlighet att läsa brevet ifråga, varför jag inte vet om eller hur Strömberg motiverade beslutet . Kanske hade han känt sig bättre och samtidigt tyckt att det var enklare att tillhöra det mera närbelägna ämbetet i Lidköping . Det kan också vara så, att han till punkt och pricka följde bestämmelserna i 1720 års skråordning, d .v .s . han anslöt sig till det närmast belägna ämbetet .18) Sven Strömberg avled den 10/8 1783 79 år gammal av ”ålderdomskrämpor” . Tillgångarna i boet uppgick endast till drygt 46 rd specie (= silver rd), medan skulderna var mer än dubbelt så stora, drygt 119 rd specie . Barnen i det första giftet hade att fordra sitt morsarv enligt ett arvsskifte den 17/4 1752 . Detta har inte återfunnits . Nämnas kan emellertid att den 13/4 nämnda år på Sven Strömbergs begäran två rådmän förordnade att förrätta en uppteckning av dödsboets tillgångar samt att sälja barnens mödernearv . En kurator tillsattes för att bevaka barnens rätt . Dessutom utsågs två personer till värderingsmän . Sonen Magnus, som var tenngjutare i Köpenhamn, avsade sig alla anspråk i boet efter fadern och dottern Elisabeth som nu var 38 år gammal och ”omyndig” företräddes av svärdfejaren Olof Wetterberg . Hon bodde tydligen fortfarande hemma hos sin far och styvmoder .19) Utförda arbeten Nedanstående redogörelse för arbeten utförda av Sven Strömberg kan endast bli strödda nedslag i en mångårig verksamhet inom muraryrket . Då det gäller arbeten åt enskilda har uppgifter mera slumpvis påträffats – mest i rättsprotokoll . Vad gäller arbeten åt myndigheter som staden, kronan och pastorsämbeten har en något mera systematisk genomgång av räkenskaper kunnat göras . Gränser har dock fått sättas för genomgångens omfång . I båda fallen gäller tyvärr att uppgifterna ofta är kortfattade, vilket gör att framställningen får en anstrykning av ”katalog” över sig . Arbeten åt enskilda När Sven Strömberg erhöll burskap år 1739 var en av hans löftesmän mästaren Johan Ågren . Strömberg torde länge – åtminstone till 1750-talets början – ha hyrt in sig i Ågrens gård . Det kan t .o .m . tänkas att han hyrt hela gården . När det i april månad 1752 företogs en boutredning efter Ågren ingav Strömberg en räkning på 5 dr 20 öre smt för murarbeten han år 1750 utfört i Ågrens gård . Strömberg krävde att summan antingen skulle tas ur boets tillgångar eller avdras från Strömbergs hyra . Med tanke på summans litenhet kan det inte ha varit fråga om några större arbeten .20) Ett liknande krav framförde Strömberg år 1787 mot hattmakaren Olof Lindahls änka, Sara Lena Öman . I detta fall måste det ha rört sig om ett mera omfattande arbete då Strömberg fordrade en restbetalning om 40 dr smt ”på gjort murarbete i den avledne mannens livstid” . Änkan hävdade dock att mannen, innan han dog, hade sagt att hela den överenskomna summan hade 38


betalats . Rätten synes här ha ingripit, vilket ledde till en kompromiss, d .v .s . änkan åtog sig att utbetala 20 dr smt till Strömberg, en överenskommelse, som ”de med handslag inför rätten bekräftade” . Rätten ålade änkan att inom sex veckor utbetala beloppet .21) Samma år hade Strömberg lagt ett tegeltak åt tullnären (Gustaf?) Berg, men denne hade därefter lejt vad som här måste kallas bönhasar, en brandvaktskarl och en kolmätare, för att ”späcka” taket, trots att borgmästaren hade förbjudet dem att utföra detta arbete . Strömberg framförde klagomål häremot . Något utslag i ärendet kunde inte fällas, då rätten ej var domför . Ärendet har inte vidare kunnat återfinnas . Det är osäkert, huruvida den ovan nämnde tullnären Berg kan vara identisk med tullskrivaren Gustaf Berg av vilken Strömberg år 1772 krävde en summa, enligt ingiven räkning, om 64 dr 16 öre smt för utfört murararbete . Ett något större ersättningskrav (på 105 dr smt) hade Strömberg år 1765 framfört gentemot skräddaren Hans Bjurström . Några vidare detaljer om de två sistnämnda arbeten har inte återfunnits .22) Besiktningar och arbeten åt staden Återkommande uppdrag åt staden, men även åt kronan och kyrkan, var deltagandet i syner och besiktningar . En sådan, vid artillerigården, har nämnts ovan . År 1760 deltog Strömberg i en besiktning av hovrättshuset . Ett annat exempel härrör från år 1766 då Strömberg medverkade vid en syn av prostgårdshusen . Han anlitades vidare vid de årligen förekommande brandsynerna . I december 1774 anhöll Strömberg hos magistraten om ”någon belöning för av honom hållne 30 års brandsyner på det han därmed må kunna avbörda sig dess skatter till kronan och staden” . Han skulle annars inte kunna erlägga dem, då han haft så få arbetsuppdrag under sommaren . Magistraten ansåg sig inte kunna bevilja honom någon ersättning, men lovade att föredraga hans ansökan för ”allmänna borgerskapet” . Möjligen hade Strömberg för sin framstöt hämtat inspiration från en liknande begäran som år 1773 framförts av kollegan, murmästaren Anders Drake . Denne hade gått längre än Strömberg och hade inlämnat en räkning uppgående till 80 dr smt . Även han hade begärt att få beloppet avdraget från sina skatteskulder . Magistraten ansåg inte att någon ersättning kunde komma ifråga, då det ålåg honom som borgare att utföra arbetet utan vedergällning . Men med hänsyn till att ”han är uti fattigt och mycket sjukligt tillstånd samt häftar för utskylder till staden” beviljades honom 20 dr smt att avräknas från obetalda skatter till staden . Strömberg kanske har räknat med ett liknande beslut, men magistraten hade redan till Drake framfört att beslutet i hans fall var en engångsföreteelse och var därför säkerligen ohågad att alls tillmötesgå Strömbergs anhållan .23) Magistraten gav år 1759 flera personer, däribland murmästaren Sven Månsson, i uppdrag att föreslå åtgärder avseende ”bröstväggen” på ”drickehallen”, vilken vägg var i dåligt skick . Bl .a . skulle alternativa kostnadsförslag upprättas för väggens uppförande i sten respektive trä . Förmodligen var det fråga om den vid staden belägna Lindedals hälsobrunn . Redan 1754 hade man konstaterat att brunnen inte utnyttjades av stadens invånare, troligen till följd 39


av att den var förfallen . Det antyds redan då att den skulle sättas istånd igen . Huruvida väggen kom att uppföras – antingen i sten eller trä – har inte kunnat fastställas .24) Smärre arbeten åt kronan Åren 1749–1751 utförde Strömberg smärre arbeten på Jönköpings slott . Detta hade visserligen till stora delar förstörts i branden 1737, men delar av slottsområdets byggnader fanns kvar och en del nya skulle komma att uppföras . Arbetslönen 1749 uppgick endast till 10 dr smt, medan kostnaden för materialier uppgick till det dubbla . För arbetet nämnda år åtgick 7 tunnor gråkalk, 2 tunnor vitkalk, 2 ”båtar” ler, 4 lass sand och 200 st tegel ur slottsförrådet . Att döma av ersättningens storlek de följande åren har arbetsuppdragen varit ännu obetydligare . Att bristerna i vad gällde underhållet av slottsområdets byggnader i själva verket var stora och skulle kräva större reparationer fram -går av ett brev 1752 från landshövdingen Jacob Ludvig von Saltza som befallde att en rådman, snickaren Johan Kruskopp och murmästare Sven Månsson jämte två timmermän skulle ”besiktiga de hus och träbyggnader vilka nu för tiden så väl inom slottsborgen som därutom anlagde [ . . .; av avlidne landshövding Anders Tungelfelt] och nyttjade blivit samt bristfälligheterna därvid värdera” . Vad än resultatet blev av denna besiktning, så synes inte något större arbete ha ”utfallit” vad Strömberg beträffar . En mindre insats gjorde han i november 1752 och påföljande år erhöll han en ersättning om knappt 24 dr smt ”för gjort murarbete uti landskansliet och landskontorsrummen på slottet” .25) Kungsgården Ryhov I landshövdingens i Jönköping löneförmåner ingick sedan slutet av 1600-talet kungsgården Ryhov (Rydhov) . Dock hade landshövdingen skyldighet att be -kosta det löpande underhållet av gården . Och på den punkten synes det ha brustit . Landshövdingen Johan Mentzer gav därför år 1740 häradshövdingen Per Schaeij i uppdrag att besiktiga huvudbyggnaden . Denne skulle undersöka om gården kunde göras ”habitabel” eller om man behövde uppföra en ny byggnad . I synerapporten säges att byggnaden enligt uppgift av ”nämnden” (två nämndemän och landskamreraren deltog i synen) skulle vara ca 100 år gammal och ha uppförts av en general Ridderhielm, som då varit ägare av Ryhov . I själva verket hade gården långt tidigare varit i kronans ägo och lytt under Jönköpings slott . Gården pantsattes 1624 och såldes 1651 till Israel Ridderhielm (död 1669) . Den återfördes 1684 genom byte i kronans ägo . Corps de logiset var 51 alnar långt och 16 alnar brett och innehöll två stora salar med två framkamrar framför den västra salen . Den högra hade med bräder indelats i två kamrar och ett stort förmak . Vidare fanns en liten förstuga med ett litet kök . Därutöver tillkom en liten utbyggnad ”vid sjöporten” om två kamrar och en förstuga . Denna beskrivning stämmer tämligen väl överens med en tidigare från 1683 . I denna heter det också att byggnaden hade 51 (!) fönster en uppgift, som troligen beror på en felskrivning . Visserligen heter det i 1740 års syn: ”fönsterna hava en gruvelig höjd med gammalmodige små rutor”, 40


Planritning år 1740 (?) till nybyggnad av Ryhovs kungsgård. Foto Olle Nordquist.

men det verkar långsökt att anta, att man räknat de små rutor, som tillsammans bildade de stora fönstren . I övrigt befanns byggnaden vara i ett så dåligt skick, att den borde ersättas med en nybyggnad . Vad dennas storlek beträffar, föreslogs att den skulle motsvara ett översteboställe, med en sal och 6 kamrar i enlighet med bifogad ritning . Huset skulle förses med ett ”italienskt tak”, d .v .s . ett säteritak . En detaljerad kostnadsberäkning slutade på 1577 dr 14 öre smt .26) Någon snabb lösning av nybyggnadsfrågan blev det inte och nya syneförrättningar följde åren 1748 och 1753 . Det stod dock hela tiden klart att en nybyggnad var nödvändig och en ny ritning till en större byggnad än i det tidigare förslaget uppgjordes . Ritningen är odaterad och är författad av (Nils ?) Kellander . Den måste dock ha uppgjorts före den 10/9 1752 då den jämte brev sändes till kammarkollegiet . Ritningen utgöres av en planritning av bottenvåningen . Flera ritningar torde ha funnits, då den i landskontorets arkiv bevarade har betecknats som ”Nr 1” . I samband med synen den 2/5 1753 redovisas ett detaljerat kostnadsförslag till byggnaden som slutar på 2168 dr 41


Planritning (före 10/9 1752) av (Nils?) Kellander till nybyggnad av Ryhovs kungsgård. Foto Olle Nordquist.

16 öre smt . Den gamla byggnadens värde hade 1748 uppskattats till 60 dr smt, men genom det fortsatta förfallet kunde den nu endast värderas till 40 dr smt . Den angivna totalsumman för byggnaden gick tillbaka till ett odaterat kostnadsförslag uppgjort av snickaråldermannen Peter Frennberg, murmästaren Sven Månsson Strömberg, klensmeden Anders Walberg och timmermannen Sven Carlsson, alla från Jönköping . Deras förslag motsvarade exakt 1753 års belopp . Trots att det var fråga om ett trähus, uppgick kostnaderna för murarbetet till 735 dr 16 öre smt, varav för murmästarens arvode upptogs 130 dr smt . Vid beräkning av övrig avlöning avseende murarbetena utgick man från 240 dagsverken ”till hantlangning vid kalk- och lerslagningen, murningen och stenfoten” . Kostnaden härför belöpte sig till 150 dr smt . Listan över behövlig materiel upptog bl .a . 5000 mursten ”bränd som säljes vid tegelbruket emot 1/4dingsväg från kungsladugården”, 4 läster kalk till ”spislarna och storfoten”, 25 båtlaster ler, 64 lass sand, 3 tunnor vitkalk till ”vatmering” (vitmening?), 150 lass sandsten till murarbetet, 250 lass gråsten ”till stenfoten under byggningen” och 200 lass ”sand och grus till fyllning under golvet” .27) Egendomligt nog upptogs under murarbetena kostnader om 80 dr smt för fasadernas strykande ”med rödfärga, vitriol och tjärolja samt dörrars, fönsters, fönsterposternas och forningarnas (= fodringarna?; fönsterfoder) samt 42


luckornas överstrykande med ljusblå oljofärga” . Ett tillägg till hantverkarnas kostnadsförslag gjort av landskamreraren Anders Almqvist kan vara värt att notera . Det heter i detta att det under 1600-talsbyggnaden fanns en välvd källare om två rum ”med stentrappa, järndörr, lås och gångjärn samt trädörr utan lås till minsta källaren, varandes till alla delar behållne enär båda rummen varde innantill över allt rappade . Uppgången nä(r)mst (?) gården bliver såsom framdeles otjänlig och onyttig med en mur tillsluten” . Oklart är om den gamla källaren skulle ligga under det nya huset eller i närheten . Det sista alternativet synes troligast . Här rör det sig i alla händelser om ytterligare murararbeten .28) En förutsättning för bygget var att en fogdebyggnad som, enligt ett reglemente från år 1750, inte kunde bekostas av kronan, skulle uppföras under samma tak som huvudbyggnaden . Denna skulle bli 40 alnar lång, 8 alnar bred ”med ett utbygge 8 alr brett och 25 alr långt” . Denna utbyggnad skulle bestå av en sal, 10 alnar i fyrkant och två kamrar, en på vardera sidan om salen 7 alnar långa och 7 3/4 alnar breda . Framför salen skulle finnas en förstuga 10 alr lång, 5 1/2 bred . Till höger om förstugan föreslogs en drängstuga 8 1/4 alnar lång och 7 1/2 alnar bred samt en fogdekammare om 6 alnar i fyrkant samt till vänster två rum av samma storlek att användas som bagarstuga respektive mjölkkammare . Denna beskrivning stämmer nästan helt överens med den ovannämnda ritningen bortsett ifrån att mjölkkammaren och fogdekammaren på ritningen ges en bredd om 7 1/2 alnar istället för 6 alnar .29) Som alltid utgjorde finansieringen av nybygget ett problem som dock löstes så, att sterbhusen efter de två närmast föregående landshövdingarna, men även landshövdingen von Saltza, fick bära en viss del av kostnaden och Kungl . Maj:t tillsköt 1000 dr smt . Fabrikören (hökerihandlaren) Linhardt Liedberg åtog sig – enligt kontrakt av den 13/12 1755 – att förfärdiga byggnaden på entreprenad, vilket betydde att han själv fick leja hantverkare och annat arbetsfolk . Härigenom saknas uppgifter om vilka hantverkare som utförde själva arbetet . Mycket talar dock för att Liedberg anlitade dem som uppgjort kostnadsförslaget . I alla händelser verkställdes arbetet under år 1756 och en besiktning av den nyuppförda byggnaden ägde rum i september 1758 . Det sägs bl .a . i denna att byggnaden ”uppsatts av behållit furutimmer på 1 alns hög stenfot” . Om denna heter det att den ”är väl och varaktigt uppsatt med dragehål och öppning under golv samt på utbygget, till förekommande av svamp” . Denna anordning ledde till att golven i sal och kamrar lagts med dubbla lager halvbottensbräder för att förhindra både svamp och drag . Fönsterluckorna, fönsterfodren etc hade strukits med blågrå oljefärg likaså – inomhus – dörrar, fönster och dörrfoder samt fotpanelen . Taket hade inte täckts med tegel, utan med näver och torv . Inga allvarliga anmärkningar riktades mot nybyggnaden, utan allt var ”väl och försvarligen förfärdigat” . Landshövdingen von Saltza hade dock anmodat Liedberg att låta utföra vissa arbeten ”utom förslaget” . Den utseendemässigt främsta förändringen var att Liedberg ”istället för italienskt tak måst göra gavlar, som med timmerpilastrar, järnskruvar, spik, fällebräden till förekommande av väte och dropp” drog en extra kostnad om nära 40 dr smt . Det kan till slut nämnas att, utöver huvudbyggnaden, även flera andra gårdsbyggnader uppfördes .30) 43


Arbeten åt kyrkan Kyrkan var en ofta återkommande uppdragsgivare för Sven Strömberg och andra byggnadshantverkare . För Jönköpings Kristine församling var det naturligtvis enklast att använda sig av en av stadens murmästare och Strömberg fick under åren en rad uppdrag av varierande storlek, vilket tyder på att hans arbeten utfallit till församlingens belåtenhet . I början av 1760-talet fick han flera uppdrag avseende förbättringar och reparationer i prostgården . På grund av skador på Strömbergs kvittens år 1760 över arbetena i nämnda gård, framkommer endast att han i en kammare nedtagit en kakelugn och sedan ”murat igen” något . Arbetet synes ha tagit tre dagar och Strömberg hade haft hjälp av sin hantlangare och en kalkslagare . År 1762 hade han rappat två skorstenar och vindsmurarna (troligen skorstenens) och vidare utfört ej närmare preciserade arbeten på tre kakelugnar och två spisar . Påföljande år fortsatte han med sådana arbeten varvid han bl .a . reparerade bakugnsspisen och ugnen, 5 kakelugnar samt ”trappan och stenfoten” . Kostnaderna för dessa reparationer låg mellan 10 och 20 dr smt inklusive materiel och lön till hantlangare m .fl .31) Några år senare (1767–1768) anlitades Strömberg för flera smärre arbeten på kyrkan och ringmuren . Bl .a . hade Strömberg, på prostens uppdrag, vilket denne meddelade vid ett kyrkorådssammanträde, ”överst på kyrkomuren fastmurat några stenar och därvid haft nog besvär” . Strömberg, som även var närvarvarande vid sammanträdet, begärde 2 dr för arbetet ”som genast betaltes” .32) I april 1768 hade kyrkorådet att diskutera flera byggnads- och reparationsfrågor . Redan året innan hade man behandlat en eventuell omläggning av takspånen på kyrkotakets norra sida (den södra sidan var redan omlagd) och en reparation av det ”Drakiska gravtaket” . Nu ansåg man emellertid att takomläggningen ej borde prioriteras . Dels saknades tillräckligt med medel för ändamålet, dels fanns det andra reparationsarbeten, som borde ges förtur, nämligen rännor till kyrkotaket ”och reparationer å själva murarna som dag ifrån dag alltmera förfalla” . Det var högst angeläget att dessa arbeten skulle påbörjas under året ”på det medelst tidens utdrägt kostnaden intet må bliva mångdubbel” . Vidare berördes frågan om anläggande av ringmur runt Östra kapellet i form av en kallmur av sten .33) Några månader senare uppvisade stadsbyggmästaren och snickaren Lars Wickman – Strömberg var ”på murarbete i Råslätt” – ett av denne uppgjort förslag ”på vit och grå kalk med mera till kyrkans murar och ringmurens reparationer som för nog billigt ansågs” . Man beslöt att närmare förhandla med Strömberg härom . Den 25/7 1768 var han på plats och förklarade att hans arvode hade beräknats för lågt . Man beslöt nu att han skulle inkomma med ett nytt förslag till nästa sammanträde . När Strömberg fyra dagar senare tillfrågades om detta, svarade han att han inte med säkerhet kunde ange kostnaden, utan begärde att arvodet skulle utgå ”efter förtjänst och tiden som han därpå använder” och tillade att han, vad arvodet beträffade, ”ärnar vara både kristelig och billig samt under den åtgående tiden ganska flitig” . Man kan förmoda, att Strömberg tidigare, när han arbetat mot en i förväg överenskom44


men klumpsumma, gjort förluster . Något överraskande synes kyrkorådet ha accepterat förslaget .34) Arbetet har uppenbarligen börjat omedelbart och vi får en ögonblicksbild från detta i samband med att arbetskarlarna, som täckte ringmuren, anhöll om extra arvode för att de skulle ”inrätta ett spel och under kyrkomurens och tornets rappningen (!) uti en träkorg uppvinda murmästaren” . Härför begärde de en extra dagspenning om 1 dr smt som för arbetet med ringmuren, ”emedan de under spelets flyttning och vindande förlora den tid som de eljest borde använda på deras accorderade arbete eller takets beslående” . Efter någon diskussion beviljades arbetskarlarna det begärda arvodet . Man beräknade samtidigt antalet utförda dagsverken och kostnaden härför . Åtta arbetskarlar hade tillsammans utfört 62 dagsverken och erhöll således 62 dr smt . Antalet dagsverken per man varierade dock mellan 1 och 11 . De erhöll omedelbart sin betalning ur ”kyrkokistan” och förmanades därpå ”att vid spelet med hörsamhet murmästaren tillhandagå som med flit arbeta på ringmursbetäckningen” . Samtidigt begärde Strömberg att få några nyhuggna stenar för att ersätta söndriga sådana i tornmuren . Man beslöt att med faktoristenhuggaren accordera om ”bristande stenars huggande” .35) Det dröjde till september 1768 innan kyrkorådet med Strömberg diskuterade frågan om storleken på hans arvode . Han begärde 400 dr smt, men på kyrkorådets ”föreställning” om minskning av arvodet, gick han med på en ersättning om 350 dr smt, men på villkoret att slottsmurmästaren Westberg och dennes lärling, som alltså deltagit i arbetet, skulle med en särskild ”discretion bliva hugnade” . Man beslöt att Westberg skulle få 12 dr smt och lärlingen 8 dr smt . Av en av rådmännen skulle Strömberg erhålla 300 dr smt av lotterimedel, 30 dr hade han tidigare fått och prosten skulle tillse att han fick de resterande 20 dr smt .36) Strömberg fortsatte att utföra arbeten åt Kristine församling även under 1770-talet . År 1771 reparerade han vapenhusets golv och arbetade på Östra kapellets portbyggnad . Det fortsatta arbetet på denna port övertogs emellertid 1773 av ämbetsbrodern Anders Drake som inmurade den nya östra järnporten samt rappade och vitmenade kyrkobalkarna . Påföljande år återkommer Strömberg och erhåller ersättning för läggande av taktegel och arbete på ”bisättaregraven” – Drake hade avlidit i början av året . År 1779 reparerade Strömberg bisättaregravens (även kallad kyrkograven) tak, vilket synes vara det sista arbete han utförde åt Kristine församling . När år 1780 smärre arbeten skulle utföras i armhuset och på kyrkogolvet var det murmästaren Fredrik Svahn respektive murmästaren Eric Björklund som ansvarade för arbetena .37) Strömberg utförde också arbeten åt församlingar utanför Jönköping . Sålunda hade han erbjudit sig att uppföra ett kor i Hagshults kyrka för 260 dr smt . Församlingen tyckte att summan var för hög, då en i socknen bosatt murargesäll, Jacob Lundqvist, åtog sig att utföra arbetet för endast 160 dr smt . Koret uppfördes under år 1752 och senare uppgifter om utbetalning av ersättning för arbetet visar, att Strömberg och Lundqvist tycks ha delat på detta .37) Även den nära Jönköping belägna Ljungarums församling, som hade nära anslutning till Kristine församling och 1910 inkorporerades med staden, an45


vände sig av Strömbergs tjänster . Redan i oktober 1766 kunde man vid sockenstämman bl .a . konstatera att kyrkotaket på södra sidan var otätt . Några åtgärder för att avhjälpa skadan synes dock ej ha företagits, då man två år senare beslöt att kyrkan skulle repareras och en rad anstalter träffades för att få fram materiel till reparationen . Bl .a . uppdrogs åt prosten att tillsammans med kyrkvärdarna upphandla 200 takpannor och att komma överens med Strömberg om tidpunkten för arbetets genomförande . Lagningen av taket synes inte ha varit klar när sockenstämma avhölls den 23/7 1769 . Dock var Strömberg närvarande och han och flera av ledamöterna besiktigade nu taket och på förfrågan framhöll Strömberg att han inte kunde utföra arbetet till lägre pris än 56 dr smt . Sockenstämman tycket att det var för dyrt, vartill kom att man nu inte hade tillgång till tegelpannor . Man beslöt därför att uppskjuta reparationen ”till lägligare tid” . Arbetet utfördes dock år 1770 då man till Strömberg utbetalade ett arvode om 30 dr smt ”för murarbete vid späckningen under kyrkotaket” .38)

Anders Andersson Drake Personligt Då det gäller Anders Andersson Drakes bakgrund, yrkesval och efternamn råder inte samma svårigheter som ifråga om Strömberg . Anders Drake föddes den 11/7 1733 som son till murmästaren i Jönköping Anders Larsson Drake . Anders A-son Drake gick sannolikt i lära först hos fadern och det ända till dess han var drygt 20 år gammal . I oktober 1754 begärde fadern av magistraten ett bördsbrev för sonen ”Andreas”, ”som murmästareprofessionen lärer” . Enligt intyg från församlingen var han född i äkta säng och hade sig ”ärligen och väl förhållit” . Bördsbrevet utfärdades med särskild hänvisning till murmästareämbetet i Göteborg . Förmodligen skulle han fortsätta att gå i lära i Göteborg och/eller arbeta som gesäll hos någon göteborgsmästare .39) Anders Larsson Drake var inte medlem av stockholmsämbetet, kanske tillhörde han det i Göteborg . Han avled den 12/3 1757 . Bouppteckning eller snarare arvskifte ägde rum först år 1763 då även hans hustru hade avlidit . Arvingar var, förutom Anders A:son Drake, omyndige sonen Johannes Drake samt mäster Widergren (färgaren Johan Wiedgren) ”eller” hans hustru Anna Beata Drake . Anders Larsson Drake hade ägt en fastighet vid Smedjegatan nr 36–37 i Torgkvarteret . Vid arvskiftet delades även fastigheten så att vissa angivna rum tilldelades var och en av arvingarna . Både Anders Drake och hans svåger kom senare att bo i fastigheten . Arvsdelningen ledde till svårigheter då murgesällen Johan Drake framförde klagomål över att han inte av sin bror och svåger utfått sin del av arvet efter föräldrarna . År 1767 uppmanades också rådhusrätten i Jönköping av justitiekanslern E von Stockenström att ge Johan Drake ”den handräckning som sakernas beskaffenhet fordrar .40) Ett år efter faderns död anhöll gesällen Anders Drake att få bli borgare i Jönköping och att få överta moderns verkstad (en änka efter en hantverkare hade rätt att driva makens rörelse med anlitande av gesäller och lärlingar) . 46


Modern och den andre murmästaren i staden, d .v .s . Strömberg, uppkallades och sade sig inte ha något att invända mot Drakes anhållan . Magistraten konstaterade även att Drake hade avklarat sina läro- och gesällår . I borgarboken uppges att han erhöll burskap den 24/7 1761 . Drake gifte sig år 1763, sannolikt i Ljungarums församling, med en Christina (Stina) Bohm . Enligt församlingens räkenskaper erlade han lysningspengar nämnda år . Vigselböckerna uppvisar en lucka för åren 1736–1765, varför vigseln ej kunna be-kräftas . Den är inte heller noterad i Kristine församlings kyrkböcker . I äktenskapet föddes endast ett barn, Maria Lovisa (Elisabeth), som dock dog år 1768 av kopporna i en ålder av två år . Drake avled den 7 mars 1774 av lungsot . Han efterlämnade endast hustrun Christina Drake och svågern Wiedgren . Skulderna överskred tillgångarna med ca 300 dr smt . Drake var bl .a . skyldig mur-gesällen Jonas Carlsson 120 dr smt .41) Utförda arbeten I det föregående har omtalats att Anders Drake deltog i brandsyner och även utförde smärre reparationer för Kristine församlings räkning . Några arbeten åt enskilda uppdragsgivare kan också noteras . Sannolikt i slutet av år 1766 hade Drake åt stadsbyggmästaren och snickaren Lars Wickman uppfört en ”pipa” . Den sistnämnde gjorde gällande att skorstenspipan skulle ”vara för eldsvåda ganska farlig, vilket lätteligen för(ledne) gårdags afton kunnat hänt, därest icke sådant genast blivit bekant” . Rådmannen i kvarteret ifråga, Johan Georg Schmidt, brandmästaren Aron Ekhult och Strömberg utsågs att undersöka hur det förhöll sig med eldrisken . Sedan synen ägt rum, kunde Schmidt rapportera att felet inte varit ”av någon betydenhet, utan blivit genast av Mr Drake förbättrat” .42) Troligen år 1761 hade överdirektören Christopher Hedman ingått ett kontrakt med Anders Drake ”om åtskilligt murarbete vid dess gård” . Bl .a . ingick i kontraktet att Drake skulle i Vättern ”uppmura och med träla mås emellan varje sten lagd, fullkomlig stark stenmur om 5 aln:s bredd vid botten och 2 dito ovantill så ställd att han doserar ifrån sjön åt landet å yttra sidan samt på landet åt sjön på inra sidan . . .” . Muren hade också uppsatts, men – enligt Hedman – så oförsvarligt att den vid den sista starka stormen ”blivit till största delen av vattnet sönderslagen och fördärvad, så att den nu icke annorlunda än en uppkastad stenhög är att anse . . .” . Hedman ansåg sig härigenom ha lidit ansenlig skada . Risk fanns även för att sten från den skadade muren vid nästa storm kunde ”föras uti den ström som rinner ifrån lilla uti stora sjön, staden och de alla som hit sjövägen komma till allt för stor (!) hinder (ändrat från ”skada”) och nackdel vilket ock svårligen hjälpas kan, eller på annat ställe göra skada . . .” . Hedman hade anfört sina klagomål hos länsstyrelsen som i sin tur i brev den 26/10 1761 till magistraten uppmanade denna att se till att Drake under hösten åtminstone vidtog sådana åtgärder, att delar av muren och fyllningen inte vållade någon skada samt att Drake påföljande år uppförde muren på rätt sätt enligt kontraktet . Uppkallad till magistraten meddelade Drake att han redan hade lagat ”den skada som nämnda stenbrygga av sista stormen tagit” och att bryggan senast inom två dagar skulle vara i ”behörigt 47


fullkommet stånd” . Stadsfiskalen gavs i uppdrag att kontrollera sakernas tillstånd . Ärendet har inte vidare återfunnits, varför man får anta att Drake verkligen fullgjort sina skyldigheter .43) Anders Drake medverkade också vid uppförandet år 1760 (1759?) av en ny hospitalsbyggnad . Kommissarien och byggmästaren Jacob Urberg ingav i februari månad år 1759 ett ”förslag och dessein till en hospitalsvånings byggnad av en våning eller etage” . Urberg åtog sig att uppföra byggnaden mot en summa om 1538 dr 17 3/4 öre smt under förutsättning att han fick ”gamla byggningen till hjälp i avräkning för 100 dr smt” . Hans begäran beviljade och kontraktet skulle upprättas och underskrivas i landskontoret . Då det var fråga om en träbyggnad, har Drakes arbete troligen inskränkt sig till grunden och kanske även till eldstäderna . Den 28/12 1759 utkvitterade han, enligt anvisning av Urberg, av kyrkoherden Unnerus 36 dr smt .44) Sammanfattning Av de båda här behandlade murmästarna torde Drake ha haft den lättaste vägen till positionen som borgare och murmästare i staden . Han var borgarson och torde hos fadern ha gjort de första lärospånen inom yrket . Strömberg kom ur en lantlig miljö och har kanske först genom sin morbror lotsats

Anders Andersson Drakes egenhändiga kvittens 28/12 1759 på ersättning för arbete utfört på den nya hospitalsbyggnaden i Jönköping. Foto Olle Nordquist. 48


Fasader till ”fånghus” på slottsområdet. Ritning av C Cronstedt 1753 (VaLA ritn. R297b). Foto Olle Nordquist.

in i yrket . Drake blev också mästare och borgare vid 28 års ålder, varemot Strömberg redan var 35 år innan han nådde lika långt . Den sistnämnde var dock uppenbarligen fysiskt starkare än Drake och var också verksam till en – för tiden – hög ålder . Genom sitt andra äktenskap kom Strömberg in i ett socialt sett högre skikt och gjorde även ett försök att helt eller delvis lämnar muraryrket genom att starta en stärkelse- och puderfabrik . Verksamheten krävde emellertid ekonomiska resurser som Strömberg endast kunde tillgodose genom lån . Dessa kunde han inte återbetala, med följd att han förlorade sin fasta egendom . Drake avled i lungsot endast 41 år gammal och man kan 49


nog anta att hans krafter långt dessförinnan avtagit så att han har haft svårt att försörja sig på sitt yrke . Båda murmästarna var i små omständigheter när de avled . Hur de två mästarnas arbetsuppdrag fördelade sig på det offentliga och privata arbetsområdet är svårt att säga, då kännedomen om de senare är för ringa . Då Jönköping till övervägande del var en trästad, kunde större uppdrag endast förväntas komma från offentliga uppdragsgivare, då det endast var de, som lät uppföra stenhus . I övrigt fick man nöja sig med att i privata hus svara för uppförandet av grundmurar, spisar, skorstenspipor mm . Man fick också ge sig ut på den omkringliggande landsbygden för att dryga ut inkomsterna . Även om arbetena räckte till för Strömberg och Drake (och tidigare hans far), fick de finna sig i konkurrens från t .ex . kringvandrande gesäller och murmästare från andra städer . I det sistnämnda fallet var orsaken ofta bristande tilltro till jönköpingsmurmästarnas kunskaper . De var visserligen anslutna till stockholmsämbetet, men har sannolikt inte kunnat uppfylla de krav, som ställdes för att bli murmästare i huvudstaden . När man t .ex . år 1752 planerade ett nytt ”fånghus” uppgjorde en rad jönköpingshantverkare, däribland Anders Larsson Drake, ett kostnadsförslag som dock inte synes ha antagits, då år 1754 stockholmsmurmästaren och ämbetsbrodern Alexander Högman d . ä . inlämnade ett nytt förslag . Arbetet övertogs på entreprenad av handlaren Leonard Liedberg till den av Högman föreslagna kostnaden . Bygget påbörjades i maj månad 1755 med grundgrävningen och fullföljdes under år 1756 . Liedberg, som hade svårigheter med fullgörandet av entreprenaden, anförde i en räkning den 16/10 1756 följande: ”Emedan här i staden icke var att tillgå någon murmästare som förstod grundritningen till detta hus har (jag) föranlåten blivit förskriva murmästaren Benjamin Tripki (Tripke) från Växjö att vara tillstädes vid grundens läggande . . .” . Tripke var emellertid upptagen med uppförande av fånghuset i Växjö, varför Liedberg anlitade murmästaren Westman från Skara . Denne tycks även snart ha försvunnit ur bilden och Liedberg fick 1756 ackordera med den ovan nämnde malmömurmästaren och medlemmen av stockholmsämbetet Lorentz Knatt .45) Om förhållandet mellan Drake och Strömholm saknas konkreta uppgifter . De tillhörde egentligen olika generationer . Strömberg hade sålunda år 1739 stått fadder åt Anders Larsson Drakes son Sven Jacob – och då var Anders A:son Drake endast 6 år gammal . Strömberg hade säkerligen mera att göra med fadern . Och förhållandet dem emellan var inte alltid friktionsfritt . Strömberg besvärade sig t . ex . år 1754 över otidigheter från Anders Larsson Drakes sida ”under något i landskansliet anställt muntligt förhör angående mästarrättigheten” . Tyvärr ges inga vidare detaljer än att Drake lämnat en förklaring och att akten utlämnats till sökanden, d . v . s . Strömberg .46) Flera än två murmästare torde inte ha kunnat försörja sig i Jönköping vid den här tiden . När murgesällen Eric Björklund år 1774 ansökte om att bli mästare och borgare i staden fick Strömberg och Drakes änka yttra sig över hans ansökan . Detta gjorde de skriftligen och det noterades att svaren överlämnats till sökanden för hans ”skyndesamma påminnelsers avlämnande” . Uppenbarligen hade Strömberg och Drakes änka rest invändningar mot till-komsten av 50


ytterligare en murmästare i staden . Björklund nådde dock sitt mål . Han hade lärt yrket hos Jonas Strömberg i Växjö och kunde även uppvisa ett lärobrev utfärdat den 18/8 1771 av murmästareämbetet i Stockholm . Som tidigare nämnts, fanns det år 1781 endast två murmästare, nämligen Eric Björklund och Fredrik Svahn .47)

Noter Anfört arkivmaterial förvaras i Landsarkivet i Vadstena . När hänvisning ges till ”landskansliet” resp ”landskontoret” avses Jönköpings länsstyrelses landskanslis resp landskontors arkiv . Se i övrigt förkortningslistan . 1)

T Hall, Teglets brödrarskap (i Murmestarne . Murmestare Embetet i Stockholm 1487–1987, Uddevalla 1987), s 76; Murmästareämbetets i Stockholm protokollsbok 1677–1744 (stencil 1949–1950), s 279f, 11/5 1732 .

2)

Hall aa, s 76f; Murmästareämbetets i Stockholm protokollsbok 1677– 1744, s 301 (20/7 1739), 304 (22/7 1740), 324 (3/8 1743) .

3)

W Pursche, Växjömurmästaren Jonas Strömberg (i Murmästareämbetets i Stockholm matrikel 1975, Sthlm 1976), s 18; betr de framräknade födelseåren för Måns Svensson och Elisabeth Persdotter se Näshults kya AI:2, s 121, Rösjönäs Västergård, 1710, där Måns uppges vara 40 år och Elisabeth 33 år . I Näshults kya AI:3 s 8, samma gård 1727, anges Måns vara 54 år och Elisabeth 50 år .

4)

JSA BI:24, 11/6 1757; landskansliet DII:48, fol 83, 87, 465; Kronobergs länsstyrelse, landskansliet AVI:9, brev 6/6, 27/6 1757 till länsstyrelsen i Jönköping; betr länsresidenset i Växjö se L-O Larsson, Växjö genom 1000 år, Värnamo 1991, s 220f; betr baron Bonde se Kärda kya AI:1, s 56 under Stora Källunda: ryttmästare baron Carl A Bonde, f 1716 .

5)

Landskansliet, DII:48, fol 997 (brev 21/6 1757 från Strömsten), fol 952 (brev 13/7 1757 från Gumaelius), fol 1001 (brev 1/8 1757 från Strömsten); landskansliet AVIII:19 skriv 11/8 1757; betr von Holthusen se mtl 1757 (landskontoret EIII:10) fol 416r samt U Johansson, Rulla över befälskårerna vid Sveriges armé och flotta (=skrifter utg av Genealogiska föreningen 10), s 56f; det kan tilläggas att von Holthusen 1756 lät företa en del reparationer och nybyggnader på Mogård (se landskontoret GVI:14),varför det kan tänkas att Jonas Petersson i anslutning till dessa år 1757 utfört något mindre arbete .

6)

Pursche aa, s 18 . 51


7)

Ibid och not 8 .

8)

JKkya C:4, 7/9 1740, nr 63 (Magnus), 19/6 1743 nr 30 (Olaus, död 16/10 1743, JKkya F:1, s 257), 1/9 1744 Elisabeth, dog en timme efter det hon ”fått dop och kristendom”, 17/9 1745 nr 65 (Elisabeth); JKkya F:1, nr 68 år 1748 .

9)

Se not 8 .

10) JSA AIIa:84, s16, 14/1 1727 (här åläggs H Schille att inflytta till staden enl res 20/6 1725); JSA DIX:2, borgarbok från 1720, 17/1 1753; JSA FIIIa:6b, skriv från Hierstedt exhib 1/9 1784; JSA, FIa:2, bou 1776-2-31 (efter Maria Lilja) . 11) JSA AIIa:117, politimål 7/6 1760; bröllopsdikt tr Jönköping hos ”sal Falers änka” (i Otto Kugelbergs samling 1752b+) . 12) Brevet bilagt i not 10 nämnd bou . T Lagerheims register över giftermåls- och dödsannonser i Post och Inrikestidningar årg 1769 nr 34; Olof Ulmstedt är trol identisk med tidigare mönsterskrivaren vid Jönköpings regemente Olaus Ulmstedt, son till kyrkoherden i Svarttorp, Johannes Ulmstedt (se Kalmar stifts herdaminne VII, Växjö 1932, s 73) . 13) JSA AIIa:117, uppbuds- intecknings- och lagfartsprotokoll 14/1 1760 (3:e uppbudet; hänvisning till prot 17/12 1759); landskansliet AI:15, s 93, 9/7 1759 nr 343, 4/9 1760 s 24, nr 95; i vägsyningslängd 1766 nämns under Östra kvarteret nr 12: 16 alnar ”svår väg” längs Strömbergs tomt (JSA FIIIa:1a, inneligg handl 1737–1771) . 14) Jönköpings historia 4, Jönköp 1921, s 52; JSA AIIa:124, uppbuds-, intecknings- och lagfartsprot, fol 52, 26/2 1767; JSA AIIa:129, fol 324, 25/11 1767 (1:a uppbudet; 2:a dito 31/8 och 3:e 28/9 1767); JSA FIIIa:2a 1775; mtl Jönköpings län, Jönköpings stad, Östra kvarteret nr 12, 1763, 1771, 1775 . 15) JSA FIIIa:2a; JSA AIIa:123a, s 23 . 16) JSA FIa:4, bou 1784-4-23 efter Sven Strömberg; JKkya AI:4, s 318; JKkya C:5, 22/12 1761, 27/5 1764, 30/9 1769 . 17) JSA AIIa:134, prot i politi- och ekonomiärenden 22/1, 29/1, 1/2 1777 . 18) JKkya LIa:34, fol 4r (29/7 1777), 20r (26/7 1777), 57r + verif fol 9v (2/11 1779), fol 15r (30/9 1779; JSA FIIIa: 3b (vallistan); H Alm, Murmästareämbetet i Sthlm, Sthlm 1935, s 122 . 19) Se bou i not 16; JSA AIIa:109, 13/4 1752 . 20) JSA DIX:2, 15/10 1739; JSA AIIa:109, 6/4 1752 . 21) JSA AIIa:124, kämnärsrättsprot fol 127, 2/4 1767 . 22) JSA AIIa:124, prot i politi- och ekonomimål, fol 462, 26/8 1767; landskansliet AI:19, nr 1011, 30/12 1772, AI:17 nr 182, 1/3 1765; betr Bjurström se JKkya AI:4 (1766–1780), s 190, Kyrkokvarteret nr 29 . 52


23) JSA AIIa:17, prot i politimål 21/5 1760, § 2, AIIa:123a, s 506f, 3/11 1766, AIIa: 130, prot i politimål 16/7 1773, AIIa:131, 26/1, 5/12 1774 . 24) Landskansliet AI:13, 12/6 1754; JSA AIIa:116, 24/5 1759 . 25) Landskontoret EIa:59, s 684, EIa:60, s 578; JSA AIIa:109, prot i kommers-, politi- och ekonomimål 15/6 1752; landskontoret EIa:61, s 564; B E Karlson, Bebyggelse i Jönköping 1612–1870, Offentliga institutioner (= Småländska kulturbilder 1984), Jönköping 1984, s 46f . 26) Landskontoret GVIa:2, syn 20/10 1740, nr 2 i en ofullständig serie handlingar, kopia; orig avsänt 29/12 1740 t kammarkollegium; en kopia av ritningen sist i skrivelsen; Per Schaeij torde vara identisk med Peter Johansson Schaeij, son till häradshövdingen Johan Schaeij; P Schaeij var född på Ryedals bruk i Gammeltorps socken (C Sjöström, Blekingska nationen i Lund 1697–1900, tr Lund 1901), nr 500; skrivelsen hade ytterligare sänts i oktober 1744 och ärendet hade föredragits 26/9 1747 . Se även J A Almquist, Frälsegodsen under storhetstiden, del 4, Småland, bd 3, Säterier (= Skrifter utgivna av Svenska Riksarkivet 1), Sthlm 1976, s 1467 . 27) Anförda handlingar i landskontoret GVIa:2; å den nämnda ritningen har Kellanders förnamn ej utsatts . Möjligen kan det har varit fråga om borgmästare Nils Kellander (JSA FIa:1, bou 1772-1-1777) . Det förekom att även ståndspersoner, som egentligen inte var byggmästare eller arkitekter, kunde uppgöra ritningar till enklare byggnader . 28) Landskontoret GVIa:2, odat kostnadsförslag samt syn 2/5 1753 (nr 6) . 29) Ibid, syn 2/5 1753 samt ritning . 30) Ibid, kungl brev 20/3 1755 (avskrift); avräkning 20/1 1758; syneprot 25/9 1758; jfr Karlson aa, s 48 som saknar uppgifter om nybyggnaden 1756 . 31) JKkya LIa:29, s165, 209 (verif), LIa:30, s 259, 303 (verif) . 32) JKkya KIIIa:6, 11/9 1767, s 290; jfr E O Johanson och G Johansson, Jönköpings kyrkor (=Sveriges kyrkor, Småland, bd 1), Sthlm 1940, s 23f . 33) JKkya KIIIa:6, 26/4 1768, s 313 och KIa:1, 3/5 1768 (s 45) . 34) JKkya KIIIa:6, 9/6 (s 367), 25/7, 29/7 (s 320) 1768 . 35) Ibid, 19/8 1768 (s 322f) . 36) Ibid 20/9 1768 (s 328) . 37) Pursche aa, s 19; Jfr betr Östra kapellet Johanson/Johansson aa, s 83 . 38) Johanson/Johansson aa, s 6, 94 (kyrkotaket); Ljungarums kya KIa:2, s 6, 28–29, 34–35 . 39) JSA BI:23, 30/10 1754 . 40) JKkya F:1, s 283; JSA FIa:1, bou 1763-1-35; JSA AIIa:124, prot i politioch ekonomimål, s 575, 7/11 1767 (A Drake och Wiedgren klagar över att grannens hus sjunkit så, att det lutar för mycket mot deras fastighet; ibid s 543, 28/11 1767 (Johan Drakes klagomål) . 53


41) JSA AIIa:116, 28/2, 3/3 1759; JSA D IX:2; Ljungarums kya LIa:1, fol 39v; JKkya F:1; JSA FIa:1, bou 1774-1-1101; i födelsenotisen för Maja Lovisa 1/9 1766 anges moderns namn; flickan dog 8/11 1768 (JKkya C:5, s 169, resp F:1, s 311) . 42) JSA AIIa:124, prot i politi- och ekonomimål 28/1, 2/12 1767 . 43) Landskontoret, AI:42, s 281, 26/10 1761; JSA AIIa: 118, prot 2/11 1761 . Med ”träla mås” avses träla-mossa eller träl-mossa, d .v .s . ”Hypma och andra mossor, växande på mager jord, der ej gräs växer utan blott mossor . Svea Götal” (J E Rietz, Svenskt Dialektlexikon, Lund 1867, s 760a .) 44) Landskontoret GVIII:2a, s 97 (blyertspag); jfr Karlson aa, s 136 . 45) Handlingar rör fånghuset i JKkya PII:1 . Handlingarna måste någon gång av misstag hamnat i kyrkoarkivet . Det framgår klart att de tillhör länsstyrelsearkivet . Se även protokoll i process Knatt/Liedberg (JSA AIIa:116, 21/5 1759); Karlson aa, s 86 . 46) JKkya C:4, s 70, nr 50, 7/12 1739; landskansliet AI:13, 6/4 1754 (nr 167) . 47) JSA AIIa:131, prot i politimål 5/11, 23/11 1774; betr vallistan se not 18 . Förkortningar bou JKkya JSA kya mtl r v

54

= bouppteckning = Jönköpings Kristinas kyrkoarkiv = Jönköpings stadsarkiv (magistratens och rådhusrättens arkiv) . = kyrkoarkiv = mantalslängd = recto = verso


Årets ”Mästerstycken”, bilder från brödernas yrkesutövning

55



Fรถr brf Felicia Strand har vi byggt kv Klabben nr 2, Aktergatan, Hammarby Sjรถstad.

Arkitekt: AQ Arkitekter, Eskilstuna

www.einarmattsson.se


Gällstaö, Ekerö

funktion – kvalitet – skönhet

gör Din bostad till konst


TOTALENTREPENÖR

BYGGMÄSTARGRUPPEN AB www.bmgbygg.se

Wåhlin Fastigheter AB har i samarbete med BMG pietetsfullt låtit totalrenovera fastigheten Hovingsberg nr 3 samt även givit BMG i uppdrag att renovera grannhuset Danviksklippan nr 2. De två punkthusen ligger på Danviksklippan, Stockholms första punkthusområde omfattande 9 st hus. Husen ritades av arkitekterna Backström & Reinius och uppfördes 1944-1945, området är idag klassat som kulturhistoriskt särskilt värdefullt område och husen är särskilt värdefulla ur historisk, kulturhistorisk, miljömässig och konstnärlig synpunkt.


ROT-priset 2004 | Ladugårdsgärde 1:48 OM HEX har flyttat in i magnifika lokaler, den tidigare Fordfabriken i Stockholms frihamn. Fabriksbyggnaden har omvandlats till moderna, effektiva kontor med unik karaktär. Stor hänsyn och omsorg är nedlagd i bevarandet av fasaderna med de enastående dubbelglaspartierna. Kontrasten mellan den historiska fabriksmiljön och nutida högteknologi ger dynamik och spänning.

Stockhoms Byggmästareförening www.stockholmsbf.se

Byggherre/fastighetsägare: Wihlborgs Fastigheter AB Byggentreprenör: Peab Arkitekt och inredning: Sandell Sandberg, Thomas Sandell

BMF | annons ROT

1

04-06-10, 00.56


VALLBOSTRAND Vallentuna

Under året har vi i Vallbostrand färdigställt 16 villor och 32 lägenheter i fyrfamiljshus samt renovering av 25 lägenheter i Herrgården med tillhörande annex.

Landsvägen 47, Box 1267, 172 25 Sundbyberg, Tel: 08-705 39 50, Fax: 08-82 39 50 www.jarntorget.se, info@jarntorget.se


Frijo.A5 annons

2004-05-10

09.49

Sida 1

Lagom litet. Tillräckligt stort.

Frijo är Storstockholms äldsta lokala mark- och anläggningsfirma. Vi är så stora att vi utan att blinka åtar oss de mest krävande mark- och anläggningsarbetena. Och så små, att varje kund är viktig och får bästa tänkbara uppställning. Välkommen till småstora Frijo!

Tel 08-603 26 00


Sjöpärlan - Sickla kanal Alla de 46 bostadsrättslägenheterna i Besqabs projekt i Hammarby Sjöstad är inflyttade. Projektet färdigställdes under 2003. Beställare: Brf Sjöpärlan Arkitekt: SWECO FFNS Totalentreprenör: Besqab Projektutveckling AB

Besqab Projekt och Fastigheter AB • Box 1328 • Kemistvägen 17 • 183 13 TÄBY 08-630 16 00 • www.besqab.se • info@besqab.se


Silverdal, Sollentuna

Kvarnberget,Vaxholm

Hägernäs Strand,Täby

Karlberga Park, Södertälje

Besök oss på www.jm.se


m

B Y G G

&

F A S T I G H E T

by

Ombyggnad av soplösning och uppfräschning av gården i kvarteren Dillö 2 och 3 i Farsta.

Togo Danielsson Byggnads AB

Nu även på internet www.togo.se, Epost info@togo.se Kontor: Alviksvägen 94, Box 17024, 167 17 Bromma, Växel 08-262790 Fax 08-250870


KV BANANEN NR 1, Hantverkargatan/Parmmätargatan, Kungsholmen Stambyten och renovering ytskikt Projektledare: Reinhold Gustafsson Förvaltnings AB Arkitekt: AQ-ARKITEKTER, Eskilstuna Entreprenör: BJ BYGGTEKNIK AB

REINHOLD GUSTAFSSON FÖRVALTNINGS AB


Miljöstuga

Miljöstuga för kä llsor tering av avfall. En service för de boende i Hålls ätra, Bred ä ng. Byggyta 20 m 2 , murad stomme, terrasitputsad fasad och glasbetong för ljusinsl ä pp. Arkitekt: Lena Dranger.

Grundat 1943

H ä stholmsv ä gen 28 • DanvikCenter • B ox 154 09 • 10 4 65 Stock holm Telefon 0 8 –743 62 0 0 • Fa x 0 8 –743 62 10 e - post : info @ lennar t - ericsson. se • w w w.lennar t - ericsson. se Grundat 1943 som enskilda byggnadsfirman Folke Ericsson, ombildat 1969 till aktiebolaget Folke Ericsson Byggnads AB, namn ä ndrat 1998 till Lennart Ericsson Fastigheter AB.


Genom nytänkande, engagemang och gedigen yrkesskicklighet gör vi kundens intresse till vårt och bygger för framtiden.

Peab Sverige AB, Box 955, 191 29 Sollentuna Sollentunavägen 15. Tel. 08–623 68 00 peab.se


Kv Argus, Kv Aelous m. fl. Skeppsbron Kv Heleneborg

Bondeska palatset Ombyggnad för Högsta Domstolen

Med miljöanpassad teknik, gediget hantverkskunnande och hög kompetens utför vi reparation, om-, till- och nybyggnad av fastigheter, med specialkompetens inom kultur- och förvaltningsbyggnader. Q-gruppen AB Box 42155 • 126 16 Stockholm Telefon 08-556 305 30 • Telefax 08-556 305 49 www.q-gruppen.se


Vi har många anledningar att vara stolta. Det här är bara två. Hotell RIVAL, Mariatorget Byggnads AB Åke Sundvall har utför en omfattande om- och tillbyggnad av hotellet. Bergkrantz Arkitekter AB och inredningsarkitekt Ahlgren-Edblom AB har på ett förtjänstfullt sätt skapat Stockholms första boutiquehotell. Hotellet består av 99 rum varav 3 sviter, konferensrum, biograf, barer och café.

Kv. Snötäcket 4, Björkhagens skola Vi har uppfört en skolbyggnad i två plan med förbindelsegång och hiss i fyra plan som är kopplad till befintlig byggnad. Byggnadsyta 1090 kvm. Beställare SISAB. Prefabstomme med håldäck som är upplagd på halvstensfasad i två lager med bindare, där det inre lagret består av porös sten. Skolan togs i bruk hösten 2003. Arkitekt var Peter Nygren, comarc.

www.sundvallsbygg.se Box 20066, 161 02 Bromma • Karlsbodavägen 9-11 • Tel 08-26 26 80 • post@sundvallsbygg.se


OPERAHÖGSKOLAN Ombyggnad av Elverkscentrum vid KTH till Operahögskola. Projektet nominerades såväl till tidningen Byggindustrins Årets Byggen 2003 som till Stockholms Byggmästarförenings ROT-pris 2003. Beställare: Akademiska Hus i Stockholm AB

Arkitekt: Ahlsénarkitekterna AB. Generalentreprenör: Byggnadsfirman Erik Wallin AB




Turn static files into dynamic content formats.

Create a flipbook
Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.