66
ARKITEKTURAKADEMIN & SLU LANDSKAP
Husen är bara mellanrummen mellan platser Landskapet är förutsättningen för städers tillkomst och framtid, skriver Lars Johansson, landskapsarkitekt och prefekt vid SLU i Uppsala.
V Lars Johansson, SLU. Foto: Håkan Mattsson
S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0
ad är stadslandskap för dig? För mig är det landskapet och människan, i kombination. I min födelsestad Uppsala är det Fyrisåns möte med Uppsalaåsen som gav förutsättningarna för den handelsplats som utvecklades till Uppsala. I stadslandskapet sätter människan olika avtryck mer eller mindre tydligt, till exempel av olika typer av byggnadsverk, hus och vägar. Jag ser husen som mellanrummen mellan platserna i en stad och med det menar jag att placeringen av bebyggelsen och anpassningen till landskapet har stor betydelse för hur stadens platser uppfattas och används. Stadens torg, gator, parker, skogar, berg, sjöar och stränder är också mer eller mindre medvetet gestaltade och alla platser är påverkade av människan. Dessa platser är stadens gemensamma arena, det offentliga rummet. Det offentliga rummet och städer är aldrig färdiga och de förändras hela tiden. Hur kommer stadslandskapet och de offentliga rummen att gestaltas och förändras i framtiden? Hur vill vi att de ska gestaltas och utvecklas? Vi har idag kunskap om vad människor uppskattar i sin vardagsmiljö utomhus och det finns mycket
kunskap om grönskans betydelse för människors välbefinnande och de tjänster som grönskan bidrar till, till exempel sänkning av temperatur och produktion av koldioxid. Varför märks inte det i dagens stadsbyggnad? Bygger vi verkligen mänskliga miljöer och platser idag? Har vi ett helhetsperspektiv? Bygger vi för skönhet? Skapar vi miljöer där vi kan släppa ut våra barn? Är det drägligt där vi bor? Med Sveriges nya arkitekturpolitik för gestaltad livsmiljö har vi nu tillsammans möjlighet att utveckla framtidens stadslandskap för att skapa mer humana städer och implementera den nya politiken. Vi ser idag en ökad programmering av våra offentliga ytor, de blir mindre till storlek, ska fylla många behov vilket ger mindre flexibla platser. Våra lekplatser har blivit så förutbestämda och kontrollerade att forskarna nu varnar för att de är för säkra för barns bästa. Vi har alltså skapat så statiska miljöer att barn inte utmanas och inte lär sig hantera risker och det ger minskad fysisk aktivitet och påverkar därmed barns både fysiska och psykiska hälsa. Folkhälsa diskuteras återigen. Ett pågående forskningsprojekt vid SLU, Välfärdens landskap och den täta staden, belyser hur planeringen mellan >
