Tidskriften STAD nr 36 – Sovstaden vaknar

STAD TIDSKRIFTE N

Debatt och reflexion om urbana landskap 36

MARS 2022

Pris: 99 kr

Sovstaden vaknar

DESSUTOM: När gatan spelar huvudroll | Exkluderande arkitektur | Utanför duken

SPACE

SPACE är nu monterad på DOLL Living Lab strax utanför Köpenhamn. DOLL är Europas ledande anläggning när det kommer till att testa och demonstrera intelligent utomhusbelysning och Smart-City system. Ett utmärkt verktyg för belysningstillverkare men även för kommuner och föreskrivare att se produkter i sin verkliga miljö.

tel: 08–440 85 40 info@foxbelysning.se www.foxbelysning.se

3

INNEHÅLL

STAD #36 LEDARE: När sovstaden verkligen vaknar…………………… 6

SAMTALET: Utanför duken………………………………………………… 52

Notiser…………………………………………………………………………………… 8

Rara vårvänner………………………………………………………………… 57

TEMA: Sovstaden vaknar………………………

Film som väcker frågor…………………………………………………… 58 14

På ritbordet………………………………………………………………………… 16 Över bron…………………………………………………………………………… 22 På perrongen……………………………………………………………………… 28 I vardagsrummet……………………………………………………………… 39

Barn i segregerad stad…………………………………………………… 62 Recension…………………………………………………………………………… 64 Sedelärande saga……………………………………………………………… 68 REFLEXION: Även om syftet är gott ……………………………… 70

DEBATT: Vi har svar men vilka är frågorna?……………… 45 REFLEXION: I huset där jag bor……………………………………… 46

Från hemmet……………………………………………………………………… 47

58

52

8

14

4

STAD TIDSKRIFTEN

Tidskriften STAD – debatt och reflexion om urbana landskap fångar upp trenderna, speglar utvecklingen och lyfter fram forskning och praktik för håll­ bar stadsutveckling. Tidskriften STAD ges ut av SLU Tankesmed­ jan Movium som arbetar med stadsutvecklings­frågor och ­ finns vid SLU. movium.slu.se

CHEFREDAKTÖR

Titti O ­ lsson, 040-41 52 13 titti.olsson@slu.se

Till dig som är prenumerant: Vi utvecklar STAD digitalt.

Under tiden behåller vi samma lösning som under pandemin – vi skickar en länk där du kan läsa STAD digitalt.

ANSVARIG ­U TGIVARE

Caroline Dahl caroline.dahl@slu.se REDAKTION

Karin Andersson Caroline Dahl Kolbjörn Guwallius Lena Jungmark Anna Lenninger OMSLAGSILLUSTRATION

Caroline Axelblom

Följ oss!

Utgivning 2022

Du har väl inte missat SLU Tanke­­ smedjan Moviums nyhetsbrev?

STAD nr 37 Stad ur barns och ungas perspektiv – släppmingel i samband med konferensen Publika parker och stadsrum och H22 i Helsingborg den 30 maj.

GRAFISK FORM OCH PRODUKTION

Tomas Rudström, Södra tornet ANNONSER

Mediarum Sverige AB 08-644 79 60 annons@mediarum.se

Här publicerar vi krönikor, debatter och intervjuer och berät­ tar om våra projekt, publikationer och arrange­mang.

PRENUMERATION

movium.slu.se, klicka vidare till Tidskriften STAD, eller mejla movium-prenumeration@slu.se eller ring 040-41 50 16

Teckna dig här för att följa oss kontinuerligt! movium.slu.se/ nyheter/nyhetsbrev

HELÅRSPRENUMERATION

Fyra nummer 396 kr Utlandsprenumeration Europa 596 kr

STAD nr 38 Den mångfunktionella staden.

STAD nr 39 En stad för alla tider.

På movium.slu.se och på Facebook berättar vi mer om innehåll och gäster på våra tidningssläpp.

Välkommen!

ADRESS

SLU Alnarp SLU Tankesmedjan Movium Box 190 234 22 Lomma TRYCK

TMG Öresund, Taberg, 2022 ISSN

2001-631x

S TA D 3 6 | M A R S 2 0 2 2

Vi gör STAD! Tidskriften STAD är en av SLU Tanke­ smedjan Moviums profilprodukter. Movium agerar utifrån devisen urban natur – human stad. Forskning, planering, design och för­ valtning av urbana landskap står i fokus för vårt arbete. Utgångspunkten är att se ute­ miljön som en oumbärlig resurs i skapandet av attraktiva och hållbara städer.

GR AND PUBL IC

Kolonn

Nyhet 2022 VÄ X TK ÄRL KO LO N N FO RM G IVARE J ES PER STÅH L , 202 2 1 0 0% ÅTERVU N N EN ALU M IN I U M

Ett industriellt hantverk för nästa århundrade. Och nästa.

byarumsbruk.se

6

LEDARE

När sovstaden verkligen vaknar När SLU Tankesmedjan Movium fyllde 40 år 2020 bjöd vi in en rad personer att reflektera över vad som hänt inom vårt ämne i bransch och akademi under dessa fyrtio år. Utan historisk förankring är det svårt att förstå sin samtid. Det är viktigt att veta vad som hamnat högt upp på agendan när det gäller stadsut­ veckling med de publika urbana gröna rummen i fokus som förutsättning för en god livsmiljö för både männi­ skor, djur och växter. Ja, det är just gestaltad livsmiljö Movium arbetat med i fyrtio år, och nu har man på högsta politiska nivå också förstått hur viktigt detta är. Det vi upptäcker när vi blickar tillbaka på allt som tankesmedjan arbetat med och dokumenterat – i böck­ er och faktablad, kurser och utbildningar, konferen­ ser och projekt – är att Movium påfallande ofta varit mycket tidig med att fånga upp det som legat i luften.

Inför vårt 40-årsjubileum antog vi utmaningen att även spana framåt. Vi hamnade fyrtio år in i framtiden, år 2060. Precis som så många före oss som försökt blicka in i det okända målade vi upp en bild av en futu­ ristisk miljö utifrån den teknik som vi föreställer oss finns då. Drönare flyger omkring i luften och datorer på mark utför sysslor som vi idag utför med mänskliga krafter. Sopberg som vi byggt upp genom vår hejdlösa

konsumtion och rovdrift på jordens resurser blir fram­ tidens nya guldgruvor, inte för mineraler utan för åter­ vinning. Handarbete, som att klippa gräs eller häckar i de gemensamma parkrummen, är högt skattat som motvikt till det maskinella – som kanske upplevs som alltför rationellt och perfekt.

Och sovstäderna vaknar. Vi föreställer oss att vi bor på nya sätt, som vi inte riktigt kan beskriva – boende­ formerna är ju nya och kunde vi idag säga vad de är skulle de ju per definition inte alls vara nya. Det är frå­ gan om sovstaden vi ringar in i det här temanumret av STAD – vad händer när sovstaden vaknar?

Vi är i vår framtidsvision inte längre bundna till sär­ skilda platser för att utföra särskilda sysslor eller in­ hämta kunskap. Alla medborgare har år 2060 väldigt mycket mer tid än idag. Det kan man verkligen funde­ ra över – oavsett vilka tekniska hjälpmedel och uppfin­ ningar människan skapat har hon hittills alltid sett till att skaffa sig ännu mer att göra. Går det att rikta henne mot en annan, hälsosammare livsstil?

Vi lever idag i en kultur som är extremt inriktad på ”det mätbara, på siffror och statistik och med en över­ tro på att alla problem går att lösa genom att spalta upp, mäta och kvantifiera”, som filosofen Jonna Bor­ nemark skriver i sin bok Det omätbaras renässans, och som hon kallar ”vår samtidssjuka”. I vårt samhälle finns, påpekar hon, inte utrymme för omdöme och eftertanke.

ILLUSTRATION: CAROLINE A XELBLOM

En dunkel känsla av att det inte står rätt till gör sig säkert påmind i många av oss idag, men situationen verkar vara så komplex att en kursändring ter sig övermäktig. Så mycket lättare då att ropa efter nya ”verktyg”, det vill säga mer teknik, nya checklistor och modeller, som ska hjälpa oss att exempelvis skapa hållbarhet. Men detta sätt att tänka och agera bygger också på kvantifiering och mätbarhet och riskerar sna­ rast att låsa fast oss i gamla tankebanor. Det blir inte mer rätt för att man fortsätter att göra fel.

Så vad händer när vi själva och hela sovstaden vak­ nar och istället frågar: Vad är det för ett liv som ska levas här?

T I T T I O L S S O N , C H E F R E D A K T Ö R S TA D

Fotnot: Se filmen Movium spanar framåt på Moviums Youtubekanal.

S TA D 3 6 | M A R S 2 0 2 2

DESIGN TANK FOTO EINAR ASLAKSEN

Briskeby Location

Designer

Produceret i

The Plus

Andreas Engesvik

Skandinavien

vestre.com

Livstidsgaranti mot rost

200 RAL-färger

8

NOTISER FOTO: PETRA DUNÉR

Läggs på is

Österrike stoppar nya motorvägar.

TRAFIK Som ett led i arbetet med att försöka uppnå klimatmålen har Österrikes regering beslutat att lägga motorvägsprojekt på is, rap­ porterar flera medier.

– Fler vägar innebär fler bilar och mer trafik, säger miljö- och klimat­ minister Leonore Gewessler från partiet De Gröna.

Bland de projekt som nu stoppas finns en planerad åtta kilometer lång motorvägstunnel som skulle minska trängseln i trafiken öster om Wien.

Regel 3-30-300

K O L B J Ö R N G U WA L L I U S

Dags för Sverige?

minsta krontäckningsgrad om 30 procent av ett stadskvarter samt ett längsta avstånd om 300 meter till närmsta grönområde. 3-30-300regeln, initierad som en tumregel av forskaren Cecil Konijnendijk, har redan införts i städer i bland annat Kanada och Storbritannien. Nu är det väl dags att även Sverige implemen­ terar 3-30-300-regeln?

Källa: DN 1/1 2022 PETR A DUNÉR

FOTO: FREDRIK JERGMO

Sång till balkong Vårdrillen höjer humöret.

BOSTAD Utsikt är härligt men det sker ofta på bekostnad av markkontakten med grönskan. Doften av lavendel där nere på gården når liksom inte upp, och det känns som att något saknas. Till min undsättning har jag fågelbesök i top­ pen på en björk, i perfekt ögonhöjd på femte våningen. När koltrasten är på besök finns inget att sakna. Alla fåglar är förstås välkomna, även kajan …

FREDRIK JERGMO

S TA D 3 6 | M A R S 2 0 2 2

FOTO: MY FRIEND/ WIKIMEDIA COMMONS (CC BY-SA 3.0)

STADSRUM Klimatförändringar, miljöförstöring och covid-19-pan­ demin har belyst värdet av grön­ områden och träd i stadsmiljö. Den nya 3-30-300-regeln förespråkar riktlinjer för städer att använda sig av vid planerandet av urban grönska.

Regeln är utformad efter forskning som visar på den positiva inverkan träd och grönområden har på män­ niska, miljö och stad. Regeln bygger på ett minimum om 3 träd synliga från hem, skola och arbete, en

9

NOTISER FOTO: ANJA BARTE TELIN

Tydligare krav önskas Matjord offras – och dumpas.

HÅLLBARHET Meny – Sveriges Radios matprogram som tittar djupt i grytorna – ägnade ett av sina pro­ gram under slutet av 2021 åt frågan om matjordens värde och varför bördig åkermark över huvud taget exploateras. Jordar i vår del av världen spås få ökad betydelse för livsmedelsproduktion som följd av klimatförändringarna.

Mark- och växtodlingsagronom Lena Holm, SLU, pekar i program­ met på problematiken med det kom­ munala planmonopolet där varje enskild kommun enbart ser till sina behov av exploatering. Hon efter­ lyser en överbryggande nationell styrning och jämför med bland annat Danmark där länsstyrelserna har vetorätt när det gäller värdefull jord­ bruksmark.

I programmet kommer även Peter Reneby till tals. Han är samhälls­ planerare i Kungsbacka kommun och ger en översiktsbild från en

FOTO: RUNE MATHISEN, FLICKR/ CREATIVE COMMONS

kommun som enligt honom hittat en fungerande strategi för bevarande av jordbruksmark och planering för fler bostäder. Miljöbalkens skrivning om jordbruksmark som ett nationellt intresse som endast får bebyggas för samhällsviktiga ändamål motiverar kommunens avvägningar i översikts­ planen.

Lena Holm anser dock inte att Miljöbalken ger tillräckligt starkt skydd. Utöver en nationell styrning efterfrågar hon bättre kunskap och tydligare krav kring hanteringen av det värdefulla matjordsskiktet som schaktas bort inför byggnationer.

Matjord är ett levande och komplext material som är möjligt att återan­ vända. Men processen kräver både kunskap och tillstånd och är därför oftast för besvärligt att hantera inom en exploatering. Istället hamnar merparten av den borttagna matjor­ den i Sverige i – bullervallar!

ANNA LENNINGER

Lekfullt i Helsingborg Publika parker och stads­ rum den 30 maj.

KONFERENS Årets tema på kon­ ferensen Publika parker och stadsrum är Den lekfulla staden. Staden som lockar med det roliga, oväntade och spännande. Som har fokus på att ak­ tivera med upplevelser, möjligheter och överraskningar, och som utma­ nar och vågar testa nya grepp.

Flera spännande talare, natio­ nella och internationella, kommer till konferensen i Helsingborg.

Signe Nielsen från MNLA i New York presenterar makalösa Pier 55 på Manhattan som blev Little Island.

Dessutom Amanda O’Rourke från Toronto och 8 80 Cities som delar med sig av sin vision om den lekfulla staden för alla stadens invånare, i alla åldrar. Dagen innan konferensen blir det guidad tur och söndagsmid­ dag på Sofiero slott med utdelning av stipendiet till Ulla Molins minne.

Fullständigt konferensprogram hit­ tar man på SLU Tankesmedjan Movi­ ums hemsida.

I STAD nr 21 med temat Barn har sin plats i staden samtalade Caroline Dahl med Amanda O´Rourke, som 2018 tillträtt som ny vd för 8 80 Ci­ ties. Läs intervjun på movium.slu.se/ tidskriften-stad, klicka på omslaget till STAD 21.

FREDRIK JERGMO S TA D 3 6 | M A R S 2 0 2 2

10

NOTISER ILLUSTRATION: SPACEMAKER

Boken är här!

För en god livsmiljö.

BOK Som vi kunde berätta i förra numret av STAD lämnade vi in vårt bokmanus till tryckeriet vid årsskif­ tet – och nu är boken här! Antologin Urban natur – human stad. 40 år med SLU Tankesmedjan Movium går att köpa i vår nyöppnade nätbokhandel och ladda ner som pdf.

Som vi också berättat firade vi år 2020 Moviums 40-åriga födelsedag.

Vi bad då ett antal personer, forskare från SLU och folk i branschen, att reflektera över den ämnesmässiga utveckling som skett genom åren, och även blicka ett antal decennier framåt. Vi kan varmt rekommendera vår bok till alla som ser stadens gröna offentliga rum som grund för en god gestaltad livsmiljö. Boken inleds med ett stycke specialskriven förordspoesi av Emil Jensen och avslutas med SLU Tankesmedjan Moviums egen framtidsspaning i form av en berättande bildessä. Där­ emellan en rad personligt skrivna reflektioner av tongivande personer.

Boken ingår i Moviums bokserie Stad & Land med nr 190.

TITTI OLSSON

Framtidsvision för området kring nya stambanan i Norrköping. där AI använts i planeringen.

Dynamisk designprocess AI allt vanligare i stadsplaneringen.

PLANERING Allt fler städer använ­ der någon form av molnbaserad pro­ gramvara med artificiell intelligens som ett verktyg i stadsplaneringen.

Med AI-verktygen kan man studera hur buller, solljus och vind påverkar bebyggelsen och hur man kan ta hänsyn till klimatförändringarna.

Med hjälp av automatiserade ana­ lyser kan planerarna testa olika va­ rianter visuellt och på så sätt snabba på planprocessen, vilket kan vara till hjälp för snabbt växande städer.

Norrköping är en av de städer som har börjat använda tekniken i sam­ band med bebyggelsen kring den nya stambanan för järnvägen, Ostlänken.

– Resultatet blir en snabbare och mer dynamisk designprocess än de processer där varje teknikområde ska analyseras av en separat extern konsult, säger Erik Telldén, strateg på Norrköpings kommun, i ett press­ meddelande.

K O L B J Ö R N G U WA L L I U S

Bild: STAD_36_Notisbild_Boken är här_mockup.jpeg FOTO: MIL JÖPARTIET

Enklare vardag Cykelpumpar hittas via app.

TRAFIK I Stockholms stad går det numera att hitta cykelpumpar via samma app som sedan tidigare vi­ sar var det finns offentliga toaletter.

Pumparna och toaletterna sköts av ett utomhusreklamföretag.

– Vi välkomnar alla initiativ som underlättar vardagen för stadens cyklister och sänker tröskeln för fler att börja cykla, säger Daniel Helldén (MP), trafikborgarråd Stockholms stad, i ett pressmeddelande.

K O L B J Ö R N G U WA L L I U S S TA D 3 6 | M A R S 2 0 2 2

Daniel Helldén, trafikborgarråd Stockholms stad.

NOTISER

Längs vackra vägar Regionala cykelleder erbjuder sevärdheter.

K O L B J Ö R N G U WA L L I U S

FOTO: REGION SK ÅNE

TRAFIK Trafikverket, Region Skåne och 17 skånska kommuner etablerar en regional cykelled som komplet­ terar de nationella cykellederna som finns i landskapet. Regionen menar att satsningen gör Skåne till en av Europas bästa cykelregioner. Att en väg blir en cykelled innebär att den har kvalitetssäkrats för cykling, men inte nödvändigtvis att den har sär­ skilda cykelbanor. Cykellederna är också utvalda för sina sevärdheter i relation till färdmedlet.

– Det möjliggör rundleder som er­ bjuder cyklisterna stor variation med både kust och inland, slätt och skog och blir ett utmärkt komplement till de befintliga nationella cykellederna, säger Lina Jönsson, projektledare på Region Skåne, i ett pressmed­ delande.

CITATET:

»En allborgarrätt borde innehålla rätten att till fots utan hinder kunna nå de flesta av stadens resurser: arbete, utbildning, service, kultur och grönska.« U R A L L B O R G A R R ÄT T E N .

F Ö R S Ö K T I L L E N U R B A N A L L E M A N S R ÄT T, J A N R Y D É N

S TA D 3 6 | M A R S 2 0 2 2

11

12

NOTISER

FOTO: PETRA DUNÉR

Doktor Westerlunds doft SLU-forskning påvisar hälsosamband.

HÄLSA De allra flesta av oss kän­

patienter ord på vägen, helt enkelt, för att stärka deras självförtroende och vilja att bli bättre. ”Vi kommer att bli bra. Vi är redan bättre!” löd ett av hans optimistiska budskap. Ett annat var: ”Att hvila är att göra något annat.” Han satte ofta sina patienter i arbete av något slag för att de skulle bli friska och har därför även kallats Arbetsterapins fader.

Men hur var det nu då med hälso­ blomman? Jo, enligt doktorn ägde rosengeranium en uppfriskande doft som kunde rena inomhusluften och därför hålla sjukdomar borta, och han rekommenderade att en sådan blomma skulle finnas i varje hem. Så blev växten också otroligt populär – först på sjukhem och fattighus, men senare även hemma hos gemene man. Se där en inflytelserik läkare med doft i receptblocket! Och SLU-

ner väl till Dr Westerlunds hälso­ blomma. Men hur många känner till Dr Westerlund själv, ”Mirakel­ doktorn från Enköping”? Inte lika många, kan man förmoda, och då var han ändå en synnerligen välkänd lä­ kare på sin tid (han levde 1839–1924), och minsann inte enbart i Enköping – utan i hela landet och dessutom i ett flertal länder i Europa. Människor kom från när och fjärran för att söka hans vård, ryktet spred sig nämligen om att han kunde bota patienter som andra läkare gick bet på, och detta berodde nog till stor del på att han var mycket tidig med att se koppling­ en mellan kropp och själ. Förutom individuella direktiv om kost och fysisk aktivitet använde han sig även av ordets makt för att hjälpa dem som sökte upp honom; han gav sina

FOTO: LEIF R JANSSON

Ulla Molin.

S TA D 3 6 | M A R S 2 0 2 2

forskare vid Institutionen för män­ niska och samhälle har i en studie utförd i SLU Alnarps rehabiliterings­ trädgård konstaterat att doftande växter som lavendel, barrväxter och pelargoner har positiv inverkan på hälsan hos den som drabbats av stressrelaterade sjukdomar.

Doftforskningen fördjupas nu med särskilt fokus på just Dr Wester­ lunds blomma.

Källa: psykmuseet.se samt slu.se A N N I K A H U LT M A N L Ö F V E N D A H L

Vem får stipendiet?

Ulla Molins minne hedras åter.

Vem ska få det ärofyllda stipendiet till Ulla Molins minne 2022? Förra året gick utmärkelsen till träd­ gårdsmästarna Peter Korn och Julia ­A ndersson för deras nytänkande och innovativa sätt att odla på växternas och den biologiska mångfaldens villkor.

Trädgårdspionjären Ulla Molin utvecklade och förnyade det gröna kulturarvet och fortsätter att vara en viktig inspiratör. I år är det sjätte året som nätverket Swedish ­Gardens,

SLU Tankesmedjan Movium och ­Höganäs kommun har efterlyst förslag på stipendiater till hen­ nes minne.

Stipendiaten utses nu i mars.

Personen (personerna) som belönas erhåller ett stipendium på 10 000 kr samt ett diplom. Utdelningsceremo­ nin hålls på Sofiero slott och slotts­ trädgård, dagen före konferensen Publika parker och stadsrum i Helsing­ borg den 30 maj.

FREDRIK JERGMO

Modern nostalgi.

GÄRDSGÅRSRÄCKE Design: Landskapsingenjören i Sverige Räcket i bilden har kundanpassad höjd och en extra slana.

14

TEMA: SOVSTADEN VAKNAR

INNEHÅLL: På ritbordet................................................................ 16 Över bron....................................................................22 På perrongen..............................................................28 I vardagsrummet........................................................39 DEBATT: Vi har svar men vilka är frågorna?.............45 REFLEXION: I huset där jag bor.................................46 Från hemmet.............................................................. 47

S TA D 3 6 | M A R S 2 0 2 2

TEMA:

Sovstaden vaknar

En sovstad saknar ofta social service och kulturellt utbud men har bra kommunikationer. Vad händer när sovstaden vaknar upp och dess invånare börjar längta efter något mer och annat än bara bostäder?

Kan sovstaden bli en socialt, ekologiskt och ekonomiskt hållbar livsmiljö?

T E M A I L L U S T R AT I O N E R : C A R O L I N E A X E L B L O M

S TA D 3 6 | M A R S 2 0 2 2

16

TEMA: SOVSTADEN VAKNAR

På ritbordet Är det dags att väcka sovstäderna genom att se på dem med nya ögon och göra dem till aktiva inslag i en ny stadsbyggnadsidé?

T E X T: C A R O L I N E D A H L

S TA D 3 6 | M A R S 2 0 2 2

17

P

andemin har för många, både vuxna och barn, inneburit att man vistats mer hemma i sitt bostadsområde än tidigare.

Möjligen var detta en bubblan­ de trend redan innan pandemin lamslog våra samhällen. Framtidsspaningar har en tid pekat på att automatiseringen och digitaliseringen av våra samhällen kan medföra att vi arbetar färre timmar, av tvång eller självvalt, och därmed kom­ mer att få mer fritid, som vi tillbringar i vår hemmiljö. Även vi i SLU Tankes­ medjan Movium tog upp detta – sovsta­ den vaknar var ett av flera teman i en framtidsspaning som lanserades redan hösten 2017 och som vi bearbetade inför vårt jubileumsår 2020.

Om ingången till den framtidsspa­ ningen var just automatiseringens och digitaliseringens effekter som gjorde en ökad närvaro i hemmet möjlig har pan­ demin snarare skapat en tvångsförvis­ ning till våra bostäder. Ökad ensamhet och ökat stillasittande är en konsekvens av detta, även om de flesta av oss som har möjlighet att arbeta hemma kanske också uppskattat att kunna slänga in en tvätt i maskin men lite då och då under dagen, och kanske också slippa långa pendlingsresor. Effekter av pandemin tycks också öka intresset för att bo gle­ sare med tillgång till trädgård eller ute­ plats.

Hälsosam reaktion

Är detta kanske en hälsosam reaktion mot det i decennier förhärskande idealet av täta kvartersstäder? Eller är det fak­ tum att fler vill bo på ”marken” en håll­ barhetsutmaning?

Sovstäder definieras – ofta i kontrast till förorten – som en bostadsort som saknar eller har en mycket begränsad social, kulturell och kommersiell servi­ ce. Ofta finner vi sovstäderna i utkanten av eller i nära anslutning till en större stad, men tillgängligheten med bil till närliggande arbetsplatsområden är ofta god. Det är en välkänd stadsbyggnads­ typologi som, från att vara en firad lös­ ning på 1900-talets tidiga bostadskriser i form av egnahemsområden, numera föraktfullt betraktas som en ohållbar och konsumtionsdriven villamatta. Finns det mellan dessa två ytterligheter en möjlig framtidsbild i form av en hållbar stadsut­ glesning, kanske en slags ”lågstad”?

Småhus dominerar

Merparten av Sveriges småhus, 64 pro­ cent, är byggda före 1990. Tidigare – före 1930-talet – dominerade också nybyggnation av småhus över fler­ bostadshus. Även under 1970- och 80-talen dominerar småhusbe­ byggelsen i nybyggnadsstatis­ tiken. Antalet nyproducerade småhus nådde sin kulmen under 1970-talet med över 400 000 fär­ digställda småhus. Därefter, under decennierna kring millennieskiftet, sjönk antalet dramatiskt – det gjorde all nyproduktion.

Under 2010-talet utgjorde småhusbebyg­ gelsen knappt en fjärdedel av nybygg­ nadsbeståndet.

Sveriges totala antal småhus upp­ går idag till drygt två miljoner och är livsmiljö för ungefär hälften av befolk­ ningen. Småhuset är den vanligaste > S TA D 3 6 | M A R S 2 0 2 2

18

TEMA: SOVSTADEN VAKNAR

»Faktum kvarstår dock – många önskar fortfarande att bo så här, även om det under senare årtionden inte avspeglats i nybyggnadsstatistiken. boendeformen bland barn. Hur kan man göra befintliga och kommande småhus­ områden till en del av en god gestaltad livsmiljö?

Sovstadens ursprung har i stor ut­ sträckning sina rötter i trädgårdssta­ dens stadsbyggnadsideal, formulerade av Ebenezer Howard under 1800-talets sista år. Det var en reaktion på de svåra boendeförhållanden som uppstod i de tungt industrialiserade och urbanise­ rade städerna i England.

Bildar nätverk

Trädgårdsstaden bygger på en idé om re­ gioner där nya städer bildar nätverk och där tanken är att inga nya samhällen ska hysa fler än 32 000 invånare. Städerna ska etableras i samklang med sin omgiv­ ning i ett slags självförsörjande system.

Relationen mellan stad och land uttrycks i yta, 1 000 tunnland stad (acres, cirka 400 hektar) krävde 5 000 tunnland pro­ duktionsyta (acres, cirka 2 000 hektar) där små- och storskalig odling etableras tillsammans med fruktodlingar, betes­ marker, skogsmark, lantbruksskolor och odlingslotter. Även social service som sjukhem och barnhem i form av så kallade stughem, en slags småskalig institutionsform för omhändertagna barn, ska vara en del av den rurala marken utanför staden.

Trädgårdsstadens urbana delar var i tankemodellen strikt funktionsuppde­ lade och även starkt centraliserade med

S TA D 3 6 | M A R S 2 0 2 2

en hierarki i gatunätets utformning och distributionen av funktioner. I centrum fanns parken och som ringar på vattnet låg bostäder och skolor och i utkanten också fabriker och olika slags arbets­ platser som skulle förse invånarna med sådant som behövs i vardagen.

Individualistisk idé

När trädgårdsstadsidealet kom till Ame­ rika ersattes föreställningen om stad och land som en samhällsgemensam enhet av en individualistisk idé hämtad ur Frank Lloyd Wrights utopiska dröm ”Broadacre City” från 1932. Hans stads­ byggnadsmodell utgick från att varje amerikansk familj skulle få en ”acre”, det vill säga ett tunnland, från den federala markreserven för att kunna etablera ett självförsörjande hushåll.

Modellen innehåller förvisso även an­ dra funktioner som kontor, tågstationen och tåglinjer men utgångspunkten var i huvudsak att all kommunikation skulle ske med bil och att arbetsplatsen fanns någon annanstans än nära hemmet. De självförsörjande delarna ska nog ses i ljuset av den ekonomiska depression som präglade samhället vid tankemodel­ lens tillkomst.

Den explosionsartade tillväxten av småhus i USA skedde strax efter andra världskrigets slut med etableringen av suburbana områden som Levittown, en av de första förorterna i USA som också fick stå modell för många efterföljande.

19 Modellen byggde fortfarande på idén om det enskilda boendet, kanske som en reaktion på att många europeiska länder valde att uppföra flerbostadshus när de krigshärjade städerna återuppbyggdes.

Omfattande kritik

Kritiken och ifrågasättandet av livet i dessa villaförorter och den livsstil den föder är sedan lång tid tillbaka omfat­ tande och har otaliga gånger speglats i såväl akademin som i populärkultur.

Faktum kvarstår dock – många önskar fortfarande att bo så här, även om det under senare årtionden inte avspeglats i nybyggnadsstatistiken.

Kanske kan man säga att det är just genom kommersialiseringen och indivi­ dualiseringen som begreppet villamatta uppstår som ”föraktad” stadsbyggnads­

företeelse. Från 1980-talet och framåt utgår småhusnormen från de så kallade stycketomterna eller fribyggartomterna i städers utkant.

De senaste decenniernas strävanden mot ett mer hållbart samhällsbyggande med närhetsprinciper och skyddandet av jordbruksmark har minskat utbygg­ nadstakten. En annan sidoeffekt som möjligen också kan skönjas är att de småhustomter som ändå säljs är så små att de inte rymmer mycket mer än bo­ stadshuset. Här finns inte plats för några ekosystemtjänster och självförsörjnings­ graden är låg.

Ny stadsbyggnadsidé

Är det dags att tänka om dessa stadens sovstäder och göra dem produktiva ge­ nom att integrera dem, som individuella >

S TA D 3 6 | M A R S 2 0 2 2

20

TEMA: SOVSTADEN VAKNAR

»Hur kan man göra befintliga och kommande småhusområden till en del av en god gestaltad livsmiljö?

enheter med inspiration från Broadacre – eller som ett regionalt nätverk med inspiration från Garden Cities – i en ny stadsbyggnadsidé?

Under det tidiga hållbarhetsarbetet i Sverige uppstod ekobyar där småhuset var en vanlig bostadstyp. På ekobyarnas riksorganisations hemsida listas idag ett 70-tal ekobyar där den gemensamma visionen är hållbarhet och en kretslopps­ baserad livsstil. Många av dem betonar social gemenskap och en enkel livsstil som värdeord.

Liknande målsättningar speglades också i projektet ”Sea Ranch” som ut­ vecklades under 1960-talet i norra Ka­ lifornien. Projektet vände sig kraftfullt mot efterkrigstidens ”suburbias”, det vill säga de amerikanska förorternas, massproducerade enfamiljshus. Projek­ tet byggde på gestaltningsprinciper som handlade om respekt för naturen, ickeelitistisk gemenskap, rimliga storlekar på husen och en enkel estetik.

Del av visionen

Även tillgång till kusten, återplantering av skog samt att skapa vandringsleder, rekreationsmöjligheter och odlingslot­ ter, var en del av visionen. Landskaps­ arkitekten Lawrence Halprin var en av

S TA D 3 6 | M A R S 2 0 2 2

arkitekterna bakom projektet Sea Ranch och är säkert en bidragande orsak till att arkitekturen, i ett geografiskt utsatt läge, har en så kvalitativ relation till na­ turen.

Sea Ranch, liksom många ekobyar, finns i en rural kontext. Hur kan man i planeringen ta lärdomar från dessa och applicera dem på mer stadsnära eller kanske till och med urbana lokalise­ ringar? Hur hanterar man i så fall ett ökat markanspråk?

På europeisk nivå har begreppet ”ur­ ban metabolism” dykt upp under senare år. Begreppet anspelar på de system och flöden av material och energi som män­ niskans livsföring och boplatser kräver.

Men det är också en slags vision om en ny relation mellan människa och miljö i en antropocen tidsålder, där relationen oss emellan inte längre är en dikotomi.

Levande städer

Visionen kretsar kring levande städer där tankebanor som samevolution och interaktion mellan människa och miljö ska överbrygga tidigare motsättningar.

Tankemodellen bygger vidare på en idé om transformation – inte konsumtion – av naturresurser, material och energi i cirkulära processer. Dessa transfor­

Foto: Anja Barte Telin

mationer ses då som möjliga att ”bebo” i nya boformer som är dynamiska och responsiva. Frågan är om det innebär en form av upprättelse av boendet om det omvandlas till något som bygger på mer och annat än att ”sova”. För visst kan man ana en slags föraktfull betraktelse i begreppet sovstad, kanske i kontrast till de mer produktiva begreppen industri­ område och arbetsplatsområden.

Kanske är det genom att betrakta vil­ lamattan och sovstaden som en del i en sådan transformativ tankemodell som det går att finna en relevans för den i samtiden. Något som går bortom ”att sova” till att handla om att ta en plats i anspråk och att produktivt interagera med den på ett sätt som alstrar något mer. Hur det ska ske är svårare att säga – men tänk om sovstaden snart är en le­ vande metabolistisk stad? Det kanske är värt att ge den idén lite utrymme – både i tanken och på marken?

publika parker och stadsrum

2022

30 maj – i Helsingborg lockar med det roliga, oväntade och spännande. Kom till Helsingborg och inspireras av svenska och internationella föreläsare. Mingla och nätverka med branschkolleger, utställare och representanter från SLU Tankesmedjan Movium, värdstaden Helsingborg och våra samarbetskommuner Malmö och Lund.

Vi ses redan dagen innan för guidad tur och söndagsmiddag på Sofiero slott med utdelning av stipendiet till Ulla Molins minne. Passa på att uppleva stadsmässan H22 med aktiviteter i hela staden. Vi har förhandsbokat hotellrum och ser fram emot att träffas live igen till våren när rododendron och magnolier står i full blom.

Välkommen! den lekfulla staden

info om konferensen

publiceras löpande på movium.slu.se

Annons_publika-parker-STAD36.indd 1

2022-02-17 09:49

22

TEMA: SOVSTADEN VAKNAR

Över bron Promenaden till arbetsplatsen går genom ett historiskt Stockholm in i framtiden. På vägen ses nya sovstäder växa fram.

TE X T & FOTO: K ARIN ANDERSSON

S TA D 3 6 | M A R S 2 0 2 2

23

K

lockan är runt nio och de flesta människor som ska till jobbet har redan tagit sig dit. Själv är jag på väg till min egen arbetsplats, en studio i Beckers gamla kontorsbyggnad i Lövholmen, som enligt Stockholms stad snart ska omvandlas från industriom­ råde till en blandad stadsdel. Platsen ska täckas av tät bebyggelse. Våra dagar där är räknade och med ett rivningskontrakt är vi beredda på att bli uppsagda vilken dag som helst.

I luften är det några få minusgrader och Hornstull, i västra hörnet av Söder­ malm, är krispigt. Jag tar vänster nerför backen och solen lyser skarpt på Lilje­ holmsbron. Bebyggelsen öppnar upp sig och genom pilarna vid vattenkanten ser jag Lövholmen. Nedanför mig går någon på morgonpromenad med sin hund.

Längs Hornsgatan passerar jag en antikaffär med Lisa Larssons porslins­ figurer, en kajakuthyrare, en kinesisk restaurang vars uteservering livar upp

hela gatan sommartid, en nyöppnad vin­ bar, en frisör och ett gym. Små lokaler med varsitt skyltfönster ut mot gatan.

Nu på morgonen är det bara gymmet som är öppet men trottoaren är ändå full av aktivitet, rörelser på tvären. Varule­ veranser från gatan in i lokalerna, ett par inplastade kajaker ligger på trottoaren, någon står och röker utanför en öppen plåtdörr.

Jag tar till höger och går upp på Liljeholmsbron. Cykeltrafiken in mot centrum på morgonen är tät, medan min riktning – ut från staden – är betyd­ ligt ovanligare.

L

iljeholmsbron är en klaffbro, på sommaren när båttrafiken är tätare öppnas den titt som tätt. Då stannar flödet upp.

Och så står vi alla och väntar på att en segelbåt långsamt ska glida för­ bi. Det finns något poetiskt i det där, hur massan av människor, alla på väg mot olika mål, för en stund står stilla bredvid >

S TA D 3 6 | M A R S 2 0 2 2

24

TEMA: SOVSTADEN VAKNAR

­ arandra. Bilarna stängs av och det blir v tyst. Ett lugn, mitt i rusningstrafiken.

Idag öppnas inte bron men jag stannar ändå till. Det är den bästa biten av pro­ menaden. Vinden är ofta iskall här uppe på vintern. Men utsikten! Rymden! Det är fantastiskt. Åt det ena hållet ser jag Reimersholme och Lilla Essingen, åt det andra den grå Liljeholmskajen och sedan det gröna lummiga Årsta.

Där, bakom mig till vänster, ligger Tantolunden. Min favoritplats i Stock­ holm. Det är en park som härifrån mest syns som en stor gräsmatta i en slänt.

På kullarna ovanför slänten ligger ko­ loniträdgårdar som man, om man vill

S TA D 3 6 | M A R S 2 0 2 2

ta hand om en, får köa till i trettio år.

På sommaren är gräsmattan full av människor, från morgon till kväll, ibland hela natten. Där finns en konstgjord sandstrand som för en inflyttad skåning känns märklig men som sommartid är full av badande barn. Även under vinterhalvåret är Tanto en välbesökt plats. Det är en av få platser i Stockholm som jag går till ensam, här finns alltid människor. Man kan sitta på bryggorna och titta över vattnet till Lil­ jeholmen, som både är Stockholms första och sista stadsnära industriområde. Nu omvandlas det i etapper med innersta­ dens liv som förlaga.

25

»Det finns något poetiskt i det där, hur massan av människor, alla på väg mot olika mål, för en stund står stilla bredvid varandra.

Stadsförnyelsen i Liljeholmen inled­ des i slutet av 1990-talet. Det moderata stadsbyggnadsborgarrådet Mikael Sö­ derlund sa då att staden växer och därför måste utvidga sina gränser. Den täta innerstaden med ett rikt stadsliv under dygnets alla vakna timmar ska stå som förebild.

G

ränsen som flyttas är vad forskaren och kulturvetaren Catharina Thörn beskriver som ”den urbana fronten”.

Ofta är det sovstadens mot­ pol som ska byggas bort – industriområ­ den med arbetsplatser som lever dagtid, men ses som döda efter arbetstid. De be­ skrivs som tomma och kanske övergivna och redo att fyllas av liv.

En av etapperna, Liljeholmskajen, står klar och präglas idag av täta, höga bo­ stadshus och hårdgjorda ytor. Och skug­ ga. Området har en exploateringsgrad som är tre gånger så hög som bebyg­ gelsen på Södermalm. Enligt en rapport från Samfundet S:t Erik lämnade staden en stor del av ansvaret för att utforma det nya bostadsområdet till den privata

exploatören. Mycket hade bestämts re­ dan innan ärendet hamnade på de kom­ munala stadsplanerarnas bord. Stads­ planen bygger på marknadens logik med hög exploatering. Sovrumsfönster tittar rakt in i bergväggar och förskolorna lig­ ger på taken. Dagtid är det kalt och tyst.

Bredvid ligger Marievik med sina stor­ skaliga kontor och parkeringshus från 1970- och 80-talen. Men inom en snar framtid ska även detta område omvand­ las, byggnader kommer att rivas för att ge plats åt bostäder.

En ständigt levande stadsdel är en idé som är svår att omsätta i verkligheten.

Stadens vision ska synkas med privata markägares och exploatörers drivkrafter när nya områden ska byggas. I prakti­ ken är det lätt att verksamhetsområden byggs om till sovstäder. Dag-områden byts ut till natt-områden. Men innersta­ dens liv uteblir.

Efter Liljeholmsbron tar jag höger nerför trappan. Jag går på stigen mellan en stor grå byggnad som verkar tillhöra Stockholm Energi och ett äldre tegelhus med lastkajer. Rakt framför mig ligger Liljeholmens enda två bostadshus från >

S TA D 3 6 | M A R S 2 0 2 2

26

TEMA: SOVSTADEN VAKNAR

förra sekelskiftet. Snart kommer de ensamma att vittna om Liljeholmens hundraåriga historia. I bottenplan ligger restauranger som serverar kebab, fala­ fel och kinesiska rätter. Den lummiga stigen övergår i gata och jag passerar Försäkringskassan där kön sakta växer, en restaurang med boulebanor som ännu inte öppnat för dagen, ett parkeringshus och en gymnasieskola. Eleverna rör sig livligt mellan skolan och Liljeholmens köpcentrum. Det tycks alltid vara någon klass som har rast.

S TA D 3 6 | M A R S 2 0 2 2

S

nart kommer jag till Lövholmen.

Jag möts av en provisorisk parkering och Cementas silos som dominerar inte bara indu­ striområdets siluett utan även diskussionerna om Lövholmens framtid.

De fem markägarna är ivriga. Så fort Cementa flyttar kan omvandlingen till bostadsområde ta fart på riktigt. Nästan hela Lövholmen ska rivas. Tas bort.

Trots höjden på fabriker är skalan här liten och intim. Jag går förbi Komvux med sin fasad av korrugerad plåt, ut­ anför står några och röker. Tvärbanans spårvagn kör förbi mig och jag möter en grupp gymnasieelever som verkar vara ute och träna på att gå med hund.

Sen är jag framme. Beckers gamla kontorshus är en pampig byggnad i tegel och gul puts. Den är en av två byggnader i Lövholmen som inte ska rivas. I fram­ tiden kommer huset – som idag utgör en arbetsplats för nästan 400 personer – att bli en skola. Andra byggnader med fri­ lanskontor och konstnärsateljéer i områ­ det har redan börjat tömmas.

I markägarnas och exploatörernas strukturprogram för Lövholmen be­ skrivs en stadsplan som är tät och hög. I lovande ordalag berättas det att äntligen kommer området att öppnas upp för människor, äntligen görs stadsrummen tillgängliga, blir levande. Men inga av de stadsrum som jag går genom dagligen kommer att vara kvar.

27

»Våra dagar där är räknade och med ett rivningskontrakt är vi beredda på att bli uppsagda vilken dag som helst.

S TA D 3 6 | M A R S 2 0 2 2

28

TEMA: SOVSTADEN VAKNAR

En befolkning på dagen, en annan på natten. När somliga vaknar och åker till jobbet någon annanstans, kommer andra dit för att jobba. Välkommen till Burlöv!

T E X T & F O T O : K O L B J Ö R N G U WA L L I U S

På perr

29

V

i börjar, på försök, i moll.

Bruket ska nämligen lägga ner. Det brukar ju kunna betyda att framtiden på orten är osäker.

Det är Nordic Sugar som ska stänga sitt mer än 150 år gamla sockerbruk i de vackra, gula tegelbyggnaderna intill Södra stambanan i den lilla skånska orten Arlöv. All produktion ska koncen­ treras till fabriken i Örtofta, mitt i betod­ lingslandskapet mellan Lund och Eslöv,

som därmed blir Sveriges enda socker­ industri.

När sockerbruket etablerades var Arlöv bara ett par gårdar i närheten av den lilla Kalinaån där man omkring ett decennium tidigare hade öppnat de för­ sta delarna av järnvägen. Tillgången till kylvatten, vägar och järnväg styrde eta­ bleringen och gjorde att ett brukssam­ hälle kunde växa fram som direkt blev större än den plats som gett kommunen dess namn. >

ongen

30

TEMA: SOVSTADEN VAKNAR

Gammalt sockennamn

I framtiden kan den här grän­ den gå mellan bostäder på sockerbruksområdet i Arlöv.

För det heter inte Arlövs kommun efter centralorten, utan Burlövs kommun ef­ ter det gamla sockennamnet. Kyrkbyn har dock aldrig blivit större utan är i allt väsentligt ett par gårdar och en kyrka i odlingslandskapet som i dag går under namnet Burlövs by och som få utsock­ nes vet var den ligger. Den kan nätt

och jämnt skönjas från E6:an, som har dragits fram mitt emellan kyrkbyn och villaområdet Burlövs egnahem. För att motorvägen inte helt skulle slå sönder bebyggelsen anlades en ekodukt som förbindelse. Den som går där slipper se motorvägen, även om den hörs med be­ sked.

Burlövs kommun är med sina 19 kva­ dratkilometer Sveriges till ytan näst minsta kommun, inklämd mellan Malmö och Lund. Befolkningstätheten är hög, kommunen ligger på tolfte plats med sina knappt 20 000 invånare. Gränsen mot Malmö går rakt igenom tät bebyg­ gelse.

Trapphuset med ornamenterade smides­ räcken finns i en av de gamla sockerbruks­ byggnaderna från sent 1800-tal.

Arlövs sockerbruk ligger direkt intill Södra stambanan med sitt eget stickspår för inoch utleveranser. När sockerproduktionen har flyttat ut kan området omvandlas till blandad bebyggelse. Längan närmast i bild kan komma att omvandlas till spektakulära bostäder med hög takhöjd mitt i centrala Arlöv, medan delarna närmare järnvägen av bullerskäl behöver användas för andra verksamheter.

S TA D 3 6 | M A R S 2 0 2 2

31 Blir rörigt

Arlöv ingår rent statistiskt i tätorten Malmö eftersom uppehåll i bebyggelsen saknas. Kommunen innehåller däremot två andra statistiska tätorter, Åkarp och Burlövs egnahem, varav ingen alltså är kommunens centralort. Så här rörigt kan det på pappret bli i ett storstadsområde.

Detta bidrar också till att Burlövs identitet är otydlig för de flesta, till och med för dem som bor där. Förutom det snart avvecklade sockerbruket har kom­ munen historiskt sett varit mest känd för sin Saabfabrik, innan den flyttade in till Malmö för att strax därpå läggas ner.

– Ur ett medborgarperspektiv tror jag inte så många funderar aktivt på vilken kommun man bor i mer än vart fjärde år när det är dags att rösta. För de allra flesta handlar det om var man befinner sig i relation till andra saker, som till­ gång till en bra skola och närhet till job­ bet, säger Joel Tufvesson, stadsarkitekt i Burlövs kommun.

»Burlöv tros bli en av Sveriges snabbast växande mindre kommuner, mycket tack vare den nya stationen.

Del av regionen

Han ser Burlöv som en del av regionen Malmö–Lund vars bebyggelse blir allt­ mer sammanflätad. Så behöver Burlöv alls ha någon egen identitet?

– Det är både och. Det är svårt att se Burlöv med sina 19 kvadratkilometer och all infrastruktur som någonting som är frikopplat från ett större sammanhang.

I den fysiska planeringen av bostäder och verksamheter kommer det regionala perspektivet in förr eller senare.

Högst upp och längst ut på hörnet i Medborgarhuset mitt i Arlöv ligger Amelie Gustafssons kontor. Hon är mo­ derat ordförande i kommunstyrelsen sedan i höstas och Burlövs enda heltids­ kommunalråd. Med fönster åt tre håll har hon god överblick över centralorten. >

S TA D 3 6 | M A R S 2 0 2 2

32

TEMA: SOVSTADEN VAKNAR

– Få har en relation till Burlöv. Det är ju inte ett namn man har använt, utan man pratar snarare om Åkarp eller Ar­ löv. I visionsarbetet har vi pratat mycket om att ladda Burlöv med positivt inne­ håll, säger hon.

Styr sedan valet

Moderaterna styr sedan valet 2018 kom­ munen tillsammans med Centerpartiet och Liberalerna, men de är beroende av antingen Socialdemokraterna eller Sve­ rigedemokraterna för att få igenom sin politik. Historiskt sett har kommunen alltid styrts av Socialdemokraterna.

Amelie Gustafsson beskriver Burlöv som en liten kommun med nära till allt och som är uppdelad i tydliga delar: bruksorten Arlöv, som närmast är en för­ längning av Malmö, den välmående vil­ lastaden Åkarp och det lilla friliggande villaområdet Burlövs egnahem. De tre orterna röstar ganska olika – Socialde­ mokraterna, Moderaterna respektive Sverigedemokraterna är största parti.

Sedan finns det vidsträckta handels­ området Stora Bernstorp som ligger separerat, omgivet av åkrar vid en mo­ torvägskorsning på gränsen till Malmö.

Nästan ingen förstår att det hör till kom­ munen och där saknas i princip bostä­ der. Målgruppen är regional.

Stora uppgifter

Amelie Gustafsson har stora uppgifter framför sig, särskilt om hon skulle bli återvald i höst. Mycket ska hända i kom­ munen, inte bara i och med sockerbru­ kets flytt.

– Det är mitt uppdrag att få ihop de­ larna och ta tillvara de olika delarnas styrkor. Inte för att allt ska bli samma utan för att få delarna att mötas.

S TA D 3 6 | M A R S 2 0 2 2

Priset för Burlövs centrala läge i regio­ nen är höga bullernivåer. Bebyggelsen är uppstyckad mellan breda transportleder.

Kommunen genomkorsas från norr till söder av motorvägen E6 som också utgör Malmös yttre ringväg. Det mesta av be­ byggelsen ligger dessutom inklämt mel­ lan E22 och motorvägsinfarten till norra Malmö som båda ligger på diagonalen på kartan. Som om det inte vore nog skärs all bebyggelse av på mitten av Södra stambanan och dess förgrening Lom­ mabanan.

Arbetet pågår

Det här är en viktig anledning till att fyr­ spårsutbyggnaden av stambanan delvis görs i ett nedsänkt tråg. Strax nordost om Burlövs station pågår arbetet för fullt med att lägga nya spår flera meter under marknivån. Där spåren når Åkarp er­ sätts en järnvägsövergång som i högtra­ fik kunde vara mer stängd än öppen av en bro och strax intill binds det kluvna samhället ihop av en park som ska ligga något förhöjd ovanpå en 400 meter lång överdäckning av spåren. Därmed kan en uppdelning i ett nordvästra och ett sydöstra Åkarp bli mindre påtaglig sam­ tidigt som bullret minskas. Under 2022 pågår omfattande arbeten där tågen leds på ett tillfälligt dubbelspår via en tillfäl­ lig station medan korsande trafik leds över en tillfällig bro. Norr om byn ligger enorma upplag av schaktmassor.

Smidiga arbetsresor

Närheten och all infrastruktur gör att Burlövs kommun i hög grad är inte­ grerad i regionen. Runt 6 500 personer pendlar till någon annan kommun för att arbeta medan 7 100 pendlar in till de många medelstora företagen i kommu­

33

nen. En mindre del, 2 000 personer, både bor och arbetar inom kommunen. Det betyder att kommunen är helt beroende av möjligheten till smidiga arbetsresor.

Det innebär också att Burlöv till stor del har en befolkning på dagen och en an­ nan på natten.

I den aktualiserade översiktsplanen från 2014 nämns det positiva inpend­ lingsnettot som någonting man vill slå vakt om. Grannkommunerna Lomma, Staffanstorp och Svedala har dubbelt så många utpendlare som inpendlare el­ ler mer. Samma sak gäller för åtskilliga kommuner av liknande storlek. Det är i övrigt Malmö, Lund och Helsingborg som är regionens arbetsmarknadsmoto­ rer. För en mindre kommun är det stort att ha ett positivt pendlarnetto.

– Av alla de kommuner som liknar oss på pappret och som vi samverkar med är

vi den som har mer arbetstillfällen. Men det är en utmaning att matcha jobben med dem som bor här, säger Amelie Gus­ tafsson.

Ingen sörjer

Burlövs kommun har en sockerbeta i kommunvapnet, vilket säger något om sockerbrukets historiska identitets­ skapande roll. Men det ska visa sig att kommunen inte sörjer den stundande förlusten av industrin. De anställda får följa med till Örtofta och kommer, om de bor i Arlöv, enkelt att kunna pendla dit med tåget. När fyrspåret är färdigt tar resan cirka 20 minuter från Burlövs nya station.

I stället för att ha ett slutet industri­ område mitt i staden öppnas nu möj­ ligheten att skapa spännande kvarter bland de q-märkta byggnaderna, som >

Burlövs kommun genom­ skärs på flera platser av storskalig trafikinfra­ struktur, såväl järnvägens södra stambana som flera motorvägar. Här korsas E6/ E20 och E22 mellan Arlöv och Åkarp. Fälten i mitten av fotot ska exploateras och bli till den sammanlänkande blandstadsbebyggelse som går under namnet Krone­ torpstaden.

S TA D 3 6 | M A R S 2 0 2 2

34

TEMA: SOVSTADEN VAKNAR

Miljöerna bland de gamla q-märkta sockerbrukshusen kan bli till spännande grän­ der om bara några år när arbetet med detaljplanerna tar fart. Vissa nyare delar av bebyggelsen kommer att kunna rivas och ersättas med öppna platser eller andra hus, medan de äldre husen måste stå kvar.

räknas som ett riksintresse för kultur­ miljövård.

Fabrikschefen Bo-Anders Persson visar runt i de gamla byggnaderna där en hög takhöjd och enorma fönster kan erbjuda väldigt speciella lägenheter.

En produktionshall på flera plan där sirapscisterner fortfarande bullrar för fullt rymmer ett öppet trapphus med or­ namenterade smidesräcken som snarare för tankarna till någon ståndsmässig of­ ficiell byggnad än till en fabrik.

Spännande utmaningar

Arkitekterna som ska förnya området kommer att ha spännande utmaningar framför sig. Även grändernas struktur mellan de förhållandevis smala husen ger utrymme för intressanta miljöer med gott om rester av historien att ta vara på.

S TA D 3 6 | M A R S 2 0 2 2

– Det är inte så breda hus, så det kan bli fint ljus där det blir lägenheter. Det kan bli lite industriellt stuk. Man kan tit­ ta på Manhattan i New York där det finns ett gammalt raffinaderi som har fått ny användning, säger Bo-Anders Persson, som hoppas att förnyelsen ska bidra till att göra Arlövs centrum till en helhet och att orten ska få lite fler grönytor.

Bo-Anders Persson hoppas att de nya verksamheter som etableras ska ha någon form av koppling till livsmedel.

Kanske i form av restauranger, kanske småskalig produktion i några av loka­ lerna. I förlängningen lär det bli fler arbetstillfällen än de 150 som nu finns inom sockerbruket.

Stort byggbolag

Ett avtal om försäljning av marken är redan klart, men det är när STAD trycks

35 ännu inte offentligt vilka köparna är. Ett stort byggbolag har köpt området med de q-märkta fabriksbyggnaderna och ett annat har köpt den mindre exploaterade delen av området närmast Malmö.

Stadsarkitekten Joel Tufvesson har varit med och tagit fram planprogram­ met för området, som är formulerat på ett relativt öppet sätt eftersom det ännu inte är klart exakt hur området kan fyl­ las. Det man vet är att byggnaderna längs järnvägen av bullerskäl inte kan användas som bostäder och att det finns utrymme för kompletterande bebyg­ gelse som mycket väl kan bli bostäder närmare det befintliga gatunätet. Inne i området kan en del av byggnaderna dä­ remot göras om till bostäder.

Genom att ett planprogram redan är antaget hoppas man snabbt komma i gång med detaljplaneringen när socker­ koncernen flyttar ut nästa år.

Nytt kapitel

Förlusten av sockerbruket inleder ett nytt kapitel i Arlövs historia och kommunen har fullt upp med att planera för framti­ den. En stark tillväxt väntas både när det gäller befolkning och arbetstillfällen.

Boomen hänger samman med utbygg­ naden av järnvägen. Framtidens Burlöv kommer att handla mycket om att bygga ihop Arlöv och Åkarp i det som i ett an­ nat planprogram kallas Kronetorpstaden – i dag åkrar och spridd bebyggelse mel­ lan de båda orterna, om några decennier tätbebyggd blandstad ut i kanterna. Den gamla landsvägen mellan Malmö och Lund och den korsande infartsleden från motorvägen omvandlas till stadsgator.

– Det är inte självklart att bygga på jordbruksmarken. Här har intressena ställts mot varandra. När det görs en stor samhällssatsning med fyrspårsutbygg­ nad och utvecklat stationsläge måste motsvarande satsningar också göras i omgivningen, konstaterar stadsarkitek­ ten Joel Tufvesson.

Få stannar

Burlövs nya station går från att vara en enkel hållplats för lokaltrafik med avgångar varje halvtimme till att bli en centralstation med tiominuterstrafik och målpunkter på fler orter. Tågen passerar

redan med tätt intervall, bara med några minuters mellanrum, men få stannar i dag. Snart ska man kunna åka till Kö­ penhamn och andra orter utan att byta i Malmö eller Lund.

Själva stationen är nästan klar och delvis öppen, men den ligger som tidi­ gare på avstånd från bebyggelsen. Upp för backen från den breda tunneln som också utgör stationens entré slingrar sig en tillfällig asfalterad gång- och cykel­ väg. Här ska snart ett terrasserat torg anläggas. Den enorma 1970-talsklossen Burlöv Center, ett av Sveriges första stora köpcentrum och en plats där ingen bor, ligger en parkeringsplats bort.

Det är också här det är tänkt att Bur­ lövs nya identitet ska växa fram. När fyra arkitektkontor arbetade i parallella uppdrag med utformningen av Burlövs station för tio år sedan kom alla fram till att såväl orten Arlöv som Burlövs kommun behövde en tydligare identitet.

Stationsområdet och den intilliggande bebyggelsen skulle kunna bli central för identitetsskapandet, menade de.

Fullt utbyggd

Kronetorpstaden ska fullt utbyggd rym­ ma 5 000 bostäder och mer än 10 000 invånare. Flera förskolor och skolor planeras också, liksom fotbollsplaner, en park och lokaler för verksamheter.

Det gäller även Burlöv Center. Köp­ centrumkolossen i ett enda våningsplan ska byggas ut med högre huskroppar med bostäder som ska göra köpcentru­ met mindre iögonfallande och området mer levande. Markparkeringen på mer än 50 000 kvadratmeter och 1 600 parke­ ringsplatser ska i sin helhet ersättas med blandad bebyggelse och gångfartsområ­ den. De bilburna kunderna ska bli färre och de som fortfarande behöver köra bil ska vallas in i parkeringshus.

För ett drygt år sedan togs Burlöv Center över av ett nybildat bolag som ägs av Malmöbaserade fastighetsbolaget Trianon och Stockholmsbaserade Wall­ fast.

– Hade det bara varit för själva Burlöv Center hade vi aldrig gått in i projektet.

Vi såg det som ett stadsutvecklingspro­ jekt, berättar Sofie Karlsryd, vd för Bur­ löv Center. > S TA D 3 6 | M A R S 2 0 2 2

36

TEMA: SOVSTADEN VAKNAR

Tomma lokaler

Den som besöker köpcentrumet i början av 2022 möts av mängder av tomma lokaler övertäckta med glättiga skyn­ ken som ser ut att sitta där för att skyla över den värsta ödsligheten. Men nya hyresgäster är på gång. Burlöv Center lockar verksamheter inom samhällsser­ vice som inte traditionellt har funnits på köpcentrum. Vårdcentral och tandläkare ska samsas med livsmedelskedjor och annan detaljhandel.

Fastighetsbolaget räknar med att stadsutvecklingen i kombination med de nya kommunikationsmöjligheterna ska driva på en uppryckning. Bolaget ligger precis i startgroparna för att bygga mel­ lan centrumbyggnaden och stationen, ett avstånd på 150 meter.

– Nu har vi jobbat stenhårt med detalj­ planen som är antagen. Ambitionen är att efter sommaren ha byggstart för det första huset med 300 lägenheter. Vi vill att det ska bli en trevlig, ny stadsdel med

»Det innebär också att Burlöv till stor del har en befolkning på dagen och en annan på natten.

S TA D 3 6 | M A R S 2 0 2 2

fantastiska kommunikationsmöjligheter.

Vi ser framför oss blandade upplåtel­ seformer, trevliga torgmiljöer, nära till handel och nära till båda storstäderna Malmö och Lund, säger Sofie Karlsryd.

Tanken är att hållbarhet ska genom­ syra hela stadsutvecklingsprojektet mel­ lan Arlöv och Åkarp. Kommunalrådet Amelie Gustafsson nämner särskilt en ny park som ska skapas i området, som hon tror kan förbättra folkhälsan i kom­ munen.

Två utmaningar

Två av Burlövs stora utmaningar handlar om folkhälsa (den förväntade medellivs­ längden ligger under riksgenomsnittet) och arbetslöshet (drygt 11,3 procent av Burlövsborna är inskrivna hos Arbets­ förmedlingen). Utöver det har man legat efter när det gäller skolresultaten. Kom­ munen ligger på plats 222 i Lärarför­ bundets rankning av de bästa skolkom­ munerna. Amelie Gustafsson förklarar detta bland annat med att Burlöv varit en bruksort där man inte har prioriterat utbildning.

Burlöv har inget eget gymnasium och planerar inte för något heller. Amelie Gustafsson tror att ungdomarna vill in till någon av de större städerna och tycker att samarbetet med dem fungerar bra. Kommunen vill i framtiden bli en tydligare del i den mer kunskapsinten­ siva region som västra Skåne håller på att utvecklas till.

– Det handlar dels om att vara mitt i smeten, dels om att vara med i utveck­ lingen. När man flyttar till Kronetorpsta­ den ska man till exempel kunna klara sig helt utan bil. Det finns kommunikationer åt alla håll.

Färre bilresor

Översiktsplanen tar fasta på att kommu­ nen ska bli mindre beroende av privatbi­ lism och mer gång- och cykelvänlig. Max en tredjedel av resorna ska göras i privat bil. Oskyddade trafikanter och kollektiv­ trafik ska tydligt ha företräde och över lag ska stadsmässigheten öka med så­ dant som kaféer, restauranger, biografer, nattöppna gym och mataffärer och ett nytt badhus som snart står klart.

Att man ser sig som en del av regionen manifesteras också genom att man förli­ tar sig på regionens kulturliv. De större kulturinstitutionerna ligger i de större orterna och Burlövs kommun ser det som att man samarbetar med dem om sådant som opera och konserthus. På lokal nivå finns bibliotek, föreningsliv, fotbollspla­ ner och annan verksamhet i mindre skala.

Snabb tillväxt

Burlöv tros bli en av Sveriges snabbast växande mindre kommuner, mycket tack vare den nya stationen. Kronetorpsta­ den är inte fullt utbyggd förrän om 30 år men lär tveklöst få stor betydelse när Arlöv och Åkarp kopplas samman. Även Arlövs sockerbruksområde kommer att vara viktigt för samhället när det fylls med nytt innehåll. Det som i dag är ett slutet fabriksområde kommer att öppnas upp och få tillgängliga gator. De befintli­ ga byggnaderna som är längst från järn­ vägen uppskattas kunna omvandlas till ett 150-tal bostäder, medan ytterligare 500 bostäder kan nyproduceras. Bebyg­ gelsen närmast järnvägen kan användas för mindre bullerkänsliga verksamheter.

Trots Burlövs utmaningar ter sig fram­ tiden ljus. Där bruket lägger ner kommer något nytt. Och även om tätorterna som på kartan tillhör Burlövs kommun till slut äts upp helt och hållet av tätorten Malmö blir det i så fall snarare en del av en berättelse om en växande kommun än en kommun på tillbakagång.

Så kanske får vi avsluta i dur. Men frågan om exakt hur Burlöv ska hitta en egen identitet tycks kvarstå. Och kanske behövs det inte ens någon, vare sig för Burlövs dag- eller nattbefolkning. De bor och verkar i ett storstadsområde i mycket högre utsträckning än i en speci­ fik kommun.

38

TEMA: SOVSTADEN VAKNAR

S TA D 3 6 | M A R S 2 0 2 2

39

I vardagsrummet Vissa hus knyter ihop samhället och ger det liv.

Vad vore väl en ort utan en plats för kultur och idrott?

TE X T & FOTO: ANNA LENNINGER

K

nivsta är den senast bildade kommunen i landet, medel­ stor till invånarantalet men i topp när det gäller antal barn och unga – cirka en tredjedel av invånarna är under 18 år. Kommunen präglas av närheten till både Uppsala och Stockholm och av att det är enkelt att pendla med tåg till de båda städerna.

Vuxna kan lätt lämna orten om morgo­ nen och återvända om aftonen, men bar­ nen blir kvar i sovstaden.

Att få fungerande verksamheter på plats för barnomsorg och skola har varit prioriterade arbetsuppgifter för kommu­ nen. Ett allaktivitetshus som kan nås via cykel och kollektivtrafik är en satsning på unga såväl som på gamla.

Och där ligger det – Centrum för idrott och kultur, CIK, är iögonfallande.

Placerat nära järnvägsstationen i Kniv­ sta ligger den 15 000 kvadratmeter stora byggnaden med ett mittskepp om fem våningar och flankerad av två något lägre partier. Flyglarna innehåller en fullskalig ishall och två fullstora sport­ hallar. Fasaden utgörs av stående panel av obehandlad furu med relativt få av­ brott för fönsteröppningar. Byggnaden är en massiv koloss av trä som ensam dominerar ett annars obebyggt område utmed järnvägsspåren.

De slutna fasaderna och de anslutande parkeringsplatserna bär omisskännliga

drag av en anläggning för idrott. Med utomhusbanor för landbandy, boule och skolidrott ansluter anläggningen i öster mot en byggnad från 1970-talet som bland annat rymmer en simhall.

Ö

ver mittskeppets entré står det emellertid tydligt och klart ”Knivsta centrum för idrott och kultur”. I byggnaden finns en scen­ konstlokal med sittplats för cirka 400 personer. Planen för en framtida utbygg­ nad rymmer lokaler för såväl kulturskola som ungdomsgård.

– Vi som arbetar i kommunen ska, oavsett vilket uppdrag vi har, arbeta för förbättrad folkhälsa. Kultur och idrott bidrar till hälsa på olika vis, och i olika grad för olika personer, säger Lena Lars­ son, förvaltningschef för kultur och fritid.

När de olika sfärerna syns i samma byggnad kan nyfikenhet förhoppnings­ vis väckas och vyerna kanske vidgas.

Den som är på väg till en föreställning i teatern kan se in på träning i judolokalen och skolelever på väg till en idrottslek­ tion passerar konstverk i galleriet på väg till sporthallen.

När projektgruppen sökte inspiration till CIK fann de ingenstans i Sverige det slags allaktivitetshus som kommunen önskade. I Danmark däremot finns flera >

S TA D 3 6 | M A R S 2 0 2 2

40

TEMA: SOVSTADEN VAKNAR

Knivsta Centrum för idrott och kultur är en stor sats­ ning för en ung kommun.

exempel på hur kultur och olika former av fysisk aktivitet samsas om lokali­ teter – och med ett friare och mindre tävlingsinriktat förhållande till mått och utformning både inomhus och utomhus än vad som präglar utformningen av svenska idrottsanläggningar.

Fram till 2003 utgjordes det som nu är Knivsta kommun de sydligaste delarna av Uppsala kommun. Kommunen med det gamla stationssamhället Knivsta som centralort består till största del av landsbygd. Vid kommundelningen blev det tydligt att anläggningar för idrott och kultur saknades i den gamla kom­ munens utkant. Det visade sig också hur svårt det plötsligt blev för föreningar att få tillgång till lediga tider i Uppsalas hallar.

U

pprinnelsen till CIK är ett medborgarengagemang som gick under devisen ”Knivsta efter 17”. Invånar­ na önskade en byggnad med plats och utrustning för en rad fritidsak­ tiviteter.

– Landsorten är långt mer hänvisad till föreningar och andra former av ide­ ellt engagemang för att få viss form av

S TA D 3 6 | M A R S 2 0 2 2

service till stånd än vad som gäller för städer, säger Pelle Mikaelsson, stadspla­ nerare på Mark- och exploateringsför­ valtningen.

– Fördelningen av resurser är orättvis, men vanan att engagera sig kan trots allt vändas till en styrka.

Idrottens föreningsliv engagerar många och har förmågan att kraftsamla för att driva en specifik fråga. Under till­ komsten av CIK har företrädare för olika föreningar medverkat i planeringen och även bidragit till kostnader för anlägg­ ningar utomhus. Kulturens företrädare har däremot inte varit lika framträdande i processen. Enligt Lena Larsson, som 2011 fick i uppdrag att ta fram underlag för vilka verksamheter som skulle rym­ mas i huset efter att projektet tilldelats en tomt, är kulturens aktörer sällan lika enade kring en frågeställning som idrot­ tens är.

Pelle Mikaelsson är tveksam till om alla funktioner hade byggts in i en och samma stora byggnad om CIK hade pla­ nerats i dag.

– En stor och sluten byggnad är svår att väva in i en stadsstruktur, det bjuder inte upp till dans i stadsmiljön, säger han och tillägger att det dock tar tid för en

41

»Vuxna kan lätt lämna orten om morgonen och återvända om aftonen, men barnen blir kvar i sovstaden. ung kommun att bygga kompetens och självförtroende i frågor kring planering och byggande.

Kommunen arbetar med planer för en utbyggnad i västra Knivsta som på sikt gör att CIK bättre integreras i bebyggel­ sen – kulturhuset blir förhoppningsvis mindre av en solitär.

Lena Larsson tror inte att problemet främst beror på att ytor för idrott tar plats och har stora fasader, utan att idrottsanläggningar sällan tillåts bli de märkesbyggnader och framtidsinveste­ ringar som de borde vara. Hon tror att planerare och arkitekten delvis har en annan syn på staden och dess byggnader än exempelvis allmänheten har, det vill säga om det är det som sker inne i bygg­ naden (eller på idrottsplatsen) eller om det främst är den fysiska anläggningen som bedöms.

tande på planeringen, i övrigt har inte frågor om kollektivtrafik inom kommu­ nen varit en stor fråga.

– Det är en sak att hänvisa till kol­ lektivtrafik i Stockholm eller Uppsala.

Utanför större tätorten finns inte de för­ utsättningarna. CIK må uppfattas som om det vore omgivet av parkeringsplat­ ser, men de är färre än vad kommunens norm föreskrev, och färre än vad många invånare önskar, säger Lena Larsson.

– Ett samhälle ordnas och finns till för de människor som ska leva och verka där, därför är det kommunens primära uppgift att utveckla och förvalta de mju­ ka värdena, säger Pelle Mikaelsson.

– Men, tillägger han, det är lätt att pla­ neringen fokuseras på de tekniska frågorna. >

S

amtidigt tycker hon sig märka en förändring. Yngre planerare visar en större ödmjukhet inför den kunskap som företrädare för verksamheterna besitter.

Idag bjuds de in till planeringsprocessen i tidiga skeden.

– Förr dominerade ekonomiska och ekologiska aspekter, nu tar frågor om so­ cial hållbarhet allt större plats. Men alla famlar vi efter vad begreppet egentligen innebär och hur det skulle kunna mätas, säger hon.

Under planeringstiden framkom syn­ punkter om att is- och sporthall borde byggas i ett industriområde i stället för på en tomt som skulle kunna vara av intresse för bostäder. Förvaltningens ar­ gument för att en sådan placering skulle göra barn och ungdomar beroende av att bli skjutsade i bil vann dock gehör hos politikerna. Järnvägen har stort infly­ S TA D 3 6 | M A R S 2 0 2 2

42

TEMA: SOVSTADEN VAKNAR

Som företeelse har bib­ lioteket en stark ställning både hos allmänheten och bland politiker. Biblioteket i Högdalen ligger en trappa upp mellan tunnelbaneper­ rongen och busstorget.

CIK är en enorm satsning för en kommun av Knivstas storlek. Den väl utrustade scenlokalen, hallarna med täv­ lingsmått och byggnadens klimatanpas­ sade konstruktion tyder på en ambition att locka externa arrangörer och stora evenemang. Invigningen skedde hösten 2019 och pandemin hann slå till innan huset kunde tas i bruk av en stor publik.

Trots byggnadens stora skala och innehåll är entrén vardagligt intim. Här finns en bemannad reception, ett kafé, sittgrupper, en lek- och läshörna för barn och en biblioteksvägg för den som inte hinner i tid till det stora biblioteket som finns i kommunhuset. Under pandemin är det flera hemmaarbetare som bytt ut köksbordet mot en plats på CIK. I det stora huset har det varit möjligt att se andra människor i rörelse utan att trängas.

Om den stora kostymen kommer att kunna fyllas helt får framtiden utvisa. *** ”Bibliotek” står det med stora bokstäver på taket till en av de låga, smala bygg­ naderna i Högdalens centrum i södra Stockholm. Bokstäverna är mörkt grå, tydliga och lika flärdfritt sakliga som

S TA D 3 6 | M A R S 2 0 2 2

det omgivande förortscentrumet från sent 1950-tal och tidigt 1960-tal. Då, när området var nytt, inrättades ett stort bibliotek med entré direkt från gatan.

Dagens bibliotek finns en våning upp i en byggnad som ligger rakt över tun­ nelbanespåren och som tidigare var ett av Stockholms lokaltrafiks lokalkontor.

Högdalsbiblioteket nås från en rulltrap­ pa direkt från tunnelbanehallen eller via ett av centrumets gångstråk.

– Under en period var det populärt med tunnelbanebibliotek för att komma riktigt nära de rörliga men flyktiga stadsborna. Detta gjordes inte enbart i förorter som Högdalen och Bredäng utan även på Östermalm, säger biblioteksche­ fen Anna Ulfstrand. Hon är chef för sju bibliotek i tre olika stadsdelar. I Årsta ligger biblioteket i Folkets hus vid det kulturminnesmärkta Årsta torg. I Älvsjö är biblioteket inrymt i medborgarkonto­ rets byggnad nära bussar och pendeltåg.

Pendlare passar på att slinka in mellan tågen för att låna en bok. I Hagsätra flyttade personalen under sommaren ut verksamheten från sin lilla biblioteks­ filial till torget för att minska risken för smittspridning. I Östberga är biblioteket en del av ett allaktivitetshus tillsam­ mans med bland annat öppen förskola, fritidsgård och fältassistenter.

Anna Ulfstrand berättar om boende i Östberga som stolt visar upp sitt bib­ liotek när de får gäster. Där det finns ett bibliotek, där finns det ett samhälle. Bib­ lioteket skickar signaler till de boende att de är värda att satsa på.

B

iblioteket är en kulturinstitu­ tion med låg tröskel. Museer, konsthallar och teatrar har betydligt svårare att nå ut brett i samhället. Till bibliote­ ket kommer människor i alla åldrar och från skilda samhällsgrupper, även om man inte talas vid vistas man på samma plats samtidigt. Det är dessutom ett av få icke-kommersiella rum som samhäl­ let erbjuder.

För alla dem som saknar dator eller skrivare i hemmet – och de är fler än många tror, enligt Anna Ulfstrand – fyl­ ler bibliotekets service en särskilt viktig

43 roll. Det samma gäller för unga som sak­ nar det lugn hemma som behövs för att klara skolarbetet.

– I Högdalen har vi inte plats till fler studieplatser – men det skulle behövas, säger hon och tillägger: – Lokala bibliotek är verkligen utvid­ gade och trygga vardagsrum.

Trots tillhandahållande av nya former av informations- och mediateknik och olika sociala tjänster är den fysiska bo­ ken central. Att låna eller på plats läsa en bok är fortfarande den dominerande anledningen till att besöka biblioteket.

Som företeelse har biblioteket en stark ställning både hos allmänheten och bland politiker. Att lägga ner ett bibliotek väcker starka känslor även hos människor som inte själva lånar några böcker. Ett befintligt bibliotek är en cen­ tral mötesplats och en viktig målpunkt i en bebyggelse. Ändå saknas nya biblio­ tek som regel vid nybyggnation av stora bostadsområden.

O

m ett nytt bibliotek trots allt byggs är satsningen på arkitektur viktig, det blir gärna en märkesbyggnad.

Anna Ulfstrand har besökt Helsingfors nya centrumbibliotek Ode som uppmärksammats för sin storslagna arkitektur och genom att erbjuda nya funktioner som vidgar och moderniserar bibliotekens roll. Byggnaden rymmer lo­ kaler för evenemang, verkstäder, musik­ >

»Biblioteket är en kulturinstitution med låg tröskel.

S TA D 3 6 | M A R S 2 0 2 2

44

TEMA: SOVSTADEN VAKNAR

»Att lägga ner ett bibliotek väcker starka känslor även hos människor som inte själva lånar några böcker.

S TA D 3 6 | M A R S 2 0 2 2

studior, serveringar och solterrass med utsikt över staden. Som en länk inom resurshantering är det möjligt att låna symaskin, luftkvalitetsmätare eller borr­ maskin.

– Men människorna riskerar att bli väldigt små i förhållande till arkitektu­ ren, säger hon.

De centrala huvudbiblioteken har dock en annan roll än de lokala – där kan man uppleva sig som en del av hela sta­ den. I stadsdelen och i byn är funktionen en annan.

– Det är vi själva som är biblioteket, säger Anna Ulfstrand.

45 FOTO: ANDREA PAPINI

DEBATT

Vi har svar men vilka är frågorna?

Arkitekter arbetar med människan i fokus. Vi har lösningar som gynnar social hållbarhet men diskuterar sällan själva frågorna vi har svaren på, skriver Ninnie Hedström och Karin Fagerberg, verksamma på FOJAB. N I N N I E H E D S T R Ö M O C H K A R I N FA G E R B E R G , V E R K S A M M A PÅ F O J A B

Ett småindustriområde ska utvecklas till en ny stadsdel med bostäder, service och kontor. Vi bistår kommunen i att ta fram en detaljplan. Vi skapar en blandstad med stora upplevelsevärden, vari­ ationsrik och inkluderande. Vi ut­ formar miljöer ut ifrån ledord som tydligt handlar om människan, om sociala förhållanden.

Samtidigt diskuterar vi aldrig vad våra lösningar egentligen är ett svar på. Vilka är de verkliga frågorna?

Planförslaget har föregåtts av en mängd utredningar. Det har också utarbetats skisser på ny

bebyggelse, torg, stråk och parker.

Bebyggelsens höjd har studerats, vilka funktioner den ska rymma, hur fasaderna och taklandskapet ska utformas. Gatorna och platser­ na har analyserats, vilka siktlinjer som är betydelsefulla, var det ska finnas fondmotiv och vilka trafik­ slag som ska ges utrymme.

Sociala aspekter

FOTO: ANDREA PAPINI

Ninnie Holmström.

Det vi utreder, analyserar och ger förslag på relaterar i mångt och mycket till människan och till sociala förhållanden. Ändå disku­ terar vi inte de sociala aspekterna som ett explicit område. Vilka frågor har vi täckt in? På vilket sätt har vi studerat dem och hur värderar vi dem? Är det rätt frågor vi har prioriterat?

Historiskt sett, och något för­ enklat, har arkitektur handlat om byggnadskonst. Men arkitektur har också, även detta något för­ enklat, alltid kunnat kopplas till sociala frågor. Det här är något som allt fler arkitektkontor beto­ nar. FOJAB beskriver som sitt mål att skapa arkitektur för en bättre värld, och det finns andra kontor

Karin Faberberg.

som har liknande formuleringar.

Att vi som arkitekter både har ett ansvar och en önskan om att vara delaktiga i att hantera sociala frågor tycks uppenbart. Samti­ digt diskuterar vi sällan i vilken omfattning vi som arkitekter kan och bör ta oss an de sociala frå­ gorna. Hur långt sträcker sig vår kunskap? Hur stort är vårt hand­ lingsutrymme?

Inte enkelt

Att navigera bland frågor relate­ rade till sociala förhållanden är ingen enkel uppgift. Det är inte heller en uppgift som på ett själv­ klart sätt kan hänvisas till en part i plan- och byggprocessen, till ett skede eller till en metod. Vi tror att det istället krävs gemensamma insatser av olika slag i alla skeden av ett projekt. De som är involve­ rade bör tillsammans bemöda sig om att formulera en tydlig vision för projektet, för att det sedan ska vara möjligt att definiera vilka frågor som ska få särskilt utrymme och ges ett svar i den byggda miljön. Detta gäller inte minst frå­ gor om sociala förhållanden.

Arkitekter behöver också i stör­ re utsträckning konkretisera hur en socialt hållbar miljö kan se ut och hur den kan användas. För att själva förstå detta behöver kåren i högre grad samverka med andra grupper, som har specialistkun­ skap inom sociala frågor, exempel­ vis grupper inom akademin. Det är en uppgift som vi arkitekter be­ höver närma oss ytterligare, både kraftfullt och ödmjukt.

S TA D 3 6 | M A R S 2 0 2 2

46

TEMA: SOVSTADEN VAKNAR

REFLEXION

I huset där jag bor För fyra år sedan flyttade Fredrik Jergmo från sovstadsvillan till lägenhet i stan. Nu flyttar han igen.

En alldeles speciell känsla var det att för första gången i livet flytta in i ett helt nybyggt område, i en nybyggd lägenhet. Kluven inför skinande vitt. Var det fint eller sterilt? Bakom gipset fanns det isolerade innerväggar för ljuddämpningen, men bara i min lägenhet. Det krävde envishet och förhandlingar om man ville gå utanför standardlösningarna. Att min börsnoterade byggare bygger enklare bostäder för en bredare målgrupp förstod jag med tiden, för om det skvallrade inte prislappen.

Efter drygt tre år med leriga byggmiljöer som närmsta granne blev området klart, och mycket i ute­ miljöerna blev väldigt bra. Bostadsrättsföreningen vid sidan om fick betydligt mer påkostade utemiljöer än vi. Stora träd planterades där, utebelysning och gril­ lar kom på plats. Kommunen smyckade med 40 rejäla prydnadskörsbär längs cykelbanan och det blev en att­ raktion redan under första växtsäsongen. Både gran­ nar, besökare och förbipasserande kan njuta av dem.

Lyckligtvis fungerar det ofta så med fina utemiljöer.

Men med tiden blir det tydligare vad man saknar i sin boendemiljö. En samlingslokal för till exempel fest eller bostadsrättsföreningens möten finns inte, och inte heller en övernattningslägenhet att hyra för tillresta släktingar och vänner på besök. Det gemen­ samma har rationaliserats bort och tidens melodi är att vi alla ska sköta oss själva. Några gemensamma städ- och fixardagar i föreningen existerar naturligtvis därför inte.

Källar- eller vindsförråd? Nej, varje lägenhet har ett eget litet förråd i lägenheten. Kändes först som en bra tanke men att släpa upp smutsiga vinterdäck i lägen­ heten har till slut fått mig att sakna funktionen i ett robust källarförråd.

Behov ändras över tid och lägenheten kändes plöts­ ligt för stor. Att flytta igen gick från tanke till försälj­ S TA D 3 6 | M A R S 2 0 2 2

Fredrik Jergmo

ning, och nytt köp. Den här gången blev det inom stan och till ett närliggande område, byggt i en helt annan tid med andra värderingar. Hur tänkte man då? Ja, kanske styrde existerande regelverk i en riktning där omsorg fick gå före ekonomisk kortsiktighet.

När jag ska besöka föreningen och lägenheten för­ sta gången efter påskrivet kontrakt bestämmer jag tid med vicevärden. Redan där förstår jag att den nya föreningen saknar likheter med den jag lämnar. En vicevärd – känns som i en annan tid, men också lyxigt, att mötas av någon som visar runt i trädgården, bland tvättstugor, källarförråd, gym och lokaler. Under rundvandringen möter vi ett tiotal grannar och fören­ ingsmedlemmar, och vicevärden, han hälsar och byter några ord med alla han möter.

– Fungerar fläkten nu? Säg till om du behöver låna borren igen!

Känner han verkligen alla, hinner jag tänka. Ja, det verkar ju så. Vilken trygghet, känner jag i magen när första besöket och rundvisningen närmar sig sitt slut.

Jag har bäddats in i ett sammanhang och har känslan av att jag ska bo i en förening där någon bidrar med omsorg och trygghet. En person med social och prak­ tisk funktion som bidrar med något som jag inte trod­ de fanns längre i Sverige. En fast förankrad, anställd, stabilitet och trygghet i boendet. Ett känt ansikte för de boende att vända sig till med frågor och problem.

Jag lämnar med minnet av vicevärdens hej-då-ord som stannar kvar hos mig långt efteråt: – Kom bara ner till mig när du behöver nya filter till ventilationen. Och förresten, väggarna är stenhårda.

Jag har riktiga maskiner sen när du flyttar in ifall du behöver borra i väggarna.

Nu vill jag flytta.

47

Från hemmet Behöver vi egentligen några offentliga rum när allt som tidigare krävt interaktion både med andra och med den byggda miljön i princip kan utföras från hemmet, frågar sig Henrietta Palmer. >

S TA D 3 6 | M A R S 2 0 2 2

48

TEMA: SOVSTADEN VAKNAR

Smart city, sweet city! Jag älskar alla mina appar som stöttar mig när jag är på resande fot och som övervakar alla paket jag sätter i omlopp. Appar som pekar ut var jag är på kartan när jag gått vilse, som berättar om trafikstockningar att undvika, och om vilka restauranger som är öppna när jag anländer sent till en främmande stad. Ingen som är utrus­ tad med en smartphone rör sig längre utanför the smart citys gränser, utan är tvärtom med och skapar ett ständigt ex­ panderande och alltmer omfattande ur­ bant informationslandskap. Men hur ser egentligen det fysiska landskap ut som följer på den smarta stadens framväxt?

Begreppet ”smart city” kan betyda många saker och ger olika associatio­ ner i olika sammanhang. Å ena sidan glimrar smart city som ett klichéartat framtidslöfte om grönskande högtekno­ logiska skyskrapestäder. Å andra sidan skymtar en mer prosaisk bild av den smarta staden – en som består av kom­ munala digitala system för vattenför­ sörjning, hemtjänst och sophantering. I grund och botten handlar smart city om att med informations- och kommunika­ tionsteknologi, förkortat som ICT, samla, hantera, samordna och övervaka data och flöden som genereras av människor, företeelser och föremål i den urbana miljön.

Effektiv resursanvändning

Ur ett hållbarhetsperspektiv kan ICT stötta en mer effektiv resursanvänd­ ning och bidra till mindre avfall och minskande koldioxidutsläpp. ICT kan också potentiellt sett öka medborgarnas möjligheter att påverka stadens utveck­ ling via feedback-system och nya former av direkt demokrati.

Här är ”nudging” ett snabbt framväx­ ande fenomen, det vill säga anvisningar och rekommendationer som får stadens invånare att föredra ett beteende i stället för ett annat, för att till exempel minska energikonsumtion och utsläpp, eller öka individens och stadens säkerhet och hälsa. Men när personliga data och handlingar kartläggs i relation till olika aktörers kommersiella eller över­ vakande intressen, kan ICT öppna upp S TA D 3 6 | M A R S 2 0 2 2

49 för ännu oförutsedda mekanismer med långtgående och nedbrytande konse­ kvenser för det demokratiska samhäl­ let. Futuristen Amy Webb varnar till exempel för att just nudging kan leda mot en framtid i vilken invånares val är färre eller redan förutbestämda, och där medborgare till slut helt tappar sin egen förmåga att tänka och handla självstän­ digt.1

Steg mot framtiden

Om den smarta stadens fokus har varit just mobilitet och flöden, har det en­ skilda hemmet närmat sig den smarta staden med mer försiktiga steg. Visst har vi hört om det smarta kylskåpet i åratal, men kanske dörren till det smarta hemmet inte öppnades på vid gavel förrän smarta lampor och hushållsma­ skiner fanns att beställa ur heminred­ ningskatalogen. Med hela 30 procent av hemmets energikonsumtion såsom outnyttjad tomgångsel, kan smart styrda hemsystem, som tänder och släcker lam­ por i relation till dagsljus och som kör tvättmaskinen och andra hushållsma­ skiner när energipriset är lågt, bidra till stora nationella energibesparingar. 2 Men det uppkopplade hemmet är inte bara det energisnåla hemmet utan också det produktiva hemmet. Långt innan den smarta stadens hägring började skymta vid horisonten, och långt innan klimatfrågan också lades på individens axlar, väcktes tanken om hemmet som arbetsplats. Dock kom drömmen om hemmajobbet alltid på skam. Antingen för att jobben de facto måste utföras ut­ anför hemmets väggar, eller för att dyra kontorsinvesteringar skulle betala sig.

Det produktiva hemmet

Tanken om att arbete i första hand äger rum tillsammans med andra i andra rum har bitit sig kvar med envishet, men med

1 Se Amy Webb i intervju om nudging, https:// smartcitiesconnect.org/an-interview-with-amywebb-future-today-institute/ 2 Se intervju med professor Louise Ödlund, ‘Professor: Stort slöseri med el i Sverige’, Dagens Nyheter 21/12, 2021.

»Glömde vi helt bort att det inte är så enkelt att leva tillsammans? covid-19 tog den gamla framtidvisionen ett forcerat kliv in i mångas vardag.

Tillsammans med online-shopping, online-träning, online-gudstjänster, online-körsång, online-undervisning, online-sjukrådgivning och online-terapi ramlade så den sista pusselbiten till det smarta hemmet på plats. Nu kunde den del av den arbetsföra befolkningen som inte nödvändigtvis behövde vara någon annanstans också sköta jobbet online.

Hemmet blev den smarta stadens cockpit.

En minnesbild kommer för mig. Jag är med i en arkitekturjury och vi diskuterar ett stadsbyggnadsförslag på temat ”den produktiva staden”. Förslagsställarna har i detalj utmejslat innehållet om sta­ dens produktivitet såsom olika gemen­ samheter som tillsammans täcker alla delar av ett framtida urbant liv. Förslaget är visionärt, men stadsbyggnadsmässigt är det något som skaver. Det gemen­ samma och produktiva livet utspelar sig inom väggarna på byggnadsvoly­ mer som ligger till synes slumpmäs­ sigt utspridda i ett grönt kontinuum.

Gemensamma rum utanför de noggrant beskrivna byggnadsvolymerna saknas helt.

Uppkopplade hem

Det slår mig plötsligt: är det kanske också så här den smarta staden ser ut?

För hur formas staden när det smarta hemmet i allt högre grad är uppkopplat mot alla tänkbara kommersiella, kultu­ rella och utbildande verksamheter, och mot det stöd vi behöver för vård, hälsa och omsorg? När det smarta hemmet > S TA D 3 6 | M A R S 2 0 2 2

50

TEMA: SOVSTADEN VAKNAR

dessutom blir arbetsplats och plats för digital gemenskap, vilka rum blir då kvar för staden att tillhandahålla? Och vad händer med de offentliga rummen när vår närvaro i dessa är så kontrolle­ rad och registrerad att vi kanske avstår från att vistas där alls?

I den smarta staden rör vi oss genom olika uppkopplade mobilitetssystem.

Därutöver behövs hållplatser, väntrum och transithallar som länkar samman de olika mobilitetssystemen, såväl för människor som för varor. Om det smarta hemmet är start och mål för de mänsk­ liga flödena och den plats där elektriska fordon laddas, så är den smarta lager­ byggnaden startpunkt för de smarta va­ ruflödena (och slutpunkt för alla felköp).

Smarta stadens byggblock

Lagerbyggnader och varuuppsamlings­ platser, transithallar och smarta hem – är det den smarta stadens byggblock? Är teaterbyggnader, museer, bibliotek, skolor, shoppingcenter, kommunhus, folkets hus, scoutstugor och fören­ ingslokaler snart ett minne blott? Om pandemiers, kanske ständiga, närvaro dessutom sätter stopp för restaurangliv, klubbar, simhallar och gemensam idrott, med vilka rum bygger vi då det vi kallar stad? När den smarta staden överlagras den redan byggda lägger sig ICT som en stärkande osynlighetsmantel över exis­

terande kvarter. Men när det ska byggas ny smart stad, i utkanten av stadens utkant, vilka incitament styr då innehåll och gestaltning?

Den smarta staden skulle göra livet enkelt. Glömde vi i ivern över den smi­ diga staden bort att själva livet innebär friktion, och att det är just utifrån denna friktion vi formar stadens offentliga rum? Glömde vi helt bort att det inte är så enkelt att leva tillsammans?

En uppmaning härmed till varje kom­ mun: för varje smartifierande digitali­ sering av invånarnas liv, bygg ett nytt gemensamt rum! Om inte annat, som en påminnelse om att livet tillsammans inte är en gång för alla definierat, utan måste skapas ånyo varje dag.

H E N R I E T TA PA L M E R

Arkitekt och forskare vid Göteborgs universitet.

Hon arbetar även som senior rådgivare vid SLU, och forskar och skriver om urbana förändringsprocesser.

Nästa nummer: Hur blir en stad som planeras utifrån den fas i livet då vi är barn?

Vi tecknar visionen i STAD 37.

S TA D 3 6 | M A R S 2 0 2 2

tidlös_ PLATO-serien

AARHUS-serien

RAFT

PI-serien

TRONHOLM-serien

_design

SOLO 31 OLIKA MODELLSERIER PARKSOFFOR & BÄNKAR

Hanna

Nyhet!

Armatur med inspiration från en golvlampa för uteplatser i såväl privata som offentliga miljöer. Varmgalvaniserad eller i lackerad stål.

Läs mer på elignosjoab.se Lykthuset erbjuds även separat utan fot för montering på 60 mm stolpe.

#elignosjo

Välj bland ett stort sortiment modeller och undervarianter.

Flertalet serier lämpar sig väl att bygga på och kombinera.

Färg, mått och specifikationer kan anpassas för just ert utemiljöprojekt. Alltid med högkvalitativa materialval för klädsam finish och lång livslängd.

LANDSKAP PARK & STADSRUM G9.SE

52

SAMTALET

Lunds arkitekturfilmfestival, Archfilm, når en allt större publik. Snart börjar förberedelserna för höstens upplaga. STAD har träffat festivalchefen Emelie Carlsson Gras, själv dokumentärfilmare. > T E X T O C H F O T O : K O L B J Ö R N G U WA L L I U S

UTANFÖR DUKEN S TA D 3 6 | M A R S 2 0 2 2

53 –Jag tycker att det ska kun­ na hända oväntade saker i en stad. Jag är intresserad av mellanrummen – vad pågår där? Staden ska kunna vara lite som en upptäcktsfärd, säger Emelie Carlsson Gras

S TA D 3 6 | M A R S 2 0 2 2

54

SAMTALET

Fazaho & Kheucha rappar framför kameran i en förort till Dakar i Emelie Carlsson Gras dokumentärfilm On My Way. FOTO: EMELIE CARLSSON GRAS.

S

ommaren 2021 smög en kråk­ liknande varelse i mänsklig storlek runt i en vildvuxen park i västra Lund till suggestiva toner och ett magiskt ljusspel under trädkronorna. Utspridda bland träden låg människor i hängmattor. De hade kommit för att ta del av ett av Arch­ films evenemang som sträckte sig över hela natten.

Att det skulle vara en del av en film­ festivals verksamhet låter kanske lång­ sökt, men för Archfilms festivalchef är det inga konstigheter. Hon vill lyfta ut filmfestivalen i offentligheten och testa gränserna för vad en filmfestival kan vara.

– Jag är intresserad av hur man kan få filmer att växa utanför dukarna. När jag tog över festivalen hade vi redan samtal och debatter. Man behöver inte bara visa film på biograf, det kan vara på stan eller på ett badhus. Vi undersöker nya platser för film- och videoprojektioner, säger Emelie Carlsson Gras.

Beställde hängmattor

Visning av stumfilmen Metropolis i taket på den medeltida Bosebo kyrka, Kulturen i Lund.

FOTO: MARTIN MEEUWISSE

S TA D 3 6 | M A R S 2 0 2 2

Holmbergska parken är ett litet grön­ område mitt i stadsbebyggelsen. Emelie Carlsson Gras beställde 20 hängmattor på ett byggvaruhus. Men någonting gick fel och beställningen registrerades flera gånger.

– Det kom hur många hängmattor som helst, 60 eller 80 stycken, vilket var tur.

Alla gick åt! Få var där hela natten, men ett tag var det fullt och folk satt även på marken. En del tog med tält och sov i dem.

Det är inte det enda oortodoxa ar­ rangemanget Archfilm har gjort. För något år sedan visades Fritz Langs klas­ siska stumfilm Metropolis från 1927 i en medeltida träkyrka. Filmrutan hade delats upp i mindre bitar som projicera­ des på olika väggar, i taket och på delar av inredningen. Allt till tonerna av le­ vande musik.

–En stor duk är fint, men det är samti­ digt ganska likt det folk har hemma med stora tv-apparater. Att göra något annat blir mer av en helhetsupplevelse. Arki­ tektur innefattar så mycket. Det handlar inte bara om byggnader utan också om det offentliga rummet och vem som har rätt till det.

Film på torget

På alla hjärtans dag förra året arrangera­ de festivalen visning av Jacques Demys Paraplyerna i Cherbourg från 1964 på Clemenstorget i centrala Lund.

När STAD träffar Emelie Carlsson Gras håller hon på med förberedelserna för årets upprepade och utökade evene­ mang. Det blir samma film och samma plats, men: – Den här gången gör vi en installa­ tion där vi bygger upp ett scenrum från filmen som besökarna kan gå in i. Även i samband med själva filmfes­ tivalen som årligen hålls i oktober har Archfilm arrangerat visningar på ovän­ tade platser. Som på en parkeringsplats i centrala Lund som egentligen är något av en ödetomt i den annars tätbebyggda staden. Bilarna byttes ut mot soffor och en fasad blev till filmduk. En del av eve­ nemangen blir mer som platsspecifika installationer än som traditionella film­ visningar.

– Det är väldigt roligt att göra sådana saker, för det kommer nya människor som inte är den omedelbara målgruppen.

Det är inte så självklart att hitta publik till en arkitekturfilmfestival. Men när

55

»Man behöver inte bara visa film på biograf, det kan vara på stan eller på ett badhus.

man jobbar med staden finns en naturlig publik i form av förbipasserande.

Samarbete med arkitekter

Emelie Carlsson Gras har själv alltid va­ rit fascinerad av platser, byggnader och offentliga miljöer.

– Jag är ju inte arkitekt utan filmare, men de andra i styrelsen är arkitekter.

Jag får mycket input från dem. Många tror kanske att arkitekturfilm ska handla om en arkitekts arbete, men det kan vara väldigt mycket mer, som identitet, vad ett hem är, frågor som är mer existen­ tiella. Vi har också en hel del om konst i det offentliga rummet.

Till festivalen har Lunds arkitektstu­ denter bjudits in att medverka, vilket har lett till att man även har visat flera studentfilmer. På grund av covid-19 ar­ rangerades delar av festivalen förra året digitalt. Webbsändningen lyckades nå tusentals personer både i Sverige och in­ ternationellt.

– Många följde festivalen live och det var ett lyft att få en sådan publik. Vi fick också kontakt med internationella regis­ sörer som hade gjort filmer och kunde ha med dem i sändningen.

Anmälan öppnar

Inom kort öppnar anmälan till årets festival på Archfilms hemsida. Anmälan är öppen för alla som vill skicka in nå­ gonting de tycker passar in i festivalen, sedan görs ett urval. Samarbetet med arkitekturstudenterna kommer också att fortsätta.

– Vi kommer att fortsätta arbeta med en virtuell, internationell publik för att ta fasta på den nya publik vi fick förra året.

Vi kommer också att jobba ännu mer än tidigare med att göra oss synliga i stan.

Emelie Carlsson Gras hoppas få möj­ lighet att på något sätt använda sig av tomma butikslokaler och skyltfönster i Lund. Hon hoppas även kunna göra något evenemang med skräcktema på halloween, som ligger strax efter festi­ valen i tid. Allt görs med en förhoppning om att Archfilm ska bli mer synligt och involvera fler ur allmänheten.

Ger platser liv

Men det är också ett sätt att levandegöra platser som på något sätt har övergivits, säger hon.

– Jag tycker att det ska kunna hända oväntade saker i en stad. Jag är intres­ serad av mellanrummen – vad pågår där? Staden ska kunna vara lite som en upptäcktsfärd. Det är också viktigt att en stad inte blir för segregerad och det behövs utrymmen som man kan göra saker med.

Kan man fortsätta att bli överraskad av en stad där man själv bor?

– Jag hoppas det, det är också något vi strävar efter med festivalen. Vi vill göra så att man kan få en lite annorlunda upp­ levelse av platser som man ser ofta.

En stad där det offentliga rummet verkligen kan bjuda på överraskningar är Dakar, huvudstad i västafrikanska Senegal. Dit reste Emelie Carlsson Gras i rollen som dokumentärfilmare för att >

Arkitekturfilmfestivalen Archfilm har funnits sedan 2009. Emelie Carlsson Gras är festivalchef sedan 2019.

Arkitektur handlar för henne inte bara om byggnader utan också om det offentliga rum­ met och vem som har rätt till det.

S TA D 3 6 | M A R S 2 0 2 2

56

SAMTALET

FAKTA Archfilm äger rum i Lund i oktober varje år, med flera evenemang av skiftande karaktär under resten av året.

2021 hade alla visning­ ar fri entré, vilket man troligen kommer att fortsätta med eftersom det ger fler besökare och förenklar adminis­ trationen. Festivalen grundades 2009 av kul­ turarbetaren Elzbieta Jasinska Brunnberg, som dog 2020. Emelie Carlsson Gras har varit festivalchef sedan 2019.

Festivalen har haft stöd av Region Skåne, Lunds kommun och flera arkitektkontor.

följa unga kvinnor som trotsar nor­ mer och tar plats i offentligheten på olika sätt.

– Det är en helt annan stad än Lund, väldigt färgrik och ljudlig. En av tjejerna ville bara vara på gatan och göra en mas­ sa ljud för att visa att hon kan vara där och ta plats. Många kvinnor upplever att de inte har någon plats på gatan om de inte ska göra något ärende.

Kontakt via festival

Kvinnorna som Emelie Carlsson Gras följer i filmen kom hon i kontakt med via en filmfestival i staden, sedan ledde ett nätverkande arbete vidare till fler kon­ takter.

KONSTEN ATT VÄCKA STADEN TILL LIV IGEN JOM erbjuder ett brett sortiment av produkter som skapar rätt förutsättningar för träd och grönska i en urban miljö samt utsmyckning för en trivsam och levande stad.

info@jom.se eller jom.se Tel 08- 687 00 10 Välkommen!

– Kvinnor har ofta nått framgång som youtubers när de har berättat om sina liv. Jag ville undersöka hur det ser ut i ett land som inte är västerländskt, hur man kan uttrycka sig offentligt där om det privata livet. Jag utgick från rappare och filmare som jobbar med självbiogra­ fiska berättelser.

Hennes film On My Way spelades in under två månader och färdigställdes under vintern. Den har nyligen haft pre­ miär på plats i Dakar och den kommer att ha premiär även i Sverige under våren.

57 REFLEXION

Rara vårvänner

Växtälskaren Petra Dunér är mitt i den tid hon finner mest exalterande under hela året.

Hon har nämligen en hemlig plats med rara vårvänner.

Intill en nedlagd tågräls i södra Sverige, under skydd av en lövskog bor de: skira små snödroppar.

Ibland tittar de upp under snön och de förmultnande löven redan i slutet av december. Tillsammans med vintergäck är snödroppar ett av årets tidigaste tecken på den annalkande våren. Jag besöker beståndet re­ gelbundet för att få uppdatering om hur långt borta våren är.

I Sverige förekommer tre vildväxande arter snö­ droppar, Galanthus elwesii, G. nivalis och G. plicatus.

Den vanligaste och kanske mest kända Galanthus nivalis, vanlig snödroppe, har varit förvildad i Sverige i över 200 år, men kom troligen hit redan under 1600talet. I lövskogen intill tågrälsen är det just denna art som frodas i mängder. Jag stötte på beståndet under en vårpromenad för två år sedan, där de i vita tuvor plötsligt lyste upp marken. Jag gick in under de av­ lövade trädkronorna och undersökte blommorna på närmre håll, och det var då jag upptäckte att detta inte var vilket bestånd av snödroppar som helst. Här fanns något speciellt.

Snödroppar har ett tuvliknande växtsätt, smala grå­ gröna blad och en nätt hängande vit blomma. De 1,5–2 cm stora blommorna består av tre elliptiska yttre kalkblad och tre hälften så långa inre kalkblad med urnupen spets. Hos den rena arten snödroppe är de inre kalkbladen försedda med en upp-och-nervänd v-formad grön fläck (märke) vid spetsen. Kalkbladen sitter omfamnade av ett grönt ovarium.

Det var genom denna morfologiska struktur jag upptäckte att mina vårvänner var alldeles särskilda snödroppar. Istället för ett klart grönt ovarium och gröna märken på de inre kalkbladen hade vissa av dem ett blekt gulgrönt ovarium och gula märken. Jag tog

Petra Dunér

bilder, gick hem och slog i alla växtböcker jag hade.

Slutligen kom jag fram till att det nog är en sort ur Galanthus nivalis Sandersii-gruppen som jag hittat. Med pinnar markerade jag platsen och varje vår sedan dess har jag återvänt för att följa utvecklingen av bestånden.

Förra året lärde jag mig ett nytt ord, galantofil.

Ordet kommer av det latinska namnet för snödrop­ pen, Galanthus, och betyder i stort sett snödroppsäls­ kare. Strax innan årsskiftet 2020 släpptes den första monografin i sitt slag i Sverige: Snödroppar: en galantofil kärlekshistoria, av Gunnel Carlson och Elisabeth Svalin Gunnarsson. Några månader senare läste jag i ett nummer av tidningen Gardens Illustrated en ar­ tikel om Englands främsta galantofiler i modern tid, Margaret och David MacLennan som i sin trädgård har en makalös samling på över 2 000 olika sorters snö­ droppar. Då förstod jag djupet av människans relation till denna lilla vårlök. Snödroppen är inte bara vacker och först ut med att blomma på våren, den har även en lång och spännande hortikulturell historia.

Det finns galantofiler som spenderar förmögenheter på lökar av olika rara sorters snödroppar. Jag har förstått att gula snödroppar är särskilt åtråvärda. Den dyraste löken någonsin såldes för £725, motsvarande nästan 9 000 kronor. Det var en G. woronwii ’Elisabeth Harrison’ med gult ovarium och gula märken. Mina tankar går till mina blekt gulvita vårvänner intill tågrälsen. Kanske har jag hittat en unik sort som kan anses åtråvärd, eller så har jag helt enkelt hittat en av­ vikelse till snödroppar som rymt från någons trädgård.

Mig spelar det ingen större roll, det handlar mer om känslan av spänning och nyfikenhet att få upptäcka något som skiljer sig från mängden.

S TA D 3 6 | M A R S 2 0 2 2

58 FOTO: TEMPO DOKUMENTÄRFESTIVAL

FILM SOM VÄCKER FRÅGOR Den 7–13 mars pågår Sveriges största dokumentärfestival Tempo. I år finns flera filmer som väcker frågor om klimat, stad och natur. STAD har frågat festivalens Julia Nilsson om tips.

U

S TA D 3 6 | M A R S 2 0 2 2

kvens är att festivaler som tidigare varit knutna till storstäder nu är tillgängliga för alla, oavsett var i landet man bor.

Etiska dilemman dyker upp i filmen How to Kill a Cloud.

Människans makt

”Tänk om vi skulle kunna styra molnen så att vi kunde bestämma var det ska regna?” Det funderar meteorologen Hannele Korhonen på i filmen How to Kill a Cloud, regisserad av den finska re­ gissören Tuija Halttunen. Hannele Kor­ honen har i hela sitt liv varit fascinerad av moln, både av deras fysiska och po­ etiska egenskaper. Så blir hon erbjuden ett stipendium från Förenade Arabemi­ raten på 1,5 miljoner dollar för att skapa regn i öknen – lockande till en början.

Men snart hopar sig såväl tvivel som etiska dilemman. Innebär artificiellt regn på en plats torka på en annan plats?

Och finns det en risk för att det konst­ gjorda regnet kan bli en del av en >

FOTO: VILLE HAKONEN©WACK Y TIEFILMS

nder en veckas tid presen­ teras dokumentära verk som integrerar olika genrer – film, radio, foto, trans­ media och experimentella uttrycksformer. I år blir Tempo Doku­ mentärfestival, den 23:e i ordningen, en hybridfestival med både digitala och fysiska visningar i Stockholm.

Fjolårets festival tvingades – under te­ mat ”Tempo flyttar hem” med filmer som ställde frågor om vad ett hem egentligen är – lämna Stockholms biografer och teatrar och ta plats i folks tv-soffor. Där­ med blev festivalen också tillgänglig för dokumentärälskare över hela landet.

Epitetet ”aktivism” pekar på temat i flera av årets filmer. Festivalen behåller sin digitala plattform och blir både fy­ sisk och digital.

Det är inte mycket vi kan tacka rådan­ de pandemi för, men en positiv konse­

59 FOTO: TEMPO DOKUMENTÄRFESTIVAL

Hur låter landskapet?

Kompositören och ljudfors­ karen Matthew Herbert på ljudjakt i filmen A Symphony of Noise.

Alli har hållit kaffehuset öppet i nästan fyra decen­ nier – nu funderar han på att sälja baren. Men går det att sälja en atmosfär?

FOTO: TEMPO DOKUMENTÄRFESTIVAL

Bryggjan är en mötesplats och själva anledningen till att flera bor kvar i den isländska byn.

S TA D 3 6 | M A R S 2 0 2 2

60 FLER FILMTIPS Andra filmer som berör temat klimatet, stad och natur är: 70/30 Phie Ambo, Danmark The Mushroom Speaks Marion Neumann, Schweiz Holgut Liesbeth De Ceulaer, Belgien Tracks Kajsa Määttä och Viktor Björnström, Sverige

meteorologisk krigföring? Filmen väck­ er frågor om ansvar, kunskap och makt.

Vad händer när människan tar makt över atmosfären?

Plats för gemenskap

Varje morgon lagar Krilli till sin hum­ mersoppa på Bryggjan kaffehus, ett på ytan oansenligt matställe som han driver tillsammans med sin bror Alli i byn Grindavík i den södra delen av Island. Byborna kommer dagligen dit för att umgås, diskutera världens alla problem, prata om svunna tider och om dem som inte längre finns kvar i livet.

Baren har tjänat som samlingsplats för byns alla invånare i närmare 40 år – för många är baren själva anledningen till att de stannat kvar i Grindavík.

Men Krillis krafter börjar avta, hans fru längtar tillbaka till Reykjavík och de ser nu sin chans att lämna över till in­ tresserade investerare som anar potenti­ alen i läget. På andra sidan berget ligger nämligen Blå lagunen, en av öns största turistattraktioner, och bland turisterna sprids ryktet om det autentiska kaffehu­ set. Men vad ska hända med atmosfären på Bryggjan? Den som inte går att sälja för pengar. Lobster Soup, i regi av de litauiska regissörerna Pepe Andreu och Rafael Moles, skildrar med värme och vemod betydelsen av en bys gemen­ samma mötesplats. Vad händer med den alltid så självklara gemenskapen när platsen plötsligt försvinner? Filmen har svensk premiär under festivalen, där den visas i kategorin Top Docs.

Världens ljud

"Plötsligt inser du att allt i hela världen ger ifrån sig ljud och att du kan använda vilka som helst av dem”, säger Matthew Herbert, brittisk musiker, kompositör och ljudutforskare. Enligt honom har den tek­ niska utvecklingen skapat en revolution inom musikskapandet. Istället för att göra musik enbart med instrument går det idag att använda allt som skapar ljud.

S TA D 3 6 | M A R S 2 0 2 2

Och Herbert experimenterar verk­ ligen med alla slags ljud. Från det obe­ hagliga knakandet vid sin egen tandut­ dragning till det repetitiva ljudet av en kvinnas simtag när hon tar sig över från Dover till Calais. Ett ljud som får symbo­ lisera Brexit, som han är stark motstån­ dare till. Matthew Herbert är känd för sina politiska verk, där han kombinerar musik som härrör från verkliga ljud, med brännande frågor som han vill lyfta fram. Filmen A Symphony of Noise – Matthew Herbert’s Revolution, i regi av Enrique Sánchez Lansch, uppmanar publiken att lyssna på musik, men också att lyssna på världen på ett helt nytt sätt.

Filmen har svensk premiär under festi­ valen, där den visas i kategorin Music & Art.

En mikrostad

Bland filmerna finns även de som sär­ skilt sätter fokus på urbana platser.

I kortdokumentären Nadir av Amin Zouiten axlar Norra Grängesbergsgatan rollen som filmens huvudkaraktär. Den kilometerlånga gatan strax utanför cen­ trala Malmö är en plats där motstridiga kulturella och politiska intressen möts.

Den har tidigare klassats som en "no-go zone" av kommunen på grund av hög brottslighet.

Norra Grängesbergsgatan kanske bäst kan beskrivas som en uttrycksfull och symfonisk mikrostad. Filmögat gui­ dar under en multisensorisk resa genom interiörer och exteriörer längs gatan, där människor är fullt upptagna av sina verksamheter. Filmen har premiär un­ der festivalen där den tävlar i kategorin Tempo Short Award.

JULIA NIL SSON

Kommunikatör Tempo Dokumentärfestival

Bevattning & Fontän

Varje droppe räknas - kontakta oss för att prata bevattning & fontäner.

Box 740 , 182 17 Danderyd 010-179 40 00 , info@bvkab.se , www.bvkab.se

62 REFLEXION

Barn i segregerad stad Om man ser på stadens utemiljö ur barnets perspektiv syns brister så gott som överallt. Men olika stadsdelar lider olika brist på god gestaltad livsmiljö, skriver Lena Jungmark.

Bussen med mellan­ stadiebarn svänger ut på Öresundsbron. Barnen, från en skola i ett socio­ ekonomiskt svagt om­ råde i Malmö, har aldrig varit utanför sin stads­ del, inte ens i centrum sex km från skolan. Att åka över Öresundsbron och komma utomlands Lena Jungmark hetsar upp dem till brist­ ningsgränsen – en resa som fram till denna dag varit utom räckhåll.

Den här resan gjorde jag för tio år sedan, i projektet Gröna skolgårdar, som då pågick i Malmö. Vi ville vidga elevernas referensramar för vad en lekmiljö kan vara. Där och då väcktes hos mig insikten om hur olika världar barn växer upp i.

Idag, ett decennium senare i en tid som präglats av pandemin, har vi allihop erfarenhet av hur begränsad rörlighet påverkar oss, oavsett var vi bor. Många som vistats mer hemma har upplevt och förstått hur viktig närmiljön är för rekreation i vardagen.

Barn lever ända upp i högstadieåldern sitt vardags­ liv i den stadsdel där de råkar bo. Barn i socioekono­ miskt svaga familjer får inte möjlighet att kompensera en bristande uppväxtmiljö med utflykter till naturen, till lantställen eller platser utomlands. De behöver en god gestaltad livsmiljö just precis där de bor. Det innebär möjlighet att tryggt kunna röra sig mellan skola, hem och kompisar. Det betyder aktiviteter som inte kostar pengar och upplevelser, variation, grönska, mötesplatser, engagerade vuxna och möjlighet att påverka, delta och växa in i samhällskroppen. Denna rikedom ska finnas i alla stadsdelar.

Segregation drivs framför allt av att de som är väl­ beställda drar sig undan i sina egna områden. Det är alltså samhället som helhet som är segregerat och inte särskilda områden med socioekonomiskt svag befolkning. I en rapport från våren 2021 konstaterar S TA D 3 6 | M A R S 2 0 2 2

Folkhälsomyndigheten att alla i samhället påverkas negativt av segregation, men att störst negativa konsekvenser drabbar dem som bor i områden med socioekonomiska utmaningar. Känslan av gemenskap, trygghet och tillit tar stryk och det påverkar hälsan.

Internationella och nationella måldokument slår fast alla barns lika rätt till liv, utbildning, lek, fritid, kultur och en god livsmiljö. Det finns alltså inga doku­ ment som uttrycker att bara vissa barn har rättigheter.

Vad är det då som hindrar oss från att skrida till verket och bygga en jämlik, och därmed hållbar, stad? Saknas politisk samsyn på lokal nivå? Har barns rättigheter blivit partipolitik? Saknas ekonomiska modeller? Vi­ sioner? Mod? Politiska beslut om alla barns lika rätt till god ge­ staltad livsmiljö är fattade på högsta nivå. Om detta råder politisk enighet. Med ett barnperspektiv och barnrättsperspektiv (kunskap om barns behov och rättigheter) har vi som arbetar med planering och utformning av fysisk miljö en bra verktygslåda. Alla barn och unga har samma behov av spännande lekmil­ jöer, naturkontakt och rörelse.

Men bristerna i den segregerade staden är olika i olika stadsdelar. I en välbeställd nybyggd och hög­ exploaterad stadsdel kan barn lida brist på rymliga grönytor, naturkontakt och platser som är oordnade och spännande där de kan ta egna initiativ. I ett ytter­ område kan den mest akuta bristen vara trygghet och bristande utformning eller skötsel.

Som planerare och landskapsarkitekt gäller det såle­ des att ha ett stabilt barnperspektiv, ett barnrättsper­ spektiv som är up to date, mod i barm och öppenhet för att arkitektrollen kan behöva förnyas.

Lästips: Jämlikhetsanden – därför är jämlika samhällen nästan alltid bättre samhällen, Richard Wilkinson & Kate Pickett, 2011 Vår livsmiljös betydelse för en god hälsa, Folkhälsomyndig­ heten, 2021

hej app!

Nu säger vi välkommen till HAGS splitter nya app HAGS Design 3D. Ett suveränt litet verktyg som tar planeringen av din utemiljö till en helt ny nivå. Lättanvänd AR-teknik gör det möjligt att placera in produkter från HAGS parksortiment rakt in i din miljö. Inspirerande, flexibelt och verklighetstroget.

Dessutom gör appen jobbbet mycket roligare. Du kan verkligen leka runt med soffor, bord, bänkar och alla andra produkter. Testa dig fram till vilka färger, varianter och kombinationer som passar bäst - dela sen enkelt med kollegor, uppdragsgivare och samarbetspartners.

scanna & testa Filmtime! vill du se hur appen funkar, scanna QR koden...

hags.se

Ladda hem HAGS Design 3D & lek dig fram till din perfekta utemiljö

64

RECENSION

Allt som en park kan vara Anna Lenninger läser en bok som snarast är ett konstverk, och som uttrycker det planerare och arkitekter önskar åstadkomma – men på ett språk som ligger utanför den professionella vokabulären.

VI GÅR TILL PARKEN …

Sara Stridsberg & Beatrice Alemagna

…

Mirando Bok, 2021

Vi går till parken är en bok tung som ett träd. Drömskt suggestiva illustratio­ ner täcker hela uppslag, färgskalan är kraftfullt dov. Texten står ensam på vita sidor, orden är få men berättar mycket på diktens vis. Illustratören Beatrice Ale­ magna och författaren Sara Stridsberg har skapat ett konstverk. Som sådant ska det upplevas snarare än analyseras.

I bokhandeln uppges lämplig ålder vara 6–9 år. Även yngre barn kan sä­ kerligen fångas av både bild och text, ytterst är det inte ålder som avgör vad som berör. Jag tycker själv att boken är underbar.

Min recension skulle därför kunna sluta här om det inte vore så att Vi går till parken lämpar sig utmärkt för planerare i alla åldrar. Det är osannolikt att upp­ hovskvinnorna funderat över något så krasst som stadsplanering eller projek­ tering av lekplatser, men de erbjuder en värdefull ingång till reflexion kring vad en park kan vara. De har språket för det vi önskar åstadkomma men som ligger utanför planerar- och arkitektkårens verktygslåda. Klarar vi att översätta?

Här sträcker träden sina kronor som gamla händer in i himlen.

Träden har stått här i tusen år och tänker stå kvar lite till.

Vi är som träden, vi vill inte heller gå härifrån.

S TA D 3 6 | M A R S 2 0 2 2

Stridsberg och Alemagna beskriver lek – ja egentligen ”barn, plats, lek, stad” för att referera till titeln på Moviums bok med underrubriken Strategier för barnvänlig stadsplanering. Men ordet ”lek” förekommer överhuvudtaget inte, det är överflödigt. Liksom ”barn” eller ”plats”.

Som konstnärer kan de gå direkt på det väsentliga – på upplevelsen av att vara någon och någonstans med ett befriat förhållande till platsers reella utform­ ning.

En varelse som står intill en trädstam i gul regnjacka och vilt hår, som luktar som en blixt och inte är rädd för någonting, som ropar: ”Kom” ”Vart ska vi?” ”Ingenstans.” ”Vilka är vi?” ”Inga särskilda.”

– Vinden är en drakes andedräkt, vi låter den ta oss dit vi vill.

Vi hittar på saker som ingen annan har hittat på förut.

Det finns inga regler i universum. ”Hejdå stan” ”Hejdå världen” ”Hejdå allihopa” På nästan alla bilder finns ett lekred­ skap, ofta något stort att klättra eller åka på. Utrustningen kan ses som scenografi som signalerar ”lek-plats-barn” medan barnen söker varandras sällskap. Undan­ taget är det ensamma barnet, som inte har någon att vara ”någon särskild” med, som trots sin ensamhet kan vara, eller synas vara, sysselsatt.

Men den som ser Vi går till parken som en berättelse om lekplatser läser slarvigt. Det är barnen, träden och en och annan oroande myra som är riktiga på riktigt.

ANNA LENNINGER

RECENSION

Glädjefull resa i danska landskap Stolt visar Danmark upp ny landskapsarkitektur i boken Ny Agenda 3.

Dansk Landskabsarkitektur 2014–20.

Anna Lenninger får lust att resa.

NY AGENDA 3.

Dansk Landskabsarkitektur 2014–20

…

Annemarie Lund (red)

…

Forlaget Bogværket, 2021

Som siffran anger är detta nummer tre i en utgivningsserie med land­ skapsarkitekten Annemarie Lund som redaktör och med representanter från branschorganisationerna Danske Land­ skabsarkitekter, Danske Arkitektvirk­ somheder och Park- og Naturforvalterne i styrgruppen.

Ambitionen är att visa exempel från olika områden där landskapsarkitekter är verksamma och att fånga tidstypiska trender i form av gestaltning och val av material. Bokserien syftar även till att länka de moderna anläggningarna till de historiska – som en form av historie­ skrivning helt enkelt.

Kontor, byggherrar, kommuner och allmänhet kan lämna förslag på egna eller andras projekt till Danske Land­ skabsarkitekter varefter en jury slutligen väljer vilka bidrag som tas med. Land­ skapsarkitekterna Thorbjörn Anders­ son från Sverige och Rainer Stange från Norge har deltagit i arbetet och även bidragit med var sin fristående text.

Får sammanhang

Annemarie Lunds inledning placerar projekten i ett sammanhang, lyfter fram uppmärksammade anläggningar som inte nominerats och resonerar kring områden som branschen borde bli bättre på, som att bidra till ökad användning av träd och minska på de hårdgjorda ytorna.

Rainer Stange utser Danmark till en stormakt inom landskapsarkitektur och trädgårdskonst. Tidskriften Landskab är sedan hundra år en arena för diskussion

och kritik och en plattform för yrkets ut­ veckling. Detta har, enligt Stange, stärkt Danmark som kulturnation.

Ny Agenda 3 skulle kunna betraktas som förtäckt marknadsföring av ett an­ tal framstående kontor, men enligt land­ skapsarkitekter verksamma i Danmark är processen så tydlig och branschens kunskap om de anläggningar som byggs så stor att en sådan läsning är missvi­ sande.

Positivt beskrivande

Texterna som åtföljer de redovisade projekten är positivt beskrivande på det vis som bidragsställare brukar redovisa intentioner och lyckosamt genomförda uppdrag. Detta är ju också bokens syfte och det finns all anledning att tro att anläggningarna håller vad beskrivning­ arna lovar. En anledning till att danska landskapsarkitekter kan åstadkomma speciella anläggningar är att de är invol­ verade under byggnationen på ett helt annat vis än vad gestaltande projektö­ rer är i Sverige. Det ger resultat både i de stora omfattande projekten, och i de små.

Ett av de första projekt jag tänker besöka är bostadsgården Mellomrum­ met i Ørestad i södra Köpenhamn. Där har landskapsarkitekterna från BOGL låtit gröpa ut formar i befintlig mark och gjutit en serie betongelement på plats.

Frilagd bildar betongen stora trampste­ nar som påminner om eroderade öar i en sänka i en park som som fylls av vatten när det regnar.

Det är en sann glädje att med hjälp av alla fina illustrationer få resa i väntan på att kunna besöka platserna i verkliga livet – kanske en regnig dag i mars?

ANNA LENNINGER

S TA D 3 6 | M A R S 2 0 2 2

65

66

RECENSION

Stadens nya blick väcker frågor Per-Johan Dahl resonerar kring en utställning om AI i stads­byggnads­ processen som aldrig blev av men som förvandlats till en ny typ av handbok.

EYES OF THE CITY: Architecture and Urban Space after Artificial Intelligence

…

Valeria Federighi, Monica Naso, Daniele Belleri (red)

…

Hatje Cantz, 2021

EYES OF THE CITY

Vad gör man när en ambitiös utställ­ ning om stadsbyggande och artificiell intelligens aldrig kan öppna eftersom vernissagen sammanfaller med utbrot­ tet av en global pandemi? Jo, man dis­ sekerar hela utställningsprojektet – från tematik och kunskapssammanställning till kuratorskap och utställningsdesign – och publicerar en bok i stället.

Utställningen Eyes of the City, tänkt att öppna i den sydkinesiska metropolen Shenzhen i januari 2020, producerades utifrån en kritisk reflektion över Jane Jacobs välkända mantra ”eyes on the street”, där hon propagerar för en kollek­ tiv uppsyn över det publika rummet, där den urbana människans betraktande av stadslivet blir till en social interaktion och omsorg i lokalsamhället.

Idag har lokalsamhället ersatts av den ”smarta staden” som använder sig av artificiell intelligens för att registrera all mänsklig aktivitet. Betraktandet av det urbana livet, vilket Jacobs ansåg vara en nyckelfaktor för en trygg och välfunge­ rande stad, har utvecklats till ett system av datainsamling. Detta väcker helt nya frågor kring etik, personlig integritet, informationshantering och äganderät­ ten till data.

1.1_Christopher Marcinkoski, University of Pennsylvania Weitzman School of Design 1.2_Elaine Tsui, Xinyue Zhang

1.3_Future Firm

1.4_Helena Hang Rong, Shard Island, CIVIS Design 1.6_Pininfarina Architecture 1.9_Vicente Guallart

1.5_INTACT STUDIO, Deng Ai, Lipeng Li

1.7_Tekuma Frenchman Urban Design LLC

2.1_DPA-X, Dominique Perrault Architecture

1.11_XL Lab (SWA)

1.8_UEOdesign

1.10_Xiaohu Zhang, Eyes of the City Curatorial Team, Guillermo Doreste Gago

2.2_KAAN Architecten, RNDR

2.3_Kohn Pedersen Fox Associates (KPF)

2.4_Mobility in Chain (MIC), Tiziano Cattaneo, Carmelo Ignaccolo 2.6_MVRDV, Airbus

2.5_MOTOElastico

2.7_University of Technology Sydney, Harbin Institute of Technology, Shenzhen

2.8_Warehouse of Architecture and Research (WAR), Paolo Santi 3.1_A-Stra Advisors, Atomas Atelier, Currant.ai 3.4_Hui Chen, Qiao Liu, Kai Zhong 3.6_Secretary

th sensors, actuators, and artihe city,” when each of us must lowing up on the eponymous \Architecture 2019, this book hnologies across various diss reach, touching upon critical design by proxy, how can dewith our artificial counterparts?

ARCHITECTURE AND URBAN SPACE AFTER ARTIFICIAL INTELLIGENCE

3.7_SEICHE

4.1_Andrés Jaque/Office for Political Innovation 4.4_Handshake 302 4.7_Jiong Abingo Wu

A Project by Carlo Ratti, Michele Bonino, Yimin Sun Edited by Valeria Federighi, Monica Naso, Daniele Belleri

3.3_Dana Cuff, Yang Yang, Kaiho Yu

4.2_DOMA

4.3_EXTENTS

4.5_Het Nieuwe Instituut, International New Town Institute 4.8_Kai Cui

4.10_The Center for Spatial Technologies

Hatje Cantz

www.hatjecantz.com

3.2_Baukuh

3.5_Qianning Zhang, Sunnie Sing Yeung Lau, Jing Wang

3.8_Ying Long, Pai Li, Zhaoxi Zhang

1

4.6_IF/THEN

4.9_Research for the Architectural Domain (RAD) 1

4.11_WE-DESIGNS

4.12_Wee Studio, LOW-REZ

16.07.21 11:55

LÄS MER: Även Sharon Zukin disku­ terar processer som idag utmanar flera av Jane Jacobs argument. Lästips: Jacobs, Jane. The Death and Life of Great American Cities.

New York: Random House, Inc., 1961.

Zukin, Sharon. Naked City: The Death and Life of Authentic Urban Places. New York: Oxford University Press, 2010.

S TA D 3 6 | M A R S 2 0 2 2

Påverkar stadslivet

Eftersom dessa processer påverkar stadslivet är det viktigt att samhällsbyg­ gandets olika aktörer kan förhålla sig till dem, så att den digitalt sammanlänkade staden gestaltas för nya former av inter­ aktion. Sådan kunskap blir viktig, inte

minst inför H22 – Sveriges mest ambi­ tiösa stadsmässa som öppnar den 30 maj i Helsingborg – där man fokuserar på livskvalitet i den smarta staden. Eyes of the City påminner oss om att den smarta staden är en hybrid mellan artificiell och social interaktion, och att rummen måste gestaltas efter sådana premisser.

I boken – där man alltså använt sig av det tryckta mediet för att tillgängliggöra den diskussion och kunskapsinsamling som legat till grund för utställningsarbe­ tet samt för att analysera själva utställ­ ningsmaterialet – finns en rad längre essäer som problematiserar flera av de begrepp och fenomen som karakterise­ rar den digitalt sammanlänkade staden: artificiella ekologier, hybridmiljöer, transformativa mobilitetslandskap och digitala samhällssystem. Ett rikt bildma­ terial med ritningar och foton komplet­ terar de reflekterande texterna. Källhän­ visningarna hjälper läsaren att orientera sig kring aktuell litteratur.

Kunskapstät inblick

Boken ger en lättillgänglig och kun­ skapstät inblick i de möjligheter och ut­ maningar som uppstår när AI komplet­ terar och förnyar de urbana processerna.

Texterna relaterar ofta till asiatiska megastäders urbanisering, som pågår i en helt annan skala och hastighet än i norra Europa. Trots det kan man mycket väl använda exemplen för kunskapsin­ samling, scenariobyggande och prototy­ pande.

Kanske är det därför som vissa poli­ tiskt laddade teman, som ansiktsavkän­ ning och centralt reglerad informations­ spridning, har tonats ner. Eyes of the City är en användbar bok inom de flesta områden som studerar och arbetar med digitala processer i stadsbyggande och rumslig gestaltning. Med sitt lätthanter­ liga format och tydliga upplägg blir den nästan till ett försök att introducera en ny handbok för ett digitalt sammanlän­ kat stadsbyggande.

P E R -J O H A N D A H L

Arkitekt och docent vid Institutionen för arkitektur och byggd miljö, Lunds universitet.

nnons 90 x130.indd 1

2020-04-01 14:02:27

2020-04-01 14:02:27

eriksbo-plantskola.se eriksbo-plantskola.se eriksbo-plantskola.se

nnons 90 x130.indd 1

blidsbergs.se

blidsbergs.se

Bänk ur möbelserien Botan.

Här med integrerad LED-belysning.

Solsäng ur möbelserien Line

68

RECENSION

Sedelärande saga Trädens oväntade liv eggar barnets fantasi – och bär på sensmoral för den analytiska.

FURAN …

Lisen Adbåge

…

Rabén&Sjögren, 2021

Med ett vrål faller den sista stora fu­ ran för mammans motorsåg. Trädet var det sista som återstod när familjen byggt sitt nya hem av virke från de andra trä­ den på drömtomten. Men skuggan från det återstående trädets kraftiga stam föll in i huset och det var ju inte riktigt trevligt. ”Nu kan vi bygga ett garage sa mam­ man nöjt.”

När den sista ensamma furan faller, det är då som konstigheterna börjar.

Först stillsamt med barr på nystädade golv, ljud av kottar som faller på taket och grenar som vispar mot fönstren om natten fast inga träd längre växer invid huset. Våta barr i tvättmaskinen. Myror i sängen.

Blir än värre

Och värre ska det bli. Lilla Rodis kinder börjar se ut som bark och Florence föt­ ter får inte längre plats i skorna. Kan det vara det nylagda furugolvet som får familjen att känna sig så törstiga om fötterna? Doktorn lugnar, skriver ut mjukgörande salva och rekommenderar fotbad. Snart ska alla må bra igen.

S TA D 3 6 | M A R S 2 0 2 2

Hon har fel. Eftersom detta är en ry­ sare ska inte slutet avslöjas, men när en fågel byggt bo i mammans mun vet hon och pappan att det bara finns en enda utväg …

Att fångas av en sagobok på barnets och bokens villkor är stort. Som vuxen är det förstås inte möjligt att uppleva någonting på samma vis som en 4-åring (förlaget anger Furan som lämplig läs­ ning för 3–6-åringar) men att läsa på bokens villkor är möjligt.

Lisen Adbåge berättar en saga genom kraftfulla illustrationer och effektivt språk. Det är en lek. Bortom leken ser den som är lagd åt det analyserande hål­ let ett budskap om besjälade träd. Det budskapet gör nog störst verkan i en ung människa om Furan läses just som en fantasifull saga och inte som en sedelä­ rande berättelse.

ANNA LENNINGER

I solen, i skuggan, invid ett vattendrag, under ett träd, i en park, på en takterrass eller innergård. Vi har möblerna för att sitta länge och bekvämt och produkterna för stadens grönska.

För uteplatser. Och platser ute. Läs mer på www.nola.se High Round Bench Design Mats Aldén Alltid tillverkat i Sverige.

Nola Industrier AB Produktutveckling: Stockholm +46 (0)8—702 19 60 Order, offert & export: Malmö +46 (0)40—17 11 90

70

REFLEXION

REFLEXION

Även om syftet är gott …

Karin Andersson

Varför görs det bänkar som man inte kan ligga och vila på? Och varför försvinner en del bänkar helt och hållet? Karin Andersson ser den exkluderande arkitekturen breda ut sig.

I mitt bostadsområde finns en trevlig liten plats ner mot vattnet. Den ligger på ett fint läge, lite nedsänkt från gatan, precis vid ett promenadstråk. På den inra­ made grusytan finns odlingslådor och mot promena­ den finns en grov gradäng i trätrall.

På sommarhalvåret står det foodtrucks längs gång­ vägen och ibland arrangeras marknader som lockar många besökare. Då befolkas platsen av barnfamiljer, hobbyodlare, lunchätare, soldyrkare, joggare och en grupp människor som ser mer eller mindre ut att vara hemlösa.

Under resten av året, när folk helst umgås inomhus, är det mest de som använder bänkarna på platsen. De bru­ kar spela musik och samtala, som människor gör mest.

Fast sedan några månader har de fått flytta på sig.

Då sattes det upp byggstängsel och sedan har en kiosk sakta byggts fram. Där ska det säljas glass. Vilket väl känns trevligt. Men jag fylls ändå av en slags cynisk känsla, av sorg. Jag börjar i mitt inre formulera en tanke om en form av exkluderande och rent av elak ar­ kitektur. Den ser snäll ut, den framstår som ett positivt och härligt nytt inslag i stadslivet.

Men dess egentliga syfte är det motsatta: inte främst att lägga till utan att ta bort. Ta bort de hemlösa, de som inte passar in i bilden av den attraktiva och pro­ blemfria staden.

På engelska är anti-homeless design ett välkänt be­ grepp som beskriver ingrepp i stadsmiljön med syftet att just hålla hemlösa borta. Det kan vara tydliga de­

S TA D 3 6 | M A R S 2 0 2 2

signelement – som piggar överst på en mur så att den inte går att sitta på – eller mer subtilt – som ett extra armstöd som gör det omöjligt att ligga ner på en bänk.

Ett helt osynligt ingrepp, kallat ghost amenities, innebär att möbler saknas. Det går helt enkelt inte att uppehålla sig på platsen för det finns ingenstans att sitta – eller göra någonting annat heller. Gestaltningen signalerar med stor tydlighet att här ska du inte stanna.

Jag läste nyligen om en bänk i New York med en liten skylt som sa ”No Loitering”. Man uppmanades alltså att bara sitta där om man hade ett tydligt syfte.

Jag börjar genast undra vad som är ett giltigt skäl att använda bänken, och hur länge man får sitta där. När går man från att sitta på ett accepterat vis – till att vara ett störande inslag i stadsbilden?

Den privata fastighetsägaren tog sedan bort skylten och menade att de inte insett att den var exkluderande.

Ambitionen var bara att bidra till en trevlig och trygg plats, inte att få någon att känna sig bortschasad.

Och så är det nog ibland med den exkluderande arki­ tekturen. Det har nog inte uttalats att glasskiosken på den lilla platsen i mitt bostadsområde byggs för att hålla hemlösa borta. Men konsekvensen riskerar att bli densamma, oavsett ambition. Det som sker är en privatisering av offentliga rum. En kiosk signalerar att här ska det konsumeras.

Citykross utmanar begreppet jord Se vår lm iC tykross-fi

I takt med att klimatet förändras blir det allt viktigare att ta hand om både dagvatten och värmeböljor.

Hasselfors Gardens version av kolmakadam är en produkt med flera klimatsmarta fördelar.

CITYKROSS är speciellt framtagen tillsammans med Stockholms Stad för att säkra plats för trädens rötter och stadens vatten.

CITYKROSS GROVA PORSYSTEM ger goda möjligheter för rötterna att utvecklas väl.

SUBSTRATET ÄR EN BLANDNING av krossad sten, biokol och grönkompost.

YTAN KOMPAKTERAS INTE, så växtbädden kan enkelt ta emot regnvatten.

För mer information om Citykross och våra andra jordar kan du kontakta kundcenter på 020-50 50 70 eller gå in på vår hemsida

hasselforsgarden.se/landscaping

S

EN M Ä R K

5073 0009

E T

N VA