STAD 28 Urban natur – Human stad

STAD TIDSKRIFTE N

Debatt och reflexion om urbana landskap 28

M ARS 2020

Pris: 99 kr

Urban natur – human stad Tankesmedjan Movium vid SLU fyller 40 år!

Arkitekturakademin lyfter gestaltad livsmiljö

DESSUTOM: Människan i centrum | Arkitektens nya utmaningar | Med kompetens följer ansvar

Göteborg i nytt ljus!

Hvitfeldtska är Göteborgs största gymnasieskola. Nuvarande byggnad togs i bruk 1919 och förra året renoverades skolgården med stort fokus på belysning. Resultatet med ett 30-tal svartlackerade SKY blev ett utmärkt exempel där tradition möter modern design. Men Hvitfedska har varit i centrum för världens blickar tidigare. I samband med EUtoppmötet i Göteborg 2001 och Göteborgskravallerna, då 650 personer spärrades in på gymnasiets skolgård.

Men nu vilar belysningen tryggt över skolgården.

tel: 08–440 85 40 info@foxbelysning.se www.foxbelysning.se

3

INNEHÅLL

STAD #28 LEDARE: En nödvändig relation……………………………………… 6

Notiser………………………………………………………………………………… 8

ARKITEKTURAKADEMIN OCH SLU LANDSKAP:

SAMTALET: Människan i centrum

Utmaningar och möjligheter……………………………………… 61

utvecklar arkitekturen………………………………………………… 20

Omsorgsfull gestaltning skapar hållbarhet…………… 62 Husen är bara mellanrummen mellan platser……… 66

TEMA:

Urban natur – human stad …………… 26

Fritt fram för experiment…………………………………………… 70 Arkitekter står inför nya utmaningar……………………… 74

Visshet och förändring………………………………………………… 34

Med kompetens följer ansvar…………………………………… 78

Torg i tiden……………………………………………………………………… 44

Arkitektyrket ger redskap för förändring……………… 83

Känsligt läge…………………………………………………………………… 50

Arkitektur­forskning gynnar hållbar omställning……………………………………………………… 86

Vem vågar ha en vision?……………………………………………… 56

Recension………………………………………………………………………… 90

66

REFLEXION: Platsens identiteter………………………………… 94

74

26

20

S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

STAD TIDSKRIFTEN

Tidskriften STAD – debatt och reflexion om urbana landskap fångar upp trenderna, speglar utvecklingen och lyfter fram forskning och praktik för håll­ bar stadsutveckling. Tidskriften STAD ges ut av Tankesmedjan Movium som arbetar med stadsutvecklings­frågor och ­ finns vid SLU. movium.slu.se

CHEFREDAKTÖR

Titti O ­ lsson, 040-41 52 13 titti.olsson@slu.se ANSVARIG ­U TGIVARE

Caroline Dahl caroline.dahl@slu.se

Följ oss!

Utgivning 2020

Du har väl inte missat Tanke­­ smedjan Moviums nyhetsbrev?

STAD NR 29 Rörelserikedom & hälsa– 25 maj STAD NR 30 Det bortglömda landskapet – 21 september STAD NR 31 Urbanism – Ruralism – 7 december

REDAKTION

Karin Andersson Caroline Dahl Kolbjörn Guwallius Lena Jungmark Anna Lenninger OMSLAGSILLUSTRATION

Caroline Axelblom GRAFISK FORM OCH PRODUKTION

Här publicerar vi krönikor, debatter och intervjuer och berättar om våra projekt, publikationer och arrange­mang.

Tomas Rudström, Södra tornet ANNONSER

Mediarum Sverige AB 08-644 79 60 annons@mediarum.se

Teckna dig här för att följa oss kontinuerligt! movium.slu.se/ nyheter/nyhetsbrev

PRENUMERATION

På movium.slu.se och facebook. com/movium samt Instagram tankesmedjan_movium berättar vi mer om våra tidningssläpp.

Välkommen!

movium.slu.se, klicka vidare till Tidskriften STAD, eller mejla movium-prenumeration@slu.se eller ring 040-41 52 11 HELÅRSPRENUMERATION

Fyra nummer 396 kr Utlandsprenumeration Europa 596 kr ADRESS

Tankesmedjan Movium vid SLU Box 54, 230 53 Alnarp TRYCK

TMG Öresund, Malmö 2019 ISSN

2001-631x

Vi gör STAD! Tidskriften STAD är en av Tankesmedjan Moviums profilprodukter. Movium finns vid SLU och agerar utifrån mottot urban natur – human stad. Forskning, planering, design och förvaltning av urbana landskap står i fokus för vårt arbete. Utgångspunkten är att se utemiljön som en oumbärlig resurs i skapandet av attraktiva och hållbara städer.

Detta nummer av STAD produceras med ekonomiskt stöd av Arkitektur­ akademin och SLU Landskap.

S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

Ett industriellt hantverk för nästa århundrade. Och nästa.

GR AND PUBLIC

Nyhet

Nyhet 2020

På Byarums Bruk ser vi saker på lite längre sikt. Det gäller såväl våra produkters framtid som vår tillverknings historia. Vi gjuter enbart i återvunnen aluminium – ett material som kan återanvändas gång på gång, generation efter generation. Tidsrymder som ger perspektiv på tillvaron och sätter sin prägel på våra produkter.

BÄNKBORD DOMINO

F O R M G I VA R E

Jesper Ståhl

www.byarumsbruk.se

6

LEDARE

En nödvändig relation Jag är ett skogens barn. Blandskogen, med sina granar, tallar, björkar och rönnar, fanns rakt utanför dörren där jag växte upp i ett nybyggt hyreshus i den lilla värmländska staden. Staden hade vuxit ut precis dit när vi flyttade in. Allt var nytt. Jag bodde i stan, inte på landet, på en nyanlagd gata, kantad av en rad höghus och hyreshus.

Utanför huset fanns först bara skogen. I skogen fanns en liten framtagen glänta och i den fanns en lekplats. Jag minns gungorna. Jag satt där och sjöng Kung Orre han skulle på gästabud fara … med hög röst.

Jag slog sönder tån i en tallrot. Det är ett av mina tidiga minnen.

En kraftig doft av fällda tallar är ett annat påtagligt minne. Skogen föll, krympte och släppte fram ett nytt stort hyreshus format som en metkrok. I skogen byggdes en skola som blev min.

Varför berättar jag detta? Jo, för att min uppväxt nära skogen har präglat mig starkt. Den har varit helt avgörande för de frågor som jag, på ett eller annat sätt, arbetat med under större delen av mitt yrkesverksamma liv. I den ännu levande barndomskänslan av att vara ett med skogen finns grunden i ett engagemang, och ett aldrig sinande intresse, för vad den gröna miljön gör med oss och vårt välbefinnande, i olika skeden av våra liv. Där finns en nyfikenhet och en strävan efter att utforska mer.

Det är skogen som genom alla år har föst mig i en riktning som gjort att jag slutligen hamnade här på min arbetsplats, Tankesmedjan Movium vid SLU. Movium har ägnat sig åt frågorna om livet i staden – den urbana livsmiljön – under alla de 40 år som Movium har funnits. Ja, vi firar 40 år 2020!

Förhållandet till skogen har fått mig att genom decennier – likt författaren Kerstin Ekman – hävda att en stark relation till det vi brukar sammanfatta i begreppet naturen, det vill säga skogen, ängarna, växterna, djuren, havet och sjöarna, bergen och slätterna, är helt avgörande för ett sant engagemang för och värnande av det vi brukar sammanfatta i begreppet miljön, det vill säga hela vår jord och de livsvillkor vi skapar. Det vi älskar vill vi värna, men ingen kan lära sig älska; kärlek måste bottna i en egen upplevelse, ett möte som berör på djupet. För mig var skogen en del av mig och jag en del av den. Inget annat och främmande. Den tog emot mig när jag inte hade någon annan att gå till.

Människan är en del av sin omgivning, vi är inget annat och mer, men axlar det största ansvaret, ett ansvar vi inte kommer ifrån. Vi vet att vi tar ut mer än vi har lov till. Var har vi skaffat oss den rätten? Det är om detta vi nu alla samtalar, mer eller mindre hela tiden, på ett eller annat sätt. Vi måste förhålla oss till detta ansvar.

ILLUSTRATION: CAROLINE A XELBLOM

I lådan damp det nyligen ner ett digert kuvert från länsstyrelsen i det landskap där vårt sommarhus finns. Nu kommer vi inte längre att kunna beträda den älskade ängen under sommartid, vi kommer inte att nå ner till havet, till udden. Vi måste stå tillbaka för annat liv; framför allt fåglarnas. Hästarna och korna, de får vistas där, eftersom de fungerar i samklang med den omgivande naturen. Det gör inte vi med vårt klampande, störande beteende.

Bakom huset ska en utdikad våtmark nu också restaureras och återuppstå. Vårt hus ligger mitt i marker där fåglarna, djuren och växterna måste få ha företräde framför oss. På 60-talet körde bilar glatt förbi på den lilla vägen utanför vår grind, på väg ner till stranden i detta numera naturskyddade, unika område. Det är naturligtvis en ynnest att få vara där som människa. Ödmjukhet kanske är ordet för detta decennium, liksom respekt. Vi bör ta ett vördsamt steg åt sidan och lämna plats. Det finns mer och annat som har lika stor rätt till liv och välmående.

T I T T I O L S S O N , C H E F R E D A K T Ö R S TA D

S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

Espen Voll, Tore Borgersen & Michael Olofsson

vestre.se

DESIGN TANK PHOTO IVAN BRODY

Stones Design:

8

NOTISER

Stolpe mitt i vägen Fel i Danmark men rätt i Sverige.

FOTO: DAVID GRIMBECK

Ge form åt askgravlund Pengar och ära väntar!

DESIGNTÄVLING Årets design­ tävling för SLU-studenter handlar för första gången om att ge form åt en given plats – askgravlunden Linnéan på S:t Sigfrids griftegård i Borås, anlagd 2012. Tävlingspe­

rioden är 12 dec 2019–2 april 2020.

Vinnaren utses på SKKF:s rikskonfe­ rens den 25–26 maj 2020 i Borås.

Vill du delta? Läs mer på movium.slu.se PA R V I N M A Z A N D A R A N I

Exotiskt klotterplank Erbjuder ständigt nya ytor.

FREDRIK JERGMO

The Royal Botanic Garden, Sydney.

Foto: Fredrik Jergmo S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

K O L B J Ö R N G U WA L L I U S

FOTO: KEVIN LUND

KULTUR Människan har i många tu­ sen år ägnat sig åt hällristningar och grottmålningar. Numera ser vi både begåvad graffiti och störande klotter när vi rör oss i staden. Ett oväntat klotterplank i form av den eftertrak­ tade svartbambun (Phyllostachys nigra) kan säkert röra upp känslorna hos växtfrälsta parkbesökare. Bra då att svartbambun växer snabbt och sprider sig med utlöpare vilket ständigt erbjuder nya ytor att kom­ municera på.

TRAFIK En nyanlagd cykelbana i Esbjerg i Danmark har väckt upp­ ståndelse sedan ett par lyktstolpar har placerats i själva körbanan.

Danska cykelbanor är vanligtvis ett heligt utrymme för framkomlighet och den nya banan klassas i övrigt som en supercykelväg.

Men nu ska lyktstolparna flyttas upp på trottoaren, enligt kommunpo­ litikern Søren Heide Lambertsen (S).

– Väg- och parkförvaltningen upp­ märksammades på problemet och skyndade sig att kontakta den ex­ terna entreprenören som ska rätta till felet snarast möjligt, säger han till danska TV2.

Det var Esbjergsbon Kevin Lund som först uppmärksammade miss­ taget.

– Jag kommer förbi där varje dag och undrade över placeringen. Jag tyckte den var komisk och därför lade jag upp en bild i en lokal Face­ book-grupp, säger han till STAD. Lyktstolpar och andra stolpar är en lika ovanlig syn i körbanan på danska cykelvägar som det är i kör­ banan på bilvägar.

– I Sverige ses det sällan ens som fel och farligt att placera stolpar och annat i cykelbanan, säger cykelpla­ neringsexperten Krister Isaksson.

NOTISER

Tvätt som hipp installation Tiderna förändras men tvättlinan består.

STADSRUM I Malmö hänger jeans mellan fasaderna, en oväntad installation som på­ minner om trångboddhet och kvinnors eviga slit med tvätten. Men här finns istället nya jeans att köpa i butikerna i bottenplanet. Och tvätt torkar vi ju numera inte offentligt.

LENA JUNGMARK

FOTO: LENA JUNGMARK

KONSTEN ATT SKAPA EN HÅLLBAR MILJÖ

JOM erbjuder högkvalitativa, dekorativa gjutjärns- och smidesprodukter för skydd, utsmyckning och funktion till offentlig och privat miljö.

Gjutjärn rostar inte, har lång livslängd och låga underhållskostnader.

Vi utvecklar hållbara produkter som står sig över flera generationer.

Hör av er till oss så berättar vi mer. info@jom.se eller jom.se Telefon 08- 687 00 10 Välkomna!

Trappan.indd 1

2020-02-12 12:25:01

9

10

NOTISER

Snart bara som fornminne? Foto: Stefan Malmesjö

Bensinbilar kan förbjudas Utredning pågår.

TRAFIK Regeringen har tillsatt en utredning om hur ett förbud mot försäljning av nya bensin- och die­ selbilar ska kunna genomföras. Ut­ redaren ska titta på gränsdragningar så att inte elhybrider drabbas, hur ett förbud för hela EU kan åstadkom­ mas och föreslå ett årtal för när fossila drivmedel ska vara utfasade S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

i Sverige. Uppdraget ska redovisas i februari 2021.

– Transportsektorn står för en tredjedel av Sveriges utsläpp av växthusgaser och har därmed en be­ tydande roll i klimatomställningen, säger finansmarknads- och bostads­ minister Per Bolund.

Ett förbud mot fossila drivmedel

skulle få effekter på städernas luft­ kvalitet men kan även få betydande stadsbyggnadsmässiga konsekven­ ser när behovet av bensinstationer ersätts av ett behov av både snabba och långsammare laddpunkter för eldrivna bilar.

K O L B J Ö R N G U WA L L I U S

! a r b a t r o B

Hemma bast?

publika parker och stadsrum

BOSTAD Även låginkomsttagaren har

fernando porras -isla

med historien om Madrid Rio, ett av Europas största och mest omtalade projekt blev en stor succé hos invånarna i Madrid. christian dobrick från West 8 om Shanghais största publika, gröna stadsrum med hälsa, träning och lek som nyckelord. marcus chilton-jones från banbrytande RHS Bridgewater om hur Europas största park- och trädgårdsprojekt engagerar lokalt. kristoffer holm pedersen från SLA om hur man skapade danska alper på Copenhill i Amager Bakke naturpark. med flera !

Allt om konferensen och föreläsarna hittar du på movium.slu.se

M

EDJ

AN M O

E

S

V

TA N K

M

•

•

E

IU

M

TA N K

M

EDJ

AN M O

V

K O L B J Ö R N G U WA L L I U S

2020

23 april i Lund

IU

råd med nyproduktion, menar professorn i fastighetsekonomi Hans Lind och civil­ ingenjören Jan Berg i en rapport skriven för tankesmedjan Fores. Problemet lig­ ger ofta inte i hushållens inkomster utan i fastighetsägarnas och bankernas höga krav liksom i bristande samarbete mellan kommuner och bolag som hade kunnat bygga billigare bostäder än vad som ofta byggs.

– Hushållen har ekonomisk kapacitet att klara hyran, men fastighetsägaren ställer ibland högre krav än vad som behövs för att klara hyra och övriga levnadsomkost­ nader. Detsamma gäller långivarna – med bunden ränta över längre tid kan bankerna släppa dagens krav på att hushållen ska klara mycket högre ränta i framtiden, sä­ ger Hans Lind i ett pressmeddelande.

Enligt rapporten borde alla kommuner analysera var billigare nyproducerade bo­ städer kan byggas. Som låginkomsttagare räknas i rapporten hushåll med inkomster under 25 000 kronor i månaden.

S

Hushållens inkomster är knappast problemet.

Foto: Lars Bendroth, Malmö stad

Nyproduktion – något för alla?

Stadsparken i Lund. Foto: Leif Johansson Xrayfoto

FOTO: KOLBJÖRN GUWALLIUS

12

NOTISER

Förflytta perspektivet

Hur ter sig staden på 90 centimeters höjd?

BARNPERSPEKTIV En intressant

FOTO: KOLBJÖRN GUWALLIUS

Var tredje kör för fort Tydligt gaturum uppmuntrar laglydig.

TRAFIK Hastighets­efter­levnaden i tätorter är låg bland bilister, framför allt på gator med en begränsning på 40 kilometer i timmen, där endast 53 procent håller sig på rätt sida om hastighetsgränsen. Det visar en ny studie från VTI. Sammantaget kör mer än var tredje bilist för fort i tätorter. Högst efterlevnad av has­ tighetsgränsen finns i tätbebyggda områden där bilisterna förväntar sig att möta oskyddade trafikanter medan den är lägst i villa- och ytter­ områden.

Man vet sedan tidigare att sänkt hastighet räddar liv. Men studien visar också att platserna med bäst efterlevnad ligger inne i stensta­ den där man har arbetat aktivt med gestaltningen av gaturummet, till exempel med stensättning, plan­ teringar eller en avvikande färg på gångbanorna. Forskarna bakom studien noterar också att det är komplext att analysera vilka faktorer som har betydelse i sammanhanget.

K O L B J Ö R N G U WA L L I U S S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

bok damp ner med posten. Det visa­ de sig vara en antologi med titeln City at Eye Level for Kids som publicerats med stöd bland annat från Urban95 Challenge, som leds av Bernard van Leer Foundation i syfte att stimu­ lera bestående miljöförbättringar i urbana landskap för de yngsta barnen. Målgrupper för Urban95:s arbete är urban leaders, planerare, designers och förvaltare med upp­ maningen att de ska ta utgångspunkt i frågeställningen ”If you could expe­ rience a city from an elevation of 90 cm – the height of a 3 year old – what would you do differently?”

Antologin består av 69 textbidrag från hela världen, sorterade i föl­ jande sektioner: 1. Places for children 2. Streets and playgrounds 3. Taking ownership 4. City as a learning environment 5. Children and family well-being 6. Participation and inclusion 7. Towards child friendly cities

Antologin kan fritt tankas hem via www.thecityateyelevel.com PET TER ÅKERBLOM FOTO: TITTI OLSSON

Förändrar världen

Bambun är guld värd.

KULTUR Vid en omröstning om vilka tio växter som har bidragit mest till att förändra världen var bambun självklar på listan. Bambu är det äldsta kända byggnadsmaterialet hos mänsk­ ligheten och anses tidigt ha haft ett stort eko­ nomiskt, kulturellt och religiöst värde. Andra växter som platsar på listan är ek, bomull, hampa, papyrus och vide.

Källa: Botanic Garden Trust, The Royal Botanic Garden, Sydney.

FREDRIK JERGMO

Mount Burrell, Australien, Fredrik Jergmo.

www.kulturjern.se Kulturjern AB

Fruviksvägen 40, 139 34 Värmdö 08 - 26 79 30 info@kulturjern.se

14

NOTISER

Bauhausutställning präglar Dessau.

STADSRUM 2019 var året då Bau­ hausrörelsen firade 100-årsjubi­ leum. Bauhausskolan flyttades från Weimar till Dessau 1925 och har, trots den korta tidsperiod som sko­ lan var öppen, präglat modernismen på avgörande sätt. Inför jubileet har två av Dessaus stadsdelar, skilda åt av järnvägen, bundits samman med ett offentligt promenadstråk som sträcker sig från mästarhusen till det nya Bauhausmuseet.

En promenad längs stråket tar S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

20 minuter, och på vägen finns en rad koreografiska objekt, som är exempel på Bauhausskolans gräns­ överskridande pedagogik som bland annat stått modell för Konstfack.

I järnvägsparken är en långbänk placerad, formad efter Bauhaus typ­ snitt. En skylt uppmanar besökaren att prova hur det känns att gå i kon­ kava och konvexa former, men na­ turligtvis går det bra att helt enkelt sitta ner och vila en stund också.

LENA JUNGMARK

FOTO: LENA JUNGMARK

FOTO: LENA JUNGMARK

I modern­ismens spår

LAPPSET PREMIUM - DINO

När fantasi blir till verklighet

www.lappset.se Lek-, sport- & parkprodukter för utomhusmiljö

16

NOTISER

Plantskola blev lekplats Malmös senaste temalek­ plats trollar bort land­ skapsarkitekten Petter Åkerblom.

LEK Gyllins trädgård i Malmö vän­ der upp-och-ned på våra föreställ­ ningar om vad en lekplats är och ska vara. En plats som kännetecknas av bryggor genom träsk, broar mellan uråldriga pilträd, gamla äppelträd som är alldeles nyplanterade och udda lekutrustning med trädgårds­ tema. Det oprogrammerade varvas med det programmerade. Fantasi med funktion. Lek med allvar. I detta gränsland mellan park och natur blir man en del av ekosystemen. Här är all världens ekosystemtjänster högst närvarande, påtagliga och själv­ klara. Man kan smaka, finna skydd och umgås i ett myller av biologisk mångfald.

Gyllins trädgård är den tjugoförsta och senaste temalekplatsen i Mal­ mö. Landskapsarkitekt Stina Linder, numera Ekologigruppen, ledde kom­ munens arbete med att förvandla en gammal plantskola och dess vildvuxna lämningar till en kreativ, rofylld och spännande mötesplats för gammal och ung.

P E T T E R Å K E R B L O M

Universitetslektor, Institutionen för stad och land, SLU i Uppsala.

Malmö. Foto: Kolbjörn Guwallius

Klimatnödläge råder Men Malmö tar inget ekonomiskt ansvar.

KLIMAT Allt fler instanser har

är ju inte lokala utan globala, sä­ ger Katrin Stjernfeldt Jammeh (S), kommunstyrelsens ordförande i ett pressmeddelande.

Uttalandet kommer efter ett svar på ett medborgarförslag. I sitt svar ”konstaterar” Malmö stad att kli­ matnödläge råder men att man sam­ tidigt inte vill ”utlysa” ett nödläge där kommunen förbinder sig till något ekonomiskt ansvar för eventuella klimatrelaterade problem.

fattat beslut om att klimatnödläge råder, under 2019 bland annat Stor­ britanniens och EU:s parlament. Så­ dana uttalanden handlar i huvudsak om ett förhållningssätt och förplikti­ gar inte till några konkreta åtgärder.

– Vår bedömning är att det råder klimatnödläge och att vi ska fortsät­ ta driva ett målmedvetet klimat- och miljöarbete framöver för att verka för en hållbar utveckling i Malmö och resten av världen. Klimatfrågorna

K O L B J Ö R N G U WA L L I U S

Ögonkontakt krävs Utsatthet i kriminell stad.

FOTO: LENA JUNGMARK

FOTO: PRIVAT

S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

STADSRUM I Neapel är skolan slut för dagen. Stadens 10-åringar kan inte ens drömma om att få gå hem själva. Ett i taget visas barn upp i skolporten, läraren ropar ut namnet och kräver ögonkontakt med en känd vårdnadshavare innan barnet släpps.

LENA JUNGMARK

NOTISER

Borta bra!

Hemma bäst?

Publika parker och stadsrum 2020.

KONFERENS Den 23 april i Lund är Tankesmedjan Mo­ vium med och arrangerar konferensen Publika parker och stadsrum – mötesplatsen för alla som jobbar med publika anläggningar i offentlig eller privat regi. Årets värd är Lunds kommun och temat är Borta bra!

Hemma bäst? Inspireras av platser och besöksmål som inbjuder till interaktion och kreativitet i när och fjärran.

Vi uppvärderar det lokala och blickar ut i världen för per­ spektiv. Här är några av årets föreläsare: Fernando Porras-Isla, arkitekt i Madrid, har skapat några av Europas mest omtalade landskapsprojekt. Hör honom berätta historien om Madrid Rio. Christian Dobrick från nederländska West 8 om en av centrala Shanghais största publika, gröna stadsrum där hälsa, träning och lek är nyckelorden.

Marcus Chilton-Jones, kurator på RHS Bridgewater om Europas största park- och trädgårdsprojekt. Kristoffer

www.teamtejbrant.se 08-505 230 00

Madrid Rio, ett sju kilometer grönt stråk. Foto: Fredrik Jergmo

Holm Pedersen från de prisade danska landskapsarki­ tekterna SLA, om Köpenhamns alper och hur Copenhill och Amager Bakke naturpark blev till. Skidåkning och vandring på värmeverkets tak blev en succé.

Johan Wester är moderator för konferensen. Missa inte heller prisutdelningen av stipendiet till Ulla Molins minne. Läs mer om konferensen och Moviums 40-års­ jubileum dagen innan på movium.slu.se.

FREDRIK JERGMO

Möjligheternas utemöbler

17

18

Boken om Olmsted här.

Räcker ett leende?

BOK I STAD nr 25 frågade vi författaren och fotografen Dan Rosenholm om vad som fått honom så intresserad av Frederick Law Olmsted, som var med om att skapa Central Park på Manhattan i New York.

Vi anade att Dan Rosenholm grävde ordentligt på djupet för att förstå en fascinerande per­ son och tid. Nu kommer boken om Olmsted ut. Där lyfter Ro­ senholm – bland mycket annat – fram att landskapsarkitektu­ ren redan från början hade en direkt koppling till naturvård och synen på människors lika värde.

Glada deltagare får bevisa lyckad medborgardialog.

TITTI OLSSON

Om författaren

er Dan Rosenholm

– Det är inte ovanligt att fotografier på glada deltagare ses som ett be­ vis på att en medborgardialog varit lyckad, säger Sofia Wiberg, forskare vid Urbana och regionala studier vid KTH. Hon disputerade 2018 med av­ handlingen Lyssnandets praktik – medborgardialog, icke-vetande och förskjutningar där hon utforskar förhållningssätt till lyssnandet som en politisk praktik i relation till med­ borgardialoger i stadsplanerings­ processer.

Sofia Wiberg belyser kritiskt det ökande intresset för medborgardia­ loger och betonar vikten av att inte bara söka efter förutsägbara svar utan även ge plats för och stå kvar i de skavande och svårhanterliga frågorna för att i längden kunna fatta mer omdömesgilla beslut.

Ett av de teman hon arbetar med är konstnärers deltagande i stadsbygg­ nadsprocesser. Sofia Wiberg är en av de forskare som följt arbetet med Statens Konstråds stora satsning »Konst händer« i ett antal miljonpro­ gramsområden där konstnärer bju­ dits in i tidiga skeden i planeringen.

Det inledande citatet leder tan­ karna till en erfarenhet jag själv gjorde under arbetet med Moviums rapport Barns plats i staden, 2008, där

holm i text nier har Dan Rosen Under snart två decen årdar, parker och om svenska trädg och bild berättat u Ann-Chrismans med sin hustr ar sin växter, ofta tillsam at om hur man utform handl har rna tin. Böcke till naturen växter, anpassar sig egen trädgård, väljer historiska svenska parker och men också om unika om Olmsted går författaren boken Med . ien om trädgårdar den facinerande histor landvidare och berättar och al park i New York visar han tillkomsten av Centr modernt ämne. Här hade en skapsarkitektur som redan från början turen rkitek kapsa hur lands på männinaturvård och synen direkt koppling till . värde lika skors som civilingenjör har en bakgrund Dan Rosenholm på kartor och r med inriktning om förfatoch teknisk dokto internationellt. Förut och e Sverig i , miljö r har han skrivit i nio tidigare böcke raf fotog och tare r för svenska, och trädgårdsartikla parkratals hund idningar, både tidskrifter och dagst norska och finska re allmänhet. bruk och en breda för professionellt

som skapade park

s mest berömda Prospect park han handgriponten och som åt framtiden. n, Buffalo, ChiNiagarafallen

Om mannen bakom parkerna

Olmsted – mannen

hamnar han möter preland-miljö båt till Kina, Europas klaseportage skildmod.

NOTISER

Olmsted

pade parker mannen som ska holm sen Dan Ro

1

Themis

S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

det framkom att barns deltagande kunde reduceras till en teckning på omslaget på Översiktsplanen. Hur kan det komma sig att de som ini­ tierar en medborgardialog nöjer sig med något så uppenbart lättviktigt som en teckning eller ett fotografi?

– Ett sätt att förstå varför bilder på glada medborgare värdesätts är att se det som del av mätbarhets­ samhället, där granskning blir vikti­ gare än tilliten, säger Sofia Wiberg.

Att kommuner kan visa upp fina bilder och statistik över hur många som deltagit blir viktigare i bedöm­ ningen av kvaliteten i verksamheten än meningsfullheten i själva dialog­ situationen.

Medborgardialog kring samhälls­ planeringsfrågor handlar enligt Sofia Wiberg om att samtala om komplexa framtidsfrågor där det inte finns några givna svar. Då behöver det också finnas plats för att stå kvar i de frågor som är obekväma och svårlösta. Vi behöver därför kunna värdera en dialogprocess när det inte blev som man tänkt sig i förväg.

Att värdera det som överraskar och inte bara när det resulterar i fina bilder. Om vi är intresserade av att lyssna på riktigt kan vi inte i förväg bestämma vad vi ska höra.

ANNA LENNINGER

Konsten att trivas tillsammans.

NYHET! Bänkbord i rund och rektangulär form.

Rullstolsplats finns som standard.

PONGO bänkbord Design: Smekab

20

SAMTALET Christer Larsson, arkitekt och tidigare stads­ byggnadsdirektör i Malmö. Stadsplanering och den rumsliga organiseringen är ett verktyg för att få samhället att hänga bättre samman, menar han.

Människan i centrum utvecklar arkitekturen T E X T & F O T O : K O L B J Ö R N G U WA L L I U S

S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

21

N

är STAD träffar Christer Larsson på ett kafé i Malmö går 2019 mot sitt slut och han har precis lämnat sin anställning i Malmö stad inför sin 67-årsdag.

Uppdraget som stadsbyggnadsdirektör lämnade han i somras över efter 14 år på posten till Marcus Horning som hämtats från motsvarande tjänst i Lunds kommun.

Christer Larsson arbetade i samma kommunala förvaltning i 21 år.

– Jag har ju varit stads­byggnads­ direktör väldigt länge. Man kan fråga sig om man ska sitta så länge som jag har gjort.

Trots uppnådd pensionsålder har arkitekten Christer Larsson inga planer på att avsluta sitt yrkesliv. I stället fortsätter han arbeta som rådgivare i egna bolaget Helastaden. Som adjungerad professor på Arkitektskolan i Lund är han aktiv inom Arkitekturakademin. Och så tänker han ägna sig mer åt fotografering, som är ett stort intresse.

Efter att ha varit en av dem som lotsat Malmö genom den berömda omvandlingen från industristad, avskuren från havet av varvsindustrin, till universitetsstad, öppen både mot havet och omvärlden, tog han sig an den statliga arkitekturutredningen 2014.

Uppdraget kom från regeringen via Kulturdepartementet.

Det var inte självklart att han skulle tacka ja, hävdar han – han kände sig inte tillräckligt kunnig.

– Men så pratade jag med de ansvariga om direktiven och de stämde ganska väl överens med min egen syn. Det handlade uttalat om hälsa, demokrati och sociala frågor, så jag tackade ja. Sedan utförde jag det utifrån ett perspektiv med människan i centrum.

Om relationer, utmaningar; om vad det är vi ska lösa. > S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

22

SAMTALET

»Arkitektur är också en process, det är inte bara byggnader.

I och med utredningen har dess titel, ”Gestaltad livsmiljö”, blivit ett etablerat begrepp. Christer Larsson menar att det är en av utredningens främsta framgångar – arkitekturen är ett sammanhang i vilket människor lever och därmed måste de stå i centrum.

Frågan är vem eller vad som i så fall var i centrum tidigare. Handlar allt inte alltid i någon mening om människor?

– Det kan kännas lite övermaga att säga att det inte har varit så eftersom det alltid har varit så. Vi är ju i demokratibranschen och där är människan alltid i centrum. Men någonting är det ändå som gör att man pratar om det igen.

Så vad var det man hade glömt bort?

– Jag har känslan av att det är en värderingsfråga. Om man säger att människan ska stå i centrum så handlar det om människans behov och om att frågan hur man rumsligt organiserar det får ta större plats i processen.

Ekonomiska, praktiska och tekniska frågor har ofta kört över det mänskliga perspektivet, menar han. Det leder till dåliga planlösningar, markparkeringar överallt, ingen plats för barnen att leka och inget dagsljus i lägenheterna.

– Om man utgår från att människan och den gestaltade livsmiljöns kvaliteter är viktiga kanske man tänker en gång till innan man gör de där skuggiga gårdarna och att man tänker mer holistiskt i planeringsfrågorna.

Byggbranschen behöver hållas i vissa tyglar, tycker Christer Larsson. Den är alldeles för praktiskt orienterad och kör på invanda spår. Genom att prata om gestaltad livsmiljö har en insikt fått fäste om att vi faktiskt kan rå på miljöerna vi skapar, menar han.

S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

När till slut en proposition utifrån utredningen lades fram för riksdagen i februari 2018 fanns stora ord med som kanske inte alla omedelbart kopplar till arkitektur. Värnandet av demokratin och hoten mot miljön och klimatet ställdes jämsides med urbaniseringen och teknikutvecklingen.

Alla får inte ihop demokrati med arkitektur. Hur ser sambanden ut?

– Det kan jag förstå att man inte får ihop. Det kan verka lite teoretiskt, men jag menar att verktygen för rumslig gestaltning har mycket större förmåga än vad man tror. Det finns uppenbara, direkta samband mellan hur staden organiseras, segregationen och tillgången till gemensamma investeringar och det offentliga rummet. På 1960-talet gjorde vi stora trafikleder och därmed skapade vi ett jättestort problem med hjälp av rumslig organisering. Då kan man tänka att vi vice versa kan lösa problem med rumslig organisering. Jag är övertygad om att det är så.

Kopplingen till demokratin är också stark i och med att det blir så påtagliga resultat av stadsbyggnadsprocesser.

Därmed kan man även bädda in andra processer längs vägen.

– Vi behöver bli ännu bättre på att föra en stark, brukardriven dialog i stadsutvecklingsfrågor. Det stärker känslan av att vara en del av samhället att kunna påverka. Därmed stärks också demokratin. Det är inte bara rumslig organisering som gör det där, det behövs ett arbete med skola, socialtjänst och alla andra delar. Det är en helhetssyn som är jätteviktig.

23 Men hur mycket av det är arkitektur?

– Arkitektur är också en process, det är inte bara byggnader. En byggnad måste vara accepterad, en detaljplan måste vara accepterad för annars tar invånarna inte den till sig. Människor är kloka och de kan någonting om platsen där de bor.

Det är en resurs man måste ta vara på.

Allt ska äga rum, allt möts i det rumsliga.

Då är den rumsliga strukturen extremt viktig. Särskilt i dag med ett samhälle som faller isär. Då är stadsplanering och den rumsliga organiseringen ett verktyg att få det att hänga bättre samman.

Faller samhället isär?

– Jag ser tre huvudsakliga utmaningar.

Det ena är resursfrågan med koppling till uttaget ur jordskorpan, energifrågan och klimatet. Vi förbrukar helt enkelt för mycket av allt. Det andra är att samhället faller isär. Det handlar ytterst om demokrati, men det handlar också om bostadsbyggande, om att vi inte har en bostadssocial politik, vi har inte en rättvis fördelning av stadens möjligheter. Då faller samhället isär.

Segregationen ökar, skillnaderna i hälsa ökar. Som jag ser det börjar segregationen i boendet. Var man bor och hur man bor.

Den sista utmaningen Christer Larsson tänker på är hur samhälls­ byggandets parter samverkar i de långa processerna där värden skapas över lång tid. Hur samverkar arkitekter och planerare med medborgare, med marknaden?

Det är viktigt att reflektera över balansen mellan marknaden och det offentliga när värdena sedan skall realiseras.

– Fastighetsfonderna och penga­ branschen gör alldeles för stora uttag ur processen. Det är faktiskt inte okej att byggherren som till sist ska genomföra och förvalta ett projekt därmed inte får möjlighet att skapa nödvändiga kvaliteter.

Om cirkulär ekonomi och delningsekonomi är framtiden så kommer inte marknaden att komma med lösningarna, säger Christer Larsson. Och låter plötsligt ideologisk på ett nytt sätt. Han

menar att om det finns mycket värden i en bransch så kommer dessa också att realiseras. Marknadsekonomin behöver styrning men politiken är för svag. Det behövs ett mer balanserat förhållande mellan marknad och samhälle, anser han, vilket kan innebära stramare reglering och beskattning.

Men utvecklingen verkar gå i motsatt riktning.

– Det är helkorkat att inte ha en fastighetsskatt. Tittar man på många av de stora internationella förebildliga projekten så får kommunerna genom fastighetsskatten tillbaka sina investeringar genom att man får ett högre värde på fastigheterna.

Man behöver inte vara partipolitisk för att tycka detta, anser han.

– Genom åren, när man som jag har varit med länge, så ser man att det finns en obalans. Jag tror att man inom politiken egentligen är ganska överens om att det sker för stora uttag, men ingen vågar införa en fastighetsskatt. Jag tror att man måste göra det.

Christer Larsson efterlyser också en bostadssocial utredning. Samhället måste kunna bygga bostäder som människor har råd att bo i. >

Christer Larsson ledde utredningen ”Gestaltad livsmiljö”. Han utförde upp­ draget utifrån ett perspektiv med människan i centrum.

Om relationer, utmaningar; om vad det är vi ska lösa.

S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

24

URBAN NATUR – HUMAN STAD SAMTALET

»Christer Larsson efterlyser också en bostadssocial utredning.

– Sedan får ju politiken dra olika slutsatser av det, men vi måste skaffa oss beslutsunderlag.

Mycket av diskussionerna kring arkitektur handlar om nyproduktion. Men det är kanske ännu viktigare att prata om gamla misstag och hur man hanterar dem. Christer Larssons mantra under åren som stadsbyggnadsdirektör var att man skulle ”hela staden”.

Vi har ju många miljöer som har byggts enligt andra principer än de som du för fram.

– Det finns ju mycket att reparera. Det som finns nu är präglat av en viss tids synsätt. Det handlar om trafiklösningar och monofunktioner. Men när vi ska förtäta städerna kan vi korrigera med det som saknas. Gör vi det på ett klokt sätt har vi möjlighet att ställa saker tillrätta, eller i alla fall kompensera. Vi har alla våra verktyg. Använder vi det offentliga rummet, mötesplatser, skolor, kultur och annat på ett klokt sätt kan vi göra städer som hänger ihop bättre.

Görs det misstag i dag som vi inte ser nu?

– Det kan man vara helt säker på.

Tidigare såg vi inte vad massbilismen betydde för klimatet, vi såg inte vad trafikplaneringen betydde för segregationen. De senaste åren har vi inte sett hur ensamhet vuxit och därmed blivit en av de största folkhälsofrågorna.

S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

Sätter man människan i centrum blir detta också en fråga om skala och om hur man bygger för att främja kontakten mellan människor, menar han – Jag tror att man skulle behöva göra ett litet omtag. Det finns mekanismer som är självgenererande som vi inte ser, som att strukturer vi har i dag genererar skillnader per automatik.

Då är vi inne på politik igen.

– Ja.

Vi är också inne i ett politiskt paradigm där människor kanske inte röstar för den typen av strömningar du lyfter fram som viktiga.

– Jag tror att det kommer att ändras.

När jag hör hur mina döttrar och deras vänner resonerar blir jag lite hoppfull.

Det finns säkert två läger och jag ser kanske inte det andra. Men jag hoppas att det finns en stor kraft i den generationen.

De växer inte upp och faller in i normen?

– Nej, det vill jag inte tro, säger Christer Larsson med ett skratt.

Men för att nå dit du vill behöver de politiska åsikter du tycker är viktiga nästan avpolitiseras och bli allmängiltiga. Man skulle i så fall behöva nå konsensus kring sådant som det finns en tydlig polarisering kring.

– Arkitektur och stadsbyggnad är politik, men det behöver inte vara höger- eller vänsterpolitik. Det handlar om värderingar och om hur man ser på människor. Jag tror att mycket handlar om okunskap. Det är fascinerande hur lite vi pratar om välfärdsfrågorna i dag.

Det är bara lag, ordning och migration.

Välfärdssystemen är egentligen Sveriges paradgren.

När samtalet är över går vi ut för att ta ett foto i den vintergrå staden. Den gestaltade livsmiljön är ruggig så här års.

Jag funderar på om det är en arkitekt eller en ideolog jag fotograferar. Christer Larsson är nog helt enkelt både och.

PROJEKT: TAKTERASS I HYLLIE, MALMÖ

25

SMART ANVÄNDNING AV ÅTERVUNNEN PLAST Återvunnen plast kan med fördel användas både kreativt, allsidigt och funktionellt.

Detta hållbara material möjliggör projekt med mycket lång livslängd, inget underhåll och ett samspel med övriga material som skapar ett spännande och annorlunda uttryck.

SPARRINGPARTNER OCH LEVERANTÖR G9 erbjuder lösningar i både landskapsprodukter och stadsrumsinventarier med fokus på en hållbar utveckling och minimalt underhåll. Vi använder noga utvalda material såsom cortenstål, hårdträ, återvunnen plast och underhållsfri EV-plast. Dessutom erbjuder vi vägledning och samarbete inom projekt, specialframställning och specifika kundönskemål.

Läs mer och bli inspirerad på www.g9.se

LANDSKAPSPRODUKTER | STADSRUMSINVENTARIER | PROJEKT & SPECIALLÖSNINGAR

S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

LANDSKAP

PARK & STADSRUM

26

TEMA: URBAN NATUR – HUMAN STAD

INNEHÅLL: Urban natur – human stad ...................................................................... 28 Visshet och förändring . ............................................................................ 34 Torg i tiden ..................................................................................................... 44 Känsligt läge .................................................................................................. 50 Vem vågar ha en vision? ............................................................................ 56

TEMA:

urban natur

27 Tankesmedjan Movium vid SLU fyller 40 år! Vad har hänt med stadens gröna offentliga rum om man blickar nästan ett halvsekel bakåt i tiden? Hur har stadsbyggnadselement som parken, landskapet, torget förändrats? Hur har samspelet mellan människorna, det gröna och det bebyggda formats, från igår till idag?

Vad ser vi om vi spanar in i framtiden?

T E M A I L L U S T R AT I O N E R : CAROLINE A XELBLOM

human stad

28

TEMA: URBAN NATUR – HUMAN STAD

Urban natur – human stad Movium föddes 1980 som ett sekretariat för den yttre miljön vid SLU. Idag är Movium en tankesmedja med mottot Urban natur – human stad. Moviums verksamhetsledare Caroline Dahl reflekterar över tiden som gått och tiden som kommer.

T E X T: C A R O L I N E D A H L

M

in stad för 40 år sedan var en stad präglad av trafik.

Funktionsuppdelad och med vardagslivet i villaförorten. På lördagen gick man på stan. Buss­resor till träningen längre bort, cykel till skolan och musik­ lektionerna. Ett stads­landskap där jag rörde mig relativt fritt trots mina tio år.

Stora grönområden flöt in i bebyggelsen.

Vad gjorde vi i de där stora parkerna?

Inte mycket vill jag minnas, ändå kände vi varje gräsplätt och buskage in i minsta detalj. Kontrasten fanns i samhällets utkant där resterna av det tidigare odlingslandskapet och skogsdungar gav utrymme för friare lek och senare också tonårsbus.

Utredning startskottet

Movium startade då, 1980, vid SLU. Startskottet var en utredning som fick titeln Mark Och Vegetation I Urban Miljö – MOVIUM. Den gjordes av Eivor Bucht, SLU, som med stöd av SLU:s dåvarande rektor Mårten Carlsson drog igång Movium – sekretariatet för den yttre miljön, och blev dess första verksamhetsledare.

S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

Efterkrigstidens och välfärdsbyggets massiva bostadsutbyggnad påkallade ett behov av reflektion kring de grönområden och parker som anlagts. Modernismens strävan efter att släppa in ljus, luft och grönska hade resulterat i naturlika planteringar och stora aktivitetsytor.

Den minskande andelen grönyta i städerna, de ökade skötselkostnaderna på grund av de stora grönytorna i de nya bostadsområdena samt ett ensidigt vegetationsval, blev föremål för livliga diskussioner bland 1970- och 80-talens landskapsarkitekter. Områden med storskaliga flerbostadshus och villamattor fick städerna att expandera på tidigare oexploaterad mark. Vi lånade det engelska begreppet sprawl för att beskriva städernas utglesning. Ett tiotal år senare skulle modellen kritiseras för att generera ohållbara transportbehov och medföra en negativ påverkan på ekosystem och naturvärden. I stadskärnorna växte gallerior fram – i stadens utkanter köpcentrum. Löptävlingar, stadslopp, blev en ny aktivitet i det publika rummet som gav en föraning om den framväxande upplevelseindustrins intåg i stadskärnan. >

29

01 01010101101 01010101011010110110 110110111010101001101010110 100010011110001010101011010101100 101101100010101010 0101010101101010101 0101101011011011011011101010100110101011010 00100111100010101010110101011001011011000101010 10 0101010101101010101010110101101101101101110101010 0110101011010001001111000101010101101010110010110110001 0101010 01010101011010101010101101011011011011011101010100 1101010110100010011110001010101011010101100101101100010101010 0101010101101010101010110101101101101101110101010011010101101000 10011110001010101011010101100101101100010101010 0101010101101010101 0101101011011011011011101010100110101011010001001111000101010101101010 1100101101100010101010 0101010101101010101010110101101101101101110101010 01101010110100010011110001010101011010101100101101100010101010 01010101011 0101010101011010110110110110111010101001101010110100010011110001 010101011010101100101101100010101010 01010101011010101010101 101011011011011011101010100110101011010001001111000101010 1011010101100101101100010101010 010101010110101010101 011010110110110110111010101001101010110100010011110 001010101011010101100101101100010101010 0101010 1011010101010101101011011011011011101010100 110101011010001001111000101010101101010 1100101101100010101010 010101010110 1010101010110101101101101

S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

30

TEMA: URBAN NATUR – HUMAN STAD

Nya lagar

Vid slutet av 1980-talet beslutas om en ny plan- och bygglag. Samtidigt antas också lagen om naturresurshushållning och den svenska riksplaneringen från 1970-talet formaliseras i ett antal hänsynstaganden – riksintressen – som ska beaktas vid all fysisk planering.

En god livsmiljö är målsättningen och hänsynstagande till allmänna intressen präglar planeringspraktiken under 1980- och 90-talen. Samtidigt bubblar nu något annat i svensk och europeisk stadsbyggnadsdiskurs – staden hamnar åter i fokus. I EU läggs en vitbok om stadens återkomst fram, i Storbritannien leder arkitekten Richard Rogers en särskild kommitté om stadens S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

renässans och i Sverige tillsätter regeringen Stadsmiljörådet med hemvist hos Boverket. Bomässorna avlöser varandra – Upplands Väsby, Malmö, Umeå, Örebro, Karlskrona, Staffanstorp, Stockholm, Helsingborg och så Malmö igen.

Nytt begrepp

Inom landskapsarkitekturen lanseras ”grönstruktur” som ett nytt begrepp som blir vedertaget av branschen vid en konferens arrangerad av Movium 1995.

Begreppet hade etablerats genom delbetänkandet ”Miljö och fysisk planering” som lades fram 1994, där Eivor Bucht var en av experterna. Nu blev parker och grönområden betraktade både som mer

31 strukturella – i betydelsen av att stadens olika grönområden behöver kopplas samman – och mer kulturella – med ett nytt intresse för stadens mindre parker och gröna rum.

Ambitionen att ge stadens offentliga rum i form av parker och grönområden högre status är tydlig. Genom att se dem som strukturerande och kulturella element läggs grunden för dagens syn på de gröna miljöerna, på den grön-blå infrastrukturen, på ekosystemtjänster et cetera. Med denna tankemodell blir det också möjligt att jämställa eller hävda stadens gröna miljöer gentemot andra strukturerande element som infrastruktur och bebyggelsestruktur i staden. Kanske är det här som grunden för landskapsarkitekten som stadsbyggare läggs? En roll som idag är lika självklar för den yrkesgruppen som för arkitekter och planerare.

Frågor i fokus

Självklart är också miljöhänsyn och frågor kring hållbar utveckling i fokus i delbetänkandet, liksom grönstrukturens stora betydelse i sammanhanget. Några år senare, 1999, fattar riksdagen beslut om att införa de svenska miljömålen och ett system kring övervakning och uppföljning. Miljöbalken tillkommer och den tidigare lagen om naturresurshushållning försvinner. Stadsbyggandet vilar därmed på två mastodontlagstiftningar: plan- och bygglagen och miljöbalken.

Men hur bra har egentligen integreringen av respektive lagstiftnings perspektiv blivit? Är det kanske så att uppdelningen i två lagstiftningar faktiskt har speglat svårigheten av att se det urbana landskapet som en integrerad helhet, sammansatt av olika perspektiv, intressen och aktörer?

Med det nyvaknade intresset för den täta europeiska staden förändras stadsbyggandet. Trädgårdsstad, blandstad och kvartersstad är nygamla ideal som präglar millennieskiftet. I alla stadsbyggnadsmodellerna är grönskan starkt disciplinerad; designen hämtas bland historiska ideal eller omsätts i strikt hortikulturella kompositioner. Det blir stillsamt och sinnligt. Innerstaden reno-

»Kanske är det här som grunden för landskaps­ arkitekten som stads­ byggare läggs?

veras, kunskapsföretag, universitet och högskolor blir motorer i en utveckling där tidigare övergivna hamn- och industriområden omvandlas till stadsdelar.

Poäng och certifiering Lokalt omhändertagande av dagvatten med öppna dagvattenlösningar debatteras. Ska de vara naturliga eller stadsmässiga – och hur stor blir den framtida skötselkostnaden? Grönskan poängsätts och certifieras som en garanti för att den levererar vad planeringen lovat.

Utifrån en tankemodell som förutsätter att de gröna miljöerna ska leverera vissa värden följer också ett konsumtionsperspektiv. Naturen, och kanske staden som helhet, förväntas producera värden som vi människor ska konsumera. Innovation och experiment kring ekosystemtjänster och urban odling etableras runt om i städerna.

Stadsmässigt utmanar dessa åtgärder dock täthetsidealen eftersom de är ytkrävande och svåra att få plats med i en allt tätare stad. Grönskan kryper upp på tak och väggar.

Visst är det spännande med innovation, men vi frågar oss också till vilken nytta – för var ska vi rekreera oss och var ska barnen få uppleva lek i gröna miljöer? Samtidigt möbleras stadsrummen allt oftare för fysisk aktivitet för vuxna som också gärna tar stadsrummen i anspråk. Innerstadens miljöer är inte längre enbart till för att fingå i, nu sportar, badar, leker och umgås vi i det publika rummet. > S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

32

TEMA: URBAN NATUR – HUMAN STAD

Plats för alla?

Men får alla plats? Är stadens offentliga miljöer verkligen till för alla, och hur skapar vi en verkligt socialt hållbar stad, frågar vi oss något decennium in på det nya århundradet. Till vårt stöd i planeringen har vi starka policydokument att arbeta framåtsyftande med: FN:s Agenda 2030 och den nya urbana agendan antagen vid Habitat III-konferensen.

Från den svenska riksdagen finns en ny arkitekturpolitik – politik för gestaltad livsmiljö – och en första riksarkitekt tillsätts för att bidra till dess genomförande.

Barnkonventionen är sedan 2020 införlivad i svensk lagstiftning.

Detta är en stark position att ha för den som ska ta ut riktningen för framtiden. Samtidigt vet vi att samhället också har stora utmaningar framför sig, såsom ökande klyftor och klimatförändringar. Här bidrar landskapsarkitekturen och landskapsarkitekterna redan till att finna nya lösningar och förhållningssätt, men mer arbete behövs.

Under 40 år

Under de 40 år som Movium funnits har det skett både små och stora förändringar i stadens utemiljö, ibland som ett resultat av branschens eget agerande utifrån nyfikenhet och utvecklingsbehov, ibland på grund av större samhälleliga förändringar och skeenden – och så kommer det naturligtvis att fortsatt vara.

En starkt bidragande orsak till förändringskapaciteten tror jag är den breda praktiknära forskningen som sker inom SLU, men också den närhet som finns mellan forskning och praktik via exempelvis Tankesmedjan Movium och andra samverkansorgan.

En av landskapsarkitekturens verkliga styrkor är att den alltid utgår från det självklara faktum att det är nödvändigt att både förvalta och utveckla. Det betyder att vi måste ta ansvar för det vi har men också att sträva efter att pröva nytt. Det är helt avgörande för vår framtid. Kanske ska Tankesmedjan Movium bejaka denna landskapsarkitekturens följsamhet och förändringsbenägenhet och lekfullt prova en annan innebörd av vår akronym MOVIUM? Låt oss se om en sådan kanske dyker upp under Jubileumsåret 2020.

Caroline Dahl är arkitekt och planeringsarkitekt och verksamhetsledare på Tankesmedjan Movium vid SLU

S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

VI FINNS ALLTID I NÄRHETEN

Behöver du mycket jord? Vi har tillverkningsplatser runt om i landet, nära så att du enkelt ska kunna beställa jord i stora volymer.

23 tillverkningsplatser, hitta den som är närmast dig på hasselforsgardenpark.se

34

TEMA: URBAN NATUR – HUMAN STAD

Visshet och förändring Vilka möjligheter har landskapsarkitekturen att bidra till en bättre samhällsutveckling? Var det bättre förr?

T E X T: A N N A L E N N I N G E R

E

n offentlig park uppstår knappast ur intet. Läge, yta, funktion och form följer som konsekvens av mer eller mind­ re uppenbara orsaker och sammanhang. Samhällets prioriteringar skiftar över tid liksom inflytandet över resurser. För inte särskilt länge sedan höll det allmänna hårt i markplaneringen. I dag är förutsättningarna radikalt annorlunda.

– Parker ska kunna så mycket i dag, säger landskapsarkitekt Emilia Molin.

Emilia Molin tog sin examen på landskapsarkitekturprogrammet vid SLU i Alnarp 2018, men har arbetat på Land Arkitektur i Stockholm sedan 2016.

Hon framhåller vikten av att kunna hantera ovisshet, att acceptera att man inte kan styra över framtiden.

S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

Fler funktioner

På krympande yta ska parken fylla allt fler funktioner: sociala, med starkt fokus på lek, och i allt högre grad tekniska, med fokus på klimat och miljö.

Klimatförändringar och frågeställningar kring anpassningar påverkar hennes uppdrag som landskapsarkitekt, särskilt tydligt har detta blivit det gångna året.

Det brittiska uppropet Architects Declare uppmanade våren 2019 världens arkitekter och arkitektkontor att ta sitt ansvar för att minska byggindustrins negativa påverkan på klimat och biologisk mångfald. Också i Sverige sluter kontor upp under appellen för att tillsammans på allvar kunna göra skillnad.

– Det är inte självklart att de anläggningar som landskapsarkitekter är med om att bygga gör klimatnytta. >

35

S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

36

TEMA: URBAN NATUR – HUMAN STAD

Det behövs verktyg för att kunna beräkna miljöpåverkan och konkret kunskap om material och byggteknik. Och kunskapen måste delas med andra, säger Emilia Molin.

Samarbete existerar

I hennes yrkesnätverk existerar en samarbetskultur mellan kontor, till exempel när olika kontor arbetar med separata uppdrag inom samma geografiska områden.

– Vi delar information och tankegångar för att försöka binda samman marken till ett bättre fungerande system när marken förvaltas av olika aktörer med liten samordning sinsemellan, säger Emilia Molin.

Vikten av att beakta ekosystemtjänster framhålls av offentliga beställare men de enskilda uppdragen berör för små ytor för att kunna lyckas. Man kan fundera över om det är så att vi nu ser början på ett skifte där kontoren tar på sig att lösa uppgifter som borde ligga på kommunen.

S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

Positiv faktor

Inställningen till ovisshet som Emilia Molin talar om kan tolkas som ett pragmatiskt förhållande till en konkret arbetssituation präglad av strukturella svagheter. Samtidigt är ovisshet en tydligt positiv faktor som utmärker en plats som starkt präglat hennes syn på landskapsarkitektur – Tempelhof i Berlin.

Landningsbanor och skyddszoner runt den år 2008 nerlagda flygplatsen utgör ett stort obebyggt område i staden.

Fälten och landningsbanorna har blivit ett av Berlins mest uppskattade friluftsområde.

Utan att vänta på formella beslut för markens framtid använder människor fältet till att springa och åka skateboard på, sola, rasta hundar eller odla. Enligt Emilia Molin finns en acceptans bland planerare i Berlin att avvakta och acceptera spontant uppkomna verksamheter. När det gäller Tempelhof samarbetar kommunens planerare med olika lokala intressegrupper medan >

Ekmansdalen är ett fint exempel på tidigare park­ ideal. Ekmansdalen ligger i centrala Karlskoga och var från början en bäckravin.

I samband med bostads­ bebyggelse omvandlades Ekmansdalen på 1940-talet till stadspark av stadsträd­ gårdsmästare Carl Fredby.

Parken rustades upp under 80-talet, och bäcken fick en ny fåra. Se även föregående uppslag.

37

FOTO: K ARLSKOGA KOMMUN

S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

38

TEMA: URBAN NATUR – HUMAN STAD

»Som att skära ut en distinkt form ur en asfaltyta och därefter överlåta åt naturen att kolonialisera den.

Landningsbanor och skyddszoner runt den år 2008 nerlagda flygplatsen Tempelhof utgör ett stort obebyggt område i Berlin. Fälten och landnings­banorna har blivit ett av stadens mest upp­ skattade friluftsområde. Foto: Helena Guiu Cervera.

S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

39

arkitektkontoret Raumlabor fungerar som kurator för att i viss mån kontrollera parkens utveckling i samförstånd mellan de olika aktörerna.

– I Jubileumsparken i Göteborg finns besläktade tankegångar. Ett antal aktiviteter startas på ett par platser och den fortsatta utvecklingen av området inspireras och utvecklas utifrån användandet.

Saknas i Sverige

I övrigt ser vi mycket lite av Berlins ”vänta och se”-inställning i Sverige. Eller acceptans för det ruffiga och oputsade.

Emilia Molin säger att många i hennes generation landskapsarkitekter uppskattar den estetik som uppstår när mindre styrda processer tillåts ta över.

– Som att skära ut en distinkt form ur en asfaltyta och därefter överlåta åt naturen att kolonialisera den.

Hon är medveten om risken att arkitekturbildade personer odlar estetiska preferenser som kan uppfattas som elitistiska. Men det estetiska uttrycket utgår ofta från praktiska och ekonomiska motiv; estetik följer av funktion. Möjligen förmedlas inte sambandet tydligt nog. Som exempel nämner hon hur studenter vid SLU i Landskapslaboratoriet, anlagt vid SLU i Alnarp, skolas i att se skönheten i planteringar som ännu bara består av små trädplantor och bestånd av sly. Den som för sitt inre kan framkalla bilden av den skog som ännu så länge står på tillväxt får andra ögon för det som konventionellt uppfattas som fult.

Som ledord

Om ”ovisshet” är betecknande för den som har merparten av sitt yrkesliv framför sig i dag kan ”förändring” användas som ledord för den som har varit verksam under fem decennier.

Eivor Bucht är professor emerita vid SLU Alnarp, där hon tog hortonomexamen 1968. Hon medverkade i den utredning som 1971 resulterade i en separat utbildning i landskapsarkitektur. När >

S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

40

TEMA: URBAN NATUR – HUMAN STAD

Tempelhof. Foto: Helena Guiu Cervera

»Därför kunde de arbeta med den för parken så viktiga fjärde dimensionen – tiden.

S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

hon påbörjade sitt yrkesliv präglades tiden av stark tillväxt och en tilltro till planering som ett övergripande och långsiktigt verktyg för god samhällsutveckling.

Den starkt standardiserade planeringsmodellen för nya bostadsområden skapade nya grönområden i en omfattning som aldrig förr – eller senare.

Parker anlades på gårds-, kvartersoch områdesnivå, och krav på dagsljus inne i lägenheterna bidrog till att det blev stora avstånd mellan huskropparna.

Trafikytor och parkeringsplatser skildes från gångstråk och skapade sammantaget stora arealer ”gröna” ytor. Delar av naturmark sparades men inte där byggtekniken krävde obehindrad framkomlighet. Planeringsdirektiven utgick från intentioner om att kostnadseffektivt bygga bra bostadsområden. Det resulterade bland annat i oöverskådligt mycket

41 parkmark – ofta på svårt kompakterad mark. Den kommunala statistiken var ofullständig; många gånger visste inte de ansvariga exakt hur stora ytor de hade att sköta.

Omstrukturering sker

Samtidigt som kommunerna hade stora markområden att hantera skedde en dramatisk omstrukturering av kommunernas parkorganisation. Väl uppbyggda parkförvaltningar slogs sönder och stadsträdgårdsmästarnas inflytande minskade radikalt. När de sammanhållna organisationerna upplöstes försvann även en mycket kompetent arbetsstyrka av parkarbetare. Parkförvaltningarna hade fyllt en viktig funktion som arbetsgivare åt människor som inte platsade på den vanliga arbetsmarknaden, men som ofta var hantverksskickliga och trogna medarbetare.

Eivor Bucht har under sina år vid SLU kunnat följa trender och skeenden inom landskapsarkitektur och parkadminist­ ration. Genom historiska återblickar har hon sett hur företeelser som naturlika planteringar, perenner, sommarblomsprogram, öppet omhändertagande av dagvatten, komposteringsinitiativ, hälsoträdgårdar och intressen för odling, stadsbondgårdar och skolträdgårdar initierats, spridits – och ibland försvunnit. >

42

TEMA: URBAN NATUR – HUMAN STAD

Tempelhof. Foto: Helena Guiu Cervera

S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

Ett riktmärke

Eivor Bucht nämner 30 år som riktmärke för vissa företeelsers återkomst. Ett exempel är naturlika planteringar som ofta kommit att förknippas med ett sätt för parkansvariga att på 70- och 80-talen tackla den stora parkarealen. På 40-talet gjordes också planteringar i parker där ett naturligt och spontant uppkommet uttryck eftersträvades.

– Då skedde det på mindre ytor och utvecklades generellt med större kompetens i växtdynamik – och resulterade i helt andra parkmiljöer än vad som blev fallet 30 år senare, säger hon.

Eivor Bucht reflekterar över tidens roll. Fram till 70-talet hade parkförvaltningarna ett samlat ansvar för att anlägga och sköta parker. Stadsträdgårdsmästarna satt på sina positioner fram till pensionen. Därför kunde de arbeta med den för parken så viktiga fjärde dimensionen – tiden. Alla klassiska parker runt om i landet har skapats under denna långsamma process.

Landskapslaboratoriet skapas under motsvarande långsamma process, men hur undervisningen där kommer att prägla framtida planteringar är för tidigt att säga.

– Ute på marknaden idag ges tyvärr små möjligheter att arbeta så långsiktigt, tillägger hon.

Ser möjligheter

Emilia Molin talar med entusiasm om landskapsarkitekturens möjligheter att bidra till en bättre samhällsutveckling.

När hon lyfter fram Tempelhof som inspirationskälla väljer hon en plats som är raka motsatsen till de små, välordnade och hårt programmerade friytor som utgör en stor del av svenska landskapsarkitektkontors uppdrag i dag.

Det är i dagsläget svårt att se hur en motsvarande plats skulle kunna accepteras här. Men kanske i en annan tappning? Som ett resultat av nya samarbetsformer?

Det är inte omöjligt, bara ovisst.

Människor Miljöer & Möten

Med barnen i fokus skapar vi mötesplatser för alla generationer. Platser i vardagen - lättillgängliga och nära.

Platser där man kan leka, träna, umgås eller bara vara. Kanske en rolig lekplats, ett inbjudande utegym eller en härlig fikaplats.

Vi anpassar varje projekt efter dina önskemål och förutsättningar. Välkommen att kontakta oss på service@hags.se

TEMA: URBAN NATUR – HUMAN STAD

P Café

44

Torg i tiden Torget – antikens agora – har alltid varit en viktig plats i staden. Men hur har torget förändrats över tid?

T E X T: K A R I N A N D E R S S O N

GALLERI

entré

45

T

enhult är en ort i Jönköpings kommun med knappt 3 000 invånare. Den stora majoriteten av invånarna bor i enfamiljshus med trädgård och garage. Där finns ett torg i form av en rektangulär plats vid en T-korsning med kullersten, konstverk och stora träd. Ett torg vars funktion idag är parkeringsplats till en Ica-butik.

Ett stenkast bort, på andra sidan korsningen, ligger Konsum med sin parkering. Vid denna parkering finns en liten kvadratisk plats med två bänkar, tre rönnar och byggnader på två sidor.

Detta är inte torget i Tenhult. Men denna lilla plats har i stort tagit över funktionen torg i samhället när det ursprungliga torget agerar parkering.

Det här är en lokal mötesplats. *** Torget var en viktig plats i staden redan i det antika Greklands städer och förblev så fram till modernismen. Det var en mötesplats, en handelsplats och en plats för offentliga samtal. Men med funktionalismens stadsplanering och nya samhällsideal skedde ett paradigmskifte utan motstycke. Bilens intåg i staden och den urbana människans förväntade nya vardagsliv förändrade stadsplanerna radikalt.

Vissa menar att det dödade stadslivet.

I mitten på förra seklet gjordes torg efter torg i svenska städer och tätorter om till parkeringsplatser. Idealet var satellitstäder som byggdes utanför den gamla staden och en upplösning av kvarter och tydligt definierade stadsrum. 1955 byggdes »Shopping« i Luleå, som brukar benämnas som världens första köpcentrum inomhus. Ralph Erskine ritade byggnaden med ambitionen att flytta in stadslivet inomhus, och konceptet spred sig till städer såväl i Sverige som i resten av världen. Stadens nya grundkitt, som nu var prio ett, var biltrafiken.

I boken Urbanismer skriver landskapsarkitekten Thorbjörn Andersson att torgen inte längre hade en roll att spela i svenska städer i början av 80-talet. Torghandeln hade konkurrerats ut av decentraliserade köpcentra och torgen fungerade som social mötesplats mest för dem som då kallades A-laget.

Han menar att ingen trodde det var möjligt med ett rikt stadsliv i Sverige – det är för kallt. Såg man en vuxen person sitta på en parkbänk tog man cyniskt för givet att något inte var som det skulle.

I slutet av 70-talet fanns bara en enda uteservering i Stockholm, en pizzeria på Mynttorget.

Mycket har hänt sedan dess. Nu finns över 2 000 uteserveringar i Stockholm under sommarmånaderna.

Och i svenska städer och tätorter byggs återigen torg. Som miljöer för vistelse, rekreation och vila. Idag konkurrerar inte städerna längre med varandra om inflyttande människor och nya företag genom parkeringsplatser utan genom att vara en attraktiv plats för människor.

Stadslivet har blivit en markör inom marknadsföring och torget är den centrala platsen för detta skådespel.

Till viss del har vi välkända namn som Jacobs, Gehl och Florida att tacka denna utveckling för. Eller beskylla den för. *** I början av 1980-talet var det få som lyssnade till den amerikanska urbanisten Jane Jacobs ideal om stads- och gatuliv, som hon lanserade under 1960-talet.

Men sedan dess har hennes idéer vunnit allt mer mark och under de senaste decennierna har de i princip blivit rådande.

Storstaden har under den här tiden lockat till sig nya invånare som lagt sig till med livsstilar där de offentliga rummen fått stor betydelse. 2004 gav Boverket ut skriften Hållbara städer och tätorter i Sverige där man uppmanar till ut- > S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

TEMA: URBAN NATUR – HUMAN STAD

GALLERI

S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

entré

veckling och förstärkning av befintliga stadskärnor. Torg, hävdas det, behöver ett ökat utbud av kultur och mötesplatser för att höja den sociala och kulturella livskvaliteten.

Den täta stadens kvartersstruktur är, efter decennier i kylan, återigen idealet.

Gunilla Lindholm, landskapsarkitekt och forskare vid SLU, tycker sig mycket riktigt se att det i början av millenniet uppstår en ny funktion för torget som ”finrum i den kreativa staden”, att de idéer som lanseras av Richard Florida, professor vid Martin Prosperity Institute, universitetet i Toronto, i boken Den kreativa klassens framväxt (2002), fått fäste och börjat ge avtryck i stadsrummet.

Richard Florida, av kritiker ibland kallad för ansiktet för gentrifiering, säger själv i en intervju från 2017 att vi måste utveckla ett nytt narrativ för stadsförnyelse som inte bara handlar om den kreativa klassen och kluster för innovativ tillväxt, utan som handlar om att inkludering också är en del av en stads attraktionskraft. Detta som svar på att hans tidiga idéer om att utveckla städer för den kreativa klassen har visat sig gynna de redan rika, främst vit medelklass, och elda på fastighetsspekulation.

De problem som hans metoder skulle lösa har bara omlokaliserats från innerstaden till städers ytterområden.

Café

»Vissa menar att det dödade stadslivet.

P

46

47

Men hursomhelst: Torget fick sin renässans! Men det nya millenniets torg fyller inte riktigt samma syften som torgen före modernismen. Torg är fortfarande en mötesplats, absolut, i allra högsta grad. Stora torg i större städer spelar fortfarande en viktig roll som plats för protester och demonstrationer.

Men torget är knappast längre en viktig handelsplats. Snarare en handelsvara. För på 2000-talet ska staden säljas.

I boken Stad till salu skriver förfat-

entré

***

tarna: ”Under senare år tycks andra idéer om det offentliga rummets värden ha tagit över i stadspolitiken. Stadens rum ses som en resurs för att, inte sällan i samverkan med privata intressen, sälja staden utåt i en global konkurrens med andra städer. Staden görs till ett varumärke, den är till salu.” Statsvetaren och forskaren Susan S. Fainstein beskriver några år tidigare hur investeringar i upprustning av torg och offentliga rum ofta är kopplade till ambitioner om att öka fastighetsvärden och attrahera företag och turister. Ekonomiska värden går före sociala och målgruppen är inte lokalbefolkningen.

Det är en utveckling som rimmar dåligt med idén om att torget ska ha en vardaglig och politisk funktion som en plats där samhällets konflikter och ojämlikheter synliggörs. Det är en vanlig föreställning och ett ofta framfört argument för offentliga platsers värden – att de är platser där vi människor lär oss demokrati och tolerans, där vi kan se och möta människor som inte är som vi, som får oss att förstå att olika anspråk har mötts i skapandet av platsen och att kompromisser har gjorts.

Torget är en plats för alla. På lika villkor.

Det är> såklart en fin vision för fram-

GALLERI

Kanske, menar Gunilla Lindholm, var den funktion torget kom att få i början av 2000-talet ett uttryck för en förändring av synen på torget, från uppvisande av makt och ståt fram till 1700-talet till en demokratisk arena förknippad med arbetarrörelsen med start under 1800-talet, till att hamna i något slags ”limbo” efter antikärnkraftsdemonstrationerna – vilket råkade inträffa samtidigt som övergången från socialdemokrati till nyliberalism på 1980-talet. Torget blev då ”lite av varje” – en scen för blåsorkestrar och clowner, marknadsplats för grönsaker, hantverk och skräpprodukter, uppställningsplats för årliga tivolin eller firanden av olika slag. Och, inte minst, parkeringsplats.

Café

P

S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

48

TEMA: URBAN NATUR – HUMAN STAD

»I slutet av 70-talet fanns bara en enda uteservering i Stockholm, en pizzeria på Mynttorget.

tiden men också en som osynliggör de olika villkor som begränsar stadens invånares rörlighet och platstagande, menar Margaret Crawford, professor i arkitektur vid UC Berkeley. Att – likt den danska arkitekten Jan Gehl – räkna hur många människor som använder ett torg och sedan använda det som bevis för att platsen är lyckad menar hon ger en en­ sidig bild som bortser från perspektiv som makt, olikhet och mångfald.

Man kan hitta design på dagens torg som speglar detta. Det kallas ofta exkluderande design och har just det syftet – att exkludera en viss medborgargrupp.

Den typen av design uppfattas sällan av dem som inte ska se den, men den är

S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

mycket tydlig för de människor den riktar sig till: de som av en vit medelklass upplevs som oönskade, de som saknar konsumtionskraft, de som inte hjälper till att sälja staden. *** Den kvadratiska platsen med rönnar och bänkar bredvid mataffären i Tenhult må skilja sig i både storlek och ambition från mer omtalade torg som Sergels Torg i Stockholm, där demonstrationer som influerar nationell politik ofta tar plats, eller det spatiösa Stortorget i Karlskrona, byggt enligt barockens ideal för att manifestera Sveriges makt under stormaktstiden. Men för vardagslivet i Tenhult fyller den en viktig funktion.

2020 byggs, hyllas och frodas torget.

Från att ha lösts upp av funktionalismens planerare är torg åter ett prestigefyllt gestaltningsuppdrag för landskapsarkitekter och ett givet element i nya stadsplaner. Om det får behålla sin återvunna ställning i århundraden framöver återstår att se.

50

TEMA: URBAN NATUR – HUMAN STAD

Känsligt läge STAD tog tåget till Karlstad, en deltastad mellan Klarälven och Vänern, starkt präglad av landskapet. Hur mycket får vattnet styra staden?

TE X T & FOTO: ANNA LENNINGER

R

iktigt vattennära lägen ansågs länge vara lämpade för diverse störande verksamheter, inte för flerfamiljsbostäder. Men från början av 1990-talet blir ”sjöstaden” och den direkta kontakten med vatten ett allt starkare ideal. På grund av läget mellan Klarälven och Vänern måste Karlstad ha hög beredskap för översvämningar, men också här sker bostadsbyggande vid vatten.

– För att få bostadsköpare att våga satsa på dyr nyproduktion efter lågkonjunkturen på 1980-talet behövdes något nytt – något exceptionellt, säger Jonas Zetterberg, planchef i Karlstads kommun.

På golvet i receptionen hos Stads­ byggnads­förvaltningen i Karlstad ligger ett rektangulärt utsnitt av staden i form av ett flygfoto reproducerat på en matta.

Klarälvens östliga gren löper som ett mörkbrunt band genom bebyggelsen.

S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

Byggt på delta

Fotot visar tydligt hur sand och silt sedimenterar och sandbankar bildas där vattnets hastighet minskar. Karlstad är byggt på deltat som bildats av det material som älven under årtusenden fört med sig på sin väg från de norska fjällen till Vänern. Som flygfotot visar pågår processen oförtrutet parallellt med olika mänskliga ingrepp för att styra älvfåran och bemästra vattnet.

I gränszonen mot Vänern blir sedimentationsprocessen och de nya landområdena som därmed bildas extra tydliga. När älven muddrats för båttrafik och flottningsleder har muddermassor >

51

S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

52

TEMA: URBAN NATUR – HUMAN STAD

och andra utfyllnadsmaterial använts för att förstärka sedimentationsprocessen och bygga nytt land mot sjön.

Hamnen vid älvens mynning spelar inte längre samma viktiga roll för utskeppning av råvaror och industriprodukter som förr, men den är ett verksamt logistikcentrum. Delar av kustzonen är fortfarande planlagda som industrimark.

Men precis som i många andra orter är det vattennära numera attraktivt för bostadsbyggande.

Inre hamn

Malin Hedlund är översväm­ ningssamordnare i Karlstad.

Inre hamn är gästhamn för fritidsbåtar men också namnet på ett bostadsområde sprunget ur ett planprogram från 1991.

Hamnen är utformad som en kanal mellan utfyllnadsområden och har kontakt med både Klarälven och Vänern.

Att den stora sjön ligger 500 meter från hamnens innersta del syns inte – av tradition har bostadsbebyggelsen vänt sig bort från den tyngre verksamheten i den yttre hamnen.

Innerst i Inre hamn finns arkitekt Stig Floréns 42 meter höga byggnad för Löfbergs kafferosteri från 1960 och längre ut framträder delar av stadens årsringar i form av tidstypisk arkitektur från 1900-talets början och framåt. När planeringen av bostadsområdet Inre hamn påbörjades låg diverse verksamheter och industrier mellan bostäderna och vattnet. Idag ser det nästan ut som Wingårdhs Arkitekters 21 våningar tunga

bostadshus från år 2013 vilar på en flotte invid älvstranden. Utom synhåll, bortom Vågmästarbron och i direkt anslutning till Vänern, färdigställs bostäderna i Yttre hamn. Staden fortsätter att växa utåt sjön.

Insikten växer

Samtidigt som bostäder i direkt anslutning till vatten blivit allt vanligare växer insikten om de problem som lägena innebär. År 2000 drabbades Värmland av stora översvämningar vilket bidragit till att stat, regioner och kommuner börjat uppmärksamma och gripa sig an frågan.

Sjögången, Karlstad Bostäders 12 flytande bostäder på Mariebergsvikens vatten, blev ett svar på nya planeringsförutsättningar.

Karlstads kommun antog ett över­­ sväm­nings­program 2010 och inrättade en tjänst som över­svämnings­ samordnare med uppgift att bevaka frågor kring över­svämningar orsakade av flödena i Klarälven och Vänern.

Tjänsten är placerad på teknik- och fastighetsförvaltningen och innehas av Malin Hedlund som är geovetare med klimatinriktning.

– Älvens översvämningsförlopp är snabbt och kraftfullt, men klingar också snabbt av. Vänern stiger långsammare.

Men när vattnet stiger och ger upphov till översvämning tar det längre tid för det att försvinna, säger hon.

Olika scenarier

Hon visar några av alla de kartor som används som planeringsunderlag och som visar hur kommunen påverkas vid olika scenarier utifrån vattenflöden och vindförhållanden. Det blir uppenbart hur lågt Karlstad och även andra orter i kommunen ligger och att stora delar riskerar att drabbas av översvämning. Översvämningsskydd i Skåre norr om Karlstad, invallning av Klarälven för att skydda sjukhuset, och översvämningsskyddet vid

S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

53

På pontoner i Mariebergsviken finns tolv attraktiva hyresrätter.

Vågmästarbron är kostsamma men nödvändiga åtgärder.

Malin Hedlund förklarar hur fundamenten för översvämningsskyddet från 2016 vid Vågmästarbrons brofäste där Klarälven rinner ut i den yttre hamnen fungerar. Om Vänerns vatten stiger över en viss nivå kommer stora balkar att transporteras från ett närliggande förråd och fogas samman till en barriär för att hindra att sjövatten pressas upp mot bebyggelsen. För att inte Klarälvens vatten på andra sidan ska dämmas upp av barriären finns en pumpstation för att pumpa ut vattnet till sjösidan. >

»Det blir uppenbart hur lågt Karlstad och även andra orter i kommunen ligger och att stora delar riskerar att drabbas av översvämning.

S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

54

TEMA: URBAN NATUR – HUMAN STAD

Fel mark?

Jonas Zetterberg är planchef i Karlstad.

Kan barriären vid Vågmästarbron ses som en indikation på att staden bygger bostäder på fel mark?

– Karlstad har behov av nya bostäder.

Den centrala staden förtätas visserligen men de bostäderna täcker inte behovet.

Jordbruksmark får inte bebyggas, biotopskyddet är starkt för naturmark och strandskyddet berör stora arealer i en kommun med så här mycket vatten.

Att bygga på mark i översvämningsläge kan därför vara motiverat, säger Jonas Zetterberg.

Tekniska åtgärder som vid Vågmästarbron kan vara en del av lösningen, tillägger han.

– Det som byggs idag tar redan från planeringsstadiet höjd för översvämning på ett helt annat sätt än vad som gjordes för bara ett par år sedan.

Jonas Zetterberg anser att Karlstads kommuns översvämningsprogram från 2010 är bättre än den Tillsynsvägledning avseende översvämningsrisken som Boverket tagit fram och som nu är styrande för länsstyrelsens tillsyn. Kommunens program vilade på ett mer gediget underlag än statens vägledning som han upplever som alltför generell.

Anpassa byggnation

Kommunens program utgick från att anpassa byggnation så att inte vitala strukturer drabbas vid ett värsta tänkbara scenario som beräknas kunna uppträda högst vart tvåhundrade år.

Denna nivå används vid ombyggnation och förtätning i den centrala staden.

Boverkets vägledning föreslår en så kallad 10 000-årsnivå som dimensionerande nivå. Den bygger på det största beräknade vattenflöde som uppskattas kunna uppstå en gång per 10 000 tillfällen med höga vattennivåer och benämns HBF – högsta beräknade flöde.

Jonas Zetterberg är starkt kritisk till att fastställa dimensioner utifrån ett

S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

10 000-årigt perspektiv. Han anser att nivåerna utgår från osäkerhet snarare än kunskap.

Plan- och bygglagen ger länsstyrelsen rätt att ändra kommunala beslut i ärenden som berör hälsa och säkerhet – vilket omfattar åtgärder för att förhindra översvämning. Boverkets tillsynsvägledning är endast rådgivande men länsstyrelsen har valt att följa den istället för kommunens egen översvämningsplan som man följde tidigare. Jonas Zetterberg tycker att förhållningssättet komplicerar processerna.

Låter uppgiven

Planchefen låter lätt uppgiven när han listar restriktioner som i ökande grad griper in i kommunens processer och övertrumfar planmonopolet. Intentionerna i PBL och miljöbalken är goda men enligt Jonas Zetterberg löses många frågor bättre i detaljplaneskedet än genom generell lagstiftning.

Längs delar av Klarälvens västra förgrening har en vall byggts för att skydda sjukhuset enligt HBF-nivån.

Vallen kröns av en cykelbana och får på så vis också en vardagligt användbar funktion.

– Men att planera all bebyggelse för att klara HBF är inte ekonomiskt hållbart med tanke på den låga risken, säger Malin Hedberg. Även järnvägen är en viktig samhällsinstitution som kräver skydd – men i 10 000 år?

Naturligtvis är det fel att tolka den dimensionerande nivån så bokstavligt.

Men på väg till tåget är det oundvikligt att fundera över alla de överväganden och avvägningar som utgör det vi kallar samhällsplanering.

Allt medan Klarälven flyter på genom ett landskap den är med om att bygga upp och bryta ner. Och har så gjort sedan senaste istidens slut för si så där 10 000 år sedan.

55

»Men precis som i många andra orter är det vattennära numera attraktivt för bostadsbyggande.

S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

56

TEMA: URBAN NATUR – HUMAN STAD

Vem vågar ha en vision?

1980 är ett årtal som kan ses som en vändpunkt då ekonomi ersatte vision, konstaterar Lena Jungmark. Är vi redo för en ny vision om en barnvänlig stad?

Samhällsekonomi och politik gör på 80-talet en tvär gir mot nyliberalism och i förlängningen new public management. Nu uppstår begreppet yuppies, ( young upwardly progressive entrepreneur), business sätts på piedestal och beställare-utförare-modellen sjösätts i kommunal verksamhet. Detta var något helt nytt! Komna ur 50-talets prydliga kärnfamiljsideal hade vi just fått erfarenhet av 60-talets aktivism för att landa i 70-talets softa unisexideal där barn var viktiga samhällsmedborgare.

Hur planerades det för barn i staden under dessa våldsamma svängningar?

Hur avspeglades normer kring familj, uppfostran och lek i stadsplaneringen?

Och hur kommer det sig att just 80-talets affärsmodell visat sig så livskraftig att den än idag är norm? Var visionernas tid över?

Vi vet att barn aldrig kommer att bli en ekonomisk vinstaffär. Vi vet också att alla medborgare, även de som har det bäst förspänt, gynnas av ett jämlikt

S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

samhälle. Vi är konstruerade så – vi ser på varandra med empati. Alltså mår vi allihop bättre om alla barn har en hyfsad uppväxt, miljö och skolgång.

1950 var en procent av barnen i Sverige inskrivna i barnomsorg. De flesta barn lekte på lekplatser nära hemmet, övervakade av mammor som oftast var hemmafruar. Förutom bostadsnära lekplatser fanns bemannade bygglekar och parklekar i flera städer. 60-talet blev miljonprogrammets decennium. Bostadsbyggandet antog industriell skala och ökad biltrafik möttes med generösa trafikseparerade grönytor för lek, sport och kommunikation till fots och på cykel.

För barns vidkommande framstår 70-talet som guld. Intresset för barns lek och aktiviteter är stort, staten tar på sig ledartröjan och utreder barns utemiljö, publicerar Bostadens grannskap, stiftar lagar om jämlik föräldraförsäkring och ålägger alla kommuner att ordna förskola för alla barn. Drygt hälften av mammorna har nu lönearbete, och 10 procent av barnen är inskrivna i förskoleverksamhet.

Lekplatser anläggs på löpande band, med standardutrustningen sandlåda, gungor, rutschkana och klätterställning.

Barn kan självständigt röra sig i bilfria parkstråk mellan bostad, skola och kompisar. Ett statligt Lekmiljöråd inrättas för att förbättra lekmiljöerna i miljonprogramsområdena. >

57

S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

58

TEMA: URBAN NATUR – HUMAN STAD

Med 80-talet svalnar intresset för barn och lek. Rekommendationerna för lekplatsers placering, storlek och innehåll försvinner när PBL införs 1987 och kommunerna får planmonopol.

Prefabmarknaden för lekutrustning får ett uppsving, samtidigt som stadsbyggnadsidealen skiftar till tätt och lågt. Lekplatserna blir mindre och kopplas inte självklart ihop med bilfria parkstråk.

90-talet ger oss en EU-standard för lekredskap – på många håll missförstådd och missbrukad. I dess kölvatten följer osäkerhet och rädsla hos fastighetsägare. Ingen vill riskera att bli stämd och uthängd i pressen som ansvarig för lekplatsolyckor! Lekmiljörådet, under 80-talet ersatt med Barnmiljörådet, ombildas till en ny myndighet, Barnombudsmannen, som inriktar sig på barns sociala och medicinska rättighetsfrågor.

Det finns flera skäl till att barns lek faller mellan stolarna. Förskolan får sin första läroplan. Inte lekplan. Utvecklingen fortsätter åt samma håll in i det nya millenniet.

Decenniet vi just lämnat har skakat grundvalarna för vår existens och livsstil. I Sverige, ett land som tros komma lindrigt undan effekterna av en klimatkris, planeras det nu för mer grönska och ekosystemtjänster i förebyggande syfte.

Med lite klokskap kan barn och unga få fördelar av det nya planeringskonceptet.

Barn är återigen på agendan då barnkonventionen inkorporerats i svensk

S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

lagstiftning – även om osäkerheten är stor om vad detta kommer att betyda i praktiken. Flera myndigheter har fokus på barn och unga genom den nya arkitekturpolitiken gestaltad livsmiljö.

Kanske är en ny vision på väg upp vid horisonten?

Som medarbetare i en tankesmedja är det på sin plats att ha visioner. Min vision är ett samhälle som vågar ha en vision. Stadsplanering ska ge goda förutsättningar för hälsa, välmående och samhörighet. Min vision är att vi inom kort har ett nytt stadsbyggnadsideal där kultur, natur och mellanmänskliga möten prioriteras för samhörighet, kreativitet, lek och tillit. I den visionen ryms alla medborgare. Självklart även barn och unga.

Det är inte omöjligt eller löjligt att ha en vision. Det är nödvändigt. För utan vision står vi oss slätt mot de krafter som enbart ser till numerära värden, checklistor och kvalitetskontroller.

Däri ryms inga visioner och samhällsutvecklingen blir som ett rö för de starkaste vindarna.

Det har 80-talet lärt mig.

LENA JUNGMARK

Lena Jungmark är nationell koordinator för barns och ungas utemiljö, Tankesmedjan Movium vid SLU

59

Nästa nummer: STAD nr 29 Rörelserikedom är ett uttryck i tiden – vad betyder det?

Och hur går stadsplanering för rörelserikedom till?

S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

nkel.se

59°12’58.84”N 18°9’5.87”E – Skogås

Våra showroom.

Inte som andras.

Nu visar vi Xeon strålkastare från Frankrike på koniska stålstolpar från Finland vid en ljusbadande skolgård i Skogås. Det finns varken bubbel, goodiebags, eller goda snittar (såvida du inte tar med dig egna). Vad som däremot finns är verkligheten och en utomhusbelysning av högsta kvalitet, från två av våra ledande varumärken Eclatec och Tehomet.

Varmt välkommen till Östra Grundskolan så får du se.

Det bästa inom offentlig belysning.

ARKITEKTURAKADEMIN & SLU LANDSKAP

IN T RODUK T ION

Utmaningar och möjligheter ”Politik för gestaltad livsmiljö” lyfter fram gestaltningens betydelse för människors livsmiljö och slår fast att ”arkitektur, form och design ska bidra till ett hållbart, jämlikt och mindre segregerat samhälle med omsorgsfullt gestaltade livsmiljöer”. Där framhålls även gestaltningens roll i arbetet med vår tids mest brinnande samhällsutmaningar som klimatförändringar, ojämlik hälsa och segregation.

Det perspektiv som utgör kärnan i den nya politiken ska nu implementeras i hela Sverige, tillgängliggöras på kontor och i förvaltningar, hos byggnadsnämnder och exploatörer.

Om implementeringen ska lyckas måste arbetet både ha kunskaps- och genomförandefokus. I Sverige har vi idag kunskap, där den samlade gestaltningskompetensen inom landets arkitektutbildningar verkar för en ökad kvalité och hållbarhet i samhällsbyggandet. Dock är länken mellan kunskap och genomförande svag i Sverige. Det beror bland annat på att akademi och bransch alltför ofta står långt ifrån varandra i samhällsbyggandet. Akademi och bransch måste alltså kroka arm i implementeringen av ”Gestaltad livsmiljö”. Och vi behöver, på alla nivåer, arbeta för att utveckla nya metoder och tillskapa medel för att möjliggöra sådan samverkan.

Dialogforum för gestaltad livsmiljö är ett forum som vill stötta arbetet med att implementera arkitekturpolitiken. Initiativet har tagits av Arkitekturakademin

tillsammans med SLU Landskap för att lyfta betydelsen av gestaltningsfrågor och -kompetens i samhällsbyggandet, allt för att värna om gestaltningens och arkitektutbildningarnas roll i uttolkning och implementering av ”Gestaltad livsmiljö”.

I följande del i STAD bidrar vi med vårt perspektiv på de förändringar som vi nu står inför – både utmaningar och möjligheter, såväl inom akademin som i praktiken.

ARKITEK TUR AK ADEMIN & SLU L ANDSK AP

ARKITEKTURAKADEMIN OCH SLU LANDSKAP …

Arkitekturakademin är ett nätverk som bildades 2009 av de fyra svenska professionsutbildningarna i arkitektur vid LTH, KTH, Chalmers och Umeå universitet, med syfte att fungera som en förenande kraft för forsknings- och undervisningsmiljöer inom arkitekturområdet. Målsättningen är att stärka arkitekturforsk­ ningen och -utbildningarna i arbetet med hållbart samhälls­ byggande och i de förändringar som sker inom arkitektur­ profe­ssionen, samt stödja nationellt och internationellt nät­verks­byggande. Arkitekturakademins kärnfrågor fick politisk förankring i maj 2018, när Sveriges riksdag antog propo­sitionen ”Politik för gestaltad livsmiljö”.

SLU Landskap är en samlande kraft inom ämnet landskap och fungerar som en tvärinstitutionell plattform för samverkan och gemensam profilering av landskapsämnet inom SLU. Det är en av de största miljöerna för forskning och undervisning inom landskapsarkitektur i Europa.

S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

61

62

ARKITEKTURAKADEMIN & SLU LANDSKAP

Omsorgsfull gestaltning skapar hållbarhet Hållbarhet och gestaltning hänger tätt samman. Ser vi förbi kortsiktiga kalkyler och stuprörsfrågor och riktar blicken mot långsiktigt hållbara städer och samhällen blir detta en självklarhet, skriver riksarkitekt Helena Bjarnegård.

R

iksdagens mål för gestaltad livsmiljö lyder: ”Arkitektur, form och design ska bidra till ett hållbart, jämlikt och mind­re segregerat samhälle med omsorgsfullt gestaltade livsmiljöer, där alla ges goda förutsättningar att påverka utvecklingen av den gemensamma miljön”. Det står även att: ”Det ska uppnås genom att hållbarhet och kvalitet inte underställs kortsiktiga ekonomiska överväganden”.

Riksdagens mål och regeringens proposition ”Politik för gestaltad livsmiljö” ger er som arbetar med stadsbyggnad, arkitektur, design, konst och kulturarv stöd och argument. I propositionen förklaras varför omsorgsfull gestaltning i planering, byggande och förvaltning är viktigt. Grundläggande perspektiv är att utveckling av vår byggda miljö ska användas som verktyg för att skapa ett hållbart samhälle och att människan ska sättas i centrum.

Men vad är då omsorgsfull gestaltning? Redan för 2 000 år sedan pratade

S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

Vitruvius, Roms stadsarkitekt, om att all byggnadskonst skulle byggas med hänsyn tagen till hållbarhet, ändamålsenlighet och skönhet. Det var först när alla delarna hade integrerats i utformningen som man hade lyckats. Nu för tiden pratar vi även om att få ihop gammalt och nytt och om att bygga och utveckla miljöer så att de blir klimatneutrala, energismarta och hälsosamma.

Ny teknik ska få rum såväl som nya livsstilar, och många ska ha fått påverka innehållet genom dialog och delaktighet. När vi arbetar med utveckling av våra städer och samhällen behöver vi vara många med olika kompetenser som arbetar tillsammans. Uppgifterna är för komplexa för att någon ska klara detta på egen kammare. Det räcker dock inte med en rad experter på dialog, teknik och ekonomi. Det behövs gestaltningskompetens – någon som håller i pennan när orden ska översättas till fysisk form.

Att gestalta våra livsmiljöer är en svår konst. >

63 Helena BjarnegĂĽrd, riksarkitekt.

Foto: Hanna FranzĂŠn

S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

64

ARKITEKTURAKADEMIN & SLU LANDSKAP

N

Ett av de viktigaste värdena som om­ sorgsfull gestaltning kan ge är känslan av sammanhang, skriver riksarkitekt Helena Bjarnegård. Foto: Hanna Franzén

»Det behövs gestaltnings­ kompetens – någon som håller i pennan när orden ska översättas till fysisk form.

S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

är vi väl lyckas kan en miljö ge samhället stora värden och bidra till hållbarhet i många dimensioner samtidigt. Det är ekologiska värden, som att själva platsen kan hantera klimatförändringar och bidra med biologisk mångfald. Det är sociala värden som skapas när vi lyckats göra platser och byggnader attraktiva, härliga och funktionella. Forskare har i en rad studier visat på att omsorgsfullt gestaltade miljöer kan ge hälsovinster och även påverka vårt beteende på ett positivt sätt. Ett av de viktigaste och kanske mest svårmätbara värdena som omsorgsfull gestaltning kan ge är känslan av sammanhang. Att vi känner oss trygga och hemma i en byggnad eller på en plats och kanske till och med känner oss stolta över den. Ekonomiforskare visar på att det är just dessa ekologiskt och socialt värdefulla stadsmiljöer som ger långsiktiga samhällsekonomiska vinster.

Gestaltningsuppgiften består av att rumsligt organisera och utforma en miljö så att den som helhet svarar upp mot en rad krav och önskemål, inte minst att den ska vara härlig att vistas i.

Detta är en värdeskapande process och det är våra och framtida generationers livsmiljöer som skapas och utvecklas.

För att dessa miljöer ska vara långsiktigt hållbara behöver vi tänka att kvalitet och hållbarhet inte får underordnas kortsiktiga ekonomiska överväganden, precis som det står i riksdagens mål för gestaltad livsmiljö. En miljö är bara hållbar om den är omsorgsfullt gestaltad och en miljö som vi som kan vara stolta över – stolta över länge.

HELENA BJARNEGÅRD

Helena Bjarnegård är riksarkitekt, Boverket

Bevattning & Fontän

Vi ställer ut på Publika Parker och Stadsrum Lund 23:e april 2020 Välkommer till vår monter och prata bevattning, fontäner och dimma

BVK

BEVATTNINGSKONSULT AB

Box 740 , 182 17 Danderyd 010-179 40 00 , info@bvkab.se , www.bvkab.se

66

ARKITEKTURAKADEMIN & SLU LANDSKAP

Husen är bara mellanrummen mellan platser Landskapet är förutsättningen för städers tillkomst och framtid, skriver Lars Johansson, landskapsarkitekt och prefekt vid SLU i Uppsala.

V Lars Johansson, SLU. Foto: Håkan Mattsson

S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

ad är stadslandskap för dig?

För mig är det landskapet och människan, i kombination. I min födelsestad Uppsala är det Fyrisåns möte med Uppsalaåsen som gav förutsättningarna för den handelsplats som utvecklades till Uppsala.

I stadslandskapet sätter människan olika avtryck mer eller mindre tydligt, till exempel av olika typer av byggnadsverk, hus och vägar. Jag ser husen som mellanrummen mellan platserna i en stad och med det menar jag att placeringen av bebyggelsen och anpassningen till landskapet har stor betydelse för hur stadens platser uppfattas och används. Stadens torg, gator, parker, skogar, berg, sjöar och stränder är också mer eller mindre medvetet gestaltade och alla platser är påverkade av människan. Dessa platser är stadens gemensamma arena, det offentliga rummet.

Det offentliga rummet och städer är aldrig färdiga och de förändras hela tiden.

Hur kommer stadslandskapet och de offentliga rummen att gestaltas och förändras i framtiden? Hur vill vi att de ska gestaltas och utvecklas? Vi har idag kunskap om vad människor uppskattar i sin vardagsmiljö utomhus och det finns mycket­

kunskap om grönskans betydelse för människors välbefinnande och de tjänster som grönskan bidrar till, till exempel sänkning av temperatur och produktion av koldioxid. Varför märks inte det i dagens stadsbyggnad? Bygger vi verkligen mänskliga miljöer och platser idag? Har vi ett helhetsperspektiv? Bygger vi för skönhet? Skapar vi miljöer där vi kan släppa ut våra barn? Är det drägligt där vi bor?

Med Sveriges nya arkitekturpolitik för gestaltad livsmiljö har vi nu tillsammans möjlighet att utveckla framtidens stadslandskap för att skapa mer humana städer och implementera den nya politiken.

Vi ser idag en ökad programmering av våra offentliga ytor, de blir mindre till storlek, ska fylla många behov vilket ger mindre flexibla platser. Våra lekplatser har blivit så förutbestämda och kontrollerade att forskarna nu varnar för att de är för säkra för barns bästa. Vi har alltså skapat så statiska miljöer att barn inte utmanas och inte lär sig hantera risker och det ger minskad fysisk aktivitet och påverkar därmed barns både fysiska och psykiska hälsa.

Folkhälsa diskuteras återigen. Ett pågående forskningsprojekt vid SLU, Välfärdens landskap och den täta staden, belyser hur planeringen mellan >

67

Landskapet formar staden.

San Francisco. Foto: Lars Johansson

Christo och Jean Claudes in­ stallation The Floating Piers 2016, Iseo, Italien. Foto: Lars Johansson

S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

68

ARKITEKTURAKADEMIN & SLU LANDSKAP

Trädgårdsföreningen, Göte­ borg, en sommardag, plats för människan! Foto: Lars Johansson

Nytorget Stockholm, med plastgräs … är det dräg­ ligt där vi bor? Foto: Lars Johansson

»Bygger vi verkligen mänskliga miljöer och platser idag?

S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

1960 och 1980 aktivt användes för att skapa välfärd och välmående och hur detta välfärdens landskap har omvandlats och omförhandlats. Projektet vill belysa hur detta välfärdens landskap kan utgöra en resurs för vår tids stadsliv.

Jag är övertygad om att våra gator kommer att ha ett helt annat uttryck inom en snar framtid. Menar vi allvar med att vi bygger en stad för människor behöver ytan för bilar i de offentliga rummen minska avsevärt samtidigt som vårt förändrade klimat gör det nödvändigt att få in mer grönska på gator och platser som idag saknar vegetation. Ny grönska behöver få förutsättningar att leva länge och idag händer det mycket inom området som är intressant. Det behövs dock mer kunskapsuppbyggnad och spridning av den kunskap som finns.

Den digitala utvecklingen skapar nya sätt för folk att vara med och påverka

förändringar i det offentliga rummet, både tillfälliga och permanenta. Vi ser redan nu andra typer av medborgarmedverkan. Men det finns utmaningar – hur får vi med allas röster? Jag bedömer att vi behöver mer kunskap även här och att digitaliseringen i förlängningen kommer att förändra arbetssättet för de som ansvarar för gestaltning och förvaltning av dagens offentliga rum.

Det offentliga rummet har på senare år också blivit mer individuellt, männi­ skor är till exempel upptagna i sina mobiltelefoner även i det offentliga rummet.

Det betyder att i princip de flesta har tillgång till en kamera. Vilket i sin tur leder till att vi blir alltmer övervakade av varandra. Kan vi då hävda att stadslandskapet är offentligt? Hur ser vi på individuella rum kontra offentliga rum?

För mig handlar det offentliga stadslandskapet om att det ska ge plats för många olika uttryck och användningar samtidigt som det kan spegla samhället och dess konflikter. Och det måste finnas plats för det oväntade. När jag jobbade som stadsträdgårdsmästare i Göteborg publicerades en artikel i GT där folk fick berätta om sina favoritplatser i Göteborg. Då nämnde en person de hemliga kojorna i Slottsskogen. Det gladde mig att det fanns utrymme för hemliga rum i stadslandskapet och jag hoppas att det gör så även i framtiden.

Jag är övertygad om att vi måste höja statusen på förvaltningen av stadslandskapet. Det är ett stort resursslöseri att inte ta hand om det vi har och det som vi bygger nytt. Det gäller både byggnader, infrastruktur och grönstrukturen. Vad det gäller förvaltningen av de offentliga ytorna handlar det om allt från att uppdatera statusen hos de som sköter våra offentliga rum till att alla led i förändringen av våra stadslandskap har kunskap om landskapet och dess förutsättningar.

Vi behöver hitta bättre modeller för planering, utformning och skötsel av våra stadslandskap, även med relativt begränsade resurser. Vi behöver ta tillvara de värden som finns i dagens landskap när vi bygger nytt. Låt mig ta ett, för mig, avskräckande exempel från Göteborg. I en dalgång med ett

69 vackert kulturlandskap på Hisingen planerades ett nytt bostadsområde. Förslaget som lades fram inför planarbetet visade ingen hänsyn till värdena i det befintliga landskapet. Det befintliga haglandskapet var i förslaget omvandlat till en sjö med bostadshusen placerade runt och med förslag på nya parker och en helt ny grönstruktur utan hänsyn till landskapets förutsättningar. Platsen var som gjord för bebyggelse runt en kulturlandskapspark i det befintliga haglandskapet.

Landskapsarkitekturen har ett helhetsperspektiv på landskapet och kopplar människans behov med biologiska/ tekniska, sociala och estetiska perspektiv. Jag är övertygad om att landskapets förutsättningar och det gestaltade landskapet i staden kan användas för att lösa en del av de stora samhällsutmaningarna vi står inför idag och samtidigt skapa

meningsfulla miljöer i alla skalor. Vi som arbetar med landskapsarkitektur på SLU kallar oss gemensamt för SLU Landskap och är en av de största miljöerna inom forskning och undervisning i landskapsarkitektur i Europa. Vi försöker samla aktuell forskning på vår hemsida www.slu.se/landskap.

Jag välkomnar alla som arbetar med stadsbyggnad att samverka med oss inom akademin, att ta vara på all den kunskap som produceras och att vi tillsammans arbetar för att hitta goda lösningar för stadslandskapets framtid.

En gestaltad livsmiljö som utgår från landskapets förutsättningar, med rum för människan!

Tänk utomhus!

San Francisco.

Foto: Lars Johansson

L ARS JOHANSSON

Lars Johansson är landskapsarkitekt och prefekt vid Institutionen för stad och land, SLU i Uppsala

wesp.no POST@WESP.NO TEL. +47 67 17 75 00

Möbler för att umgås, trivsel och levande rum – både ute och inne.

70

ARKITEKTURAKADEMIN & SLU LANDSKAP

Fritt fram för experiment »Politik för gestaltad livsmiljö« ger arkitekter och andra aktörer i samhällsbyggandet mandat att agera experimentellt.

Grip tillfället, manar arkitekt Per-Johan Dahl, LTH.

71

72

ARKITEKTURAKADEMIN & SLU LANDSKAP

K I Jubileumsparken i Frihamnen i Göteborg experimenterar man med olika protoptyper. Här Berget. Foto: Jessica Segerlund/Jubileumsparken

»Frågan är hur livsmiljön ska se ut när marken troligen kommer att vara översvämmad vid upprepade tillfällen under året.

S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

limatförändringarnas påverkan på vår livsmiljö blir allt tydligare. I november förra året nådde vattnet i Venedig nästan 190 cm över medelnivån, vilket gjorde även den mest luttrade venetian nervös. Och strax därefter meddelade myndigheterna i Florida Keys att man gett upp hoppet om att kunna rädda alla fastigheter när havsnivån stiger eftersom det helt enkelt blir för dyrt att tillgodose fungerande infrastruktur till alla boende.

Att kustnära hus och städer måste ändras i takt med att havsnivån höjs är nog de flesta på det klara med. Frågan är hur livsmiljön ska se ut när marken troligen kommer att vara översvämmad vid upprepade tillfällen under året. I Sverige är vi vana vid ett förhållandevis stabilt klimat och saknar därför referenser om hur den byggda miljön kan hantera effekterna av de globala utmaningarna.

Nya krav

Komplexiteten i de problem som uppstår med klimatförändringarna ställer helt nya krav på vår förmåga att utarbeta lösningar. Forskarparet Horst Rittel och Melvin Webber vid University of California, Berkeley, kallade detta wicked problems; en typ av problem som saknar referenser och därmed ställer krav på aktörer att agera utan vare sig evidens eller empiri. Gestaltning och byggnation av hållbara livsmiljöer måste helt enkelt utgå från andra faktorer än de gängse.

Ibland till och med verka i riktningar som aldrig tidigare utforskats eller prövats.

Att arbeta med det oprövade är extra svårt eftersom det sällan går att till fullo förutse effekterna av sitt agerande.

De ekonomiska kalkylerna blir osäkra, byggreglerna blir svåra att tillämpa och man kan inte med säkerhet veta vad allmänheten kommer att tycka om det som byggs. Men det är precis i denna osäkerhet som propositionen ”Politik för gestaltad livsmiljö” ger politisk hävstång åt forskare, arkitekter och konstnärer att använda sin kreativitet och innovations-

73 förmåga för att utarbeta nya livsmiljöer som kan fungera i dynamiska klimat; rum som inte enbart möjliggör ny livsföring eller klimatskydd utan också stöttar utvecklingen av nya affärsmodeller och produktionsmetoder.

Forskning grundläggande

Christer Larsson, arkitekt och tidigare stadsbyggnadsdirektör i Malmö samt regeringens särskilda utredare för ”Gestaltad livsmiljö” (läs mer på sidan 20), skriver i propositionen att ”forskningen är en grundsten för samhällets utveckling genom att ny kunskap och det oprövade undersöks”.

Han pekar på att såväl den vetenskapliga som den konstnärliga forskningen har stor betydelse för förnyelsen av samhällsbyggandet och att experiment är viktiga innovationsmotorer. Inom ramen för gestaltad livsmiljö blir därmed det arkitektoniska experimentet en metod för att arbeta med det oprövade, och ett verktyg för innovation.

Propositionen ”Politik för gestaltad livsmiljö” ger arkitekter och andra aktörer i samhällsbyggandet mandat att agera experimentellt. Genom att hänvisa till propositionen kan politiskt tillsatta nämnder och andra beslutsfattare ställa högre krav på ekonomin och juridiken för att ge utrymme för mer än beprövade lösningar och prejudicerande fall. Gestaltad livsmiljö stöttar även kvalitativa undersökningar som utforskar det oprövade. Propositionen är tydlig med att både medelstilldelningen och regelverken bör ses över för att stimulera sådana förfaranden.

Ekonomisk vinst

Om experiment kan innebära ekonomiska risker så innebär innovation i regel ekonomisk vinst. Det blir därför extra viktigt att studera relationen mellan experiment och innovation. Den amerikanske arkitekten Lebbeus Woods arbetade med det arkitektoniska experimentet som metod för att undersöka möjligheter i det oprövade.

Woods var intresserad av ett samhällsbyggande där varje individ bidrar till den kollektiva kunskapsutvecklingen genom ett ständigt utforskande av det okända. Han menade att ny kunskap och nya livsformer skapar förutsättningar för arkitekturen, som i sin tur speglar de förändringar som pågår i samhället.

För gestaltningen av sådana livsmiljöer menade Woods att resultatet av ett experiment ”is not known in advance before the work is actually done”. Han hävdade att det arkitektoniska experimentet har ett egenvärde i sig och att utvärderingen av resultatet leder till innovation.

Experiment saknas

Experimentet har varit förhållandevis frånvarande inom svenskt stadsbyggande. Ett undantag är Frihamnen i Göteborg, där man sedan 2013 låtit en undersökande gestaltningsprocess vara drivkraften i arbetet med Jubileumsparken. Idag finns där ett tiotal prototyper som inte enbart visar hur vi kan arbeta för en hållbar och inkluderande stad utan också utmanar flera av våra föreställningar kring vad arkitektur är och kan vara.

Utvärderingen av experimenten i Frihamnen pekar bland annat på det angelägna behovet av att förnya planeringens verktyg och protokoll, att inte låsa sig vid statiska statsbyggnadsmodeller samt att utarbeta rutiner för omhändertagande av den kunskap som kontinuerligt utvecklas i planprocessen.

Rapporten som publicerades 2019 utvecklas nu till en ny metod för att kunna arbeta mer platsspecifikt i omvandlingen av postindustriella områden.

P E R -J O H A N D A H L

Per-Johan Dahl är arkitekt och universitetslektor vid Institutionen för arkitektur och byggd miljö, Lunds universitet.

Per-Johan Dahl, LTH. Foto: Anders Örtegren

OMVANDLINGEN AV FRIHAMNEN Utvärderingen av Friham­ nen har bedrivits som ett Movium Partnerskapspro­ jekt i samverkan mellan Tankesmedjan Movium vid SLU, Göteborgs stadsbygg­ nadskontor och följeforskare från SLU och LTH. Rapporten Plan Redux: om tidsdjup i omvandlingen av Frihamnen är författad av Caroline Dahl, Per-Johan Dahl och Kristoffer Nilsson. Ladda ner den från Moviums hemsida: movium.slu.se/partnerskap.

S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

74

ARKITEKTURAKADEMIN & SLU LANDSKAP

T E X T: K O L B J Ö R N G U WA L L I U S

Arkitekter står inför nya utmaningar Arkitekters grundläggande ämneskunskap måste användas i samverkan med civilsamhället. Tillsammans kan vi åstadkomma en hållbar förändring, menar arkitekten Ana Betancour, Umeå universitet.

S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

75 Ana Betancour var aktiv i skapandet av den första, senare nedbrunna versionen en av det alternativa kulturhuset Cyklopen i Stockholm.

Foto: Kolbjörn Guwallius, 2008

G

Foto: Jonas Malmström

ränserna mellan forskning, praktik och sociala rörelser suddas ut, eller åtminstone mjukas upp, när man pratar med Ana Betancour, professor på Arkitekthögskolan vid Umeå universitet. Arkitekturen ska vara en samhällsförbättrande kraft som samspelar med civilsamhället.

Med en diger och mångårig bakgrund inom forskarvärlden kan det verka en aning förvånande att Ana Betancour också är något av en aktivist. Hon var fram till sommaren 2019 rektor för arkitekturutbildningen i Umeå och har tidigare varit konstnärlig professor vid Chalmers och forskat vid KTH liksom flera arkitekturskolor utomlands, bland annat i London och Barcelona.

Men hon är också involverad i sociala rörelser som arbetar för samhällsförändringar när det gäller rätten till staden och bostad, och klimatfrågan. Ofta överlappar engagemanget med den akademiska rollen.

– Den akademiska plattformen kan ge plats för att lyfta frågorna, synliggöra fenomen och processer som pågår. Den kan också skapa möjlighet att stödja projekt och initiativ, såväl konkret i hur man kan gå tillväga som hur man utvecklar idéer och tänker i alternativa banor, säger Ana Betancour.

Användbar kunskap

Ana Betancour har tack vare sin bakgrund användbara kunskaper som aktivister ibland saknar. Men när hon en-

»Samman­taget är allt en fråga om långsiktigt hållbar samhälls­ utveckling. gagerar sig i ett projekt gör hon det inte utifrån en expertroll, menar hon, utan som deltagare.

– Jag ser det inte som att jag kommer utifrån utan snarare att jag är aktiv i processerna och bidrar med min kunskap och erfarenhet på lika villkor. Det handlar om att vara med och driva frågor som jag brinner för. Det är den röda tråden i mitt arbete, att mitt sociala engagemang genomsyrar min praktik, mitt akademiska arbete och att jag själv deltar i dessa sociala rörelser.

Ana Betancour talar varmt om projekt som det alternativa kulturhuset Cyklopen i Stockholm, vars första, senare nedbrunna version hon var med och skapade, liksom den sociala rörelsen Pantrarna i Göteborg, klimatrörelsen Fridays for future och rörelser för allas rätt till bostad. Sammantaget är allt en fråga om långsiktigt hållbar samhällsutveckling. > S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

76

ARKITEKTURAKADEMIN & SLU LANDSKAP

Samtidens utmaningar

– Den globala krisen blir alltmer akut men vi får inte låta rädslan ta över, säger Ana Betancour, Umeå universitet. Foto: Jonas Malmström.

Förhållningssättet ligger långt ifrån en arkitektroll där arkitektens uppgift är att designa ändamålsenliga och tilltalande byggnader. Ana Betancour menar att arkitektrollen måste ses i relation till samtidens utmaningar och att den grundläggande ämneskunskapen måste användas i samverkan med civilsamhället.

–Begreppet ”rätten till staden”, som myntades redan 1968 av Henri Lefebvre, är högst aktuellt ännu idag. För att bygga ett hållbart samhälle krävs en bred demokratisk representation, rätt till bostad och akuta åtgärder kring miljö- och klimatfrågor. Vi måste ta dessa frågor på allvar.

Rätten till bostad är inskriven i grundlagar och konstitutioner. I förra numret av STAD skrev vi om hur det ofta betraktas mer som en inriktning för det allmännas verksamhet snarare än som en absolut rättighet. Ana Betancour menar att det inte är självklart att lagen måste tolkas så. I stället kan vi, eller bör vi, slå vakt om de grundläggande rättigheterna.

Lång tradition

Sverige har liksom flera andra länder en lång tradition av husockupationer där människor tar frågan i egna händer. Att det sker väcker debatt, förflyttar positioner, får saker att hända. Klimatrörelsen är en annan fråga där framför allt unga aktivister har visat på en enorm genomslagskraft.

»Det är klart att det kan vara skrämmande, men vi får inte låta rädslan ta över.

S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

– Det är viktigt att lyfta de här frågorna och skapa en opinion. Att visa på att det behövs en systemförändring och ett annat sätt för förnyelse av demokrati­ processerna för att vi ska kunna ha en hållbar framtid.

Hållbarhetsfrågor kan lätt tolkas som politiska. När det här skrivs pågår en debatt om ifall klimataktivisterna, med Greta Thunberg i spetsen, har ett vänster­budskap eller inte. Krav på rättvis fördelning av jordens resurser och tillväxtkritik lyfts som bevis för en vänsteragenda medan motrösterna hävdar att vi måste lära oss att leva inom planetens gränser oavsett var vi står politiskt om framtida generationer ska ha en beboelig värld.

Motsatt riktning

Samtidigt går den politiska utvecklingen på många håll i rakt motsatt riktning.

Klimatförnekande och auktoritära krafter vinner mark och polariseringen ökar, liksom utsläppen av växthusgaser. Men klimatkrisen kan inte bortförklaras eller blundas för, enligt Ana Betancour.

– Den globala krisen blir mer och mer akut. Om jag spanar framåt ser jag att det blir en mer kritisk verklighet för alla, som vi inte kan undvika och som vi måste ta tag i och förhålla oss till. Det är klart att det kan vara skrämmande, men vi får inte låta rädslan ta över.

Ana Betancour tror att man måste se till hur en rörelse kan få fäste lokalt och sprida sig. Det finns goda krafter att ta fasta på.

– I en rad städer har ett nytt slags progressiva lokalstyren tagit makten på 2010-talet med plattformar som knyter an till frågan om rätten till staden i stark kontrast till ländernas nationella utveckling. Lokala initiativ, enskilda grupper och akademiska miljöer är mycket viktiga. Vi kan påverka och skapa förändring.

Globala krafter påverkar lokala kontexter och lokala frågor som drivs har en koppling till globala frågeställningar och kan bli till en rörelse, säger Ana Betancour.

MISTELL A™ Enkel design - Avancerad teknik

selux.se

Vårt sortiment av träd till bjälklag växer. Vi handplockar, beskär och företablerar med omsorg och yrkesstolthet.

78

ARKITEKTURAKADEMIN & SLU LANDSKAP

Med kompetens följer ansvar

I kursen på KTH lyfter man fram att det finns kvaliteter i miljonpro­ grammets bostads­ områden som kan tas tillvara även i dagens bostadsbyggande. Foto: Kolbjörn Guwallius

På KTH vill man stärka studenterna i att ta kontroll över arkitektens roll i bostadsbyggandet. Och ta ansvar.

T E X T: K O L B J Ö R N G U WA L L I U S

F

rida Rosenberg är arkitekt och forskare på KTH. Hon undervisar både inom design och arkitekturhistoria på arkitektutbildningen. Hon disputerade 2018 med en avhandling om Wenner-Gren Center i Stockholm, som framförallt fokuserade på höghusets stålkonstruktion.

Frågor om material och konstruktion är också centrala för hennes undervisning, där studenterna får lära sig om byggnadsteknik inom bostadsproduktion och hur man som arkitekt kan förhålla sig till den. Undervisningen tar utgångspunkt i miljonprogrammets bostadsbyggande som på flera sätt var föredömligt, enligt Frida Rosenberg.

– Då arbetade arkitekter och byggare på ett kompetent sätt fram flerbostadshus som både tekniskt och planmässigt innehöll bra bostäder, men denna kunskap har inte riktigt förvaltats. Hur kan man effektivt bygga många bostäder med bra planlösningar? I undervisningen diskuterar vi hur vi kan bygga med hög arkitektonisk kvalitet för fler till en rimlig kostnad snarare än exkluS TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

siva bostäder för ett fåtal, säger Frida Rosenberg.

God förståelse

Det är viktigt att arkitekter har en god förståelse för byggprocessen eftersom de arkitektoniska kvaliteterna annars riskerar att få stryka på foten i bostadsplaneringen, menar Frida Rosenberg.

– Arkitektens roll är i dag försvagad inom bostadsproduktionen. Vi vill få studenterna att aktivt se vad de kan förverkliga med olika typer av plattformar inom bostadsbyggande och hur arkitekten också med historisk kunskap kan ta kontroll över sin roll i bostadsbyggandet.

Att arkitekters förståelse för rum, färg och form får stå tillbaka beror inte nödvändigtvis på att någon annan vill ha mer makt över byggprocessen, men likväl som arkitekter behöver djupare kunskap om byggande så behöver andra aktörer en större förståelse för arkitektoniska värden. I det sammanhanget är gestaltad livsmiljö ett redskap. Kompetens är en nyckelfråga. >

79

S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

80

ARKITEKTURAKADEMIN & SLU LANDSKAP

»Kompetens är en nyckel­fråga.

– Vi behöver en djupare kunskap för att kunna påverka. Om jag som arkitekt ska kunna påverka hur man bygger behöver jag förstå tekniken bakom bostadsbyggandet åtminstone på ett analytiskt och principiellt plan.

Spindel i nätet

På KTH får studenterna lära sig om byggnadsteknik inom bostadsproduktion och hur man som arkitekt kan förhålla sig till den. Foto: Kolbjörn Guwallius

Arkitekter är som konsulter ofta spindeln i nätet. En ung eller nyutexaminerad arkitekt får ofta inte förtroendet att tänja på gränserna. Med det som lärs ut inom bostadskursen på KTH hoppas man ge studenterna redskap för att tidigare hävda sig när de börjar arbeta.

Många upplever enligt Frida Rosenberg att det finns en förutbestämd formel för hur arkitekter ska agera, men genom att studera och diskutera olika byggsystem, både historiskt och nutida, är tanken att studenterna ska se fler möjliga lösningar och möjligheter till förändring.

Bostadsplaner är något som undersöks inom Frida Rosenberg och kollegan Erik Stenbergs kurs. Bostadsytor för kök och vardagsrum som historiskt varit åtskilda har slagits samman till större gemensamhetsytor medan sovrummen ofta är minimala. Många ser det som en förbättring, men det medför nya utmaningar.

– Man har ofta glömt vad en god bostad är. Under Sveriges mest produktiva period av bostadsbyggande fanns det en tydlig och upparbetad kunskap om vad som är en bra bostad som inte har förvaltats in i vår tids bostadsproduktion.

Sovrum kan i dag få bygglov trots att det bara får plats en säng. Vi pratar om flexibilitet i hur bostadsytor kan användas, men är de verkligen flexibla?

Avdelade ytor

Frida Rosenberg ser gärna en återgång till mer avdelade ytor som därför kan möbleras och användas på mer än ett sätt, kombinerat med att vissa bostäder görs betydligt mer flexibla än vad som är vanligt i dag.

– En variant är att man låter brukaren disponera sin totala yta och snarare räknar volym än kvadratmeter, så att man kan sätta väggar var man vill och kanske till och med få in fler våningsplan. Men det ska inte vara det enda svaret. Vi som har kompetens har också ett ansvar. Alla kanske inte kan hantera en totalt flexibel yta, och har varken tid eller resurser till att göra något bra av den. Därför behöver vi också hålla fast vid normen för vad som är en bra bostad.

Frida Rosenberg efterlyser mer samarbeten mellan forskning, undervisning och praktik. Hon säger att man på KTH har blivit bättre på att lyfta in forskningen i undervisningen men att det fortfarande behövs mer kunskapsutbyte mellan forskningen och de företag som bygger bostäder i stället för att man verkar som enskilda aktörer, vilket i hög utsträckning sker i dag. Ett sätt är att bygga upp mer praktiknära forskning.

Frågan kvarstår

Frågan om hur vi ur ett samhällsperspektiv ska kunna bygga bostäder som både är bra och billiga kvarstår.

S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

Alla växter på ett ställe!

Sök, planera och projektera trädgårdar Frida Rosenberg, KTH. Foto: Daniel Lindberg

Projektverktyget för dig som arbetar professionellt med att planera och projektera landskap och trädgårdar. Här hittar du växter för svenska utemiljöer samlade på ett ställe.

Planter har beskrivningar och sökkriterier anpassade för proffs.

– Samverkar vi på ett produktivt sätt är den frågan kanske inte så svår att besvara. Vi vet egentligen hur man kan bygga effektivt, historiskt sett. Sverige var världsledande på 1960- och 70-talen.

Den kunskapen är inte förlorad, men det fanns starka statliga incitament att använda sig av den.

Här kan arkitekturen spela en avgörande roll om arkitekter är väl förberedda för yrket, menar Frida Rosenberg. Även de politiskt beslutade målen om gestaltad livsmiljö kan spela in.

– Det finns stora möjligheter, men det räcker inte med att politiken pratar om det. Både vi inom utbildningarna och arkitektkontoren måste också göra det. Det handlar om att de politiska målen ska bli verklighet, om att vi, när vi ritar någonting, också diskuterar vad det innebär.

Vi besöker Publika parker och stadsrum 2020!

www.planter.se

82

ARKITEKTURAKADEMIN & SLU LANDSKAP

S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

83

Arkitektyrket ger redskap för förändring Den generation som just nu skolstrejkar för klimatet kommer att vilja fortsätta förändra samhället.

Utbildningarna för arkitekter och landskapsarkitekter erbjuder redskap, framhåller arkitekt Catharina Sternudd, prefekt vid LTH. B E R ÄT TAT F Ö R K O L B J Ö R N G U WA L L I U S . F O T O : A N D E R S Ö R T E G R E N

A

rkitekters och landskapsarkitekters speciella kompetens handlar om gestaltning. Men det är inte bara en fråga om det rent estetiska, utan en sammanvägning av många faktorer och olika aktörers önskemål. Det handlar om att lösa problem som ofta har en rumslig koppling. Den syntetiserande delen av gestaltningsprocessen är en nyckelfråga när man ska tänka kring hållbarhet. Utformning och transformering av stadslandskapets livsmiljöer spelar en avgörande roll för att möta samhällsutmaningar – allt från segregation till klimatförändringar.

Medvetenheten om att arkitekter har varit underutnyttjade och hur deras roll hade kunnat se ut har funnits länge, men hållbarhetsfrågorna kräver att den här typen av tvärdisciplinärt tänkande tar mer plats.

Vara kreativ

Vi har begränsade resurser och ett begränsat fysiskt utrymme. Då gäller det att vara kreativ och listig i hur man tar sig an problemen, så att man kan göra mer än man kanske trodde att det fanns utrymme för från början.

Det kan handla om biologisk mångfald och människors närhet till gröna miljöer, förtätning utan att göra avkall på grönskan, utformning av rum både utomhus och inomhus som är såväl trygga och säkra som stimulerande till fysisk aktivitet och till användning av hållbara transportmedel.

Den arkitekturpolitik som har beslutats under parollen gestaltad livsmiljö lyfter fram kvalitets- och hållbarhetsfrågor och ger ett ökat stöd åt att den gestaltande kompetensen behövs. Men det har inte alltid funnits en tilltro från samhällets olika aktörer att arkitekter kan användas genom hela processer. Vi kommer ofta in för sent och för att göra någonting snyggt. De som beställer har inte alltid förstått värdet av arkitekternas kompetens. > S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

84

ARKITEKTURAKADEMIN & SLU LANDSKAP

»Även forsk­ningen och praktiken behöver bli bättre på att samar­beta, genom att helt enkelt jobba till­sammans.

Tydligare roll

– De unga som strejkar för klimatet idag kommer att vilja förändra samhället även i morgon. Arkitektutbildning­ arna erbjuder verktyg, säger Catharina Sternudd, LTH.

S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

Arkitekters kompetens behöver därför få en tydligare roll i bygg- och stadsomvandlingsprocesserna. Ingenjörstänket och gestaltningstänket behöver integreras snarare än att ses som varandras konkurrenter eller motsatser. Här har kommunerna ofta en viktig roll. De är organiserade i stuprör där kompetenserna är åtskilda. Om det finns personer i ledande positioner med en väl utvecklad syntetiserande förmåga kan det göra stor skillnad, för då kan de överbrygga stuprören. Även forskningen och praktiken behöver bli bättre på att samarbeta, genom att helt enkelt jobba tillsammans. I stället för att ta kontakt när man letar samarbetspartners till en färdig idé om ett projekt kan man göra målformuleringar gemensamt, innan man till exempel söker pengar till det. Vi har prövat modeller för att hitta sådana tillfällen som har varit lyckade.

Låna en forskare

Samverkan kan också handla om att en kommun eller ett arkitektkontor lånar en forskare som arbetar halvtid i praktisk verksamhet en period, eller omvänt att någon från praktiken går in i akademin på deltid. Vi har varit bra på att ta in adjungerade gästlärare på utbildningen men det kan bli mer av det även inom forskningen.

Att ha ett utbyte av personal innebär också att forskning når ut bättre till praktiken. Den kan på så sätt få större genomslag än om den bara kommuniceras i text från ett universitet.

Det är viktigt att vår utbildning och profession betraktas som en möjlighet för förändring och hållbar omställning.

Det kan uppnås genom att professionens

synlighet ökar och att hållbarhetsfrågorna finns med från första dagen på utbildningen. Där har vi arkitekter ett ansvar, men det har även våra beställare som behöver använda oss på ett delvis annat sätt än tidigare. Man behöver inse att det finns en större nytta och en större potential.

Söka utbildningar

Om några år kommer den generation som just nu skolstrejkar för klimatet att söka till universitet och högskolor. De kommer fortfarande att vilja förändra samhället. Vilka utbildningar söker de?

Utbildningarna för arkitekter och landskapsarkitekter erbjuder redskap för att skapa förändring. På så sätt är arkitekt­ yrket ett framtidsyrke. Dagens ungdomsgeneration vill verkligen agera.

Arkitektutbildningen är lång men har inte, och ska inte ha, något facit. Studenterna testar olika saker och möjligheterna i deras förslag prövas och omprövas i dialog med engagerade lärare. Det är så den syntetiserande processen växer fram. Studenterna som avslutar en arkitektutbildning har en god förmåga att se möjligheter bortom det uppenbara, en kompetens man sedan utvecklar under sitt yrkesliv.

Stadslandskapets gestaltning kan hjälpa människor att göra hållbara val i vardagen och hållbarhet kan inte enbart ses som någonting som måste lösas rent tekniskt. Kraften i arkitekters och landskapsarkitekters gestaltningskompetens kan – om den används fullt ut – vara avgörande för om vi uppnår en hållbar framtid.

Catharina Sternudd är arkitekt och prefekt vid Institutionen för arkitektur och byggd miljö, LTH.

Soffor och bord ur vår möbelserie Botan.

Här vid sjön Åsunden i Ulricehamn.

Design; Andreas Sture & Torbjörn Eliasson, White

blidsbergs.se

86

ARKITEKTURAKADEMIN & SLU LANDSKAP

Arkitektur­forskning gynnar hållbar omställning Hur ska framtidens stadsrum gestaltas i en tid när utmaningarna växer? Svensk arkitekturforskning är internationellt ledande och erbjuder kunskap som kan tillämpas direkt, skriver arkitekterna Lars Marcus och Meta Berghauser Pont, Chalmers.

S

täderna och den byggda miljön i allmänhet har hamnat i fokus när det gäller att lösa de allvarliga hållbarhetsproblem världen idag står inför. Bakgrunden är den oerhörda urbanisering vi ser globalt, vilken dels betyder att allt fler människor bor i städer, vilka därmed formar våra vanor och livsstilar, dels att vi bygger mer än någonsin, där byggindustrin är en av planetens största förbrukare av naturresurser.

Här har det framför allt uppmärksammats hur arkitekturforskningen har bidragit till det senare genom ny kunskap om hur man kan använda och återanvända material på ett smart sätt, och hur detta även kan ge upphov till nya arkitektoniska uttryck. Men parallellt har det även skett en stadig utveckling när det gäller att förstå hur städernas byggda form spelar roll för våra sätt att leva, liksom för övergripande samhällsprocesser som social segregation, hållbara marknader och ekosystemtjänster.

S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

Envist forskningsarbete Under en tjugoårsperiod har ett envist forskningsarbete lett fram till att vi idag kan tala om ett väl definierat och etablerat forskningsämne på våra arkitekturskolor som lite omväxlande kallas stadsform eller rumsanalys. Grunden är att använda kvantitativa och analytiska metoder, inte minst stöttade av GIS, för att beskriva städers byggda form och rumsliga struktur, det vill säga fånga stadens arkitektur.

Detta är på många sätt en av människans mest fantastiska skapelser som långt ifrån är en passiv bakgrund till våra liv utan alltid varit ett sätt för mänskligheten att översätta kunskaper och erfarenheter i sten, för att på så sätt skapa kontinuitet och stöd i vardagen.

Häri ligger naturligtvis även en politisk laddning; bygger vi det ena, bygger vi inte det andra, men med denna forskning blir det även lättare att se hur bebyggelse på olika sätt gör värdeladdade prioriteringar. >

87

Meta Berghauser Pont och Lars Marcus, Chalmers.

Foto: Johan Bodell, Chalmers

Utsnitt av stadsformsmodell av Göteborg som i detta fall omfattar hela stadens gatunät och alla dess byggnader.

Nyanserna av brunt i gatunätet anger hur nära ett visst gatusegment är alla andra gatusegment inom en radie på 1000 meter, något som visat sig korrelera väl med flödet av gående (mörkt brun anger stor närhet). Nyan­ serna av blått hos bebyggelsen anger hur mycket byggd yta man når inom en radie på 500 meter, mätt genom gatunätet (mörkt blå anger stor mängd byggd yta), vilket är ett sätt att mäta täthet som ofta har större relevans för stads­livet än konventionella metoder. Bild: SMoG, Chalmers S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

88

ARKITEKTURAKADEMIN & SLU LANDSKAP

»Det är både ett robust och anmärk­nings­ värt resultat och kan därför betraktas som ett avgörande veten­skapligt genom­ brott inom arkitekturforskningen.

I en alltmer urbaniserad värld har denna kunskap stor betydelse för en mängd forskningsfält och samhällsfrågor inom sociologi, ekonomi och ekologi, där arkitekturforskningen nu kan göra stor skillnad. Samtidigt skapar det naturligtvis även grund för ett betydligt mer informerat stadsbyggande, vilket idag har en central roll när det gäller att ställa om samhället till större hållbarhet.

Vår vardag

Det handlar om vår vardag, hur vi färdas, vad vi har nära till och vilka vi möter på gator och torg, men detta blir snabbt till en del av de stora samhällsfrågor vi brottas med idag, som CO2-utsläpp från transporter, rättvis fördelning av samhällsresurser och social segregation.

Eftersom stadens arkitektur genom gatans struktur och byggnadens täthet i denna mening är så oerhört långlivad är detta mycket sega strukturer som andra åtgärder får svårt att brottas med om de hamnar fel. Här läggs därmed bottenplattan för samhällets sociala, ekonomiska och ekologiska hållbarhet och det är den vi genom denna forskning nu kan börja tala om med stor precision, vilket även bjuder in till nära samarbete med andra forskningsfält.

GIS-baserad modell

Konkret tar detta sig uttryck i GIS-baserade modeller av stadens form, framför allt som den kommer till uttryck i gatunät, bebyggelsemönster och fastighetsstrukturer. Med det som grund kan olika analyser göras av sambanden mellan de rumsliga strukturer (det vill återigen säga stadens arkitektur) och till exempel förflyttningsmönster inom S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

staden, vilket är helt centralt för att förstå sådant som social segregation eller lokala marknader. Forskningsgruppen SMoG på Chalmers har här genomfört den internationellt sett största undersökningen av detta samband någonsin, vilken omfattat tre stora europeiska städer.

Studien omfattar tre städer (London, Amsterdam, Stockholm) där 18–20 områden av mycket olika art har studerats i varje stad, med ungefär 300 mätpunkter i varje stad och sammanlagt cirka 2 miljoner individuella observationer. Trots att detta handlar om olika städer och olika typer av områden i varje stad så förklarar centralitet i gatunätet, bebyggelsetäthet och närhet till kollektivtrafik 65 procent av de uppmätta gångtrafikflödena, där ett värde på 1,0 skulle betyda att dessa variabler förklarade flödena till 100 procent. Det är både ett robust och anmärkningsvärt resultat och kan därför betraktas som ett avgörande vetenskapligt genombrott inom arkitekturforskningen.

Nära utbyte

Dessa GIS-baserade modeller av stadens form har öppnat för nära utbyte med forskare inom sociologi, ekonomi och ekologi, vilka alla söker avancerade beskrivningar av städers rum för att förstå sina egna frågeställningar.

Därmed öppnas även möjligheten till ny tvärvetenskaplig forskning som inte minst kan stötta stadsbyggnadspraktiken när det gäller frågor om social och ekologisk hållbarhet.

Kunskap och modeller av detta slag börjar nu också användas alltmer av både kommuner och konsulter när det gäller stadsbyggnad. De ger kommuner

89

möjlighet att bygga upp en grundläggande kunskap om sina egna städers byggda form och rumsliga struktur, vilket utgör ett oerhört rikt underlag för utredningar, programskrivning och planarbete. I praktiken innebär det ett ovanligt bra exempel på hur digitalisering inte bara effektiviserar planprocessen utan kan stärka den med ny kunskap.

På många sätt gör det också att vi kan frigöra oss från vissa begränsningar som lever kvar sedan papperskartornas tid, som till exempel skalberoende. Nu är det möjligt att ständigt arbeta på alla skalor samtidigt och därmed även se hur olika stadsbyggnadsprojekt samspelar och skapar kvaliteter hos varandra. För­utom att ge insyn i hur olika projekt samspelar, kan en sådan digitalisering av planprocessen synliggöra hur centrala stråk som definieras genom översiktlig planering skapar förutsättningar för detaljplanering, och tvärtom.

av ett växande antal kommuner och konsulter i Sverige och är sedan 2019 open access och kan laddas ned från hemsidor på Chalmers och KTH (www.smog.chalmers.se/pst).

GIS-program kan vara ganska tung­ arbetade när det gäller att göra snabbare analyser i det vardagliga arbetet med nya planer. Därför har ett mer lättarbetat och fristående verktyg utvecklats under namnet Urban Calculator (med stöd av Älvstranden AB och Naturvårdsverket), som är specifikt inriktat på analyser av just stadsform. Verktyget innehåller även en stor databas med referensexempel som kan hjälpa till att översätta från numeriska värden till konkreta exempel.

Vi ser således hur svensk arkitekturforskning idag är internationellt ledande på detta område och därmed kan erbjuda kunskap som direkt går att tillämpa i en tid när utmaningarna om våra framtida städer snabbt växer.

Ekonomiska kalkyler

L A R S M A R C U S O C H M E TA B E R G H A U S E R P O N T

Detta får även betydelse för hur vi gör ekonomiska kalkyler för sådana projekt eftersom vi nu kan se hur de skapar värden hos varandra. Idag finns digitala verktyg utvecklade för att arbeta med modeller av detta slag. Dessa används

De digitaliserade stads­ formsmodellerna gör det möjligt att även i detalj­ planer arbeta mot staden som helhet liksom att växla mellan olika skalor. Det gör dels att man kan ha en ständigt uppdaterad modell av staden, dels att man kan se hur olika stads­ byggnadsprojekt påverkar varandra. På många sätt kan detta få stor betydelse för planprocessens utformning i framtiden, liksom hur vi utför kostnadskalkyler för nya stads­byggnadsprojekt.

Bild: SMoG, Chalmers

Lars Marcus är arkitekt och professor i stadsbyggnad, Chalmers tekniska högskola.

Meta Berghauser Pont är arkitekt och docent i stadsbyggnad, Chalmers tekniska högskola.

S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

90

RECENSION

Läsning som ökar förståelse för staden Harald Klein läser en bok som hjälper läsaren att utveckla sitt eget tänkande kring våra stadsrum.

BYGGA STAD ELLER BARA STADS­ MÄSSIGT? … Örjan Wikforss

…

Svensk Byggtjänst, 2019

Örjan Wikforss är senior arkitekt och professor i projektkommunikation. I boken Bygga stad eller bara stadsmässigt? har han samlat 41 stycken initierade och engagerande blogginlägg om stadsbyggnadsfrågor, inom en stor mängd kategorier, som han med arkitektens, forskarens och kommunikatörens bildade blick skrivit om.

Jag tänker på tid när jag läser boken, dels för att författaren har en yrkesmässigt lång erfarenhet av stadsbyggnadsprocesser och för att han som betraktare av arkitektur hunnit se en mängd stilar och företeelser vara aktuella, dels för att texterna är skrivna över en tioårsperiod då mycket hunnit manifesteras i den bebyggda miljön och i de processer som skapar den.

Talande rubrik

Underrubriken Kort sagt om det allmännas plats i villervallan är talande för innehållet i boken. Dels beskriver Wikforss villervallan som blivit mer och mer signifikant i svenskt stadsbyggande sedan de privata intressena förstärkts jämfört med de allmänna intressena, som han verkligen värnar om och omfattande beskriver betydelsen av. Han skriver kritiskt om enskilda ”projekt” som inte bidrar med mer till staden än att de fyller ut ett tomrum (som kanske var en grönyta) med bostäder. Han för en kamp mot fripassagerarna i staden och i stadsbyggandet – de som bryr sig mer om sina enskilda intressen än om de allmänna och gör livet i staden svårare, inte minst för barn.

S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

Kortsiktigt tänkande Här pekas systemfel ut, som kortsiktigt tänkande hos de kommunala exploateringskontoren som överlåter alltför mycket risk till byggarna. Detta bidrar i sin tur till att kommunens invånare är de som långsiktigt får betala notan för mediokra byggprojekt – som ofta inte är mer än en handelsvara.

En lösning som lyfts fram är kompetenta planerare och inte minst översiktsplaneringen och dess betydelse för att skapa de viktiga ramarna av offentliga rum. Där kan man sedan placera byggnader. Inte tvärtom, som när byggnaderna (som utformats efter kundundersökningar) kommer först och platser och infrastruktur runt dem först därefter.

Wikforss skriver om behovet av bildning och av forskning som bland annat hjälper oss med ett språk för arkitektur och våra offentliga rum. För om orden och kunskapen saknas så kallas hus för lådor och kartonger, och det nya blir något som man vill slippa. Genom boken hjälper författaren läsaren att, genom ett tydligt och begripligt språk, utveckla tänkandet kring och förståelsen för våra stadsrum.

HAR ALD KLEIN

Harald Klein är arkitekt och koordinator på Tankesmedjan Movium vid SLU

 

    

www.tmi-produkter.se/publikt

Tel. 08-530 668 05

LANDSCAPE AS A RIGHT

L A N D S K A P S A R K I T E K T U R DA G E N 2 0 2 0 17 APRIL, ALNARP

Landskapsarkitekturdagen är till för dig som studerar, arbetar med eller är intresserad av landskapsarkitektur. Tillsammans diskuterar vi frågor som rör samhällsbyggnad, fysisk planering och arkitektur. Under dagen gör föreläsare, företag och studentarbeten sin tolkning av årets tema; landscape as a right.

Välkomna!

För mer information besök: landskapsarkitekturdagen.se

FÖRELÄSARE

Marianne Dock

ARKITEKT

Pe l l a T h i e l E KO LO G

Ruben Wätte

KO N S T N Ä R

Instagram: landskapsarkitekturdagen

92

RECENSION

Inbjudande tugg­motstånd Caroline Dahl läser en forskningsantologi om Vinnovas satsningar på innovations­ plattformar som pågått sedan 2013. Men hon saknar ett perspektiv.

INNOVATION OCH STADSUT­ VECKLING – en forskningsantologi om organisationsutmaningar för stad och kommun.

…

Jessica Algehed, Erica Eneqvist, Christian Jensen och Jenny Lööf (red).

…

Mistra Urban Futures, 2019

Vinnovas satsningar på innovationsplattformar var riktade mot stadsutvecklingsfrågor, men kom med tiden att omfatta kommuners hela verksamhet och organisation, skriver redaktörerna i forskningsantologin Innovation och stadsutveckling. Logiken i vad som är innovation, påpekar de, varierar och beror på om det handlar om intern organisation, det fysiska stadslandskapet eller samverkan för att lösa samhällsutmaningar. Därför togs initiativet till denna forskningsantologi som är inriktad just på stadsutveckling.

Boken innehåller 16 texter av forskare inom ämnen som ekonomi, statsvetenskap, fysisk planering, miljövetenskap, organisation och ledarskap, hållbar utveckling, humanekologi och genusvetenskap. Teman som behandlas är exempelvis former för samverkan och samarbeten, juridiska aspekter av samarbete mellan offentliga och privata aktörer, konflikthantering samt styrning.

Olika former

Flera av kapitlen diskuterar former för innovation och stadsutveckling. Föroch nackdelar med projektifiering är ett exempel, resultat av testbäddar respektive projekt ett annat, hur man kan skapa frikopplade strukturer för experiment ett tredje. Här finns också ett par kapitel som handlar om den aktuella frågan kring evidens och mätbara data. Det kanske intressantaste kapitlet i antologin analyserar vad som inte brukar ingå i innovationsarbetet och pekar därmed

S TA D 2 8 | M A R S 2 0 2 0

på den uppgift som är det allmännas allra viktigaste: att rikta en normkritisk blick mot samhällets system.

Detta är inte en bok man sträckläser.

Ett kapitel erbjuder tillräckligt med tuggmotstånd för att det ska vara en stund. Texten är ganska avancerad och innehåller många begrepp – det underlättar om läsaren har en förförståelse.

Men antologin är ändå lättillgänglig med en anpassad kapitellängd och ett inbjudande språk.

I väskan

Kanske är detta en bok som ska följa med i väskan under en lite längre tid, som man kan plocka upp då och då och läsa i. Med ett sådant läsande skulle antologin tjäna på en tydligare struktur. Ett alternativ hade varit att låta det introducerande kapitlet vara längre och resonera mer djupgående om själva begreppet innovation. Det hade ökat läsförståelsen och gjort det enklare att se hur resonemangen kan tillämpas i den egna arbetsvardagen.

Antologin slår fast det självklara faktumet att staden och stadsutvecklingen inte är en fråga enbart för de miljögestaltande disciplinerna som arkitektur, planering och landskapsarkitektur. Det är förvånande att de yrkesgruppernas röster inte hörs i högre utsträckning i en forskningsantologi som avgränsas till stadsutveckling. Endast enstaka forskare med en sådan bakgrund finns representerade. Det betyder inte att de andra bidragen inte är intressanta och relevanta. Men arkitektur- och planerarperspektiven saknas och därmed också frågor kring exempelvis stadens rumslighet och estetik.

Det vore välkommet med en uppföljare som tar ett miljögestaltande perspektiv på stadsutveckling och innovation.

Tills en sådan dyker upp hänger denna antologi med i väskan för inspiration och reflektion lite då och då.

CAROLINE DAHL

94 REFLEXION

Platsens identiteter

K ARIN ANDERSSON

Att gestalta platser är att ge fysisk form åt visioner om ett framtida samhälle. För idén om plats måste vara framåtblickande och inte sentimental, skriver Karin Andersson.

När jag utbildade mig till landskapsarkitekt läste vi arkitekten Christian Norberg-Schulz texter om platsens själ. Genius Loci. Det handlade, som jag minns det, om att varje plats har en given identitet, att den ”vill” någonting. Vad denna identitet och vilja är, var det min uppgift som landskapsarkitekt att förstå. Jag minns också att jag hade svårt för det resonemanget. Jag såg det, kanske med studentens naiva blick, som ett alltför passivt förhållningssätt till en plats historia, samtid och potentiella framtid och tyckte att det var ett sätt att undfly mitt ansvar som landskapsarkitekt.

Jag kom att tänka på Genius Loci när jag såg dokumentären Älskade Husby på SVT play. Inledningsvis sveper kameran över de åkrar norr om Stockholm där det modernistiskt storskaliga förortslandskapet strax ska breda ut sig. Det är som två helt olika världar. Gröna åkrar med traktorer omgivna av granar och, sedan, höghus och räta vinklar. Det är knappast en stadsplanering som sett till platsens Norberg-Schulzska själ. Det ligger nära till hands att undra hur Husby gestaltats om beslutsfattare, planerare och arkitekter letat efter den befintliga platsens själ och formgett förorten därefter.

Några år senare, när jag sökte svar på frågan om hur en mer inkluderande landskapsarkitektur kan praktiseras genom att anamma konstens metoder, läste jag konsthistorikern Miwon Kwon. Hon presenterar med den platsspecifika konsten en konströrelse som vill jobba med sociala frågor och har en ambition att göra världen, och platser, bättre. Den uppstod som en reakS TA D 2 7 8 | D MEACRESM2B0E2 R 0 2 0 19

tion på konstens tidigare givna plats i kontextlösa vita gallerier. Dess utövare menade att konsten visst måste ha en kontext, att den bör vara platsspecifik. Rörelsen närmade sig det platsspecifika främst genom att undersöka relationer mellan plats och lokal identitet.

Nyligen läste jag kulturgeografen Doreen Massey och stannade upp vid hennes beskrivning av plats som en ögonblicksbild av de mänskliga relationer som har en koppling till platsen i just den stunden. Massey skriver att det jobbigaste hon har att göra som geograf är att rita gränser. Att ringa in en region, att definiera en fysisk avgränsning runt en plats. Att dra en gräns är att bestämma vad som är inne och vad som är ute.

Vem som är innanför och vem som är utanför. Vem och vad som tillhör sammanhanget och vilka som är främlingar. Hennes förståelse för plats, och hennes aversion mot att dra gränser, blir en viktig kommentar till vår samtid. Det platsspecifika är för Massey hela tiden föränderligt, aldrig statiskt.

Vi sägs leva i en allt mer komplex värld, där samhällsdebatten innehåller populistiska röster, vars argumentationsteknik innebär att förenkla. Här är Massey ett välkommet inslag för mig. Hennes förståelse för att det platsspecifika, det lokala, det regionala och dess identitet är något som hela tiden är i förändring och til�låter hela den komplexitet som en värld i globalisering innebär. Det som är specifikt för en plats, dess identitet och själ, förändras med tiden. En plats har inte en enda identitet, en enda berättelse. Den har många.

FOTO: VELOPA

EASYLIFT PREMIUM - Tvåvånings cykelparkering sparar plats och är en flexibel samt ekonomisk lösning.

Cykelstället är lätt att använda både för ung och gammal eftersom en gasdämpning hjälper till när man lyfter upp eller ned cykeln.

www.vekso.se Ring i dag och beställ på: T 08 1213 0499

Följ oss på LinkedIn och Instagram

SIGILL

Nola i samarbete med Note Design Studio, Kristoffer Fagerstrรถm och Gunilla Allard. 2020

Nola Industrier AB Huvudkontor/press/design: Stockholm 08 702 19 60 headoffice@nola.se Order/offert/showroom/export: Malmรถ 040 17 11 90

nola.se