STAD 33 – Livets jublande krona

Page 1

STAD TIDSKRIFTE N

Debatt och reflexion om urbana landskap 33

MAJ 2021

Pris: 99 kr

LIVETS JUBLANDE KRONA Om trädet som kyrka, som blomsteräng och räddare i nöden

UR TEMAT: Var börjar ett träd? | Malmö satsar stort | Ska vi sluta rädda planeten? | Träden kan!


I solen, i skuggan, invid ett vattendrag, under ett träd, i en park, på en takterrass eller innergård. Vi har möblerna för att sitta länge och bekvämt och produkterna för stadens grönska. För uteplatser. Och platser ute. Se vårens nyheter på www.nola.se Nyhet 2021 Gry möbelserie Design Fredrik Mattson Alltid tillverkat i Sverige.

Nola Industrier AB Produktutveckling: Stockholm +46 (0)8—702 19 60  Order, offert & export: Malmö +46 (0)40—17 11 90


3

INNEHÅLL

STAD #33 LEDARE: Träden bland bladen…………………………………………… 6

DEBATT: Planterar för allas vår framtid………………………… 46

Notiser…………………………………………………………………………………… 8

DEBATT: Skogens träd på väg in i stan…………………………… 47

TEMA: Livets jublande krona……………

Döda träd får nytt liv……………………………………………………… 48 14

Gläntan………………………………………………………………………………… 54

Var börjar ett träd?…………………………………………………………… 16

Jenny Price: Sluta rädda planeten!……………………………… 56

Snart sluts valven i trädkyrkan…………………………………… 20

REFLEXION: Barnet och trädet…………………………………………… 62

Val av stadsträd – en forskares perspektiv……………… 24

Hej Patrick Bellan!…………………………………………………………… 63

Temanotiser……………………………………………………………………… 30 SAMTALET: Träd som nytta……………………………………………… 34

Recension…………………………………………………………………………… 64

Malmö satsar stort på stadens träd…………………………… 38

REFLEXION: Handlingens rum…………………………………………… 70

24 38

48

34


4

STAD TIDSKRIFTEN

Till dig som är prenumerant:

Tidskriften STAD – debatt och reflexion om urbana landskap fångar upp trenderna, speglar utvecklingen och lyfter fram forskning och praktik för håll­ bar stadsutveckling. Tidskriften STAD ges ut av Tankesmedjan Movium som arbetar med stadsutvecklings­frågor och ­ finns vid SLU. movium.slu.se

Under pandemin skickar vi en länk där du kan läsa STAD digitalt.

CHEFREDAKTÖR

Titti O ­ lsson, 040-41 52 13 titti.olsson@slu.se ANSVARIG ­U TGIVARE

Caroline Dahl caroline.dahl@slu.se REDAKTION

Karin Andersson Caroline Dahl Kolbjörn Guwallius Lena Jungmark Anna Lenninger OMSLAGSILLUSTRATION

Caroline Axelblom

Följ oss!

Utgivning 2021

Du har väl inte missat Tanke­­ smedjan Moviums nyhetsbrev?

– 20 sept

GRAFISK FORM OCH PRODUKTION

Tomas Rudström, Södra tornet ANNONSER

Mediarum Sverige AB 08-644 79 60 annons@mediarum.se

Här publicerar vi krönikor, debatter och intervjuer och berät­ tar om våra projekt, publikationer och arrange­mang.

PRENUMERATION

movium.slu.se, klicka vidare till Tidskriften STAD, eller mejla movium-prenumeration@slu.se eller ring 040-41 50 16

Teckna dig här för att följa oss kontinuerligt! movium.slu.se/ nyheter/nyhetsbrev

STAD nr 34 Resurshushållning STAD nr 35 Klimat – stadsgrönska

– 6 dec

På movium.slu.se och på Facebook berättar vi mer om innehåll och gäs­ ter på våra tidningssläpp. Välkommen!

HELÅRSPRENUMERATION

Fyra nummer 396 kr Utlandsprenumeration Europa 596 kr ADRESS

SLU Alnarp Tankesmedjan Movium Box 190 234 22 Lomma TRYCK

TMG Öresund, Taberg, 2021 ISSN

2001-631x

S TA D 3 3 | M A J 2 0 2 1

Vi gör STAD! Tidskriften STAD är en av Tankesmedjan Moviums profilprodukter. Movium finns vid SLU och agerar utifrån mottot urban natur – human stad. Forskning, planering, design och förvaltning av urbana landskap står i fokus för vårt arbete. Utgångspunkten är att se utemiljön som en oumbärlig resurs i ska­ pandet av attraktiva och hållbara städer.


GR AND PUBL IC

Domino

BÄN KBO RD D O M IN O FO RM G IVARE J ES PER STÅH L , 2020 1 0 0% ÅTERVU N N EN ALU M IN I U M O L JAD MAH O G NY

Ett industriellt hantverk för nästa århundrade. Och nästa.

byarumsbruk.se


6

LEDARE

Träden bland bladen Skogen gick fram och ställde sig tätt intill det gula hyreshuset. Där slutade staden. Tallarna tittade in genom mitt fönster på morgonen. I gläntan vajade gungorna tomt när barnen gått hem. Myror stegade över det styva linnetyget, utbrett över marken i väntan på att kopparna i kaffekorgen skulle ta plats. Jag slog sönder min tå mot en tallrot. Barndomsminnena sitter som avtryck i kroppen. Träden är evigt förbundna med mitt väsen. De är större än jag. De lever i en annan tid, den långa tiden, jag i den korta. De vakar vänligt över världen, de vet allt, men gör inget. Fast – är det verkligen sant? Magnoliafikusen, som växer i östra Australien, är ett vidlyftigt träd med flera stammar som kan bli upp emot åtta meter långa. Det trädet spelar en avgörande roll i filmen The Tree. Filmen handlar om en familj som är bosatt under en gigantisk magnoliafikus. Trädet vakar över dem, är en värld i sig, ett hem. Hos trädet är flickan Simone hemma bland grenarna, här har hon sovplatser och ting, vimplar och lyktor. Hennes tillvaro finns mellan dröm och verklighet, eller rättare sagt: hon är öppen inför allt levande som finns i världen; allt är ett och möjligt.

Katastrofen drabbar familjen när pappan i familjen dör i en plötslig hjärtattack (i sin lastbil, just när han avslutat ett uppdrag med att flytta och transportera ett helt hus, han är åkare) och lämnar sin fru, Dawn, ensam med fyra barn. Den åtta- eller nioåriga Simone är övertygad om att hennes pappa lever kvar i trädet, hon pratar med honom där, hänger upp hans klocka i en av grenarna, den hon skulle få av honom på sin födelsedag – se där, tiden! – och lyckas till slut också få sin mamma att söka tröst och kraft i trädet. Dawn rullar ihop sig som ett djur, somnar en stund bort från sorgen, omsluten av de gigantiska rötterna. Men det råder svår torka, trädets törst startar en process i huset – grodor dyker upp i avloppet som det första tecknet på att någonting inte står rätt till i världen längre. En gren rasar in över mammans sovrum. Hon förmår inte ta bort den, utan sover med grenen över sängen, bland bladen. Grannarna förfasar sig över rötter som inkräktar på deras mark. Familjens sorg tar sig olika uttryck, men den tar plats, påverkar dem själva och omvärlden; den stör. Kaos råder över ordning. Då träder den rationella världen in, förkroppsligad av en rörmokare. Ordningen tränger sig på, tar sig bokstavligen in i familjen, utgör ett hot mot Simone då mannen inleder en relation med hennes mamma. Han vill fälla trädet, det är det enda vettiga. Någonstans, säger han, måste respekten för naturen ha en gräns. Men inte för barnet, inte för Simone. Att fälla trädet är som att låta världen dö. Hon vägrar gå ner ur kronan. Trädfällarna tvingas packa ihop och åka därifrån. Sedan kommer den riktiga katastrofen. En cyklon. Huset under trädet förintas. Den gigantiska magnoliafikusen ger upp, den faller med rötterna blottade. Den har slutligen släppt taget, den låter familjen bryta upp; målet är okänt, kanske hittar de ett tält att bo i någonstans, en tydligare plan än så krävs inte vid en omstart. Men mellanpojken, han som agerar i det tysta, planterar utan åthävor ett litet skott i jorden innan de far iväg.

ILLUSTRATION: CAROLINE A XELBLOM

S TA D 3 3 | M A J 2 0 2 1

Träden står tysta som älgar, skriver poeten Göran Palm i dikten ”Fyra strofer om träd”: de måste tänka på att de bär krona. Vid stammarna där nere väntar barnen på löv. Den här gången, i STAD 33, låter vi träden breda ut sig och ta så gott som all plats bland bladen. T I T T I O L S S O N , C H E F R E D A K T Ö R S TA D


DESIGN TANK FOTO NICOLAS TOURRENC

Plinth vestre.com

Garanti

Färg

Livstidsgaranti mot rost

200 RAL-färger

Designer

Producerat i

Note Design Studio

Skandinavien


8

NOTISER

Platsen fick bestämma Träden gav huset dess form. ARKITEKTUR Stadsbiblioteket FOTO: HALMSTADS KOMMUN

i Halmstad invigdes i april 2006. Samma år fick det Halmstads bygg­ nadsnämnds arkitekturpris. Stadsbib­ lioteket ligger mitt i staden, sträcker sig ut över Nissans vatten där det vilar på pelare. Fasaden är täckt av glas. Huset har fått sin form av de träd som

stod och står på tomten. Arkitekterna lade helt enkelt ett papper på mark­ planen och drog upp byggnadens form efter träden, berättar kommunen på sin hemsida. Det är fint, tycker vi på redaktionen, som särskilt vill uppmärksamma detta hus här i vårt temanummer om träd. Arkitekter är Mette Wienberg och Kim Holst Jensen vid MAA Schmidt, Hammer & Lassen i Århus, Danmark. TITTI OLSSON

För många bilar på gatorna, tycker man i Malmö. Foto: Kolbjörn Guwallius.

Minska bilberoendet Mobilitet på nya sätt i Malmö.

TRAFIK Malmös kommunägda par­ keringsbolag Parkering Malmö ska byta namn till Mobilitet Malmö. Syftet är att bättre spegla inriktningen när bolagets stora parkeringshus delvis görs om för att rymma delnings- och S TA D 3 3 | M A J 2 0 2 1

uthyrningstjänster samt andra mobi­ litetstjänster än sådana som har med motorfordonstrafik att göra. Föränd­ ringen är en del i kommunens målsätt­ ning att minska bilberoendet i staden. – Folk ska inte behöva köpa egen bil för att ta sig fram snabbt och smidigt, säger Andreas Schönström (S), ordförande i tekniska nämnden, i ett pressmeddelande. Malmö stad arbetar för närvaran­ de med flera åtgärder för att minska bilberoendet och främja cyklande och andra hållbara transportslag. Bland annat ska avgiftsbelagd gatu­

parkering dygnet runt införas i hela staden på sikt, vilket Sydsvenskan har rapporterat. Staden har också beslutat att anlägga så kallade supercykelstråk med särskilt hög framkomlighet för cyklister – breda, jämna cykelbanor utan trängsel och med företräde i korsningar. Idag görs 26 procent av Malmöbornas resor med cykel och målet är att andelen ska vara 30 procent år 2030, skriver kommunen i ett pressmeddelande. K O L B J Ö R N G U WA L L I U S


NOTISER

9

Vinnande bidrag

Toaletten är konceptets kärna.

ILLUSTRATION: JULIA ANDERSSON

ARKITEKTUR Det svenska bidraget “The Loop – How pee and poo creates a regeneration service station” har valts ut som en av tio vinnare av Bur­ ning Man’s och LAGI 2020 Fly Ranch International Design Challenge. Bidraget gestaltar länken mel­ lan människa och natur i det ständiga kretsloppet av näring och vatten. Här kan människor produ­ cera, laga och äta mat, gå på toaletten, duscha och bada utan att belasta platsens lokala ekosystem. Konstruktionen består av lokala material som lera, halm och trä. – Toaletterna är konceptets kärna – näringen i avföringen tas till vara för att göda växter. På så vis blir byggnaden ett dynamiskt och levande konstverk som blir vackrare med tiden, berättar landskapsarkitektstudenten Anna Johansson, SLU, en av medlemmarna i The Loop. Övriga medlemmar är arkitekten Julia Andersson, designern Per Dahlgren och konst­ närerna och entreprenörerna Olle Bjerkås och Mathias Gullbrandson. Tävlingsvinsten innebär möjligheten att bygga en fungerande prototyp på plats i Nevada­öknen. B E R ÄT TAT F Ö R T I T T I O L S S O N

Ny entré Cykeln i centrum på nytt stationstorg. STADSRUM Kungstorget som ligger framför huvudentrén till Helsing­borg C ska byggas om i sam­ band med att stationsbyggnaden får en ny entré. Mitt på torget anläggs en ny cykelparkering under tak med plats för 540 cyklar. Torget får också nya sittytor och planteringar och som tidigare en mindre taxizon och kort­ tidsparkering. Platsen vid vattnet mitt i stan är brottsutsatt och man sätter därför även upp ”högteknologiska övervakningskameror”, skriver kom­ munen i ett pressmeddelande. K O L B J Ö R N G U WA L L I U S

Kungstorgets nya utformning. Visionsbild: Helsingborgs stad/Krook och Tjäder Arkitekter. S TA D 3 3 | M A J 2 0 2 1


10

NOTISER

Dyra rutor Parkeringsnorm kan luckras upp. TRAFIK Plan- och bygglagen kan komma att ändras så att krav inte längre ska ställas på bilparkeringar i anslutning till nya bostäder, enligt för­ slag från en statlig utredning. I stället ska transportbehov kunna tillgodoses på andra sätt genom så kallade mobi­ litetsåtgärder, som platser för delade fordon av olika slag. Att anlägga en enda parkeringsruta kostar enligt ut­ redningen mellan 10 000 och 450 000 kronor och därför finns möjligheter till besparingar samtidigt som det generellt bedöms råda ett överskott på parkeringsplatser. Anders Ydstedt, ordförande i Kungliga Automobil Klubbens expert­r åd, är kritisk och menar att bilarna blir allt fler. – Nu när vi går mot helt rena, tysta och säkra bilar ska vi ta bort platser för dem. Det är orimligt, säger han till Sveriges Radios Ekot. K O L B J Ö R N G U WA L L I U S

Slut på gemensamt parkeringshus i nybyggda bostadsområden? Foto: Kolbjörn Guwallius. S TA D 3 3 | M A J 2 0 2 1

Mobilitetshubben inritad på Södra Storgatan i Helsingborg. Visionsbild: Lundberg Design.

Varsågod och sitt! Test för tryggare gator. STADSRUM Helsingborgs stad och Göteborgs stad är två kommuner som under vintern har placerat ut vad man kallar för mobilitetshubbar. En mobili­ tetshubb är en utökad trottoar som på en kortare sträcka tar utrymme från körbanan eller gatuparkeringarna och i stället erbjuder sittplatser, cykel­ parkeringar och planteringar. Syftet

är att öka tryggheten och trivseln i gaturummet på ett sätt som kan ut­ värderas inför att en gata ska byggas om permanent. Gatumöbeln har tidigare testats i Stockholm. STAD har tidigare skrivit om liknande installationer i Oslo, där de kallas för parklets. Mobili­ tetshubbarna är ett samarbete med ArkDes och finansieras bland annat med stöd från Vinnova, enligt press­ meddelanden från kommunerna. K O L B J Ö R N G U WA L L I U S

»Under hela mänsklighetens utdragna historia är det via träden vi varit samman­ flätade. Den planet vi idag lever på är en planet fylld av och dominerad av träd.«

Ur Tänk som ett träd, Jacques Tassin


NOTISER

Snart mer fantasifull. Foto: Kolbjörn Guwallius.

Konstfull färd Cykelbanor blir konstnärsdukar.

TRAFIK I sommar kommer Örebro kommun att låta dekorera cykelba­ norna på två platser mellan univer­ sitetet och centrum. Platserna är än så länge hemliga, internationellt erkända konstnärer kommer att stå för de stora markmålningarna. – Det som varit avgörande för vårt val är att konstnärerna har lång

Barns röster ska höras! Ny bok om barnvänlig planering. PLANERING Vad händer om man planerar staden ur barnets perspek­ tiv? Hur kan politiker och beslutsfat­ tare, med ansvar för barns vardagsliv, skapa förutsättningar för en barnvän­ lig stadsplanering? Kan konventionen om barnets rättigheter vara ett stöd i komplexa planeringsfrågor? Ger Agenda 2030, Strategi för levande städer och politiken för gestaltad

erfarenhet av att skapa liknande verk och att de är väl etablerade på den internationella konstscenen, säger Sofia Gustafsson på Open Art, Örebros biennal för utomhuskonst, som kommunen samarbetar med, i ett pressmeddelande. Tanken med projektet är att markmålningarna ska inspirera fler att cykla. I samband med att mål­ ningarna växer fram planeras även andra aktiviteter. – Vi vill få fler att upptäcka förde­ larna med att cykla, som till exempel att det sparar tid. Konsten, tillsam­ mans med aktiviteten som vi plane­ rar, är ett sätt att locka fler att cykla längs den här sträckan, säger ­Linnéa

livsmiljö stöd för en barnvänlig stads­ planering? Vi på Tankesmedjan Movium vill hävda det. Men för att lyckas krävs en kraftfull barnpolitik, som tar sitt avstamp i en vision om ett hållbart samhälle där barns och ungas per­ spektiv är avgörande för framtiden. Barn Plats Lek Stad – strategier för barnvänlig stadsplanering är skriven av Lena Jungmark, som är nationell koordinator för barns och ungas utemiljö hos oss på Tanke­smedjan Movium vid SLU. Movium har sedan 2006 i uppgift av regeringen att nationellt samordna och sprida kunskap om barns och ungas ute­

Lorinius, trafikplanerare på Örebro kommun, i pressmeddelandet. För åtta år sedan gjordes konst­ verk på cykelbanor i Karlstad, bland annat ett där en mittlinje fick lekfulla former. Folk började åka slalom längs med linjen för att det var roligt, rapporterade Sveriges Radio. Men en del reagerade också negativt och oroade sig för att det kunde vara far­ ligt för trafiksäkerheten. STAD har utan framgång sökt Örebro kommun för att ställa frå­ gor om hur man ser på de eventu­ ella riskerna. K O L B J Ö R N G U WA L L I U S

miljö. Boken följs upp under året med olika aktiviteter. Håll utkik på movium.slu.se där boken också finns att köpa via vår nätbokhandel. TITTI OLSSON

S TA D 3 3 | M A J 2 0 2 1

11


12

NOTISER

Om luft

Luftföro­reningar tog Ellas liv

Barnkonventionen ställs mot väggen. HÄLSA Fallet med den engelska flickan Ella Adoo-Kiss-Debrahs död 2019 är unikt eftersom dödsattesten anger luftföro­ reningar som dödsorsak. Det är något helt nytt och leder till frågan om ansvar. Det är en politisk fråga och ställer barnkonven­ tionen mot väggen. Har den någon betydelse i ett så här tydligt fall? Om inte, vad ska barnkonventionen då vara till för? Fallet väckte stor uppmärksamhet i England och omvärlden. Ella led av astma och 2016 drabbades hon av en dödlig attack. I domstolsförhöret i London, redo­ visat i ”Record of Inquest”, om anledning­ en till hennes död konstaterar domaren att hennes astma hade förvärrats av luft­

kvaliteten där hon bodde och att den ledde till hennes död. Ella hade bott i närheten av den hårt trafikerade leden the South Circular Road i London. I dödsattesten påpekas att halterna i luften av kvävedioxid under tiden som Ellas astma förvärrades översteg WHO:s och landets egen lag. Det är första gången som alltför höga halter i luften konstateras ha dödlig inverkan på ett barns hälsa. Att för­ höret kom till stånd, som ledde till denna slutsats, berodde på att Ellas mamma hade insisterat på att dödsorsaken skulle ut­ redas och fastställas. MARIA NORDSTRÖM

Vem bär ansvar för luftkvaliteten? Miljöbalken saknar barnperspektiv. HÄLSA Vem är ansvarig för luftkvaliteten i utemiljön på landets förskolor? Miljöbalken har inget barnperspektiv och miljökvali­ tetsmålet ”frisk luft” är inte lagligt bin­ dande, konstaterar forskaren Emilie Stroh, Lunds universitet. Hon intervjuades tidigare i år i program­ met Klotet i P1 som uppmärksammade den studie om luftkvalitet på förskolor i Malmö som hon och hennes kollegor vid Lunds universitet gjort på uppdrag av Natur­vårdsverket. Stroh konstaterar att en femte­del av bronkit hos barn i Malmö beror på dålig luft och att den dåliga luften på de studerade förskolegårdarna även orsakat astma och nedsatt lungfunktion hos barnen. – Barn rör sig och andas mer, och de är små, vilket gör att koncentrationen av S TA D 3 3 | M A J 2 0 2 1

luftföroreningar i deras kroppar blir högre än hos oss vuxna. Detta i kombination med att barns organ, däribland lungor och luft­ vägar, ännu inte är färdigutvecklade gör dem till en mycket sårbar grupp. Ju mindre barnen är, desto större och mer långvariga riskerar hälsoeffekterna bli om de utsätts för höga halter av luftföroreningar under en längre tid. Stroh påpekar att antalet barn som växer upp i stora städer ökar och att för­ skolegården därför är en viktig plats – för en del barn är det kanske den enda utom­ husmiljö dit de kan ta sig på egen hand. Programmet sändes den 31 mars. Lyssna på Sveriges Radio Play. MARIA NORDSTRÖM


Sköna gröna former.

VERA SOLO Design: David Karásek , Radek Hegmon


14

TEMA:

LIVETS JUBLANDE KRONA T E M A I L L U S T R AT I O N E R : C A R O L I N E A X E L B L O M

INNEHÅLL: Var börjar ett träd?............................................................................... 16 Snart sluts valven i trädkyrkan............................................................ 20 Val av stadsträd – en forskares perspektiv.......................................... 24 Temanotiser........................................................................................... 30 SAMTALET: Träd som nytta.................................................................. 34 Malmö satsar stort på stadens träd..................................................... 38 DEBATT: Planterar för allas vår framtid.............................................. 46 DEBATT: Skogens träd på väg in i stan............................................... 47 Döda träd får nytt liv............................................................................. 48 Gläntan................................................................................................... 54 Jenny Price: Sluta rädda planeten!...................................................... 56 REFLEXION: Barnet och trädet........................................................... 62 Hej Patrick Bellan!................................................................................ 63

S TA D 3 3 | M A J 2 0 2 1


15

Människor lever i några decennier medan träd kan överbrygga millenier. Människan drömmer kanske om att lära sig leva som ett träd, som poeten Peter Curman formulerat det; att stå där med fötterna djupt i myllan och veta att inte ens den starkaste storm kan göra annat än rycka några få gröna blad ur den jublande krona som är livet självt. Men hur mår träden, där de står i våra städer?

S TA D 3 3 | M A J 2 0 2 1


16

TEMA: LIVETS JUBLANDE KRONA

Var börjar ett träd?

Vad menar vi när vi talar om träd – är det ett skafferi, en barnkammare eller någons hela värld? Var börjar och var slutar ett träd? T E X T: A N N A L E N N I N G E R


17

E

tt träd i blom är en blomsteräng över våra huvuden. Oftast är blomningen kort och intensiv men utgör en viktig födokälla för många olika varelser; de som äter av växten direkt, de som äter dem som äter dem som äter… Somliga träd ger rikligt med nektar såsom lönn, hästkastanj, apel och körsbär. Och lindarna naturligtvis, som ända in i slutet av juli fyller luften med väldoft. Eller robinia, falsk akacia, som är det egentliga ursprunget till det som heter akaciahonung i butiken.

Är pollenrik

Träd har rikligt med pollen som insekter antingen oavsiktligt sprider mellan olika blommor när de söker nektar, eller som de medvetet samlar för eget eller avkommans proteinbehov. Lönnar och fruktträd är viktiga pollengivare, men även pollen från vindpollinerade arter som björk, tall, asp och andra popplar äts av insekter och deras larver. Sälgen (salix caprea, med hybrider) förtjänar extra uppmärksamhet. Ingen annan växt i vår flora uppges vara lika värdefull för så många andra växt-, svamp- och djurarter som sälgen. Videkissarnas täta fäll av hår släpper igenom solljus och håller kvar värmen, vilket bidrar till att sälgen är vårens första betydelsefulla fodervärd. I maj månad blommar den för fullt i Norrbotten, i Skåne kan blomningen vara över i skiftet mars–april. Det pollen som bildas i rikliga mängder är livsnödvändigt för

den mörka jordhumlan, vårsidensandbiet och – naturligtvis – videsandbiet, och många fler.

Bildar dungar

Självsådda sälgträd återfinns i dungar, där de växt sig 10–15 meter höga, i landets alla tätorter men utan att i någon nämnvärd grad påkalla människors uppmärksamhet – möjligen med undantag för den tidiga vårblomningen och de ulliga frötussarna. Det är tveksamt om någon någonsin aktivt valt salix caprea för en framträdande plats i staden. Annat är det med eken, ståtlig, långlivad. Om sälgen växer snabbt, har ett för träd kort liv och redan som ung blir värdefull för många djur, utvecklas ekens värde under många hundra år. En ek som växer öppet och väl solbelyst får en stor och bred krona samtidigt som den innehåller partier av död ved i olika stadier av förmultning. >

»Videkissarnas täta fäll av hår släpper igenom solljus och håller kvar värmen, vilket bidrar till att sälgen är vårens första betydelse­fulla fodervärd. S TA D 3 3 | M A J 2 0 2 1


18

TEMA: LIVETS JUBLANDE KRONA

»Den stora variation på livsrum som trädet innebär gör eken så värdefull för bland andra många och vedlevande insekter.

Stor variation

Den stora variation på livsrum som trädet innebär gör eken så värdefull för bland andra många och vedlevande insekter. Men djuren lever i ett dynamiskt förhållande till sin omgivning och flyttar på sig när omständigheterna så kräver. Enskilda träd är av betydelse förutsatt att de ingår i ett sammanhängande nätverk av andra ekar och bildar spridningsväg till fler biotoper. Stora ekar i städer uppmärksammas och tillskrivs en egen roll i planeringsunderlag. Inför byggprojekt görs utredningar kring enskilda ekars rotutbredning, vattenförsörjning och ljusförhållanden. Däremot är kunskapen liten om vad som verkligen händer med den fauna (och flora) som är knuten till ek efter en specifik exploatering.

Början och slut

Men vad är det egentligen vi pratar om när vi pratar om träd – skafferi, barnkammare eller någons hela värld? Var börjar och var slutar ett träd? Den engelske biologiforskaren och skribenten Merlin Sheldrake är besatt av

S TA D 3 3 | M A J 2 0 2 1

mycel och olika mikroorganismer som skapar den väv som finns i marken under våra fötter. Relationen mellan ett träd och marklevande organismer är långt mer intrikat än vad vi förstår. I boken Entangled Life berättar han om hur ett antal forskare under en konferens tvingades ifrågasätta dittills­ varande självklarheter kring vad som är ett träd, vad som utgör trädets delar och specifika egenskaper.

Karakteristisk doft

En tropisk arts löv har en karakteristisk doft. Men, visade en forskare, doftämnena produceras inte av växtens blad utan av den svamp som i form av mikroskopiskt tunna hyfer lever inuti bladet. Nja, funderade en annan deltagare – kanske är det bakterier som lever i svampen som lever i bladet som är källan. Forskarnas begreppsvärld ställs på huvudet – att som biolog tala om träd som individer blir meningslöst när liv bygger på symbiotiska relationer med andra organismer. Redan de gamla indierna insåg att ingenting existerar av egen kraft.


Kv. Laboratoriet Projekt & foto av Tengbom Landskap

Stolar & bord: Sofiero | Cykelgarage: Nova | Soffa: Rosenlund | Grill: Chili Skapa en trevlig park- eller stadsmiljö? Vi hjälper dig, från idé till färdig installation. hags@hags.com | +46 380 47300 | hags.se


20

TEMA: LIVETS JUBLANDE KRONA

Snart sluts valven i trädkyrkan

Berthåga kyrkogård i Uppsala ritades av Ulla Bodorff på 1960-talet. Den nyare delen färdigställdes för precis tjugo år sedan, sommaren 2001, och ritades av landskapsarkitekterna Monica Sandberg och Nils Odén. Vi ringde upp Nils Odén, som nu är stadsträdgårdsmästare i Upplands Väsby, för att be honom berätta om trädkyrkan; en religiöst obunden plats med lindar som inramande byggnadselement. B E R ÄT TAT F Ö R : K A R I N A N D E R S S O N FOTO: SAMUEL UNÉUS


21 Om begynnelsen

Då för tjugo år sen, liksom idag, var kyrkor ganska slutna företeelser, tyckte jag. De är ofta låsta och man kan inte gå in när som helst. Det, i kombination med den gamla hedniska kultplatsen i en lund i skogen, var inspirationen. Den gamla heliga lunden som fick en gotisk arkitektur. Och det hela blev en stark symbol för en levande, växande kyrka. Från början var planen en rundkyrka som var inspirerad av Pantheon i Rom. Men landskapet var så stort och vitt och öppet, särskilt på den tiden när det bara var åkrar runtom, så vi kände att vi måste ta i mycket mer i storlek. Då slog det mig att Uppsala domkyrka skulle kunna vara förebild. Den var lagom stor, drygt hundra meter lång. Trädkyrkan har precis samma planlayout som Uppsala domkyrka. Alla kyrkor har porten mot väster och altaret mot öster men trädkyrkan är spegelvänd – det är bara Peterskyrkan i Rom som är likadan. Anledningen är att trädkyrkan skulle hamna rätt i området och passa befintliga vägar. Vi behövde också en plats med tillräckligt jorddjup. I andra delar av kyrkogården var det nästan berg i dagen, så där hade det inte blivit någon tillväxt på träden.

För att få symmetri har endast ett trädslag valts: lind. Så ser det ut i alla klassiska herrgårds­ alléer – men det kan vara riskabelt med tanke på sjukdomar.

Om träden

Jag funderade väldigt mycket på trädslag och vi hade många långa diskussioner om det. Det första förslaget var ek. Om man sätter ekar på det optimala avståndet för odling av ekvirke till skeppsbyggnad hamnar de på tolv meter och då bildar grenarna, i de bästa av världar, sadeltaks­formade valv, precis som i ett grekiskt tempel. Men vi fick släppa idén om ekar med tanke på spinnmalen, som angriper ekar vissa år. Ett tag funderade jag på alm, för att vi skulle få till gotiska valv. Men med tanke på almsjukans framfart i Sverige så blev inte aktuellt det heller. Till slut blev det lind, ett trädslag vars grenar nästan bildar romanska kryssvalv! För att få symmetri har vi valt att endast ha ett trädslag. Så det är olyckligt om det skulle komma sjukdomar, men det är svårt att få symmetri med olika sorter. Så är det ju i alla herrgårdsalléer överallt – men visst är det lite riskabelt att göra det. >

»Från början var planen en rundkyrka som var inspirerad av Pantheon i Rom. Men landskapet var så stort och vitt och öppet … S TA D 3 3 | M A J 2 0 2 1


22

TEMA: LIVETS JUBLANDE KRONA

Om förvaltning

Alla kyrkor har porten mot väster och altaret mot öster men trädkyrkan är spegelvänd – det är bara Peterskyrkan i Rom som är likadan.

Ja, kyrkogårdsförvaltningen har lagt ner mycket energi på förvaltningen, det var en förutsättning för hela gestaltningen. Under anläggningsarbetena skyddades marken, inga maskiner fick köra där för att undvika risken för packningsskador, men det har de alldeles uppenbart gjort ändå för träden har haft väldigt långsam etablering och problem med syrebrist och hög fuktighet i marken. Under förra året dränerade kyrkogårdsförvaltningen så nu är det lite

bättre. Vi tillförde även svampmycel under förra året. Vi ska följa upp det nu i vår och se om de träd som fick mycel in­ okulerat mår bättre. Upplands Väsby kommun var först i Sverige med att tillföra svampmycel. Jag har efterfrågat det sen jag gick utbildningen, men det har inte funnits material att köpa i Sverige tidigare – producenter av till exempel Bordeauxviner är jättenoga med att de får rätt svampkultur; det är det som ger smaken. Nu köper vi in mycel från Tjeckien som vi använder i alla planteringar här i Upplands Väsby. Det blir mycket bättre skottill­växt och det krävs avsevärt mindre vatten. Men man får följa det lite mer långsiktigt för att se hur det går.

Om kontroll

Jag har inte haft så mycket kontakt med kyrkogårdsförvaltningen som jag skulle ha velat. Privat har jag ju tittat till träden och sagt till om jag har synpunkter på något. Men jag hade önskat mycket mer. Det är ett problem, som jag har upplevt under hela min yrkestid, att driftpersonal gör lite som de vill och tror att de är experter allihop. Så länge det är projektering och anläggning har man kontroll men sen ...

Nils Odén funderade länge på vilket trädslag som skulle vara lämpligt. Till slut valdes lind, ett trädslag vars grenar nästan bildar romanska kryssvalv.

S TA D 3 3 | M A J 2 0 2 1


23 Jag tror att det enda som är riktigt effektivt är att den som har skapat en anläggning står i regelbunden kontakt med dem som driftar den. Och det är nästan inte möjligt eftersom det är så högt tempo i produktionen. Om framtiden Man kan säga generellt att valven mellan grenarna borde varit slutna idag, men det är de inte. Jag hade räknat med att det skulle ta tjugo år. Jag misstänker att valven inte är slutna förrän 2030, det beror på hur mycket de ökar i tillväxt efter dräneringen. När grenarna börjar mötas och bilda valv måste man titta på om man ska tukta grenarna. I västra delen, det som motsvarar Vasakoret i Domkyrkan, är det ritat så att man ska klippa upp ett runt hål i grenverket så att det blir som ett kyrkfönster. Där håller det på att sluta sig redan idag så det står snart för dörren.

Markarmatur

»Man kan säga generellt att valven mellan grenarna borde varit slutna idag, men det är de inte. Jag hade räknat med att det skulle ta tjugo år.

Spotlight på stolpe

VI HJÄLPER DIG MED TRÄDBELYSNING! Kapslade armaturer med olika installationsmöjligheter

Spotlight med installationsrör

www.fergin.se info@fergin.se

Följ oss!


24

TEMA: LIVETS JUBLANDE KRONA

Val av stadsträd

– en forskares perspektiv Idag förstår vi mer vilken avgörande roll stadsträd spelar för att upprätthålla hållbarhet. Vi vet att också fler utmaningar väntar inom en snar framtid, skriver forskaren och trädexperten Henrik Sjöman.

S TA D 3 3 | M A J 2 0 2 1


25

FOTO: HENRIK SJÖMAN

Att använda så kallade icke-inhemska trädarter är en självklarhet för att skapa mångfald och resiliens i våra städer, menar artikelförfat­ taren Henrik Sjöman. Den nordamerikanska perukbus­ ken, Cotinus obovatus, är ett exempel på en växt som inte riskerar att bli invasiv i vårt klimat. Här i höstfärger vid Göteborgs botaniska trädgård.

D

et är förstås trädens och trädplanteringarnas kapacitet att leverera viktiga ekosystemtjänster som står i fokus här. Träd har en förmåga att omhänderta dagvatten, filtrera luft och ansamla farliga luftpartiklar och därmed göra stadens luftkvalitet bättre, skapa en avgörande plattform för biologisk mångfald och bidra med viktiga rekreativa värden genom sina årstidskvaliteter. Det är därför angeläget att öka förståelse för träden och varför investeringen i träd är en viktig insats för framtiden – vilket såväl landskapsarkitekter som politiker och byggherrar nu börjar inse. Tyvärr ses en dominerande trend

växa fram som går ut på att kvantitet är bättre än kvalitet – det vill säga att ju fler träd man planterar desto bättre är det. Man tror att alla dessa lovande eko­ systemtjänster kommer att infinna sig av sig själv. Vad skulle hända om vi istället fokuserar på kvalitet, med noga genomtänkta trädplanteringar där placering och val av art eller sort är utgångspunkten? Vi har vant oss vid att kunna använda framtagna program och publikationer som ger vägledning i valet av träd utifrån plats och funktion. Många av de arter som vi idag anser vara överanvända har blivit just överanvända eftersom vi vet mycket om trädens förmåga att klara av olika växtmiljöer och klimat. Följden > S TA D 3 3 | M A J 2 0 2 1


TEMA: LIVETS JUBLANDE KRONA

»Vi måste kunna ha en debatt där fakta är centrala och inte baserade på emotionella åsikter.

har dock blivit att många urbana träd­ populationer saknar diversitet. I en tid då vi måste tänka mångfald för att skapa en högre resiliens mot framtida utmaningar räcker inte längre den kunskap man tidigare förlitat sig på. Trots att erfarenheten av ett mer ovanligt eller otraditionellt växtmaterial är begränsad finns dessa mer ovanliga trädarter ofta omskrivna i rapporter och artiklar, just för att ge pålitlig vägledning. Vågar man däremot gå på djupet och analysera hur denna kunskap utvecklats, samt var i världen den har sitt ursprung, inser man snart hur avgörande kunskapsluckor kunnat uppstå. I många fall utgår man från egna personliga observationer, från något man exempelvis sett i ett arboretum eller i en botanisk trädgård. Därifrån drar man slutsatsen kring en arts förmåga att exempelvis kunna hantera torra innerstadsmiljöer, eller ingå i så kallade raingarden-planteringar som tillåts översvämmas vid kraftiga regn.

H

ur ska man då välja stadsträd, utifrån den kunskap vi faktiskt har idag? Var finner man vägledning i en tid då förändringarna i klimatet är märkbara och handeln med träd global? Idag diskuterar man flitigt om vi ska kunna använda ”exotiska trädarter”, eller om vi bara ska använda ”inhemska trädarter” i våra urbana miljöer. Ibland är debatten rätt så laddad. Anledningen till denna laddade diskussion är rädslan för invasiva arter – arter som naturligt spri-

S TA D 3 3 | M A J 2 0 2 1


27 plettera med arter från andra delar av världen. Utmaningen blir att tidigt identifiera vilka arter som inte är lämpliga för att de kan bli ett invasivt hot mot vår egen natur. Ett sätt att gå till väga är att analysera vilka arter som idag utgör ett invasivt hot i delar av världen som har ett liknande klimat som innerstadsmiljöer i Sverige – idag och i framtiden. Genom att undvika just dessa skulle det ändå finnas en mycket stor grupp träd kvar som kan anses vara ofarliga men viktiga för våra stadsmiljöer. Ett annat argument, som framkommer när man resonerar om att undvika användningen av exotiska växter, är att de sprider sjukdomar och/eller skadeangrepp. Här måste man förstå att det inte är växterna själva som sprider dessa sjukdomar/skadeangrepp, utan att det är handeln med växter (och annat gods också) som gör det, där exempelvis skadeangrepp kan åka snålskjuts. Lösningen är att lägga ett större fokus på lokalodlade träd – träd som från frö odlats i Sverige och inte transporterats runt halva Europa innan de anlänt till sin slutdestination. >

I Göteborg pågår ett forsk­ ningsprojekt mellan SLU Alnarp, Göteborgs universitet, Lunds universitet och Göte­ borgs botaniska trädgård som handlar om att utvärdera träds kapacitet att rena luften, där bland annat svarttall förekom­ mer. Det kommer att ge unika data, relevanta för skandina­ viska förhållanden, just det artikelförfattaren efterlyser.

FOTO: HENRIK SJÖMAN

der sig i naturliga växtmiljöer och där har en negativ påverkan på den naturliga artsammansättningen genom att exempelvis konkurrera ut andra arter. Detta är en av de främsta anledningarna till att vi idag tvekar inför att överhuvudtaget använda andra växter än inhemska trädarter. Frågan man dock måste ställa sig är om vi kan klara oss utan exotiska träd­ arter i våra svenska stadsmiljöer för att kunna möta dagens, men också framtida, utmaningar, där stadens trädpopu­ lationer är avgörande för att leverera viktiga ekosystemtjänster. I en studie som publicerades 2016 ställde en forskargrupp frågan om det var möjligt att säga ”hållbar stadsutveckling OCH inhemska träd” i ett skandinaviskt sammanhang. För att svara på den frågan analyserades alla inhemska trädarter, som är omkring 30 stycken, utifrån risker att drabbas av allvarliga sjukdomar eller skadeangrepp som almsjuka, askskottsjuka eller asiatiska långhorningar – angrepp som kan drabba och allvarligt skada fullt friska och välmående träd. Utifrån den analysen var det mer än hälften av de inhemska trädarterna som gallrades bort. De kvarvarande arterna analyserades vidare utifrån sin förmåga att hantera utmanande växtförhållanden i innerstadsmiljöer, såsom hårdgjorda torg- och gatuplanteringar. Utifrån den analysen framkom det att endast fyra arter – avenbok (Carpinus betulus), oxel (Sorbus intermedia), fågelbär (Prunus avium) och en (Juniperus communis) – har egenskaper som gör att de kan hantera utmanande innerstadsmiljöer med bibehållen god utveckling. Att förlita sig på endast fyra arter i stadens mer utmanande miljöer är inte ett hållbart tillvägagångssätt. Skulle man addera ytterligare en analys kring de kvarvarande arternas kapacitet att leverera en specifik ekosystemtjänst så hade antalet trädarter blivit ännu färre. Med tanke på dagens och framtidens klimat är frågan om att använda andra trädarter än inhemska en icke-fråga. Ska vi skapa resilienta och välfungerande trädplanteringar i staden måste vi kom-

S TA D 3 3 | M A J 2 0 2 1


TEMA: LIVETS JUBLANDE KRONA

S FOTO: PRIVAT

28

Studier av träd för framtiden måste ske utifrån ett svenskt perspektiv, betonar Henrik Sjöman, här under en fältstu­ die i sydvästra Rumänien, där bland annat svarttallen (Pinus nigra) växer under förhål­ landen som liknar det klimat och de växtförhållanden vi kan räkna med i våra svenska innerstadsmiljöer inom en snar framtid.

S TA D 3 3 | M A J 2 0 2 1

om forskare tränas man successivt i att bli kritisk och ifrågasätta den information om olika träds förmåga som huvudsakligen bara baseras på ett fåtal observationer, gjorda vid ett eller några tillfällen. Iakttagelser från andra länder, med helt andra sommar- och vinterklimat, blir tveksamma som grund för hur vi själva bör eller ska använda de här träden i Sverige. Istället skulle man önska mer specifika utvärderingsstudier, gjorda i Sverige på idag ovanligt eller otraditionellt växtmaterial för att på så sätt skapa en kunskapsutveckling som skulle vara direkt knuten till och därmed överförbar till svenska stadsmiljöer. Sådana utvärderingsstudier handlar till exempel om hur olika arter eller ekotyper kan hantera torka och översvämning i ett svenskt klimat, eftersom trädens förmåga kan variera stort i ett mer sommarvarmt klimat än det vi har i ett sommarsvalt Sverige. Den lokala utvärderingen blir också betydelsefull vad gäller arters förmåga att leverera viktiga ekosystemtjänster, till exempel upptag av farliga luftpartiklar eller förmågan att ge svalka genom lövskugga. Idag känns det som att efterfrågan av vägledning kring val av rätt träd för plats och funktion är betydligt större än vad själva kunskapen i frågan är – speciellt ur ett svenskt eller skandinaviskt perspektiv. Följden blir gärna att man förlitar sig

på vägledning och erfarenheter från and­ ra håll i världen som inte är realistiska för svenska förhållanden. Detta bidrar i sin tur till att det börjar förekomma en massa ”sanningar” som just inte är så sanna. Istället för en ökad respekt och förståelse för träd och trädplanteringar riskerar vi att få träd med en tveksam utveckling på platser där de forcerats in i förhållanden de inte har kapacitet att klara av. Konsekvenserna blir naturligtvis att träden har en liten möjlighet att leverera de viktiga ekosystemtjänster vi önskar. Vill det sig riktigt illa kan följden bli att förtroendet för trädens betydelse­ fulla förmåga att bemöta framtida utmaningar utarmas. Genom att skapa fler samarbeten mellan bransch, universitet och botaniska trädgårdar kan vi tillsammans ta tag i denna idag mycket angelägna problematik och utveckla en större kunskap kring vilka träd som blir nyckeln till en grön framtid. Vi måste kunna ha en debatt där fakta är centrala och inte baserade på emotionella åsikter. Vi kommer inte att kunna möta de krav som redan ställs idag på vår gröna infrastruktur om inte en mångfald av träd kan ingå som del av lösningen på en hållbar stadsutveckling. HENRIK SJÖMAN

är lärare och forskare vid SLU och vetenskaplig intendent vid Göteborgs botaniska trädgård


Blidsbergs Mekaniska AB

KONSTEN ATT LADDA EN BIL MED STIL JOM är först med att utveckla en laddstolpe i gjutjärn för att värna och bevara klassiska miljöer. Vandalsäker och underhållsfri.

blidsbergs.se

FOTO FELIX OPPENHEIM

Haga är vår nya produktserie för plantering där möjligheten till kombinerade sittytor finns. - Haga passar väl in i park såväl som i stadsmiljöer.

Hör av er så berättar vi mer info@jom.se eller jom.se Tel 08- 687 00 10

Laddstolpen.indd 1

2021-04-27 11:50:15


30

FOTO: FREDRIK JERGMO

TEMANOTISER

Grön öken

I stora drag är halva Sverige täckt av skog. En stor del av Sveriges skog är produktions­skog – hela 85 procent. Kulturskog är ett annat fint ord för odlad skog. I Sverige är det ofta monokulturer med gran eller tall där produktionen går till pappersmassa. Gran och tall står för 80 procent av den svenska skogen. Majoriteten av dessa artfattiga trädplantager är yngre än 40 år, och den biologiska mångfalden är förloraren i denna gröna öken (från engelskans green desert). I andra änden hittar vi urskogen, en skog som aldrig har utsatts för mänsklig aktivitet såsom skogsbruk eller jordbruk, exempelvis Pärlälvens fjällurskog som är en av de sista stora, väglösa urskogarna i Europa. Ett orört ekosystem S TA D 3 3 | M A J 2 0 2 1

som fått utvecklas fritt ända sedan istiden. Någonstans mellan urskog och kulturskog dyker det upp ytterligare två begrepp, naturskog och gammelskog. När det gäller gammelskog så är det enligt uppslagsverket ett uttryck för skogens biologiska utveckling. Man utgår från ålder, som är lätt att mäta, istället för orördhet, som blir en bedömningsfråga. För nordliga skogar gäller en genomsnittsålder i beståndet på 150 år medan det i södra Sverige anses räcka med 130 år. Skogsexperter på Naturskyddsföreningen nyanserar dock det hela genom att slå fast att det saknas en officiell definition

av begreppet gammelskog. Ordet gammelskog används ibland som alternativ till naturskog eller urskog, och avser skog med hög beståndsålder eller en stor andel gamla träd. Naturskog då? Jo, den har varit opåverkad av mänsklig aktivitet så länge att den i princip har återfått urskogens egenskaper. Stiftelsen Naturarvet som samlar in pengar för att skydda våra sista gammelskogar vill att vi skiljer på gammal skog och gammelskog. Gammelskog, enligt deras definition, har inte gallrats och röjts, har stora biologiska värden och är alltså mer eller mindre opåverkad av mänsklig aktivitet. Naturskog helt enkelt.


31

TEMANOTISER

Träd i vatten Kämpar för sin överlevnad. Som ett stilleben – ett träd i en vacker liten damm med dekorativ sten. Nej, snarare ett misslyckande och titeln på detta stilleben är kanske hellre ”pengarna i sjön”. Trädet kämpar för sin överlevnad och utvecklas dåligt. Det för trädet livsviktiga gasutbytet i marken – in med syre, ut med koldi­ oxid – fungerar inte som det ska. Kost­ naderna för dåliga trädplanteringar är stora i samhället och oftast helt onödiga eftersom kunskapen finns idag, bland annat genom forskning och försök på SLU. Men ekonomisk kortsiktighet styr tyvärr alltför ofta vid anläggningsarbetet. Fort och fel. Douglasgran, Pseudotsuga menziesii. En bjässe vid Rössjöholms gods i nordvästra Skåne. Foto: Fredrik Jergmo.

Miljoner, miljarder, biljoner träd Men trädbeståndet minskar. kvar, en minskning med 46 procent. Årligen fälls det 15 miljarder träd i världen och avskogningen fortsätter. Ps. Siffror, siffror, siffror. En mil­ jard är tusen miljoner. En biljon är tusen miljarder, eller en miljon mil­ joner.

Ved som ved

FOTO: TITTI OLSSON

Vilket träd brinner bäst? Ett kilo ved ger lika mycket värme oavsett träslag. Men en tung ved­ klamp av hård ek ger 60 procent mer värme än en lika stor klamp av porös al. Björk, det absolut vanligaste löv­ trädet i Sverige, har ett välförtjänt gott vedrykte. Enkel att hantera i skogen och att klyva, högt brännvär­ de utan att sprätta glöd, lättantänd­ lig näver och fin glödbädd. Det hårdaste trädslaget vi kan fäl­ la till ved i Sverige är visst oxel som väger 600 kg per kubikmeter. Men i praktiken är bok ett bättre vedträd eftersom trädet blir betydligt mycket

FOTO: FREDRIK JERGMO

Innan vi människor blev jordbrukare för sisådär 12 000 år sedan fanns det enligt uppskattningar omkring sex biljoner träd på jorden. Vid den senas­ te uppskattningen som forskare pu­ blicerade i Nature 2015 kom man fram till att det fanns 3,04 biljoner träd

större med nästan lika hög täthet i virket, faktiskt något tätare än ek. Aspen brinner stadigt med lugn låga och används därför till tändstickor. Tallen brinner med stor, ljusstark låga och var innan glödlampan ett fint arbetsljus. Gran tänder lätt och ger snabb värme under tiden som den knäpper och sprakar. Fint i en kamin med stängda luckor! Så tänd med björknäver, gran eller asp. Fyll på med hård, tät bok och ek när det brinner bra. Är virket dåligt torkat så håll tummarna för att det inte är tall för då är det i prin­ cip brandsäkert. Välj istället ask som har täthet som ek men med den märkliga egenskapen att träet kan brinna även när det är fuktigt. S TA D 3 3 | M A J 2 0 2 1


32

TEMANOTISER

Träd i tre länder De flesta växer i Ryssland.

FOTO: FREDRIK JERGMO

Över 40 procent av alla världens träd växer i endast tre länder. Överlägset flest träd hittar man i Ryssland som har 642 miljarder träd. Det är mer än vad tvåan Kanada med 318 miljarder och trean Brasilien med 302 miljarder har tillsammans. I hela världen fanns det, enligt en artikel i Nature 2015, drygt 3 biljoner träd, eller ungefär 422 träd per människa på jorden.

Ps. Siffror, siffror, siffror. Har du lyckats spara ihop en miljon i tusen­ lappar kan du tömma madrassen och bära med dig pengarna i ryggan när du ska till banken, de väger ungefär ett kilo. När du har fått ihop en mil­ jard i tusenlappar får du istället ta lastbilen eftersom sparkapitalet då väger ungefär ett ton, det vill säga tusen kilo. Källa: Plant-for-the-Planet och Nature

Tysklands Greta Planterar för planeten. Felix Finkbeiner heter Tysklands motsvarighet till vår egen Greta Thunberg. Felix var tidigt ute när han som 9-åring tog initiativet till Plantfor-the-Planet. Efter tre år hade hans initiativ resulterat i en miljon plante­ rade träd. Som 13-åring blev han 2011 inbjuden till FN för att tala om vikten av att plantera träd, vilket resul­terade i att FN sedan lämnade över ansvaret för Billion Tree Campaign (en miljard träd) som Felix och Plant-for-thePlanet stöpte om till Trillion Tree Campaign (en biljon träd). Eftersom det i världen årligen fälls 15 miljarder träd, ungefär lika många träd som det finns i hela Tyskland, så förstod han direkt att målsättningen behövde skalas upp rejält. Enligt forskare på ETH i Zü­ rich kan ytterligare en biljon träd på jorden – från dagens tre biljoner till fyra biljoner – ge oss en respit på 10–15 år för att nå klimatmålen, samtidigt som vi måste minska och med tiden upphöra helt med fossila utsläpp. En kamp mot klockan. Ps. Siffror, siffror, siffror. I enlig­ het med den ”Långa och korta skalan för stora tal” använder nu nästan alla engelskspråkiga länder den korta skalan. Billion innebär därför miljard på svenska. Trillion är analogt med detta en biljon på svenska eftersom vi och större delen av Europa använ­ der den långa skalan (Wikipedia). S TA D 3 3 | M A J 2 0 2 1

Blommande hassel. Foto: Fredrik Jergmo

Ett träd per anställd Bostadsbolag investerar i grön framtid.

Vad vore den trånga innergården på Sorgen­ fri utan sin ask? Foto: Patrick Bellan.

Det allmännyttiga bostadsbolaget MKB ska plantera 500 träd i Malmö under 2020–2022 för att klimatan­ passa sina bostadsgårdar. Redan under 2021 planteras 331 träd – ett träd per anställd. Förutom att in­ ventera nuvarande trädbestånd ska man också lära sig mer om biokol, nya trädarter och biologisk mångfald när man väljer ut bostadsgårdar för plantering. Enligt projektledaren Linnea Wettermark är målet en grön och fortfarande attraktiv stad i en framtida förtätning.


FOTO: TITTI OLSSON

VÅ R O D L I N G - VÅ R T H A N T V E R K

Ved som värmer Ge torkningen en raketstart!

Många träd brinner upp som ved i kaminer, bastuag­ gregat eller lägereldar – vi eldar upp tre miljoner ton ved årligen i Sverige. Men när är det egentligen bäst att fälla träd ur ett vedperspektiv? Undvik att fälla framförallt lövträd på hösten, och särskilt om du inte tänker kapa och klyva veden direkt. Risken finns då att veden aldrig blir riktigt torr eftersom fukten efter ett tag kapslas in av slem från nedbrytande bakterier. Nej, bäst är att fälla på vintern eller våren innan lövsprickningen tar fart. Skulle du vara sent ute så finns det knep att ta till. Metoden kallas bladtorkning (även syrfällning) och innebär att man fäller trädet och låter det ligga orört i några veckor. Bladverket kommer att fortsätta att växa och dra ut fukten så att fuktigheten snabbt sjunker i träet. Torkningen får en raketstart och när bladen har vissnat är det dags att kapa och klyva som vanligt för att kunna elda med veden kommande vintersäsong.

TE X T SAMTLIGA TEMANOTISER:

Vi anpassar oss efter dina specifika behov och tar fram lösningar utifrån de utmaningar och önskemål som ställs.

FREDRIK JERGMO

www.stangby.nu


TEMA: LIVETS JUBLANDE KRONA

Träd som nytta

Stadsträd är oumbärliga i det urbana ekosystemet. Projektet i-Tree Sverige handlar om att göra den gröna resursen tydlig i mängden ekosystemtjänster. T E X T: J O H A N N A D E A K S J Ö M A N

S TA D 3 3 | M A J 2 0 2 1

FOTO: DANIEL TROGRLIC

34


35 I projektet i-Tree Sverige har 16 233 träd inven­ terats för beräkningar i programvaran i-Tree Eco. Här mäter Ivana Trogrlic.

I

takt med att de urbana landskapen växer och allt fler människor söker sig till städer och tätorter blir behovet av gröna miljöer påtagligt – dels som rekreativa, restorativa och estetiska inslag, dels för de tekniska egenskaper den gröna infrastrukturen har. Det kan handla om möjligheter att minska luftföroreningar, fördröja dagvatten, binda och lagra kol, samt reglera temperaturer och vindförhållanden. Samtidigt kan det vara svårt att kommunicera den kapacitet som stadens grönska har inom plan- och byggprocessen utan att kunna lägga fram tydliga och platsspecifika ”bevis”, som kan mäta sig med exempelvis de kvantitativa värden och siffror som oftast används för exempelvis byggnader och annan ”grå” infrastruktur. Även när det gäller att säkerställa en långsiktig förvaltning av våra urbana trädbestånd kan det behövas platsspecifika belägg för vad träden faktiskt bidrar med i en aktuell kommun.

Nationell kartläggning I projektet i-Tree Sverige har nio städer och tre bostadsbolag medverkat genom inventeringar och beräkningar i programmet i-Tree Eco. Denna nationella ”kartläggning” av svenska stadsträd och ekosystemtjänster berör Luleå, Umeå, Stockholm, Borås, Göteborg, Kristianstad, Hässleholm, Helsingborg och Malmö, samt bostadsbolagen AB Stockholmshem, Bostads AB Poseidon, Göteborg, och Familjebostäder i Göteborg AB. Drivkraften att ta fram konkret information över mängden nyttor som träd bidrar med har varit gemensam för alla medverkande i projektet i-Tree Sverige. Arbetet har gått ut på att skapa ett policyunderlag som kan fungera som ett konstruktivt verktyg vid förhandlingar inom och utanför den egna organisationen. Utifrån i-Tree Eco får man en tydligare och mer kritisk bild av det kapital stadens grönska bidrar med. Det är ett bevis på varför vi bör ta hand om, förvalta och utveckla dagens och framtidens stadsträd. >

S TA D 3 32 | M DE ACJ 2 0 2 0 1


36

TEMA: LIVETS JUBLANDE KRONA

Övergripande resultat

FOTO: JOHAN ÖSTBERG

Välmående träd som får lov att växa till sin fulla kapacitet bin­ der kol, fångar upp luftförore­ ningar, fördröjer regnvattnets kurs mot belastade avlopps­ system och blir viktiga noder och stråk i det biologiska systemet.

S TA D 3 3 | M A J 2 0 2 1

Kvantitativa värden

i-Tree Eco är en programvara utvecklad av USA:s motsvarighet till svenska Jordbruksverket och Skogsstyrelsen. Syftet med programvarorna i-Tree har från början varit att utveckla tydliga och kvantitativa värden för en rad av de samhällsnyttor som träd bidrar med. Detta kan exempelvis vara hur många kubikmeter vatten som en trädkrona fångar upp under ett år eller hur många kilo kol som binds upp i trädets massa. Utifrån dessa mått kan sedan en ekonomisk beräkning genomföras som tydligt visar hur träd även utgör ett viktigt kapital som kan bespara samhället stora utgifter. Sedan 2019 finns klimat- och luftföroreningsdata för svenska förhållanden och detta är en bidragande faktor till att i-Tree Sverige som projekt kunnat genomföras och ge rättvisa beräkningar av trädbestånden i svenska städer och tätorter. Den geografiska spridningen bland de medverkande organisationerna ger ett intressant underlag eftersom det redovisar resultat från olika klimatoch vegetationszoner.

Resultaten visar att exempelvis björkarna i Luleås stadskärna lagrar en mängd kol motsvarande ett årligt koldioxidutsläpp från 1 598 personbilar. Skogsekarna i Hässleholm och granarna i Umeå samlar runt 97 000–100 000 kubikmeter regnvatten i trädkronorna, vilket motsvarar det vatten som finns i cirka 33 000 brandbilar – varje år. På så sätt fördröjs regnvattnet. Utan dessa träd hade volymen vatten istället lagts till i befintliga flöden och förvärrat resultatet av de översvämningar som emellanåt inträffar i städerna. Genom att binda kol och därmed koldioxid, och genom att fördröja dagvatten, hjälper träden i våra städer alltså till med att bromsa utvecklingen och effekterna av klimatförändringarna. Samtidigt bidrar de också till direkta samhällsekonomiska vinster. I Stockholm fångar träden gemensamt upp luftföroreningar som kan jämställas med 99 miljoner kronor i samhällsekonomiskt värde – det vill säga ett värde motsvarande den betalningsvilja som finns i samhället för att människor ska slippa drabbas av en försämrad hälsa, samt undvika de kostnader som följer av arbetsnedsättning, behov av sjukvård och förkortad livslängd. En övergripande bild visar att samtliga kommuners trädpopulationer övervägande består av gran, tall, björk och ek, med undantag för de mer sydligt belägna städerna där även arter som skogslind, vitpil, fågelbär, bok och avenbok är representerade i toppskiktet av de mest förekommande arterna. För bostadsbolagen i Göteborg är oxel och skogslönn ett kompletterande bidrag till exempelvis björk och tall. För det distrikt där Stockholmshem är verksamt var även hagtorn en vanligt förekommande art.


37

Förmågan att bidra

Resultaten visar dock att det inte nödvändigtvis var de arter som var flest till antalet som hade störst kapacitet att bidra med ekosystemtjänster. I några fall visade det sig att arter som befann sig under en tvåprocentig representation inom trädpopulationen gjorde mer klimatnytta än andra mer förekommande arter. En av de viktigare slutsatserna från projektet är att resultaten genomgående visar att det är de friska, välmående träden, som fått etablera sig och växa till sin fulla kapacitet som också bidrar med störst och flest ekosystemtjänster. Träden blir viktiga noder och stråk i det biologiska systemet. Träd som får tillgång till en god växtbädd och har genetiska egenskaper att klara av ett platsspecifikt ståndortförhållande kommer med stor sannolikhet att utveckla välmående kronor och en bärkraftig karaktär. Dessa förutsättningar är en grundplåt för varje hållbart steg mot en långsiktig grön infrastruktur och därmed levande städer. Nästa steg efter en i-Tree Eco-beräkning blir därför att koppla resultaten till platsspecifika förutsättningar, det vill säga att trädens värden vägs in tidigt i planeringsskedet och att dessa värden

tas med när beslut fattas som berör platsen och ny markanvändning. På så sätt kan både nya och befintliga välmående träd bidra till att upprätthålla staden som ett levande ekosystem. JOHANNA DE AK SJÖMAN

är forskare vid Institutionen för landskapsarkitektur, planering och förvaltning, SLU

»Utifrån i-Tree Eco får man en tydligare och mer kritisk bild av det kapital stadens grönska bidrar med.

S TA D 3 3 | M A J 2 0 2 1


38

TEMA: LIVETS JUBLANDE KRONA

STADSTRÄD EXTRA VIKTIGA Enligt Malmö stads egna uppgifter finns ungefär 64 000 träd i gatu- och parkmiljö som kommunen ansvarar för. Enligt kommunens trädplan från 2005 slås fast att stadsträden är extra viktiga då Malmö helt saknar några större skogs­ områden inom kommunens gränser. De flesta trädbestånd är relativt unga och Malmö har få platser med riktigt gamla träd. Detta bedöms bero på att intresset av att värna träden har varit lågt, historiskt sett. Först under senare delen av 1800-talet började man plan­ tera träd i större omfattning i staden med syftet att skapa en mer hälsosam och vacker stad.


39

Malmö satsar stort på stadens träd I Malmö testas nya trädsorter i de mest utmanande lägena. Staden hoppas på så sätt successivt bygga på kommunens kunskapsbank om torktåliga träd och få ett resilient trädbestånd. T E X T: K O L B J Ö R N G U WA L L I U S

D

et har grävts och stökats på gatorna i stadsdelen Möllevången i Malmö under det gångna vinterhalvåret. Men anledningen har inte varit ledningsdragningar eller omasfaltering, utan en omfattande utökning av antalet träd i den befintliga gatustrukturen. Stadsdelen Möllevången i Malmö byggdes som täta arbetarkvarter i början av 1900-talet när folk flyttade in till staden för att jobba på de framväxande industrierna. Några särskilt gröna miljöer planerades inte förutom Folkets Park, en tidigare privat park som Socialdemokraterna hade köpt in och gjort allmän då arbetarna inte var välkomna i stadens finparker.

Trädfattig stadsdel

Efter ett drygt sekel hade stadsdelen fortfarande ett underskott av träd i jämförelse med staden som helhet. När kommunen gjorde en analys av den så kallade krontäckningsgraden visade det sig att den på Möllevången var knappt hälften av vad den var i staden som helhet. – Vissa områden stack ut, varav Möllevången var ett. Om vi låg på 18 procent för hela staden låg vi på ungefär åtta där. Vi kom fram till att det vore intressant att göra ett pilotprojekt för att se vad man kunde uppnå. Även andra områden utmärker sig som trädfattiga, som vissa hamnområden, men där bor ingen och det påverkar därför inte människor på samma sätt, säger Caroline Larsson, landskapsarkitekt och projektledare på fastighets- och gatukontoret. Lärdomar från projektet på Möllevången, liksom de typritningar som har tagits fram, kommer att kunna användas i kommande projekt. >

Nyplan­terade prydnadskörsbär i en mindre kvarters­park i de norra delarna av Mölle­vången. S TA D 3 3 | M A J 2 0 2 1


40

TEMA: LIVETS JUBLANDE KRONA

»Krontäckningsgrad är ett mått som inte bara säger hur många träd som finns utan också hur stora de är.

Nobelvägen i Malmö i slutet av 1930-talet. Längs hela vägen gick en cykelbana i mitten under en allé. Foto: Berndt Johnsson/ Malmö Museer.

Mäter storlek

Krontäckningsgrad är ett mått som inte bara säger hur många träd som finns utan också hur stora de är. Därför kan det berätta mer om trädens nytta än vad antalet planterade träd gör. Planteringarna i projektet Grönare Möllan har nyligen slutförts. Totalt har 150 nya träd fått plats i stadsdelen, varav en tredjedel står längs med gatorna och resten på befintliga grönytor. Det har kostat drygt sju miljoner kronor varav hälften kommer från kommunens budget och hälften från Boverkets stöd till grönare städer. Träden har planterats i särskilda så kallade skelettjordar, där olika substrat används för att skapa goda förutsättningar för rötterna. I en del gropar används pimpsten och i andra biokol, något som tidigare har varit dyrt men som håller på att bli billigare i takt med att större mängder produceras. Biokol har en hög förmåga att ta upp, behålla och ge ifrån sig näring. Det tillverkas genom pyrolys av bland annat park- och trädgårdsavfall. Att binda kol i marken bidrar därmed också i förlängningen till viss klimatnytta även om varje enskild planteringsgrop inte gör någon mätbar skillnad.


41 Ger luft

I Malmö har man gått från att förr ge träden ungefär sex kubikmeter stora planteringsgropar till det femdubbla. En tredjedel av detta är hålrum som ger trädrötterna luft, men groparna kan också utnyttjas för fördröjning av dagvatten vid stora regnmängder. Kommunen har därför, via VA Syd som har hand om dagvattenhanteringen, samarbetat med fastighetsägare om att frivilligt leda ut takavvattningen via nya ränndalar på trottoaren till växtbäddarna i stället för ner i dagvattenledningarna. På gatorna i stadsdelen är förändringen i och med de nya träden påtaglig eftersom trädens stödkonstruktioner i ljust trä lyser upp och skvallrar om att någonting har hänt. Många av träden som har köpts in är stora exemplar, vilket är något Malmö stad satsar allt mer på. Man får på så sätt tidigare nytta av träden.

Synlig satsning

Om några år kommer träden att stå utan stöd, men även då lär det märkas att det har satsats på träd i stadsdelen. Väl tilltagna planteringsgropar på stensatta, utskjutande trottoarstycken bryter av många av parkeringsytorna. – En fråga som det fanns lite oro kring i förvaltningen var just att vi var tvungna att ta bort en del parkeringsplatser för att göra detta. Politikerna ville att vi skulle göra en parkeringsutredning, så det fick vi göra, berättar Caroline Larsson. Enligt planen skulle 21 gatuparkeringar som användes i kommunens boendeparkeringssystem försvinna, men enligt utredningen skulle det inte bli några problem. Det har också funnits en oro för att besökare till olika verksamheter i området ska få svårare att parkera. – Vi har haft som backup att göra någon boendeparkering till visstidsparkering, men det har inte behövts än, säger Caroline Larsson. >

TRÄD VANDALISERAS Hösten 2020 och vintern 2021 har någon eller några personer skadat omkring 250 träd i Malmö, de flesta på kommunal mark men också på begrav­ ningsplatser, genom att skala av bark. Den ekonomiska för­ lusten om träden inte kan räd­ das uppgår till hundratusen­ tals, kanske miljontals kronor. Från kommunens sida har man plåstrat om träden genom att sätta plast runt skadestäl­ lena, vilket underlättar för träden att självläka. Dessutom har politikerna lovat att skjuta till extra pengar. Varje skadat träd ska resultera i ett nyplan­ terat, oavsett om det skadade trädet överlever eller inte. Förutom några få vandaler verkar Malmöborna gilla sina träd. Fastighets- och gatukon­ torets personal märker av ett stort intresse både i inkom­ mande kundtjänstärenden och när de själva är ute på plats i staden. – Ofta har skadorna upp­ täckts snabbt, vilket också är ett tecken på hur uppmärk­ samma och måna invånarna i Malmö är om sina träd, säger landskapsarkitekt Larsola Bromell, Malmö stad.

S TA D 3 3 | M A J 2 0 2 1


42

TEMA: LIVETS JUBLANDE KRONA

Nyplanterat träd på Kristian­ stadsgatan på Möllevången i Malmö inom projektet Grön­are Möllan.

Låg prioritet

Nyplanterade träd av flera olika slag på torg­ ytan framför matbutiken vid Folkets Parks norra entré inom projektet Grönare Möllan.

Nya träd och buskar på Monbijou­gatan på Mölle­vången i Malmö inom projektet Grönare Möllan. Flera sådana här planteringsöar har er­ satt tidigare parkerings­ platser i stadsdelen. De fungerar också som skyfallsmagasin och hjälper till med dag­ vattenhanteringen.

Nyplanterade träd på Simris­ hamnsgatan på Möllevången i Malmö inom projektet Grönare Möllan. Malmö stad har använt stora storlekar av många av träden för att snabbare få effekt, både när det gäller ekosystem­ tjänster och det visuella uttrycket. S TA D 3 3 | M A J 2 0 2 1

Att Malmö stad satsar på trädplantering och trädvård går ett antal år tillbaka i tiden, men historiskt har träden i staden haft låg prioritet. Besökare i Malmö har sannolikt noterat att staden har flera riktigt breda bilvägar, till exempel Nobelvägen, som går i nordsydlig riktning genom hela Malmö. Gatan anlades på 1930-talet som en bred allé med trottoarer på sidorna och en cykelbana under en allé mellan bilarnas körbanor. Den fungerade som stadens huvudsakliga genomfartsled tills en ringväg öppnade för trafik på 1970-talet, men den har varit tungt trafikerad såväl före som efter dess. På 1950-talet fälldes hela allén för att göra plats för trafiken och vägen blev en asfaltsöken. Med ökande förståelse för trädens möjliga funktioner i staden kombinerat med nödvändigheten i att minska bilberoendet till förmån för andra transportmedel har pendeln svängt tillbaka. Sedan ett antal år arbetar kommunen med att göra såväl Nobelvägen som andra gator gröna igen. Men några långa rader av likadana sorter är det inte frågan om.

Blir inte gamla

Mattias Thelander är områdesansvarig för delar av Malmö och disponerar en budget för förvaltning, borttagning, återplantering och undersökningar. Enligt honom kan man inte räkna med att stadsträd blir lika gamla som träd i naturen, men man kan göra mycket för att förlänga deras liv. – I bästa fall pratar man många decennier, i andra fall får man vara nöjd med 20–25 år. Det händer så mycket i en större stad att man inte kan räkna med att ha flerhundraåriga träd. Kan man freda vissa ytor där man inte får vara inne och gräva för ledningar och värnar träden så har de alla möjligheter att få leva sina liv i stillhet, men ofta finns inte den platsen.


43 Misslyckad plantering

Ett exempel på en misslyckad plantering som gjordes om är en rad blodlönnar i små planteringsgropar längs en gata på Möllevången. I början av 2010-talet byttes de stressade och vissnande lönnarna ut mot ginkgo som har givits bättre förutsättningar och även tål den hårdgjorda och utsatta innerstadsmiljön bättre. Mattias Thelander arbetade med trädbytet. – Planteringsmetoden var inte som den vi använder i dag med tillräckligt stora växtbäddar. Mycket av det som behövs finns under mark, det syns ju inte. Inte minst efter almsjukans härjningar och den omfattande trädfällning som av nöd följde i dess spår har Malmö stad valt att satsa på många olika slags träd. Det sprider riskerna, men minskar också risken att sjukdomar som sprids från träd till träd får fäste.

»Många av träden som har köpts in är stora exemplar, vilket är något Malmö stad satsar allt mer på.

Visar engagemang

– Almsjukan grasserade i Malmö på 1990-talet. Då fälldes 5 000 stora träd. Malmöborna blev varse att träden försvann och varför. När vi sedan har återplanterat efter det och har fått möjlighet att plantera mycket har många visat sitt engagemang. Folk är glada för träden, de har synpunkter och frågor, säger Mattias Thelander. Även andra träd är utsatta. I Malmö finns till exempel en svamp som angriper bok som hotar den stora Pildammsparken mitt i stan. Svampen har inventerats över hela staden. – Beståndet är mer eller mindre dömt, men vi pratar om ett perspektiv på flera decennier. Under tiden vidtar vi olika åtgärder. Vi har planterat ny bok i Pildammsparken som har doppats i mycel, vilket kan göra plantorna mer motståndskraftiga mot angrepp, säger Mattias Thelander. Cirka 5 000 nya bokplantor har planterats på detta sätt, men det rör sig om små skott som ska växa sig stora under längre tid. >

S TA D 3 3 | M A J 2 0 2 1


44

TEMA: LIVETS JUBLANDE KRONA

»På 1950-talet fälldes hela allén för att göra plats för trafiken och vägen blev en asfaltsöken. Tål innerstadsmiljö

Ambitionen att motverka att trädsjukdomar sprids samspelar med en ambition att plantera träd som tål de hårdgjorda innerstadsmiljöerna. Träden ska stå ut där i perioder av hög värme och långvarig torka samtidigt som de ofta ska klara av större skyfall, då extremväder blir vanligare i samband med klimatförändringarna. De flesta arter som brukar beskrivas som inhemska klarar inte sådana påfrestningar. – Om vi i framtiden ska kunna fortsätta skapa gröna och täta innerstäder behöver vi ta hjälp av så kallade exotiska arter, säger Magnus Svensson, trädspecialist och en av kommunens landskapsarkitekter. Det här innebär att Malmö testar en mängd arter som tidigare har använts i liten omfattning i svenska städer och ibland sådana som är helt oprövade. I kommunens pressmeddelanden får allmänheten stifta bekantskap med namn på träd som många inte visste fanns, som katalpa, zelkova, glanshagtorn, ginkgo, korstörne, mannaask, kines-, pagod-, guttaperka- och kaffeträd.

Säkraste sättet

– Vi har under lång tid arbetat med att få en stor mångfald av arter och sorter, då det är det säkraste sättet att skapa en motståndskraftig trädpopulation. Det handlar om att sprida riskerna, säger Magnus Svensson. Att testa många nya sorter i de mest utmanande lägena är också ett sätt att successivt bygga på kommunens kunskapsbank om torktåliga träd, som Magnus Svensson beskriver som redan omfattande. Han identifierar ett antal saker man behöver jobba mer med framöver för att bygga ett resilient trädbestånd. – Vi håller på att ta fram en lista på rekommenderade tork- och värmetåliga trädarter för våra hårdgjorda ytor och siktar även på att ta fram en lista på sådana som skulle kunna utvecklas till problemarter under de förutsättningar som råder i Malmö nu och inom en snar framtid och som vi därför inte ska använda. Genom ett strategiskt trädarbete hoppas jag att vi kan bidra till att skapa ett grönt Malmö med en stor mångfald.

Lokala förutsättningar

Magnus Svensson påpekar att det är viktigt att titta på de lokala förutsättningarna. Det som fungerar bra respektive mindre bra kan vara olika i ett milt kustklimat och i ett torrt inlandsklimat. Ett exempel på ett träd som har vållat problem i vissa europeiska städer är gudaträd, som historiskt har planterats i viss omfattning i Malmö och på andra orter i södra Sverige. Trädet togs in för att det verkade kunna växa sig stort och trivas bra i hårdgjorda miljöer. En del exemplar sattes redan på 1800-talet.


45 I Syd- och Centraleuropa har det visat sig kunna sprida sig explosionsartat och tränga ut andra arter och inom EU betraktas det därför sedan en tid som en av de 100 mest invasiva arterna i världen. Det är det allt varmare klimatet som har förändrat läget, då ett mildare klimat har ökat gudaträdets möjligheter att sprida sig genom frösättning. Trädet har också kraftfulla rötter som kan förstöra infrastruktur och bilda nya exemplar genom rotskott. Gudaträd har mycket liten spridning i Malmö men de exemplar som finns kommer att tas bort under de närmaste åren.

På världskartan

Det omfattande experimenterandet och målmedvetna arbetet med att öka antalet träd i staden har satt Malmö på trädvärldskartan. Nyligen fick kommunen för andra året i rad FN:s utmärkelse Tree City of the World, som ges till städer som bedriver ett aktivt arbete med sina stadsträd. Att Malmö ligger långt framme i trädarbetet märks också genom att staden nästa år står värd för en internationell trädkonferens. International Society of Arboriculture har valt Malmö till värdstad för konferensen. Det är tredje gången som den överhuvudtaget hålls utanför Nordamerika under det hundratal år den har arrangerats. – Det är ett samarbete med Köpenhamn. Besökarna kommer att få se en region i utveckling där värdstäderna arbetar aktivt med sina trädbestånd och där träd är en fundamental byggsten i stadsbyggnadsarbetet, säger Larsola Bromell, landskapsarkitekt och trädspecialist i Malmö stad.

Brist i villaområden

Även om det nu planteras fler träd än vad det kanske någonsin har gjorts på kort tid i Malmö pågår också – trots det stora intresset för träd hos många invånare – en utarmning av trädbeståndet och den biologiska mångfalden i stadens villaområden. – När det gjordes en grönplan på 1990-talet sa man att vi hade en god biologisk mångfald tack vare alla villaområden medan parkerna var utarmade. Tyvärr har det där svängt. Parkerna kunde fortfarande ha en högre rikedom, men mycket går förlorat när villaägare i stor utsträckning hårdgör sina tomter och tar bort träd, säger Caroline Larsson. På fastighets- och gatukontoret har man funderat över om det går att dela ut någon form av diplom till dem som behåller stora träd i sina trädgårdar. Men mycket större rådighet än så har inte kommunen över vilka träd som planteras på privat mark, så länge det handlar om arter som inte omgärdas av förbud och avstånd till tomtgräns följs. Kanske är det en framtida utmaning för kommunerna att förklara vikten av att alla som kan bidrar till den biologiska mångfalden.

S TA D 3 3 | M A J 2 0 2 1


TEMA: LIVETS JUBLANDE KRONA

DEBATT

Planterar för allas vår framtid Att anlägga fler koloniområden skulle öka den biologiska mångfalden i stadsnära miljöer och ge gröna ytor som är långsiktigt hållbara, skriver Ulrica Otterling, Koloniträdgårdsförbundet. ”Plantera ett träd så har du inte levt förgäves” lyder ett kinesiskt ordspråk. Det handlar om att göra något som överlever en själv, något som är hållbart på riktigt. Ett synsätt som i stadsplanering enbart verkar gälla byggnader. Handen på hjärtat; hur ofta är i praktiken planeringen av nya gröna ytor långsiktig? På riktigt. Hållbar? Träd har inte bara lång livslängd, utan är också det som bidrar mest till biologisk mångfald i en trädgård. Därför har vi, under Koloniträdgårdsförbundets 100-årsjubileum, startat kampanjen Koloni älskar träd. Målet är 2021 nyplanterade träd och buskar på koloniområden innan årets säsong är slut. Kampanjen är ett sätt att sprida kunskap om vad biologisk mångfald är och varför den är så viktig. Forskning har visat att koloniområden är bäst på biologisk mångfald i urbana miljöer med alla träd och buskar, blommor, levande jordar och livsmiljöer för insekter, organismer och djur*. I en tid av förtätning i städer är det hoppfullt att stadsplanerare

verkar sträva efter att framtidens städer ska vara gröna. Tyvärr är det oklart vilken livslängd de gröna ytorna är tänkta att ha. De borde ha samma livslängd som byggnaderna. Men hur säkerställer vi att de gröna ytor som planeras idag består? Att anlägga är ett första steg. Att underhålla är resten av vägen. Underhåll av gröna ytor betraktas inte som en ekosystemtjänst och får därför inga poäng vid planering av nya områden. Icke desto mindre är underhåll en avgörande framgångsfaktor för långsiktigt hållbara gröna ytor. Det finns en väl utprovad och fungerande modell som gett fantastiska gröna ytor i städer och stadsnära miljöer i över 100 år – koloni- och odlingslottsområden. Områdena innehåller en rad fina ekosystemtjänster som vackra promenadstråk, odlingsbar jord, temperaturzoner i staden, renare luft och en naturlig vattenhantering. Underhåll ingår.

FOTO: ULRIK A FLODIN FURÅS

46

Vill vi ha rika gröna områden som består lika länge som husen runt omkring bör koloniområdenas modell med föreningar och odling på arrenderad mark användas mycket oftare än idag. Framtidens områden kanske består av en plätt här, en där, och en takodling som tillsammans blir odlingslotter i en förening. Ekosystemtjänsterna i områdena vässas. Koloniområden gör städer grönare. Därför är det svårt att förstå varför det byggs så extremt få nya. Antalet områden understiger vida den efterfrågan som finns, särskilt i storstäderna, vilket gör att priserna ökar och köerna är långa. Intresset för att odla är större än någonsin och de vill odla nu, inte stå åtta år i kö eller betala stora summor för en stuglott. Redan för 100 år sedan drev förbundet en trädkampanj som bidrog till att fruktträd planterades i föreningar som startade då. Många av dessa 100-åriga träd finns fortfarande kvar och nu planterar vi för de kommande 100 åren. Att anlägga fler koloniområden skulle öka den biologiska mångfalden i stadsnära miljöer ännu mer och ge gröna ytor som är långsiktigt hållbara. På riktigt. ULRICA OT TERLING

Generalsekreterare Koloniträdgårdsförbundet

* Baldock, Goddard, Hicks et al, A systems approach reveals urban pollinator hotspots and conservation opportunities, 2019. S TA D 3 3 | M A J 2 0 2 1


47

TEMA: LIVETS JUBLANDE KRONA

DEBATT

Skogens träd på väg in i stan En av mina favoritplatser är landskapslaboratoriet i Alnarp. Det är ett inbjudande möte mellan park och skog. Vanliga björkar står i snörräta rader, eller kombineras med blommande fågelbär. Hassel flankerar vindlande gångar, formklippta bokar för tanken till formella trädgårdar och aspar reser sig som mäktiga marmorpelare. Inte minst är det roligt att se hur barn trivs i miljön. De bygger hyddor och tassar fram mellan trädstammarna. Laboratoriet är ett möte mellan skogsvetenskap och landskapsarkitektur. Det anlades i början av 1980-talet och har nu hunnit bli en riktig skog på 15 hektar. Tanken var att forma en parklik miljö av vanliga svenska trädslag. De kostar en bråkdel jämfört med importerade parkträd och man undviker skadegörare som ofta följer med som fripassagerare vid växtimport och därefter hotar att angripa inhemska trädslag. Jägmästarna bidrog med kunskap om skogsskötsel och skogens dynamiska utveckling, om hur den anlagda skogen utvecklas på längre sikt. Landskapsarkitekterna bi-

drog med det estetiska kunnandet och hur området blir attraktivt och lockande för besökare. Resultatet blev ett lyckat möte i gränslandet mellan skog och park. Det visar möjligheten att använda mycket mer vanliga skogsträd inne i städerna. Inte minst finns det många meningslösa grönytor som skulle kunna beskogas till glädje för allmänheten och miljön. Laboratoriet visar också möjligheten att ta med sig landskapsarkitekternas kunnande ut i de tätortsnära skogarna. I skogspolitiken talar man om skogens sociala värden, vilket är ett ganska bortglömt mål. Det handlar om att göra skogen välkomnande för besökare. Det behöver inte alls vara samma sak som att bilda reservat, vilket är i fokus för debatten.

FOTO: K ARIN HERSLOW

I skogspolitiken talar man om skogens sociala värden. Det är ett mål som glömts bort, skriver Pär Fornling, som välkomnar samverkan mellan skogsvetenskap och landskapsarkitektur. av andra miljöfrågor. I Alnarp har landskapslaboratoriet inte fått den uppmärksamhet och efterföljd det förtjänar, men utbytet och samarbetet mellan skogsvetenskap och landskapasarkitektur har fortsatt, om än periodvis på sparlåga. Nu har det tagit ny fart genom den gränsöverskridande utbildningen Skog och landskap, vilket inger hopp. Det är spännande och hoppingivande att tänka sig mycket mer vanliga skogsträd i tätorterna och en gränslös övergång från parkerna vidare ut i den omgivande skogen. PÄ R F O R N L I N G

Kommunikatör vid Institutionen för sydsvensk skogsvetenskap, SLU. Ledamot i Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin.

Under den legendariske professorn Lars Kardell var ”Skoglig landskapsvård” en egen insti­tution på SLU. Hans forskning handlade om hur den brukade skogen kan skötas för att vara välkomnande till rekreation, vilket är fullt möjligt med ganska små medel. Nu har forskningsområdet blivit en restpost och kommit i skuggan

S TA D 3 3 | M A J 2 0 2 1


48

TEMA: LIVETS JUBLANDE KRONA

Döda träd får nytt liv Döden innebär inte att ett träds liv är slut. Urbana park- och skogsträd ger vackert virke till bänkar, bord och bryggor. T E X T: A N N A L E N N I N G E R

S TA D 3 3 | M A J 2 0 2 1


49

Får stå kvar

Gamla trädstammar får ibland stå kvar som högstammar eller läggs ut som så kallade faunadepåer för att gynna arter i behov av gammal och multnande ved. Men majoriteten av alla borttagna träd i tätorter flisas och eldas upp i värmeverk, oavsett om de är angripna av röta eller ej. År 2016 förändrades dock det gamla syn- och tillvägagångssättet – man började ta tillvara på virke i stället för att flisa och bränna det.

FOTO: LOGOSOL, L ARS WAHLSTRÖM

A

lm ger ett virke med varm lyster och fin teckning och är en favorit bland många finsnickare och möbel­ tillverkare. Och så ek naturligtvis, säger Johan Svensson. Han är arbetsledare inom enheten för arbetsmarknadsåtgärder vid park- och naturförvaltningen i Göteborgs. – Det är vrångt och vresigt, spricker och jävlas med oss på alla sätt och vis. Men det är starkt och vackert. Möjligen tänker han på en drygt 300 år gammal ek med en diameter på 160 centimeter där stammen var som kraftigast. Den blåste omkull i Slottsskogen under en storm hösten 2018, delades upp i längder om två och en halv meter och transporterades till Arbetsmarknads­ enhetens upplag. Där sågades den upp i tio centimeter tjocka och 300 kilo tunga skivor för att – efter att ha torkats – användas i bord och bänkar som placeras ut i staden.

– Att göra som tidigare var ett enormt slöseri med virke med kvaliteter som det industriella skogsbruket inte kommer i närheten av, anser Johan Svensson. Med en bakgrund som skogsägare, finsnickare och anställning inom kommunal fastighetsförvaltning blev han samma år arbetsledare för arbetslag inom Arbetsmarknadsenheten vid Göteborgs stad, som har tillgång till upplag, maskiner och verkstäder.

Trots att bearbetning av virke betraktas som en värdeskapande förädling betonar Johan Svensson att stadens träd är som mest värdefulla som levande och miljö­skapande.

Etablerad verksamhet

Nu är verksamheten med att tillvarata träd så etablerad att aktörer från olika delar av kommunen hör av sig om man exempelvis ska gallra eller göra andra insatser som handlar om träd. I snickeriet tillverkas lekredskap, bord och bänkar och planteringskärl. Arbetslagen kan även arbeta ute i terrängen med att fälla, såga och bygga med virket på plats. Bryggor, gångvägar och grill- och vindskydd är några exempel. – Vi kan också hjälpa skolorna med virke till slöjden, säger Johan Svensson. Han berättar om dagar med skolklasser ute i skogen. Göteborgs stad äger och förvaltar stora skogsområden. Eleverna får tillsammans med arbetslaget se ut träd som är lämpliga att ta ner och som de vuxna sedan fäller. Med en portabel såg kan eleverna hjälpa till att såga virket som därefter körs till skolan. >

S TA D 3 3 | M A J 2 0 2 1


50

TEMA: LIVETS JUBLANDE KRONA

»Många hantverkare önskade köpa en skiva av den stora eken! Får säljas

Virke som uppstår vid gallring av kommunägd skog får säljas på den öppna marknaden eftersom skogen ägs och förvaltas utifrån andra syften än kommersiellt skogsbruk. Det virke som produceras från stadens parkträd är däremot inte till salu – även om virket är eftertraktat. Många hantverkare önskade köpa en skiva av den stora eken! Arbetsmarknadsenhetens produkter får endast säljas inom kommunen och till kommunalägda bolag till ett beräknat självkostnadspris. Johan Svensson ser stora fördelar med sättet som verksamheten är organiserad på. Den sociala aspekten är den allra viktigaste – männi­ skor som befinner sig långt från den ordinarie arbetsmarknaden får utbildning och arbetsträning på ett sätt som upplevs som meningsfullt. – Att ta hand om träd på det vis vi gör skulle bli alldeles för dyrt utan den socioekonomiska aspekten som kopplingen till Arbetsmarknadsenheten ger, säger han.

S TA D 3 3 | M A J 2 0 2 1

Frekvent medverkan

Johan Svensson berättar med stor entusiasm om alla de olika platser, byggnationer och föremål som enheten medverkat till. Ett exempel är ljudstyrande skärmar till Göteborgsoperan, tillverkade av almar som fällts på grund av bygget av Västlänken. Men trots att bearbetning av virke betraktas som en värdeskapande förädling betonar Johan Svensson att stadens träd är som mest värdefulla som levande och miljöskapande. Hanteringen inom de regelverk som styr Arbetsmarknads­ enheten är bra på ytterligare ett vis: det hindrar att man frestas att snegla på stadens träd som potentiell råvara för kvalitetsvirke. Det bredaste virket som ingår i de stora leverantörernas standardsortiment är 40–60 centimeter och sågas av gran eller tall. Få av landets sågverk hanterar lövträd eller grova stockar. Men det finns system som kan såga upp till två meter breda plank och genom hårt virke och som möjliggör för Johan Svensson och arbetslaget att hantera stora träd. Med ett utbud av virke som helt underordnats det industriella skogsbrukets struktur är efterfrågan på dessa sågverk liten i Sverige, intresset är betydligt större på kontinenten.


51 FOTO: LOGOSOL, L ARS WAHLSTRÖM

Tjocka stammar

Joel Bäckström driver Bäckström Woodworks med snickeri och möbeltillverkning ett par mil söder om Gävle. Han samlar på mycket stora och tjocka stammar av lövträd. – Runt 2014 märktes det att både fler enskilda hantverkare och andra, som av olika anledning uppskattar att hantera trä, började bli intresserade av att man med hjälp av portabla sågverk kan såga kvalitetsvirke för vidare hantverksmässig bearbetning, säger han. Begreppet Urban Forestry får något olika innebörd beroende på vem som använder det. Joel Bäckström tänker främst på hur det används i USA där det syftar på träd som vuxit i eller i anslutning till städer och som småskaliga hantverksbetonade aktörer tar tillvara. Bearbetade produkter från urbana skogsträd säljs med säljargument som betonar hög kvalitet och god resurshushållning.

Ger fint virke

På de nordamerikanska hemsidorna visas hur tjocka ”slabs” sågas av svart valnöt, lönn och ek. Joel Bäckström har frågat sig vad hans region, främst Gästrikland och Uppland, har att komma med i jämförelse. Mycket, visar det sig, ask, lönn och ek ger fint virke. Ibland får han tag i björk av en storlek som inte längre växer ute i skogen. I Borlänge hämtade han stammen från en poppel med ett omfång på nästan fyra meter. Träden köper Joel Bäckström från arborister som han samarbetar med. Även trädfällarna uppskattar att virket tas tillvara på annat vis än att det blir till flis. Träden har vuxit i tätorter, några på fastigheter på landsbygden, men inte i skogen. Från sin närmaste stad Gävle har han dock inte hämtat något virke. När Gävle kommun för ett par år sedan fällde almar med almsjuka visade Joel Bäckström sitt intresse för att köpa stammar. Liksom Johan Svensson uppskattar han almens virke. Kommunens krav kring bland annat säkerhet skulle dock göra hanteringen alltför kostsam för att vara intressant.

Vad ska gälla

Det vore bra om virke från parkträd kunde tas tillvara, anser parkingenjör Alexander Alenvall på parkförvaltningen i Gävle. Men först måste förvaltningen bestämma vilka förutsättningar som ska gälla kring prissättning och hur virket annonseras ut. Alternativt om det bör stanna inom kommunens eller länets olika verksamheter, exempelvis som material till slöjd i skolor och byggutbildningar. Under den gångna vintern har ytterligare almar tagits ner i centrala Gävle. Några står kvar som sex meter höga högstubbar, andra har lagts som fauna­ depåer i lövträdsrika områden. Som illu­ stra­tion över nedbrytning – eller som en form av förädling för den som är förtjust i mulm.

Det virke som produ­ceras från stadens parkträd är inte till salu – även om virket är efter­traktat.

»Träden har vuxit i tätorter, några på fastigheter på landsbygden, men inte i skogen. S TA D 3 3 | M A J 2 0 2 1


52

TEMA: LIVETS JUBLANDE KRONA

Gläntan

I en djup oändlig skog svart av moln där åskan slog, gick ett litet barn en gång dagen lång Ja, den dagen var så lång, himlen mörk och skogen trång. Barnet i sin ensamhet gick och grät T E X T: A L L A N G U N N A R S S O N

S TA D 3 3 | M A J 2 0 2 1


53

S

troferna är hämtade ur en sångtext av väckelsepredikanten C O Rosenius (1849) som ofta sjöngs i den barndomsvärld jag kommer från. Den fanns hos mig som en ofta framgnolad tillgång under ensamma skogsturer, med syskonen i bärskogen och med korna längs skogsstigen på väg mot kvällsmjölkningen. Den drog och lockade mot vilsegång och utsatthet liksom mot ett mörkt och oändligt skogsdjup som vår småskurna bygd saknade. Samtidigt var det innerst inne min tröst att skogsbrynet och odlingslandskapet aldrig var långt borta där jag gick fram. Så gick åren och land byttes mot stad. Sången och den känsla och stämning den en gång framkallade sjönk allt djupare mot det undermedvetna under det skede av livet då allt ska göras, ske och uppnås. Under de senaste månaderna då mörkret har tätnat kring mig – då jag förlorat en älskad plats och trädgård och sörjer den från min tillfälliga bostad – har sången om en djup oändlig skog åter nått ett ytläge inom mig. För den handlar ju egentligen inte om ett vilsegånget barn i en fysisk skog, utan om varje männi­skas villkor i en värld av ljus och mörker. Om barnet inom oss som hulkar och gråter när dimman och mörkret tätnar i våra inre landskap och vi trevar oss fram utan hopp om att hitta hem innan det blir helmörkt. Javisst – det finns absolut större och värre förluster som många måste uthärda i dessa tider. Inga dödsoffer har krävts. Det är bara det att jag tappat fotfästet när mitt rotsystem har ryckts upp ur myllan på en plats som varit mig kär. Eller är det kanske navelsträngen som klippts mellan barnet inom mig och den livmoder som den hägnade trädgården metaforiskt har jämförts med. Jag tänker på Göran Greiders ord i ett samtal med Karin Berglund hemma i hans trädgård i Dala-Floda: ”En trädgård förtöjer dig vid en plats på jorden. Det är bra eftersom vi är genomströmmade av platslöshet. Man får en navelsträng.”

J

ag sörjer det vårdträd – en snart 150-årig lind – jag fick dela livet med under några goda år, den vårblommande hassellunden jag planterade och hann bäddas in i och inte minst gråpäronträdet jag fick i jorden på slutet. Det spänner en båge i tiden mellan nuet och dået – till sommaren 1952 då jag tidvis förvarades i en barnhage under trädgårdens gamla gråpäronträd. Sen tog jag mig ur hagens begränsning, lärde mig öppna trädgårdsgrinden mot den stora världen och päronträdet föll. Men hur ska då barnet där inne hitta ut ur sitt skogsmörker och nå fram till något som blir hemma igen? C O Rosenius ångestvandringsrecept stavas gudstillit, även om den vändningen ännu inte är helt klarlagd i den fjärde strofen: Just då så förtvivlat var molnen vek och solen klar glänste fram och i dess ljus, faderns hus. Filosofen Martin Heidegger hade inget sådant hopp att ta till när han som ung och orosdriven skrev om vår existentiella utsatthet och ångest i verket Varat och tiden (1927). Livsångesten, menar Heidegger, handlar inte bara om ett tillfälligt individuellt mörker utan om allas vårt främlingskap i och inför tillvaron och den värld vi kastats in i och inte kan kontrollera. Ångesten och alienationen är mer eller mindre ett normaltillstånd och parenteserna av upplevt ljus och hemhörighet något att stilla bedja om. Och nästan värst av allt – där man är som mest hemma är man också som mest sårbar. Plötsligt kan vi tappa fotfästet och slungas ner i det bottenlösa. Borta bra men hemma kanske värst – ungefär. Det liv vi lever är bara en provisorisk hållplats mellan ett ljudlöst mörker och ett annat. >

S TA D 3 3 | M A J 2 0 2 1


54

TEMA: LIVETS JUBLANDE KRONA

I

nte ens Heidegger tycks ha stått ut med den totala hopplösheten i det långa livsloppet. Efter de mörka åren som uttalad nazianhängare verkar han så småningom ha hittat ett meningsfullt förhållande till livet, döden och naturen. Ett tillstånd av stilla vördnad som öppnar sinnena mot ”varat” såsom en gemenskap som kan omfatta oss alla och allt. Vi kan inte begripa och gripa detta större, förenande och meningsskapande men det (varat) kan gripa tag i oss och leda till respekt, samhörighet och omsorg i relation till medmänniskan och naturen. Denna insiktsakt kläs metaforiskt av Heidegger i bilder som att finna den vattenförande källan eller att träda ut i ”die Lichtung” – ut i gläntans ljusbrunn. Bilden blir mera omedelbart fullödig via tyskans ”Lichtung” och danskans ”lysning” än med svenskans ”glänta”, även om gläntan kan ses som platsen där en bit av skogstaket ställs på glänt mot ljuset. På samma sätt som sångens gråtande barn på vandring i en djup, oändlig skog till slut fann gläntornas glänta i form av fadershuset, så kan vi måhända fångas av en djupare insikt när ljuset bryter igenom livets skuggande krontak. Den äldre Heidegger har ofta avfärdats som en grumlig mystiker, men jag för min del vill så gärna tro att han fann embryot till en verksam ångestdämpande medicin – att det finns en klargörande glänta att nå fram till och ett hemma som går att lita på, en djupare tillhörighet.

Jag vill inte vara en del av den helt och hållet avmystifierade och avsakraliserade värld som filosofen och sociologen Max Weber menar att vi i västerlandet sedan upplysningstiden så gott som obevekligt är på väg mot. En värld där förtrollningen är bruten och vi ser allt i skenet av en vetenskapsupplyst rationalitet. Där ett träd bara är ett träd, skogen blott och bart ett ekosystem och en råvarubank, gläntan ett ljuspräglat brott i trädtakssymmetrin och lunden inte längre är ett relevant begrepp. Jag menar inte nödvändigtvis något mer och djupare rent fysiskt och objektivt, utan i våra ögon så som de speglar världen. När jag rör mig mellan mörker och ljus under täta trädkronor och gläntornas himmelsfönster vill jag tillsammans med barnet inom mig nå ovan, under och bortom det rent materiella och rationella. Att leva är alltför ofta att gå vilse, så allra mest handlar det om att ta barnet vid handen och träda ut i gläntans trygga rastplats och provisoriska hemmiljö. Ungefär på samma sätt som den som låter sig sugas in mot gläntans mitt i prins Eugens altartavlelund i Kiruna kyrka, för en stund kan andas ut i ett sedan länge förlorat men till synes återfunnet Eden.

»Att leva är alltför ofta att gå vilse, så allra mest handlar det om att ta barnet vid handen och träda ut i gläntans trygga rastplats och provisoriska hemmiljö. S TA D 3 3 | M A J 2 0 2 1


55

N

är jag besöker nybyggd stadsmiljö grips jag lätt av ett starkt främlingskap och utanförskap. Allt är så tydligt och klart, sobert och välupplyst. En avsakraliserad värld byggd för effektivitet och rationell genomströmning. Det inslag av grönska som finns är oftast formerat i stark stilisering och i allt underordnat och anpassat till flödena, rörelseriktningarna och stora, kalla ytor av stål, glas och betong. Träden gör sig så smala som möjligt för att inte ta plats och störa. De skapar distans istället för önskad närhet och står sällan så tätt och informellt tillsammans att begrepp som lund och ”lysning” blir relevanta beteckningar. Fredrik Kullberg skriver i boken Kriget mot skönheten – Ett reportage om förfulningen av Sverige (2020), om stadens hårda golv som ”interpunkteras av spinkiga träd” och om att ”grova, oregelbundna och vresiga gamla träd med rötterna djupt och bokstavligt förankrade i det dunkelt förflutna har så förtvivlat svårt att passa in i den moderna, flexibla och strömlinjeformade staden”.

Borde inte istället trädens roll vara att bromsa stegen och framfarten, ställa sig i vägen, breda ut sig och ta plats? Bråka med rationaliteten och sluta sig samman för själens såväl som kroppens vila och vilsegång. Väljs och planteras städernas träd bara utifrån rent strukturella, tekniska och biologiska utgångspunkter är risken överhängande att allt vad förtrollning, mystik och hitta-hem-känsla heter tappas bort. Jag tror att de flesta av oss, alltför ofta rotlösa och irrande nutidsmänniskor behöver vårdträd att omfamna och trädkransade gläntor att rotslås eller kanske navlas fast i, temporärt – även i staden. Barnet inom oss vill ju hitta hem även den mörkaste – ja, även den urbanaste av dagar. ALL AN GUNNARSSON

är landskapsarkitekt och tidigare universitetslektor i parkskötsel och landskapsvård vid SLU samt professor i trädgårds­hantverk och landskapsvård vid Göteborgs universitet.

S TA D 3 3 | M A J 2 0 2 1


56

TEMA: LIVETS JUBLANDE KRONA – SAMTALET

Jenny Price:

Sluta rädda planeten! Jenny Price, amerikansk författare, konstnär och historiker är djupt engagerad i miljöfrågor. Caroline Dahl samtalar med henne om hennes senaste projekt – en reaktion mot människans oförmåga att se sig själv som del i det ekologiska kretsloppet, mot att ekonomi inte kopplas samman med miljöarbete – mot allt ”miljönonsens”. Jenny Price har fått nog, helt enkelt. T E X T: C A R O L I N E D A H L


57 –Jag överdriver så klart när jag uppmanar folk att sluta fråga sig vad man själv kan göra för miljön. Men jag har kommit till insikten att den attityden faktiskt har blivit en stor del av själva problemet, säger Jenny Price. Foto: Jennifer Colten


58

TEMA: LIVETS JUBLANDE KRONA – SAMTALET

U

ppdrag för flera av USA:s framstående universitet finns på hennes akademiska meritlista, liksom internationella engagemang vid exempelvis Rachel Carson Center vid LMU i München. Som del i hennes konstnärliga gärning finns konstkollektivet LA Urban Rangers med sina kritiska projekt om privatisering av publika rum som LA River och Malibus stränder (läs mer i STAD nr 18). Under de år jag bodde i Los Angeles var vi i princip grannar i Venice Beach och träffades återkommande på det lokala sushistället för att prata om samhällsutveckling i USA och Sverige, aktivism och food trucks. När jag hör av mig till Jenny Price för att prata om hennes senaste projekt som är en bok, Stop Saving the Planet – an Environmen­ talist Manifesto, så börjar hon just där, i de kulturella skillnaderna mellan USA och Sverige. – Jag hade för flera år sedan ett kort undervisningsgig på KTH i Stockholm och såg då ganska stora kulturella skillnader mellan hur svenskar och amerikaner tänker kring natur och miljö. Boken jag skrivit nu är i mina ögon väldigt amerikansk – just därför är det intressant att prata om den med personer utanför USA.

»Vi kan bibehålla vår livs­stil – åtminstone de som har råd – och fortsätta med en grönare version av samma konsumtionsmönster som tidigare. S TA D 3 3 | M A J 2 0 2 1

Menar du att amerikaners syn på naturen och miljön är problematisk? – Det finns en djupt rotad kulturell idé här om naturen som något annat, något som finns ”där borta”, till skillnad från människan som finns ”här inne”. Den idén leder, tillsammans med männi­ skors vilja att agera för miljön, till vad jag kallar för en ”grön moral” där vi har en övertro på oss själva; vi tror att vi som individer kan rädda naturen – där borta någonstans – från den förstörande och utnyttjande mänskliga rasen. En annan villfarelse, som jag menar bidrar till rädda-planeten-attityder, är idén om att jordklotet, planeten och miljön är ett enda ting. Målet är att rädda detta enda ting med vilka medel som helst, och att det är tillräckligt att tro att vad jag än gör för miljön, stort eller litet, så är det bra. Inställningen blir ”I am awesome for saving the planet” eller ”Anything I’ll do will save the planet”. För mig förklarar det varför en amerikansk miljörörelse fullständigt kan bortse från miljöorättvisa och frågan om vad vi egentligen behöver göra. Är det därför du skrivit boken och ber oss sluta rädda planeten? – Boken är en reaktion på allt ”miljönonsens” som jag tycker finns i samhället. Under min tid i LA såg jag hur männi­ skor gjorde saker som är absurda sett ur ett miljöperspektiv, som att exempelvis köpa en hybrid-SUV. Arbetet ledde mig ganska snart in på ett spår som jag inte hade förutsett men som faktiskt har präglat hela min akademiska karriär, nämligen hur människor tänker kring natur och miljö. Jag insåg att männi­ skors agerande baserar sig på en logik där man distanserar sig från miljön genom att tänka på den som ”någonting där borta”, frikopplat från en själv. Jag hade redan skrivit om hur detta synsätt kommit till uttryck under 1900-talet och nu insåg jag att det jag såg i LA enbart var detta århundrades version av samma sak.


59 Vad menar du egentligen med att miljön finns ”där borta” och varför är det ett problem? – I boken försöker jag förklara varför det är så tilltalande att exempelvis köpa en stor elbil, när det faktiskt inte innebär någon som helst förbättring för klimatet. Det beteendet är, menar jag, rotat i en stark amerikansk – och faktiskt västerländsk – tradition av att tänka på naturen som något annat, just något ”där borta” istället för ”här inne”, som inbegriper oss själva. Jag menar också att ett sådant synsätt leder till ett där-bortamiljöarbete som vi måste sluta med – och ärligt talat så har en engagerad miljörörelse tyvärr inte gjort så väldigt stor skillnad under de 50 år den funnits. Jag vill att vi istället ska tänka på hur vi förändrar miljön genom vårt sätt att leva. De två viktigaste frågorna som vi då ska ställa oss är: hur förändrar vi miljön när vi tillverkar grejer, och hur förändrar vi miljön när vi skapar välstånd eller rikedom? Det är en utmaning eftersom rädda-planeten-där-borta-attityden är så bekväm. Den tillåter oss ju att bry oss om miljön, men utan att begära av oss att vi ändrar vårt beteende. Vi kan fortsätta köra vår miljöbil och ändå tro att vi faktiskt bryr oss.

Vad leder en sådan attityd till? – Genom att inte erkänna att ekonomin är fundamentalt beroende av miljön och naturens resurser så misslyckas vi i miljöarbetet. Boken försöker förklara relationen mellan ekonomi och miljö. Det här är inte en bok där ett lyriskt språk ska väcka intresse och engagera männi­ skor. Jag har fått nog, och vi har inte tid att linda in det faktum att tiden rinner ut. Jag känner mig ärligt talat bitter när jag ser att det som vi gjort under decennier inom miljörörelsen ofta enbart lett till små förbättringar, ibland till och med det motsatta. Det är den frustrationen som gör att jag anser att vi måste förstå varför det är så attraktivt att fortsätta att agera på samma sätt, trots att det inte förbättrar situationen. >


60

TEMA: LIVETS JUBLANDE KRONA – SAMTALET

Varför fortsätter vi så här? – För att det är bekvämt. Vi kan bibehålla vår livsstil – åtminstone de som har råd – och fortsätta med en grönare version av samma konsumtionsmönster som tidigare. Det är också bekvämt eftersom det inte ifrågasätter det tillväxtparadigm som är centralt i samhällsstrukturen. Green growth, green capitalism, carbon trading är nonsens, och det som är mest skrämmande är att dessa initiativ drivs av det offentliga och marknaden tillsammans. Alla lösningar och stimulanspaket som inte inkluderar frågan om hur vi förändrar miljön för att åstadkomma välstånd driver miljöfrågan i fel riktning. Dessutom måste man ställa sig frågan om vilket slags välstånd det handlar om – välstånd för att maximera vinst för några få, eller välstånd för att skapa välbefinnande för alla? Jag tycker det är otroligt att samhället fortfarande ställer upp på ekonomiska principer där man ska behöva undantag i lagstiftningen, som i USA, för att ett företag ska få sträva efter något annat än maximal vinst. Det kan inte vara normalt.

S TA D 3 3 | M A J 2 0 2 1

Behöver vi alltså nya ekonomiska modeller som också inbegriper miljön? – Lösningarna finns redan i stor utsträckning och provas runt om i världen. Problemet är att dessa lösningar blir stämplade som extrema och radikala när de enligt min mening snarare är anständiga. Vi har två massiva pågående kriser: klimatkrisen och en ökande ekonomisk orättvisa. För mig är det problematiskt när folk pratar om att vi kan använda den ena för att lösa den andra genom exempelvis att skapa gröna jobb för att möta klimatförändringar. För mig är det problematiskt eftersom det fortfarande delar upp ekonomi och miljö i två olika sfärer och inte sätter fingret på det faktum att vi ändrar miljön fundamentalt på en plats för att skapa välstånd och rikedom på en annan. Den ökade ekonomiska orättvisan beror på att vi ändrar miljön – det är ett och samma problem men ”miljö” ingår inte i gängse definitioner av ekonomi vilket är en utmaning. När man tillämpar en rättvis ekonomi utgår man från miljön och naturens ändliga resurser i strävan efter att skapa ett hållbart och rättvist välstånd.


61 Det låter förlamande … – Det är inte min avsikt – mina 39 förslag på vad man kan göra är ett svar, även om jag egentligen inte gillar listor på vad man bör göra. Det första jag menar att man ska göra är att sluta vara så besatt av vad du kan göra och istället fråga vad som behöver bli gjort och hur jag verkligen och på riktigt kan bidra till att det händer. Sedan tror jag på att skapa förändring tillsammans, istället för att göra individuella insatser. Det är bara tillsammans som man kan skapa den systemförändring som behövs. Ett tredje förslag är att fokusera på de situationer eller platser som är värst drabbade. Vi ska inte ägna oss åt att göra något ganska bra bättre för det kommer inte att tackla klimatförändringarna. Sen har jag också listat väldigt generella saker som att rösta och betala skatt; helt enkelt att vara en rättskaffens medborgare. Vad hoppas du på för framtiden? – Ett samhälle som uppmuntrar, belönar och utgår från en rimlig anständighet och en ekonomi som fokuserar mer på kvalitet än kvantitet. Där ”grön moral” och hållbarhet inte är något som man tävlar om att vara bäst i utan något som är självklart och som delas kollektivt av alla.

FOTO: JENNIFER COLTEN

Du beskriver grundvalar i samhällsstrukturen, men vilken roll har individen i detta? Du uppmanar till och med läsaren att sluta ställa frågan: Vad kan jag göra för miljön? Kan du förklara varför? – Jag överdriver så klart när jag uppmanar folk att sluta fråga sig vad man själv kan göra. Men jag har kommit till insikten att den attityden faktiskt har blivit en stor del av själva problemet. Förutom att det uppmuntrar ett fortsatt konsumtionsmönster, hur ”grönt” det än må vara, så övertygar det folk om att det inte är nödvändigt med genomgripande systemförändringar utan att det räcker med att vi alla gör så gott vi kan. Det gör det inte, och jag är trött på goda intentioner eftersom rädda-planeten-initiativ och miljörörelsen har kommit att helt domineras av enbart goda intentioner. Faktum är att detta inte kommer att göra något som helst för att motverka klimatförändringar eller skapa en hållbar framtid för nästa generation.

–Genom att inte erkänna att ekonomin är fundamentalt beroende av miljön och natu­ rens resurser så misslyckas vi i miljöarbetet, menar Jenny Price, amerikansk akademiker, konstnär och miljöaktivist.

»Alla lösningar och stimulanspaket som inte inkluderar frågan om hur vi förändrar miljön för att åstadkomma välstånd driver miljöfrågan i fel riktning. S TA D 3 3 | M A J 2 0 2 1


62

REFLEXION TEMA: LIVETS JUBLANDE KRONA

REFLEXION

Barnet och trädet Det första ett barn ritar är ett träd och ett hus. Vårt samspel med träden är starkt genom hela livet, men tar sig olika uttryck beroende på livsfas, skriver Lena Jungmark. Mitt första starka minne av ett särskilt träd är från skolvägen genom min barndomsstad på sjuttiotalet. Cykelvägen gick genom en park och där stod trädet som fick mig att gråta varje år i maj. Jag fann det så obeskrivligt vackert, som en saga, en dröm, näst intill en uppenbarelse. Det stod där ensamt på en gräsmatta och blommade till ingen nytta och dessutom bara under en kort tid. Varför denna slösande och meningslösa skönhet? Ett stort vemod drabbade mig, samtidigt med en förhöjd livskänsla. Tio år senare gav jag mig i närkamp med allehanda träd. Efter en barndom där få gatu- eller parkträd stack ut – utom det ovan nämnda då förstås – slog nu pendeln över åt andra hållet. Natur och träd blev ett studieobjekt där minsta knopp var intressant. Ögat hårdtränades i att uppmärksamma minsta färgskiftning, läsa av likheter och olikheter, se mönster och sedan kategorisera i släkte och familjer. Kunskap byggdes upp, men kanske inte så mycket relation. Om ytterligare några decennier var jag redo att öppna för ett mer intimt samspel med träd. Utmattning drev mig ut i naturen för att söka återhämtning. Där fanns träden, redo att ta emot – liksom sten, mossa och vatten. Jag försjönk i att betrakta, teckna och låta tiden gå och pressades tätt inpå verkligheten, så nära att ingen skillnad egentligen fanns. Trädet var jag och jag var trädet.

S TA D 3 3 | M A J 2 0 2 1

Lena Jungmark

Inom zenbuddismen kallar man tillståndet där dualismen upphör för ken-sho, vilket betyder ungefär ”att se sin sanna natur”. Genom långvarig träning i meditation kan dualismen för en stund upplösas och en glimt av en annan parallell värld visa sig. En upplevelse av att allt är jag och jag är allt. Inget är längre åtskilt och delat. Det är en livsförändrande erfarenhet att göra, om än flyktig. Det nyfödda barnet är i full kontakt med sin omgivning och gör inte skillnad på sig själv och omgivningen. Att särskilja sig själv från andra är en del av att växa upp och utvecklas till en fungerande vuxen människa. Det är som det ska och måste vara, men betyder inte att det inte finns en annan verklighet samtidigt, där trädet inte är ett studieobjekt eller en lignos att använda och vårda för våra egna syften. Trädet kan också vara du, och du kan vara trädet – i en djupare mening och i en annan tradition. Trädet är en universell kulturell och religiös symbol för skapelsen, världen, livet och människan. Trädet är en av de första saker ett barn ritar: huset och trädet. Träden följer oss genom vår yrkesutövning i planering, utformning och förvaltning. Men fantastiskt nog kan trädet – i en annan verklighet – samtidigt vara detsamma som du själv. Och för den som undrar över det fantastiska trädet på min skolväg; det var Crataegus x media ’Paul’s Scarlet’, rosenhagtorn. Ingen favorit idag när skolning och utbildning gjort sitt. Men upplevelsen, den lever kvar!


TEMA: LIVETS JUBLANDE KRONA

Hej Patrick Bellan! FOTO: LINNEA GUDMUNDSON

Du är landskapsingenjör och grundare av Instagramkontot @malmotrad. Vad är det som är så kul med träd?

– Mångfalden! Diversiteten! Historien bakom den enskilda individen, arten eller släktet. Storleken! Och att de är så stadiga och robusta och sköra på samma gång.

Patrick Bellan.

Varför startade du Instagramkontot om Malmös träd? – Jag arbetade som landskapsingenjör på Malmö stad och undervisade parallellt vid SLU. På den tiden fanns ingen offentlig kartläggning över stadens träd och jag såg möjligheten att använda Instagram för att på ett lätt­ samt sätt ge studenterna fler referensexemplar att titta på för att bygga upp sitt referensbibliotek. Men det var snarare allmänheten som uppskattade kontot mest. Hur väljer du vilka träd som ska vara med? – Det är olika från gång till gång, det kan vara en vacker individ, en ovanlig art, ett träd med en spännande historia …

Vilken respons har du fått från följare? – Responsen har varit fantastisk. Utöver alla frågor och glädjerop var det för några år sedan en som i grupp joggade till varje nytt träd jag skrivit om. Senast idag berättade en person om att hen planerade en dejt och ville veta när körsbären blommade och var bästa platsen i Malmö var att uppleva blomprakten. Vad händer härnäst? – Jag vet inte riktigt. Min för­ hoppning är att få fler personer att skriva, så att det inte bara är jag som berättar. Malmö är sedan två år tillbaka erkänt som ”Tree city of the world” för sitt arbete, så det finns mycket att skriva om! K ARIN ANDERSSON

Nästa nummer: Hur handskas vi med våra resurser? STAD 34 kommer att handla om mat, energi och material.

S TA D 3 3 | M A J 2 0 2 1

63


64

RECENSION

När RGB är mer än en färgkod RGB står för färgerna rött, grönt och blått i en färgblandning som används bland annat för digitala skärmar. Caroline Dahl har läst en bok som förklarar vad en rödgrönblå stadsbyggnadskonst är. Myllrande stadslandskap II är precis som titeln anger landskapsarkitekt­ kontoret Urbios andra bok där de beskriver, problematiserar, spekulerar och illustrerar landskapsarkitekturens bidrag till stadsbyggandet – eller snarare förklarar hur ett stadsbyggande som sätter landskapet främst skulle kunna te sig. Utgångspunkten är en vilja att skapa stadslandskap där levnadsförhållanden för människa och djur är goda genom tillgång till natur i staden och multi­ funktionella ytor. Utmaningen som Urbio antar är hur implementeringen av ekosystemtjänster ska göras i våra urbana landskap när stadens gröna miljöer krymper, samtidigt som de ska leverera mer av naturens ”gratistjänster”. Här snurrar man inte in sig i komplexa förklaringsmodeller utan pekar på grundläggande aspekter som faktiskt är avgörande för mer hållbara stadsmiljöer – som stadens gröna och blå strukturer.

Flöda och forma

Den inledande delen innehåller en generös beskrivning av kontorets metod, som beskrivs som en dynamik mellan två processer: flöda och forma. Målet är en väl underbyggd gestaltning genom sökandet efter synergier, hybrider och det projektspecifika. Efter den inledande delen följer tre kapitel som tecknar ganska breda bilder av det rödgrönblå stadsbyggandet: Människans attraktiva stadsrum, Plats för biologisk mångfald och Gestaltat vatten i det urbana. Egna projekt visar hur implementering kan göras. Vissa av dem är genomförda, andra ligger ännu på ritbordet. En del verkar mest vara tankeexperiment.

MYLLRANDE STADSLAND­ SKAP II … Urbio, 2020

Exemplen visar olika sätt att integrera natur i stadsmiljö och flera av dem illustrerar exempelvis hur en god utemiljö kan gestaltas för barn och unga. Ett par projekt, som varken är gulliga eller innehåller artificiella material, känns extra övertygande eftersom de visar vilka kvaliteter som kan uppnås om naturen tillåts vävas samman med människors livsmiljö.

Mer än infrastruktur

Mest intresse väcker nog ändå den tredje delen av boken som behandlar vatten i stadsmiljö, där vattnet framstår som något betydligt mer än en teknisk infra­struktur. Förvisso problematiseras numera vanliga urbana utmaningar som torka respektive översvämning, dagvatten och regnbäddar, men det är i projekten som diskuterar staden som en amfibisk miljö, eller stadsfiske som rekreation och försörjning, som boken känns som mest visionär. Allt i boken känns inte ”nytt” vilket rimligtvis inte heller är möjligt med tanke på att det tar tid att bygga stad och att goda idéer aldrig blir uttjänta. Bitvis känns dock visionen om en rödgrönblå stadsbyggnad lite väl konceptuell och kanske också lite för förpliktigande. Det hade varit värdefullt om det fanns fler projekt i boken som verkligen tog spjärn mot den erfarenhet och kunskap som kontoret besitter. Vad hade hänt om man vågat utforska mer av projektidéerna och dra dem till sin spets? Det är ju här som landskapsarkitekturens stora relevans för stadsbyggandet finns, det vill säga i förmågan att integrera förvaltning av det genomförda och befintliga med kreativa idéer inför nästa steg. CAROLINE DAHL

S TA D 3 3 | M A J 2 0 2 1


Bevattning & Fontän

Välkommen kontakta oss för att prata bevattning, fontäner och andra vattenanläggningar

BVK

BEVATTNINGSKONSULT AB

Box 740 , 182 17 Danderyd 010-179 40 00 , info@bvkab.se , www.bvkab.se


66

RECENSION

Staden som lekplats? Maria Nordström har läst en bok med en rad exempel på barnvänlig planering, hämtade från olika delar av världen. Den uppmanar politiker och stadsplanerare att planera bättre miljöer för barn för att på så sätt skapa hälsosammare städer. URBAN PLAYGROUND How Child-friendly Planning and Design Can Save Cities

Tim Gill

RIBA, London, 2021

Det är en innehållsrik bok Tim Gill, den internationellt kände brittiske förkämpen för barns rätt till lek och rörelse utomhus, har skrivit. Här finns många inspirerande exempel från hela världen, illustrerade med praktiska tabeller och figurer som sammanfattar stegen framåt mot barnvänligare stads­planering. Boken börjar med en allmän diskussion om aktuella frågor i debatten om stadsplanering och barns behov att kunna röra sig fritt och säkert utomhus. Sedan presenteras den barnvänliga planeringen av stadsdelen Vauban i Freiburg, Tyskland, uppförd mellan 1990 och 2000. Resultatet är fantastiskt att ta del av för alla som ännu inte har varit där. Från foton och detaljerade teckningar av stadsdelen är det lätt att inse att stadsdelen förtjänar Gills epitet ”det ultimata barnvänliga grannskapet”!

Engagerade politiker

Gill påpekar att grunden för denna framgångsrika planering inte bara varit skickliga och engagerade fysiska planerare utan även engagerade politiker, som varit beredda att avsätta de pengar som krävts för att uppföra Vauban. I de mer än 14 exempel som följer efter Vauban i boken kan man se att det bakom framgångsrika projekt finns handlingskraftiga och engagerade politiker som anammat barnvänlig stadsplanering som ett sätt att bemöta hot om förfall. Från en

S TA D 3 3 | M A J 2 0 2 1

utsatt position lyckas de tack vare satsningar på barnens utemiljö lyfta sina städer, göra dem till attraktiva miljöer och stoppa förfallet. Titeln på Gills bok, Urban Playground, lockar läsaren att tänka på idén om staden som lekplats. Men är det realistiskt eller ens önskvärt? Barn leker överallt där det är möjligt och det ska vara möjligt på många platser, särskilt i barns bostadsområden, men det väsentliga är att barn utan risk för fara ska kunna vistas också där andra stadsbor finns. Gill hänvisar till sin berömda föregångare Colin Ward, vars bok The Child in the City från 1978 blev ett rättesnöre för många förkämpar för barnvänlig stadsplanering, långt innan denna term hade uppfunnits. Kapitlet Making it happen: Principles, building blocks and tools i Gills bok börjar med ett citat från Ward: ”Jag vill inte ha en barndomsstad. Jag vill ha en stad där barn bor i samma värld som jag.” Att leva i en stad är att leva många – olika – liv på samma plats och att berika varandras liv.

Svenskt exempel

Åfåran i Ystad är ett svenskt exempel som jag kommer att tänka på under läsningen. Åfåran är en lekplats och en del av ett promenadstråk som löper genom den gamla staden. När jag har kommit dit har det nästan alltid varit barn som lekt där, ensamma eller med sina föräldrar. Biltrafiken är långt borta och därför är Åfåran en trygg plats. Människor passerar på promenadstråket, stannar upp en stund, sätter sig på parksofforna och läser eller njuter av den omgivande täta grönskan. Ystads lekplatser ska, enligt stadens lekplatspolicy, vara mötesplatser för människor och en del av miljön. Åfåran är en sinnebild för barnvänligt stadsliv. Det är en plats i staden där också vuxna känner sig hemma och trivs. Det är just vad Gill förespråkar i sin viktiga bok. MARIA NORDSTRÖM

Miljöpsykolog och forskare, SLU, i samarbete med Mark Wales, stadsplanerare och forskare, SLU


Fallskyddsflis - ett miljövänligare val Fallskyddsflis är ett mjukt, lätt och miljövänligt material som kan användas som ett naturligt underlag vid lekplatser, utegym eller till mulchning av planteringar.

FALLSKYDDFLISENS GROVLEKSFÖRDELNING gör materialet stötdämpande, vilket innebär att det lämpar sig väl för lekplatser och utegym. FLISOR FRÅN SVENSK BJÖRK OCH AL passar utmärkt även som marktäckning till känsliga växter. Flisen skyddar mot uttorkning av markytan, skyddar markens mikroorganismer och skyddar mot fröogräs. MILJÖFÖRDELARNA ÄR MÅNGA. När materialet brutits ner kan det användas vid jordförbättring i t.ex. planteringar. Avrinningen av dagvatten hämmas inte heller som hos syntetiska alternativ.

För mer information om Fallskyddsflis och våra andra produkter kan du kontakta kundcenter på 020-50 50 70 eller gå in på vår hemsida

hasselforsgarden.se/landscaping


68

RECENSION

Trädgården som filosofi ” The garden is in the gardener.” Så kan det låta i Gilles Cléments Gardens, Landscape and Nature’s Genius. Mikael Andersson har läst. Den lilla boken – egentligen Gilles Cléments installationsföreläsning vid Collège de France i Paris – innehåller 97 trädgårdsfilosofiska avsnitt som är strukturerade kring teman som ekologi och återvinning, antropocen, estetik, minne och tid. Men vad är en trädgård? Ett landskap? En miljö? De inledande textavsnitten berör dessa begrepp och bildar ett slags grundval för Cléments vidare iakttagelser. Ett landskap är någonting som vi uppfattar med vår blick eller våra andra sinnen – det kan vara ett rum, en park, en stad – och som vi sen minns och bär med oss när vi kroppsligt har lämnat platsen/landskapet i fråga.

Subjektiv upplevelse

Landskapet är alltså i huvudsak en subjektiv upplevelse; ”it is a transcription of a feeling”, skriver Clément. En miljö är landskapets raka motsats. Miljön är omgivningen och materian som vi lever i, med och av. Den kan beskrivas som ”the shareable side of landscape” och består av en mängd objektiva data och egenskaper – däribland pH-värdet, koldioxidhalten i atmosfären, vattenföroreningar – som kan läsas och tolkas av alla, oavsett bakgrund. En trädgård, både i bemärkelsen ”avgränsat område” och ”paradis”, är lika mycket ett landskap som en miljö. Trädgården baseras alltid på miljöns förutsättningar och är samtidigt ett ständigt föränderligt landskap. Som avgränsat område är trädgården en plats där ”det bästa” samlas och visas upp, men vad som är bäst – det värdefullaste, vackraste, mest användbara och harmoniska

S TA D 3 3 | M A J 2 0 2 1

GARDENS, LANDSCAPE AND NATURE’S GENIUS … Gilles Clément

Ikaros Press, 2020

– förändras över tid. Växter som tidigare har betraktats som vilda och som aldrig skulle ha släppts in i trädgårdens värld kan i dag vara självklara inslag i våra trädgårdar. På så sätt speglar trädgårdens biodiversitet olika politiska, sociala och estetiska ideal.

Samling observationer

Gardens, Landscape and Nature’s Ge­ nius ska i första hand kanske inte läsas som ett samlat program, utan snarare som en samling observationer på såväl makro- som mikronivå. I min läsning framträder dock ett spår som särskilt viktigt: trädgårdsmästarens kroppsliga närvaro och aktiva arbete i och med trädgården och dess element. Cléments egen trädgård, La Vallée, ligger i Creuse, 30 mil söder om Paris. 2019 bjöd han dit Elzélina Van Melle, Maria Finn, Anna Aslaug Lund och Laura Parsons. Gruppens besök resulterade i en utställning – ”The Wisdom of a Garden” som visades i Köpenhamn 2020 – och utgivningen av denna värdefulla bok, som också innehåller en serie fotografier från Cléments magiska trädgård. Drömmen om att ha en egen trädgård verkar ha stärkts hos många av oss under coronapandemin. Men frågan är om det är trädgården eller bilden av trädgården som vi drömmer om? Kanske är drömmen om trädgården bara en dröm om ett annat liv. ”Being in the garden is a matter of being, and it demands silence”, noterar Gilles Clément. MIK AEL ANDERSSON

Arkitekturhistoriker och kritiker


RECENSION

Dagens bostadspolitik får sig en käftsmäll Tonen är skarp och programförklaringen tydlig när CRUSH presenterar sina 22 krav för framtidens hem. Pia Schmidtbauer har läst. Forskarnätverket Critical Urban Sustainability Hub, CRUSH, med vänner har fått nog. De vänder sig emot den marknadsanpassning av bostadspolitiken som skett sedan början av 1990-talet, med utförsäljning av allmännyttan och att människor inte har råd att bo kvar efter renovering. I boken Bostadsmani­ fest – 22 krav för framtidens hem ger de sin syn på vilka åtgärder som krävs för att trygga ett hem åt alla. CRUSH talar om hemmet som trygghet och ser inte bostaden som en vara. För dem innebär bostadskrisen att det saknas bostäder med rimliga hyror. Tonen är bitvis skarp och programförklaringen tydlig. De vinstintressen och spekulationer som idag präglar bostadsmarknaden kan inte fortgå. Kraven lyder bland annat: Motverka finansialiseringen (ja, en del krångliga ord finns med!) av bostaden, ta bort ägandets privilegier, skapa nya former av bostäder som bygger på en solidarisk grundtanke, återuppväck allmännyttans och kommunens grundläggande bostadsförsörjningsansvar och skapa fler kollektivboendeformer. Man riktigt hör ropen skalla och banderollerna fladdra i demonstrationståget. Illustratören Daria Bogdanska lyckas med uppdraget att frammana bilden av kampen mot rättvisan.

Jämlik start

Den text som berör mig mest är Chiara Vallis med kravet att bostaden ska ge alla en jämlik start i livet. Hon beskriver att den största orsaken till ökade ekonomiska klyftor är prisökningen på bostäder. Mellan åren 1996 och 2017 var den 232 procent, vilket lett till stora

ekonomiska skillnader mellan dem som äger respektive hyr sin bostad. Systemet bidrar i sin tur till en rad ojämlikheter i samhället som påverkar flera generationer. Hennes krav är att bostadssystemet blir ett fundament i omfördelningen av tillgångar och jämlikhet och menar att en jämlik bostadsmarknad borde vara lika mycket en rättighet som utbildning och sjukvård. Författarna vill inspirera medborgare, politiker och aktivister. I ett avsnitt talar författaren själv om sina förslag som utopiska. Utopi betyder ju idealsamhälle eller framtidsvision, något vi strävar efter men sällan når. Kan jag som medborgare bidra till att en liten del av bostadsmanifestets krav genomförs? Vilken bit ska jag då satsa på?

BOSTADS­ MANIFEST: 22 krav för framtidens hem

CRUSH med vänner

Dokument Press, 2021

Blir inspirerad

Jag blir inspirerad till att engagera mig, men känner mig såpass klartänkt att jag ser att det är just en utopisk bild som CRUSH med vänner utmålar och då riskerar man att lägga den angelägna problematiken åt sidan. Dagens samhälle är så polariserat. Hela gråskalan har blivit dammig. Nu är det svart eller vitt som gäller. Crush & vänner har definitivt tagit ställning. De kräver reformer för en jämlik bostadspolitik. Läs Bostadsmani­ fest – 22 krav för framtidens hem som en samling av 22 angelägna debattinlägg med en mängd krav som skulle kunna få bostadsmarknaden betydligt mer jämlik. PIA SCHMIDTBAUER

Agronom och frilansskribent

S TA D 3 3 | M A J 2 0 2 1

69


70

REFLEXION

REFLEXION

Handlingens rum

Karin Andersson

Ni vet, ni känner alla till den där känslan av att hur man än gör så blir det ändå fel. Vi vill att stadsutveckling i befintliga bostadsområden ska bygga på dialog med boende, samtidigt riskerar vi att skapa besvikelse som kan leda till sämre förtroende för myndigheter när alla önskemål inte blir uppfyllda. Vi ser att misskötta områden behöver rustas upp, men riskerar samtidigt att starta en gentrifieringsprocess som gör att redan utsatta männi­ skor måste flytta. Vi vill dela med oss av makten, men har samtidigt själva sista ordet när det handlar om hur makten ska fördelas. Att göra inget är fel, att göra något riskerar också att bli väldigt fel. Filosofen Jonna Bornemark tar sig an den känslan i en text hon skrivit för Statens konstråds satsning Konst händer. Hon beskriver situationerna som spänningsfält som vi måste verka inom och hon kallar dem för paradoxer. Med paradox menar hon att det inte handlar om ”två sidor i en fråga där vi inte kan bortse från varken ena sidan eller andra, utan måste handla inom just denna paradox”. I varje situation måste man bedöma vilken av de två sidorna man bör ta mest hänsyn till. Jag tycker att det här synsättet öppnar för en ny förståelse för inkluderande dialogprocesser med demokratiska ambitioner. Tankesättet accepterar att ja, det finns risker och ja, antagligen kommer arbetet också att leda till negativa resultat. Men, vinsterna är också potentiellt stora. Jonna Bornemark skriver om maktens paradox och beskriver makten som nödvändig för att handla, och menar att makten inte främst ska förstås som en förtryckarmekanism utan som möjliggörare. Men, samtidigt innebär varje handling att något annat väljs bort. Bornemark skriver: ”Makten bestämmer hur tolerant den kan vara. Det är det makt innebär.” Makten bestämmer vem den ska lyssna på.

S TA D 3 3 | M A J 2 0 2 1

Hon skriver också om asymmetrins paradox och asymmetriska relationer. Vi lever med ett ideal om att alla relationer ska vara jämlika. Men när vi försöker göra relationer mer jämbördiga riskerar vi också, enligt Bornemark, att sopa den verkliga maktbalansen under mattan. I asymmetriska dialoger har initiativtagare och deltagare olika mycket makt och det måste erkännas. ”Idealet om symmetri riskerar att bli (…) pseudodemokrati”, skriver Bornemark. Delandets paradox. I dialoger när människor ska mötas möts också olika världar. Sådana möten, menar Jonna Bornemark, visar både på hur ojämlik världen är och hur den hänger ihop. Välavlönade tjänstepersoner och konsulter träffar privatpersoner som deltar oavlönat, eller människor från lokala organisationer som jobbar ideellt och engagerar sig på sin fritid. ”Dela världen innebär här att de olika deltagarna både är delar av samma värld, en värld som samtidigt delar upp dem och skiljer dem åt.” Men paradoxen är inget att gömma sig bakom. Den är varken en snuttefilt eller en offerkofta. Snarare manar den till ansvar. För att kunna verka i dessa spänningsfält måste du vara väl bekant med de två polerna som du dras mellan. ” Vi kan förändra samhället och orättvisa makt­ förhållanden, och dessa paradoxer är det fält vi kan agera inom”. Jonna Bornemark avslutar sin text: ”Det är spänningar som skapar handlingens rum.”


NYX 1-2-3

tel: 08–440 85 40 info@foxbelysning.se www.foxbelysning.se


STÖDMUR MED UNIKA FORMER OCH FUNKTIONER

C3C Wonderwall skapar många möjligheter för er att styra över form, färg och funktion. Ta hand om terrasseringar för stora laster, skärma av ytor och bullerdämpa i en samlad eller enskild funktion. Välj utseende med släta eller reliefmönstrade murar med unika geometriska utryck. Addera växtlighet, trä, solpaneler eller vad som passar – låt behov och kreativitet styra utformningen!

INSEKTSHOTELL Även insekter ska ha det bra!

UTSMYCKNING Smycka muren med vackra detaljer som sätter prägel!

WONDERWALL är en produkt från C3C Engineering AB. C3C.SE

ÅTERBRUKBART Utförd med upp till 100 % återvunnen betong och muren är återbrukbar!