Notbladet #2 2018 by Malmö SymfoniOrkesters Vänner

Jean Sibelius

Eugen ÂJochum

Robert Schumann

#2 2018

Leonard Bernstein

100

INNEHÅLL

öppna repetitioner Inga öppna repetitioner erbjuds dessvärre denna termin.

4 Nota Bene 8 Konserttips 12 Jean Sibelius 24 Leonard Bernstein 30 Eugen Jochum 37 Vänträffar 38 Richard Strauss

kontakt

40 Robert Schumann 44 Kalendarium 46 Musikkryss omslag: Leonard Bernstein, 1956 (The New York Public Library for the Performing Arts)

Allmänna frågor & medlemsärende kontakt@ msov.se Medlemsaktiviteter anmalan@ msov.se Daniel Hansson ordforande@ msov.se Anna-Lena Bengmark v.ordforande@ msov.se Staffan Storm sekreterare@ msov.se Christoffer Månsson kassor@ msov.se

f o r m: j a d e s i g n

Franciska Skoogh Leif Holmström Christian Halberg

n o t b l a d e t 2018 h ö s t

O R D FÖR A N D E TA R TO N

Efterlysning! Kära medlemmar, efter en lång och varm sommar har vi äntligen kommit till Säsongsstart! MSO öppnar med lovande nyheter om ny Chef, det blir spännande. Vi i MSOV laddar för Årsmöte och med det nyval. Flera medlemmar i styrelsen lämnar sina uppdrag efter längre tid i styrelsen. Vi behöver därför flera nya förslag till valberedningen för att kunna fortsätta föreningens verksamhet! Det är Föreningen och Årsstämmans ansvar att utse styrelse och jag är övertygad om att vi tillsammans ska kunna hitta lämpliga kandidater ut våra led. För att anmäla intresse eller tipsa om lämpliga kandidater Kontakta Valberedningen Daniel Fjellström: daniel.fjellstrom@mhm.lu.se

daniel hansson

»Tradition är inte att bevara aska, utan att hålla elden levande» gustav mahler

n o t b l a d e t 2018 h ö s t

N OTA B E N E

ÅRSMÖTE

KALLELSE TILL ÅRSMÖTE I MSOV DEN 22 OKTOBER 2018 härmed kallas till årsmöte i föreningen malmö symfoniorkesters vänner plats: Malmö universitet, Orkanen, Nordenskiöldsgatan 10 den 18 oktober kl. 18:00 Förslag till dagordning bifogas. Verksamhetsberättelse kommer att delas ut vid mötet. Motioner skall vara oss tillhanda senast den 5 oktober till ordförande@msov.se eller till: Daniel Hansson Kyrkogatan 19, 233 42 Svedala revisorer för avgång eller omval för ett år: Christofer Hultén Åke Oxhamre valberedning för avgång eller omval för ett år: Daniel Fjellström

n o t b l a d e t 2018 h ö s t

dagordning för årsmötet i msov måndag den 22 oktober 2018 1. Årsmötet öppnas. 2. Val av ordförande för mötet. 3. Val av sekreterare för mötet. 4. Fastställande av dagordning. 5. Upprättande och godkännande av röstlängd. 6. Val av två justerare som jämte ordförande för mötet skall justera protokoll samt fungera som rösträknare. 7. Fråga om årsmötet behörigen har utlysts. 8. Föredragning av styrelsens verksamhetsberättelse, årsredovisning samt revisionsberättelse. 9. Fastställande av resultat- och balansräkning. 10. Frågan om ansvarsfrihet för styrelsen. 11. Val av ordförande i föreningen. 12. Val av ordinarie styrelseledamöter. 13. Val av två revisorer 14. Val av valberedning och sammankallande i valberedningen. 15. Fastställande av medlemsavgift. 16. Motioner. 17. Övriga frågor. 18. Årsmötet avslutas malmö i september 2018

Bli mecenat! msov har sedan 1985 delat ut 3,7 miljoner i stipendier till MSO:s medlemmar. Var med och sponsra , gynna musikkulturen, få musikglädje med fribiljetter, vänträffar och exklusiva konserter. Bli presenterad i Notbladet!

www.fioler.se Medlem av: Entente Internationales des Maitres Luthiers et Archetiers d’Art Verband Deutscher Geigenbauer und Bogenmacher e. V. Sveriges Violinbyggarmästare

N OTA B E N E

LYSSNARKURS

Den musikaliska berättelsen för våra medlemmar vill vi erbjuda en spännande möjlighet till fördjupad kunskap om Orkester konsten! En lyssnarkurs kallad »Den musikaliska berättelsen» under ledning av Lennart Stenkvist. Det ges två kurser, en lyssnarkurs och en fortsättningskurs. Man kan säga att tonsättaren vill berätta något med sin musik, gärna på ett personligt sätt. Ju mer vi vet om tonsättarens utgångspunkter och tankar,den tidsepok hen verkade i, desto lättare har vi att ta oss an »berättelsen». Våra för väntningar blir inställda på rätt våglängd, justerade till rätt frekvens, så att vi lättare kan ta emot vad tonsättaren vill berätta. Kursen ger dig möjligheten att få en bättre förförståelse inför våra konserter. Lennart Stenkvist, som många känner igen ifrån kortare presentationer på konserthusets podium är en stimulerande pedagog och har en mångsidig bakgrund: ursprungligen verksam som musikvetare vid Sohlmans musiklexikons redaktion. Därefter tog han steget över till orkester

n o t b l a d e t 2018 h ö s t

världen som chef för både Helsing borgs symfoniorkester och Radio symfonikerna innan han blev vd för MSO. Åren på Sveriges Radio i Stockholm innebar också programoch presentationsarbete.

lennart stenkvist

Kursen utgör en musikhistorisk expose (dock inte i kronologisk ordning) där vi fokuserar på olika aspekter som skapar den musikaliska berättelsen i ett verk! Utgångspunkter är t. ex. den estetiska upplevelsen, instrument identifikation, epokgörande moment anmälan inom musikhistorien, olika format Anmälan görs och formtyper m.m. till Anna-Lena lyssnarkursen börjar den 25/9 i Green Room på Malmö Live och fortgår under sammantaget 7 gånger. tisdagar: 25/9, 9/10, 23/10, 6/11, 20/11, 4/12 samt 18/12, dvs varannan tisdag kl.14:00–16:30. fortsättningskursen börjar den 26/9 i Green Room på Malmö Live och fortgår under sammantaget 7 gånger. onsdagar: 26/9, 10/10, 24/10, 7/11, 21/11, 5/12 samt 19/12, dvs varannan onsdag kl.14:00–16:30.

Bengmark, helst via e-post anmalan@ msov.se alt tel/sms 0709 65 54 30

lokal Green Room, Malmö Live

kostnad 850 kr för medlemmar i msov. Kursen ges i samverkan med sensus.

vi har flyttat vår förenings e-postregister till Mailchimp, en tjänst för att gör det lätt att skicka ut relevant information till våra medlemmar samtidigt som det ger er möjlighet att själv ändra adresser samt påbörja och avsluta sin prenumeration.

Klicka på bekräftelseknappen i det mailet (på engelska).

2. Ni får efter en kort stund ett bekräftelsemail från Mailchimp till den angivna adressen men en uppmaning att bekräfta er prenumeration.

Anslut er redan idag och försäkra er om att inte missa viktig information och erbjudande.

3. Ni skickas nu till Mailchimps prenumerationssida för msov. Här ska ni bekräfta att ni är människa och inte en e-post fiskande robot. Detta för att ni och föreningen vill undvika onödigt skräppost. Klicka på Ni som inte fått e-postmeddelande den knappen. Nu är ni klara! än är inte anslutna varför vi rekommenderar att ni uppdaterar. Det görs lätt genom ett par enkla steg. Därefter administrerar ni själv er prenumeration. Vi förbinder oss i vanlig ordning att inte skicka 1. Gå in på www.msov.se, under annat än relevant information anmälan finns det överst rörande föreningens verksamhet, ett formulär för att ansluta sin i tilläg delar vi inte med oss av era e-post. Fyll i e-post och namn adresser till någon annan. och tryck på subscribe

MSOV.SE

Missa inte viktig information

mvh styrelsen

MEDLEMSAVGIFT 2018/2019 msov har till skillnad från de flesta Så här gör du: andra föreningar har s.k. brutet räkenskapsår. Detta för att följa Avgiften betalas till bankgiro MSO:s och deras säsong. 5731–0872. Vänligen ange den eller de personer avgiften avser. Medlemsavgiften är endast 150 kr Var noga med att notera såväl för enskild medlem och 250 kr för namn, postadress som e-post på par med samma adress. inbetalningen.

Har du frågor om medlemsavgiften kan du kontakta kassor@msov.se Christoffer Månsson Mycket välkommen som fortsatt medlem i msov!

n o t b l a d e t 2018 h ö s t

KO N S E RT T I P S

michał nesterowicz

Polska och ryska toner TO R S D A G 19:00 4 O K TO B E R 2018

Leif Holmström

i år firar polen 100 år som självständig statsbildning, återuppstånden i kaoset efter första världskrigets slut med vapenstilleståndet 1918. Musiken har alltid varit en viktig del av polsk nationell identitet och det känns därför rätt att en konsert med MSO denna höst helt präglas av polska inslag: musik av två polska tonsättare och en rysk med polsk-judisk bakgrund under ledning av en polsk dirigent. Konserten inleds med kompositionen Orawa (1988), ett minimalistiskt verk för stråkorkester av tonsättaren Wojciech Kilar (1932–2013). Kilar hörde till avantgardet i 1960-talets polska musikliv men är hos oss mest känd som kompositör till

n o t b l a d e t 2018 h ö s t

musiken i ett stort antal filmer, inhemska såväl som internationella, häribland Bram Stoker’s Dracula (1992) av Francis Ford Coppola och The Pianist (2002) av Roman Polanski. Sent i livet skrev han betydande symfoniska verk och andra kompositioner i stort format. Den gyllene nyckeln är en balett från 1955 av den ryske tonsättaren Mieczysław Weinberg (1919–96). Han föddes i Warszawa i en judisk familj men levde från 1939 i Sovjetunionen/Ryssland och anses höra till en av de ledande sovjetryska tonsättarna, ibland nämnd samman med Dmitrij Sjostakovitj och Sergej Prokofjev. Han var mycket produktiv och komponerade i de mest skilda genrer och stilar, bl.a. 22 symfonier,

17 stråkkvartetter och sju operor. Weinbergs musik har under senare år uppmärksammats alltmer utan för Ryssland. Folksagor och fantastiska berättelser har ofta inspirerat till ryska musikdramatiska verk, operor såväl som baletter, ibland som ett sätt att komma förbi sträng censur. Tjajkovskijs tre stora balettpartitur – Svansjön, Törnrosa och Nötknäpparen – hör alla till denna tradition liksom två av Prokofjevs tre – Askungen och Stenblomman. Baletten Den gyllene nyckeln skall också ses i detta sammanhang liksom den även musikaliskt knyter an till den klassiska ryska balettraditionen. Inspirerad av berättelserna om Pinocchio och Petrusjka har librettisten Aleksej Tolstoj skapat en handling där hjälten – dockan Buratino – leder ett dockuppror mot mannen bakom trådarna och till sist finner nyckeln till lyckans land. Baserad på musik ur baletten skrev Weinberg fyra orkestersviter varav den sista ingår i kvällens program. Konserten avslutas med ett tidigt verk av Witold Lutosławski (1913–94), hans första symfoni. Den påbörjades redan 1941 i Warszawa och komponerandet fortsatte under kriget. Detta material var ett av få av ton sättarens verk som inte hade förlorats vid krigsslutet. Arbetet

med symfonin fortsatte fram till 1947 och verket uruppfördes året därpå i Katowice av polska radions stora symfoniorkester under ledning av Grzegorz Fitelberg. Det huvudsakligen neoklassiska verket har fyra satser – ett inledande allegro skrivet under kriget, ett adagio följt av ett livligt scherzo och ett avslutande allegro. Från politiskt håll kritiserades verket som så många andra samtida verk för »formalism». Lutosławski var en portalfigur inom såväl polskt som internationellt musikliv under efterkrigstiden Vid tiden för tillkomsten av den första symfonin var tonsättaren starkt influerad av Bela Bartók och hans behandling av folkmusik i modernistisk tappning. Tonspråket ligger dock långt ifrån de radikala strömningar som från 60-talets början skulle komma att prägla Lutosławskis musikaliska stil och göra honom internationellt erkänd och efterfrågad som en av samtidens främsta tonsättare. Bland Lutosławskis många utmärkelser kan nämnas danska Léonie Sonnings musikpris 1967 och svenska Polarpriset 1993. Kvällens konsert leds av Michał Nesterowicz, polsk dirigent som tidigare har gästat MSO med insatser som har imponerat. Det är ett eftersökt namn internationellt. n o t b l a d e t 2018 h ö s t

KO N S E RT T I P S

Verdis Requiem TO R S D A G 19:00 1 N OV E M B E R F R E DAG 19:00 2 N OV E M B E R 2018

Leif Holmström

till musik i allhelgonatid hör traditionsenligt att framföra verk som knyter an till den katolska dödsmässan – missa pro defunctis. Genren är rik och till de oftast framförda verken hör rekvier av Wolfgang Amadeus Mozart och Gabriel Fauré och – naturligtvis – kvällens programpunkt, Giuseppe Verdis Messa da requiem. Rekvier kan även ha annat textunderlag. Ein deutsches Requiem av Johannes Brahms och War Requiem av Benjamin Britten är kända exempel på detta. Messa da requiem av Giuseppe Verdi (1813–1901) intar något av en särställning bland genrens verk genom sin kraftfulla, dramatiska musikstil och det personliga uttryck som genomsyrar kompositionen. Verket har också ibland kritiserats för att vara alltför operamässigt med hänsyn till rötterna i katolsk liturgi. Verdis storhet vilar ju främst på det stora antal operor som han komponerade under ett långt yrkesliv och den betydelse som han har haft för operakonstens utveckling. Verket har en intressant bakgrundshistoria. Verdis komponistkollega Gioacchino Rossini avled år 1868. Verdi tog då initiativet till att tillsammans

n o t b l a d e t 2018 h ö s t

med andra italienska tonsättare komponera ett rekviem till Rossinis ära. Året därpå förelåg verket Messa per Rossini av Verdi och 12 andra komponister men kom aldrig att framföras på årsdagen av Rossinis död som planlagt. Verdis bidrag – avslutningssatsen Libera me – kom i bearbetat skick i stället till användning några år senare i Messa da requiem. År 1873 avled den italienske författaren Alessandro Manzoni. Han är känd för sin poesi och framför allt romanen De trolovade (1827). Denna roman intar en viktig plats i den italienska litteraturhistorien, dels för den patriotiska hållningen riktad mot det österrikiska väldet i norra Italien vid den tiden, dels som förebild i utvecklingen av det italienska språket. Verdi var en varm beundrare av Manzoni. Begravningen i kyrkan San Marco i Milano väckte stor uppmärksamhet och ägde rum under stora hedersbetygelser. I anledning av Manzonis död beslutade Verdi att helt på egen hand skriva ett rekviem för att hedra minnet av en älskad författare och förebild för det nya, enade Italien. Komponerandet gick snabbt och Messa da requiem kunde uruppföras 1874 i San

Marco på årsdagen av Manzonis död. Verket är skrivet för sopran, mezzosopran, tenor och bas samt kör och orkester. Framförandet leddes av tonsättaren själv. Några dagar senare uppfördes rekviet i Teatro alla Scala i Milano med samma medverkande.

robert Falstaff (1893). Verdi behärskar t revino här mästerlig att bygga upp ett dramatiskt förlopp i musiken med Foto: Håkan Röjder fin balans mellan solistiska insatser och kör som understöds av ett effektfullt samspel med orkestern. Allt detta präglar också i hög grad Verdis Messa da requiem.

Vid tiden för tillkomsten av rekviet stod Verdi på höjden av sin skaparkraft. Närmast föregående operor var Don Carlos (1867) – den ursprungliga femaktsversionen med fransk text – och Aïda (1871). Av tonsättarens långa rad av operor återstod endast de sena mästerverken Otello (1887) och

Framförandet med solister, Petri sångare och MSO leds av den unge amerikanske dirigenten Robert Trevino som förra säsongen ledde MSO i ett bejublat framförande av Gustav Mahlers mäktiga sjunde symfoni och nu tillträder som Chefsdirigent.

n o t b l a d e t 2018 h ö s t

n o t b l a d e t 2018 h รถ s t

Sibelius trefaldiga besök i Malmö av Paul-Christian Sjöberg

ar sibelius gästat Malmö? Har han dirigerat hos oss? Vilka verk av honom framfördes i så fall? Denna fråga väckte spontant mitt intresse genom att en finsk Sibelius collage: jean s ibelius, 1900, forskare via en gemensam vän i i b akgrunden Stockholm anmodat mig att närmare hippodromen. undersöka huruvida Sibelius i oktober 1924 lett en matinékonsert Porträtt: i Malmö med egna verk. Jag gick Albert Edelfelt

omedelbart till standardverket om Sibelius, Erik Tawaststjernas monumentala monografi i fem band och fick goda ledtrådar. I det nära 40-sidiga registret som även förtecknar viktigare platser och orter i tonsättarens liv och verksamhet finns Malmö angivet vid tre olika tillfällen, 1900, 1914 och 1924. Blev det en durtreklang som facit av den finske monolitens besök i Malmö? Både ja och nej! n o t b l a d e t 2018 h ö s t

de båda upproren i Polen 1830 och 1863 är slående. Men under 1890-talet hårdnade läget. Det s.k. februarimanifestet 1899 innebar i huvudsak »förryskning av förvaltningen, inskränkning av tryckfriheten, avskaffandet av de finska trupperna och finnars avtjänande av sin värnplikt i den ryska armén» (Svensk uppslagsbok).

jean s ibelius (1865–1957)

Politiskt bakgrundsläge: sedan Finland som Sveriges östra rikshalva sedan flera hundra år förlorats i kriget mot Ryssland 1809 och blivit Storfurstendömet Finland »avgav tsaren Alexander I vid lantdagen i Borgå inför ständerna 29 mars 1809 en högtidlig försäkran, att han i egenskap av Finlands storfurste komme att styra landet enligt dess från svenska tiden gällande grundlagar.» (Svensk uppslagsbok). Under så gott som hela 1800-talet löpte relationerna mellan länderna tämligen friktionsfritt med svensk förvaltning. Kontrasten till hur brutalt Ryssland slog ner

n o t b l a d e t 2018 h ö s t

Med detta brutala program inledde tsar Nikolaj II genom generalguvernören Bobrikov, en synnerligen hänsynslös typ, en omfattande tvångsförryskning som gav starkt protesteko hos finska folket. Kulmen skedde 1904 då Bobrikov blev skjuten i senatspalatset i Helsingfors av en finlandssvensk patriot, Eugen Schauman, som sköt sig själv efter dådet. Man kan tolka det samma år för Ryssland inträffade olyckliga kriget mot Japan och storstrejken i oktober 1905, föregången av revolutionära upplopp i tsardömet, som bidragande orsaker till att tsaren 1905 tvangs återskänka Finland dess konstitution.

Improviserad konsertlokal Vid världsutställningen i Paris 1900 var det meningen, att Finland skulle vara företrätt med en egen paviljong. Jean Sibelius (1865–1957) hade redan blivit en musikalisk motståndssymbol mot det tilltagande politiska trycket under

den ryske generalguvernören över Finland, Bobrikov. Född i en läkarfamilj i Tavastehus samma år som sin danske tonsättarkollega Carl Nielsen började Sibelius tidigt spela piano men övergick snart till fiolen som blev hans huvudinstrument, den berömda violinkonserten från 1906 är ett genis tribut till sitt instrument! 1885–1889 studerade han teori och komposition i Helsingfors och avslutade studierna med ett par kammarmusikverk som väckte berättigad uppmärksamhet i musikkretsar. Efter några års studier i Berlin och i Wien var hans läroår till ända och han var nu fast övertygad om att han ville bli tonsättare Vid denna tid av stark fosterländsk väckelse var han trots sitt sedan generationer tillbaka svenska bildningsursprung djupt gripen av finsknationella känslor som under det ökade ryska trycket på 1890-talet växte sig allt starkare, nationaleposet Kalevala blev en till synes outsinlig inspirationskälla. Den unge tonsättarens verk förskaffade honom redan vid denna tid många anhängare och vid sekelskiftet erhöll han ett årligt statsstipendium, som bidrog till att han kunde ägna mer tid åt att komponera även om hans ekonomi inte blev stabil förrän under 1920-talet. År 1900 hade han tonsatt flera mycket uppskattade verk av finsktnationell karaktär, bland

»Akustiken var oändligt dålig. Två kritiker har jag läst och de är bra… Jag har varit mycket sjuk i natt. Drack i går absint med Alfvén, Sjögren och Stenhammar och blev förgiftad.» annat uvertyren till Karelia och Kareliasviten (1893), Tuonelas svan (1893) men framför allt tondikten Finlandia (1899), ett verk som med sin oerhörda emotionella uttryckskraft och direkt hymniska melodik snabbt blev en musikalisk symbol för Finlands kampvilja mot tvångsförryskningen. Det är inte märkligt att tsarregimen uppfattade frihetsbudskapet och följaktligen förbjöd framförande annat än under täcknamn. Vid Sibelius turné i Baltikum 1904 fick tondikten sålunda neutralt heta Impromtu, i Skandinavien döptes den först om till Suomi, i Tyskland till Vaterland och i Frankrike till La Patrie. Den 3 juli avreste Filharmoniska orkestern i Helsingfors om cirka 70 man med dess ledande dirigent Robert Kajanus och med Sibelius som musikalisk ambassadör n o t b l a d e t 2018 h ö s t

jean s ibelius, 1913

och officiell vicedirigent från Finland till Stockholm. Dagen efter, den 4 juli, ägde den första konserten i Stockholm rum i Olympiateatern, en gammal cirkuslokal »där det luktade fränt av hästar och stall» (Tawaststjerna). Det blev en stor kritikerframgång då tonsättarens första symfoni (1899) klingade f.f.g. utanför Finland, finnarnas politiska goodwill i Sverige var mycket påtaglig och Vårt land och Björneborgarnas marsch gavs på begäran som extranummer. »Aftonbladets recensent drog en politisk-kulturell parallell mellan

Finland under generalguvernören Bobrikov och Polen 1830: »Just då man bäst skar i Polens hjärta sprang Chopin fram. Vem vet, kanske skall också i Finland den sjuka musslan avsätta en äkta pärla» (Tawaststjerna). Den 5 juli skrev Sibelius sammanfattande till hustrun Aino: »Akustiken var oändligt dålig. Två kritiker har jag läst och de är bra… Jag har varit mycket sjuk i natt. Drack i går absint med Alfvén, Sjögren och Stenhammar och blev förgiftad. Under konserten kände jag mig helt illamående. Kajus (Kajanus) och jag blev framropade.» Den andra konserten på Hassel backen (känd sommarrestaurang på Djurgården) »gestaltade sig till en stor publik demonstration för Finland» (Tawaststjerna) med första symfonin, Finlandia och Alla Marcia ur Kareliasviten. Turnén gick vidare till Kristiania (Oslo), Göteborg och Malmö på vägen till Paris. I Göteborg och i Malmö klaffade inte de praktiska arrangemangen, i Malmö hade dessutom impressarion glömt att hyra en lämplig konsertlokal! Konserten ägde trots detta slarv rum den 12 juli i Hippodromen, uppförd 1899, med sannolikt samma program som i de nyss besökta orterna. Sibelius ilska var naturligtvis fullt berättigad och han reste direkt till Köpenhamn och var inte närvarande vid konserten.

n o t b l a d e t 2018 h ö s t

Förnyat besök med nya förhinder I juli 1914 var det politiska läget i Europa synnerligen infekterat. Den österrikiske tronföljaren Franz Ferdinand och hans gemål hade mördats vid ett statsbesök i Sarajevo den 28 juni, krigshotet var överhängande, hysteriska, hotfulla depescher och noter utväxlades. I maj detta år hade den stora internationella Baltiska utställningen i Malmö

öppnats, i samma månad reste Sibelius till Amerika för en mer än månadslång, synnerligen framgångsrik turné. Han började nu bli ett guldkantat namn i konsertsammanhang. Det var meningen, att i samband med den stora utställningen i Malmö vart och ett av de fyra utställarländerna – Tyskland, Danmark, Sverige och Ryssland – skulle ge en konsertdag. Sibelius skulle framträda med en kompositionsafton den

kongress hallen, baltiska u tställningen, 1914

n o t b l a d e t 2018 h ö s t

konsertsalen, 4 juli men fick vid sin ankomst hippodromen, erfara, att konserten inhiberats, 1914 detta troligen på grund av att de svenska arrangörerna i det spända politiska läget ängslades för att den kunde uppfattas som en profinsk demonstration mot tsardömet! Som lätt genomskådad ursäkt hade man satt in två korta kompositioner av Sibelius på den rysk-finska matinékonserten i Kongresshallen den 25 juni med den ryske dirigenten Wassilij Safonov, tondikten Luonotar för sopran och orkester med den berömda finska sångerskan Aino Ackté och två satser ur musiken till skådespelet Konung Kristian II av Adolf Paul. Sibelius hustru Aino hade dessutom telegraferat och krävt att hennes man i programmet uttryckligen skulle betecknas

n o t b l a d e t 2018 h ö s t

som finsk tonsättare – förgäves! (Tawaststjerna). »Onödig skuggrädsla» karaktäriserade en Helsingforstidning arrangörernas undanglidande. Sibelius var med rätta upprörd: »Konserten inhiberades inför näsan på mig.» Sannolikt gick han också miste om honoraret, 1.000:–, ett inte obetydligt belopp 1914! De usla makterna i tiden hade segrat.

Tredje gången gillt Vid det tredje besöket gick det betydligt bättre. I oktober 1924 ägde inte mindre än sex (!) konserter med Sibelius som dirigent och tonsättare rum i Köpenhamn, han hade nu definitivt blivit den ledande finska tonsättaren i den internationella musikvärlden. Framgången

uteblev sannerligen inte, både press och publik hyllade honom, i kung Kristian X:s loge vid den inledande konserten den 1 oktober i Odd Fellowpalatsets stora sal mottog han Dannebrogens kommendörskors av första klass. Söndagen den 5 oktober gav han med Köpenhamns Filharmoniska orkester en konsert i Malmö, ett intermezzo mellan drabbningarna i den danska huvudstaden. På ett vykort till hustrun Aino skrev han på väg från Malmö till Köpenhamn: »6.10. Konserten i Malmö stor framgång. I övermorgon min tredje konsert i Köpenhamn.» Tyvärr jean s ibelius, meddelar inte Tawaststjerna var 1923 konserten i Malmö ägde rum

eller vilka verk som framfördes men att landshövdingen Robert de la Gardie gett stor middag för Sibelius. Men Malmö Stadsbiblioteks filmrullar från oktober 1924 (sds) kunde stilla min nyfikenhet! Det blev sannerligen ett rätt spännande dechiffreringsarbete då dessa mikrofilmsrullar närmast hade ett utseende som om en legion flugor hade bosatt sig på dem! Sålunda annonserades konserten den 1 oktober: »Hippodromteatern, Söndagen den 5 oktober kl.1.30 e.m. Jean Sibelius och Köpenhamns Filharmoniska orkester (70 man). Biljetter à kr 8, 6, 4 och 3 + skatt i Nilssons pianomagasin, Hippodromen. Konsertdirektion Nilssons pianomagasin.» Annonsen infördes ett par gånger före konserten den 5 oktober. Lördagen den 4 oktober skrev dåvarande docenten i filosofi Alf Nyman – sds:s musikrecensent före Sten Broman – en översiktsartikel om Sibelius liv och verk. Konsertdagen infördes en notis om att Sibelius och Köpenhamns Filharmoniska orkester skulle anlända till Malmö från Köpenhamn med båten kl. 1.00, någon repetition på Hippodromen kunde således inte bli av. Av konsertannonsen framgick inte vilka verk som skulle framföras, något programblad är inte bevarat, det klargjordes för den som inte var närvarande på konserten först n o t b l a d e t 2018 h ö s t

med Alf Nymans recension i sds på måndagen den 6 oktober: Symfoni nr 1 e-moll (1899), den i mars 1924 komponerade ensatsiga Symfoni nr 7, då med titeln Fantasia sinfonia och Valse triste som extranummer. I Alf Nymans rätt utförliga recension finns åtskilligt, som vi nog skulle uppfatta som pekoral, tillåter mig citera några godbitar: »Så som scherzosatsen nu gestaltades (e-mollsymfonin), utan allt förgrovande buller och bång, eller som andantets sköna, naturingivna stråktema fick lov att lista sig in i oss, som en dröm ur vildmarken, grep detta symfoniska förstlingsverk blott ännu starkare. aino s ibelius, Samma förandligade behandling undergingo yttersatserna. Var det (1871–1969)

icke, som när en tragiskt grinande teatermask oväntat avlyftes och blottar ett visserligen djupt sorgset men skönt och allvarsfullt människoansikte?» Och litet längre fram: »Detta välskrivna lilla tillfällighetsstycke (Valse triste) är väl vid det här laget, har man förmodat, lika välkänt i Kina som i Kuopio. Vid dess durrepris fingo de unga nakenstatisterna från Rolfrevyn och annan välvuxen ungdom vaggande rörelser i skuldrorna. En vals – låt vara med Döden (syftar på Sibelius svåger Arvid Järnefelts symbolistiska drama Kuomela (Döden), till vilket Sibelius skrivit musik och där Valse triste är en av satserna) – är i alla fall vals, och ungdom är ungdom.» (Ernst Rolf var vid denna tid den oomstridde revykungen i Sverige.) Även med ett närmare 80-årigt perspektiv som ett visst försonande skimmer måste man konstatera att Peterson-Berger trots sina fördomar och i många fall oförtjänt skarpa personliga utfall var en mera betydande musikkritiker. Detta eggvassa skrivsätt låg i tiden, tänk på vilka invektiv Wagnerätaren Eduard Hanslick i Wien kunde använda mot Bruckner under 1880-90-talen, tänk på Strindbergsfejden 1910– 1912 som endast undantagsvis utkämpades mellan gentlemän. Åtskilliga av dessa inlägg skulle

n o t b l a d e t 2018 h ö s t

i dag sannolikt ha betecknats som direkt ärekränkande! Sibelius dräpande slutreplik till en kritiker, med vilken han en gång hade en diskussion om musikkritik, förtjänar att citeras: »Har Ni någonsin sett en staty över en kritiker?». Det ekonomiska utbudet av konserten var sannerligen inte så dåligt. »Sänder 1.200 svenska kronor (gaget för konserten) för dig personligen» skrev Sibelius till Aino, men »dessa svenska kronor blev liggande länge i Malmöimpressarions ficka och skulle nå Sibelius först i februari nästa år.» (Tawaststjerna). Man kanske frågar sig varför inte konserten med den vid denna tid redan internationellt mest kände levande nordiske tonsättaren kunde ha beretts plats i en mera lämplig lokal än Hippodromteatern som den sedan hösten 1922 ombyggda lokalen med plats för 1400 personer hette men som inte var den mest rekommendabla i orkestersammanhang. Vid tiden omkring sekelskiftet 1900, då Malmö hade ca 60.000 invånare, hände ett och annat i Malmös musikliv. Tonsättaren och dirigenten Andreas Hallén grundade och ledde åren 1902– 1907 Sydsvenska filharmoniska föreningen, som under hans ledning svarade för mycket

»Har Ni någonsin sett en staty över en kritiker?» uppskattade konserter i Malmö, Lund Helsingborg, Landskrona och Köpenhamn. Hösten 1907 grundade den italienske dirigenten och pedagogen Giovanni Tronchi Malmö Musikkonservatorium och gav tillsammans med lärarna offentliga konserter, 1914 blev han på grund av kriget tvungen att återvända till Italien. Salomon Smith, apotekaren från Ystad, en musikens eldsjäl som båda var bassångare och altviolinist, grundade 1910 med några likasinnade en kammarmusikförening som har gjort en bestående insats inom skånskt musikliv. Sedan 1928, då Salomon Smith fyllde 75 år, kallas föreningen Salomon Smiths kammarmusikförening och är nu landets äldsta fungerande i sitt slag. Under 1900-talets första kvartssekel kan åtskilliga internationellt kända musiker och orkestrar nämnas som gästat Malmö. Några STORA namn: 1920 gav Berlins filharmoniska orkester under ledning av den legendariske ledaren för Leipzigs Gewandhausorkester Artur Nikisch en konsert i Malmö. Året efter återkom samma orkester under den lika internationellt kände dirigenten Bruno Walter med den framstående franske violinisten n o t b l a d e t 2018 h ö s t

scania, 1943

och Sverigevännen Henri Marteau som solist i Brahms violinkonsert (Palladium). Artur Schnabel, ansedd som dåtidens ledande Beethovenpianist, gav 1922 en pianoafton, 1919 tolkade han tillsammans med den likaledes internationellt kände violinisten och pedagogen Carl Flesch under tre kvällar i Knutssalen samtliga Beethovens tio violinsonater. Den ledande svenska Kjellströmkvartetten framträdde i Malmö flera gånger under 1920-talet, 1926 gästade oss den framstående ungerska Budapestkvartetten med ett Beethovenprogram. Listan kunde göras mycket längre, men…!

n o t b l a d e t 2018 h ö s t

Även om Stiftelsen Malmö Konserthus bildades 1919 med bland andra landshövding Robert de la Gardie och hans svåger Salomon Smith som initiatorer och som betydde mycket för musiklivets befrämjande, dröjde det till 1925 innan en regelbunden konsertverksamhet kunde ta sin början med Scaniabiografen på Södergatan som fast lokal. Under den internationellt kände finske dirigenten Georg Schnéevoigts taktpinne (från 1925) nådde Malmöorkestern en synnerligen hög nivå, denne legendariske dirigent ledde sedan orkestern fram till sitt frånfälle 1947. Han fick sålunda uppleva att Malmö

stadsteater från 1944 varje tisdag upplät sin stora scen med dess ur musikalisk synpunkt dåliga akustik för regelbundna konserter med Malmöorkestern, vars medlemmar först 1956 erhöll helårskontrakt! Vid tiden för Sibelius sista besök i Malmö (1924), som då hade omkring 125.000 invånare, fanns inget riktigt konserthus och ingen rekommendabel sal för konsertverksamhet, olika provisoriska lokaler fick utnyttjas, Hippodromen, Palladium, Rådhuset (Landstingssalen, Knutssalen), S:t Petri kyrka, Malmö Realskola, det dröjde ända till 1985 innan MSO fick ett eget hus! Summa summarum: det är trots att två beklagliga incidenter inträffade 1900 och 1914 glädjande, att Malmö 1924 på ett hedrande sätt kunde ta emot Sibelius och hans geniala budskap! Tredje gången gillt! I skrivande stund (2012) är Sibelius fortfarande den mest spelade nordiske tonsättaren i världen! Violinkonserten, de sju symfonierna, tondikterna, åtskilliga av sångerna utgör en högkaratig del av den finske mästarens testamente, vars innehåll alltjämt fängslar en internationell publik och som sannolikt kommer att fängsla kommande generationer med öppet sinne för det geniala budskapet!

VÄNRESA TILL BERLIN Vi gör en resa till Berlin den 14–16 februari. fredag 08:00 Avfärd från parkeringen bakom Malmö Opera 20:00 Konsert Berliner Philharmoniker Yannick Nézet-Séguin, dirigent lördag 19:30 Elektra, Staatsoper Berlin söndag Hemfärd efter frukost Vi bor på Crowne Plaza Berlin – Potsdamer Platz, Hallesche Strasse 10–14, Berlin. Ett 4-stjärnigt superior hotell som ligger vid Anhalt stationen, ca 10 min promenad från Potsdamer Platz. Kostnad för denna resa är 5200 kr, enkelrumstillägg 1200 kr För att anmäla sig kontakta Anna-Lena Bengmark: annalena.bengmark@gmail.com Anmälan bekräftas genom inbetalning till bankgiro 5731-0872 Var vänlig ange namn och »Berlin» i meddelandefältet.

Leonard Bernstein 100 år av Staffan Storm

I år skulle dirigenten och tonsättaren Leonard Bernstein fyllt 100 år. Det uppmärksammas runt om i världen med framföranden av hans musik och åter utgivningar av hans många skivinspelningar.

n o t b l a d e t 2018 h ö s t

nder andra halvan av 1900-talet var han en av de ledande och inflytelserika kultur personligheterna inom musiklivet och inte minst betydelsefull i sitt arbete med att skapa förbindelser mellan amerikanskt och europeiskt musikliv. Han tillhörde den första generationen amerikanska musiker som formats både av de många

inhemska musikkulturerna men som också fick avgörande impulser från de många europeiska flyktingar inom musikområdet som kom till usa under 1930-talet. Särskilt viktigt blev mötet med dirigenten Serge Koussevitsky och studierna för honom under sommarkurserna i Tanglewood utanför Boston. En kort tid därefter, 1943, debuterade Bernstein som dirigent för New

leonard York filharmonikerna när han fick b ernstein i p rogrammet göra ett inhopp för den hastigt omnibus,1954 insjuknade Bruno Walter. Vid samma tid påbörjade Bernstein sin Foto: Gordon Parks kompositionsbana och redan tidigt visade han en ovanlig spännvidd i uttryck och stil med bland annat två allvarstyngda symfonier å ena sidan och underhållande dans- och filmmusik å den andra. Båda dessa strömningar kom att sammanflätas i hans arbete med n o t b l a d e t 2018 h ö s t

flera musikdramatiska verk under det kommande decenniet och mynnade så småningom ut i West Side Story, som blev en omedelbar succé och skapade ny standard för musical-formen. Att arbeta med både djup och bredd för att sprida och kommunicera konstformen musik blev kännetecknande för hans arbete som dirigent. I arbetet med New York filharmonikerna blev konserter för barn och unga inte en bisyssla utan en central angelägenhet och Bernstein var även tidigt ute att utnyttja det nya tv-mediet för att nå ut till en ny publik. Här satte han en ny nivå som få efterföljare kunnat leva upp till, när han både engagerat och lättbegripligt, utan att

n o t b l a d e t 2018 h ö s t

leonard bernstein (1918–1990)

Foto: Susesch Bayat, Deutsche Grammophon

kompromissa med innehåll och kvalitet, talade till en ung eller ovan publik. Något som också tidigt kom att känneteckna Bernsteins verksamhet var ett allmänmänskligt politiskt engagemang, vilket för honom på ett självklart sätt gick hand i hand med det konstnärliga utövandet. Redan från hans första symfoni Jeremiah, påbörjad vid krigsutbrottet 1939, via medborgarrättsrörelsen och motståndet mot Vietnamkriget under 60- och 70-talen fram till en av hans allra sista konserter, ett framförande i Berlin av Beethovens nionde symfoni med förenade körer och musiker från öst och väst julen 1989 endast en kort tid efter murens fall, var detta ett

genomgående tema i hans liv. Under 50-talet började Bernstein sin skivkarriär och kom snart att göra flera banbrytande skivinspelningar, numera på utgivna på Sony, som bröt ny mark inte bara vad gällde den klassiska standardrepertoaren utan även av musik som vid tiden var relativt ohörd, som Mahlers symfonier och musik av nordiska tonsättare som Sibelius och Nielsen. Under Bernsteins sista decennier fokuserades dirigentuppdragen till Europa och ett särskilt nära samarbete med Wiens filharmoniker utvecklades. Detta dokumenterades nu i många fall av hans nya skiv bolag Deutsche Grammophon i form av liveupptagningar. Bernstein hade tröttnat på det omständliga arbetet i skivstudion utan föredrog istället från 70-talet att i huvudsak fokusera på konserter som samtidigt kunde spelas in på skiva och video. Medan Bernstein i rollen som dirigent snabbt blev en av världens mest efterfrågade, så var synen på hans kompositioner mer skeptiskt. Förutom West Side Story som snabbt blev en klassiker, betraktades nog Bernsteins kompositioner av många mer som resultatet av en sidoverksamhet under hans livstid. Inte minst i det europeiska musiklivet har det historiskt varit svårt för tonsättare, inte

bara för Bernstein, att förena en »populär» sida (musikaler, filmmusik med mera) med en »seriös» (symfonier etc) och få acceptans för det. Att han dock själv trodde starkt på sin musik, trots vissa kritikers och kollegors njugga bemötande, visar de många inspelningar han gjorde av den. Numera med några decenniers perspektiv kan man dock se att flera av hans konsertverk etablerat sig på repertoaren och även om Bernsteins egna inspelningar av dessa förstås alltid kommer att vara en referens, är det roligt att flera nyinspelningar redan släppts detta jubileumsår. Ska man ge några lyssnartips rörande dirigenten Bernstein, så ligger det förmodligen närmast till hands att i första hand rekommendera Bernsteins tre, nästan, kompletta cykler med Mahlers symfonier och sånger. Den första, som sagt numera på Sony, har något av pionjärprojekt över sig. Visserligen fanns en Mahlertradition i New York sedan Mahlers egen verksamhet i staden under de sista åren av hans liv, men trots dirigenterna Bruno Walters och Dimitri Mitropoulos insatser sågs musiken med misstro både av den breda publiken och många kritiker. Mahlers 100-årsjubileum 1960 blev på många sätt en vändpunkt och under det kommande decenniet gjorde Mahlers musik entré hos nya lyssnare, intressant nog inte via n o t b l a d e t 2018 h ö s t

konsertsalen i första hand, utan genom den nya stereo-lp:n och hemmalyssnande. Under decenniet kom tre kompletta cykler på skiva och förutom Bernsteins möter man versioner under ledning av Bernard Haitink (Philips) samt Rafael Kubelik (dg). Man nästan tävlade mellan skivbolagen om att bli färdig först – stötestenen var ofta den resurskrävande åttonde symfonin – något som känns märkligt nu med några decenniers perspektiv, när var och varannan dirigent eller orkester med självaktning med lätthet tycks skaka fram nya Mahler-cykler ur rockärmen som ingenting (… vilket ofta märks på resultatet). Samtliga tre pionjärcykler håller dock fortfarande mer än väl måttet och i samtliga fall är det fråga om referensinspelningar som nya inspelningar ofta fortfarande mäts mot. Haitink hade fördelen av att arbeta med Concertgebouworkestern med, som sagt, en lång autentisk Mahler-tradition att falla tillbaka på medan Kubelik i sin tur delade Mahlers Böhmiska bakgrund, en affinitet som märks tydligt i exempelvis tolkningarna av de tidiga folkligt inspirerade symfonierna. Bernsteins New York filharmoniker är ytterst drivna men kan ibland spela lite »rått» och själv rör han sig gärna

n o t b l a d e t 2018 h ö s t

i känslomässiga ytterlägen vilket resulterar i en emotionell berg- och dalbana. Detta skapade för många i den dåtida stora skivpubliken bilden av hur Mahler skulle låta – en självutlämnande, knappast »klassisk» utan snarast helt samtida musik med ett aktuellt och angeläget tilltal. Den åttonde symfonin i denna tidiga cykel spelas dock inte in i New York utan med London Symphony Orchestra med körer och ett internationellt garde av solister. När Bernstein återvänder till verket några år senare på 70-talet, denna gång i Wien, gör han det inför filmkameror. Inspelningen blir en del av en ny helt komplett filmad cykel som snart ges ut på det nya video-mediet. I huvudsak är dessa inspelningar gjorda med Wiens filharmoniker, men London Symphony Orchestra är med även denna gång, nu i den andra symfonin, spektakulärt filmad i Ely Cathedral – mycket se- och hörvärt! Likaså medverkar Israels filharmoniker, en orkester Bernstein ofta kom att samarbeta med, i Das Lied von der Erde. I detta verk får man även möta två av dåtidens allra främsta uttolkare av solistpartierna, tenoren René Kollo och den i år 90-årsjubilerande alten Christa Ludwig. När digitalinspelning slår igenom på 80-talet blir det en anledning för många skivbolag

att göra nyinspelningar av allt i sina kataloger med den moderna tekniken. För Bernstein blir det en möjlighet att än en gång återbesöka Mahlers verk med några av sina favoritorkestrar, Wiens och New Yorks filharmoniker och Concertgebouw-orkestern. I dessa nytolkningar känner man fortfarande igen mycket från Bernsteins tidigare inspelningar. Den emotionella laddningen är densamma och har ibland till och med stegrats, samtidigt som dock tempot i flera fall gått ned. Värt att notera är även hur orkesterspelet i Mahlers musik utvecklats när den nu gått från att befinna sig i repertoarens utkanter till att bli standardverk under de decennier som skiljer den första cykeln från denna. Bernstein lanserar denna gång även den något excentriska idén att använda sig av gossopran som solist i fjärde symfonins final – hörvärt, men kanske bara en gång. Tyvärr hann inte en ny version av åttonde symfonin spelas in innan Bernsteins bortgång, så i skivboxar kompletteras cykeln med ljudupptagningen av den tidigare nämnda filmade 70-talsinspelningen i Wien – en inte helt lyckad lösning dock. Det finns även flera inspelningar med Bernstein av enstaka Mahler-verk utanför dessa

cykler. En mycket speciell skiva värd ett särskilt omnämnande är inspelningen från oktober 1979 av den nionde symfonin med Berlins filharmoniker i samband med en välgörenhetskonsert för Amnesty International. Detta var Bernsteins enda framträdande med orkestern och det är som om han ville ta chansen att riktigt ruska om von Karajans välbalanserade och i välklang trimmade orkestermaskineri. Resultatet blir ett extremt uttrycksladdat framförande, inte utan sentimentalitet och överdrifter, och musikerna tycks spela med, om inte livet så i alla fall instrumenten som insats. Inspelningen var kontroversiell när den väl kom ut och delade kritikeroch lyssnarkåren i fanatiska förespråkare och motståndare. Har man inte hört den tidigare så är det absolut en unik upplevelse man bör bjuda sig på! Det har också i samband med detta jubileumsår getts ut hel del dokumentärer om Bernstein. I dessa kan man ta del av hans egna konsertpresentationer, hans master classes i dirigering och också en hel del intervjumaterial. En fin introduktion till Bernsteins konstnärskap får man med dvd:n Leonard Bernstein – Larger Than Life, som ger en utmärkt översikt av hans omfattande livsverk och en god inblick i hans mångfacetterade personlighet. n o t b l a d e t 2018 h ö s t

fenom Om dirigerandets

n o t b l a d e t 2018 h รถ s t

av Eugen Jochum

1 Musikens

kultiska ursprung lämnas här medvetet åsido.

öljande framställning gör inte anspråk på fullständighet; inte heller presenterar den någon t eori eller något system för dirigering. Det rör sig helt enkelt om iakt tagelser av en återskapande musiker som funderar över sitt yrke och försöker reda ut vad som egentligen sker när han arbetar. Dirigentens hantverk i snävare mening (det som k allas: slagteknik) kommer inte att beröras i sammanhanget.

underordnades vissa enkla lagar och regler (exempelvis den om kontrast och repris) och antog form. Så uppstod den sjungna eller dansade visans form. Längre fram blev denna sång till folkvisa: någon koncipierade och utformade den i en lycklig stund som uttryck för sin livskänsla, och sedan sjöngs den av alla. Tolken kom emellan den skapande konstnären och återgivningen arv verket. Ju konstnärligare verket var, desto viktigare blev tolken som språkrör för någon annan.

De konster som förverkligas i tiden (musik, dans och dramatik) är associerade med tolken. Han är inte med vid verkets tillblivelse.1

Tolken måste kunna helt gå upp i en annans verk och väsen; man kan rentav säga att en interpretativ begåvnings styrka beror av hur djup och omfattande denna kapacitet är. Bland tolkarna var dirigenten den som framträdde sist. Vad som särskiljer honom är följande. Instrumentalmusikern och sångartisten är starkt förenade med sina instrument (sångaren med sin stämma) och identifierar sig i hög grad med dem. Denna intima förbindelse har inte dirigenten.

I musikens mest primitiva yttringar var »komponisten» och »tolken» ett. Den sjungande människan som i sång uttryckte sin livskänsla, glädje eller smärta tolkade vad hon själv komponerat. Rätt snart skedde emellertid en viss objektivering. Känslan omvandlades till konstverk,

menologi

Hos de förra sammanhänger den själsliga inlevelsen i verket med den tekniska behärskningen; dirigenten däremot måste på grund av sitt instruments – orkesterns – egenart skapa sig en därav oberoende föreställning om verket. Hans inre analys av musiken, identifikationen med tonsättarens vilja, föregår hans arbete med orkestern. Det skulle vara för sent om han fick sin uppfattning om stycket först när han arbetar med orkestern, även om vissa aspekter kan fullkomnas vid åhörandet. Denna inre analys – som kan vara en helt isolerad process – följs omedelbart av en annan: överförandet av den inre föreställningen till orkestern, där den omsätts i klang och får fysisk realitet. Denna uppdelning av dirigent arbetet förklarar varför en ton sättare inte alltid är den bäste dirigenten för sina verk. Visser ligen har han ju i högsta grad en inre föreställning om verket och är helt identifierad med det.

Överföringen förutsätter en speciell begåvning, den utpräglat interpretativa, som tonsättaren inte alltid har eller kan förvärva 32

n o t b l a d e t 2018 h ö s t

Men detta betyder inte nödvändigtvis att han också har förmåga att överföra denna bild till orkestern eller insikt i den speciella teknik som krävs för den processen. Överföringen förutsätter en speciell begåvning, den utpräglat interpretativa, som tonsättaren inte alltid har eller kan förvärva. Vad det rationellt medvetna angår finns det knappast någon tonsättare som inte »vet vad han gör». Men är inte ett konstverk också något levande, som upphovsmannen avskiljs från efter tillblivelsen, liksom modern från barnet? Och skulle det inte kunna hända att han därvid förlorar denna levande förbindelse och känner sig så »färdig» med verket att det inte längre har något särskilt intresse för honom? Och är det inte tänkbart att han endast kan komma det närmare igen genom att arbeta med det som tolk? Men låt oss återvända till dirigentens tvåfaldiga arbets process. Låt oss först tala om detta att »skapa sig en inre föreställning». Hur går det till? Det finns flera olika metoder att tillägna sig ett verk som skall tolkas. Personlig erfarenhet har lärt mig att välja ut en av dem som den mest organiska och tjänligaste för hela reproduktionsprocessen, och den skall jag här försöka beskriva.

eugen jochum (1902–1987), tysk dirigent, 1934–46 Kapellmästare vid Hamburgoperan och senare, från 1949, ledare för Münchens radioorkester. Foto: Susesch Bayat, Deutsche Grammophon

Jag bemödar mig framförallt om att ha en passiv inställning till verket, det vill säga anlägga en neutral receptivitet så att mu siken kan fritt utveckla sin egen verklighet. Först ger jag mig hän åt verket och läser igenom det gång på gång. Mitt öra (som tack vare absolut gehör inte behöver pianot som förmedlare) registre

rar först själva fakta, utan att jag tänker på detaljerna. Vad är detta för ett tempo? Hur förhåller det sig till senare tempi? Vilken karaktär har dessa teman? Hur förhåller de sig till varandra? Dessa frågor lämnas tills vidare därhän. På det sättet kommer tempot »av sig själv», stycket blir så självklart att det börjar leva sitt eget liv, n o t b l a d e t 2018 h ö s t

Det är således fråga om att ödmjukt acceptera en lag, att lyssna till en inre mening fortfarande praktiskt taget oberört av min medvetna vilja och mina gestaltningsimpulser. Nu visar sig det som jag kallat passivitet ha flera skikt; endast medvetandets intellektuella skikt är verkligt passiva. Den tänkande hjärnan utesluter viljan att behärska och gestalta. Men andra, djupare medvetandeskikt vibrerar och dras mot verket så att här bildas det emotionella spänningsfält där gnistan slår ned.

2 Givetvis

kan dessa processer tillfälligt glida över i varandra. Men här gäller det att ge en exakt analytisk framställning, och det är därför kronologin – som givetvis består – accentuerats. Samma gäller också för framställningen i det följande.

Detta är den avgörande punkten. När den nåtts kan och måste det medvetna arbetet inledas med yttersta precision. Viktigt är bara att inte viljeimpulsen och den medvetna kontrollen tar överhand för tidigt, och att inte ens egen personlighet blandas in i fel moment. Det är så ledes fråga om att ödmjukt acceptera en lag, att lyssna till en inre mening.2 Passiviteten återkommer vid själva utspelet, ehuru naturligtvis på en annan nivå. Då är den emellertid helt annorlunda och omfattar även den mellanliggande fasen av exakt, medvetet arbete, med

n o t b l a d e t 2018 h ö s t

eller utan orkester. Vad vi kallat dirigentens medvetna arbete omfattar ett inträngande analytiskt studium av konstverket. Detta granskas i detalj: den tematiska strukturen och genomföringen, motivens skiftningar under spelets gång, deras inbördes förhållande, formuppbyggna den och de därur härrörande sambanden i fråga om tonart, dynamik och instrumentation; tematiska differenser på parallella ställen (exempelvis i expositionen och repetitionen), orsaken till dessa olikheter (som kan vara instrumentalt betingade men också medel till uttrycksintensifiering), och så vidare. Viktigast är naturligtvis att finna de rätta tempi och deras inbördes förhållande. Vi nämnde nyss att tempot kommer nästan »av sig själv», men nu måste det kritiskt undersökas. Dirigenten måste i första hand klart veta hur han kan modifiera det under spelets gång, och på vilka punkter. Detta modifieringens hur och var får aldrig bli något tillfälligt utan måste bestämmas av styckets struktur och det rådande tempots funktion i sammanhanget. Tempot kan vara helt olika i repetitioner av samma tema, och även när musikens förlopp bokstavligen är detsamma. Lekmännen märker i allmänhet inte hur många

skiftningar man ofta kan och måste göra i ett givet tempo inom en sats för att få fram tonflödets vitalitet. Ändå måste lyssnaren alltid ha det intrycket att tempot förblir jämnt. Ett särskilt intressant exempel härpå är Eroica-symfonins första sats. Med sina mäktiga dimensioner kan den omöjligt genomspelas i samma orubbliga tempo; den både tål och kräver ganska omfattande modifikationer. Men de måste ha rätta balansen och inte gå till ytterlighet: detta är just tolkens konst, som förut sätter ett starkt utvecklat sinne för tempo.

om dirigentens stöd och ledning men bibehåller känslan av att själv gestalta. En tolknings vitalitet beror i hög grad just på detta. Dirigentens uppgift är att, alltid ange sina intentioner klart och bestämt, samtidigt som han upptar, ordnar och inspirerar de viljeimpulser som strömmar emot honom. Hans funktion är således inte begränsad till att hålla samman de många individuella krafterna genom att slå takten, bestämma tempot och garantera otadlig precision och dynamik. Han skall också ingjuta liv i alla melodiska och rytmiska detaljer, avväga klangen så att de Slutligen hör också memoreringen mindre betydande stämmorna av ett stycke till detta dirigentens hålls i bakgrunden och de mera medvetna förberedande arbete. väsentliga får tillbörlig relief, och Även denna fas i dirigentens allt åstadkomma en rik klangmixtur jämt enskilda förarbete domineras där exempelvis de instrument av det allt avgörande arbetet med som praktiskt taget spelar samma orkestern. Ty dirigenten måste ju stämma får olika schatteringar. också under sina enskilda studier veta hur han skall överföra sin Tempoutformningen har redan kunskap till den musicerande behandlats. Att dirigenten känner ensemblen. de riktiga tempi för egen del är inte nog; det svåra är att överföra Det orkestrala instrumentet sina exakta ideer. Därför behöver består av levande människor, han grundlig utbildning i slag vilka var för sig har konstnärlig teknik. Den spelande musikern begåvning, insikt och naturligtvis måste kunna utläsa en tendens 3 också egen vilja. Det gäller att till ritardando eller accelerando inte despotiskt förkväva alla dessa av den därmed förbundna gesten skiftande viljeimpulser, talanger (det vill säga gesten mellan slagets och temperament utan binda dem 1-2-3-4). Tvära temposkiften, samman och egga dem till en som också inträffar ibland, kan konstnärlig topprestation. Idealet man relativt lätt överföra till en nås när exekutören är medveten orkester. Men för en omärklig,

3 Här

är dirigentens arbete mycket likt teaterregissörens, såtillvida om det rör sig om psykologiska fakta och repetitioner. Grundskillnaden är emellertid att dirigenten tar del i och influerar den sista fasen av musikens förverkligande: ut spelet, medan däremot regissören då vanligen drar sig helt tillbaka.

n o t b l a d e t 2018 h ö s t

Våra främsta orkestrars kvalitet beror just på denna receptivitet och inte enbart på en vacker ton eller tekniska färdigheter. mjuk och successiv ökning eller retardering krävs att dirigenten har fysisk sensibilitet och smidighet och helt behärskar de fysiska uttrycksmedlen. Och orkestermusikern måste ha en så utvecklad receptivitet att han snabbt reagerar för den mest subtila differentiering. Våra främsta orkestrars kvalitet beror just på denna receptivitet och inte enbart på en vacker ton eller tekniska färdigheter. På denna punkt framträder klart också något som sannolikt är dirigentbegåvningens själva kärna: speciella fysiska anlag att uppleva ett Musikaliskt händelseförlopp (med alla dess laddningar-, spänningar och upplösningar, alla dess element, melodiska, ryt miska och så vidare) och överföra detta med såväl medvetna som ofrivilliga gester, så att musikerna reagerar med en fysisk recep tivitet som ligger djupt under den medvetna insiktens tröskel. Verkan av dirigentens gester sprids i mindre subtil form till det lyssnande och iakttagande auditoriet. Detta är oundvikligt

n o t b l a d e t 2018 h ö s t

och fullt legitimt och kan också bidra till intensivare konstupplevelse, om dirigentens gester är helt inriktade på att klarlägga musiken. Under dirigentens arbete med orkestern måste naturligt nog allt hållas inom gränserna för partiturets krav och i total överensstämmelse med tonsättarens intentioner. Utformningen av de många detaljerna som åhörarna och även musikerna nätt och jämnt uppfattar skulle kunna betecknas som dirigentens handstil. Den löper från klar intellektuell medvetenhet till reflexer och rörelser som undandrar sig analys. Vid repetitionerna dominerar det kontrollerande artistiska medvetandet, den pedagogiska intentionen, det alltigenom medvetna arbetet. Vid det offentliga utspelet kan dirigentens verksamhet i viss mån vara mera passiv; han kan mera obehindrat ge sig hän åt musikens flöde, och därmed får framförandet ny säkerhet, naturlighet och spontanitet.

fenomenologi (av grekiska fainomenon, det som synes) är en teori och metod inom filosofin, läran om fenomen och väsen. Inom fenomenologin studeras särskilt förhållandet mellan varseblivningen och objekten för varse blivningen, samt söker förklara eller beskriva idéer och väsen för oss, så som de ter sig för oss. källa: wikipedia

Välkomna till våra musikträffar hösten 2018 måndag

anmälan

måndag

22 oktober

Anmälan görs på: www.msov.se eller e-post: anmalan@msov.se eller telefon: Anna-Lena Bengmark 0709-655 430 Mat och dryck betalas på plats.

19 november

kl.18:30 musikträff med årsmöte Sista anmälning 15 oktober. Notera att årsmötet börjar kl.18:00

återbud Stråktrio violin, cello och kontrabas För de som väljer att umgås en stund därefter erbjuder mh matsalar på Orkanen följande meny: Smörstekt spättafilé med kapris, skirat smör, pepparrot och kokt potatis 150 kr Vegetarisk spenatlasagne med basilika 110 kr

Eventuellt återbud lämnas senast 5 dagar innan den aktuella kvällen. Vid senare avbokning måste vi be om betalning för beställd mat.

kl.18:30 Kvällen inleds med ett glas glögg! För de som väljer att umgås en stund därefter erbjuder restaurang Niagara följande meny: Honungsglacerade revben med rödkål, skysås och äppelmos 150 kr Vegetarisk paj med broccoli, ädelost, ruccola och örtolja 110 kr

Observera att Musikträffarna sker på mh matsalar Orkanen, Malmö Universitet Nordenskiölds gatan 10

n o t b l a d e t 2018 h ö s t

11 O

RICHARD STRAUSS

Gyllene regler för en ung dirigent

Kom ihåg att du inte musicerar för ditt eget nöjes skull utan för att glädja åhörarna.

2 3 4 5

Du får inte svettas när du dirigerar, det är bara publiken som skall bli varm. Dirigera Salome och Elektra som om de vore av Mendelssohn: älvamusik. Titta aldrig uppmuntrande på blecket, utom med en snabb blick för att markera en viktig insats. Men släpp aldrig hornen och träblåsarna ur sikte: om du alls kan höra dem är de för starka.

n o t b l a d e t 2018 h ö s t

6 7 8 9 10

Om du tycker att blecket inte låter starkt nog, dämpa då ned det ytterligare ett par grader. Att du kan solisternas text utantill och hör vartenda ord de sjunger är inte nog – publiken måste kunna följa med utan ansträngning. Om den inte uppfattar texten slumrar den in. Ackompanjera alltid en sångare så att han kan sjunga utan forcering. När du tror att du nått yttersta gränsen för prestissimo, ta då tempot dubbelt så snabbt. Om du benäget håller dessa råd i minnet kommer du med din rika begåvning och ditt stora kunnande alltid att väcka ogrumlad förtjusning hos publiken.

richard strauss (1864–1949), en av Tysklands mest markanta musiker personligheter under förra seklet. I viss mening epokbildande som både opera komponist och programsymfoniker var han också en ypperlig dirigent, inte minst som Mozartinterpret. Strauss råd från 1925 är hämtade ur hans Betrachtungen und Erinnerungen, som utgavs av Willi Schuh 1949. n o t b l a d e t 2018 h ö s t

Robert Schumanns roblematiska» »p violinkonsert av Paul-Christian Sjöberg

robert s chumann, 1850 Daguerreotype

chumanns kompositioner från tonsättarens sista produktiva år under 1850-talet har varit föremål för starkt divergerande uppfattningar. Hans med åren alltmera framträdande psykiska ohälsa bidrog till att man kom att bedöma flera av hans kompositioner som ojämna och vittnande om kreativ obalans. 1850 hade Schumann tillträtt tjänsten som Stadskapellmästare i Düsseldorf och hälsats med stor entusiasm. Tyvärr skar det sig snart mellan orkestern och Schumann, 1853 var han tvungen att lämna dirigentskapet i andra händer, detta inte enbart beroende på hans psykiska labilitet utan även på att han ställde tidigare inte kända krav på orkestermusikerna.

n o t b l a d e t 2018 h ö s t

Han led också vid denna tid av svåra tvångsföreställningar och djup melankoli, under nätterna hemsöktes han dessutom i sömnen av hemska kakafonier, som abrupt avlöstes av himmelska melodier som han uppfattade som budskap från Schubert. En konstnärligt synnerligen betydelsefull upplevelse blev emellertid Clara och Robert Schumann förunnad i slutet av september 1853, då de fick besök av den redan berömde violinisten Joseph Joachim (1831–1907 och som de kände något tidigare) och hans något yngre pianistvän, den 20-årige Johannes Brahms från Hamburg. Den vid denna tid fullkomligt okände ynglingen Brahms hade med sig några pianokompositioner som han föredrog för paret Schumann, som spontant gav uttryck för sin odelade uppskattning och

n o t b l a d e t 2018 h รถ s t

som dessutom resulterade i Schumanns entusiastiska artikel »Neue Bahnen» i Neue Zeitschrift für Musik i oktober 1853. Denna artikel av den noble Schumann vittnar om en kuslig framsynthet i den unge mannens kommande utveckling, en synnerligen generös gest mot en ung tonsättarkollega. För Joachim hade Schumann i början av september 1853 komponerat en Fantasi för violin och orkester (op.131) men började i slutet av samma månad på en violinkonsert i d-moll som var färdig redan i början av oktober. Schumann skickade partituret till Joachim och man planerade ett uruppförande i Düsseldorf, något som emellertid inte blev av eftersom programkommittén i stället önskat Beethovens violinkonsert; som kompromiss fick Joachim framföra Schumanns robert Fantasi op.131. och clara s chumann, I januari 1854 ägde ett 1847 förberedande prov på ett Litografi: uppförande av violinkonserten Eduard Kaiser rum i Hannover men som inte ledde till offentligt framförande eftersom det enligt Joachim i ett ursäktande brev till Schumann, som då befann sig i nervkliniken i Endenich, berodde på att han inte vari form på grund av överansträngning. Efter Schumanns död 1856 kom Clara Schumann i samråd med Joachim och (förmodligen också)

n o t b l a d e t 2018 h ö s t

med Brahms överens om att inte publicera violinkonserten, detta av inte helt klarlagda skäl, Joachim hade påtalat tekniska svårigheter, särskilt förekommande i finalen, Clara Schumann bad Joachim skriva en ny finalsats, vilket han vägrade. Min personliga uppfattning är den, att Joachim helt enkelt inte ansåg violinkonserten vara i paritet med Schumanns två övriga solokonserter, pianokonserten och cellokonserten, hans (Joachims) ställning inom den tyska musik världen var ju sådan att han hade kunnat framföra den när och var han hade velat!

Efter Joachims död 1907 ärvde hans son Johannes notmaterialet och sålde det till Preussische Staatsbibliothek i Berlin med betinget, att konserten först skulle få framföras 1956, alltså 100 år efter Schumanns död.

Schünemann, konserten fri 1936. Ingen mindre än den då redan världsberömde unge violinisten Yehudi Menuhin i usa var starkt intresserad av att föra konserten till dopet, något som stötte på två svårigheter: dels vore det en skymf mot das Reich att ett verk Så blev det nu inte, nu börjar det av en av deras största tonsättare märkliga avsnittet i historien! skulle uruppföras utanför Tyskland, Schumann var under sina år dels att en jude skulle vara den i Düsseldorf (möjligen något som först skulle tolka solopartiet! tidigare) övertygad spiritist Sålunda ägde uruppförandet rum och trodde t.ex. fullt och fast den 26 november 1937 i Berlin på borddans, »Bordet säger med Karl Böhm som dirigent för sanningen», något som fick Berliner Philharmoniker och med betydelse för violinkonsertens den framstående violinisten Georg öde på 1930-talet. I London bodde Kulenkampff som solist, detta trots vid denna tid en synnerligen att Schumanns då ännu levande framstående violinist av ungersk yngsta dotter Eugenie (vid tillfället härkomst, Jelly d’Aranyi (1893– 86 år) inlade offentlig protest! 1966), syskonbarnbarn till Joseph Konserten framfördes i något Joachim och nära vän till Bartók, reviderad form av bland annat som tillägnat henne sina båda Hindemith, vars musik vid denna violinsonater i början av 1920-talet. tid var »entartete Kunst». Hon och hennes syster var övertygade spiritister och någon En månad senare framförde gång på 1930-talet påstod Jelly att Menuhin konserten i den hon fått kontakt med Schumanns retuscherade originalutgåvan i ande och att han bett henne om att Amerika, i mars 1938 tolkade Jelly uppväcka violinkonserten ur dess d’Aranyi solopartiet i London. törnrosasömn och framföra den. Isen var delvis bruten. Men även om det nu finns flera inspelningar Kontakt togs därefter med det av verket (bland annat med berömda förlaget Schott i Mainz, mästarviolinister som Szeryng, vars förläggare, den kände Kremer och Zehetmaier) är Wilhelm Strecker, lyckades Schumanns violinkonsert enligt spåra konserten till Preussische min enkla mening ett så pass Staatsbibliothek. Genom hans intressant och delvis starkt fängslande verk att det något oftare bemödande gav direktören för borde framföras i konsertsalarna! musikavdelningen där, Georg

Paul-Christian Sjöbergs bidrag till Schumannjubileet i Malmö, 2010.

n o t b l a d e t 2018 h ö s t

SÄSONGEN 2018–19

Det mest gripande

Kammarmusik i Kuben på 2 oktober

13 november

Johann Soustrot, violin Rhona Duncan, violin Gunnar Jedvik, viola Åsa Jacobsson, cello Anders Eriksson, klarinett ........................... bernhard crusell – Kvartett för klarinett och stråkar nr. 2 andrea tarrodi – Miroirs stråkkvartett nr 1 johannes brahms – Kvintett för klarinett och stråkkvartett

Johann Soustrot, violin Gunnar Jedvik, viola Karin Gustavsson, cello Maren Reck, kontrabas ........................... michael haydn – Divertimento för violin, cello, kontrabas franz schubert – Trio för violin, viola, cello ludwig van beethoven – Trio för violin, viola, cello

23 oktober A(Muse) ensemble ........................... lili boulanger – D’un soir triste för violin, cello och piano maurice ravel – Tombeau de couperin för piano lili boulanger – D’un matin de printemps för flöjt och piano ralph vaughan williams – Romans för viola och piano joseph jongen – Concert á cinq för flöjt, violin, viola, cello, harpa

n o t b l a d e t 2018 h ö s t

4 december swedishwinds ........................... gustav holst – Jupiter, ur Planeterna, samt Moments för blåskvartett VÄ R L D S P R E M I Ä R malcolm arnold – Three Shanties för blåskvintett jennifer higdon – Autumn Music för blåskvintett gustav holst – Blåskvintett

jag har hört

G R AT I S I N T R Ä D E FÖR MEDLEMMAR I M S OV !

Malmö Live tisdagar 19:00 5 februari

26 mars

Marika Fältskog, violin Malin Nyström, violin Łukasz Lisowski, viola Samuli Örnströmer, cello Lisa Larsson, sopran ........................... vítězslava kaprálová – Stråkkvartett nr. 1 ottorino respighi – Solnedgången för sopran och stråkkvartett george gershwin – Lullaby för stråkkvartett rolf martinsson – Till skuggan av en verklighet för sopran och stråkkvartett

Sujin Jang, violin Hyewon Barcov-Lim, viola Adam Wozniak, cello Radoslaw Kurek, piano Mark van de Wiel, klarinett ........................... gustav mahler – Pianokvartett per nørgård – hut ab! för två klarinetter pierre boulez – Domaines f ör soloklarinett dora pejačevič – Pianokvartett johannes brahms – Pianokvartett nr. 1

5 mars

Marika Fältskog, violin Johann Soustrot, violin Łukasz Lisowski, viola Linda Fredriksson, viola Samuli Örnströmer, cello Ulrika Bay Lauridsen, cello ........................... johannes brahms – Stråksextett nr. 1 elfrida andrée – Andante quasi recitativo johannes brahms – Stråksextett nr. 2

The Swedish String Quartet ........................... joseph martin kraus – Stråkkvartett helle solberg – Stråkkvartett VÄ R L D S P R E M I Ä R

sergei tanejev – Stråkkvartett nr. 1

7 maj

n o t b l a d e t 2018 h ö s t

M U S I K K RYS S

4 5 6 7

8 9 10

14 15 16 17

Välkomna att gnugga era geniknölar i detta musikorienterade korsord. Skicka era svar till adressen nedan. Fem vinnare kommer att belönas med fin orkestermusik på skiva. Lycka till! msov Malmö Live Konserthus 205 80 malmö

n o t b l a d e t 2018 h ö s t

vågrätt

lodrätt

1. refräng 6. bassinka 7. klockspel 11. mästare 13. Mahler 2 15. Pukor 16. sitter fram på kon men bak på orkestern 17. för tre 18. Dvorak 9

2. tempomätare 3. betoning 4. tonhöjd 5. 100 år 8. klagosång 9. sju 10. Beethoven 6 12. prydnadstoner 14. alpsymfonin 17. för tre

VINNARE Rätt lösning till korsordet i Notbladet #1 2018 1 4

D I

N Z

T I

E B U S

GDPR

M O

M G

I T H

G G

L K

A 19

N D O

T U B

N G

T 24

A G

N A

R … K

M P

msov:s handläggning av personuppgifter (gdpr – Europeisk förordning med syfte att stärka skyddet för personer inom eu vid hantering av personuppgifter). msov samlar in namn, postadress, telefonnummer och e-postadresser till alla medlemmar. Dessa uppgifter används för att skicka ut information om vår verksamhet. msov:s vice ordförande är personuppgiftsansvarig och ansvarar för medlemsregistret. Vice ordföranden nås på e-postadress: v.ordforande@msov.se

O 22

L 20

O R

P A

O X

Z 12

T 18

D F

H O N E

H E

U 14

A 8

M 10

A G

C E

Uppgifterna lämnas aldrig ut till någon annan part och endast styrelsen har tillgång till dessa. Uppgifterna lagras så länge man är medlem i föreningen och raderas när medlemskapet upphör. Som medlem i msov har du rätt att:

få tillgång till dina uppgifter få felaktiga personuppgifter rättade få personuppgifterna raderade om uppgifterna inte längre är nödvändiga lämna klagomål till Datainspektionen n o t b l a d e t 2018 h ö s t

msov Malmö Live Konserthus 205 80 malmö

MALMÖ CHAMBER MUSIC 18-22 september 2018 Kammarmusik i världsklass!

ERBJUDANDE TILL MSO VÄNNER Under fem dagar välkomnar Håkan Hardenberger, vår tids störste trumpetsolist, internationella och svenska stjärnartister till sin hemstad Malmö.

Debussy from all sides Malmö Chamber Music går in i tredje året med tre 100-årsjubilarer: Claude Debussy gick 55 år gammal ur tiden det dramatiska krigsåret 1918 – samma år föddes både Leonard Bernstein och Bernd Alois Zimmermann. I Håkan Hardenbergers skräddarsydda program möts trion med tonsättarkollegorna Betsy Jolas och Mark-Anthony Turnage (även vi i publiken får förresten möta Madame Jolas och Mr Turnage som båda gästar festivalen) under årets festivaltema Debussy from all sides. Malmö Chamber Music erbjuder storartade och spännande konsertupplevelser på högsta internationella nivå. Under festivalen möts världsstjärnor, lokala artister och unga lovande musiker som bjuder in publiken till unika upplevelser i det lilla, nära formatet genom sina högst personliga tolkningar. Festivalen erbjuder 12 konserter - från kortare lunchkonserter med fri entré till hela kvällskonserter och intima, informella klubbkonserter på scenerna Palladium Malmö, Malmö Live Konserthus, Klubb Krinolin på restaurang Grand Öl & Mat och i S:t Andreas kyrka.

Håkan Hardenberger

Academy of St Martin in the Fields Mats Bergström Lise Berthaud Andreas Brantelid Johan Bridger Malin Broman Mathilde Calderini Copenhagen Saxophone Quartet Simon Crawford-Phillips Xavier de Maistre Lennart Gruvstedt

ERBJUDANDE 25% rabatt på ordinarie pris (340 kr) på konserterna på Palladium Malmö kl. 18.00 (18, 19, 21 och 22 september) Boka dina biljetter på Kulturcentralen Malmö, Södra Förstadsgatan 18 www.kulturcentralen.nu Telefon: 040 – 10 30 20

Uppge kod: trumpet Program och mer information: www.malmochambermusic.com Observera att rabatten ej gäller på konserterna på Malmö Live och Grand Öl & Mat.

Håkan Hardenberger Tomo Keller Kungsbacka Piano Trio MCM Wind All Stars Roger Muraro Musica Vitae Quatuor Modigliani Patrick Raab Sebastian Stevensson Jesper Svedberg Göran Söllscher Johnny Teyssier Emmanuel Tjeknavorian Musikhögskolan i Malmö

Malmö Chamber Music arrangeras av Musik i Syd i samarbete med Malmö Live Konserthus, Kammarmusikklubben Krinolin, Salomon Smith Kammarmusikförening, Musikhögskolan i Malmö, Svenska kyrkan i Malmö Sankt Petri församling och Sveriges Radio.