Omslaget 3/2021 by Omslaget

KÅRKULLA SAMKOMMUN 3 | 2021

Stina Sjöblom Personlig budget Sid 20

ÅRGÅNG 43

Läs om

PALLLIATIV VÅRD

Redaktionsrådet

KONTAKTUPPGIFTER OMSLAGET 3/2021 Kårkulla samkommun Tfn 0247 431 222 (växel) fornamn.efternamn@karkulla.fi kårkulla.fi Redaktion: Kårkullavägen 142 21610 Kirjala info@karkulla.fi

Malin Johansson redaktionssekreterare 0247 431 215

Anita Norrdahl redaktionsmedlem 0247 431 235

Tryck: Grano 2021 Omslaget trycks på miljövänligt och icke-klorblekt papper MultiOffset 140g/m2 (omslag) MultiOffset 90g/m2 (inlaga) Ansvarig utgivare: Otto Ilmonen Grafisk planering: Lycka Ombrytning: Malin Johansson Pärmbild: Stina Sjöblom

TIDNINGEN OMSLAGET

Otto Ilmonen ansvarig utgivare 0247 431 007

Linda Juslin

redaktionsmedlem 0247 431 318

Följ oss på Instagram: www.instagram.com/karkullasamkommun Gå gärna in och gilla oss på Facebook: www.facebook.com/Karkullasamkommun Följ oss på Twitter: @karkullaskn

Kårkullas tidning Omslaget utkommer med fyra nummer per år. Tidningen innehåller bland annat intressanta temaartiklar, intervjuer, aktuell information om Kårkullas evenemang och kurser med mera. Du får gärna skriva till Omslaget. Skicka ditt material till malin. johansson@karkulla.fi. För publicerade texter betalas ingen ersättning.

Omslaget

3/2021 | ÅRGÅNG 43

LEDAREN | Samkommunsdirektör Otto Ilmonen

AVSKEDSINTERVJU MED TERTTU VALVANNE-NURMINEN | “Det här har

GÄSTKOLUMN | Rätt till diagnos

INHOPPARE PÅ KÅRKULLA | “Fråga dig fram - var inte blyg”

INTERVJU MED OTTO ILMONEN | Ledaren som flaggar för mångfald

BRUKARE MED SPECIALINTRESSE | Maria är en riktig svampexpert

PERSONLIG BUDGET | Vad är personlig budget?

VÅRDARENS VARDAG | “Folk skojar och är på gott humör”

ANSTÄLLDA BERÄTTAR | Praktik blev inkörsporten

PALLIATIV VÅRD | När livet går mot sitt slut

KÅSERI | Sniglarna i Skagen

BEST PRACTICE | Samarbete och tid krävs för lyckade arbetslistor

SENIORRUTAN

varit min nisch”

LEDAREN

Stöd för ett gott liv

en 1 augusti 1960 tog organisationen som senare skulle bli Kårkulla emot sina

första

vård-

tagare. Det var femton pojkar och lika många flickor, de flesta i åldern 7-12 år, som flyttade in på Vitsippan i Pargas. Idag, 61 år senare, pågår förberedelserna för att montera ner Kårkulla som en organisation. Som det ser ut nu går Kårkulla samkommun i förtidspension som en pigg och alert 62 åring från och med 1 januari 2023. Då inleder de nya välfärdsområdena sin verksamhet och tar också över ansvaret för Kårkullas nuvarande verksamhet. Kårkullas personal, fastigheter och våra servicetagare kommer att fördelas mellan de åtta tvåspråkiga välfärdsområdena från Mellersta Österbotten i norr till Kymmenedalen i öst. Vi på Kårkulla samkommun arbetar idag hårt med planeringen av denna förändring. Kårkullas främsta målsättning är att övergången till den nya verklighet som våra beslutsfattare har beslutat om ska bli så smidig, lugn och trygg som möjligt, såväl för våra servicetagare, för anhöriga och för Kårkullas så viktiga personal. Vi strävar efter att servicetagare ska 4

få bo kvar i sina hem och fortsätta

Den

kommande

social-

och

med sin vardag som hittills, och i

hälsovårdsreformen kan också

dagsläget finns det inget som ty-

föra med sig positiva effekter, vi

der på att detta inte skulle kunna

hoppas på detta. En risk som vi

vara möjligt.

på Kårkulla dock ser är att upp drag och funktioner som kräver

Vår andra målsättning är att per-

stora volymer för att kunna ex-

sonalen ska gå en trygg tillvaro

istera och fungera väl på svenska

hos nya arbetsgivare till mötes. All

splittras. Om det uppstår osund

personal överförs som gamla ar-

konkurrens mellan våra region-

betstagare till de nya välfärdsom-

er, eller om någon välfärdsregion

rådena och Kårkulla samkommun

går sin egen väg i anodnandet av

gör vad samkommunen kan för

svenskspråkiga

att denna process ska gå så bra

försvinner den kritiska massan

som möjligt.

och utsikterna för den svensk-

specialtjänster

språkiga servicens framtid blir Kårkullas tredje centrala målsät-

mörka. Kårkulla har – sina brister

tning i övergången till den nya

till trots – samlat en unik och bred

tillvaron är att trygga den svensk

kompetens på svenska som in-

språkiga servicens och experti-

gen annan aktör i Finland besitter.

sens framtida existens- och ut-

Att kasta bort allt detta i stundens

vecklingsmöjligheter.

hetta kan knappast vara klokt.

Kårkullas

framtidsstrategi fokuserar på ett högklassigt utbud av svensk-

Ramarna för vår framtida ser-

språkiga experttjänster, special-

vice bereds som bäst i de åtta

boenden och poliklinikverksamhet

tvåspråkiga

i alla delar av Svenskfinland, i Ös-

Det är nu framtidens specialom-

terbotten, i Nyland och i Åboland.

sorg och funktionshinderservice

välfärdsområdena.

på svenska planeras. Det måste Precis som för 61 år sedan är

reserveras tid och utrymme att

Svenskfinland fortfarande geo-

diskutera dessa frågor i de tem-

grafiskt splittrad. Volymerna i de

porära beredningsorganen och i

enskilda regionerna är små och

blivande välfärdsområdesfullmäk-

vår bedömning är att uppdrag

tige i de åtta blivande välfärdsom-

som förutsätter hög specialisering

rådena. Ledande tjänsteinneha-

och högt specialkompetens bör

vare och förtroendevalda som är

göras tillsammans i hela Svensk-

med i arbetet har ett stort ansvar,

finland.

och jag hoppas på att det finns

LEDAREN

välvilja och förståelse för hur vik-

na uppnå denna målsättning be-

tiga dessa frågor är för så mån-

höver Kårkulla stöd och samar-

ga människors vardag. De beslut

betsvilja från många aktörer inom

som fattas under år 2022 kom-

Svenskfinland, och kanske också

mer att ha följder för den svensk-

bredare.

språkiga servicen i de nya välfärdsområdena en lång tid framöver. Kårkulla strävar också efter att utveckla samarbetet med viktiga

Otto Ilmonen,

Samkommunsdirektör

organisationer inom tredje sektorn med samma mål i sikte som

“

Tillsammans är vi starkare och jag hoppas att vi tillsammans kan påverka utgången av den pågående reformen

Kårkulla har, ingen nämnd, ingen glömd. Tillsammans är vi starkare och jag hoppas att vi tillsammans kan påverka utgången av den pågående reformen på ett för vår målgrupp fördelaktigt sätt. Der är klart, allting som Kårkulla har gjort under sina drygt 60 år har inte varit perfekt. Det är vi själva bland de första att erkänna. Kårkulla kan bli bättre med att definiera sitt erbjudande i produkter och beskriva dessa tydligare. Kårkulla kan utveckla nya produkter som ännu bättre motsvarar de behov som våra servicetagare har. Kårkulla kan bli mera transparent och mera lyhört när det gäller dialogen med kommuner och blivande välfärdsområden.

* Servicetagare är ett nytt begrepp som ersätter ordet brukare från och med hösten 2021.

Vi på Kårkulla vill och tror att våra verksamheter kan vara ett stöd för en meningsfull vardag och ett gott liv för våra servicetagare också efter 1.1.2023. För att kun5

AVSKEDSINTERVJU

Text och bild | Malin Johansson

Vem?

Namn: Terttu Valvanne-Nurminen Ålder: 64

Bor: i Pargas

Född: i Helsingfors

Familj: man och tre vuxna barn

Intressen: samlar på elefanter som är under 50 cm höga, har idag omkring 500 stycken. Sudoku, brädspel, kortspel och Yatzi.

Utbildning: musikterapeut, har även studerat sociologi, pedagogik och psykologi vid Uppsala universitet i Sverige. Funfact: kan klippa hår.

Aktuell som: går i pension efter 29 år som Kårkullas musikterapeut.

“Det här har varit min nisch” Efter 29 år som Kårkullas musikterapeut tackar Terttu ”Tepa”Valvanne-Nurminen för sig och inleder en ny era i sitt liv då hon från och med hösten kan titulera sig som pensionär. Något som hon egentligen inte alls har haft behov av tillsvidare.

epas första kontakt med Kårkulla

En vecka innan familjen Valvanne-Nurminen flytta-

var redan år 1991 då hon ringde

de till Finland valde Kårkullas fullmäktige Tepa till

dåvarande vårdchef Britta Holm-

musikterapeut. Den första juli år 1992 inledde hon

qvist för att höra sig för om det

sedan sin yrkeskarriär inom samkommunen och

fanns något jobb för en musiktera

har jobbat inom Kårkulla sedan dess. Sitt beslut

peut inom Kårkulla. Anledningen

att stanna kvar i 29 år har hon inte ångrat en dag.

till att Tepa vände sig till Kårkulla som arbetsgivare var att hon blev uppmanad att kontakta Kårkulla av

– Det här har varit min nisch, den hjälpande biten.

Lasse Hjelm, som då var chef för Musikterapiin-

Det allra bästa är när man i terapin ser framsteg,

stitutet i Uppsala, Sverige. Hjelm hade tidigare varit

som att någon kan flytta sig bort från rullstolen

i kontakt med Kårkulla tack vare olika föreläsningar

eller kan ta i disktrasan med hela handen och inte

i och med att Hjelm har utvecklat och skapat FMT-

bara med några fingrar. Och sedan förstås alla

metoden (funktionsinriktad musikterapi). Vid den

härliga människor som kommer och kramar om

här tiden bodde ännu Tepas familj i Sverige, men

en och berättar precis vad de tycker om eller inte

var på väg att flytta till Finland eftersom äldsta bar-

tycker om.

net skulle börja skolan. Då Tepa kom till Kårkulla som musikterapeut år – Sedan ringde jag till Britta Holmqvist som var

1992 bodde det cirka 130 personer på Kårkulla-

vårdchef vid Kårkulla och hon berättade för mig

backen och det fanns många olika enheter. Halva

att kriterierna för att få jobbet som musikterapeut

arbetstiden gick åt till sångstunder på enheterna,

var att man kunde svenska, att man hade erfar-

medan den andra halvan bestod av individuella

enhet av personer med funktionsnedsättning och

terapier. Tepa träffade till en början så gott som

att man till utbildningen var musikterapeut. Vid det

alla servicetagare som bodde på Kårkullaback-

laget hade jag jobbat 15 år i Sverige med personer

en, de kom till henne för en träff som hon sedan

med funktionsnedsättning och var färdigutbildad

videofilmade. Därefter gick hon tillsammans med

musikterapeut, så hon sa välkommen!

personalen och enhetsledarna igenom videoklip7

AVSKEDSINTERVJU

Text och bild | Malin Johansson

Tepa samlar på elefanter som är under 50 cm höga och har idag omkring 500 stycken.

pen och hon förklarade vad det är som hon sysslar

idag enbart av sångstunder på KUR serviceenhet.

med som musikterapeut.

Det är helt klart, som Tepa understryker, att arbetsbilden de senaste åren har varit en helt annan, än

– Sedan valde vi ut potentiella servicetagare för

då hon för 29 år sedan inledde sin karriär vid sam-

musikterapier, jag hade 125 filmsnuttar, som sedan

kommunen. Men något stort behov av att gå i pen-

kom att bli 46 namn på en lista. Ungefär hälften

sion har Tepa dock inte.

av dessa personer började sedan med musikterapi

“

en gång i veckan. Det kunde handla om att någon

– Jag känner inte att jag har något behov av att gå

bara använde ena handen, och då började jag ak-

i pension. Kanske beror det på att jag har jobbat

tivera den andra handen.

halvtid. Sedan har jag ju jobbat över 40 år, så jag vet inte hur det är att inte jobba. Men det är män-

Under en musikterapisession observerar Tepa hur

niskorna som jag kommer att sakna och gemen-

servicetagaren sitter, hur hen greppar trumpinnar-

skapen, det har varit bra att jobba på Kårkulla. Min

na, finmotoriken. Följer ögat det du gör, slår du rätt

lojalitet är här.

eller slår du förbi, slår du hårt eller kan du anpassa styrkan? Kan du anpassa avståndet? Det är frågor som Tepa ställer under terapins gång. Sedan ser hon på olika saker som är grundläggande i den normala utvecklingen. Hur klarar servicetagaren av att korsa mediallinjen? – För mig är musiken mitt arbetsredskap. Vi pratar inte under musikterapin, utan med pianots hjälp visar jag hur vi borde göra. Jag säger aldrig nej, jo eller bra. Det mest utmanande i jobbet som musikterapeut har för Tepa varit att få tiden att räcka till. Sedan år 1998 har hon nämligen jobbat deltid och inom Kårkulla har hon varit den enda i sin yrkesgrupp. – Jag har jobbat halvtid sedan 1998, vilket har varit utmanande. Tidigare reste jag ut till regionerna, men har blivit tvungen att säga nej många gånger. Jag hade velat göra mera, men man hinner inte så

Det är människorna som jag kommer att sakna och gemenskapen, det har varit bra att jobba på Kårkulla

mycket på 19 timmar i veckan. Det har varit tungt. Idag bor det betydligt färre servicetagare på Kårkullabacken och en stor del av verksamheten hör till den öppna vården. Sångstunderna som tidigare omfattade alla enheter på Kårkullabacken, består 9

GÄSTKOLUMN

Rätt till diagnos

arje människa har rätt till diagnos. Rätt diagnos försäkrar i regel rätt stöd och hjälp eller åtminstone borde den göra det. Så länge stödåtgärderna är beroende av diagnoser borde rätten

att få en diagnos uppmärksammas mera och öka expertisen och kunnandet hos dem som utfärd-

Text | Elina Kontu Bild | Privat

Vem?

Elina Kontu är professor inom autism och funktionsnedsättningar vid Tammerfors Universitet.

Tammerfors universitet E-post: elina.kontu@tuni.fi Tfn: +358503182609

ar en diagnos. Vid diagnostisering av till exempel sällsynta sjukdomar krävs nationellt och ofta även internationellt samarbete. I bästa fall garanterar diagnosen en egenmakt hos den berörda personen och hens närstående. När man väl har fått diagnosen kan man betydligt lättare söka information och självhjälp än utan diagnos. Att tillhöra en referensgrupp kan för många vara oerhört viktigt då den möjliggör känslan av samhörighet. Utöver betydelsefull verksamhet behöver alla erfarenhet av samhörighet. Känslan av samhörighet är människans erfarenhet av att vara accepterad och uppskattad sådan som hen är. Det psykiska och fysiska välbefinnandet ökar och motivationen förstärks. Att kunna identifiera sig med kollektivet ökar upplevelsen av samhörighet. Att få en diagnos kan å andra sidan även medföra stress. För att kunna få en viss slags viss service och för att kunna söka stöd behövs diagnos. Det

fenomen kring sig som kan påverka till och med

uppstår gränssnitt där kriterierna inte uppfylls eller

servicen som fås. Diagnosen kan skapa myter som

inte är relevanta, även om behovet av stöd är up-

till exempel att en person med en viss diagnos inte

penbart. Även känslan av att vara stämplad och

drar nytta av en viss stödform eller service. Att

annorlunda är alltid närvarande. Är det diagnosen

klassificera människor gruppvis enligt diagnos kan

som definierar individen, betonar diagnosen indi-

också vara skadligt och fördröja personens växan-

viduella egenskaper eller begränsar den kanske

de, utveckling och möjligheter i framtiden. Risken

individens handlingar? En diagnos kan också bör-

att bli stämplad är alltid närvarande då man diag-

ja leva sitt eget liv; den kan skapa företeelser och

nosticerar. Man borde fundera på om diagnosen

definierar individen eller är det en egenskap bland andra. Är diagnosen kanske begränsande och hur kunde man göra begränsningar till möjligheter?

“

Man borde fundera på om diagnosen definierar individen eller är det en egenskap bland andra. 11

INHOPPARE PÅ KÅRKULLA

Text och bild | Malin Johansson

Namn: Fanny Åberg Ålder: 20 år

Bor: i Kyrkslätt

Studerar: till socionom vid Arcada, färdig närvårdare Familj: sambo och hund Intressen: tycker om att

vara hemma, umgås med vänner, städa Hösten med tre ord:

nystart, studier och mörker

”Fråga dig fram – var inte blyg”

Fanny Åberg hör till Kårkullas trogna inhoppare i mellersta Nyland som alltid då studierna tillåter tackar ja till ett inhopp. Främst gör hon inhopp på Kyrkslätts serviceenhet, men även på Andelslagsvägens boende i norra Helsingfors och på Grankulla boendet. – Det är givande att göra inhopp och det stöder dessutom studierna på ett bra sätt, säger Fanny som är andra årets socionomstuderande vid Arca-

– Då Sabbi (Sabrije Avdi, enhetschef i mellersta Nyland) frågade om jag kunde göra turer där också, kände jag redan till boendet, förklarar Fanny.

da i Helsingfors. Fanny gör i regel inhopp cirka en gång i veckan, Fanny blev färdig närvårdare våren 2020 och har

beroende på studierna. På sommaren hade hon

sedan dess jobbat inom branschen. Bland annat

dock ett litet uppehåll då hon jobbade för en släk-

har hon jobbat med förskolebarn och inom äldre-

ting som har ett eget företag inom hemhjälpen. Nu

omsorgen. Men den senaste tiden har hon enbart

under hösten har hon främst gjort nätter.

jobbat för Kårkulla som inhoppare vid sidan om sina studier.

– Morgonturerna är ganska roliga då det händer mera. På sommaren var kvällsturerna roliga då vi

– Det är lättare och mera flexibelt att hoppa in vid

var mycket ute, men här bor mest seniorer, så det

Kårkulla då man kan välja att ta en kvälls- eller nat-

är ganska lugnt.

tur, förklarar Fanny. Det som Fanny uppskattar mest med sitt jobb på Det var via en kompis som jobbade på Kårkullas

Kårkulla är att hon hinner se servicetagarna och

enhet i Kyrkslätt, som Fanny fick upp ögonen för

ge dem tid. Det fanns det inte tid för då hon job-

Kårkulla och så småningom beslöt sig för att fylla i

bade inom äldre omsorgen. Men att göra inhopp

en öppen ansökan på samkommunens webbsida.

är också ekonomiskt lönande och hon säger att

I den öppna ansökan fyllde hon i ett önskemål om

jobbet vid Kårkulla dessutom stöder hennes stud-

att få göra inhopp i Kyrkslätt och Grankulla. Inom

ier på ett bra sätt. Fanny lyfter fram att man som

en timme hade enhetschefen redan skickat ett svar

inhoppare behöver vara glad, öppen och kunna ta

till henne och bad henne komma på intervju. Då

emot feedback. Man ska inte heller vara blyg, utan

Fanny studerade till närvårdare på Prakticum hade

fråga sig fram.

skolan ett samarbetsavtal med Andelslagsvägens boende, som innebar att man på hushållskursen

– Man lär sig med tiden. Som inhoppare vet man

gjorde mat till servicetagarna på boendet. Dessu-

inte allt, men man ska kunna ta egna initiativ. Frå-

tom gjorde man olika aktiviteter tillsammans med

ga dig fram, var inte blyg, tipsar Fanny.

servicetagarna.

INTERVJU MED OTTO ILMONEN

Text och bild | Malin Johansson

Vem?

Namn: Otto Ilmonen

Utbildning: Politices magister,

Åbo Akademi, huvudämne national ekonomi Ålder: 50 år

Intressen: trädgårdsskötsel, film, samhällsfrågor

Familj: fru Anna och tre tonåringar, två pojkar och en flicka.

Och hundarna Basir och Benny. Gillar: goda bakverk, gammaldags papperstidningar och ljudböcker

Det bästa med hösten: den klara och höga luften då man går ut,

att plocka svamp, att elda i spisen hemma. Dessutom fyller alla mina barn år på hösten inom en månad. Funfact: Jag är något av en ”pet-

rol head”, min absoluta favorit-pod heter Car Talk, ett program där två mekaniker-bröder svarar på lyssnarnas möjliga och omöjliga frågor om sina bilar. Jag tittar om och om igen på gamla avsnitt av Wheeler Dealers på TV. Tycker också om att köra buss, tyvärr är det alltför sällan jag får tillfälle till det. 14

Ledaren som flaggar för mångfald Otto Ilmonen har snart tre månader bakom sig som Kårkullas samkommunsdirektör då Omslagets reporter träffar honom för en intervju. Han erkänner att det är en utmanande post, men säger att jobbet fortfarande känns bra, motiverande och intressant. – Jag har alltid varit mycket samhällsintresserad och tycker att det som man gör inom den kommunala sektorn är väldigt viktigt, poängterar Otto. Det var också en av orsakerna till varför han sökte jobbet som samkommunsdirektör våren 2021 då tjänsten lediganslogs. Ett jobb inom den kommunala sektorn har alltid lockat honom framom arbetet inom näringslivet eller inom andra sektorer. Trots

de ha stannat och kämpat lite hårdare, summerar Ilmonen. Sammanlagt hann Otto uppleva tre olika rektorer under sin tid på Åbo Akademi och själv anser han att tiden på Akademin blev lite väl lång. – Jag tyckte att det blev för länge, jag har aldrig varit på något arbete under så lång tid, jag blir rastlös och vill uppleva något nytt.

att Ilmonen under de nio senaste åren har jobbat inom universitetsvärlden som planerings- och utvecklingschef vid Åbo Akademi, har han även en rätt diger erfarenhet inom den kommunala sektorn. Otto har bland annat jobbat som kommunsekreterare i Korpo där han var något av en allt i allo med ansvar för både bildnings-, personal- och planläggningsfrågor. Under åren 2009 – 2012 arbetade han sedan som social- och hälsovårdsdirektör i Pargas – det blev sammanlagt tre år vilket han med facit i hand anser att var en alltför kort tid. – Det är något som jag med facit i hand har ångrat att jag i 40-års åldern kom fram till att jag vill pröva något annat än kommunen. Då gick jag över till Åbo Akademi. Saker och ting blev på hälft, jag bor-

Vill jobba för acceptans och mångfald Då

tjänsten

som

samkommunsdirektör

ledi-

ganslogs under våren 2021 var tiden mogen för Otto att söka samkommunsdirektörsjobbet. Han lyfter fram att han även tidigare hade tänkt tanken att söka jobbet. Han var intresserad av att komma tillbaka till den kommunala sektorn, och även om det låter klyschigt, som han själv uttrycker det, har Kårkullas värdegrund alltid motsvarat hans egen. Acceptans för olikhet och mångfald är något som Ilmonen vill jobba för och diversitet och mångfald är något han värderar högt. – Det handlar om acceptans och inte om tolerans, om man tolererar något kan det tolkas som så att 15

INTERVJU MED OTTO ILMONEN

man egentligen tycker att det är fel, men man tolererar det ändå. Acceptans för olikhet och mångfald vill jag jobba för, understryker Otto. Otto är klart medveten om att det är en utmanande post han har och ensam kan man inte göra så mycket. Men utmaningar intresserar honom och han medger att den förtroendekris som pågick inom Kårkulla gjorde honom, om möjligt, ännu mera taggad att söka tjänsten. Dessutom sammanföll det hela lämpligt med sote-reformen, där Otto kände att han skulle vilja bidra och göra något bra av det. Trots ett städat och tillsynes ganska tomt skrivbord, finns det en hel del som fyller den nya samkommunsdirektörens arbetsdag. Först och främst behöver han lära känna Kårkulla bättre. Otto lyfter också fram att han mera behöver prioritera samarbetet med medlemskommunerna, han fick en bra start med att vara i kontakt med kommunerna i början, men sedan tog tiden slut när arbetet kom igång på allvar. I dagsläget är det budgeten och verksamhetsplaneringen för nästa år som upptar en stor del av Ilmonens arbetstid. Arbetet med ekonomin tar inte slut trots att budgeten är godkänd och arbetet med att effektivera verksamheten fortsätter. Deltagandet i olika grupper och informationen till personalen, servicetagare och anhöriga är också en viktig del av arbetet. Kårkulla står också inför en nystart i och med att man får nya förtroendevalda. Det är ett brett arbete som omfattar många olika områden, men närmast Ottos hjärta ligger trots allt utvecklingsarbete. – Det som jag brinner mest för är att utveckla organisationen och utveckla servicen, det är tråkigt att det inte finns så mycket tid för den biten, konstaterar han.

Text och bild | Malin Johansson

En ledare som föregår med gott exempel

Otto är ingen ledare som tar den lättare vägen framom den svåra. Han drar sig inte för jobbiga diskussioner och säger att han har misslyckats ifall någon uppfattar honom som oärlig. Han vill föregå med gott exempel och försöka göra saker på rätt sätt. – Jag önskar att jag uppfattas som en ledare som det är lätt att närma sig och en som jobbar för öppenhet och som föregår med gott exempel. Allt låter väldigt fint och idealistiskt, men sedan kan förstås vardagen vara en helt annan. Som samkommunsdirektör vill Otto vara den som får utvecklingen att ske, utan att han för den skull behöver vara den som har alla ideérna, kunskap-

“

en och erfarenheten. Han påpekar att han vill vara till stöd i beslutsfattandet och ser gärna att allting sköts på rätt sätt. – Jag är också en byråkrat som tycker att saker och ting ska beredas på rätt sätt, fast jag inte själv är så där jätteordningsam. Men i organisationen ska det vara ordning, småler Otto.

Det som jag brinner mest för är att utveckla organisationen och utveckla servicen

En hälsning till personalen och brukarna?

– Min hälsning till våra servicetagare är lite likadan.

Kårkulla har jag till min glädje noterat att det finns

för att verksamheten och servicen ska vara så bra

– Under de två månader som jag har varit på väldigt många duktiga och engagerade medarbetare hos oss. Jag känner också till att vi har många svåra och utmanande uppdrag att sköta, även om jag ännu inte haft möjlighet att bekanta mig med så många av era arbetsplatser. Ni gör ett värde-

Under 2022 kommer vi på Kårkulla att jobba hårt som möjligt också efter 1.1.2023. De nya välfärdsområden som då tar över har också fått ta över Kårkullas duktiga personal och det är bekanta ansikten som kommer att möta er också i januari 2023.

fullt arbete och det är viktigt att ni fortsätter göra det också under 2022 trots att framtiden kan te sig osäker. Arbetet tar inte slut bara för att en organisation byts mot en annan, och ofta för förändringar också med sig bra saker.

u är det dags för pausjumppa! Du mår bättre om du rör på dig en liten stund varje dag. FIXtv:s pausjumppa består av enkla rörelser som passar för alla. Du kan sitta eller stå när du jumppar. Nu kör vi !

Följ oss på Facebook och Instagram!

Maria är en riktig svampexpert

BRUKARE MED SPECIALINTRESSE

om ihåg att man ska vara tyst i

skogen, säger Mia då vi vandrar fram längs skogsstigen och jag ger till ett glädjetjut vid åsynen av ett gäng guldbruna trattkantareller som sticker fram ur mossan.

Det är Mias mamma som har lärt henne vett och etikett då man rör sig i skogen. Om man är alltför högljudd skrämmer man bort djuren. Mia har nämligen rört sig i skogen sedan barnsben och kan namnet på så gott som alla svampar som vi får syn

Text och bild | Malin Johansson

förvällas och vilka som man kan äta direkt. Under en gran får vi syn på ett dussin pepparriskor, men de lämnar Mia kvar i skogen, istället tar hon sikte på något vitt längre fram på stigen. Det visar sig vara en riktig delikatess – nämligen fårtickor. Jag som aldrig förr varken ätit eller plockat fårtickor får med mig hem en plastpåse fylld med dessa vita svampar och noggranna anvisningar om hur jag ska tillreda dem. Hattarna ska paneras med ägg, salt och peppar och stekas som biffar. Plötsligt händer det som är alla svampplockares

på.

dröm – vi står framför ett fält av trattkantareller så

– Titta en fingersvamp, säger hon, och plockar upp

Många av trattkantarellerna är dock ganska små,

den gula, stora svampen och tar fram sin svampkniv och putsar noggrant svampen innan den hamnar i korgen. Mia grovrensar alltid svampen direkt i skogen med sin kniv som både har blad och borste i ett. Väl hemma är det Mias mamma som tar över svampen, finrensar och tillreder den. Allt som oftast blir det sedan en gräddig svampsås. Det är också Mias mamma som har lärt henne allt om svampar och då Mia tvekar om någon svamp är ätbar, kon-

långt ögat når! Jag har aldrig sett något liknande. så Mia låter dem växa till sig. Samtidigt viskar hon i mitt öra att hon minsann har flera hemliga svampställen, så hemliga att inte ens hennes mamma får följa med till dessa ställen. Mia hör dock inte till dem som går ut i svampskogen i ur och skur, utan det ska vara fint väder och lusten ska finnas där. Mias svampkorg börjar snart vara fylld och efter en timme i skogen börjar Mia vara nöjd med dagens

sulteras alltid mamma.

saldo. Men vad vore en tur i svampskogen utan

– Mamma har en svampbok som vi brukar se i ifall

gula kantareller fram och Mia plockar dem förnö-

vi inte känner igen svampen, berättar Mia. Vi fortsätter vår vandring längs den lummiga skogsstigen och Mia berättar för mig om kremlor, soppor och riskor och vilka svampar som bör 18

skogens guld – där, gömd i mossen sticker några jsamt och lägger dem som pricken på i:et överst i svampkorgen.

Vem?

Namn: Maria Rönnholm Ålder: 53

Bor: i Pargas

Jobbar: på Mocca

serviceenhet i Pargas Intressen: svampplockning

PERSONLIG BUDGET

Text | Malin Johansson Bild | Privat

Vad är PERSONLIG BUDGET?

Stina Sjöblom arbetar som specialforskare vid THL och berättar om projektet Personlig budget som ska utmynna i ett förslag till regeringsproposition i slutet av detta år.

En personlig budget är ett sätt att ordna skräddarsydd och individuell hjälp och stöd där personen själv spelar en central roll i att planera, välja och ordna den helhet av hjälp, stöd och service personen behöver. (Källa: https://thl.fi)

Projektet personlig budget startade i början av år 2020 och THL fick i uppdrag av ministeriet att verkställa projektet. Sammanlagt nio regionala projekt har beviljats statsunderstöd för att testa personlig budget för personer med funktionsnedsättning. Stina Sjöblom som fungerar som specialforskare vid THL berättar om projektet som ska utmynna i ett förslag till regeringsproposition i slutet av detta år.

Bakgrund

Reformen av funktionshinderlagstiftningen har inletts och avsikten är att det i samband med reformen stiftas en ny lag om funktionshinderservice. Den nya lagen innehåller bestämmelser om särskilda tjänster inom socialvården för personer med funktionsnedsättning. Samtidigt upphävs den gällande handikappservicelagen och specialomsorgslagen. Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2023. Tillsvidare finns handikappservicelagen och specialomsorgslagen och man har redan länge haft som avsikt att sammanslå dessa lagar till en ny lag om funktionshinderservice i Finland, som skulle vara oberoende av diagnos och utifrån individens personliga behov. Den nuvarande regeringen har förbundit sig vid att förnya lagarna och som en del av den planen fastslogs det i regeringsprogram21

PERSONLIG BUDGET

met att man skulle fortsätta utreda möjligheterna med personlig budget för personer med funktionsnedsättning i Finland. Personlig budget föreslås bli ett sätt att anordna service. Projektet personlig budget startade år 2020 och THL fick i uppdrag av ministeriet att verkställa projektet och det utlystes projektmedel från social- och hälsovårdsministeriet att sökas. Sammanlagt nio regionala projekt beviljades statsunderstöd. Målet var att projektet skulle finnas på så många olika håll som möjligt i Finland och i så många blivande välfärdsregioner som möjligt för att testa vilken roll personlig budget kunde ha i dessa nya regioner. Administrationen av projektet

THL:s uppgift under projekttiden har handlat om att koordinera, leda och samla kunskap samt forska och följa upp situationen. Som specialforskare har Stina Sjöblom studerat möjligheterna och hin-

Text | Malin Johansson Bild | Privat

Idén om personlig budget kommer från en annan typs välfärdssamhällen, det vill säga från den anglosaxiska välfärdsmodellen som är i bruk i Storbritannien, Skottland, Australien och Irland. De regionala projekten har arbetat mot samma gemensamma målsättning, med alla på sitt eget sätt. Fokus för de olika projekten har varierat, man har haft lite olika serviceproducenter och lite olika målsättning för den service som man har önskat utveckla. Här kommer mångfalden fram – både vad gäller funktionsvariation och tjänsterna. – Behovet av att förbättra dialogen mellan brukare och serviceproducenter kommer fram här. Välmenande serviceproducenter kan ha deltagit i en upphandling där de har lovat för upphandlaren att ordna någon viss service, men så i slutändan så kanske tjänsterna inte motsvarar det som brukaren skulle ha önskat.

dren för personalisering i funktionshinderservicen samt hur en möjlighet till personlig budget skulle påverka. De regionala projekten har i sin tur jobbat i sina respektive regioner med brukare och verksamma inom funktionshindersektorn på olika sätt. Projektet tar slut sista december detta år och THL ska då ge ett förslag till regeringsproposition till ministeriet. Personlig budget skulle komma att gälla alla former av funktionshinderservice. Det skulle vara frivilligt för brukaren att välja personlig budget. Erfarenhet av personlig budget

Innovativa regioner har redan tagit i bruk personlig budget inom ramen för den lagstiftning som nu existerar, som bland annat Södra Karelen. Problemet då det inte finns paragrafer är att det blir upp till den regionens kunskap och förståelse. Vad är det man eftersträvar? Hur flexibel är man? En central målsättning med projektet har således också varit att höja kunskapsnivån, förklarar Sjöblom.

Stöd i att bedöma sitt servicebehov

Iden med personlig budget skiljer sig från servicesedel på det sättet att makt överförs från systemet eller funktionshinderservice till brukaren, så att hen har ett större inflytande och ansvar i hela processen. Frågan om stöd i att bedöma sitt servicebehov och hur man önskar att ens egna tjänster eller service skulle ordnas är av stor vikt. Det är viktigt att tänka på förändringen och vad man behöver för att kunna ta det ansvaret. Vid beslut med stöd (personligt ombud) hjälper man personen i fråga att få sin egen åsikt och vilja fram i dylika processer och använda den budget man har till förfogande. – Oberoende om vi får några paragrafer gällande personlig budget eller inte, så finns det ingenting som hindrar brukare, anhöriga och personal från att kräva att man får jobba på detta sätt i enlighet med FN konventinens anda, poängterar Sjöblom.

“

Behovet av att förbättra dialogen mellan brukare och serviceproducenter kommer fram här

VÅRDARENS VARDAG VÅRDARENS VARDAG

Namn: Carita Lindblom Ålder: 45

Utbildning: närvårdare, kock,

Jobbar som: vårdare på Bäckåkergårdens serviceenhet huvudförtroendeman för Tehy

Intressen: gå ut och gå med hunden, slalom Familj: man och en son

Hösten med tre ord: ruska, mörker, vintern kommer

Text och bild | Malin Johansson Text och bild | Malin Johansson

“Folk skojar och är på gott humör” Året var 1996 då Carita Lindblom utexaminerades som närvårdare till julen och tre dagar senare var hon anställd vid Kårkulla samkommun som vårdare vid enheten Gläntan på Kårkullabacken i Pargas. Idag, snart 25 år senare, är hon fortfarande anställd vid samkommunen och jobbar som vårdare vid enheten Lyan som hör till Bäckåkergårdens serviceenhet.

arita hann vara exakt tre dagar arbetslös innan hon vid julen 1996 fick en anställning vid Kårkulla som nyutexaminerad närvårdare. Hennes första arbetsplats kom att bli Gläntan på

Kårkullabacken där hon främst jobbade med personer med grav funktionsnedsättning. Kårkulla var

munen och har endast en gång under denna tid prövat på något annat. Under sin vårdledighet hoppade hon in som vårdare på KTO (Kehitysvamma-alan tuki- ja osaamiskeskus) i Auranlaakso under en kort tidsperiod och blev till och med erbjuden en fastanställning där, men tackade nej till jobbet och återvände till Lyan efter sin vårdledighet.

bekant för Carita från tidigare då hon även i yngre ålder sommarjobbade på Kårkullas tvätteri. Dessutom gjorde Carita regelbundet inhopp under hela sin studietid. År 1997 fick Carita sedan fastanställning på Riddarsporren på Kårkullabacken. Då Riddarsporren efter en tid lades ner, jobbade Carita igen en kort tid på Snäckan innan hon fick chansen att vara med och starta upp Lyan tillsammans med dåvarande avdelningsskötare Tettan Lindqvist. Idag jobbar

Carita på Lyan som är ett psykosocialt boende med sammanlagt 19 platser. Lyan består av både grupp- och lägenhetsboende och hör till Bäckåkergårdens serviceenhet. I snart 25 års tid har Carita jobbat inom samkom-

”Kimppakaffe” kl. 13:30

Det finns många rutiner som är viktiga på Lyan och en av dem är ”Kimppakaffet” kl. 13:30 som man dricker tillsammans med de servicetagare som är hemma på dagen. Efter det kommer de servicetagare hem kl. 14 som har dagverksamhet vid Olympiaden och det sista gänget som jobbar i Pargas centrum vid Mocca serviceenhet dyker upp kl. 15. Carita jobbar för det mesta i övre våningen där det bor sex servicetagare och i nedre våningen bor sju servicetagare. Åldern är mellan 19-54 år. Man har även en servicetagare i korttidsvård. – Ofta gör vi scheman då servicetagarna kommer hem, de flesta har veckoscheman och så börjar vi förbereda middagen som vi äter kl. 16. Mycket 25

VÅRDARENS VARDAG

Text och bild | Malin Johansson

tid går åt till att handla. Morgonmål och kvällsmål beställer vi via Foodora till boendet. På måndagen då jag var och handla tillsammans med en servicetagare hade vi 18 matkassar, skrattar Carita. Efter middagen är det måndagsmys med DUV, på tisdagar står ridning och simning på schemat och Carita berättar att man idag har fotboll kl. 17. Brukarna kommer och far och är mycket aktiva. Kvällsmål äter man kl. 19 och så börjar kvällssysslorna.

Fin personalanda

För Carita är det viktigt att på jobbet få prata sitt modersmål och hon uppskattar möjligheten att tillsammans med servicetagarna hitta på olika aktiviteter. Tiden går fort då man har roligt och personal andan är allt som oftast på topp. – Vi har alltid haft en liten personalgrupp på Lyan, nu är vi fler, men vi har kommit bra överens. Folk skojar och är på gott humör när man kommer på jobb. Inhoppare kommer gärna till oss och verkar trivas.

Pst...vill Du skicka läsarpost till Omslaget? Det får du gärna göra, skicka din text till redaktionssekreterare Malin Johansson,

malin.johansson (at) karkulla.fi. För publicerade texter betalas ingen ersättning. Visste du att du kan ladda ner hela tidningar i pdf-format, och även bläddra i tidningarna i Omslagets arkiv på Issuu.

Namn: Viktor Karlsson Ålder: 23 år

Född: på Åland, flyttade 2017 till Åbo

Utbildning: socionom YH, närvårdare Jobbar som: handledare med ansvarsuppgifter

Familj: bor med flickvännen i Åbo

Intressen: dans, att vara med vänner Höstplaner: dansa mycket, vill gärna gå på restaurang, röra sig i skogen

Text | Malin Johansson Bild | Privat

ANSTÄLLDA BERÄTTAR

Praktik blev inkörsporten

Som handledare med ansvarsuppgifter får Viktor Karlsson både en inblick i det praktiska vårdarbetet på enheten samtidigt som han även jobbar med administrativa uppgifter. Kombinationen passar honom utmärkt och Viktor trivs som fisken i vattnet på KUR serviceenhet i Pargas.

iktors första kontakt med Kårkulla var då han i slutskedet av sina socionom YH-studier utförde sin praktik på

expert- och utvecklingscentret i Pargas med

jag också som ansvarsområde den dagliga verksamheten Regnbågen. Jag deltar också i våra veckovisa KUR-möten där alla experter och personalen från KUR samlas. Vi behov har vi också

autismhandledare Annika Lahtinen som sin

möten med utomstående och anhöriga, förklarar

fick syn på den lediganslagna tjänsten som ans-

tre dagar i veckan gör han administrativt jobb. Han

handledare. Då Viktor som färdig socionom YH varig handledare vid EUC visste han genast att det här jobbet skulle passa honom som hand i handske. Vid det skedet hade han just precis fått en anställning vid Folkhälsan som teamle-

Viktor. Två dagar i veckan har Viktor vårddagar och är också den som för den dagliga verksamhetens röst och träffar dem några dagar i veckan. Under en administrativ dag gör Viktor allt från att skriva arbetsavtal till att behandla Haipro-rapporter, förver-

dare.

kliga arbetslistor i Numeron och sköta kontakten

– Jag konsulterade Annika Lahtinen i ett an-

Viktor som vikarierande enhetschef.

nat ärende då jag jobbade som teamledare på Folkhälsan och då berättade hon om den nya befattningen. Den var visserligen besatt då redan och jag tänkte att det jobbet kunde ha passat mig. Så gick det ett tag och befattningen blev lediganslagen på nytt och då tänkte jag att jag måste söka jobbet och chansa. Vad det innebär att jobba som handledare med ansvarsuppgifter har Viktor många gånger fått förklara. Kårkulla samkommun har gått in för ny ledningsmodell, triangelledarskap, som piloteras under 2021. Triangelledarskapet utgörs av en enhetschef som har det huvudsakliga administrativa ansvaret över enheten och en handledare med ansvarsuppgifter samt en ansvarig sjukskötare. – Jag jobbar tätt tillsammans med de två övriga handledarna på KUR serviceenhet och så har

till experterna och anhöriga. För tillfället fungerar

– Jag strävar till att en av vårddagarna skulle vara på dagliga verksamheten. Vårdarbetet stöder mycket det administrativa arbetet, det är lättare att se behoven och veta vad som fungerar bäst, understryker Viktor. På KUR- serviceenhet vistas för tillfället sju servicetagare och servicen som man erbjuder är rehabilitering, undersökning och krisvård. Servicetagarna som kommer till enheten varierar i ålder, det kan vara allt från tonåringar till pensionärer. Viktor är anställd i allmän arbetstid, vilket betyder att han inte jobbar nätter, men nog kvällar ibland. Han lyfter fram flexibiliteten i sitt jobb och möjligheten att själv långt planera hur hans arbetsdag ska se ut. – Det bästa är att jag själv har stora möjligheter att påverka mitt jobb och planera mitt jobb. Min röst blir hörd.

Text: Malin Johansson Bild | Studio Liikkuva

PALLIATIV VÅRD

NÄR LIVET GÅR MOT SITT SLUT En döende människa behöver tid och vården ska få ta tid. Vården som man ger åt en obotligt sjuk människa kallas palliativ vård och fokuset ligger på att lindra symptomen. Kårkullas överläkare André Heikius är väl insatt i den palliativa vården och har bland annat fungerat som Kårkullas representant i THL:s arbetsgrupp för palliativ vård inom funktionsnedsättning.

en vård som man ger åt en obotligt sjuk människa kallas palliativ vård. Med obotligt sjuk avser man att det inte finns botemedel och att det inte går att bli frisk från sjukdomen. I detta skede då när

man inte längre kan påverka sjukdomens förlopp fokuserar man på att lindra symptomen. Det är en aktiv vård då den sannolika tiden för döden ligger nära till hands. Palliativ vård kan vara i månader, till och med i flera år. Det viktiga är att man gör allt man kan för att lindra människans lidande och att man slår vakt om människans livskvalitet. Dessutom är

Symptom vid livets slutskede Det finns ett antal symptom som man förenar med dödsprocessen och de är då föremål för den lindrande vården som man vill ge. Idag kan man bra lindra smärta och en god smärtlindring hör även till en god vård i livets slutskede. Det är viktigt att regelbundet bedöma smärtan och följa upp den. Man följer bland annat upp sådana kännetecken som puls, kallsvettningar, blodtryck, rörelser och ljud. Det är också viktigt att kommunicera dessa observationer som man gör till anhöriga. Vanligt förekommande symptom i livets slutskede är bland

det viktigt att ge stöd till patientens anhöriga.

annat:

– En god palliativ vård kräver att man har en god

Andnöd – känslan av att inte få luft. Det finns

dialog med de anhöriga. Det är väldigt viktigt att se till den döende människans fysiska, men också psykiska och andliga behov, förklarar Heikius. 28

medicinsk behandling och olika sätt att minska andnöden hos obotligt sjuka människor.

Kårkullas överläkare André Heikius har jobbat mycket med palliativ vård, främst inom geriatriken.

PALLIATIV VÅRD

Hosta – man kan få slem. Det finns bra sätt att hjälpa till vid hosta och till exempel lägesbehandling

där man byter ställning är viktig på många sätt, även för att förebygga liggsår i livets slutskede. Magbesvär och illamående är inte heller ovanligt, men man kan använda mediciner. Vård i livets slutskede betyder inte att man inte skulle få mat eller dryck, palliativbeslutet uppfattas ibland fel, det är aktiv vård, men inriktad på symptomlindring. Sedan kan det hända att patienten på grund av svälj ningssvårigheter kan ha svårt att äta, men då ändrar man förstås på matens konsistens och mosar den till exempel. Uttorkning – är ett symptom som många an-

höriga i livets slutskede kan vara bekymrade över och ifrågasätta varför man inte använder dropp. I det skedet då det beror på att vätskan sipprar ut i vävnaderna, vilket är en vanlig del av dödsprocessen, hjälper det inte längre med dropp och att via kanyl ge vätska, det försämrar ofta läget. Detta kan ibland vara bekymrande för anhöriga. Ångest – det finns också goda medel för att bota ångest.

Text: Malin Johansson Bild | Pexels

Ta reda på patientens önskemål inför döden André har jobbat en hel del med palliativ vård och framförallt inom geriatriken. Viktigt, men också ganska naturligt, är det lugn som uppstår kring en människa som får vård i livets slutskede. – Det är sällan bråttom och det får inte egentligen vara bråttom nu. En döende människa behöver tid och vården ska få ta tid. Anhöriga ska också få ta sin tid. Man måste vara beredd att se anhöriga och kommunicera med dem, understryker Heikius. Vid vård i livets slutskede är det bra om det i vårdplanen finns färdigt dokumenterat vad patientens önskemål är inför döden. Vårdplanen görs upp så långt det går med patienten och de närstående och i planen definieras den valda vårdlinjen. Ingen vet det exakta dödsögonblicket och André påpekar att man inte som anhörig ska ta för mycket stress ifall man inte lyckas närvara vid dödsögonblicket. I det här skedet uppkommer ofta många frågor hos de anhöriga som väcker djupa känslor. Vårdpersonalen har en viktig roll här. – Som läkare har jag märkt att det är väl avsatt tid att närvara vid dödsögonblicket, att man tar en stund och finns där, man behöver inte ens säga så mycket, förkarar André. André är också noga med att lyfta fram att vård i livets slutskede aldrig handlar om aktiv dödshjälp. Däremot har man inom vården både en skyldighet och en förmåga att göra den sista tiden till en så god tid som möjligt. Man har bättre verktyg än förr, men det viktigaste återstår fortfarande – att stöda

“

Det är sällan bråttom nu och det får egentligen inte vara bråttom nu. En döende människa behöver tid och vården ska få ta tid. André Heikius har fungerat som Kårkullas representant i THL- arbetsgrupp, som tagit fram Tiedä ja toimi-kortit (publiceras även på svenska!) för palliativ vård inom funktionsnedsättning/utvecklingsstörning. http://urn.fi/URN:I BN:978-952-343749-4) Intressanta länkar om palliativ vård: https://www.valvira.fi/web/sv/halsooch-sjukvard/god-arbetsutovning/ vard_i_livets_slutskede https://thl.fi/sv/web/aldre/vard-i-livets-slutskede/vad-ar-palliativ-var https://www.kaypahoito.fi/sv/ khr00088

den döende människan och de anhöriga.

Text | Anita Norrdahl Bild | Pexels

KÅSERI

FAVORIT I REPRIS

SNIGLARNA i Skagen

et är år 2008 och postlådan lyses ofta upp av brev från Marie-Louise, den kreativaste bland brevvänner. Hon tillverkar hett efterfrågade Baby born dockor i sin verkstad och driv-

er upp sällsynta sorter av pelargoner. Men helst av allt spanar hon efter nya, läckra resebroschyrer om Danmark. Dit far hon många veckoslut i året. - Det är ljuset och stämningen och människorna där! förklarar sig Marie-Louise varje gång någon ifrågasätter det eviga Danmarksrännande hon ägnar

Vi har bestämt oss för att inte binda oss till tider eller platser, utan lita på ödet när det gäller att hitta inkvartering. Det visar sig vara ett synnerligen dumt riskspel, för sommardanmark är sprängfyllt med bilande turister som behöver övernattningar. Vi vuxna delar upp turistbroschyrerna mellan oss och ringer systematiskt till varenda camping och stugby. – Här är fullt, lyder standardsvaret, hela sju personer ryms inte in någonstans. Några frejdliga danskar längs vägen kommer med tips om sina släktingar som faktiskt hyr ut mindre kyffen ute i

sig åt.

danska obygden. Marie-Louises romantiska Dan-

Vi skriver i breven till varandra mycket om livet,

sedan kör in i Skagen börjar det oväntat i grindhål

vardagen, barnen och kokkonsten- men nog handlar hennes brev mycket om Danmark. – Tänk små pittoreska gränder i vinterlandskap, tänk gemytliga kroer, korsvirkeshus och sanddyner, formulerar sig Marie-Louise. Och tänk de som aldrig upplevt Skagens särpräglade stämning av natur, kultur och konstupplevelser! förundrar hon sig storligen. Det är vi det, som aldrig beskådat Skagens underverk, så sommaren därpå packas det för en bilsemester i Danmark. Kusinfamiljen hakar på, med sikte på Legoland. Bilfärden går genom ett Sverige i fullständigt ösregn. Framme i Köpenhamn är den första anhalten den danska familj vi blivit bekanta med på en campingplats i södra Sverige. De håller på att packa för en flytt till ett nytt hus, så vi sitter mellan deras flyttlårar och blir trakterade med flädersaft och stora kakbitar, alltmedan de spelar ettrig jazzmusik för oss. Färden går vidare mot Fyn. 32

marksbild känns nu oerhört långt borta. Men när vi till egnahemshus dyka upp skyltar om lediga rum för uthyrning.Vi kör in på gården till ett hus i rött tegel och ringer på dörren. Det knastrar i grusgången då någon kommer kring husknuten. Det är en äldre karl med yvigt, vitt hår som rör sig haltande. Han har blå snickarbyxor och mull under naglarna på sina knotiga fingrar. Han presenterar sig som Torben. – Visst har jag lediga rum! utbrister han flott och blottar långa, gula tänder i ett solvargsleende. Gubben har dollartecken i blicken och argumenterar ivrigt för att vi borde hyra möjligast många rum av honom, alltmedan han förevisar sina ulliga heltäckningsmattor och det skinande kaklet i badrummen. Familjerummen har utsikt mot grusgången och Torbens yviga, vita hårman fladdrar ständigt förbi fönsterrutan då han viker bakom husknuten

och försvinner för en stund. Vår vetgirighet stegras lik feber. Vad är det för rännande gubben ägnar sig åt bakom knuten? Nästa morgon sitter vi båda familjer ute vid trädgårdsmöblemanget och äter gröt kokt på medhavda finska havregryn. Torben kommer ångande kring husknuten med ett blått emaljämbar i de kraftiga nävarna. – Nu anfaller de igen! väser han. Vilka då? undrar vi, som just övergått till att avrunda morgongröten med ett par frasiga, färska danska wienerbröd. – Mördarsniglarna! flämtar Torben och inbjuder till en guidad tur kring husknuten som döljer sikten av ett mäkta brett grönsaksland. Där odlar Torben all världens grödor. Hans lökar hörs vara de präktigaste i sju socknar: trinda, blekgula och välväxta. Nu har mördarsniglarna fått nosväder på just lökarna och utför idoga attacker redan i arla morgonstund. Torben står då på vakt, beredd att gå till motattack. Detta i motsats till grannen som gett upp kampen efter det att mördarsniglarna kalasat upp rubbet av gröda i hans trädgård. Mördarsniglarna, eller lymlarna som Torben väser, har nu börjat klättra över staketet till Torben, med sikte på hans odlingar. Torben står beredd med sitt emaljämbar och har på morgonen från staketet redan plockat bort 200 ivrigt klättrande mördarsniglar och ytterligare 150, mera senfärdiga sniglar, plockas ett par timmar in på förmiddan. En bur med ankor på gården är införskaffade för att hjälpa till att smas-

ka i sig mördarsniglar, men efter att ha inmundigat enbart en handfull sniglar ur ämbaret är ankorna så utleda på snigeldieten att de hellre dåsar i högsommarvärmen. Vi finländare studerar mördarsniglarna med både förfäran och ohämmat intresse. Vi kan inte påminna oss om att någon av våra biologilärare skulle ha talat om annat än näckrosor och plattmaskar. Torben som är en självlärd bonde håller timslånga föreläsningar för oss om mördarsniglarnas anatomi. Ibland sticker han också in avsnitt som behandlar finska vinterkriget eller opålitligt kvinnfolk. De slemmiga varelserna med smutsigt rödbrun färg, även kallade spansk skogssnigel, drar fram som små pansarvagnar och massakrerar det mesta av växtlighet. Mest sugna är de på starkt luktande växtlighet som tagetes, kryddväxter och just lökar. De danska trädgårdsägarna har rest sig som en man och gått i närkamp med mördarsniglarna. Danskarna har varit utrustade med spadar, saxar, knivar, giftburkar, saltkar, skållhet vatten och till och med ölfällor. Det sista visade sig vara bortkastad möda, eftersom snigellymlarna som visad sig vara simkunniga hellre tog sig en simtur än drack öl. Inget har bitit på sniglarna, medger Torben. Inkvarteringen hos Torben fortsätter och Skagen lockar dagtid med promenader längs strandkanter, samlande av snäckor och ätande av dansk glass sittande på uteserveringar i det magiska ljuset. Till kvällarna återvänder vi till Torbens gård, där vi inte alls är ensamma. I en paviljong bor polska 33

KÅSERI gästarbetare: unga män med svällande biceps och urringade linnen som arbetar för ett lokalt metallföretag. Vi delar kök med dem. Eller försöker dela. Kylskåpet är proppfullt med polsk stångkorv med kötthalten 98 % och en enda ynka mjölkliter ryms knappt in. På kvällarna stiger ångorna upp från polska korvkok i väldiga grytor. Maten slukas av de välväxta unga männen ute på altanen. Torben själv lotsar in nyanlända turister som han försöker få att hyra så många rum som möjligt. Däremellan sitter han med krum rygg och viker snyggt ihop nytvättade handdukar med sina enorma, valkiga händer. Mellan varven haltar han troget iväg bakom knuten för att gå snigelvakten. Och nu, ännu många år efteråt, fortsätter Marie-Louise att regelbundet landstiga i sitt dejliga Danmark. Och Torbens lymlar, mördarsniglarna, de i sin tur har landstigit i Finland och blivit ett gissel i trädgårdarna på många orter.

En god senhöst tillönskas alla läsare av Omslaget!

Text | Anita Norrdahl Bild | Pexels

BEST PRACTICE

Text | Malin Johansson Bild | Kårkulla bildarkiv

Personalen på Åbacken serviceenhet. Alexandra Vuokkovaara längst till vänster.

Best Practice: goda exempel inom Kårkulla

Samarbete och tid

krävs för lyckade arbetslistor Alexandra Vuokkovaara började jobba som enhetschef vid Åbackens serviceenhet i april 2020 och har sedan dess varit en aktiv användare av Numeron. I Numeron planeras Kårkullas samtliga arbetslistor och programmet utgör ett viktigt arbetsredskap för alla enhetschefer.

BEST PRACTICE

Text | Malin Johansson Bild | Kårkulla bildarkiv

I Kårkullas externa revision hösten 2021 lyftes flera

slista från resursplaneraren där de ändringsförslag

Best Practice fram och ett av dessa goda exempel

som Alexandra har bett om är gjorda, men då har

var Åbackens serviceenhet med enhetschef Alex-

kanske någon annan fått en sämre lista. Resurs

andra Vuokkovaara i spetsen som på ett berömligt

planeraren har också ibland så många listor att

sätt har arbetat med Numeron för att planera en-

göra att enhetschefen kan få vänta en tid på att

hetens arbetslistor. Själv säger Alexandra att hon

listan kommer tillbaka, efter att den skickats in för

inte har något annat att jämföra med då hon ald-

korrigering. Det betyder i sin tur att personalen får

rig har jobbat med något annat och är därför noga

vänta en tid på sina arbetsturer.

med att poängtera att hon bara kan prata för sin egen del.

– Alltid är det någon som har en dålig lista, det måste man bara godkänna. Vi skickar mycket

– Eftersom arbetslistorna är på mitt ansvar så tyck-

e-post till varandra, jag och min resursplanerare,

er jag att det är viktigt att jag sätter ner tid på dem,

men i många fall ringer vi också varandra för då

jag ska kunna förklara varför något är på ett visst

får man framfört sitt ärende på ett annat sätt, det

sätt, understryker hon.

känns som om kontakten är närmare än om vi bara skriver till varandra.

Numeron är alltså ett program i vilket arbetslistorna planeras inom samkommunen. Kårkullas resurs

Som ett tips till övriga enhetschefer säger Alexan-

planerare gör arbetslistorna i Numeron i samarbete

dra att just öppen kommunikation mellan enhet-

med enhetscheferna. Alexandra berättar att hon

schef och resursplanerare är otroligt viktigt för att

sätter ner mycket arbetstid på att granska de förs-

samarbetet ska fungera.

lag till arbetslistor som resursplaneraren gör.

“

– I och med att jag aldrig har gjort arbetslistor – Jag skickar alltid då deadline närmar sig ett

förut, kan jag skicka in hurudana förslag som helst

word-dokument till resursplaneraren med uppgifter

och då skriver resursplaneraren tillbaka att så här

om vad som behöver beaktas i just denna lista. Se-

kan du ju inte göra...... för hon är mera insatt i hur

dan börjar resursplaneraren göra en arbetslista och

man bygger upp en lista än vad jag är, småler Al-

så skickar hon ett förslag tillbaka till mig, jag sätter

exandra.

jättemycket tid på att granska den. Alexandra uppskattar att det i praktiken handlar om några timmar som går åt till varje lista. Hon granskar att allt är med som hon har önskat och försöker även se enskilt på varje anställd och kolla att arbetsturerna fördelas någorlunda jämnt. På en lista blir det inte helt jämnt. – Jag kollar att listan är rättvis, jag känner ju personalen och hur de orkar jobba, förklarar hon. Ibland händer det att det kommer tillbaka en arbet36

Jag kollar att listan är rättvis, jag känner ju personalen och hur de orkar jobba

SENIORRUTAN

Text | Hagar Lundell

Seniorrutan Kårkulla seniorer r.f.

De gamla husens tankar

Vi är övergivna.

Ingen kommer att trampa upp de smala stigarna

mellan gårdens alla hus.

Ingen kommer att sopa snön av trappan. Var är ni alla som sprang här? Alla barnafötter.

Alla tunga steg i svåra tider.

Allt skratt och glam under fest och högtid.

De har övergivit oss.

- svikare.

Värmer oss en aning,

funderar och bedömer, fryser,

Vid skogsbrynet vänder de sig plötsligt

med dröjande steg och blicken i jorden.

om,

som för ett farväl.

Ett förlåt.

Hagar Lundell

tittar i alla våra rum och skrymslen, och har redan en del av sina tankar och sitt hjärta på väg bort,

någon annanstans, till ett annat hem.

De låser dörren,

Vi står kvar med alla minnen.

De går ifrån oss

De kommer som främlingar och gäster

vi är fångar, vi kan inte fly.

SENIORRUTAN

Text | Zusine Degerlund-Mattsson

Seniorrutan Kårkulla seniorer r.f.

Nu har vi startat upp igen! Äntligen fick vi träffas och det gjorde vi ordentligt med att besöka vackra Houtskär i mitten av augusti. En busslast med tjugonio pigga medlemmar deltog. Mycket prat och skratt i bussen, det var ju så roligt att få utbyta erfarenheter och händelser som hänt under en så lång tid.

E 38

n beläst och proffsig guide, Ulla Matts-

En god lunch avnjöts på Folkhögskolan, flera av

är värt att veta om Houtskär då vi sakta

ungdomsår. Färden fortsatte till Siv Fagerlunds

son-Wiklen, informerade oss om allt som

resenärerna hade fina minnen härifrån från sina

rullade fram längs de vackra slingrande

barndomshem som också inhyser ett butiksmuse-

landsvägarna. Vi besökte Sankta Maria kyrkan där

um. Bybutiken som Sivs morfar startade år 1915

Carl-Gustaf Öhman berättade om kyrkans histo-

var verksam i familjen i 61 år. Här finns från golv till

ria. Ett besök till en mindre trevlig plats var till Vit-

tak allt man kunde tänkas behöva då det begav sig.

teludd där en bondedotter halshuggits för att hon

Gissningarna var många gällande saker man aldrig

anklagades för barnamord. Hemska saker hände

sett i modern tid. Många var också de minnen som

även då.

poppade upp då någon kände igen någon sak från

barndomen. På gården finns också "mormorsstugan" inredd med vackra gamla tidssmekta möbler och många saker från en förfluten tid. Till sist åkte vi färja från Björkö till Mossala och "Eiks" som det förut hette men nu heter Mossala Island Resorts. Där hade vi vårt eget program medan vi drack kaffe med dopp och såg ut över havet.

Föreningens verksamhet har nu kommit i gång. I Pargas har man månadsmöten och teaterbesök och i Västnyland har man haft gemensam lunch med planering av kommande aktiviteter. Så tacksam över att pandemin i skrivandets stund är "lugnare" och att vi just nu kan träffas. Vi får lära oss att mer leva här och nu då vi aldrig vet när sit-

Birgitta Tuominen sjöng stämningsfullt om "Den

uationen kan förändras.

Siv Fagerlund och Hagar Lundell läste dikter

Önskar alla en skön fortsättning på hösten!

gamla moraklockan".

och berättade om sitt vackra Houtskär. Mycket har förändrats under tidens gång men minnena finns kvar. En fin resa i fin gemenskap. Sådant piggar upp, optimism och livsglädje behövs!

Kårkulla pensionärerna besökte Siv Fagerlunds barndomshem som också inhyser ett butiksmuseum.

Kårkulla samkommun Kårkulla samkommun är en ledande producent av social- och välfärdstjänster i Svenskfinland. Samkommunen upprätthålls av samtliga 33 tvåspråkiga kommuner i Finland. I hela Svenskfinland finns ca 100 verksamhetspunkter och ca 1 000 anställda. Samkommunen ger service åt ca 1 300 servicetagare och har ett befolkningsunderlag om 250 000 personer. Kårkulla erbjuder service i hela Svenskfinland, från Karleby i norr till Pyttis i öst.

Kontaktuppgifter Kårkullavägen 142 | 21610 Kirjala Tfn 0247 431 222 (växel öppen, vardagar kl. 9–15) fornamn.efternamn@karkulla.fi info@karkulla.fi

kårkulla.fi

4041

Trycksak

0955