Omslaget 2/2021 by Omslaget

KÅRKULLA SAMKOMMUN 2 | 2021

Glad sommar! Mikaela Björklund Ordförande för FDUV

– Personer med intellektuell funktionsnedsättning är underbart äkta

ÅRGÅNG 43

Redaktionsrådet

KONTAKTUPPGIFTER OMSLAGET 2/2021 Kårkulla samkommun Tfn 0247 431 222 (växel) fornamn.efternamn@karkulla.fi kårkulla.fi Redaktion: Kårkullavägen 142 21610 Kirjala info@karkulla.fi

Malin Johansson redaktionssekreterare 0247 431 215

Anita Norrdahl redaktionsmedlem 0247 431 235

Tryck: Grano 2021 Omslaget trycks på miljövänligt och icke-klorblekt papper MultiOffset 140g/m2 (omslag) MultiOffset 90g/m2 (inlaga) Ansvarig utgivare: Susanne Karlsson Grafisk planering: Lycka Ombrytning: Malin Johansson Pärmbild: Mikaela Björklund

TIDNINGEN OMSLAGET

Susanne Karlsson ansvarig utgivare 0247 431 381

Linda Juslin

redaktionsmedlem 0247 431 318

Följ oss på Instagram: www.instagram.com/karkullasamkommun Gå gärna in och gilla oss på Facebook: www.facebook.com/Karkullasamkommun Följ oss på Twitter: @karkullaskn

Kårkullas tidning Omslaget utkommer med fyra nummer per år. Tidningen innehåller bland annat intressanta temaartiklar, intervjuer, aktuell information om Kårkullas evenemang och kurser med mera. Du får gärna skriva till Omslaget. Skicka ditt material till malin. johansson@karkulla.fi. För publicerade texter betalas ingen ersättning.

Omslaget

2/2021 | ÅRGÅNG 43

LEDAREN | Verksamhetschef Otto Domars

AKTUELLT | Aidosti Leveämmät Hartiat

INTERVJU MED NYANSTÄLLD | Jag vill vara den trygga ledaren

FDUV:S ORDFÖRANDE | Det där är ju ett uppdrag för dig

FIX-TV

ADAPTIVE - TRÄNING | Jag ser inte rullstolen, utan möjligheterna

BRUKARE MED SPECIALINTRESSE | En vän att dela vardagen med

VÅRDARENS VARDAG | Det lockar alltid tillbaka till Kårkulla

OMSORGSLÄKARE | Jag kände att jag ännu hade krut kvar att ge

LÄSARPOST

KÅRKULLAS ARBETARSKYDDSFULLMÄKTIGE | Med arbetshälsan i fokus

KÅSERI | På hallonjakt

SOMMARGALLUP | Vad är ditt bästa sommartips?

SENIORRUTAN | Skoj att vara åldersbetingad!

LEDAREN

En tillbakablick på ett år präglat av pandemi

mstruktureringen

lits stängda, utan verksamheten

år 2020 haft många lediga boen-

av verksamheten

har tillämpat olika hybridlösningar

deplatser vilket har varit en stor

för att möta direk-

för att minimera gruppstorlekarna

ekonomisk utmaning. På grund

tiven under pan-

och för att kunna erbjuda samtli-

av detta stängdes en liten boend-

demin och ändå

ga brukare en plats. Brukarna har

eenhet (Parisgränden) i Helsing-

beakta brukarnas individuella be-

då fått sin sysselsättning på en

fors i november 2020. Brukarna

hov har genomsyrat arbetsbilden

enhet för dagverksamhet eller så

flyttade till andra lediga boende-

under år 2020. I mars samma år

har dagverksamhet erbjudits på

platser i regionen.

tillsattes en pandemigrupp inom

boendet.

Kårkulla bestående av verksam-

I efterhand sett har restriktionerna

hetschefen, överläkaren, person-

Flexibiliteten

personalens

varit i strängare laget för brukarna.

alchefen,

sida har varit stor. Under pan-

Samtidigt som jag är övertygad

demins gång har det visat sig att

om att de har hjälpt till att hålla an-

en del brukare gynnats av att få

talet positiva coronafall på en låg

Pandemigruppens uppgift inom

sin dagverksamhet på ett boende,

nivå inom samkommunen. I dags

samkommunen är att kontinuerligt

medan andra klart kommunicerat

läget kan en serviceenhet endast

följa med covid-19 läget och ge

att man vill få sin dagverksamhet

begränsa besök hos brukaren,

ramar för verksamheten utgående

utanför boendet.

ifall att behörig myndighet försatt

företagshälsovårdaren

och avdelningsskötaren.

från

från myndighetsdirektiv. För pan-

brukaren i karantän eller isolering

demigruppens del var våren 2020

För boendeenheternas del har

tillsvidare den mest intensiva peri-

såväl besök, inflyttning och kort-

oden då allting var nytt och det

tiden begränsats av restriktioner.

Begränsningar som berör verk-

inte fanns riktlinjer på samma sätt

Besöksförbud har periodvis varit

samhetsenhetens karantän- eller

som idag.

gällande, inflyttning har inte kun-

isoleringsbeslut kan inte omfat-

nat förverkligas, korttiden har hål-

ta andra brukare än den brukare

Enheterna för dagverksamhet var

lits stängd med endast individuel-

beslutet berör. Individens grun-

under våren 2020 helt eller delvis

la lösningar i form av krisvård.

dläggande rättigheter bör alltid

stängda. För brukare som hade en

i enlighet med smittskyddslagen.

respekteras fullständigt även då

boendeplats på Kårkulla ordnades

Med de restriktioner som varit har

det handlar om att förebygga

dagverksamheten

boendet

stora utmaningar funnits kring att

smittsamma sjukdomar.

medan övriga brukare fick indivi-

fylla nya boendeplatser. Ett nytt

duellt anpassad dagverksamhet

boende på Elovägen i Vanda öp-

Vi har ett tufft år bakom oss. Pan-

i den mån personalen räckte till.

pnade i januari 2020 och i juni

demin har påverkat oss alla. Såväl

Från och med hösten 2020 har

2020 öppnades Björnbacken i

brukare, anhöriga som personal

inga dagverksamhetsenheter hål-

Borgå. Speciellt Nyland har under

har gjort uppoffringar för att an-

på

AKTUELLT

passa oss till situationen. I dagsläget har vi lättade restriktioner och verksamheten fungerar på många håll nästintill normalt. Vi kan bara hoppas på att smittspridningen fortsätter att gå ner i takt med att vaccinationsgraden hela tiden ökar. Önskar alla en trevlig sommar!

Otto Domars, Verksamhetschef

AIDOSTI LEVEÄMMÄT HARTIAT

“

I efterhand sett har restriktionerna varit i strängare laget för brukarna

den nya sote-lagen har man inte tagit i beaktande säkrandet av tjänster för personer som behöver särskilt stöd. Vaalijalas samkommun, Eteva samkommun och Kårkulla samkom-

mun samarbetar för att få en ändring till stånd i sote-lagen. Dessa samkommuner vill bli kvar som offentliga tjänsteproducenter. Man vill i sote-lagförslaget skriva in dessa aktörers aktiviteter över landskapsgränserna samt en förordning om centralisering för de mera krävande tjänsterna och de svenskspråkiga tjänsterna. Läs mera på: https://aidostileveammathartiat.fi/

INTERVJU MED NYANSTÄLLD

Text | Malin Johansson Bild | Daniela Streng

Vem?

Namn: Mari-Anette Rönnlund Ålder: 34

Bor: i Kuni i Korsholm på hemgården som familjen renoverat Familj: man, tre barn som är åtta, sex och ett år gamla

Intressen: tycker om att röra på sig på olika sätt som att dansa, springa, cykla, och

paddla kajak. Skärgårdsliv på sommaren och vandringsleder. Tankar energi genom att vara ute och röra på sig. Utbildning: socionom, högre YH

Funfact: Väldigt förtjust i gamla saker/vintage, allt från gamla hus och trädgårdar till

klädstilen vid första halvan av 1900-talet. Därför gillar jag även Lindy Hop och började dansa det för cirka 10 år sedan. Bästa sommartipset: Att göra sommarutflykter i näromgivningen, packa med picknick som gärna äts vid havet eller någon sjö.

- Jag vill vara den trygga ledaren I Mari-Anettes Rönnlunds arbetsrum i Vasa hänger en tavla på väggen där alla serviceenheter i södra- och mellersta Österbotten finns listade. Sedan november 2020 basar hon över dessa åtta enheter då hon tillträdde som Kårkullas regionchef i södra- och mellersta Österbotten.

et är snart femton år sedan Mari-Anette som nyutexaminerad socionom fick en anställning vid Vasa mödraoch skyddshem och kom att börja jobba med familje- och närståen-

devåld. Det var en tuff och lärorik början på arbets livet för Mari-Anette och jobbet medförde ett stort ansvar, men idag är hon tacksam över den erfarenhet som hon nu har med sig i bagaget från den tiden. Efter drygt två år vid mödra- och skyddshemmet fick Mari-Anette ett nytt jobb vid barnskyddet i Vasa stad som familjehandledare och där har hon jobbat fram till att hon tillträdde som Kårkullas regionchef i november ifjol. Det blev sammanlagt tio år som familjehandledare, ett jobb där hon fick samarbeta med många olika instanser som till exempel psykiatrin och olika läroinrättningar.

– Men jag ville först jobba länge på gräsrotsnivå och klientnära innan jag tog mig an en ledarroll. Det här jobbet som regionchef var därför det första ledarskapsjobbet som jag sökte, förklarar Mari-Anette. Mari-Anette hade tidigare inte arbetat inom Kårkulla samkommun då hon sökte jobbet, men hon utgick ifrån att det är lättare att ta sig an en utmaning då man inte har förutfattade meningar om vad man ger sig in på. Man blir helt enkelt tvungen att kasta sig in i saker och ting på ett annat sätt. Hon understryker också att det har varit en positiv utmaning. – Vi är en geografiskt stor region och en serviceenhet har flera olika adresser, av alla verksamhetspunkter tror jag att jag har besökt 14 av 18,

Ledarskapsfrågor intresserade

Efter en tid i arbetslivet kände Mari-Anette att hon ville koncentrera sig mera på ledarskapsfrågor och kunna påverka på ett annat sätt inom den sociala branschen. Hon inledde därför studier i utveckling och ledarskap hösten 2017.

förklarar Mari-Anette och kastar ett öga på tavlan på väggen där serviceenheterna finns inprickade. Hon konstarerar vidare att hon har fina medarbetare och har blivit väl emottagen.

En tid med stora förändringar

Mari-Anettes första tid som regionchef har präglats 7

INTERVJU MED NYANSTÄLLD

Text | Malin Johansson Bild | Daniela Streng

“

Den första tiden gick åt till att lära känna enhetscheferna och att lyssna. 8

av stora förändringar och har på många sätt varit en turbulent tid. Ändå tycker hon att pusselbitarna småningom börjar falla på plats och hon har skapat sig en helhetsbild av jobbet. En stor del av jobbet består av personaladministration och alla beslut som berör de underställda. För Mari-Anette är det också viktigt att stöda enhetscheferna i deras jobb. – Den första tiden gick åt till att lära känna enhets

just utmaningar som sporrar henne och vetskapen om de administrativa styrkor hon har. Mari-Anette har en förmåga att se saker strategiskt och snappar lätt upp saker, vilket hon inte har fått användning av på samma vis i sina tidigare jobb. – Jag har kanske varit understimulerad på den fronten, funderar hon.

cheferna och att lyssna. Sedan är jag också föredragande för nämnden och ansvarar för budgetoch ekonomiuppföljning. Jag tycker att jag lever och lär hela tiden. Regionchefen fungerar även som sekreterare för anhörigråden, handhar hantering av respons samt riskbedömningar och utvecklar tillsammans med övrig personal verksamheten i regionen.

Svårt att räcka till

En av de största utmaningarna i jobbet som regionchef är bristen på tid. Mari-Anette förklarar att man som regionchef behövs på så många ställen och är inblandad i många olika saker, allt från konkreta saker till större helheter. Man behöver kunna prioritera rätt. Mari-Anette tar en titt på sitt skrivbord och dagens arbetsuppgifter som väntar och säger med ett leende på läpparna ”ibland tänker jag att

Den trygga och lösningsorienterade ledaren

bryr jag mig för mycket?”

Som ledare vill Mari-Anette gärna vara lösningsorienterad och en trygg ledare som personalen vågar vända sig till. Hon beskriver sig som en engagerad chef med stort hjärta som slår speciellt hårt för brukarna och deras välmående. Mari-Anette lyfter fram att vi måste vara brukarnas röst och brukarna självklart är vårt huvudfokus. Under sin tid som regionchef har Mari-Anette lagt märke till ett fenomen inom Kårkulla som hon gillar skarpt. – Jag har aldrig jobbat i en organisation som är så bra på att ge feedback åt varandra som inom Kårkulla. Man lyfter upp varandra, kanske har det något att göra med den finlandssvenska arbetskulturen. Det är något som jag uppskattar. Vidare lyfter Mari-Anette fram att den första tiden som ny regionchef inte har varit lätt och hon har jobbat hårt det första halvåret, men samtidigt är det 9

MIKAELA BJÖRKLUND, ORDFÖRANDE FÖR FDUV

Text | Malin Johansson Bild | Närpes stad

”Det där är ju ett uppdrag för dig”

Vem?

Namn: Mikaela Björklund Ålder: 48

Bor: i Närpes

Familj: fyra döttrar och man

Utbildning: pedagogiedoktor med

inriktning på språkdidaktik. Har jobbat över 20 år som lärarutbildare Jobbar som: stadsdirektör i Närpes

Sedan år 2018 har Mikaela Björklund framgångsrikt lotsat FDUV i egenskap av ordförande för förbundet. Med ett personligt engagemang och ett stort intresse för området har hon satt sig in i den omfattande verksamhet som förbundet bedriver. Till vardags hittar man henne i Närpes där hon jobbar som stadsdirektör sedan augusti 2020.

Intressen: sjunger i kör, tycker om att läsa skönlitteratur på olika språk

Aktuell som: ordförande för FDUV

– Min erfarenhet är att personer med intellektuell

det blev aktuellt med byte på posten som ord-

funktionsnedsättning är underbart äkta, med olika

förande för FDUV fick hon en intresseförfrågan och

fina egenskaper. Vi har haft och har några vänner

hon ställde sig till förfogande och fick förtroende

med intellektuell funktionsnedsättning och fram-

av förbundet. Till sin glädje upptäckte hon att det

förallt en man som inte lever mera, Rune, var en

är en väldigt proffsig och omfattande verksamhet

underbar vän och en extra farbror åt våra flickor.

som förbundet håller på med och betonar att det

Han kom ofta på besök och var, om möjligt, ännu

har varit en värdefull period så här långt. Posten

mera lycklig över våra flickor än vi. Han var så stolt

som ordförande kändes rätt från första början och

över att få lära känna dem och gjorde ett fint avtry-

Mikaelas man påpekade genast att ”det där är ju

ck i deras fostran.

ett uppdrag för dig”.

Så förklarar Mikaela sitt personliga engagemang

– Det har varit fascinerande och nu försöker vi

för FDUV och intresset för området. År 2018 då

också med verksamhetsledaren att stärka kontak-

ten till föreningarna och höra om deras utmaningar och glädjeämnen. Vissa har ju en jättefin verksamhet, medan andra behöver få mera råd gällande vad man kunde göra, speciellt under de omständigheter som vi nu har haft.

Förtroendevald i staden i 12 år

Mikaela är utbildad klasslärare, men har jobbat över 20 år med att utbilda lärare fram till att hon tillträdde som Närpes stadsdirektör ifjol. År 2008 doktorerade Björklund i främmande språkens didaktik. Sedan nästan 12 år tillbaka har hon dessutom varit kommunalt förtroendevald. Som nybörjare i

kommunalpolitiken blev hon vald till fullmäktigeordförande i Närpes och säger med glimten i ögat ”jag minns att jag mådde illa då jag fick höra att jag föreslogs till fullmäktigeordförande”, så främmande och oväntat var det. – Jag beundrar verkligen de här garvade kommunpolitikerna i staden som gav det förtroendet åt en nybörjare. Vi har kommit väldigt bra överens, men jag avgick ju då jag blev vald till stadsdirektör. Sammanlagt blev det nästan tre perioder som fullmäktigeordförande och tack var det är kommunen bekant för mig. 11

MIKAELA BJÖRKLUND, ORDFÖRANDE FÖR FDUV

Text | Malin Johansson Bild | Närpes stad

Rollen som stadsdirektör som Mikaela steg in i på

kanske har underskattat den kompetens som be-

hösten var dock annorlunda jämfört med rollen som

hövs, men där har man från FDUV:s sida bidragit

fullmäktigeordförande. Istället för att ta ställning till

med sakkunskap och fortbildning som ska göra

beredningarna var det nu hon och hennes kollegor

det möjligt att upprätthålla en god verksamhet för

som skulle göra dem. Dessutom var det tidsmäs-

kommunerna. Från Närpes sida sett har Kårkulla

sigt ett speciellt skede att stiga in i då hela starten

varit en långvarig aktör i kommunen och man har

präglades av coronan. Det första Mikaela fick sätta

också fört diskussioner om vad Kårkullas tjänster

sig in i var pandemigruppens arbete och på så vis

kostar, men man har också insett att Kårkulla gör

lärde hon känna många av stadens tjänstemän.

en värdefull insats på många olika sätt. – Jag tror att vi alla vill värna om att den här expert-

En nyttig utsiktspost

kunskapen ska organiseras så att den finns tillhan-

åt till att lyssna in vad föreningens representanter,

FDUV ska fortsätta ha ett bra samarbete och kan-

Som ny ordförande för FDUV gick den första tiden som är representerade i styrelsen, ansåg att var viktigt. Björklund påpekar att ju mera hon har kommit in i arbetet, desto mer inser hon att FDUV:s roll som intressebevakare och som sakkunnigorganisation är otroligt viktig då det pågår stora reformer som social- och hälsovårdsreformen och reviderin-

da för hela det finlandssvenska fältet. Kårkulla och ske stärka det ännu mera. När det gäller att sprida sakkunskap är ju intressena precis de samma och där behöver vi nog samla alla våra krafter för att öka kunskapsnivån och förståelsen bland olika aktörer i samhället.

gen av funktionshinderlagen.

Mikaela sopar inte heller under mattan att förän-

– Skulle jag inte ha den utsiktspost som jag nu

med den sakkunskap som finns inom Kårkulla och

har som ordförande för FDUV så skulle inte jag heller veta vilka aspekter det är vi borde lyfta fram, till exempel att individens rätt att välja inte får tappas bort i reformivern. Här ser jag att intressebevakningsuppgiften är oerhört viktig för att vi ska få ut beskedet till alla dem som sitter på berörda poster från regering, riksdag till olika beredningsgrupper både nationellt och regionalt. Mikaela lyfter fram att Kårkulla just nu befinner sig i ett intressant brytningsskede. Hon hoppas att allt det goda bevaras och utvecklas även när organisationsformen blir annorlunda i framtiden. För Österbottens del är man redan inne i förändringsprocessen och det har varit märkbart att kommunerna under årens lopp har haft olika syn på vad det lönar sig att Kårkulla producerar och vad man kan producera själv. Hon understryker att man ibland 12

dringsprocesser kan skapa oro, men påpekar att med det som FDUV jobbar för, så gör man allt man kan för att framhålla vad som är viktigt i kommande organisationsstrukturer. Det att strukturen ändras behöver inte betyda att verksamheten blir sämre. – Bara vi i samarbetet är tydliga med vad vi bygger upp och för vem, avslutar Mikaela.

FIX-TV

tt välja en bra bok kan vara svårt. I Nathalies Bokhörna får du boktips om lättlästa böcker för vuxna. Nathalie tipsar om både faktaböcker och romaner. På vår webbsida www.fixtv. fi finns över 30 avsnitt av programmet. Du kan också se FIXtv:s andra program här.

Följ oss på Facebook och Instagram!

ADAPTIVE - TRÄNING

Text | Malin Johansson Bild | Tomas Baliukonis

Vem? Namn: Marina Sippus Ålder: 57 år

Bor: i Smedsby i Korsholm

Familj: make och två döttrar, tre barnbarn

Utbildning: socionom, adaptive-tränare,

erfarenhetsexpert

”Jag ser inte rullstolen, utan möjligheterna” Många förknippar Crossfit med stora vikter och muskelknuttar, men Marina Sippus från Korsholm har lyft fram en annan dimension av sporten. I hennes Crossfit-grupp vid CrossFit WasaBox kan alla delta oavsett ålder, kön eller fysisk förmåga. Sippus fungerar som adaptive-tränare och är utbildad för att träna bland annat personer med olika funktionsnedsättningar.

llt har sin mening. Så inleder Marina Sippus vår diskussion om adaptive-crossfit och hennes resa fram till att idag vara utbildad adaptive crossfit-tränare. Det hela fick sin början för drygt sex år sedan då Marina tillsammans med sin make för första gången besökte en Crossfit box i Vasa. Marina har en bakgrund som friidrottstränare, men gymträning har aldrig varit hennes gren. Crossfit visade sig dock vara något helt annat då det handlar om funktionell träning och många

av övningarna görs med egen kroppsvikt. Adaptive-crossfit kom hon i kontakt med i och med att en av medlemmarna på Crossfit boxen har en son som sitter i rullstol och pappan till sonen undrade om inte Marina kunde börja träna honom. Marinas svar var givetvis ja. – Man har ett stort ansvar då man tränar någon som har en funktionsnedsättning. Jag sökte i Finland efter en adaptive-crossfit utbildning, men det fanns enbart i USA. Men så hittade jag en Crossfit box i Helsingfors som erbjuder adaptive-träning och vars delägare ursprungligen är från Brasilien och är utbildad adaptive-tränare. Han kom att fungera som min mentor i början. I Brasilien är det mycket vanligare med adaptive-träning än i Finland. Men småningom kom adaptive-tränarutbildningen även till Europa och Marina gick utbildningen ifjol och fick därmed mycket mera skinn på näsan och började utveckla sin träning. Hon berättar att hon lär sig mycket genom sina adepter och understryker att det endast är adepten själv som kan veta vad hen klarar av och när fysiken sätter stopp. – Vi har ett tätt samarbete. Jag har vuxit tack vare mina adepter. Det handlar om att både ge och ta och vi har fått så otroligt bra resultat som ökad styr ka, koordination och rörelseförmåga. Marina har nyligen även gått en Mastersutbildning och tidigare en Kidsutbildning inom Crossfit, vilket innebär att hon är licenserad tränare för vuxna och äldre samt barn, det vill säga alla åldersgrupper. – Min dröm har gått i uppfyllelse då jag även får träna barn och så tränar jag min far som är 81 år. Han råkade ut för en olycka och har haft mycket balanssvårigheter, men med träning en gång i veckan har han fått bättre balans och muskelsty-

“

Man har ett stort ansvar då man tränar någon som har en funktions nedsättning

rkan har ökat. Adaptive-Crossfit är ingen avskalad version. Tvärtom – man gör precis allting som alla andra, förutom att man gör det på ett annat sätt. Stimuli är densamma som vid begynnelserörelsen och rörelserna är utvecklade efter basrörelserna. Man kan till och med utföra rörelserna mentalt. Gemenskapen är också viktig. Det handlar om att se och lyssna samt puscha deltagarna så de vågar utmana sig själva, berättar Marina. Man utgår inte från en viss nivå, utan börjar där man står här och nu. Trygghet och säkerhet är mycket viktiga faktorer i träningen, till exempel är det viktigt att man står bakom och håller i stolen då adepten utför vissa övningar. Gruppstorleken vid adaptive-träning bör inte överstiga fem personer. –

Jag älskar när jag kan ge, det är mycket fast i

en själv. Det här är något som jag brinner för, understryker Marina. Hon tillbringar tre kvällar i veckan på Crossfit WasaBox i Vasa och har sammanlagt sex grupper som hon instruerar, dessutom håller hon enskild adaptive-träning för två personer. Crossfit-tränin15

ADAPTIVE - TRÄNING

Text | Malin Johansson Bild | Marina Sippus

gen är dock enbart Marinas fritidsintresse. Adaptive-crossfit är relativt nytt på marknaden och utbudet är inte ännu så stort. Vanligtvis erbjuds de personer som är i behov av anpassad träning till exempel någon form av fysioterapi, vatten- eller stolgymnastik. Dessa motionsformer är dock inte alla gånger så populära och omtyckta av ungdomarna. – ”Nu får jag göra sådant som alla andra får”, sade en av mina adepter. Det här är något mera häftigt, förklarar Marina. Fördelarna med adaptive-crossfit är många. Sippus hör sig alltid för i början om adepternas diagnoser, begränsningar och så vidare, men människorna är inte en diagnos för Marina, utan hon glömmer snabbt diagnosen då hon fått veta vad hon behöver. Hon ser helt enkelt människan bakom rullstolen. Människan har runt 640 muskler i kroppen som alla behöver aktiveras på olika sätt. Marina förklarar att det handlar om att komma ur sin bekvämlighetszon då man sitter i rullstol och till en början klargöra vad ens svaghet är och sedan börja utveckla styrkan, rörelseförmågan och balansen. Psykiska välmåendet kommer sedan på köpet. – Vissa gånger då jag blir riktigt ivrig säger jag att vi gör så här...och så får jag till svar att ”Marina jag har fortfarande inte några fötter som bär”. Jag ser inte rullstolen, utan möjligheterna, skrattar Marina. Ingen i gruppen utpekas på något speciellt sätt och Marina understryker att var och en får presentera sig själv då man kommer som ny medlem till gruppen och alla gör det de klarar av. Som coach är det viktigt att uppmuntra och Marina är också mån om att genast berätta för sina adepter då de gör något bra. – Att ge beröm är inte bort från en själv, men det betyder så mycket för den som tar emot det! 16

“

Att ge beröm är inte bort från en själv, men det betyder så mycket för den som tar emot det Adaptive-CrossFit inkluderar två Adaptive-grupper, seated och standed (sittande och stående)

t i f s s o r C

En vän att dela vardagen med

BRUKARE MED SPECIALINTRESSE

Text och bild | Malin Johansson

En liten och väldigt söt filur möter mig i dörröppningen då jag stiger in i Sofia Lindebergs lägenhet i Ekenäs.”Mocki”, som Sofia kallas till vardags, är sedan en knapp månad tillbaka lycklig ägare till denna söta filur som är en dvärgkanin med namnet Hope.

ope skuttar glatt omkring i Mockis lägenhet

sköter Mocki själv om, men personalen vid Österby

och gömmer sig under sängen då Omsla-

serviceenhet hjälper gärna till om det behövs och

gets reporter hälsar på, men tittar snab-

på butikslistan kan man läsa ”kom ihåg att köpa

bt fram igen och undrar nyfiket vad som står på.

mat till Hope”. Alla är lika förtjusta i Hope. Förutom

Blixten av kameran gillar hon inte och hon slår hårt

hö och fröblandning brukar Mocki skämma bort

med baktassarna i golvet då blixten bländar henne.

Hope med både maskrosblad, morötter och olika

Mocki berättar att hon nu har haft Hope en knapp

godisstänger.

månad och någon bättre vän än Hope kan hon inte tänka sig. Det var Mockis mamma som från första

Det allra bästa med att ha ett eget husdjur är att

början kom med idén om ett eget husdjur.

man känner att man har någon att sköta om, påpekar Mocki, och är man till exempel på dåligt

– Det är roligt att ha någon att sköta om, att ge

humör eller känner sig nedstämd och ledsen finns

kärlek till, säger Mocki och lyfter upp Hope i fam-

det någon man kan krama om och som ger tröst,

nen och ger henne en stor kram.

fortsätter hon. Hope höjer Mockis välmående och ger tröst då det är sämre dagar. Dessutom är en

Hope är van att vara i famnen och är rätt lugn till sitt

kanin rätt så lätt skött, jämfört med en hund. I per-

lynne. Trots att hon så gott som varje dag får sprin-

sonalteamet har man också diskuterat hur myck-

ga lös inne i Mockis lägenhet har hon låtit lister och

et man ska hjälpa till med att städa buren, byta

möbler vara i fred. Ibland kan hon bita eller nafsa

hö, påminna om att ge mat och så vidare. Linda

lätt om det är något hon inte gillar. Men det är svårt att vara arg på Hope då hon ser på en med sina

Mattsson som fungerar som enhetschef vid Österby- och Brogränds serviceenhet säger att per-

stora, bruna oskyldiga ögon och med en ljusbrun,

sonalen gärna hjälper till och ser inga problem med

lång päls, mjuk som bomull. Det är första gången

att en brukare har ett litet, eget husdjur. Då Mocki

Mocki bor i en egen lägenhet och då känns det

åker hem till sin mamma för att hälsa på kan hon ta

tryggt att veta att det finns någon annan i lägenhet-

med Hope i buren.

en då hon kommer hem. Hope har sin bur i ett hörn i rummet där hon tillbringar sin tid då inte Mocki är

– Och vi har ju ingenting emot att ta hand om Hope

hemma. Buren ska också städas regelbundet och

skrattar Linda och klappar om den lilla kaninen.

det är viktigt att det finns mat och vatten. Allt detta 18

Vem?

Namn: Hope Ålder: född våren 2021 Ras: dvärgkanin

Vem?

Namn: Sofia ”Mocki” Lindeberg Ålder: 22 år Bor: I Ekenäs i egen lägenhet Jobbar på: FIX-TV, Kårkullas egen TV-kanal Intressen: Fotograferar, bloggar, skriver texter och dikter. Har en egen kanin ”Hope”.

VÅRDARENS VARDAG

Text | Malin Johansson Bild | Privata

Vilka?

Namn: Nina Ådjers (första bilden, till vänster) Ålder: 47

Familj: två vuxna barn, singel Bor: i Närpes

Utbildning: mentalvårdare, färdig närvårdare julen 2020

Intressen: tycker om att sticka, trädgårdarbete, att umgås med vänner, att vara ute i skog och mark och plocka bär, svamp Namn: Marianne Skogman (första bilden, till höger) Ålder: 41

Familj: man och tre barn, två katter Bor: i Kristinestad

Utbildning: närvårdare

Intressen: lyssna på musik, gå på konserter

– Det lockar alltid tillbaka till Kårkulla I Kristinestad i Österbotten ligger Sydboda serviceenhet där vårdarna Marianne Skogman och Nina Ådjers har jobbat på boendet sedan många år tillbaka. Men boendet kallar de inte för sin arbetsplats – det är deras andra hem.

ina Ådjers har jobbat på Sydboda boende sedan år 1997 och firar i år 24 år som anställd vid samkommunen. Boendet öppnade sin verksamhet ett knappt år innan, år 1996, så man kan nästan

säga att Nina har varit med ända sedan det begav sig. Nina är i grunden mentalvårdare och har först på äldre dagar studerat till närvårdare genom läroavtal. Marianne Skogman kom i sin tur i kontakt med Kårkulla år 2000 då hon studerade till närvårdare och utförde sin praktik vid boendet. Sedan dess har hon varit anställd vid samkommunen, med undantag för en kort period då hon prövade på att vara egen företagare. – Det lockar alltid tillbaka till Kårkulla. Jag har märkt att det är en bra arbetsplats, skrattar Marianne. Nina håller med och påpekar att boendet är en bra plats där man trivs. Ibland hoppar hon in på åldringshem och göra några arbetsturer och ibland kör hon taxi vid sidan om. – Det är så fritt här. Man kan inte alltid kalla det här som en arbetsplats, utan det är som vårt andra hem, förklarar Nina.

Vardagen på Sydboda

Vardagen på Sydboda boende ser ut som de flesta vardagar brukar göra. Marianne berättar att morgonturen börjar klockan sju och vanligtvis blir det först en genomgång av nattens rapport och så utbyter man några ord med kollegorna innan det är dags att ta i tu med själva morgonsysslorna. Ibland är brukarna vakna redan då personalen kommer till morgonturen. – Sedan börjar morgonsysslorna ganska pang på. Ibland är brukarna vakna redan klockan sju, ibland är det lugnare då de sover lite längre, det kan variera från morgon till morgon, förklarar Nina. Sammanlagt bor det 15 brukare på boendet som är både ett grupp-, lägenhets- och korttidsboende. Åldern på brukarna varierar, en del arbetar medan andra har seniorverksamhet på boendet eller har nedsatt arbetstid. Då klockan är nio har de flesta brukare åkt iväg till sina jobb och då unnar personalen sig en kopp kaffe tillsammans med de brukare som stannar hemma på boendet. Efter kaffepausen kör dagsjobbet igång med städning, ADL-träning som handlar om aktiviteter i det dagliga livet och seniorverksamhet som kan omfatta allt 21

VÅRDARENS VARDAG

från gymnastik till bakning och pyssel. – Det är ett stort hus så det finns mycket att reda upp och organisera hela tiden, beställa varor och städa. De brukare som kan städar själva, berättar Nina och Marianne. Vid tre-fyra tiden på eftermiddagen kommer de brukare hem som har varit på jobb. Sedan blir det middag, städning och allt som oftast promenader - det är något som man försöker göra dagligen. Ibland tar man en tur med bilen. – Vi försöker ha en så normal vardag som möjligt utgående från vad brukarna orkar och vill göra.

Text | Malin Johansson Bild | Privat

anne, men påpekar att brukarna på boendet sällan är utåtagerande. En annan aspekt i vårdaryrket som känns utmanande, speciellt på äldre dagar, är skiftesarbetet. – Jag har under senaste år börjat känna att det är tungt med skiftesjobb. Då man var yngre var det lättare. Det är psykiskt tungt då man har familj, konstaterar Marianne. – Skiftesjobb är nog min grej, jag har aldrig prövat på 8-16 jobb. Jag har jobbat mycket natt de senaste åren, men nu börjar man märka med åldern att det tär mycket på en och det tar längre tid att återhämta sig. Man är på jobb när andra är lediga. Men det kan också vara skönt att få vara ledig en

Personalen stannar kvar

Personalen trivs på Sydboda och omsättningen har inte varit stor bland de anställda. – Då man en gång börjar jobba här vill man helst inte sluta. Personalen byts inte så ofta här, vi jobbar länge då vi en gång börjar, småler Marianne och Nina fortsätter. – Jag är en person som gärna går ut och går. Vi tillåter att alla får ha sina egna sätt att umgås med brukarna på, den som vill baka eller vara i trädgården får göra det. Alla är bra på något område. Åldersstrukturen på boendet varierar från 20-åringar till 60-plussare och sjukskötaren som jobbar på Sydboda är hela 74 år. Nina och Marianne lyfter fram att det förstås också finns utmaningar i vardagen på boendet som på många andra arbetsplatser, men när man har varit med i arbetslivet en lång tid tar man utmaningarna som en del av vardagen. För nyanställda kan det finnas en viss rädsla innan man lär känna brukarna, funderar Nina och Mari22

tisdag och uträtta olika ärenden, säger Nina. Nina lyfter fram att hon saknar den gamla goda tiden då man ännu fick ha sovnätter. Idag är alla natturer vaknätter. Marianne å sin sida har inte jobbat

“

nätter på ett år, då hon inte längre klarar av det. Marianne och Nina berättar om alla roliga minnen de har från gemensamma resor med brukarna och konstaterar att både personalen och brukarna saknar dessa resor som har fallit bort i och med pandemin.

– Det finns så många roliga minnen. Vardagen kan bli jätterolig här!

Då man en gång börjar jobba här vill man helst inte sluta.

Sydboda serviceenhet Sydboda serviceenhet erbjuder arbetslivsorienterad- och livsorienterad service samt grupp- och lägenhetsboende. Dessutom erbjuds korttidsvård. Enheten är belägen i Kristinestad. Eivor Lillås fungerar som vikarierande enhetschef.

VÅRDARENS VARDAG OMSORGSLÄKARE ROBERT PAUL

Text och bild | Malin Johansson Text och bild | Malin Johansson

Namn: Robert Paul Ålder: 67

Bor: i Reso

Född: i Helsingfors

Familj: hustru och fyra vuxna barn, fyra barnbarn

Intressen: musik sedan barnsben, på sistone ensemblesång,

medlem i en gregoriansk manskör, språk, studerar ryska och latin Utbildning: läkare, specialiserad inom intern medicin, subspecialitet i hematologi, specialitet även inom sjukvårdsadministration, specialkompetens inom medicinbranschen Bästa sommartipset: ta det lugnt, njut av ljumma, sköna sommarkvällar

Aktuell som: Kårkullas omsorgsläkare i Åboland

- Jag kände att jag ännu hade krut kvar att ge Det krävdes ingen lång betänketid för Robert Paul då han tackade ja till erbjudandet att fungera som Kårkullas omsorgsläkare i Åboland. För Robert är Kårkulla bekant från tidigare och han visste rätt så väl vad jobbet som omsorgsläkare inom samkommunen går ut på – även om arbetsbilden har ändrat en hel del sedan Robert fungerade som Kårkullas ledande överläkare under åren 2009-2014.

ed en bakgrund som Kårkullas ledan-

Robert understryker att arbetet har varit annorlun-

de överläkare och chef för resurscen-

da jämfört med senast han jobbade på Kårkulla,

tret, det vill säga det som idag mots-

mera konkret och kontakten till kollegorna och

varar expert- och utvecklingscentret,

brukarna har varit närmare. Som omsorgsläkare

känner Robert Paul väl till den administrativa biten

ingår Robert i ett sammangjutet team tillsammans

inom samkommunen. Även om han egentligen

med Kårkullas övriga experter.

kom till en administrativ post år 2009 som ledare för alla experter inom Kårkulla och ledande överläkare,

– Vi åstadkommer ganska bra saker. Så väldigt

utförde Robert även en del omsorgsläkaruppgifter.

mycket negativ feedback får man ju inte, men det är också en seger inom den här branschen om an-

Med den erfarenheten i bakfickan vet han att

höriga är nöjda.

Kårkulla är aningen annorlunda med sin egen kultur, tradition och bakgrund och samkommunen är

Omsorgsläkarens arbetsbild inom samkommunen

fortfarande mycket uppskattad på finskt håll. Nu,

är idag mycket modern. Alla experter sitter kring

flera år senare, fungerar han som timanställd om-

ett och samma Teams-möte på tisdagar. Det är ett

sorgsläkare i Åboland sedan årsskiftet, trots att han

sammansvetsat team som tar upp frågor ur olika

egentligen redan hunnit uppnå pensionsålder.

synvinklar och Robert påpekar att två plus två absolut blir mera än fem i detta team. I samband med

– Det var svårt att få en läkare att sköta den medicin-

mötena kollar man vilka brukare som just nu är

ska biten, jag var på pension, men kände att jag

inskrivna på enheten, hur de har utvecklats under

nog ännu hade lite krut kvar att ge. När Kårkullas

den tid de har varit intagna och så går man igenom

ledande överläkare André Heikius ringde och

vilka brukare som är på kommande. Det handlar

frågade om jag kunde ställa upp, så funderade jag

alltså om en löpande process där man går igenom

inte så länge innan jag sa att vi kör ett år och ser

brukarnas alla behov så långt det finns resurser. På

hur det blir. 25

OMSORGSLÄKARE ROBERT PAUL

onsdagar besöker Robert Kårkullabacken och ser till de brukare som får anstaltsvård, inom öppna vården har han enbart hand om årsgranskningarna. Robert brinner för att dra sitt strå till stacken då det handlar om brukarnas hälsa och välmående. – Brukarnas utgångspunkt är primärt svag, men samhället har gjort mycket, vi har väldigt fin lagstiftning och resurser, men trots det har brukarna sitt handikapp och om man bara litet kan hjälpa till så är det just det jag brinner för. Under åren som Robert har varit borta från Kårkulla har det skett en hel del förändringar i administrationen, men även inom den operativa verksamheten har det skett en positiv utveckling. – Det operativa arbetet har blivit bättre när det gäller våra brukare. Vi fokuserar oss allt mera på det vi borde fokusera oss på.

“

Text och bild | Malin Johansson

Det operativa arbetet har blivit bättre när det gäller våra brukare

Robert lyfter fram vikten av att ha en stark förvaltning i dessa tider då Kårkullas framtid ligger i vågskålen, men betonar också att även med en dålig förvaltning kommer det att ordna sig, eftersom det handlar om en funktion som alltid kommer att behövas. Han vill inte spekulera i Kårkullas framtid men lyfter fram att utgångspunkten är att vi har våra personer med funktionsnedsättning i Svenskfinland och kommer att ha det så länge Finland finns och de behöver sin hjälp. – På avstånd ser jag det positivt, det är helt klart att Kårkulla fortsätter. Men hur den operativa övergången från Kårkulla idag via Sote till Kårkulla imorgon utfaller, det tror jag ingen kan säga och man ska kanske inte spekulera så mycket utan istället se hur det går och justera riktningen så det inte går åt fel håll.

Robert Paul fungerar som Kårkullas omsorgs läkare i Åboland sedan års skiftet. Han har även under åren 20092014 fungerat som Kårkullas ledande överläkare.

LÄSARPOST

t s o p r a s ä L

Text och bild | Maria Wallen

Namn: Maria Wallen Ålder: 37

Bor: i Smedsby på Kvalita serviceenhet Intressen: scrapbooking, simning,

umgås med min stödperson på fritiden, egen blogg “Pinglanmaria”, https://pinglanmaria.wordpress.com/ Jobbar på: Kvadria serviceenhet i Vasa som scrapbook-koordinator

ag tycker mycket om att göra scrapbooking. Jag gör beställningar till många människor, grupper och företag och försöker få nya samarbeten. Jag vill berätta om mig och vad jag syslar med. Så gott som hela tiden håller jag på och tillverkar scrapbooks.

Just nu håller jag på och tillverkar en stor scrapbook om boendeserviceenheterna inom Kårkulla samkommun. Jag limmar, klistrar och monterar bilder med undertexter. Jag har sparat alla tidningsartiklar som Kårkulla samkommun har varit med i, till exempel från Vasabladet. Mvh,

Maria Wallen

Pst...vill Du skicka läsarpost till Omslaget?

Det får du gärna göra, skicka din text till redaktionssekreterare Malin Johansson,

malin.johansson (at) karkulla.fi. För publicerade texter betalas ingen ersättning. Visste du att du kan ladda ner hela tidningar i pdf-format, och även bläddra i tidningarna i Omslagets arkiv på Issuu. 27

ARBETARSKYDDSFULLMÄKTIGE INOM KÅRKULLA

Text och bild | Malin Johansson

MED ARBETSHÄLSAN I FOKUS Inom Kårkulla samkommun är det snart dags att välja kandidater till arbetarskyddsorganisationen för kommande mandatperiod som träder i kraft från och med årsskiftet. Arbetarskyddsfullmäktige i Nyland, Hans Rosenberg, berättar att man redan har inlett lobbandet av nya kandidater, men han hoppas förstås på fler intresserade.

å Hans Rosenberg i slutet av 1990-talet

Hans eller ”Hasse” som han kallas av de flesta

ställde upp som representant i personal-

inom Kårkulla började jobba år 1995 som vårdare

rådet och några år senare i samarbets

på Elovägens boende i Helsingfors och flyttade se-

kommittén handlade det mest om att se

dan 15 år senare till Andelslagsvägens boende, då

till att det fanns tillräckligt med personer på dessa

Elovägens boende lades ner. Idag finns på samma

poster.

plats ett helt nytt boende som hör till Ringvägarnas serviceenhet. Sedan år 2013 har Hasse varit plac-

– Det frågades inte så mycket efter intresse utan

erad på Octavens serviceenhet i Helsingfors.

man raggade upp folk bara för att fylla platserna, säger Hans Rosenberg, Kårkullas arbetarskydds-

– Jag har varit aktiv med förtroendeuppdrag sedan

fullmäktige i Nyland.

slutet av 1990-talet. I något skede var jag också med i ledningsgruppen som personalrepresentant

Idag är situationen en helt annan och utvecklingen har varit påtaglig. Idag finns det inom samkommu-

under samkommunsdirektör Märta Marjamäkis

tid, konstaterar Rosenberg.

nen tre arbetarskyddsfullmäktige, en i varje region. Dessutom finns det två arbetarskyddsvicefull-

Inom arbetarskyddet handlar det mycket om att

mäktige per region. Arbetarskyddet inom Kårkulla

förbättra arbetsmiljön och arbetsförhållandena och

består av arbetarskyddschefen, arbetarskyddsfull-

att trygga och upprätthålla arbetstagarnas arbets-

mäktige, vice för arbetarskyddsfullmäktige samt

förmåga. Hasse berättar att man under senaste år

medlemmarna

arbetarskyddskommissionen,

har satsat speciellt mycket på förebyggande ar-

som är densamma som samarbetskommittén vid

bete, men också på uppföljning. Inom arbetarsky-

Kårkulla. Mandatperioden är fyra år.

ddet går man årligen igenom riskbedömningarna

Vem? Namn: Hans Rosenberg Ålder: 61 Bor: Helsingfors Utbildning: närvårdare Aktuell som: Kårkullas arbetarskyddsfullmäktige i Nyland

och de enheter som har något som ska åtgärdas följer vi upp. Innan pandemin slog till utförde man också en hel del inspektioner. – Då en anställd kontaktar arbetarskyddsfullmäktige berör ärendet ofta något som har en litet negativ klang, det kan handla om utrymmen som inte är ändamålsenliga eller om dålig inomhusluft, ljud-

funderar på hur man ska gå vidare med ärendet eller så kontaktar man fastighetssidan. – Vi har det ganska bra i system idag och får saker och ting omskötta. Nu då vi inte gör fysiska besök på enheterna, räcker arbetstiden till. Men sedan då vi ska visa upp oss på fältet, vilket är viktigt för att personalen ska få ett ansikte på oss och förstå att

problem och så vidare, förklarar Rosenberg.

vi bryr oss, blir det svårt att få tiden att räcka till,

Arbetarskyddsfullmäktige för sedan ärendet vidare

ddsfullmäktige och vice är 10 timmar per region

till arbetarskyddsgruppen där man tillsammans

förklarar Hasse. Tidsanvändningen för arbetarskyoch per vecka. Till arbetsrutinerna hör månatliga 29

ARBETARSKYDDSFULLMÄKTIGE INOM KÅRKULLA

möten där man går igenom arbetarskyddsärenden och Haipro-rapporterna i samkommunen. På grund av epidemin är alla möten idag elektroniska och Hasse säger att han inte ser någon orsak till att de nya kandidater för arbetarskyddsfullmäktige som nu ska väljas för kommande mandatperiod 2022-2025 måste vara stationerade i den region de representerar. Ett högaktuellt diskussionsämne just nu är också virtuella inspektioner. Nu då mandatperioden börjar lida mot sitt slut för den sittande arbetarskyddsorganisationen vid samkommunen är det dags att rekrytera nya, intresserade medlemmar som brinner för frågor kring arbetsmiljön och Hasse berättar att man redan har påbörjat rekryteringen. – Vi har redan börjat fiska efter folk som skulle kunna vara intresserade och vi har några nya namn som vi kommer att ta fram på hösten. Men vi har inte sett ut några speciella poster ännu. Valet går till så att vi kommer in med förslag på kandidater från fackets sida, men vi har inte haft överbud på kandidater, så vi har inte haft desto större val utan så kallade sämjoval. Rosenberg talar varmt för att ställa upp i valet och poängterar att man som förtroendevald inom arbetarskyddet får en bättre helhetsbild av hela samkommunen och lär känna den fina personal som finns inom Kårkulla!

“

Text och bild | Malin Johansson

Vi har redan börjat fiska efter folk som skulle kunna vara intresserade och vi har några nya namn som vi kommer att ta fram på hösten. Men vi har inte sett ut några speciella poster ännu.

KÅSERI

På hallonjakt

Text | Anita Norrdahl Bild | Pixabay

Favorit i repris från år 2011

All glädje utan rotmos är konstlad glädje, säger ordspråket. På samma sätt är det svårt att tänka sig en sensommar utan hallonplockning. I hallonsnår som växer invid skärgårdens stenbumlingar och bland bärtyngda hallonbuskar i solvarma skogsgläntor finns mycket av sensommarens smak och doft.

e österbottniska vädergudar-

Således kom familjen att hallonlös återvända till

na var motsträviga i år. Se-

hemmet i staden. Kassar med smutstvätt i lån-

mesterveckan därstädes bjöd

ga rader packades ur bilen, men däremot inte en

på sparsamt med hallon-

flaska hallonsaft eller en endaste burk hallonsylt

plockardagar. Ett sällsynt ex-

så långt ögat nådde. Sommaren kändes ofull-

emplar av storlommen hade

bordad. Beslöts vidtaga åtgärder, alltså inleddes

rapporterats ligga och mäk-

stora hallonjakten. Den kom att spänna långt över

tigt flyta omkring i ett naturskönt träsk långt inne

en vecka.

i skogen och dit gick färden en av de soligaste dagarna. De andra dagarna var varma, men överhängande åskmoln såg till att skvätta regn så fort man klädde på sig gummistövlarna och förberedde en hallonexpedition.

Torsdag

Hittar en annons i Turun Sanomat och ringer till en hallonodling utanför stan. Presenterar ärendet för vad som visar sig vara en telefonsvara31

Text | Anita Norrdahl Bild | Pixabay

KÅSERI

re. På kvällen ringer en serviceinriktad karl tillbaks

i sin privata mobiltelefon som är kanariegul. Hon

och förtäljer att hallonodlingen tyvärr drabbats av

är strängt upptagen med att planera kvällens be-

mögel som följd av allt regnande. Om en vecka

givenheter med någon okänd person.

har buskarna återhämtat sig med nya friska bär, lovar hallonmannen och vi bokar en plockningstid. I övrigt tycker hallonmannen att det är konstigt med finlandssvenska efternamn på kunder. Alla kunde för enkelhetens skull heta Virtanen.

Tisdag

Ringer upp Maini. Det visar sig vara en dam som närmar sig de 60 och är glad för varje stund av socialt prat. Om hallon sägs det inte många ord.

Fredag

Samtalet domineras av Mainis beskrivning av sin dramatiska ambulansfärd till privatsjukhus. Är eft-

Far på en cykeltur i nejden som motvikt till allt som-

er samtalet väldigt insatt i ryggens anatomi med

marfrosseri i grillkorv och mjukglass. Hämtar andan

kotor, disker och ligament.

intill ett lopptorg och får syn på ett anslag skrivet med prydlig damhandstil: ”Trädgårdshallon till salu. Beställning inlämnas i lopptorgets kassa. ” Kassan befolkas av en svarthårig kvinna i obestämd ålder, med häftig urringning och ett stort, förbindligt leende, (vågar satsa en slant på att hennes favorithobby är karaokesång på kvarterspuben). Vi framför allra hövligast en hallonbeställning. Kassakvinnan som heter Eila lutar sig framåt mot oss och slår ihop sina vackra, långa händer. – Jag kan gratulera er till valet av Maini som hallonleverantör, strålar hon. Maini är noga, renlig och ordentlig (varpå vi för en stund drabbas av den fasansfulla misstanken att hallonförsäljare i allmänhet är tvivelaktiga lortgrisar). - Jag ringer omedelbart till Maini , fortsätter Eila och trycker ivrigt på en mobiltelefon. Jag har en hallonbeställning åt dig! ropar hon i triumf. En dyster röst svarar i andra ändan av luren. - Här ligger jag i ryggskott, ljuder det ur mobilen. Jag måste nog frångå mina principer att aldrig uppsöka doktorer, beklagar sig vidare kvinnan som uppenbarligen heter Maini. Någon hallonförsäljning kan hon inte uttala sig om, återkom i nästa vecka! Jag får hennes direktnummer av Eila, som snabbt tappat intresset för oss och nu passionerat kvittrar 32

Torsdag

Telefonen ringer mitt i potatisskalandet. Maini är på linjen. – Ser dystert ut, det blir nog regn snart, inleder hon och då går det dåligt med hallonplockandet. Men det ordnar sig nog, jag ska tvinga gubben ut i hallonlandet. Har nog inte fått ihop mer än 1,5 liter denna vecka, beklagar hon sig. Vi börjar nu i vårt stilla sinne undra om det är vettigt att vem som helst via anslag saluför sig som hallonförsäljare. I synnerhet om ens bärbuskar producerar hallon med en hastighet av en liter i veckan. Maini lovar i varje fall ringa när våra hallon är färdigplockade.

Fredag

Åker som planerat till hallonplantagen utanför stan. Väldiga areal med buskrader i hundratals meter åt olika väderstreck. En dam med ekorrpigga ögon är den enda som betjänar. För att hinna ta betalt av färdiga kunder och samtidigt visa nya plockare vilken rad de tilldelats ute på hallonfältet, så åker hon cykel. Grästuvorna yr under cykelhjulen, då hon likt en hallonfältens Mika Häkkinen vrålcyklar mellan raderna av bärbuskar. Vi tilldelas en egen rad. Sönerna i familjen anmäler genast noll intresse

för hallonplockning. Vädret är kvavt. De odlade hallonen saknar den distinkta sötma som naturens egna hallon utsöndrar. Vi besluter oss för att plocka så länge tålamodet räcker och sedan får Mainis utlovade hallonleverans komplettera hallonskörden.

blev gårkvällens karaokeuppträdande ett platt fall)? Eila tar hallonburkarna ur kylskåpet. Mängden ser klen ut. Hallonen i sig själva är däremot fräscha och fina. De är plockade med omsorg. Sen kommer överraskningskassen fram. Öppnar den skeptiskt. Överst finns några ringblommor som nickat

Lördag

Börjar misstänka att Maini helt glömt bort vår hal-

lonbeställning. Mitt på dagen ringer dock telefonen. -Vilken bedrövelse! ropar Maini i luren. Vet du vad som hänt! Helt utan lov har barnbarnen varit och

till, därutöver tre frilandsgurkor och en squash. Och sist av allt, en skriven lapp med damhandstil: Nu finns fina potatisar till salu! Vi avstår. Anita Norrdahl

ätit hallonbuskarna tomma. Det blev nästan inga bär över till försäljning. Vill ni ändå ha dem, undrar hon med teatraliskt ynklig röst. Vid detta laget är vi så desperata att få denna bisarra affärsförbindelse avbruten, att vi är beredda att betala fast för tre hallon på bottnen av en kopp. Vi meddelar att vi köper vad som finns att köpa och kommer överens om att hämta den knappa hallonskörden från Eilas kylförvaring. Maini suckar lättad. Därefter sänker hon rösten och skrockar hemlighetsfullt: - Jag har en överraskning åt er. Ni kommer säkert att bli glada över den. Det är för att kompensera hallonen. En riktig present i sommartid! Ni får en extra kasse när ni hämtar hallonen hos Eila. På eftermiddagen deltar vi i ett gardenparty i en mycket vacker trädgård. Vi är djupt tacksamma över att värdparet inte har några hallonbuskar där som skulle störa vår själsfrid.

Söndag

Cyklar till Eila för att hämta den njugga hallonleveransen. Eila är för dagen iklädd blommiga volanger. Hon verkar frånvarande och oengagerad (kanske 33

SOMMARGALLUP

Sommargallup:

Text | Malin Johansson Bild | Privat

Vad är ditt bästa sommartips? Hanna, Korsholm “Att vara ute mycket och motionera. Lyssna på Idas sommarvisa..“

Katarina, Jakobstad

“Mitt bästa sommartips är att Coronan ska fara bort så jag skulle kunna vara mera ut på stan.”

Rebecka, Jakobstad

“Mitt bästa sommartips är att vara ute och cykla med min stödperson, bra musik och att äta pizza och glass i solen.”

Elizabeth, Korsholm “Mitt sommartips är att cykla och gymma ute.”

Jörgen, Jakobstad “Mitt bästa sommartips är att äta glass med jordgubbar i solen. Och kanske en pizza också.”

Pia, Jakobstad

“Mitt sommartips är att besöka Högholmens djurgård i Helsingfors.”

Jonas, Jakobstad

”Det blir nog mest att ta det lugnt i sommar med tanke på pandemiläget i Finland. Jag tycker om att gå i skogen och njuta av tystnaden. Jag tycker också om att röra på mig och cyklar ibland. I Sverige har jag kusiner, som jag har brukat hälsa på”

SOMMARGALLUP

Sommargallup:

Text | Malin Johansson Bild | Privat

Vad är ditt bästa sommartips? Mikaela, Raseborg

“Jag vill tipsa om att alltid passa på att gå ut och njuta då solen skiner.”

Rasmus “Rasse”, Raseborg “Jag vill tipsa om att gå ut och titta på alla fina motorcyklar och tuffa bilar.”

Tom, Korsholm

“Håll gräset i skick, alltså gräsklippning

under sommaren.“

Marlene “Malle”, Raseborg “Jag vill tipsa om ett besök till glasskiosken.”

Kevin, Raseborg

“Jag vill tipsa om att komma ihåg att besöka närståendes gravar då du är ledig.”

Janina, Raseborg

“Jag vill tipsa er om att gå och besöka Raseborgs sommarteater.”

SENIORRUTAN

Text | Zusine Degerlund-Mattsson

Seniorrutan Kårkulla seniorer r.f.

Skoj att vara åldersbetingad! Äntligen har vi kunnat hålla föreningens årsmöte. Tjugoen glada medlemmar träffades 28.4 i Pargas på restaurang Hunger och Törsts uteservering. Vårsolen sken men vindarna var friska, så även vi som var där.

tyrelsen beviljades ansvarsfrihet och omval-

onsdagen i månaden. Den omtyckta vattengym-

des i sin helhet för år 2021. Årsberättelsen

nastiken hoppas vi också kunna återuppta i höst.

var kortare än vanligt då pandemin föranlett

Plats och tid för verksamheterna meddelas i Par-

att flera verksamheter inhiberats. Föreningen har i

gas Kungörelse.

dag 105 medlemmar. Medlemsavgiften fastslogs till 12 € /år. Som föreningens representant till Pargas

Sommarresan till Houtskär som inhiberades som-

Äldreråd valdes Clara Kronqvist-Sundström.

maren 2020 planerar vi förverkliga 18.8 2021. Mer

Verksamheter i regionerna startas så fort det är

person. Bidrag för verksamhet inom de olika re-

möjligt. Kontaktpersonerna i Nyland planerar till-

gionerna kan ansökas från föreningen. Information

sammans med medlemmarna sin verksamhet un-

om telefonnummer till kontaktpersoner finns på

der året. I Pargas hålls månadsmöten den andra

Kårkullas webbsida, likaså ansökningsblankett för

information om resan ges av regionens kontakt-

medlemskap i föreningen.Tack alla ni som deltog i årsmötet. Tack också till Hunger och Törst för fin service i pandemitider. Med anknytning till oss äldre med olika "symptom" har jag de senaste månaderna fått bekanta mig med orden åldersrelaterat och åldersbetingat. Sökte hjälp för ont i knäet och ena axeln, det konstaterades vara ålderbetingat och inte så mycket att göra åt. Då jag ville veta varför mitt ena öga är irriterat och rinner som en vårbäck så var det bara åldersrelaterat, rekommenderades glasögon av optiker då jag har en vanligen åldersbetingad syn. Helt plötsligt började jag höra sämre och en hög ton tog plats i mina öron, mycket besvärande i sällskap. Öronläkaren och audionomen tröstade mig med att visa de åldersrelaterade kurvorna i hörseltestet. Därmed kvalade jag in för hörapparat. Frågade tandhygenisten varför jag får rikligt med tandsten och mina tänder blir gulaktiga hur jag än borstar och putsar. Dricker väldigt lite kaffe och är icke rökare. Nja, det är nog tyvärr ålderrelaterat. Jag har nu accepterat och åtgärdat nästan alla mina åldersrelaterade betingelser. Vet ni vad, med hörapparaten och bluetooth kan jag ta emot samtal och tala i min mobil utan att behöva veta var mobilen är! Likaså behöver jag inte "head phones " när jag vill se/höra videor på mobilen. Det kan ibland också vara lite skojigt att vara åldersbetingad.

Glad midsommar och en skön sommar! 39

Kårkulla samkommun Kårkulla samkommun är en ledande producent av social- och välfärdstjänster i Svenskfinland. Samkommunen upprätthålls av samtliga 33 tvåspråkiga kommuner i Finland. I hela Svenskfinland finns ca 100 verksamhetspunkter och ca 1 000 anställda. Samkommunen ger service åt ca 1 300 brukare och har ett befolkningsunderlag om 250 000 personer. Kårkulla erbjuder service i hela Svenskfinland, från Karleby i norr till Pyttis i öst.

Kontaktuppgifter Kårkullavägen 142 | 21610 Kirjala Tfn 0247 431 222 (växel öppen, vardagar kl. 9–15) fornamn.efternamn@karkulla.fi info@karkulla.fi

kårkulla.fi

4041

Trycksak

0955