Page 1


S e b a s t i a n ö p p n a r. . .

Vad är det som händer? Jag förstår verkligen inte vad som händer. Drömmer jag? Vad är det som sker? Ismete som alltid varit det fiske jag inte verkar kunna lyckas med. Ismete som fått mitt blod att koka, som fått mig att nästan gråta. Min Nemesis som orsakat att jag körde in bilen i en snövall - även om det var mitt fel mest... Nu hände det plötsligt, oväntat och på ett sätt som jag aldrig hade kunnat drömma om. När jag tänker på det känns det bara absurt och jag måste titta på bilderna för att förstå. Jag har brutit ismeteförbannelsen, men det blev inte som jag trodde, inte ens i närheten faktiskt. Bläddra vidare i +Magazinet så ska jag berätta mer... Annars då, händer det nåt? Ja det ser du väl? Ny logotyp pryder vårt första omslag för året, jag hoppas verkligen att ni gillar den, och förlåt för

den gamla, den var hemsk, jag vet. Men det är väl meningen att saker ska förbättras? Vi sportfiskare förbättras hela tiden, utrustning förbättras, kunskapen om våra fiskar förbättras, men vissa saker verkar vara cementerade i oförmåga att förbättras. Eskil Erlandsson är just ett sådant fenomen. Hans ögon må sitta för tätt ihop, men för den sakens skull behöver man ju inte ha tunnelseende, eller? Det är synd om människan, och det är synd om vår lax i Östersjön. Eskil Erlandsson vill oss båda ont, för vi tillåts ju fortfarande äta dioxinförgiftad fisk, och laxfisket fortgår, trots forskarnas varningar. Eskil tror dock inte på forskning, utan förlitar sig istället på att han och de andra kostymnissarna i maktens korridorer, kan gissa bättre än forskarna kan forska. Det är synd om människan, och laxen. Turligt nog finns det de som bryr sig, och kämpar, tack till er!

+Fisheco´s fina bloggtävling är i full gång och röstningen har minst sagt rivstartat! Kämpa på alla ni som är nominerade, det gäller för er att sprida ryktet om er blogg vida omkring, och röstfiska i alla vatten! För er som missat denna tävling kan jag bara hänvis till omröstningssidan. Där finner ni alla de nominerade bloggarna, sen är det bara att frossa! Snart växer sig vårkänslorna starkare, men innan dess så bör man anamma det sista som den riktiga vintern har att ge. Jag fick nyligen en nytändning som heter duga i mitt vinterfiske, det kan jag lova! Resultatet av dessa bravader läser ni om senare i detta nummer, jag hoppas att det inspirerar och skänker hopp till de som tvivlar, så som jag gjorde. Detta nummer är fullspäckat med gött som vi säger i Värmland, så trevlig läsning till er alla!

//

iman W n a i t Sebas


Håll en låg profil!

Revo Premier

Revo STX

Nu presenterar vi nästa generations lågprofilrullar i REVO familjen. • Ännu lägre profil, men ändå samma linkapacitet • Lägre vikt • Kropp och ram i X2-Cräftic™ – korrosionsfritt material

Revo Toro NaCl Revo SX

Napp och Nytt Gäddfisk a favoritru rnas lle!

Revo S

Svartzonker Signature Rods Claes ”Svartzonker” Claesson har nu också, förutom alla beten, skapat 3 predatorspön för Abu Garcia. Väldigt lätta kolfiberklingor, SeaGuide rullfäste och spöringar, toppögla PacBay. Handtag i växelvis kork och gummikork med en mjuk gummibutt längst bak. Finns i spinn 7´ 40-140 g, 8´6” 40-140 g och haspel 8´2” 8-30 g. www.abugarcia.se

I månadsskiftet februari/mars kan du hämta vår nya katalog i en butik nära dig. Som vanligt, sprängfylld med nyheter och spännande reportage.

www.abugarcia.se


DETTA NUMMER

6-13 Vintertrolling i Vättern när den är som bäst...

14-29

56-68 Så mördades min Nemesis En MEGA-fisk som frälste!

Vårt STORA test av ismetespön och rullar!

32-44 Ismetedrömmar i storgäddans rike...

Vi tester tre motorisborrar, vilken är snabbast tro?

Sportfiskarens Mathörna Del 2: Fläsk-kampen!

70-77 Elis fotohörna handlar om att komponera bilden...

46-54

79-85

86-91 Ismeta mörkergösen - Så här gör du för att lyckas...


INNEHÅLLER... Omslagsbild: Sebastian Wiman

92-95 Rödingäventyr i vinterparadiset...

Supersize Gädda - Vem vann 2012 och vad händer 2013?

106-107

110-113 ”Regg-kungen” Andreas Ekfeldt har alla söta arter...

Bobo testar rejäla vinterkläder från Pinewood.

96-105 John Andreé, först ut i betesbyggarporträttet.

109

114-119

108 Supersize Gös - Så slutade 2012 och detta händer 2013

Fishingguide Sweden - Ett företag inom sportfisket.

120-121 BFT Rügen - Fredrik Johansson har testat det!


Hästholmen Blues En vän, en resa och vinterfiske från båt...

Text: Sebastian Wiman Foto: Sebastian WIman & Dan “Bruno” Forsberg


M

ina ögon är irriterade av nattens grus. Jag kan inte sluta gnugga dem. ”Fan”, tänker jag, ”ännu en dag i gruvan väntar...” Gruvan är smeknamnet på mitt extrajobb, på bageriet i Karlstad. Där fångar man inga drömfiskar, det vet jag med säkerhet. Telefonen ringer, det är Dan. Han är på ett sprudlande humör, hans mun sprutar ur sig ord på bred öschöttska. Jag är fortfarande omtöcknad och sömndrucken, hinner uppfatta vartannat ord ungefär. ”Bra vindar nu...”. ”Storlaxarna väntar...”. Luktar skit i lägenheten...”. ”Kom hit vet ja!”. Jag överväger budskapen kort för mig själv. Storlax och skitlukt. Good enough for me. ”Kommer med sjutåget...”, mumlar jag i luren.

”Nu ska du lära dig tycka om trolling, uppfattat?” Kapten Brunos order är inte svår att följa, det är en fantastisk upplevelse på den magiska Vättern!

”Här luktar det väl inte så farligt?”, säger jag till Dan och viftar bort ett gäng nyfikna bananflugor när jag kliver över tröskeln i hans lägenhet...” Vinterkoma... Det har varit en hård tid och allt stressande har tagit ut sin rätt. Jag är en slagen man utan inspiration, utan viljekraft att döva min fiskehunger med ett ”standardmediokert” ismetepass. Det är ju is nästan överallt. Ismete har länge varit min nagel i ögat, pain in the ass, ja en bitterljuv vän kanske man kan säga kort och gott. Engagemanget att stiga upp innan både tuppen och brevbäraren finns bara inte. Snöblandat regn som yr i den nordliga vinden, dubbel-isen som är tjock och täckt av tung blötsnö. Äh, jag sover hellre till tolv, tar en kaffe och en macka och en tupplur på det. Det är vinter. Det är misär. Jag har gått i ide...

En vän, en resa och fiske från båt... Dans uppmuntrande telefonsamtal uppenbarar sig som ett ljus i decembermörkret. En vän, en resa och fiske ifrån båt är en frälsande tanke för en dyster figur som jag. Innan jag hinner komma på andra tankar har jag bokat tågbiljetter till Linköping. Efter några timmar i SJ:s obarmhärtiga våld kan jag slutligen stiga av på perrongen. I tid, något som jag förstår borde bemötas med rungande applåder och hurrarop i dessa dagar. Jag nöjer mig med att otåligt spana ut över parkeringen i jakt på den där röda Toyotan. ”Om du tittar rakt fram så kanske du ser en röd bil”, hör jag en otvivelaktigt bekant röst, med en

tydlig överton av sarkasm, därtill svårt färgad av den lokala dialekten, skandera över parkeringen. Ibland ser man inte skogen för alla träd... ”Här luktar det väl inte så farligt?”, säger jag till Dan och viftar bort ett gäng nyfikna bananflugor när jag kliver över tröskeln i hans lägenhet. ”Nää jag har ju börjat städa lite vet du, men jag hann inte riktigt klart..”, svarar han lite skamsen. ”Det är de här jävla flugjävlarna vet du, jag glömde en sallad i sophinken och åkte bort fem dagar, sen dess blir jag inte av med dem”, fortsätter han. Jag intar soffan, bäddar iordning, och efter en bit mat och någon timmes fiskesnack, somnar vi...


Min första ”godkända” lax och nytt personbästa, 6,5 kilo grann vätternlax.

Hästholmen blues och silvertorpeder... Klockan ringer. Det är inte lika tufft att stiga upp idag och gruset i ögonen gnuggas med lätthet bort. Dan springer som vanligt och letar efter sina kalsonger som han sparkat av sig under natten. Jag är glad att jag inte fått på mig mina glasögon än. När vi till slut fått på oss hela vår uniform, bär vi de två jättelika lastbilsbatterierna och resten av packningen till bilen. Sedan sätter vi av mot Vättern, närmare bestämt Hästholmen. Dan som brukar göra hela den här resan ensam, trailar elegant i båten när vi kommit fram till hamnen. Ute på sjön går det grov sjö som ligger kvar sedan några dagars hetsig nordanvind. Vi

guppar oss fram i den lilla tvålkoppen till båt, och jag bestämmer mig för att vänta med kaffe och smörgås ett tag. Morgonen är otroligt seg och vi guppar otröstligt fram och tillbaka längs ”de heta platsera”. Plötsligt hugger det och vi kan tillgodoräkna oss dagens första fisk, en skaplig röding. Vi får några hugg i tätare följd. Dan landar en grymt fin, lekfärgad öring som självklart får friheten åter, och jag kan till slut drilla vad jag tror är en liten röding. Laxen, som det senare visar sig vara, är loj och gör inte mycket väsen av sig i andra änden av linan. Efter lite sprattel vid båtkanten håvas den och jag kan till min stora förvåning skåda ett nytt personbästa. 6,5 kilo blank

och härlig Vätternlax lurades hela vägen upp i båten. Grymt kul, trots att den gärna hade fått bjudit på lite mer bråk innan den gav sig. Dan drillar en liten pigg lax runt 3,5 kilo, vi får några små rödingar och öringar, sedan är det kväll, mörkt, kallt och dags att fara hem. När vi summerar dagens fiske kan vi konstatera att vi båda två fångat vad som kallas för en ”Grand slam” på Vättern, d.v.s. minst en lax, en öring och en röding. Denna prickiga trio. Totalt har vi landat omkring 15 fiskar gemensamt, och det är inte fy skam, speciellt inte mitt i vintern! Innanför Dans dörr firar bananflugorna vår återkomst... Middag, sen sängen...


Vätterns Greta Garbo... Nja, men en vacker röding strax under tre kilo är det! Tillsammans med öring och lax blev det alltså en så kallad ”Grand Slam”...

I Vättern är det bara tillåtet att ha en krok på varje bete, något som gör det skonsammare att sätta tillbaka dessa prickiga skönheter...

”När vi summerar dagens fiske kan vi konstatera att vi båda två fångat vad som kallas för en ”Grand slam” på Vättern...”


Dag två - film och storlax! Jag passar på att filma lite, mest på skoj och för att slippa hjälpa till med sjösättningen. När vi kommer ut så sitter jag fortfarande med kameran i högsta hugg. Det är väldigt dimmigt kan vi konstatera. Dan sätter ut betena i sjön och förklarar kort hur man ska tänka vid trollingfisket, linlängder, paravaner, betesval osv. Dan är kapten över skutan som han precis byggt om på egen hand. En Crescent 434 som barskrapats invärtes, och sedan fått nymodigheter som kastdäck, frontmonterad elmotor och annat användbart. Det är en kompakt, men ack så väl fungerande design. Jag är imponerad av hur välbyggt allt är. Plötsligt bockar ett spö och första fisken för dagen landas kort därefter, en otroligt vacker röding på knappt tre

”Den är fin den här du!”, utbrister Dan uppspelt samtidigt som han svingar fisken i håven över relingen...” kilo. Huggen duggar inte tätt, men innan man hinner deppa ihop kommer nästa hugg, och nästa, osv. Jag filmar, Dan drillar. Jag tar några hugg också givetvis, men ägnar mig mer åt att pilla på kameran. Exponera upp, exponera ner. Under mitten av dagen skriker en rulle som sitter på ett av riggspöna till, linan forsar ut. Dan greppar tag i spöet och möter ett mediokert motstånd, han tippar på att det är en godkänd fisk, men ingen jätte. Drillen blir dock spännande. Jag har rivit upp den ena djupriggen för att underlätta landningen av fisken, men den går istället med bestämda fentag mot den andra sidan. Jag greppar håven i vilken jag hittar Dans vantar, därefter kan jag konstatera att håvnätet frusit samman. Som genom ett mirakel, som Björn

Dan kan tillgodoräkna sig ett nytt personbästa. 7,2 kilo väger den 89 cm lång Vätternlaxen.


Ett nytt personbästa...

Ranelid kanske hade sagt, så lyckas Dan hålla laxen ifrån de andra djupriggspöna, och jag kan med kamera i en hand, och håv i den andra, landa fisken någorlunda säkert. Fisken är lång och hög! ”Den är fin den här du!”, utbrister Dan uppspelt samtidigt som han svingar laxen i håven över relingen. Vi mäter fisken till 89 cm och 7,2 kilo. För att vara en Vätternlax är den inte direkt välkonditionerad, den har längd för att väga över 10 kilo utan problem. Det är hur som helst en jättefin fångst och vi är båda väldigt glada givetvis. Vi fortsätter fiska, men efter laxen möts vi av stiltje under båten, sjön sover... Några smålaxar tittar

måste firas snabbt...

framåt skymningen in till båtkanten och krokas av på plats. Mörkret faller på fort nu och precis när vi diskuterar att det börjar bli dags att packa ihop, får Dan syn på lite betesfisk på ekolodetsskärmen, och vevar upp den ena djupriggen några meter. Ett välkänt trick i trollingbranschen. Som på beställning hugger det på ett av djupriggspöna och dagens sista fisk, en liten röding krokas av i vattnet. På en frusen perong i Katrineholm... Jag kommer på mig själv le, helt spontant! Jag mår bra. Ibland är allt man behöver en riktig vän, en resa och lite båtfiske mitt under isens härskartid. På tåget tillbaka sitter jag åter i SJ:s våld, jag känner mig

för plötsligt hugger det ju igen!

avslappnad, men jag är lite orolig att laxfiléerna i väskan ska tina upp. Tack och lov fuckar SJ upp med ett tågbyte. Jag och mina laxfiléer får en kylig paus i Katrineholm. En timme senare lämnar jag den frusna perrongen. Tänk att man kunde lita på SJ trots allt! Trogna gamla SJ. Energidepån har varit på laddning och jag känner mig inte lika dyster längre. Faktum är att ett ismetepass plötsligt känns som en helt okej idé trots allt. Jag kommer nog åka till Dan och fiska lax i Vättern igen innan vintern släpper sitt grepp, men sen hägrar vårens intåg med sitt gäddfiske och andra spännande äventyr. Glöm inte bort att ha kul, det gör jag ibland!


Djupriggspöna står böjda inför sin uppgift och kapten Bruno försöker fira med segercigarr, precis så som traditionen bjuder. Glöden vill visst inte riktigt ta sig verkar det som...


I V

Vintertrolling i V채ttern O E D

med Dan & Sebbe

Se den nu!

Klicka h채r!


STORT TEST Spรถn och rullar till ismetet

Text & Foto: Sebastian Wiman, Jan Ohlsson & Tuben Persson


D

et är vid det här laget några år sedan ismete blev populärt i Sverige. Jag minns när min gode vän Staffan Persson nämnde att han hade en jobbarkompis på Tomtebodas postterminal som hette Hasse Nordin. Denne Hasse var en fena på det där med att fånga gädda, och även en och annan gös från isen, och då inte med vanlig angelutrustning. Hasse Nordin hade modifierat sina angeldon och bytt ut den klassiska angelkroken mot trekrok, trimmat spolarna på donen, bytt det gamla ”blåsnöret” mot nylon m.m. ja, Hasse var verkligen vass inom detta. Vi lyssnade och lärde, det var otroligt spännande tider och våra fångster ökade enormt ju mer vi förkovrade oss…

”Hasse Nordin hade modifierat sina angeldon och bytt ut den klassiska angelkroken mot trekrok, trimmat spolarna på donen, bytt det gamla ”blåsnöret” mot nylon...”

Åren fortsatte att gå och nästa steg inom ismetet kom bl.a. från Jörgen Larsson. Han och hans vänner bytte ut det ”modifierade angeldonet” mot egentillverkade korta ismetespön. Nya spöhållare testades och specialpulkor för ismetet började synas lite varstans. Samma tankar och utvecklingsiver fanns även hos oss i kamratgänget och vi lärde genom kontakter och artiklar i sportfiskepressen. Internet var fortfarande i sin linda och hade inte riktigt slagit igenom som informationsbank ännu. Under slutet av 1990 talet och framåt tog ismetet verkligen fart och idag är det ju självklart att både gädda, gös och abborre utmanas med spö och nappindikator från isen så fort det går att ta sig ut. Efter några år började också redskapsfolket att uppmärksamma ismetet och började producera anpassade spön. Sedan flera år finns det speciellt designade spön för just detta fiske, både bra och litet mindre bra sådana. Vi har tagit tillfället i akt och kört stenhårt med ett antal av dessa spön och resultatet kan du läsa om, här och nu. Vi kommer berätta om vad vi tycker är viktigt för att ett ismetespö ska vara bra, både dig som ska välja spö och till våra tillverkare av ismetespön. Det märks att fler och fler

redskapsaktörer börjat snegla på ismetet. Fler spön kommer varje år och de blir verkligen bättre och bättre. Det finns dock två saker som inte alltid är bra men som är ganska lätt att åtgärda. Spöringarna. Generellt har de flesta spön, med några undantag, för små spöringar. Vid ismete är det en klar fördel med stora spöringar, speciellt toppöglorna, dom fryser då inte lika lätt och är enklare att rensa från is och snö. Ringarna får gärna vara av metall eller legeringar dessutom. Så robust som möjligt. Vi pratar inte finlir eller kastlängder, så här gäller bara att de ska klara transporter och lite mer ”släng o däng” än vanligt.

Krokhållare. Det är också relativt ovanligt med krokhållare, dessa behövs verkligen på ismetespön. Det finns inget värre än omkringslängande krokar när man förflyttar sig på isen eller när grejorna ska tas i eller ur bilen. Dessa ska vara monterade på ovansidan av spöet, inte undertill som vissa är… Längd, aktion m.m. är högst personliga preferenser. Hur man vill att dessa ska vara lämnar vi till var man att bedöma själv. Dock ett råd på vägen. Fiskar du med stum lina, flätad, nanofil eller annan sort, så tänk på att spöet då fungerar annorlunda än med vanlig och töjbar nylon. Ju stummare lina, desto mer helaktion i spöet kan vara bra.


BFT Xtream Ice

Om spöet

Längd: 138 cm Längd bakhandtag: 32 cm Antal spöringar: 4 st Typ spöringar: Keramiska, stora ringar Vikt: 170 gram Aktion: Hel Riktpris: 219 kr

Betyg

Drillegenskaper: 8/10 Kvalitet: 8/10 Prisvärdhet: 8/10

Kommentar

Ett ganska långt spö som känns välbyggt. De keramiska öglorna är stora och isar inte igen så lätt. Kanske något styvt för den som fiskar med flätlina, men då den genomsnittlige ismetaren använder nylonlina och fiskar efter gädda, tror jag att detta är ett spö som tilltalar många. Minus att ögla för att fästa kroken saknas.


Abu Garcia Royal Commodore

Om spöet

Längd: 111 cm Längd bakhandtag: 26 cm Antal spöringar: 3 Typ spöringar: Keramiska mellanstora ringar Vikt: 135 gram Aktion: Topp/ halv Riktpris: 179 kr

Betyg

Drillegenskaper: 6/10 Kvalitet: 7/10 Prisvärdhet: 6/10

Kommentar

Funnits på marknaden några år nu och används av många. Gediget och smidigt i konstruktion. Plus för att det syns bra med sin gula och röda klinga. Minus för den stötiga toppaktionen som blir än tydligare med stumlina. Det är dessutom ett relativt kort spö i ismetesammanhang.


Wiggler Hurricane

Om spöet

Längd: 143 cm Längd bakhandtag: 34 cm Antal spöringar: 6 st Typ spöringar: Keramiska, små ringar Vikt: 184 gram Aktion: Hel Riktpris: 149 kr

Betyg

Drillegenskaper: 9/10 Kvalitet: 7/10 Prisvärdhet: 8/10

Kommentar

Nytt för i år. Testets längsta spö, designat som ett litet jerkspö. Spöet är smart nog tvådelat vilket gör det lättare att stuva undan när det inte ska användas. Plus för att det är riktig trevligt att drilla fiska på, speciellt med stum lina. Minus för att ringarna är något för små.


Kinetic Rauma Medium

Om spöet

Längd: 122 cm Längd bakhandtag: 25 cm Antal spöringar: 5 st Typ spöringar: Metall, stora ringar Vikt: 135 gram Aktion: Hel Riktpris: 159 kr

Betyg

Drillegenskaper: 8/10 Kvalitet: 7/10 Prisvärdhet: 10/10

Kommentar

Smidigt spö med stora stryktåliga ringar av metall som inte isar igen. Finns i tre olika modeller: light, medium och heavy. Light har toppaktion och passar till lättare ismete efter gös/abborre/öring, medium är ganska allround, och heavy passar bäst för riktat fiske efter stor gädda.


Viking Pike 120M

Om spöet

Längd: 122 cm Längd bakhandtag: 23 cm Antal spöringar: 5 st Typ spöringar: Metall, stora ringar Vikt: 160 gram Aktion: Halv Riktpris: 119 kr

Betyg

Drillegenskaper: 8/10 Kvalitet: 7/10 Prisvärdhet: 8/10

Kommentar

Det här är ett riktigt genomtänkt spö som passar utmärkt till allt gäddfiske samt gösfiske. Ryggraden finns men samtidigt en hyggligt förlåtande klinga med helaktion som absorberar slag från lite större fiskar. Stora spöringar är bra vid isbildning och det främre handtaget är extra långt och är väldigt bekvämt att hålla i när man drillar fisk. Ett stort plus är också kroköglan som sitter på ovansidan av spöet.


Viking Pike 120L

Om spöet

Längd: 122 cm Längd bakhandtag: 23 cm Antal spöringar: 5 st Typ spöringar: Metall, stora ringar Vikt: 160 gram Aktion: Hel Riktpris: 119 kr

Betyg

Drillegenskaper: 9/10 Kvalitet: 7/10 Prisvärdhet: 8/10

Kommentar

“L” står för “light” i det här namnet, och detta är ett mycket mjukt spö med en regelrätt helaktion. Spöet lämpar sig för fiske efter gös och abborre, för gäddfisket passar “Medium”modellen bättre. Spöet har stora ringar som är praktiska vid isbildning, och ett extra långt främre handtag som är otroligt bekvämt att hålla i när man bänder upp fisk. Ett stort plus är också kroköglan som sitter på ovansidan av spöet.


Shimano Red Pilker

Om spöet

Längd: 124 cm Längd bakhandtag: 34 cm Antal spöringar: 4 st Typ spöringar: keramiska, små ringar Vikt: 200 gram Aktion: Halv Riktpris: 179 kr

Betyg

Drillegenskaper: 7/10 Kvalitet: 7/10 Prisvärdhet: 7/10

Kommentar

Red pilker är en styvare variant av lillebrodern Yellow pilker, och har en klinga som passar bättre för riktigt tungt gäddfiske. Spöet är av modellen halvaktion, men det behövs en del vikt i andra änden för att bocka det ordentligt. Precis som Yellow pilker har spöet relativt små ringar som kan bli ett problem när det blir isbildning. Spöet är ganska tungt och har ett väldigt långt bakhandtag vilket är en smaksak om man vill ha.


Shimano Yellow Pilker

Om spöet

Längd: 124 cm Längd bakhandtag: 34 cm Antal spöringar: 4 st Typ spöringar: keramiska, små ringar Vikt: 200 gram Aktion: Hel Riktpris: 179 kr

Betyg

Drillegenskaper: 8/10 Kvalitet: 7/10 Prisvärdhet: 7/10

Kommentar

Yellow pilker är ett mjukt spö med en förlåtande helaktion. Spöet har funnits på marknaden i många år, och är välkänt bland många erfarna ismetare. Mjuk aktion passar bra till gösfiske och abborrfiske, men också till grunt gäddfiske där ett mjukt spö inte hämmar mothuggen speciellt mycket. Spöringarna är ganska små och spöet är ganska tungt i jämförelse med andra ismetespön på marknaden.


Stoxdal T.N.T Pilker 120

Om spöet

Längd: 120 cm Längd bakhandtag: 27 cm Antal spöringar: 5 st Typ spöringar: keramiska, små ringar Vikt: 206 gram Aktion: Halv Riktpris: 99kr

Betyg

Drillegenskaper: 7/10 Kvalitet: 8/10 Prisvärdhet: 9/10

Kommentar

T.N.T. är relativt styva spö, och även om toppen är ganska förlåtande finns det ryggrad. Detta är ett spö för tungt gädd och gösfiske. Små spöringar betyder problem vid isbildning, ett minus. Spöet tål mycket stryk och är av rejäl kvalitet, en viktig egenskap hos ett ismetespö. Nu finns spöet i en variant med större spöringar, en tvådelad variant, och nästa år kommer det med ännu större ringar hälsar tillverkaren. Bra!


Stoxdal T.N.T. Pilker 127

Om spöet

Längd: 127 cm Längd bakhandtag: 35 cm Antal spöringar: 5 st Typ spöringar: keramiska, små ringar Vikt: 272 gram Aktion: Topp Riktpris: 123 kr

Betyg

Drillegenskaper: 4/10 Kvalitet: 8/10 Prisvärdhet: 6/10

Kommentar

Detta är testets tyngsta och mest hårdnackade spö. Det är rejält nog för att bända upp en traktor som gått igenom isen, och i ärlighetens namn ser jag ingen användning för detta i något gäddfiske eller liknande. Men, håller man på med ismete efter stora salta fiskar, eller båtpimpel på havet, då är nog detta spö plötsligt mer aktuellt. Så för er som utforskar ismete efter havets monster, här är spöet för er!


BFT Hornet 4000

Om rullen

Linkapacitet: 130 m 0,35 Vikt: 340 gram Kullager: 0 Utväxling: 5,3:1 Vev: Dubbelvev höger sida Riktpris: 399 kr

Betyg

Linuppläggning: 6/10 Bromsverkan: 6/10 Räknare: Saknas Kvalitet: 6/10 Prisvärdhet: 7/10

Kommentar

Enkel rulle som saknar räkneverk. Känns hyfsat gedigen och spolen går att ställa så att linan löper av väldigt lätt. Fungerar godtagbart även i kyla. Linuppläggning och broms får klart godkänt. Minus att ”superstopper” saknas, det finns alltså ett glapp mellan spole och vev.


Daiwa Accudepth Plus 17

Om rullen

Linkapacitet: 185 m 0,35 Vikt: 360 gram Kullager: 1 Utväxling: 5,1:1 Vev: Dubbelvev höger sida Riktpris: 1199 kr

Betyg

Linuppläggning: 6/10 Bromsverkan: 7/10 Räknare: Fot Kvalitet: 7/10 Prisvärdhet: 8/10

Kommentar

En trollingrulle i första hand, men som med sin lilla kropp passar ismetet som handen i handsken. Linräknaren i fot fungerar bra, men man måste lära sig att räkna ut längden i meter. Rullen inger en bra kvalitetskänsla där inget glappar nämnvärt i konstruktionen. Dock blir det ett minus att rullen saknar stoppsystem för spolen som gör att den upplevs glappig. Detta är en prisvärd ismeterulle i perfekt storlek.


Shimano Tekota 500 LC

Om rullen

Linkapacitet: 320 m 0,22 Vikt: 435 gram Kullager: 3 + 1 Utväxling: 4,2:1 Vev: Enkelvev höger sida Riktpris: 2899 kr

Betyg

Linuppläggning: 10/10 Bromsverkan: 10/10 Räknare: Meter Kvalitet: 10/10 Prisvärdhet: 6/10

Kommentar

Detta är en överkvalificerad rulle till ismete, den gör ju jobbet briljant, men kostar därefter. Vill man dock skina likt en öppen skattkista full med guld och diamanter när man ger sig ut på isarna, ja då är det inget att snacka om. Rullen är solid, välbyggd, en slitvarg, glappfri och en av de bästa räkneverksrullarna på marknaden idag. För någon som gillar trollingfiske kan detta vara ett bra alternativ att använda även till ismete.


Ambassadeur Classic 5500 LC

Om rullen

Linkapacitet: 220 m 0,32 Vikt: 320 gram Kullager: 2 + 1 Utväxling: 5,3:1 Vev: Dubbelvev höger sida Riktpris: 1399 kr

Betyg

Linuppläggning: 9/10 Bromsverkan: 9/10 Räknare: Fot Kvalitet: 9/10 Prisvärdhet: 9/10

Kommentar

Riktigt bra rulle med pålitligt räkneverk. Kvalitetskänsla rakt igenom med snygg enkel design ala klassisk ambassadeur. Minus för att rullen mäter fot och inte meter samt bara kan fås som högervevad. Man får helt enkelt lära sig räkna om själv till meter. Trevlig storlek på rullen som passar ismetet perfekt, speciellt eftersom det är extra viktigt att utrustningen är liten och nätt när man ska traska omkring i vinterlandet.


5-7 april på Elmia i Jönköping

Sportfiskemässan ger dig försmak på säsongen. En mässa full av nyheter och aktiviteter!

l

Säsongens nyheter

l Europas största mobila akvarium l l l l l l l l l l

Betesbyggargata med kända betesbyggare Dragbassänger och kastbanor Auktion Spännande föreläsningar Edgeflyfishing Competition 2013 – tre grenar – tre kval – tre finaler Hantverkarna Uppvisningar av våra duktigaste profiler Metetorg Flugfiskekurser för nybörjare Fynden

l l l l l l l l l l l

Fiskekändisarna från TV Spöbyggargata – se ett splitcanespö byggas Tävlingar Klubbarna & föreningarna Fiskeskola för barn Möt 20 st flugbindare från världseliten! Skolor Härliga fiskedestinationer i Sverige och världen Fiskemagasinen och deras journalister Coolaste fiskebåtarna Kom och få hjälp med kluriga tekniker i ”Flugbindarakuten”

Anmäl dig till Sportfiskemässans nyhetsbrev och ta chansen att vinna fribiljetter till mässan. Vi lottar ut 25 fribiljetter. Läs mer på: www.sportfiskemassan.se

Öppet: Fredag & lördag 9-18, söndag 10-16 www.sportfiskemassan.se Samarbetspartners

Arrangör

fa S

P O R TI FF OIR SS H KA G EA

A K A D E M I N

SeFF SVERIGES FISKETURISMFÖRETAGARE

”Gilla” oss på Facebook och var med i utlottning av fina priser!


Text: Jesper Lundin. Foto: Jesper Lundin, Marcus Altin och Jonathan Nordin.


äddan är och förblir nyckfull. Den är den mest anpassningsbara jägaren i våra svenska vattendrag och går att finna från syd till nord. Den trivs i allt från hav till små dammar. Det spelar ingen roll om det är grunt eller djupt, om det är en älv eller en sjö. Den finns överallt och kan växa sig stor bara det finns mat. Med en blick i registret bland fångade gäddor ser man hur framgångsrik den är som art. Stora gäddor fångas överallt i landet varje år. Gäddfiske. Det finns inga regler för hur en gädda fungerar. Det går dock att utforma teorier kring gäddans beteende från olika vatten. Extra tydligt blir det när vinterns kalla nätter lägger ett tjockt täcke av is över våra vatten. För många är det en tid av bitterhet. För mig själv är det en ypperlig chans att fånga stora gäddor. Tänk dig en bäcksvart morgon i slutet på december. Isen är fortfarande tunn och snöfri. Det är magiskt att andas den skarpa luften. Känna smaken av den. Att få släpa den tunga pulkan över svår terräng. Att få kliva ut på den sprakande isen är och förblir en av livets bästa stunder. Det är därför jag fiskar, inte bara för fiskets skull, utan för friden som infinner sig inombords. Jag som gäddfiskare besöker varje vinter massor med vatten. Det betyder att jag varje gång behöver tänka i nya banor. Speciellt när jag besöker nya platser. Det grunda isfisket har sina kännetecken, medan det pelagiska ismetet har sina. Gäddorna i respektive vatten drar nytta av olika faktorer och beter sig på olika sätt. Gäddorna jagar olika byten, dem rör sig olika mycket. Allt spelar roll. I den här artikeln ska jag visa hur jag går till väga för att fånga stora gäddor i olika vatten från isen. Grunt ismete. Mycket av mitt ismete sker över relativt grunt vatten,

En kraftig tång är viktigt för en snabb och skonsam avkrokning.


Skönfläckig, guldskimrande och tung. 10,38 kilo är en respektabel vikt.

ibland extremt grunt. Jag har exempelvis pressat upp stora gäddor ur mina hål där vattnet knappt varit 50 centimeter djupt. Det testar ens utrustning och sätter prylarna på prov, grunt fiske är väldigt speciellt. Det är häftigt med stora gäddor som står inne på grunt vatten, där de nästan verkar vara fastklämda mot isen, och de finns ju där av en anledning. Jag tror själv att en gädda har stor fördel i sin jakt på grunt vatten, när bytesfisken kommer in ger det gäddan en maximal fördel. Bytet har svårare att fly och gäddorna kan plana in bytet och fånga det. Detta bidrar till en mindre energiförlust för gäddan i sin jakt. Är det stora byten maximeras energiintaget och gäddan kan snabbare växa sig stor. Oftast finns

det relativt stora byten på grunt vatten, i södra Sverige talas det ofta om braxen och sutare, och här uppe i Umeå handlar det ofta om migrerande fisk, främst lake, en ofta bortglömd näringskälla för stora gäddor. Laken stiger under hösten och vintern upp i åar och älvar för att leka. Finns det fjärdar och sel som bildas i mynningsområdena, ger det gäddan en god chans till enkel föda. Ofta är det grunt vatten som laken passerar, en enkel match för gäddan. Det tas årligen stora gäddor med vikter över 15 kilo i fjärdarna här uppe i mina trakter. Dock är det olika från vatten till vatten, vissa producerar inte alls stora gäddor. Grundförutsättningen är att det finns tillgång till bytesfisk. Finns det dessutom god

syretillförsel är chanserna ännu bättre. Tillflöden som släpar med sig färskvatten, insekter och mindre organismer drar till sig både gädda och byte. Tankar och strategi. Något jag själv ofta funderar kring är varför gäddorna nästan alltid befinner sig grunda områden under vinterhalvåret, även i vatten med större djup. Bortser man från tillflöden, bytesfisken och jaktmöjligheterna, så finns det ju ingen anledning att uppehålla sig på det kyliga vattnet nära isen, eller? Det finns djupare men framförallt varmare vatten runt hörnet. Jag tror det handlar om att gäddorna faktiskt vill hålla sig så nedkylda som


Skymningen är en mycket underskattad tid, våga nöta på in i det sista.


möjligt. Det sänker ämnesomsättningen ytterligare ett steg, några få grader kan ändra gäddans energiförbrukning vilket betyder att gäddorna sparar mer energi. Därför kan gäddor som har tillgång till djupare och grundare vatten, vinter som sommar, växa sig som allra störst. Under sommaren fungerar det tvärt om. Då kan gäddorna jaga grunt och ställa sig djupare för att sänka ämnesomsättningen eftersom att temperaturen är mycket högre på grunt vatten, där vattnet värms upp snabbast. Det verkar som om gäddorna därför har en tydlig strategi i sin jakt, att finna ett bra utgångsposition. Deras placering i förhållande till maten verkar vara allt. När födan är nog nära så utnyttjar den det grunda vattnet och dess snabbhet. Gäddan är fruktansvärt explosiv och utformad för kvicka attacker, men uppfattas i övrigt som passiv. Det blir extra tydligt då jag fiskar med mina vänner som kör statiskt på enskilda platser. De fångar fisk, ganska direkt, men hålen förblir sedan tomma resten av dagen, till skillnad från den som efter varje fångad fisk borrar ett nytt hål, och letar en ny ståndplats för gädda. Det handlar inte sällan om att lyckas träffa fisken i ansiktet. Huggen är ofta omedelbara efter förflyttning, det vill säga om man prickat rätt. Det brukar vara tydligt då det blivit tjockare is och mer snö som verkar göra gäddorna ännu passivare. Det blir extra tydligt när gäddan tar ditt bete och fäller vippan. Den står oftast still. Just därför anser jag att storlek på betet inte har lika stor betydelse som vid fiske över djupare vatten, eftersom det ofta handlar om att pricka fisken. Gäddan tar det som kommer nog nära, oftast. Jag väljer dock helst ett stort bete eftersom många av de stora gäddorna är präglade på det. Försök också vara så tyst på isen som du kan, även när du flyttar spön. Lite vilja och ansträngning krävs för att lyckas med det grunda fisket. Engagemang och energi krävs för att orka borra nya hål och leta ståndplatser.

Att ha god uppsikt över sin utrustning är extremt viktigt.


med större krokar. Lite styrka kan då behövas. Fighten med fisken kan förvisso bli lidande men det är något man får offra. Allt baseras kring val av bete och rådande förhållanden. Det handlar om att vara anpassningsbar för att bli effektiv i fisket. Det är en dålig ursäkt att i efterhand klaga över att man hade för styvt spö. Varianter av mjukare spömodeller går att göra själv, annars fungerar Wiggler Soft väldigt bra. Det är en stor fördel att ha multiplikatorrullar på sina spön, linan rinner alltid ut fint från spolen på dem. I övrigt fiskar jag inte på grunt vatten utan grov nylonlina med en dimension på omkring 0,46 mm. Det blir en rejäl batalj på grunt vatten och linan skaver ofta hårt mot iskanten.

En bild som kan få flugfiskare att blöda ur ögonen. Stora beten kan ibland vara ruskigt effektivt, regnbåge och öring är alltid stekhett!

Det är lite speciellt och fisket kan faktiskt vara lite jobbigt, men det får man leva med. Allt slit brukar till slut löna sig i både storlek och mängd. Eftersom jag skrev att gäddorna är väldigt stilla använder jag därför sällan styva spön när jag fiskar på grunt vatten, eftersom det handlar om hårda mothugg på två meter lina. Styva spön på kort lina är ingen höjdare. Mjukare spön och mindre krokar gör att jag istället fångar fler fiskar. Jag lossar utan

problem krokarna från betet, eftersom det är en sådan kort distans. Jag undviker att räta krokar och att slita lös tackel ur käften på gäddan. Jag har även mycket mer dämpning under fighten då mjuka spön absorberar knyckarna bättre med den följsamma aktionen. Använder man riktigt stora betesfiskar kan man dock göra rätt i att byta till ett styvare spö eftersom det då krävs mer kraft för att nita dit ett bra mothugg

Betespresentation. Presentationen av ens bete är många gånger lite lurigt, så jag brukar utgå från att ta reda på vilket humör gäddan är på. Genom att presentera olika beten på olika sätt kan jag få en liten inblick i hur pass aktiva gäddorna är just den dagen. Jag brukar välja att frilina två av mina betesfiskar medan jag fiskar resten med mycket bly. Utan blytyngden rör sig betesfisken väldigt aktivt och kan simma helt fritt i vattnet. Med mycket bly kan jag trötta ned betesfisken och göra den relativt statisk. Hugger det bra på de frilinade betesfiskarna så vet jag på ett ungefär att gäddorna är väldigt i farten, de jagar aktivt och letar föda. Då hjälper det att mina frilinade betesfiskar rör sig mycket. Gäddan uppfattar aktiv betesfisk i vattnet tack vare sin sidolinje. Det är ett organ som uppfattar även små rörelse i vattenmassorna. Hugger det istället på de nedblyade betesfiskar så kanske gäddorna är väldigt passiva och inte alls i farten. Det kan vara ett tecken på att man ska fiska alla spön med mycket bly på linan. Det finns dock nackdelar med att fiska med tungt blyade betesfiskar på tröga gäddor. När gäddan tar betet och löser vippan, så faller ditt bly rakt ned och blir hängandes


Jonathan Nordin med en massiv fisk p책 dryga 11 kilo.


från munnen på gäddan. Det kan vara en faktor till att man missar fisk. Ett mellanting har räddat dagen många gånger, och med snabba mothugg får gäddan inte någon chans att fundera. Gäddan kan ha en tendens att spotta ut betet, likt gösen. Apropå gösen så går det att mäska även på gäddor vilket jag själv fått bevittna. Mäska är för den som inte vet, att locka till sig gäddorna med fri föda. Doft verkar tilltala gäddorna, i alla fall på grunt vatten. Jag har mäskat med blod från döda betesfiskar som jag sedan hällt i hålen. Det kan vara värt att prova. För den som inte heller provat modernt ismete, är vippor med så kallad klämfunktion ett bra komplement till perfekt presentation. De går att tillverka själv på ett mycket enkelt sätt och gör att fisket blir extremt känsligt, om man så vill. Något man även kan prova, som har fungerat vid grunt fiske, är att fiska utan bjällra. Det kraftiga ljudet från bjällran kan skrämma gäddan. Det ställer dock högre krav på dig som fiskare eftersom du måste hålla bättre koll på dina vippor. Jag har försett mina vippor med en kraftig limklämma som placeras runt skaftet på spöet. Det fungerar minst lika bra med en kloss av trä som man bygger fast med slask och snö, men fördelen med limklämman är att den inte välter när isen är snöfri då den inte behöver byggas fast med snö. Vad fungerar bäst? Så till den stora frågan som hela presentationen handlar om, nämligen själva betet. Är dött eller levande bete bäst? Stora eller små betesfiskar? Vad ger flest hugg och störst gäddor? Själv väljer jag alltid stora, levande betesfiskar. Stora beten syns bäst och verkar tilltala gäddorna på alla sätt. Det handlar också om en mindre energiförlust för gäddan, som jag nämnt tidigare. Det blir extra tydligt när vattnet är kallare. Många dagar har dock små betesfiskar gett stora gäddor, vilket betyder att det är olika från dag till dag. Fast i grunden handlar det nog om rätt bete

Att bygga egna vippor är standard i dagens läge. Funktion och synlighet är A och O.


på rätt plats. Dött bete tror jag kan fungera bra vid grunt fiske. Det känns som ett naturligt scenario att gäddorna faktiskt kan hitta döda byten på botten där. Detta till skillnad från det pelagiska fisket, där jag inte alls tror att det hör till gäddans natur att finna kringflytande byten. Det finns dock inga korrekta svar. Pelagiska storgäddor. Vi hinner knappt få ut grejerna innan det smäller. Metodiskt dras linan ut från rullen. Den försvinner i ett makligt tempo åt sidan, det ser stadigt ut. Jag spänner upp linan och gör ett hårt mothugg. Det blir stumt. Efter någon sekund börjar det gunga tillbaka. ”Helt sjukt”, utbrister Andreas. Jag nickar instämmande. Gäddan rusar några meter och stöter tungt. Snart uppenbarar sig en fläckig bredsida under hålet. ”Den väger garanterat över 9 kilo”, säger Marcus. ”Den ser onekligen stor ut”, svarar Andreas. Jag kan bara hålla med. Gäddan är stark och tar ytterligare några meter lina i en kraftfull rusning. Den rullar och kränger, men snart ligger en stöddig gädda på isen. Hon väger 11,02 kilo och är en fet fisk med sina 107 centimeter. Vi tar några snabba bilder innan vi styr ned henne i hålet igen. Hon vinkar adjö och vi tackar artigast för besöket. Svårlästa gäddor. Frivattenslevande gäddor som är i ständig rörelse är svåra att läsa, men också svåra att finna. Det handlar ofta om stora vattenvidder och få gäddor, dock stora gäddor i många fall, den lurigaste sorten, men hur ska man finna dem? Var ska man leta? Det handlar om att få en inblick i hur gäddorna rör sig. Genom att sommartid besöka vatten och se hur djup och bottenskikt ser ut kan man dra nytta av det vintertid. Att via plotter och GPS markera ut grundflak och djuphålor är nyckeln till ett lyckat fiske. En sjö där jag fiskar samlas det stora mängder sik

En chockstart efter bara några minuters fiske. 11,02 kilo och 107 centimeter osar om goda jaktmöjligheter och en ljus framtid.


med vass och gräs. En plats som under våren besöks Snabb mätning, vägning och flitigt av lekande gäddor. Att fiska kring branterna fotografering är och förblir ett utanför lekområden kändes som en bra idé. Från måste för ett fortsatt trevligt fiske. första solljuset till det absolut sista handlade det om löpning från hål till hål. Gäddorna verkade ha parkerat utanför lekområdena tidigt innan leken, men det handlade om mindre fisk i allmänhet. I skymningen fick vi dock ett fäll på en pelagiskt placerad mört. Det var en stark gädda på drygt 11 kilo, alldeles svulstig av rom. I grund och botten handlar det alltså om att veta vad gäddorna kan dra nytta av. Var dem placerar sig under olika tider på året, och att skapa sig en bild över hur gäddorna fungerar. Det kan som tidigare nämnt handla om lekfisk eller fisk som letar föda. Fiskar du dock över tomma, blanka bottnar där gäddorna är placerade runt stim av betesfisk kan ett ekolod vara till god hjälp. Genom att loda efter stim med betesfisk får man en chans att prickfiska efter enskilda individer. Vilka platser som är bra kan variera väldigt kraftigt, det kan röra sig om allt från djupa rännor till kuperade bottnar. Bytesfisken, i det här fallet, är också i behov av föda. Plankton och mindre organismer styr deras rörelse. Även temperatur och skydd mot rovfiskar kan spela stor roll.

under höst och vinter. Sikarna i sin tur samlas vid stenkistor och grundtoppar för att dels söka skydd men också mat i sin tur. Att siken även leker sent på hösten just vid stenkistor och grund är ingen nackdel. Gäddorna är då inte sällan långt borta. Jag och mina vänner har på väldigt få pass fångat många stora gäddor och haft en exceptionell medelvikt. Ett grundområde som kliver upp från stora djup skapar goda näring och fortplantningsområden för siken. Första försöket på dessa stora gäddor som jagar pelagiskt resulterade

Vilken utrustning? Jag använder oftast helt annan utrustning till det pelagiska fisket gentemot det grunda. Eftersom det är helt olika fisken så anpassar jag mig därefter. i den tidigare nämnda fisken på 11,02 kilo. Fisken När det kommer till det pelagiska fisket har jag högg på kanten till en stor stenkista över några uppfattningen om att gäddorna jagar extremt meter. Några dagar senare kunde vi registrera in ytterligare två fiskar över 11 kilo. Det handlade om få mycket med synen. Det klara vattnet skapar god sikt för gäddorna, därför känns det väldigt viktigt att hugg men också stora fiskar. placera något som uppfattas lätt i gäddans synfält, t.ex. en stor betesfisk. Den stora betesfisken har den Andra platser. I en annan sjö vi besökte för något år sedan handlade fördelen gentemot den mindre, att den upptäcks på längre avstånd på grund av sin storlek då den får en det om pelagiskt placerade gäddor som väntade bredare profil. Den rör sig också mer och är mycket på islossning. Sent på säsongen, med murken is uthålligare. Slutligen attraherar den även större och varmt väder fiskade vi kring en stor sandplatå


Filip med en fin gädda från den absolut första isen. Gäddan högg några decimeter över botten på fem meters djup.


Jonathan med en fin gädda på drygt 9 kilo.

gäddor, det betyder en mindre energiförlust i jakten. Att den stora betesfisken i sin tur syns så bra som den gör betyder att du kan presentera den högt upp i vattenmassorna. Du kan fiska den en meter under isen och ändå veta att den syns bra, betesfisken syns till och med bättre desto högre upp den är. Jag har haft stor framgång med stora sikar och regnbågar. Bra sikt för gäddorna innebär också att de emellertid kan vara skyggare. Jag brukar därför fiska med tunnare lina och tunnare tafs än vid det grunda fisket, detta för att maximera mina chanser att lura gäddan. Även här handlar det om att våga

prova. Vill jag fiska min betesfisk på ett bestämt djup behövs det bly för att hålla den på plats, och det har ju som sagt sina nackdelar. Tveksamma gäddor kan skrämmas över blytyngden som dinglar i vattnet, så det finns både för och nackdelar. Taktik och tro. Vid det grunda fisket är jag väldigt mobil och flyttar mina spön, men när jag fiskar pelagiskt är jag statisk. Jag vet att mina beten syns och att gäddorna rör sig, förr eller senare finner en gädda mitt bete. Det handlar om tro och tålamod. Att i sin tur placera

Inte riktigt 10 kilo, men den duger gott och väl.

sig så bra som möjligt hör ju till, det ska kännas rätt. Välj ett område som verkar intressant och se till att du täcker så mycket vatten åt olika håll som möjligt, det kommer gynna dig i längden. Ibland handlar det därför om stora distanser, så vippor som syns tydligt på lite avstånd är ett måste. Jag använder fluorescerande innebandybollar, men det mesta fungerar. Kraftiga bjällror är inget att tveka på, det behövs. Jag brukar dock inte ta för stora avstånd eftersom det kan innebära att jag inte hinner dit i tid för att göra en vettig krokning.


Djupkrokningar vill man undvika för att skydda gäddorna från allvarliga skador. När det kommer till spö och rulle är räkneverksrullar det bästa man kan få tag i, då vet du exakt vilket djup du fiskar på. Nog för att det är lite av en smaksak, men jag brukar försöka använda lite kraftigare spömodell till det pelagiska fisket. Det brukar bli längre distanser i mothuggen, lite ryggrad behövs men inte så det blir stelt. Det krävs balans för att kompensera både mothugg och drillningsegenskaper. Wiggler har billiga och bra modeller. Du känner själv vad som fungerar. Avslutningsvis. I övrigt har jag alltid med mig en stor tång för snabb avkrokning. Jag har även med mig en plastad matta och vågnät. Hantera fisken med stor respekt och gör det fort, undvik all onödig påfrestning. Glöm inte måttband, en pålitlig våg samt en kamera. Något som kan vara till god användning är en karpsäck. Är du ensam vid fångsten av en stor gädda så fungerar det att säcka den genom isen, bara det inte är för tjock is. Det är dock väldigt onödigt att säcka en fisk om det absolut inte behövs. Ett komplement till karpsäcken är en stor pulka som fylls med vatten. Glöm givetvis inte borren med en diameter av minst 200 millimeter. Något som jag rekommenderar är att använda en bag för att transportera dina spön i, du kan då ha upptacklade spön från kvällen innan redo och i tryggt förvar utan att linor och annat tar skada. Isskopa, lod och andra mindre prylar får också plats där. Känns det dyrt med en bag anpassad för just ismete, fungerar en bag för innebandyklubbor minst lika bra. Jag brukar även försöka ha med mig en bekväm stol, och ett vindskydd samt lite ved är guld värt. Varma kläder är givetvis en stark rekommendation. Njut även av fisket! Tillsammans med dina närmsta vänner blir dagarna på isen alltid bra, med fångst eller inte.

Är du usel på att göra eld så snåla inte på tändvätska, till och med is kan brinna då...


Vi testar tre motorisborrar – Normark – Abu – BIOS

Text: Jonathan Jansson Foto: Sebastian Wiman


Tre borrar under luppen Har du gått i tankar om en motordriven isborr till vinterns jakt på de stora predatorerna? Snabbt och utan ansträngning kan 250 mm stora hål borras, borras och åter borras. Ingen svett, inget stånk eller stön. Däremot blir plånboken ett stycke lättare och funderingarna är många innan ett beslut kan tas. Här tänkte vi på +MagazineFishEco dra vårt strå till stacken. Jonathan Jansson har testat de tre motorisborrar vi vanligen ser i svenska sportfiskebutiker. Skillnader, fördelar och nackdelar har trätt fram ute på Värmlands tjocka och mytomspunna isar. Funktioner som har granskats är bland annat motorns vikt, montering av spiralen, hur lätt motorn startar, arbetsergonomi, utformning och placering av reglage samt givetvis hur mycket kraft motorn borrar med. Vilken motor forcerar snabbast en normal midvinteris om tre decimetrar? Givetvis tog vi tiden! Alla tre modeller har bestyckats med spiral och 250 mm skär från Mora. Samtliga motorer har körts på alkylatbensin för tvåtaktsmotorer med 2% oljeblandning (1:50).


Lazer (Normark) Lazer utmärker sig direkt med sin låga vikt på 5,8 kg. En skillnad som inte märks väl lastad på pulkan men direkt känns i handen. För enkel transport plockas motor och spiral isär genom att ta bort två bultar. Något som snabbt utmärkte sig åt det sämre var att både choken och bensinpumpen sitter placerade på motorns undersida, helt utom synhåll. Att känna sig fram med varma och tjocka handskar kan vara svårt och frustrerande, speciellt då choken i regel behövs användas vid kallstart. En bra placering har däremot motorns stoppknapp som sitter lätt åtkomligt för den högra tummen intill gasreglaget. Med gasreglaget samt dess spärr intryckt tränger sig borren ned genom isen tämligen enkelt trots testets lägsta antal hästkrafter (1,3). Dock skulle det inte vara fel med mera kraft då det 250 mm breda skäret får kämpa och även emellanåt stannar till i den tjocka isen. När motorn pressades och flera hål gjordes i snabb följd kändes det även tydligt att det blev varmt kring gashandtaget samt att små mängder bensin/olja sipprat ut. Om skäret fastnar och när man bryter igenom isen växlar motorn till friläge tack vare dess planetväxel. Detta gör att det inte blir några större obehagliga ryck när isen bryts eller att man snurrar runt på isen med skäret fast i isen. Slutligen är det smidigt att det går att justera vinkeln på handtagen efter eget tycke och smak. Tid testborrning: 11,5 sekunder. Rekommenderat pris: 8295 kr med 250 mm spiral. Helhetsbetyg: 6,5/10


Två bultar behöver sällan efterdras.

Stoppknappen sitter smidigt placerad inom räckhåll för tummen.

Lazer är den enda borren med spärr för gasreglaget.

Fattig på kraft men lättast att bära runt på.


Hitachi DA200E (Abu) Bidraget från Hitachi väger in på 7,9 kg plus adaptern som sammanfogar spiral och motor. Med denna adapter blir oundvikligen ekipaget ett stycke längre i monterat skick vilket är bökigt vid packning. Positivt för packningen är dock att det endast är en bult för att montera isär borrspiralen från adaptern. För att undvika glapp och vobbling måste man dock i högre grad efterdra denna ensamma bult än om det hade varit två. Höjden kombinerat med utformningen av handtagen gör att det i mitt fall (183cm) blir tungt att lyfta upp borren hela vägen ur hålet. Motorn har en funktion som heter S-Start som enligt uppgift ska göra det 30-50 % enklare att starta motorn. I procent är det svårt att bedöma men absolut, det behövs inte mycket kraft för att dra i snöret och starta motorn. Gällande reglage sitter choken mycket bra placerad där man enkelt ser och når. Bensinpumpen något sämre men inom både syn och räckhåll. Gasreglaget som sitter under det högra handtaget kan upplevas som svårt att släppa när man samtidigt måste hålla i borrens vikt när man bryter igenom isens underkant. Något störande är också att stoppknappen inte automatiskt går tillbaka till körbart läge. Med sina 1,6 hk är det dock inga problem att snabbt borra många hål i tjocka isar. Tid testborrning: 9,5 sekunder. Rekommenderat pris: 7790 kr med 250 mm spiral. Helhetsbetyg: 6,5/10


Spiral och motorn sammanfogas med denna adapter.

Lyfta i eller över axelhöjd? Nej tack.

Choken är den enda i testet som både syns och nås enkelt.

Gashandtaget är svårt att släppa när man greppar kring handtaget.


Solo (Bios) Solo från Bios är tyngst i testet med sina 8 kg. Motor och spiral länkas enkelt samman med endast en bult. Även här behövs det efterdras om man borrar många hål för att undvika glapp och vobbling. Choken sitter placerad i nedre framkant på motorn där man enkelt kan justera reglaget trots att det är svårt att se. Bensinpumpen är mycket bra placerad där man både ser och enkelt kan nå den. Gasreglaget som är utformat som en tumtangent kan uppfattas en aning nätt och skör. Dock så fungerar det ypperligt och man kan med god känslighet variera motorns gasläge samt släppa det snabbt när man har forcerat isen. På gasreglaget sitter även stoppknappen. Motorn upplevs som riktigt kraftfull och inte förvånande besitter den flest hästkrafter (2,0) av alla borrar i testet. Trots detta är den riktigt enkelt att starta, både gällande det fysiska motståndet i startsnöret samt det faktum att choken aldrig har behövts nyttjas under testet. Tack vare en knapp för dekompression behövs nästan ingen kraft alls för att dra runt startsnöret och få igång motorn. Tid testborrning: 8,9 sekunder. Rekommenderat pris: 4499 kr med 250 mm spiral. Helhetsbetyg: 8/10


Den ensamma bulten kan behöva efterdras.

Med sina 2 hk var Solo snabbast i testet.

Stoppknappen vid greppet är lätt att nå med tummen. Knappen för dekompression gör att startsnöret går runt helt utan ansträngning.


Sammanfattning: Vikt: Med ca: två kilo mindre än de andra är Lazer rätt för den som inte vill lasta eller bära tungt. Montering: Två bultar för Lazer medan Solo och Hitachi använder sig av en bult till spiralen. Start: Solo är överlägsen, Hitachi god tvåa medan Lazer är både trögast och beroende av chooken. Reglage: Bra överlag på Solo, men både ris och ros för Lazer och Hitachi. Kraft: Solo (2 hk) är starkast, Hitachi (1,6 hk) därefter och på tredje plats finner vi Lazer (1,3 hk). Ergonomi: Hitachi har en otymplig höjd, Lazer har vinklingsbara handtag och på Solo sitter handagen varken för högt eller för lågt. Övrigt: Bulten mellan spiral och motor kan behöva efterdras för Solo och Hitachi.


SUPERSIZE Nordens längsta predatorer

GÖS

Anmäl dina gösar över

90ochcm vinn fina priser... 2013


Nemesis Så mördades min

Text: Sebastian Wiman Foto: Dan “Bruno” Forsberg, Elis Wessmark & Sebastian Wiman


S

”Sitt still nu grabbar” gastar Dan med sin breda öschöttska. Vi sitter så stilla vi bara kan medan vattnet i hot-tuben blir allt hetare. Kamerans fjärrutlösta blixtarna går av, sedan blir det svart igen. Kaminen bakom trätunnan frustar likt en masugn i Mordor, ni vet det där stället i Sagan om ringen? Ur skorstenen på taket skjuter det ut eld, som en svetslåga fast gul-orange. ”Herregud vad han eldar på den där Johan”, säger Tommy och häver sig upp på kanten av träkaret. Värdshuset i Edsleskog i Dalsland ägs av Holländaren Johan Postma med familj som köpte värdshuset 2008. Här blir vi som vanligt varmt omhändertagna med fantastiskt god mat, dryck och hot-tuben som Johan eldat i medan vi var ute på isen och fiskade. Ismete som alltid varit min Nemesis. Plötsligt blev det min frälsning... Men låt mig ta det från början... Team Mosbrickas äventyr. Jag tillhör sedan några år fiskesällskapet, ”Team Mosbricka”. Vi är nu sex medlemmar som lyckats slita oss från verklighetens bojor för en helg tillsammans. För en gångs skull är resan hyggligt välplanerad. Med några få undantag förstås. Det ska inte vara helt glappfritt, det stör den kosmiska balansen. Vi reser tidigt från Karlstad. Jag och Dan sitter i bilen och pratar om våra förväntningar för helgen. Vi är inte några stora fans av ismete någon av oss, men konstaterar att vi nog kommer få en bra helg trots att vi ”måste” ismeta. Faktum är att vi unisont ser fram emot själva fisket med en överraskande entusiasm. Vi har scoutat kartor, pratat med folk och hittat några ställen att välja på där vi kan fiska. Framme vid Edsleskogs värdshus där vi ska bo, möts vi av Johan Postma, denna glada holländare. Efter en snabb kaffe vinkar vi adjö och packar vi oss iväg mot sjön. Väl framme är det är en armada med ismetepulkor som släpas fram över den snötäckta isen. Någon säger snorkigt att min pulka ser lätt underdimensionerad ut. Jag fnyser till svar.


”Den var billig och välter lätt” mumlar jag. Det är för övrigt kul med avståndsbedömning på isen. Det vi på kartan hade uppskattat skulle vara en lagom promenad, visar sig behöva två vilopauser. När vi kommer fram har vi krängt av oss jackor och annat värmande. Svetten lackar. Glömde kaffet och toknollade... Som vanligt är kampen om att få ”pole position” igång innan pulkorna hunnit stanna. Vilt borrande påbörjas till höger och vänster, till norr och söder. Fram och tillbaka springer vi som små flitiga ompalompas. Ni vet de där små läskiga gubbarna

i Kalle och chokladfabriken. Alla spön ute, första fisken uppe - en snipa för övrigt - och nu kan ”Sportfiskarens mathörna” börja. Det är dags för det som Elis och ”Satan” kallar för ”första sittningen”. Kol i grillen, sedan börjar det prasslas med korvpaket och fläskförpackningar. ”Nu ska vi väl ha en kopp riktigt kok-kaffe också?” säger jag och börjar rota i packningen efter min snart insotade kaffapanna. Jag hittar den inte. Den ligger kvar på rummet i värdshuset där vi dumpat onödig packning. De sura minerna i lägret säger allt. Det var ju jag som sa att det inte behövdes några termosar med kaffe, att jag skulle fixa detta på det ”riktiga sättet”. Med ”Quiz-

kampen” i full gång på telefonen börjar jag den oinspirerade vandringen tillbaka, i samma spår som vi gjorde på hitvägen. När jag efter en lång stund kommer tillbaka med kaffepannan till sjön, är fläskkalaset i full gång. Jag vann en quizmatch mot ”Piluttaplutt” på tillbakavägen vilket gjorde vandringen aningen lättare, men nu vill både jag och de andra ha kaffe innan morgonen blir förstörd. Vedträden brinner redan och kaffet blir snart klart. Livet kan börja. En dag som startar utan kaffe är en utomordentligt dålig dag. Det vet de flesta...


Under dagen har vi roligt. Vi är ett ganska okomplicerat fiskegäng som för det mesta har väldigt trevligt tillsammans. Idag är inget undantag. Fotografering är ett gemensamt intresse för några av oss, så vi fyller snabbt på våra minneskort med diverse kreativa kompositioner. Eftersom Tommy är snyggast får han ofta stå modell, men han klagar inte. Nyblivne medlemmen Robin är flitig och går ofta omkring och isar ur sina hål, en taktik som renderar dagens största gädda, en femkilos ungefär. De andra får också några små gäddor, jag tror vi summerar fyra totalt. Mina mörtar är helt oberörda och har inte ens signalerat för spänningens skull under dagen, men så är jag ju van att det är med ismete. Jag är helt ärligt inte bitter. Inte längre. Jag har accepterat det. När det börjar skymma packar vi ihop och påbörjar den långa vandringen tillbaka. Masugnen från Mordor... På värdshuset väntar middag, älgsvanssoppa. Har älgar ens en svans? Soppan som Johans fru lagat är utsökt och när det går upp för Dan och Robin att detta bara var förrätten så börjar de skruva på sig. ”Då hade jag ju inte behövt äta så mycket bröd” säger Dan besvärat. ”Jag är redan proppmätt” säger Robin, precis när Johan kommer in med varsin tallrik med potatisgratäng och baconlindad fläskfilé. Jag kan lova att vi alla var mätta så det räckte. Efter maten stundar helgens höjdpunkt, eller det vi anar skulle bli det, nämligen bad i hot-tub nere vid sjön som ligger bakom värdshuset. I tunnan är det säkert 60 grader varmt och det sticker i skinnet när vi sakta kliver i. Dan är fullt upptagen med att föreviga det hela till en av sina legendariska bilder, han är ju ett fotografiskt unikum. Han är ett unikum i alla andra avseende också ska jag tillägga, men på ett bra sättet för det mesta. Elis som länge sneglat neråt sjön säger plötsligt, ”Nu är det väl ändå dags för ett bad i vaken?”. Vi har sumpat vår mört i en stor vak i isen som Johan sågat upp under dagen.


Tanken var att vi skulle göra mörtarna sällskap och förevigas i Dans fullformatssensor. Herr Fotograf skyndar ner till vaken och ställer noggrant ut sina blixtar, och ropar sedan att kusten är klar. Jag och Elis lämnar omgående det väldigt varma vattnet i träkaret, trippar nerför trappan till sjön, och vidare mot hålet i isen. Blixtarna börjar smattra i samma stund som det iskalla vattnet får kontakt med

bar hud. Det är en märklig upplevelse, inte helt obehagligt till en början, för att sedan övergå i en intensiv smärta. Vi springer efter doppet uppför trappan igen, och kliver sedan ned i den varma tunnan igen. Värmen är både skön och smärtsam. Det blir tre till bad i vaken efter det. Dan släpper kameran till Tommy och är med på det sista badet. Life is good. Vi sover gott den natten...


Dagen min Nemesis mördades... Efter en god natts sömn vaknar vi och sätter oss vid frukostbordet. Johan har varit vaken ett tag, kokat ägg och bakat av bröd. Nu sitter han med bokföringen tror jag. ”God morgon grabbar” hojtar han från soffan. Han kan överraskande bra svenska redan. Frukosten är rejäl och innan vi drar iväg på dagens fiske dubbelkollar jag så att kaffepannan är med. Det är den. Bilarna kör iväg och dagens äventyr börjar. Vi har lite svårt att orientera oss efter nattens snöfall och kör till slut fel. Tre bilar står nu stilla några kilometer in på en oplogad skogsväg mitt ute i ingenstans. Vi kommer inte fram här. Vi måste backa. Hela vägen tillbaka. Vi spiller dyrbar tid... Efter många stela nackar och nära-diket-upplevelser kommer vi ut till korsningen. Där har vi ett team-

möte och lägger om planen. Nya destinationer pekas ut på kartan och vi sätter oss i bilarna igen. Det är alltid bra att ha en plan B och en plan C. Till slut kommer vi fram till den nya fiskeplatsen. Tur, här finns det till och med möjlighet att parkera. Många vatten i dessa trakter har en intressant artfauna. Gädda, abborre, sik, siklöja, nors och öring är några av de arter som samsas i flera av sjöarna i Dalsland. I vattnet vi fiskar i finns nästan alla dessa, och storväxta exemplar har noterats genom åren. Sägs det. Faktum är att inte många fiskar i de här sjöarna. Många vatten ligger nästintill orörda, så när på någon gubbe som pimplar lite abborre och sätter några angeldon om vintern. Tittar man på en karta över Dalsland så ser man snart hur många nästan orörda små vatten med potential det finns där. ”Det är ett paradis”, som Johan brukar säga.

Kampen om pole position börjar igen. Med koncentration och frenesi bestyckas isen med hål efter hål. Jag måste säga att jag inte är så taggad med tanke på gårdagens fiasko, så jag låter de andra borra sig trötta innan jag i lugn och ro väljer ut vart jag ska fiska. Det är mycket spön på grundare vatten så jag satsar allt på att fiska över de djupare områdena. När alla spön är apterade och klara är det dags att gör lite kaffe. De andra har snart fångat några små gäddor. Faktum är att de springer på fäll stup i kvart, efter kommer jag med en avkrokningsmatta och sånt där som behövs. Mina mörtar är det ingen som ser åt. Jag är van. De andra har huggsexa och landar nästan tjugo gäddor sinsemellan. Jag har inte haft en nervös betesfisk som ökat pulsen ens. Men så händer det...


Jag ligger i en prekär ställning på isen och fotograferar några av de spön som jag testat. Trots att det är mildväder blir jag lite kall av att ligga där på isen och kräla, men det måste göras. Plötsligt hojtar Tommy, ”Fäll!”. Efter en kort förvirring inser jag att det är på mitt spö längst ut det flaggar. Med kameran runt halsen och en blixt i handen springer jag mot spöet. När jag kommer fram ser jag hur linan viner av spolen i ett rasande tempo. Jag ställer ner kameraprylarna och fattar tag i spöet. Jag tar ett vevtag och möter direkt kontakt i mothugget. Fisken simmar nästan fast sig själv kan man säga. Vi gläds åt att jag brutit den långvariga ismetetorkan. Ska det bli en tröstsnipa även till mig alltså? Alla är samlade runt hålet, fisken som dragit ut på en lång tur känns inte som en jättestor fisk. Den beter sig dock inte som en vanlig gädda. Jag påpekar för de andra att det känns konstigt, jag har ingen kontroll, men den känns inte så tung heller. Märkligt! Fisken gör några korta men kraftfulla rusningar, bromsen får jobba på min trogna ambassadeur. Efter några minuter är spänningen nästan så kompakt att man kan äta den med kniv och gaffel. ”Men vad är det här?” utbrister jag när jag inser att den bråkiga fisken vägrar att ge upp. Det är ingen snipa i alla fall, men kanske en bättre gädda tippar vi. Elis som står nyfiket lutad över hålet ser något som kommer swischande förbi i hålet. ”Vafan, va var det där, va snabb den var!” utbrister han uppspelt. Dan sitter på huk bredvid hålet, beredd att landa, vad det nu är som lurar under isen. Flera gånger kommer tafsen i hålet som svämmar över med vatten underifrån, sedan drar fisken igen. Plötsligt ser Dan något, en brun prickig fisk, och den är stor! Han fullkomligt vrålar, rätt ut! ”Det är en öring, det är en jättefin öring!”. Jag ser den också nu, en hane med lekkrok, och den är inte bara stor, den är enorm... Den groteska fisken börjar bli trött, men som en öring ofta gör, så bråkar den in i det sista och vägrar


komma upp genom hålet. Till slut får Dan kavla upp ärmen på jackan och hämta upp megaöringen med ett gälgrepp. När han drar upp den på avkrokningsmattan går hela rörelsen som i slow motion. Antagligen inte alls, men för mig gjorde den det. Det är en brunöring av sällan skådat slag. Vi skriker alla rakt ut och glädjen som vi alla delar under detta ögonblick kommer jag ta med mig i graven, det är ett som är säkert. Det är kramkalas samtidigt som vi hela tiden häller vatten på det vackraste monster jag sett i hela mitt liv. Vi mäter med noggrannhet fisken till 105 cm och väger den till helt galna 9,62

kilo! Aldrig förr har jag hört om något liknande. Detta är med stor sannolikhet en vild brunöring på 105 cm och 9,62 kilo, som fångats på ismete, av mig. Min Nemesis har gett upp, kastat in handduken. Min längtan efter trevligt umgänge, god mat och kanske en gäddslips, hade krossat tålamodet hos min värsta fiende. Ismetet är besegrat! Jag är lyckligt lottad att fått vara med om denna fisk, men större ändå är det att dela den glädjen med mina kamrater i ”Team Mosbricka”. Utan dem hade glädjen varit en tusendel så stor. Det vi gör, det gör vi tillsammans. Vi delar dessa stunder, vi gör det tillsammans. Alla fick vi

minnen för livet den här helgen. Minnen som gör det lättare att återgå till vardagen. Tack till Johan Postma med familj för en grym helg i Edsleskogs värdshus. Jag kan rekommendera er som vill ha en skön helg med polarna att besöka Johan och hans värdshus. Det finns massor av fiskevatten i närheten och servicen på värdhuset är outstanding! Nu ska jag gå och lägga mig på soffan och drömma mig tillbaka. Tillbaka till Edsleskog. Till badtunnan och isvaken. Till min Nemesis sista andetag. Till den vackraste och mest betydelsefulla fångst jag någonsin gjort. God natt...


SUPERSIZE + Nordens l채ngsta predatorer G채dda


ELIS

FOTOHĂ–RNA Kom

pon e

ra d

ina

fisk ebild e

r...

Text & Foto: Elis Wessmark www.teammosbricka.blogspot.com


Vad är det som gör en bild behaglig att se på och vad är det som gör att ögat fastnar på just din bild bland en mängd andra? Mycket handlar om hur man komponerar bilden, vilka objekt i den som finns var i den, hur linjerna går och hur ögat läser den. Jag skall ge lite tips som jag brukar jobba efter när jag är ute och fotar. Det är inga absoluta sanningar men det kan vara en bra hjälp på vägen till bättre bilder.


Dela inte bilden på mitten. Vid landskapsfotografering är det viktigt att inte placera horisonten precis i mitten av bilden. Bilden blir helt avdelad och det blir som att titta på två olika bilder. Lägg horisonten två tredjedelar upp eller ned istället och du får en mycket bättre dynamik i bilden. Detta brukar man kalla tredjedelsregeln eller det gyllene snittet. Om man använder Photoshop för bildredigering så finns här en funktion som heter rutnät. Välj att visa detta så får du precis som det låter ett rutnät över bilden. Ofta kan man ställa in det så det visar tre vågräta rader med rutor. Beskär din bild så att horisonten eller det du vill visa hamnar i kanten mellan rutorna. Jämför gärna med hur det blir att ha det exakt i mitten så kommer du enkelt se vilken av de två som blir mest tilltalande.


Centrera inte. Vid nästan alla tillfällen blir en bild bättre om man placerar huvudmotivet lite vid sidan om mitten. Är motivet är person i profil så låt denna titta in i bilden istället för ut ur den.


Jobba med linjer En brygga som går från ena hörnet och in mot mitten av bilden, en å som slingrar sig fram eller några björkar på rad. Att jobba med linjer i bilderna är ett bra knep för att få dem snygga. Har du flera markanta linjer i bilden så kolla om du kan lägga dem parallellt.


Undvik onödig luft Se till att motivet fyller ut bilden ordentligt. Kommer du inte så nära att du kan fylla ut bilden helt kan du alltid beskära den i efterhand. Låt motivet fylla ut bilden så mycket det går utan att se konstigt ut.


Jobba med oskärpa. Ett av de bästa sätten att få betraktaren att lägga märke till rätt sak i bilden är att använda ett kort skärpedjup. Sätt skärpan på det objektet du vill skall framträda. Använd en bländare så att bakgrunden blir oskarp. Det är också ett enkelt sätt att bli av med en rörig bakgrund som tar för mycket uppmärksamhet från motivet.


Detta är absolut inte strikta regler man måste följa för att bilden skall bli bra men det är tips att ha med på vägen. Testa att följa dem och se skillnaden.


Nu bรถrjar det! Rรถsta fram DIN favoritbloggare

>>> Hร„R! >>>


sk i a rens Sportf

Mathörna

Del 2

"Fläsk-kampen" Text: Sebastian Wiman Foto: Sebastian Wiman Dan “Bruno” Forsberg & Elis Wessmark


Mr.Fläsk himself! Elis Wessmark har fångat en bit fläsk som inte hann undan den förhoppningsvis rena kniven. Skar han sill med den eller inte? Det är frågan...

H

är kommer en fläskläpp levererad hela vägen till draglådan i Sportfiskarens mathörna del 2! Förra gången testade vi grötkorv med blandat resultat, och den här gången är det grisen som ska få ställa upp i något jag kallar för fläsk-kampen! Mina fiskekompanjoner, den evigt balansbefriade Elis Wessmark och den bläckprydde Fredrik ”Satan” Vålemar, är väldigt petiga när det kommer till sitt fläsk. Varje fisketur berikas inte alltid med stora fiskar, utan med välgrillat fläsk av bästa kvalitet. Den som säger emot har inte mage stor nog att öppna truten... Nåväl. Jag vill med detta slå ett slag för fläsket i allmänhet och sidfläsket i synnerhet.

Fläsk är en gammal tradition i det svenska köket. Salt, rökt och fettdrypande, allt för att en arbetande karl, eller kvinna för den delen, ska orka utstå kroppsarbetets vedermödor under en hel dag. I Värmland är det en huvudingrediens i vildmarksrätten ”Kolbull”. Det är standard till bruna bönor och avnjutes inte heller sällan till en välstekt raggmunk. Elis och Satan som vid det här laget kan sitt fläsk, låter mig komma in i denna flottiga värld av sälta och rökigt grill-os. Det är dags att vältra sig i detta svinigt goda köttstycke, tills fläskorgasmen får det uslaste av fiskepass att prydas av en väldoftande, nygrillad och mycket knaprig guldkant. Låt fläskkampen börja!

“Satan” kunde nog vara en känd pyroman vid det här laget, men under kontrollerade former på de stora isvidderna, är det ingen risk... eller?

Om grötkorven var den late sportfiskarens bästa vän, så är fläsket alla sportfiskares bästa vän. Är man vegetarian kan det hända att man ryggar tillbaka, men som karnivor bör man fälla ut känselspröten och spänna sin hörsel (hur nu det går till...). Fläsk kommer ju som bekant från grisen, ett djur som av vissa anses vara ett ”orent” djur som man absolut inte kan, vill eller får äta! Elis och Satan samt undertecknad äter i alla fall dessa krabater mer än gärna, och då gärna deras fläsk, rimmat och rökt! Det sägs att fläsket smakade mer förr i tiden, och det kan nog stämma. Idag produceras köttprodukter på löpande band och för att hålla priserna nere tar


Säg mig, ser det inte smarrigt ut? Själv dreglar jag så det flyter på tangentbordet. Är det inte dags för nästa tur snart? Jag längtar redan...


man genvägar vart än det går i produktionen. Det finns dock fortfarande hopp för den som vill ha en god bit gammeldags fläsk. Några leverantörer säljer fortfarande högkvalitativt sidfläsk, som rimmats och rökts på klassiskt maner, till skillnad från budgetfläsket som istället för att rökas i rökskåp, smaksätts med kondenserad rök. Tumme ner för det! Valet av fläsk avgörs med tanke på hur noga man är med kvaliteten och hur mycket pengar man är beredd att betala för sitt fläsk. Det bästa fläsket som du kan köpa i butiken kännetecknas, förutom av priset, också av att det ofta säljs i lite större bit, är oskivat och att det innehåller broskbitar. Dessa är oerhört äckliga att äta, men de ger fläsket en godare smak, och därför kan man skära bort dessa efter tillagningen om man känner för det. Och det finns väl inget manligare än att få sitta och skära köttstycken med sin slöa morakniv? Ända tills man påminns om att man skurit ”luktsnitt” i sina sillar med den innan... Då kan fläsket få en pikant smak av röv. Detta undviker de flesta mer än gärna medan andra tycker röv är jättegott och ofta äter gammal rå sill, som smakar röv... Nu till något annat, nämligen själva tillagningen. Visst kan man steka sitt fläsk i exempelvis ett stormkök, men det är inte rätt, det är fel. Varför? Jo, sidfläsk älskar flammorna, glöden och röken av en äkta, öppen eld, helst en vanlig vedbrasa, men även en kolbädd går utmärkt. Har man en stekhäll kan man steka fläsket över elden i denna, annars kan man använda ett grillgaller eller till och med en grillpinne. Det viktigaste är att den råa smaken av brasa får svepa sin oputsade och lite fräna smakmantel över sidfläsket. I min mening finns det nästan inget som slår matlagning över en brasa i naturen, vare sig man värmer en gammal bit av gårdagens pizza eller svänger ihop en nobelmiddag alá outdoor. Det godaste är att grilla eller steka sitt sidfläsk riktigt hårt så det blir krispigt och segt, då

En rutinerad trio som aldrig fiskar på tom mage. Många års erfarenhet har lett fram till den kärlek för fläsk som dessa herrar känner...


Glöm för allt i världen inte att koka kaffe! Det förgyller hela upplevelsen och passar bra med sältan i sidfläsket.

Ser ni inte hur jag njuter... Det är nästan så jag trillar ur stolen...

Flammorna smeker fläskbiten som en riktig Don Juan...

Hela ensemblen är samlad, det är dags att skapa ljuv musik...


Bruna bönor och fläsk kanske inte ser så aptitligt ut, men det är en riktig klassiker som smakar som bäst ute i det fria.

kommer alla smakerna fram och man har dessutom gjort sig av med en hel del fett som droppat ner i brasen. Man kan räkna med att ungefär 25% fett åker i glöden, och med ett sådant argument kan man ju lura sig själv att det är rena hälsokosten! Okej, fläsket är grillat och det är dags att hugga in, men vad äter man till fläsket? Frågar du Elis och Satan så är du ett ”dumhövve” för att du ens ställer frågan, det ska ju så klart ätas allena. Men det finns hör och häpna andra, lite mer raffinerade sätt att käka fläsk. Är du en riktigt finsmakare som egentligen inte vill fiska utan bara laga mat, ja då kan du säkert svänga ihop några raggmunkar eller

“satan” gillar sitt fläsk...

en kolbulle. Har du fiske i åtanke någon gång innan mörkret lägger sig så kan en lite mindre tidskrävande rätt skapas. En burk potatissallad till sidfläsket är inte dumt kan jag säga, och det är bara att öppna locket och börja mosa i sig. En annan variant är att köpa en tub (korv) med bruna bönor. Häll ner i ett matlagningskärl, ställ det i brasan eller på grillen, och låt den koka upp. Sen kan den sjuda några minuter innan man häller upp bruna bönorna i en matkåsa tillsammans med fläsket. Det är fasansfullt gott att få denna varma anrättning i det fria, och man kan ändå ägna merparten av tiden till sitt fiske, om man vill ha det så. Det blir ofta mer matlagning vid så kallat statiskt fiske, d.v.s. ismete, bottenmete och liknande.

Blir man mot all förmodan trött på sitt fläsk, kan man alltid sticka emellan med en vanlig grillad med bröd...

Då fyller man den passiva väntan med god mat helt enkelt, något som förhöjer dessa ibland händelselösa fiskedagarna till helt andra nivåer av livskvalitet! Man ska inte glömma kaffet heller, något som jag kommer skriva mer om i kommande artiklar här i Sportfiskarens mathörna. En bit välgrillad sidfläsk smakar ännu bättre med en kopp nykokt kaffe. Med bruna bönor finns det en hake, och det är att bönorna har en tendens att förgasas efter ett tag. Man kan alltså räkna med att det blir lite pruttande resten av dagen, och man får passa sig så man inte sprutlackerar om flyoverallen... Men frukta ej, utan kasta dig istället in i fläskets underbara värld!


Sex fläsktips 1. Köp fläsk i hel bit för bästa kvalitet. 2. Färdigskivat för den late finsmakaren. 3. Grilla hårt, det ska vara knaprigt! 4. Bruna bönor till fläsket är en hit! 5. Ta med dig skräpet hem från fisket. 6. Ha dasspapper redo, man vet aldrig...


vinter

ns he

taste

ismet

e...

Text: Jan Ohlsson Foto: Jan Ohlsson, Tuben Persson & Dan “Bruno” Forsberg


liiing! Ljudet viner över isen, jag låter min pannlampa svepa över donen och tackar mig själv för att jag la ner några extra kronor på en bra sådan. En av ismetevipporna står och flaggar som en stolt tupp, reflexen på vipparmen slår tillbaka mot mig så fort ljuset snuddar vid den lilla lappen. Jäklar, det är inte mitt spö! Det är min kompis Torbjörn ”Tuben” Persson som fått ”flagg”! Han är snabbt framme vid spöet, kopplar loss det och konstaterar att linan inte rör på sig och linräknaren på rullen har knappt heller rört sig. Då mörten simmat pelagiskt på tre meters djup och att det sedan är ytterligare sex meter till botten gör att jag direkt förstår att det står en fisk, förmodligen en gös, och bara håller i betesfisken. Ett smått klassiskt gösnapp med andra ord. Tuben är snabb, väntar bara några sekunder, men det känns som en kvart… nitar fisken och man ser det där härliga motståndet i ett böjt spö. Tuben gör några snabba pump med spöet och fisken kommer ganska fort till hålet, där tvärvänder den och får gå några meter mot rullen… Tuben pumpar några gånger till och nu glider fisket rätt upp i hålet. En gös med sina karaktäristiska stora ögon stirrar på mig, ögonen blänker precis på samma sätt som en katts när de får kontakt med ljuset från pannlampan. Tuben, tycker att själv är bäste dräng och därför landar han fisken själv, en snabb längd- och viktkoll, en flott ”femma” får sedan simma tillbaka, lite omtumlad med i det stora hela ok…. Ja, så kan det gå ibland, när allt stämmer, själv hade jag förmånen att bara någon timme tidigare landa en gös på 6,1 kilo, precis i brytet mellan eftermiddag och kväll. Det intressanta med detta är inte att vi fick fisk utan att dom fångades under dåligt ljus till nästan totalt mörker. Perioder på dygnet som jag och mina vänner håller för dom kanske hetaste för gösen… Allt för många fiskare missar den superheta perioden på morgonen, d.v.s. ett par timmar före

Tuben drillar en flott ”twilight”


solens uppgång och den kanske än hetare perioden vid solens nedgång och timmarna efter. På små och hårt fiskade vatten i min närhet är numera dessa två tillfällen på dygnet nästan de enda man har en chans att fånga fisk. Detta gösfiske utan ljus ställer lite högre krav på både fiskare och utrustning. Här kommer några tips…

En grym fisk på 6,1 kilo i dåligt ljus

Jag kommer längre fram i texten att säga ”mört” ofta när jag menar betesfisk. Mört fungerar utmärkt och är lättast att få tag på, det är skälet. Var heller inte rädd för att använda lite större mörtar. Det finns en vanföreställning om att gösen vill ha små mörtar vid ismetet, det stämmer inte. Fläska på, förmodligen är silhuetten viktig ju sämre ljuset är, inget konstigt med det. Taktik Mörkerfisket efter gös på vintern handlar om att söka fisk som jagar aktivt. Det är betydligt effektivare än att låta betesfisken arbeta vid botten. Jagande gösar söker sin betesfisk pelagiskt i mellanvattnet eller övre delen av vattenmassan. Det här gäller också dagtid vill jag säga, glöm inte det. Bottenfiske producerar fisk, absolut, men oftast fiskar i mindre storlek och absolut inte fler. Dom sjöar vi fiskar i är väldigt olika. Ytterligheterna är stora. Den grundaste sjön kanske bara är tre meter i medeldjup. Här hissar vi upp mörtarna så att sänket hamnar precis under iskanten. Mörten rör sig alltså i spannet mellan isen och max 40-60 cm ner i vattnet, eller lika långt som du har tafs. Jäklar vad det tjongar i emellanåt… I den andra favoritsjön finns det djup på över 14 meter. Här har vi haft bra fisken över de grytor som finns i sjön. Titta på sjökortet över din sjö och sätt spöna över djuphålorna men hissa upp din betesfisk till mellan 2-4 meter under isen. Variera gärna djupet mellan dina ismetespön. Några på två meter, något på tre och kanske något på fyra också. När gösen är rejält i stöten spelar en meter hit eller dit inte så stor

roll. Däremot kan djupet spela roll när gösen är lite kinkig. Då verkar det nästan som om gösen måste simma direkt på din betesfisk för att över huvudtaget bita… En sådan dag justerar du spöna efter det djup du fått hugg eller landat fisk på. Att fiska pelagiskt djupare än sex meter är inte så meningsfullt. Den slutsatsen drog vi för ett par år sedan när vi gång på gång misslyckats att få gösar på sex meter och djupare att hugga under det pelagiska vertikalfisket. Samma verkar gälla på vintern. Dom här gösarna verkar hänga eller nästa sväva på detta djup tills dom börjar jaga, ett slags pelagiskt vilodjup kanske man kan säga…

Utrustning. I detta nummer kan du på ett annat ställe läsa om diverse ismetespön, så det låter vi vara för tillfället. Vipporna eller flaggorna däremot, dom skall naturligtvis ha pingla men också förses med reflextejp. Sådan finns att köpa på bl.a. Biltema. Tejpa direkt på vippbollen som Tuben brukar göra eller gör en liten flagga bakom bollen, det är Micke Puhakkas favorit… Riktigt sjysst blir det med lysdioder på vipporna. Då har man lite av vippornas ”Rolls Royce” helt plötsligt. Om det kan du läsa i ett gammalt nummer av +MagazineFishEco (klicka här) Ja, det finns verkligen utrymme för att experimentera, och


Även gäddan jagar aktivt i mörker, stora krokodiler är relativt vanliga.

Micke Puhakkas reflexlösning med en lite flagga på vippan.

Tubens reflexlösning med gul reflextejp från Biltema.


Lysdioder, vippornas ”Rolls Royce”

det är ju så kul… Trimma dina vippor så att dom löser ut med minimalt motstånd, trots att gösen på många sätt är en ”hårding” blir den ibland lite kinkig om den får dra för mycket i mörten när den hugger.

Ett ekolod ger dig värdefull info om vilka djup fisken jagar på.

långt för fiske eller tävling. Kostar under 100 spänn. Kom bara ihåg att tunna oljor försvinner fort och använder du samma rullar för fisket på öppet vatten så bör du smörja ofta eller byta till tjockare smörjmedel. Dessa produkter finns att köpa Rullens lager bör vara smorda så att de klarar några i redskapshandeln, prata gärna med Micke, han minusgrader utan att spolen börjar kärva, lika viktigt finns på www.sportfiskeboden.com och är ett det. Rull- och castingexperten Micke Boettge är en av rent uppslagsverk när det gäller rullar och hur dom dom i sportfiskevärlden som har bäst koll på sånt här. fungerar…När vi ändå pratar rullar, så är det Gör rent dina rullar och lager, lägg fett där det driver, verkligen inte dumt att investera i räkneverksrullar. olja där det glider. Dom oljor som Micke Nolla ditt räkneverk, släpp ner mörten o sänket och rekommenderar är Rocketfuil Tournament oil eller stanna rullen när du sett att önskad läng lina finns Yellow label oil, favoriter för dom som också vill kasta mellan spö och mört. Snabbt och enkelt.

När gösen utmanas är det en smaksak om du väljer ett eller tvåkrokstackel. Själv har jag i alla tider använt enbart en krok, jag har fått för mig att gösen emellanåt och oftare spottar ut betesfisken vid fiske med dubbelmontage men andra riktigt skickliga gösjägare säger att det inte gör någon skillnad. Lämplig krokstorlek ligger runt en 4:a. Vassa men absolut inte för tunna krokar är bra val, välj krok med rejält kraftigt gods. Gösen har en enorm kraft i käken och kan faktiskt platta relativt stora krokar. Tafsar och material är en ofta debatterad fråga. I vissa vatten spelar det dock roll vad du väljer för


Laborera gärna med bling-bling på tacklen.

tröttmört. Sebastian Wiman, Mäster Larsson och andra gör till och med speciella ”mörtdämpartackel”, det ni. Man kan göra som jag, konstant välja dom mörtar som verkar lite extra sömniga i mörthinken, eller så riggar man ett ”mörtdämpartackel”. Två eller tre stycken, 4-5 grams blyhagel som du kan flytta upp och ner på tafsen. Ju närmare krokarna du har blyhaglen, ju mer dämpar dom en pigg mört. Gösen tar ofta två gånger, ja så är det. Ibland ännu fler gånger. I gösens jaktbeteende ingår att den ibland bara hugger sitt byte, spottar för att sedan ta igen. Ungefär som om den bara smakade kan man säga. Det här märks tydligt både vid vertikalfiske och vid trolling och ismete är inget undantag. När du fått ett flagg och trott att du missat fisken finns det mycket stor chans att den finns kvar, i direkt närhet till hålet. Även om den fått ”smaka krok” någon sekund. Gösen är inte lättskrämd. Det är därför viktigt att du så fort det bara är möjligt skickar ner mörten igen, även om den till och med är död. Gösen står beredd och det har många gånger hänt att den har tagit betet igen, innan man hunnit hänga upp linan på vippan.. å vips står man och handdrillar… hur kul som helst.

tafsmaterial. Här rekommenderas verkligen fluorocarbontafs ca 0,40 mm. När gösen är kinkig ger fluorocarbonet fler hugg än t.ex. titantafsar. Det kan vara så att mörkerfisket är ett undantag för denna regel, det återstår att se. Kommentera gärna själv till oss om du har annan erfarenhet info@fisheco.se det är alltid spännande. Lite bling och pimp hör till, Tuben brukar knyta lite rött garn på kroken, i längden ca 5-6 cm. Både Tuben och jag är ganska konservativa och klär inte ut våra tackel speciellt mycket. Ett annat tips är lyspärlor och eller lysslang som du själv klipper till i lämplig storlek. Min gode vän Jörgen Larsson har som många vet ohemult många och stora gösar på sitt CV och säger att han

själv märkt att pimpade tackel ibland gör verklig skillnad. En propeller, remsor med plastband, rasselkulor mm har Jörgen med vänner använt och märkt att de lockat tröga gösar till hugg. Jag säger som så ofta, testa själv, det här med fiske blir man aldrig riktigt klok på. Vid mörkerfiske kommer jag själv att hårdtesta rasselkulor framöver, rent logiskt borde det vara rätt val men men… Nu till dom lite mer udda tipsen. Ofta, ja till och med oftast, ignorerar gösarna dina piggaste mörtar. Dom där som fäller vipporna av egen kraft då och då eller konstant sätter fart på bjällran så att man rycker till. Nä, gösen gillar

Till sist, inget gösfiske utan en borr på minst 200 mm. En bra gös proppar ett mindre hål, det har hänt, alltför ofta. Gör inte den missen, en sådan gös går inte att sätta tillbaka… Summering * Fiska pelagiskt, är det trögt så håll ut, du får statistiskt fler och större fiskar… * En bra pannlampa är A och O. Snåla inte på det… * Tröttmört eller dämpartackel är bra skit… * Experimentera med pimpade tackel… * Vippan blir bäst med både reflex och pingla. * Fiska pelagiskt, är det trögt så håll ut, du får statistiskt fler och större fiskar… Ja, det ska vara en upprepning.


Rödingäventyr i vinterparadiset Text & Foto: Markus Teilus

I

början av januari fick jag förmånen att testfiska ett litet rödingvatten. Vacker natur, härlig miljö, bra tillgänglighet, fina fiskar och framförallt STORA rödingar sammanfattar vattnet kort. Lillbrännträsket levde upp till sitt rykte...

Så när men ändå så långt bort... Jag har precis tagit mig till den lilla timmerstugan som ligger just intill fiskevattnet. Där inne är det varmt och skönt, medan minusgraderna härjar utanför stugans väggar och tak. Tanken var att jag skulle ta en paus ifrån fisket för att fika. Jag sträcker mig efter

den så väldigt eftertraktade bullpåsen och trycker in en kanelgiffel i munnen. Den smakar ljuvligt. Plötsligt kommer Anton inspringandes och hojtar, mitt under min lugna fikarast. De enda ord jag hinner uppfatta är, stor, fisk och kamera. Efter att man slutat skolan är matematiken i huvudet en aning långsam, men jag lyckas lägga ihop 1+1 och inser att det är dags att rusa ut med kameran, Stefan har krokat en stor fisk! Med en giffel i käften, öppen overall och mössan på sne anländer jag till platsen och ser Stefan på knä med ett djupt bugande spö. Med tanke på fiskens lugna men bestämda rusningar avgör även jag att

det är en stor fisk i andra änden av linan. Trots att Stefan redan drillat fisken i fem minuter så fortsätter den att kämpa på i ytterligare några minuter. Det är ingen liten kilosfisk det här inte. Risken finns ju dock att det är en regnbåge, vilket vi inte var ute efter. När den till slut närmar sig hålet så ser jag en enorm skalle och suckar lätt över den troliga regnbågen. Mina ögon blir stora som golfbollar när fisken sedan kommer upp i hålet och det visar sig vara en röding. Den är verkligen grisigt stor! Jag har aldrig i mitt liv sett så stor röding. Väl i hålet sker det enda som inte får hända, rödingen lossnar. Panik utbryter och


Stefan drillar en röding som visade sig vara enorm...

skall. De berättar om den stora mängd av gigantisk röding som simmar i sjön just nedanför oss. En efter en berättar de olika historier om hur rödingar dragit av linan, rätat krokar o.s.v. Hjärtat hoppar i otakt och jag anstränger mig för att hålla nerverna i styr, nu var verkligen fiskesugen stort! Men det dröjer inte länge innan jag får beträda den snöbeklädda isen för att börja fiska. Vi sprider ut oss över sjön för att ta reda på vart fisken håller hus, då den ofta kan vara samlad på små områden. Det börjar en aning segt, då varken jag eller Anton lyckas på napp. Men längre ut på sjön ser vi att Leif och Stefan drar någon fisk då och då. Det är dock inte röding, utan regnbåge, som är en inte allt för ovanlig bifångst när man fiskar röding i Lillbrännträsket. Dessa fiskar är även dem mycket stridbara och blir roliga att drilla!

Naturlig miljö och fina fiskar Föreningen och dess fiskevatten har nu blivit mycket välkända och omtyckta av sportfiskare i Norrbotten. Jag hade som plan att fråga Stefan hur det kommer sig att så många drar sig till just deras sjöar. Men under dagen på isen förstod jag varför dessa vatten är så populära. Det beror till viss del på den stora rödingen som man har möjlighet att fånga här, men det är mycket mer än så. Kvalitén på fisken och variationen av storlek gör fisket mycket naturligt och trevligt. Faktum är att föreningen bedriver egen fiskodlingsverksamhet för regnbåge. Dessutom är naturen och miljön mycket vacker och bägge sjöarna Stefan försöker förgäves få tag i hans livs fisk, som Vad föreningen sysslar med råder det ingen tvekan ligger inom ett naturreservat. Till sist måste jag sakta backar ner mot djupet. Tomheten är stor, då vi om. År 1979 bildades föreningen med avsikt att nämna den oerhört fina tillgängligheten runtom organisera skotertrafiken inom Sjulsmarks by. Det var alla uppskattade fisken till närmare fem kilo! sjöarna. Vi pratar då om allt ifrån spångning, vindförst senare, under 1987, som föreningen ville göra skydd, eldstäder och bryggor till otroligt fina stugor Sjulsmarks skoter- och fiskevårdsförening. ytterligare satsningar för att ge byn nya rekreationssom är helt öppna för allmänheten, vilket är perfekt Fiskeåret 2013 började väldigt bra för min del. Jag möjligheter genom att bl.a. arrendera vatten för att under exempelvis kalla vinterdagar. Då man kan gå hade nämligen fått förmånen att få testfiska i det my- plantera in fisk. Öring, regnbåge och röding plantin och värma sig vid kaminen. tomspunna Lillbrännträsket innan det öppnas för eras in i två olika sjöar. För att inte glömma den bäck allmänheten. I början på januari begav jag mig dit med självreproducerande bäckröding som föreninDet var just det jag skulle göra denna dag, då denna gen har. och tog med min vän Anton, för att mötas upp av best till röding nappade på Stefans grejer. När han Stefan, Hasse, Leif och Tryggve som är fiskeansvariga insåg att rödingen var borta, fylldes hela sjön av en i Sjulsmarks skoter- och fiskevårdsförening (SSFF). Vi samlas i stugan och jag får höra vad som komma


stor tomhet. Den här väldigt obehagliga känslan när man just tappat en stor fisk. Stefan var en aning irriterad, vilket inte är så konstigt, då han precis tappat sitt livs fisk. En fisk som verkligen hade gjort bra ifrån sig i detta reportage. Jag förstår honom till fullo! Men det hinner inte hända mycket innan det hugger på Stefans andra spö. Han tar sig dit med tunga steg och muttrar för sig själv samtidigt som han nästan sliter upp fisken, som han påstod var liten. Om man jämför med fisken som Stefan precis hade tappat så var denna liten, men fortfarande en otroligt fin fisk. Vi uppskattar fisken till dryga 2,5 kilo och släpper snabbt tillbaka den efter några snabba bilder. Vi får se detta som en slags tröst. Folkfest på premiären Tidigare när jag var yngre var jag på Lillbrännträsket en gång, det var då vinterpremiär och fullt utav folk. Vid det laget hade jag aldrig fångat en röding och var otroligt förväntansfull inför detta fiske. När det är så mycket folk, förstår man verkligen att det är ett populärt ställe. Allt ifrån riktiga fiskeentusiaster till fritidsfiske och familjer. Alla verkade ha det trevligt och många fick fisk. Det var kort sagt en riktigt folkfest! Men jag fick ingenting. Som tur var hade jag redan då tålamodet vid min sida och lyckades sent på eftermiddagen lura upp två fina rödingar. Efter att ha fiskat vid botten hela dagen, fick jag höra att det var under iskanten som fisken höll till. Då vevade jag givetvis upp och fick dessa två rödingar inom tio minuter. Även denna dag, ungefär sex år senare, var det fiske väldigt högt upp i vattnet som fungerade. Att fiska med blinkpirk, blänke och maggot är det självklara och även väldigt simpelt. Nu när Stefan hade hittat ett ställe där rödingen befann sig på, flyttade vi andra också dit. Efter det kom det upp ett par fiskar här och där. Även jag lyckades fånga en fin röding på 1,5 kilo, som var starten på en huggperiod. Det var åter-

Artikelförfattaren med röding på ca. 1,5 kilo.


Hasse med röding på dryga kilot.

Lillbrännträsket, SSFF Premiär: 2 mars Plats: Sjulsmark (mellan Piteå och Luleå) Kontakt: Stefan Forssten, 070-338 54 11 www.sjulsmarks-skoterfiske.se

Stefan med grov och färggrann röding i fin storlek.

Anton sitter spänt och väntar på napp. igen Stefan som hade lyckats lura en röding av större slag. Medan han drillade denna fisk, hann både jag och Anton missa varsitt hugg. Fisken på andra änden av linan var riktigt stark och gjorde några tjurrusningar innan den landades och kunde begrundas av oss landlevande varelser. En otroligt färggrann och grov röding som fick posera i Stefans nävar innan den återutsattes och simmade tillbaka till Lillbrännträskets djup. Även denna fisk låg på drygt 2,5 kilo men var till formen mer kompakt om man jämför med dagens tidigare fångst av samma viktklass. Trots att vi fångat två riktigt fina fiskar över 2,5 kilo, samt flera andra fina pjäser under dagens gång så fanns den här bilden i bakhuvudet, hur den enorma rödin-

gen sakta backar ner för hålet och försvinner. Men det är sådant som får en fiskare att fortsätta nöta. Nästa gång når man kanske hela vägen fram och får omfamna denna fisk med både glädje och kärlek. Kom till premiären! Jag vill gärna avsluta med att uppmana samtliga att besöka Lillbrännträsket på dess premiär och ha chansen till att fånga sin drömröding. Ni som bor i närheten borde inte tveka en sekund. Ta med er familj, vänner, god mat och ett glatt humör så lovar jag att ni kommer ha en otroligt trevlig tid. Premiären sker den 2 mars och fiskekortet kostar då 120 kr, men annars endast 100 kr. Fiskekortet kan du lösa på plats

genom en fiskekortslåda, för smidighetens skull. Finns även chans till att vinna riktigt fina priser! Skulle du vilja ta upp och provsmaka dessa vackra, fenprydda varelser så är det tillåtet att ta upp tre fiskar per kort. När jag nu för stunden sitter och skriver detta är min mage väldigt belåten efter en middag som bestod av just röding från Lillbrännträsket. Är du nyfiken på att veta mer, besök gärna föreningens hemsida, eller kontakta Stefan. Till sist vill jag tacka föreningen som ställde upp på detta och tog emot mig med positiv anda och stor öppenhet. I natt kommer rödingarna simma i mina drömmar. Vi syns på premiären!


John Andree

Betesbyggarvirtuos

Text & Foto: Bo Gunnars & John AndreĂŠ


J

ohn Andrée är en 70-talist som växte upp i en förort till Stockholm, drog sin första mört vid 4 årsålder på ett toppknutet bambuspö, och var därefter “hooked for life”. Som för många andra så var fisket till en början inte ”prio ett”. Under de senare tonåren tog han en lång paus ifrån fisket, men när familjelivet kom in i bilden hittade Andrée tillbaka till det igen, och jag tror att vi är många som känner igen sig i den historien. Efter att ha återupptagit fisket och provat på det mesta i fiskeväg, så insåg han runt 2000-2001 att det var gäddfiske som var hans nish, och flugspön och annat hamnade längst in i garderoben. Efter att ha fått kontakt med Robert Bertanndt och Attitude baits, förstod Andrée att jerkbaits var något han själv skulle tillverka. Han hade en gedigen möbelsnickarutbildning och materialkännedom, han jobbade med trä, lacker, färger och älskade fiske. Enkel matematik. “1+1 blev helt enkelt 2” säger Andrée, “Jag kommer såväl ihåg den vårkväll ute på Thorsbyfjärden på Värmdö då jag höll i en Cobbs 17 eller om det var en Smuttlydog, och sa till min fiskekompis; det här ska jag göra. Ge mig ett halvår så ska jag göra något som fiskar som detta bete. Mina första trevande försök är idag otroligt roliga att titta på och utvecklingen gick väldigt fort. Jag hade turen att få bra kontakt med bl.a. norrlandskillen Mb79, eller Magnus Lindgren som han egentligen heter. Han och betesbyggarlegenden Kjelle Lundberg har varit ett stort stöd för mig. De har gett mig bra råd och kommit med tips, lösningar och svar på alla de frågor man kan ha som nybörjare. Därför ger jag samma stöd till dem som vill börja bygga beten idag. Jag svarar på alla frågor och undanhåller inget när det kommer till gjutningen. Alla frågor är välkomna och jag svarar på dem så gott jag kan även om svaren

Bison på tork. Ett trkjul är ett måste om man vill ha jämn lack.

ibland kan vara ”testa och se vad som händer”. Det bästa sättet att lära sig är att göra misstag, det är så frustrerande så man gör det bara en gång.” Andree har tidigare byggt ett antal hårdbeten. Trä-jerks som har varit mycket framgångsrika är bl. a. glidern ”Bison” och tail-betet ”T-Bag”, som blivit lite av en favorit för en del gäddfiskare. Numera säljer Andrée även ”plastisol”, formar till gjutning och därtill gummibeten i alla storlekar. Han började sitt betesbyggande på allvar 2005, men byggde sina första beten som tonåring någon gång i slutet av 80-talet. Flugbindning har även det varit en stor

passion. Att han har hållit på i flera år med betestillverkning märks, och han har ett och annat att komma med när det gäller både fiske och tillverkning. Andrée tänker efter innan han pratar och dessutom finns där massor av ödmjukhet, speciellt när han är inne på betesbyggande och gjutande. Han är otroligt noggrann med kvaliteten på det han tillverkar.. Betesbyggande med John Andrée. Jag har spenderat en hel del tid tillsammans med Andrée, vi har både fiskat och byggt beten ihop.


Utskickade till verandan med gjuteri av vertikal jiggar då köket blev rökfyllt en timme innan..

Problemet är, att om man tar två inbitna fiskenördar som gillar att gjuta beten, så är det lätt att det blir mer av detta än av fiske. Jag insåg att jag har en del att lära efter ha tittat på hur John gjuter. Det syntes snabbt att han gjort det förut, han är dessutom grymt noggrann. Det har hänt mer än en gång att han har fått behärska sig för att inte ta gjutglaset ifrån mig, i ren frustration över min mindre omsorgsfulla hantering. Vi har testat en massa olika färger, och gjutit en hel del vertikalbeten som vi fiskat mycket framgångsrikt

med under året. Efter att ha gjutit gummibeten ihop med John inser jag att chansen till variation är oändlig. Man kan få samma vertikalbete att bete sig på många olika sätt bara genom att använda olika mängd härdare, eller mjukgörare. Andrée gjorde mig uppmärksam på att det är lätt att man överarbetar sina beten i början, man lägger för mycket fokus på detaljer som fenor, gälar, fjäll och så vidare, något som faktiskt inte behövs. Hans råd är ”Håll det så enkelt som möjligt, speciellt i början av ditt betesbyggande eller vid gjutning. En fisk som attackerar ditt egentillverkade bete kommer

knappast först att stanna upp och beundra ditt konstverk, det är snarare godis för våra egna ögon”, säger han och fortsätter, ”Dessutom är det lätt att man skenar iväg och gör massor med jiggar, något som ger en viss erfarenhet, men blir det fel så har man gjort många i onödan. Dock så kan man alltid gjuta om gummijiggar.” Vid vertikalfisket och då vi testade de olika betena tog vi oss verkligen tid att titta på vad som hände under båten. Det var fascinerande att se hur olika beten, triggar olika beteenden hos fisken under huggperioderna. En del beten lockade fisken att stiga från 5-8 meters djup


bara för att hugga, medan man med andra beten nästan måste pricka fisken i huvudet för att den ska ta betet. Lika intressant var det att den ena dagen fungerade bara en viss färg och en viss skalle, men att det nästa dag gick lika bra oavsett färg, skalle och storlek. Man hör en del som säger att ”färg inte har någon betydelse”, en fråga som i stort sätt alla har en synpunkt på, vilket jag finner mycket roande. Det känns lite som att säga att storleken inte har betydelse...

Underdogar tacklade och klara, dessutom en fin mälargädda levererad av just underdog...

Test av John Andrée´s beten. ”Underdog”. Jag har även fiskat mycket med ”Underdog” vilket resulterat i ett antal större gäddor, ingen över 10 kg men dock flera runt 8-9 kg. Det som är tydligt med detta bete är att det går att använda båda vår, sommar och höst bara genom att ändra vikten på det. Detta bete kan fås viktat efter önskemål. Rekommenderas starkt ”Epic”. Ett bete som gäddorna gillade under testerna var Andrées ”Epic”, ett bete som nu finns att köpa på Andrées hemsida, Attitude Baits och Söder Sportfiske. Det har inte varit ovanligt med ett resultat liknande 19 st gäddor ena dagen, och 9 st nästa dag. Med sådana resultat på ett och samma bete så har man lyckats mycket bra. Vi hade bra fiske på ”Epic”, både på vertikalfiske och på vanligt spinnfiske. Rekommenderas starkt. Andrée´s vertikaljigg. Vid testfiske med Andrée´s stora vertikaljigg så fick vi en gädda som var 90 cm lång och vägde 9,2 kg - helt enkelt en rejäl ”prinskorv”. Det började med att vi på på ekolodsskärmen såg vad vi trodde var ett stort stim med betesfisk, ända tills dess att min svåger Ola stod med ett spö som pekade rätt ned i vattnet, så man trodde att han satt i botten, bara för att upptäcka att han slogs mot ett monster på vertikalspöet. Lite extra kul var det när mina barns kusin Wiktor 11 år fiskade för allra första gången, han fick då en fin gös

Epic levererade flest gäddor under hela säsongen, både på vanligt jiggfiske och vertikalfiske.

Andrees vertikaljiggar ligger i solen och “torkar” efter gjutning.


En stolt kusin Viktor 11år följer med och fiskar för första gången och fångar en gös på 4,5 kg. Dessutom en större fisk som pappa Svante fångat.

Andree´s vertikaljigg.


T-Bag i en tia..!

T-Bag med XXL Tail

T-BAG T-Bag grunt så är det bara att kasta ut och veva hem, då går T-Bag på mellan 0.2 - 1 meters djup vilket kan vara riktigt effektivt på tröga, köldstela gäddor. T-Bag är framtung vilket gör att den sjunker horisontellt om man håller linan spänd, något som visade sig vara ”T-Bag”. T-Bag är en spinntail som som har en otroligt väldigt effektivt när man visste att gäddorna var där fin profil såväl från sidan som underifrån. Det märks men att de var tröga. att detta är ett bete som Andrée lagt ner mycket tanke och möda bakom. Detta tailbete har en flack ”Andrée Grubber”. Svansen som sitter på T-Bag, den så kallade ”Andrée Grubber”, är en svans som Andrée “panna” vilket gör att det vid snabb hemtagning gör själv och finns i två storlekar, 20 och 45 cm. Den flyttar sig neråt i vattnet. Vid långsammare inspinning stannar T-Bag på det djup man fiskat ner har en otroligt förförisk gång och det roliga med den till, vilket gör den otroligt mångfacetterat. Den ”Andrée Grubber” är att man kan beställa den med gummikropp. Jag har fiskat dom med endast en har även ett otroligt häng, så för den som vill fiska som vägde omkring 4 kg på en av Andrees vertikaljiggar. Här kan du även köpa din egen gjutform så att du kan gjuta dina egna vertikal jiggar i de färger du själv föredrar. Rekommenderas starkt.

weedlesskrok och dragit gummibetet genom näckrosor och nate vilket resulterat i ett fantastiskt fiske. Andrée berättar själv om hur han fiskat med sin Grubber på 1 decimeters djup nere i Kalmar, och hur han laborerat med vikter och nästan fått betet helt viktlöst. Att kunna fiska ett så pass stort gummibete viktlöst genom vegetationen har tagit Andrées fiske till en ny dimension. Han berättar om kunder från södra Sverige som köpt på sig ett 50 tal av endast svansen, och fiskat den på just detta sätt. Dessa två gummisvansar fungerar ju naturligtvis till att ”taila” alla beten, och den stora på 45 cm måste ju bara vara en dräpare i områden som t. ex Rügen där andra gummibeten av XXL-storlek blivit legendariska.


Bison JR som får det att vattnas i min ”vill-ha-nerv”..


Sex frågor till John Andrée Hur gick gäddfisket 2012? “Det var väldigt upp och ned. Efter att ha flyttat ifrån Stockholm så har jag fått tänka om helt, glömma allt jag har i mina betesboxar och rigga och tackla om allt jag har för att kunna fiska väldigt grunt. Det har också varit en bidragande faktor till att jag fokuserat mer på gummisfisket eftersom man kan variera djupet lättare då. Många av mina gummibeten har jag fiskat med endast en styv vajer genom kroppen och en 3/0-krok på magen som tyngd, då har jag kunna fiska t.ex. ”Epic” på mellan 0,5 - 2 dm djup vilket har varit optimalt för min del. Även den grubbertail jag gör till T-Bag har fungerat bra i det grunda fisket. Sen har det varit mycket letande. Att ha en helt ny, väldigt stenig skärgård att utforska med en stor plastbåt, har varit både kostsamt och slitsamt, så 2012 har varit tufft - väldigt mycket fisk men inga riktigt bra fiskar. Vad kommer att hända 2013 inom gäddfisket, trender, beten och utrustning ? “2013 kommer gummi komma ännu starkare och även traditionellt spinnfiske. Fler och fler gör sina egna gummibeten och märker hur bra de faktiskt är. Jag tror att folk kommer försöka skala ned sin utrustning och inte ta med sig två monsterbags vid varje fiskepass. Folk börjar lära sig gäddans beteenden mer och mer, och vet vad som gäller vid vissa förhållanden och årstider. Att skapa nya trender är mycket svårt men de heta punkterna är väl just gummifisket, och då menar jag både vertikalt och spinnfiske. Längre spön och kanske inte lika grov utrustning som var en trend för 4-5 år sedan då många skulle ha 0.41 flätlina på spolen. I Sverige applicerade många amerikanskt muskiefiske fiske på gäddan och utrustningen gick till att kunna kasta


500 grams beten med. Visst är det kul att fiska med stora beten men det är absolut inte alltid det bästa. Predatorfisket har exploderat i Sverige de senaste fem åren och de som sysslar med detta fiske vet vad som gäller vid olika förhållanden. Det man kan göra är att förfina teknik och utrustning, det är där fokus kommer hamna i framtiden. Jag tror även vi kommer se en reglering av fisket under lektid i hela Sverige, något jag själv tycker är ok.”

Epic i munnen på gädda.

3. Hur ska du själv ta dig an gäddfisket 2013? “Min satsning under 2013 kommer vara att fokusera på ”Andreelures” och att göra roliga och givande fisketurer. Det ska vara kul att fiska och det ska vara skönt. Man ska inte känna sig missnöjd när man kommer hem ifrån en tur. Jag kommer även sälja min stora båt eftersom den är inte lämpad för fisket där jag bor och istället skaffa mig 2 mindre båtar, en för skärgårdsfiske och en mindre Aluminiumbåt för galna upptåg med den och bilen. Jag älskar att utforska nya vatten och nya pölar.” 4. Nämn tre beten och färger för gädda du inte skulle åka utan. ( andra tillverkare ) “Mina köpebeten i lådan kan jag räkna på 1 hand, om ens det. Jag fiskar så otroligt sällan med annat än mitt eget, men det som ligger där nu är ett blå/silver Atom och några spinnerbaits från ”Dick Pearsson” och ”MG”. Om jag ska välja fyra beten från andra betesbyggare så skulle det bli Svartzonkertail, Azkicker från Mb79 och nån slimmad jerk från Wolfcreak eller Kjelle Lundberg. Sen har alla betesbyggare i sverige bra beten, det är det inget snack om, ingen nämnd ingen glömd. Det finns några jag skulle vilja hylla i denna text men det går ju inte. Jag känner till de flesta och tittar på vad alla gör, däremot har jag ingen koll på hur de fiskar så jag kan inte uttala mig om det här. Att deras beten fångar fisk betvivlar jag inte en sekund. Sen kan jag tycka att den målningshysterin har stigit alla över

Gädda på Bison...

Lilla vertikaljiggen...


En låda med massor av ämnen, en låda med möjligheter...

huvudet för lääänge sedan. Titta på hur betena såg ut för 5-6 år sedan, det var max två färger och en huggpunkt. Mer än så behövs egentligen inte, men vissa betesbyggare är otroligt duktiga på att måla och gör riktiga konstverk vilket pressar upp priserna på träbeten och gör dem svårsålda. Skulle jag köpa ett bete ifrån någon som suttit och målat fjäll på ett bete i flera timmar så skulle jag inte våga fiska med det utan hänga upp det på väggen med en ram runt. Ett bra exempel är de som fångar gädda på en tillskuren morot.”

Det tokballa betet ”Retard” väntar på lack Hur gången är kanske du kan lista ut själv? Helt galen!

5. Tips till nybörjaren inom betesbygge? “Tips till en nybliven betesbyggare är att bygga beten för det fisket du bedriver. Om du har ett vatten som kräver ett visst bete så finns det garanterat fler som har det behovet. Jag har alltid försökt tänka att jag ska göra något som jag saknar i min betesbox, så har många av mina jerkbaits kommit till, även mina gummibeten. Så tipset är att tänka på hur du fiskar, vart du fiskar och med vad, och sedan försöka göra ett bete som du kan applicera på det fisket du bedriver. Tänk inte att du ska tjäna pengar på att göra beten för det kommer du inte göra, i alla fall inte till en början.”

En Bison JR fotad i röran under test..

6. Tips till gäddfiskaren? “Ha inte för mycket saker med dig men se till att de är av god kvalitet. Ha inte för många beten, men variera dig i storlekar och rörelsemönster. Att ha 20 olika färger av samma bete är bara dumt, men att ha 20 beten med olika storlekar och rörelsemönster ger dig möjlighet att variera fisket. Sen har vi de klassiska tipsen som att fiska där vinden ligger på och gärna i mulet väder, men man ska inte skita i att åka ut och fiska bara för att det är sol och lite vind. Åk ut och ha kul, man lär sig alltid något nytt av varje fiskepass och man lär sig om sitt eget vatten. Så tipset är att fiska, och hugger inte gäddan, byt vik och byt taktik.”


Text: Bo Gunnars Foto: Pinewood & Bo Gunnars

Jacka Siberia 7882 Det är vinter och jag ska ut och vinterfiska - vad ska jag egentligen ha på mig? Tycke, smak och egna erfarenheter sätter naturligtvis ribban för hur jag klär mig. Jag var på jakt efter en vinterjacka som håller mig varm när jag fiskar eller går med hund. Jag var på en skjutbana och lånade en bössa för att testa jackan vid praktiskt skytte. Valet föll den här gången på Jackan Siberia från Pinewood. Jag har även testat fleecevästen Utha. Varför denna jacka och denna väst? Ja, en starkt bidragande orsak var priset, ca 1500 kr för den vadderade vinterjackan, med väst 1800 kr. För denna peng fick jag en funktionsjacka som står sig mycket bra mot regn (Vattenpelare 10000 mm, andas 6000 g/m2 a 24h) som andas, har tejpade sömmar och är fodrad. Du har tio fickor (8 på utsida 2 insida), dragsko i midjan, avtagbar luva och sittunderlag vilka fästs med tryckknappar. När det gäller luvan hade jag hellre sett att den varit ffäst med dragkedja. Då man går i tät skog händer det lätt att man tappar huvan om man inte är uppmärksam (min hund letade dock gladeligen upp huvan när vi hade passerat genom lite snårskog) dessutom håller en huva med dragkedja värmen bättre. Jacka Seberia 7882 Jackan är från början gjord för jägare vilket märks då den har en hel del detaljer för detta ändamål. Den har radiofickor på vänster och höger sida med antennhållare (båda sidorna), insydda patronhållare i fickorna och även sittunderlaget som sitter på insidan av ryggen. Detta har visat sig helt klockrent i mina ögon då jag oftast glömmer sittunderlag. Det här är detaljer som inte på något sätt stör, snarare tvärt om. Ett par långsmala burkar med krokar och beteslås i patronhållarna och mobil med hörlurar i en radioficka, så


håller man reda på saker och ting mycket smidigt även om man inte är jägare. Så hur var då jackan ur bekvämlighetssynpunkt? Den är skön och ombonad och värmer mycket bra. Jag har testat den vid olika temperaturer och den håller mig varm. Jag är en sådan person som lätt och jämt fryser, men jag klarar mig mycket bra i den här jackan. Att plussa på med en ryggsäck och en fleeceväst gör att jag klarar mig ännu bättre. Något som jag verkligen tycker att en sådan här jacka ska ha, är två bröstfickor som man kan värma händerna i och det har denna jacka.

jackan av och jag använder istället västen. Som sagt, jackan är vadderad och vid många skott vill man ha så lite kläder emellan som möjligt. Vid ren jakt när du kanske skjuter endast ett par skott är det inga problem vare sig du skjuter med hagel eller kula.

Hur var den vid isfiske? Mycket varm vid temperaturer som 0 – 5 minus, sedan ville jag ha också ha västen på mig från 5-15 grader minus. Självklart blir man kall om man står still länge men det känns som att kylan kryper på genom byxor och skor snarare än genom jackan. Som alltid när man klär sig vid kyla så handlar det om att inte bli svettig, man måste helt enkelt klä sig så att svetten har möjlighet att röra sig genom underställen och vidare Hur fungerade den på skjutbanan? Vid lerduveskytte i -12° när man skjuter många skott åker ut genom jackan. Detta för att andasfunktionen

verkligen ska komma till sin rätt. Detta är inte alltid så lätt, att pulsa i snö med en pulka bakom sig med fiskegrejor gör att man lätt blir svettig. Men lite strapatser gör ju bara fisket roligare... Fleeceväst Utha Trefickorsväst i fleece med dragkedja. Tunn, tar i stort sett ingen plats. Finns i svart och jaktbrun. Ett bra och värmande förstärkningsplagg. Slutbetyg Skulle jag kunna rekommendera denna jacka? Svar ja, stark rekommendation. Lägg med fördel till 300 kr och köp fleecevästen. Det gör att du klarar dig ännu bättre och dessutom är västen så skön att man gärna har den på sig även inomhus.


SUPERSIZE

Gös

Då var det dags att summera 2012 års gösar i SuperSizelistan, 2012 är för övrigt det första året som gös innefattas av SuperSizekonceptet. Totalt har vi kunnat registrerar 15 st gösar på 90 cm och uppåt. Det är spännande att se att merparten av dessa fantastiska fiskar är tagna på vertikalfiske med undantag för några få gösar som tagits på mete eller trolling. Största registrerade gös och vinnare av en Guldrulle från Abu Garcia är Normannen Ole Kristian Nysæther med sin otroligt granna fisk på 96 cm från berömda norska Akersvattnet. Vi gratulerar Ole Kristian till en drömfisk av stora mått! Vi gratulerar också Cecilia Grönberg som fångade en lika lång fisk. Här inträder regeln ”först fångad fisk” och först var Ole Kristian. Nytt för 2013. Längsta månadsfisk premieras med en Ambassadeur Revo MGX från gösklassens sponsor Abu Garcia. En drömrulle för vertikalfiskaren. Till detta kommer att alla som anmäler en gös på 90 cm och uppåt deltar i en utlottning av ett Veritas vertikalspö, också det från Abu Garcia. Ett stort tack till Abu för att ni gör detta möjligt. För att kolla på alla anmälda gösar –> KLICKA HÄR SuperSize- Längd före vikt, för fiskens bästa!

Text: Jan Ohlsson Foto: Supersize


SUPERSIZE

Gädda

SuperSize- Längd före vikt, för fiskens bästa! SuperSizeklassen för gädda är nu inne på sitt andra år, och vilket år det har varit! Hela 42 st gäddor har anmälts från 120 cm och uppåt. Här finns alla fångstsätt representerade, från ismete till jerk, spinn och trolling. Att svenska sportfiskare verkligen kan sin sak märks med all tydlighet. Årets längsta registrerade gädda är fångad av Gustav Ljung, en av de många skickliga sportfiskare som fostrats på Forshagaakademin. Hela 136 cm lång visade sig vinnarkrokodilen vara. Du kan läsa hela berättelsen här. Gustav Ljung belönas med ett av marknadens vassaste gäddspön. Ett BFT Rügen från gäddklassens sponsor CWC AB. Stort grattis Gustav, vilken fisk! Andra makalösa gäddor är t.ex. Marcus Anderssons gädda på 131 cm och Christer Stolts på 129 cm, båda fiskar som är giganter även i internationell jämförelse. Nytt för 2013 är att alla fångade gäddor belönas med linan Strike Wire Predator X8 0,36. Många gäddexperters favoritlina. Månadens längsta fisk belönas med ett grymt gäddspö från CWC, det nyframtagna BFT Roots 9 fot upp till 150 gram. Här har CWC inte snålat någonstans, spöet är utvecklat i samarbete med gäddexperten Jimmy Lindhal och har kvalitetskork, top of the line ringar från American Tackle mm mm. Så, fortsätt anmäla alla era fantastiska gäddor på 120 cm och uppåt till SuperSize, dessa makalösa fiskar förtjänar all uppmärksamhet de kan få. För att kolla på alla anmälda gäddor –> KLICKA HÄR SuperSize- Längd före vikt, för fiskens bästa!

Text: Jan Ohlsson Foto: Supersize


”Regg-kungen” Andreas Ekfeldt är den enda i Sverige som storfiskregistrerat ALLA sövattensarter...

Text: Jan Ohlsson Foto: Privat


H

ej Andreas Ekfeldt, förste man i Sverige att lyckas med bedriften att registrera hela 27 st sötvattenasarter över storfiskgränsen, d.v.s. full pott, alla som går att registrera. Vi vill gärna veta vem du är? Jag bor i Jönköping, är 35 år och jobbar på Elgigantens centrallager. Började i unga år med tävlingsmete och pimpel och har faktiskt en bronsmedalj från SM i pimpel. Sedan började man mer och mer lockas av stora fiskar för respektive art. Jag började mitt specimenfiske med att tävla i den lokala fiskeklubbtävlingen och sen vidare till Jönköpings distrikts specimentävling, och sen småländska specimentävlingen där jag tre gånger individuellt har placerat mig topp tre och vunnit en gång. Svenska specimentävlingen har jag i lag två gånger kommit två med “SG Zander”. Nu var det ganska många år sedan jag var med i några specimentävlingar. Har detta med registreringsbedriften varit ett specifikt mål eller är det bara en följd av skickligt och idogt fiskande? Omkring 2006 så började jag fiska mer efter storfiskearter och registrera fiskar hos sportfiskarna. 2006 var året då jag gjorde mina första resor till Dalälven och Sagån och fick med mig ett par arter och kom det året 10 arter över storfiskevikt och så föddes intresset. Man började med att komma till 10 och sen 20 arter över storfiskevikt, och sen har det rullat på och nu, sju år senare har jag totalt 46 arter och lyckats med att registrerar alla insjöarter. De sista åren när man närmat sig att registrerat alla insjöarter så växte det fram som en målsättning som jag satsat lite på. Annars så lockas jag allmänt av att fånga stora fiskar för respektive art. De sista åren har det blivit mer och mer fiske i havet och även där gärna efter fiskar som är stora för sin art.

Röding 4580 gram.

Kanadaröding 8180 gram.


G채dda 13160 gram

Lake 4710 gram


Karp 12560 gram

Lax 10060 gram

Gräskarp 10360gram

Bland alla dessa fiskar, vilken har lämnat det starkaste minnet. Man har bra minnen från många utav fiskarna. Antingen genom att man fiskat mycket efter arten innan man lyckades eller att man haft många kul fiskepass efter arten. Bäckröding är en art som jag la en del tid på under 2 år och har jag utforskat lokala vattendrag ganska mycket. Jag har fiskat av 7 vattendrag väldigt grundligt och lärt mig vilka som håller stor fisk. Jag sa till mig själv att jag skulle ge det 100 fiskepass innan jag skulle se mig besegrad. På mitt 77:e pass landade jag bäckrödingen som jag var ute efter. Som kuriosa kan jag säga att när jag skulle ta ett referensfoto på en ganska fin bäckröding i håven och hukade mig så pajade jag menisken i mitt ena knä och blev liggandes…

Har du någon speciell art som favorit? Visst finns det roligare och mindre roligare arter och att det är ju roligare att fiska efter de större arterna än de alldra minsta. Jag tror exempelvis inte att jag kommer lägga så mycket mer tid på stäm. Vilken art har varit svårast att nå regvikt på? Som jag ser det finns det 3 som är svåra och det tycker jag är stäm, bäckröding och regnbåge. Övriga arter är förhållandevis lätta och kräver bara lite planering.

Vad har du för framtida mål med ditt fiske? Blir det fler saltvattensarter? Jag har 46 arter över storfiskevikt så ett mål får bli att komma till 50 arter. I havet finns det massa arter kvar så det ska inte vara så svårt. De fiskeresorna som än är bokade för 2013 är 2 dagars torskfiske med Ulf Stahre och 1 veckas fiske efter vandringslax i Hasslö. Avslutningsvis, något du vill tillägga? Jag har väldigt många som jag fiskat med eller som på andra sätt hjälpt mig som jag gärna passar på att tacka.

För oss andra sportfiskare som går in för att fånga Tack Andreas Ekfeldt och lycka till med fisket i stor fisk, vad har du för tips? Fiska rätt period (och för vissa arter rätt dagar) på framtiden och med dina nya mål. Alla ha vi minst en storfisk som väntar där ute... året i rätt vatten med rätt metod.


Fishingguide in Sweden

Text: Markus Teilus Foto: Jesper Larsson & Sebastian Wiman


Egen företagare eller privatperson har ingen betydelse. Är du fiskeguide och vill jobba och synas inom branschen? Då har du verkligen hittat rätt. Lär känna Jesper Larsson och läs om hans nya guidepool. När Jesper hade ett år kvar på sin KY-utbildning på SportfiskeAkademin började han, liksom många andra, att fundera. Vad ska jag nu göra och vart ska jag ta vägen? Jesper var då utbildad till fiskeguide, vilket även var det jobb som han skulle arbeta med framöver. Men branschen är tuff och ett sådant jobb hittar man dessvärre inte på Arbetsförmedlingen, som man gör med många andra ”vanliga” arbeten. Det var vid detta tillfälle som Jesper kom på idén att starta en guidepool, som skulle fungera som en portal för fiskeguider och instruktörer, med en viktig extra funktion, som låter guiderna få större tillgång till arbetsmarknaden inom branschen. Han planerade allt redan då och var nästan redo att starta igång det direkt. Men tiden fanns inte riktigt och guidepoolen fick vänta. Men tankarna fanns kvar och följde med honom ut i den stora vida fisketurismvärlden.

E

Skåningen som flyttade till Lappland. Jesper är uppvuxen i Helsingborg och fisket har funnits med i hela hans liv. Det stora intresset kommer både från hans mors och fars sida. Han har två farbröder som är åttafaldiga europamästare i havsfiske och under sommrarna fiskade han mycket i södra Finland där hans mor härstammar ifrån. Jesper kommer ihåg hur han som barn alltid var den som stod kvar sist och fortsatte att fiska när hans kusiner hade lessnat. Tiden gick och Jesper blev allt mer aktiv i Helsingborgs fiskeklubb, för att sedan bli ungdomsledare. När han studerade på gymnasiet fick han reda på att det nyligt startat igång ett Sportfiskegymnasium i Forshaga. Men Jesper var redan inne i sina studier på sin dåvarande skola, men var en aning bitter för att dem lite yngre hade möjligthet att söka till detta otroliga gymnasium. Men livet gick vidare och Jesper jobbade bl.a. som plåtslagare och i en


kakelbutik. Men det var något annat som han var ute efter. Av en slump fick han sedan reda på den tvååriga KY-utbildningen i Forshaga och sökte givetvis direkt. Han hade dock inga stora förhoppningar på att komma in, men han visste egentligen väldigt lite. När det positiva beskedet anlände packade han sitt rubb och stubb för att bege sig till Värmland. Skolan beskriver han som lätt och otroligt kul. Genom att få lära sig massvis, utveckla sin kunskaper och skapa ett stort kontaktnät rekomenderar han verkligen denna utbildning! Under utbildningens första år ingår det praktik som eleverna själva fick välja. Eftersom Jesper tidigare vandrat uppe i Lappland så var hans förälskelse i landskapet ett faktum. På listan med praktikplatser fanns en camp 25 mil norr om Haparanda där det var bl.a. flugfiske efter harr och gädda som gällde. Med finskt ursprung i blodet passade det utmärkt att campen låg precis i gräns till vårt grannland Finland. Campen heter Rajamaa och Jesper fick då för första gången prova på guidningen, lära känna vattnen och se hur branschen fungerade. Han stormtrivdes både i miljön och med arbetet, givetvis ville han tillbaka dit! Tack vare Jespers kunnighet och det goda intryck han givit campen ville de ha tillbaka honom redan nästa sommar. Det var då han fastnade! Inte endast för den underbara naturen och miljön, utan för yrket som fiskeguide. Jesper började genast söka efter en stuga att bosätta sig i, för att sedan när utbildningen var över flytta hela vägen upp hit. Han satte sig i sin Volvo 360 med allt han ägde och körde upp 200 mil från Helsinborg för att hyra en liten stuga billigt och jobba som fiskeguide. Lärare och instruktör. Men det blev inte alls så länge som Jesper blev kvar i Lappland denna gång. Mycket snart ringde rektorn från skolan i Forshaga och erbjöd honom att jobba som lärare och instruktör. Jesper tackade naturligtvis ja och reste ner till Värmland. Här jobbade han 100%

i 3,5 år. Men hans lediga tid tog han ut på sommaren för att kunna åka upp till Lappland för att guida i minst 2,5 månader, vilket var vad hand liv handlade om. För varje gång han återigen skulle bege sig ner mot Värmland fick han ångest en viss tid innan. Det var inte för att han vantrivdes i Forshaga, utan för att han saknade Lappland så pass mycket. Så detta ledde till att han sa upp sig som lärare och flyttade återigen upp efter julen 2006. Under våren jobbade han på Icehotel som guide inom turismen där, för att sedan återigen jobba som lärare och instruktör på Tornedals Folkhögskola för den klass som valt en fiskeinriktat linje. Men Jesper hade högre ambitioner

än så, han fick därför tillåtelse att sätta ihop en egen ettårig fiskeutbildning anpassad till Norrbotten. Att sedan få ihop en klass till detta var inga problem, trots att kraven var relativt höga för de ansökande, då Jesper ville att eleverna skulle ha framtidsplaner inom branschen. Hela utbildning blev väldigt lyckad och han har fortfarande kontakt med flera elever som jobbar inom branschen. Sedan blev han erbjuden jobb som fisketurismkonsult i ett projekt. Hans uppgifter bestod bl.a. av att utbilda fiskevårdsområden och hjälpa företag att utveckla fiskeprodukter. Men för att jobba inom branschen i Norrbotten måste man vara allsidig. Jes-


per har även jobbat som konsult för Sportfiskarna, då han exempelvis anordnat konferenser. Dessutom är han numer med i styrgruppen för projektet ”Låt vildlaxen vandra hem”. Nu hade han verkligen samlat på sig den kunskap och erfarenhet som han behövde, han skulle nu dra igång det han tidigare planerat, guidepoolen som fick namnet Fishingguide In Sweden. Stor efterfrågan. Sedan Jesper kom på tanken med detta första gången, så har idén utvecklats enorm p.g.a. hans nuvarande erfarenhet och kunskap från branschen. Eft-

ersom Jesper hela tiden är aktiv inom branschen förklarar han att just nu är det väldigt lämpligt att starta detta. Tiden är rätt eftersom att ögonen för sportfisketurismen har öppnats oerhört mycket de senaste åren i hela landet, inte minst i norr. Han startade guidepoolen med ett fåtal referensguider som test under det första året. Efterfrågan har varit väldigt stor och många har saknat en idé som denna på marknaden. Det blir så otroligt mycket lättare för både camper, enskilda personer, och andra företag. Om exempelvis en camp behöver hyra in eller anställa guider kan de genom guidepoolen se vilka kvalifikationer de olika guiderna har för att sedan välja den

som passar dem bäst. Jesper berättar även hur viktigt han tycker det är att kvalitetssäkra den svenska verksamheten inom fiskeguidning. Därför har han regler som alla medlemmar måste följa, annars kan man utan vidare bli utesluten ur guidepoolen. Det ska vara lätt att hitta seriösa och duktiga guider. Vi vill ha bort det oseriösa intryck som de fiskeguider som jobbar svart kan ge turister. Dessa turister kanske aldrig mer vill anlita en fiskeguide p.g.a. deras okunskap, dåliga service och dylikt. Jesper vill att fiskeguidningen ska bli accepterad som ett yrke och inte endast som en hobby. Han har trots allt satsat sitt liv på detta, så seriöst ska det vara!


Funktioner och förmåner. Själva idén och funktionen är inte bara smart, utan även väldigt smidig och enkel. Dem som blir medlem får fylla i en mall om dem själva och deras guidning, som ett CV. Det är helt enkelt en personlig profil som innehåller guidens meriter, erfarenheter, certifikat, utbildningar och mycket mer. Profilerna liksom resten av hemsidan finns både i svenska och engelska och med hjälp av sidans sökfunktion kan man söka fram lämpliga guider. Är man intresserad av exempelvis flugfiske, kan man söka på det och få fram alla guider som guidar inom flugfisket. Detta gäller även arter, delar av landet, fiskevatten o.s.v. Tanken är att om man letar efter en fiskeguide, antingen som företag, kommun eller privatperson, så ska det här vara sidan man surfar in på för att hitta rätt guide till jobbet. Som medlem finns man som sagt med sin profil på hemsidan, men man får även ta del av en låst sida som endast medlemmarna kan se. Här hittar man olika förfrågningar på jobb som oftast är inom guideverksamheten, men även andra fiskerelaterade jobb dyker upp. Man ser exakt vad de söker, önskemål och krav, för att sedan kunna söka till jobbet om man tycker det passar sig själv. Men det är dock inte bara jobb du hittar här, utan även andra fina erbjudanden som Jesper ordnar fram. Exempel på detta kan vara kompetensutveckling som kurser, mässor och studieresor, men även bra samarbete med fiskebutiker för köp utav utrustning. Man kan säkert fråga sig hur av Jesper. Ska man starta eget, skapa egna Jesper jobbar med detta. fiskeprodukter och dylikt är det otroligt skönt att Han marknadsför guidepoolen ordentligt och ser till kunna få hjälp av någon som är kunnig och har erfaratt den kommer ut i media. Alla hans kontakter både enhet inom området. Flera gånger per år skickar Jesinom och utanför Sveriges gränser, som reseagenter per ut nyhetsbrev till medlemmarna, för att de ska och journalister är intresserade av detta och vill gär- hänga med i den ständigt förändrande branschen och få reda på allt nytt inom guidepoolen. Kostnaden na skriva om det. Jesper jobbar ständigt med att utveckla guidepoolen, samt föra in nya erbjudanden för medlemskap år 2013 ligger på 1500:-. Jesper är och jobbförfrågningar till guiderna. Men det bästa är väldigt mån om miljön, djuren och naturen intill honom. Han bor mitt ute i skogen och lever så ekoloatt man som medlem kan få personlig hjälp och råd

giskt som möjligt genom jakt och fiske. Han lever helt enkelt som han lär ”My Lifestyle, Your Advantage”. Därför utmärker han också att det är viktigt som sportfiskeguide att ta hand om och bevara våra vatten i Sverige, därför skänks minst 100:- per medlem till Älvräddarna som jobbar för just detta! Guidepoolens framtid. Under det här första året har guidepoolen som sagt endast testats och det är nu det drar igång på riktigt.


Är man fiskeguide så är det verkligen rätt tid att gå med nu. Guidepoolen kommer vara otroligt aktiv, vilket leder till att alla guider får mycket exponering. Jesper är också ute efter att utveckla guidepoolens alla hörn och kanter för att det ska bli så bra som möjligt för både medlemmar och besökare. Tanken är att medlemmar i framtiden ska kunna logga in direkt på hemsidan och redigera sina profiler och ständigt vara aktiva. Dessutom hålla sidan uppdaterat med inspiration som bilder, filmklipp och blogginlägg. Under året som gått har dessa uppdateringar ökat trafiken enormt på hemsidan.

Meriter: – Insjööring – 95 cm på fluga – Abborre – 1,6 kg på fluga – Lax – 106 cm på fluga – Gädda – 129 cm på jerk – Harr – 59 cm på fluga (även ett gäng på 58 cm) – Piggvar och ål på fluga

En ny funktion som kommer till årsskiftet kommer vara en ”Trophy Club” där man kan synas med sina större exemplar av guidade fiskar. Jesper jobbar just nu med måtten för de olika arterna, då det kommer finnas klasser som brons, silver och givetvis guld. På denna ”Wall of fame” kommer då guiden kunna synas extra mycket med sina guidade storfiskar. Med denna funktion syns det vilka guidar som är duktiga och har bra vatten att guida i, vilket är en viktig faktor. Detta är också något som gästerna uppskattar. Särskilt när de fångat en stor fisk och kan erhålla ett diplom som guiden lätt kan skriva ut i form av en mall. Men med Jespers hårda slit kommer det hända mycket mer grejer inom en snar framtid. Han pratade även om att anordna fler kompetensutvecklingstillfällen, som ett studiebesök till Skottland och River Dee eller andra goda exempel på lyckad fisketurism, självklart till ett lågt och nedsatt pris.

– Sedan fiskeguideutbildning har han jobbat minst 100% inom branschen som guide, instruktör, lärare och konsult.

Tanken är inte att tjäna pengar på detta, utan att få mer kompetenta och duktiga guider till guidepoolen, vilket enligt Jesper är mycket viktigt och kommer gynna alla! Senast till sportfiskemässan i april kommer Jesper gå ut med en riktigt stor grej inom guidepoolen. Han vill inte avslöja vad det är än, men han lovar att den tjänsten kommer vara riktigt grym, vilket jag inte tvivlar en sekund på!

– Medverkat i tidningar i Ryssland, Tyskland, Holland, Schweiz, Sverige, Danmark, Belgien och England.

– Vision World Team – Sitter i styrelsegruppen i SEFF.

Jesper Larsson fishingguideinsweden@gmail.com www.fishinguideinsweden.com


BFT RÜGEN

Fredrik “Skvalp” Johansson har testat:

Text: Fredrik Johansson Foto: Fredrik Johansson & CWC

R

ügen är namnet på ett nytt kraftigt gäddspö från BFT. Vi fick möjlighet att testa detta spö i dess rätta miljö, nämligen nere vid Rügen. En utveckling av ”The Hamer”... Spöet är tvådelat, 8’6” långt och klassat för beten upp till 220g. Alltså ett rätt kraftigt spö för tunga beten och hårda tag. Klingan är densamma som spöet “The Hamer” med en progressiv halvaktion. Skillnaden i detaljerna på Rügen jämfört med Hamer är enligt mig rätt stora.

Spöets material. Man har valt spöringar från American Tackle som har fyra ben vilket gör dem stabilare, de har “Ring lock” som gör att keramiken inte kan hoppa ur och de är dessutom lättare än de på The Hamer. Ytterligare en liten intressant men trevlig detalj är att man har valt en större dimension på toppögglan än vad man har på Hamer. Anledningen till detta är för att förhindra att den fryser igen.

Rullfästet är från Fuji, vilket också är en förbättring jämfört med The Hamer. På Rügen-spöet och alla andra nya spön från BFT så har man lagt till en liten trevlig detalj nämligen en metermarkering vilket gör att man snabbt mäta om fisken t ex är en 100+, praktiskt om man inte ögonmått som en snickare. Nere vid Rügen så är de dessutom längden som det är det mest intressanta bland tyskarna och inte vikten.

Korken är av A+ kvalitet, vilket är bättre än det på The Hamer och den känns riktigt fin. Två andra viktiga Att fiska med BFT Rügen... detaljer är man har förlängt bakhandtaget något till Jag hade detta spö under fyra dagars hårt gäddfiske 44cm samt gjort det lite smalare. i december nere vid Rügen. Decemberfisket vid


Rügen utmärker sig att man ofta dänger stora shadjiggar som väger upp mot 200g. Det är inte heller något precisionsfiske då man fiskar på helt öppet vatten. Detta kräver en del av den som kastar betena och av spöet. Jag har sedan tidigare spöet The Hamer som man skulle kunna säga är en föregångare till Rügen. De största skillnaderna som jag lägger märke till är att Rügen känns lättare och att bakhandtaget är förlängt. Det senare irriterade mig så pass mycket på The Hamer att jag förlängde det, till exakt samma längd som Rügen upptäckte jag nu. När det gäller själva fisket så är det samma klinga som The Hamer så det är ingen större skillnad mellan de båda när man skickar iväg beten eller när man

krokar fisk. Möjligtvis skulle jag säga Rügen känns lite rappare med sin lägre vikt. Jag kände mig inte heller riktigt lika trött av att svinga detta spö en hel dag, men om det berodde på att spöet är något lättare eller närheten till Rügens storgäddor låter jag vara osagt. Enligt min mening så är det helt klart en värdig uppföljare till The Hamer med en hel del sköna förbättringar. Jag trivdes med detta spö och kan absolut rekommendera det för det fiske jag bedrev vid Rügen och det är ju trots allt det fisket som spöet har fått sitt namn ifrån. Rekommenderat pris för detta spö är 2095 kr.


Serious gear for serious

Gädda

121 122 123 124 125 126 127 128 129 130 131 132 133 134 135 136 137 138 139 140 141 142 143 144 145 146 147 148 149

91 92 93 94 95 96 97 98 99 100 101 102 103 104 105 106 107 108 109 110 111 112 113 114 115 116 117 118 119

Gös

51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89

Abborre

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49

121 122 123 124 125 126 127 128 129 130 131 132 133 134 135 136 137 138 139 140 141 142 143 144 145 146 147 148 149

pike

Gädda

91 92 93 94 95 96 97 98 99 100 101 102 103 104 105 106 107 108 109 110 111 112 113 114 115 116 117 118 119

Gös

51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89

Abborre

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49

+ SUPERSIZE Nordens längsta predatorer


MINNKOTA I-PILOT LINK OCH HUMMINBIRD - EN OSLAGBAR KOMBINATION! MinnKota i-Pilot Link har en ny fjärrkontroll med en klar och tydlig

Tillsammans med Humminbird kombinerade ekolod och GPS

färgdisplay. Elektroniskt ankare, autopilot, farthållare, inspelning av

kartplotter får du en oslagbar kombination. Genom ethernet

rutter samt styrning och varvtalsreglering är unika i-Pilot funktioner.

nätverket kan enheterna komunicera och motorn kan nu styras från

Den nya iPilot Link displayen ger dig svenska menyer med mer och

din plotter vy. Skapa rutter/iTracks och ankringsplatser med några få

tydligare information. Upp till 16 Spotlocks och iTracks kan lagras.

knapptryckningar, upp till 2500 spotlocks och 50 iTracks kan lagras.


I V

O E D

70 minuter gratis vertikalfiske Se den nu!

Klicka h채r!


Tack!

Tack för att du läst vår tidning. Detta nummer har varit otroligt kul att få vara med och producera. Jag tänker förstås lite extra på Sebastian Wimans otroliga öring som lagt en gloria av rus och glädje över processen denna gång, den har till och med gått att hålla någorlunda hemlig under produktionen och publiceringen av detta nummer. Ganska ovanligt faktiskt, sånt här brukar ju faktiskt läcka… Vi vet inte men tror att det kan vara den största ismetade brunöringen i Sverige, är det inte så är den lika fin för det, å stor… Det har också varit en förmån att få publicera våra övriga skribenters verk, utan er blir det inget +MagazineFishEco. Ja för att fatta mig kort, överlag tycker jag att vi lyckats över förväntan denna gång, helt tack vare våra skribenters engagemang, foto- och skrivarglädje. Så, tack även till er, Jonathan Jansson, Bo Gunnars, Dan Forsberg, Elis Wessmark, Jonathan Nordin & co, Markus Teilus, Fredrik ”Skvalp” Johansson och Torbjörn ”Tuben” Persson för att ni och flera andra gör detta möjligt! //Jan O

Fiskenyheter varje dag

Bl.a. i nästa nr: > Sportfiskarens Mathörna > Elis Fotohörna > Vackra öringar

Detta magasin görs av: Layout/AD - Sebastian Wiman Red.Chef - Sebastian Wiman Ansv.Utgivare - Jan Ohlsson KONTAKT: Jan Ohlsson - Ansv. Utgivare tel: 070 2088 030 jano@fisheco.se Sebastian Wiman - Red. Chef tel: 070 5559 758 sebastian@fisheco.se

Foto: Sebastian Wiman Copyright © +MagazineFishEco 2012 All rights reserved

Profile for +MagazineFishEco

+MagazineFishEco #1 Januari 2013  

Skandinaviens främsta digitala sportfisketidning, 126 sidor gratis sportfiskeläsning. Free sportfishingmagazine, 126 pages.

+MagazineFishEco #1 Januari 2013  

Skandinaviens främsta digitala sportfisketidning, 126 sidor gratis sportfiskeläsning. Free sportfishingmagazine, 126 pages.