Alla pratar om hunken i kafeterian

Med stora biceps och ett dansant rörelsemönster fångar han hela institutionens blickar. Lundagårds studentlivskrönikör Theodor Bondestam skriver om höstens stora snackis – kafeteriahunken.

(Krönikan publicerades urspungligen på lundagard.se 20/1)

Ingen kan ha missat hunken i kafeterian. Jag hade hemskt gärna berättat vilken kafeteria han jobbar i men min redaktör förbjuder mig – för hunkens skull. Ni som har sett honom vet nog ändå vem jag menar. Han började i höstas och har stått där bakom kassan sedan dess – stått och kramat sina stora biceps som om han höll i ett spädbarn.

Första gången köper jag en bit kladdkaka och ber om vispgrädde. Han trixar sig med lätta steg bort mot ett kylskåp. Jag tänker, fördomsfull och optimistisk som jag är, att en kille med ett så dansant rörelsemönster knappast är straight. Jag ber om extra grädde bara för att testa gränserna. Han sprutar dit ännu en rejäl klick på papperstallriken.

Nästa gång köper jag en sådan där seg macka med skinka och ost. Hunken säger ”självklaaart, var det bra så?”. Hans manér är påfallande extravaganta och det är inte så lite gulligt. Jag tycker mig ana en brytning i hans röst, ana att han växte upp i Paris med skådisdrömmar och en strulig förälder, i ett vingligt enplanshus i någon bohemisk förort. Jag kan ha fel. Han önskar mig en fortsatt bra dag och skulle lika gärna kunna vara från Flen; det är omöjligt att säga.

TILL SAKEN HÖR att jag har varit en smula framgångsrik i kafeterie-sammanhang förut. I våras fick jag ett inte oansenligt antal gratis koppar kaffe av en tjej i personalen på LUX. Den gången var jag kanske mer intresserad av kaffet än av henne. Och hon var nog bara serviceinriktad.

MEN SÅ UPPTÄCKER jag – med viss besvikelse – att den där luriga stämningen mellan mig och hunken inte beror på just vår unika kemi. Alla pratar om hunken. Och alla verkar tro att han raggar. Jag tjuvlyssnar på två studierektorer i personalrummet. Den ena dukar upp sin lunch och säger: ”det var lite flörtig stämning nere i kafeterian”. Jag sväljer ett skratt, vet precis vad hon menar, och kan inte hålla mig från att fråga: ”var det han med stora biceps?”. Hon nickar och ser tindrande ut.

Lund: ”En social snedstad”

Närhet till universitet eller högskola är en avgörande faktor för studenter som väljer att studera vidare direkt efter gymnasiet –vilket kan påverka den sociala snedrekryteringen.

I Statistiska centralbyråns (SCB) senaste studie om vilka faktorer som påverkar att elever börjar studera på högskolenivå framgår det att det är troligt att du läser vidare om du bor nära ett universitet eller högskola.

Annika Mårtensson, vars uppdrag är att se hur Lunds universitet (LU) kan bredda sin rekrytering, menar att detta kan påverka den sociala snedrekryteringen, då man inte når ut till studenter längre ifrån universitetet, som kan ha en annan social bakgrund.

– Vi diskuterar just nu hur vi når ut till områden som det inte kommer så mycket studenter från. Jag tror att man måste pinpointa dem och jobba närmre dem. Det har vi nog inte varit så duktiga på, säger Annika Mårtensson.

I SCB:S STUDIE utmärker sig Lund som en stad där många gymnasieelever går direkt från gymnasiet till vidare studier. En av dessa elever är Victor Soomus. Han tror att närheten till universitetet påverkade hans val att börja plugga direkt.

– Det är väldigt nära och om man då känner ”jag borde inte ha börjat plugga direkt”, då är det lätt att hoppa av och man behöver inte [tänka reds. anm] ”fan nu måste jag göra mig av med den här bostaden och nu måste jag flytta tillbaka”, förklarar Victor Soomus.

Han menar även att idén om universitetsstaden Lund påverkade honom.

– Det är väldigt akademiskt [i Lund reds. anm]. Man formas av sin omgivning. Jag har inte så många akademiker i släkten, men jag tror att det sitter i Lund att man ska börja plugga.

ÄVEN ANNIKA MÅRTENSSON tänker sig att det i Lund finns en tradition av att studera vidare, vilket kan förklara att många gymnasieelever läser vidare direkt.

TIDEN GÅR OCH hunkens surfar-svall blir längre och längre. En kompis, som antingen vill mitt bästa eller inte, jag kan inte avgöra, berättar att hunken har tjej. ”Det verkade i alla fall så”, säger han, ”på sättet de kramades häromdagen”. Efter det är det som att den fnittriga stämningen försvinner från campus. Terminen blir tristare – jag ser det hos alla –till och med hos studierektorn.

Nu efter nyår står han kvar där med sina fylliga överarmar bakom kassan. Jag vet inte om tjejen fortfa rande finns med i bilden och jag kommer inte att undersöka saken. Så länge han sprutar dit en extra klick visp grädde är jag nöjd.

– Nu blir det en gissning, men Lund är från början en sorts social snedstad med mycket akademiker. Det finns en tradition av att du ska gå den vägen.

ANNIKA MÅRTENSSON MENAR att detta bidrar till bilden av LU som ett universitet som ”man måste ha goda meriter från gymnasiet” för att kunna vara en del av. Detta menar hon förstås är sant, men hon förklarar också att det leder till att studenter inte söker sig till LU.

”Data visar på att studenter med icke-akademisk bakgrund endast söker om man verkligen har höga betyg från gymnasiet, medan studenter med akademisk bakgrund söker även om betygen inte är så bra”, skriver Annika Mårtensson i ett mejl.

Hon förklarar att LU på det sättet går miste om både kompetens och kunskap kring samhället utanför akademin.

(Artikeln publicerades urspungligen på lundagard.se 19/1)