Obehag i vardagens gränsland

Ur nakna farföräldrar,

En dotter följer med sin mamma på nätterna för att titta på hus i fina kvarter. Mamman gräver upp andras blommor, flyttar på trädgårdsbänkar och tar sig till sist in i ett av de stora husen. Samlingens första novell Inget av det där sätter tonen för vad som komma skall.

ARGENTINSKA SAMANTA SCHWEBLIN är en mångfaldigt prisad författare främst känd för sina noveller. Hennes hyllade roman Distancia de rescate/Fever Dream (2014) har filmatiserats av Netflix. Sju tomma hus har belönats med National Book Award i USA för bästa översatta bok och kommer nu på svenska i översättning av Annakarin Thorburn.

I BEKANTA MILJÖER kan läsaren betrakta ofta namnlösa personers liv och vardag. Per - sonerna är i många fall sökande, ibland vilsna. En kvinna får sin sörjande grannes döda sons kläder nedkastade på sin tomt med jämna mellanrum. En annan kvinna, iklädd morgonrock och med fuktigt hår, åker runt i en bil med en främling sent på kvällen. En flicka utan underkläder sitter i ett väntrum på ett sjukhus när en främmande man tar med henne för att köpa nya trosor. Ur det välkända skapas historier som framkallar ett tryckande obehag hos läsaren. I luckorna som det avskalade språket lämnar förstår man att någonting inte riktigt står rätt till.

DEN URÅLDRIGA ANDNINGEN som beskriver ett äldre par där frun sakta förlorar verklighetsförankringen är samlingens längsta novell och huvudnummer. Personligen föredrar jag dock de mer avskalade novellerna, de berättelser som utspelar sig under en eftermiddag eller kväll. Till exempel Inget av det där och Mannen utan tur, om flickan i väntrummet. Schweblin briljerar när hon med små medel och under kort tid skickligt bygger upp stämning, karaktärer och intriger.

NOVELLERNA BALANSERAR I gråzonen mellan sjukt och frisk, sant och falskt. Som läsare vaggas jag in i en berättelse som jag först tolkar som lustig innan obehaget kryper sig på. Schweblin får mig att ifrågasätta mitt eget omdöme. Den excentriska mamman som njuter av vackra hus går snabbt över till en mycket sjuk person som tar sig in hos främlingar och bäddar om deras sängar.

SJU TOMMA HUS är en skarp novellsamling. Samanta Schweblin bemästrar formen och språket är glasklart, trots att Schweblins berättande lämnar mycket osagt. Novellerna består av ögonblicksbilder, utan början och utan slut, vilket får mig att tro att personernas liv fortfarande pågår. Någonstans i natten kör en mamma och hennes dotter runt och rensar ogräs i främlingars trädgårdar.

Drabbande poesi från fronten i Ukraina

Ringa hem berättar om kriget på ett sätt som når djupare än alla nyhetssändningar.

säkerhetstjänst. Dessa samtal har senare översatts av en mängd olika personer till en mängd olika språk. Ida Börjels gärning har varit att göra ett sådant urval ur verkligheten att det fungerar som ett sammanhållet och begripligt narrativ. Urvalet gör att samtalen flödar in och ut ur varandra utan avbrott, som om det var samtal förda med en och samma röst.

Ida Börjels bok Ringa hem presenteras som en ”dokumentärdikt”, en beskrivning som i just det här fallet innebär att samlingen har ett dokumentärt innehåll som framförs i lyrisk form. Innehållet kommer direkt från fronten, direkt inifrån Rysslands snart ett år långa invasionskrig av Ukraina. Mer specifikt möts läsaren av utdrag ur telefonsamtal från de ryska soldater som utkämpar kriget för Vladimir Putins räkning.

SAMTALEN HAR SPELATS in, transkriberats och offentliggjorts på internet av Ukrainas

UTÖVER DE KONKRETA samtalen innehåller boken också ett förord skrivet av den ryske författaren Sergej Lebedev och ett efterord av författaren själv samt några texter som framstår som mer skönlitterära. Det visar sig i bokens källhänvisningar att även dessa segment är ”samplade”, antingen från andra författare eller (i ett fall) från en ukrainsk soldat vid fronten.

ALLA DE HÄR delarna: samtalen, för- och efterorden, de samplade dikterna, syftar till att placera den pågående invasionen av Ukraina i ett sammanhang. Det handlar inte bara om att föreviga kriget för eftervärlden – mer än så ska de kontextualisera det som en del av historien om den ryska statens upprepade våldshandlingar både mot omvärlden och sina egna invånare.

DET SOM GÖR Ringa hem verkligt imponerande och obehaglig är att den låter läsaren uppleva kriget inifrån medvetandena av de som står på frontlinjen. Istället för att presentera statistik eller teoretiseringar kring invasionsplaner. Från soldaternas egna berättelser blir det tydligt att tron på Ryssland som nation är svag, även hos de som slåss ”för” denna stat. De mördare som utgör den ryska armén är samtidigt livrädda tonåringar, som i sin rädsla torterar och mördar andra eller skjuter armen av sig själva för att ta sig därifrån; antingen mentalt eller fysiskt.