När det gäller de enskilda partierna behöll Svenska folkpartiet behöll sin position som största parti i fullmäktige med nio mandat. Partiet gjorde som helhet ett stabilt val med ett litet plus i kanten och SFP:s Merja Laaksonen kunde utnämnas till Sjundeås röstdrottning. Partiets långsiktiga utveckling är trots detta goda val negativ. I takt med befolkningsutvecklingen som går mot en allt mer finskspråkig inflyttning har partiets position naggats i kanterna. Ställningen som nummer två kneps den här gången av Socialdemokraterna. Partiet behöll sina fem mandat med god draghjälp av avhopparna från De Gröna. Arja Alho fick flest röster men hela två av de fem invalda från Socialdemokraternas lista kom från De Grönas led. Valförbunden med Vänsterförbundet var inte heller någon god affär för SDP:s del. VF lyckades genom jämn fördelning av rösterna på sina två uppställda kandidater få full utdelning; med mindre än två procent av rösterna blev båda kandidaterna invalda. Valets stora förlorare var Samlingspartiet, vilket delvis berodde på utbrytargruppen Tahto & Toivos goda resultat (drygt nio procent av rösterna) men kanske även på att Janne Laakkonen, förra valets Samlingspartistiska röstmagnet den här gången gick till val i Lojo. Sannfinländarna, som ställde upp för första gången lockade drygt sju procent av väljarna, vilket räckte till två platser i fullmäktige. Splittringen i De Grönas led syntes i valresultatet och partiet fick
85