Västnyländsk årsbok 2019 – Del 2 av 2

Introduktion till årskrönikan

När man tar sig an en så stor uppgift som att årligen gå igenom vad som hänt i regionen nns det alltid enrisk för att det ska bli en upprepning av evenemang som ordnas årligen, såsom Raseborgs sommarteater eller Bokkalaset. Dessa evenemang har sin givna plats i årsöversikten, men kompletteras också av nya händelser. Vissa samhällsfrågor återkommer också år efter år, eftersom den kommunala utvecklingen sällan sker så snabbt att någonting skulle hinna bli färdigt på ett år. Det nns även aktuella frågor som säkerligen varit aktuella också längre bak i tiden och som med några års mellanrum aktualiseras i högre grad. Till exempel frågan om hur Västnyland ska kunna upprätthålla och utveckla en fungerande kollektivtrak, frågan om utbildningen och hur den ska arrangeras på svenska samt skolornas problem med inomhusluften är exempel på sådana frågor. Norra hamnen-projektet i Ekenäs är också ett återkommande ämne och detsamma gäller frågan om hur kustkommunerna på bästa sätt ska kunna utnyttja sina havsnära kommuncentrum samt turismens roll för näringslivet.

Trots att vissa teman återkommer i årskrönikorna är mitt övergripande intryck av utvecklingen i regionen att Västnyland denitivt inte har stagnerat, utan att det sker en hel del utveckling här. Det handlar om positiva, men naturligtvis också om mindre positiva händelser. Även negativa händelser kan emellertid på lång sikt föra något gott med sig och ge upphov till ny utveckling. Till exempel ser det ut som om Fortums nedläggning av kolkraftverket i Ingå kan ge upphov till ny verksamhet på området (mer om detta på sidan 89). Det här är mitt tredje, och åtminstone för tillfället sista, år som årskrönikör. Jag har också varit redaktör för artiklarna i Västnyländsk årsbok i sex års tid. Jag tackar för mig och ger nu över tangentbordet till årets artikelredaktör Christoer Holm som kommer att skriva nästa årskrönika som publiceras i Västnyländsk årsbok 2020, det vill säga krönikan som behandlar detta år (2019). Christoer härstammar från Hangö, vilket ger ett regionalt perspektivbyte från min Ingåposition – något som årskrönikan säkert mår bra av.

Ingå, 19.1.2019

Sophie Kawecki

Årskrönika 2018

Västnyland år 2018

Text: Sophie Kawecki

Västnyländsk årsboks traditionella årskrönika presenterar händelser, fenomen och trender från året som gått. I årets krönika startar vi med en genomgång av vad som hänt i kommunerna under år 2018. Därefter följer en samhällsöversikt och en utbildningsgenomgång. I kapitlet om näringslivet presenteras både företag som det gått bättre för under år 2018 och företag som det gått sämre för. Traditionellt sett har Västnyland ett livskraftigt kulturliv, vilket även i år märks i avsnittet som behandlar kultur. Idrotten representeras av ett urval prestationer från året som gått och visar att regionen hyser många olika slags sporttalanger. Sist men inte minst kommer en översikt över miljö och väder. Årskrönikan presenterar således ett plock av händelserna i regionen med en förhoppning om att teckna en aktuell bild av livet i dagens västnyländska samhälle.

Frånkommunerna

År 2018 var ett presidentvalsår. Sittande presidenten Sauli Niinistö ck en överväldigande majoritet av rösterna, hela 1,7 miljoner röster eller 62,7 procent av alla röster, vilket är mer än någon kandidat fått i ett nländskt presidentval med nuvarande valsystem. Hans dominans var så total att han ck est röster i samtliga nländska kommuner. I Västnyland kom Pekka Haavisto tvåa. Valdeltagandet låg på 69,9 procent för hela landet, vilket kan jämföras med 72,8 procent under första omgången av presidentvalet år 2012. Röstningsgraden varierade i de västnyländska kommunerna och var följande: Hangö 67, Raseborg 69, Ingå 77,6, Sjundeå 72,9, Kyrkslätt 73,7 och Lojo 70,1 procent . En ny nyländsk landskapsplan, den så kallade Nylandsplanen, arbetas som bäst fram med sikte på år 2050. Arbetet påbörjades år 2016 och beräknas ta fyra år. För västra Nylands del lyfts smidig trak, den unika miljön och utveckling av turism- och fritidsverksamheten fram som viktiga teman. Etapplanen för västra Nyland omfattar Hangö, Högfors, Ingå, Lojo, Raseborg och Sjundeå (men inte Kyrkslätt, som enligt planen hör till Helsingforsregionen). I planen beräknas befolkningen i hela Nyland (bestående

av västra och östra Nyland samt Helsingforsregionen) stiga till två miljoner, vilket skulle vara en ökning på en halv miljon personer. Takten i Västnyland prognosticeras emellertid bli långsammare än i övriga Nyland. Till exempel Ingå beräknas ha en befolkningstillväxt på endast fyra procent fram till år 2040. De västnyländska kommunerna skulle gärna se en större befolkningstillväxt, men enligt Nylandsplanen är det i huvudstadsregionen som befolkningen kommer att öka.

Nylandsplanen har i vår region kritiserats för att den lämnat Bromarv i Raseborg och Degerby i Ingå utan beteckning för servicecentrum. Nylands förbund, som ligger bakom landskapsplanen, betonar dock att planen endast innehåller de stora linjerna, medan det är kommunens sak att besluta om hur enskilda byar ska utvecklas. Enligt Nylands förbund är det viktigt attta klimataspekten med i planeringen och ur klimatsynvinkel är det smartare att centralisera servicen än låta den nnas utspridd på glesbygden. Om servicen centraliseras skapas också bättre förutsättningar för fungerande kollektivtrak, vilket innebär att huvudstadsregionen automatiskt har en fördel över Västnyland.

Nytt stadshus och nya chefer

En mångsysslande företagare inom språk och historia som sedan maj 2014 jobbar i familjeföretaget

Idelhöjd. Var artikelredaktör för Västnyländsk årsbok 2013–2018 och skriver nu sin tredje årskrönika. Född, uppvuxen och bosatt i Ingå.

I Raseborg centraliseras förvaltningen åtminstone rent geograskt. Under hösten år 2018 började stadens tjänstemän ta Ekåsens huvudbyggnad i bruk som nytt stadshus. Det forna mentalvårdssjukhuset har renoverats för att passa det nya ändamålet. Allt inne i huset är förnyat. Exempelvis ytterdörren ser likadan ut som tidigare, men är ny. Renoveringsbudgeten på drygt åtta miljoner euro har hållit, liksom tidtabellen, på ett ungefär. Stadshuset blev klart att ta i bruk ungefär en månad senare än planerat, vilket innebär att renoveringen har tagit närapå 17 månader.

I det nya stadshuset samsas tjänstemän från era sektorer, bland annat ledningen, tekniska centralen, social- och hälsovården, bildningen, it-avdelningen och turismen. Alla 130–140 personer hade hunnit ytta till sina arbetsrum i byggnaden vid årsskiftet 2018–2019. Turistbyrån har således yttat bort från torget och det gamla stadshuset vid Rådhustorget töms också i övrigt. Turismen ska dock ha en betjäningspunkt vid Ekta museum, mer centralt och tillgängligt för turister.

Det nyrenoverade stadshuset är fräscht och rymligt, men renoveringenhar kritiserats för att den kostat en hel del pengarsom staden Raseborg kunde ha använt på något annat. Har en stad med svajig ekonomi råd att göra en sådan här satsning på ett stadshus? Kritiken har dock bemötts med att Raseborg tidigare hyrt utrymmen för administrationen och att hyrorna också varit höga. Då är det bättre att staden använder en egen byggnad som stadshus.

Sophie Kawecki

Jeanette Bäckström (controller) samt Lotta Lerviks och Sanna Himmelroos från kulturen yttade in sina kontor i stadshuset i december 2018. Foto: Daniel Kawecki

I Sjundeå beslöt kommunen att höja chefernas löner, vilketkommer att kosta kommunen 45 000 euro mer om året. Tanken är att harmonisera lönesystemet och också behålla cheferna. Det verkar röra på sig på många håll bland de högre kommunala tjänstemännen, så detta kan vara ett fungerande sätt att hålla kvar dem man anställt och på så sätt uppnå kontinuitet i det kommunala arbetet.

Ofta söks högre kommunala poster av tjänstemän i grannkommunerna. Ingås nya kommundirektör Robert Nyman är ett exempel på detta. Hans kommunala bana har gått från bildningschef i Ingå till motsvarande position i Raseborg och vidare tillbaka till Ingå, i den nuvarande positionen som kommundirektör. Det nns också andra exempel på detta: Sjundeås grundtrygghetschef Benita Öberg valdes under år 2018 till ny grundtrygghetschef i Raseborg. Som efterträdare till Nyman i Raseborg valdes Tina Nordman med ett förutet som bildningschef i Sjundeå, chef för småbarnspedagogiken i Raseborg och tillförordnad undervisningschef i Raseborg. Tjänsten söktes också av bland annat Bob Karlsson, som tidigare innehaft posten och för tillfället är högstadierektor i staden.

Också tidigare har man kunnat se samma tendens där tjänstemän från en kommun söker motsvarande tjänst i en annan kommun och blir valda. Det här kan säkert vara en fördel för de rekryterande kommunerna eftersom personen i fråga har välbehövlig kommunal erfarenhet. Däremot undrar man hur yngre kandidater någonsin ska få en chans och skaa sig erfarenhet, om samma personer alltid cirkulerar mellan tjänsterna? Till ny utvecklingschef i Raseborg valdes dock Jennifer Gammals, som vid valet var kvalitets- och miljöchef på SSAB:s rörfabrik i Hangö, som ska läggas ner inom två år. Både Raseborg och Hangö valde också nya turismchefer under år 2018 och till dessa tjänster valdes personer med erfarenhet från den privata sektorn. I Raseborg valdes Ville Vuorelma till ny turismchef bland de 36 personer som hade sökt tjänsten. Vuorelma hade dessförinnan arbetat som marknadsförare och turnéproducent på Teater Viirus. I Hangö valdes Jon Lindström bland 19 sökande till tjänsten. Lindström arbetade innan han valdes till den nya tjänsten med internationell förvaltning på Nordiska investeringsbanken i Helsingfors.

Centrumplanering

Sommaren 2018 stängdes Karis järnvägsbro för trak. Den 86 år gamla bron revs och i samband med ombyggnaden av området, en helhet som kallas Karis resecenter, jämnades också jordvallarna med marken. Efter en tid öppnades entillfälligbroförfotgängareochcyklister.Detärmeningenatttågtraken, busstationen och taxitraken ska bilda en helhet tillsammans med parkerings-

Årskrönika 2018

platser för pendlare. Centraliseringen ska locka allt er till att använda kollektivtraken. Gångtunneln under järnvägen kommer även att byggas ut så att den löper under hela järnvägen och inte enbart mellan spåren såsom tidigare. Hisstornen får bli kvar, men hissarna byts ut. Hela projektet beräknas stå färdigt sommaren 2019.

Nybygget i Norra hamnen i Ekenäs är ett projekt som i pressen skulle kunna kallas en ”långkörare”. Vändorna kring Norra hamnen, eller Port 19 som det nya bostadskvarteret också kallas, har varit många under de senaste årens lopp och projektet har mötts av både hejarop och kritik. Det är främst det planerade köpcentret som väckt missnöje och under sommaren framkom det att köpcentret ändå inte blir av. Byggföretaget Mäenpää som åtagit sig att bygga ett köpcentrum på området meddelade att det saknas förutsättningar för ett affärscentrum. Från början var det tänkt att kombinationen bostäder och aärer skulle locka nya företag och invånare till staden. Aärsinnehavarna i centrala Ekenäs har dock oroat sigför att handeln i centrum i så fall skulle dö ut. Hälften av bostäderna i projektet är redan färdigställda, medan resterande bostadshus inte ännu har byggts. En del av bostäderna har sålts, men inte alla. En orsak kan vara att prisnivån är högre jämfört med andra objekt i Ekenäs. Exakt vad som ska hända med den del av hamnområdet där köpcentret var inplanerat är inte klarlagt i skrivande stund.

LillaLuckans konstprojekt med barnkulturaktör Maria Sundell längs den nya bron över järnvägen i Karis. Foto: Pamela Andersson

Fabriksudden i Hangö har utvecklats under de senaste åren, bland annat genom företaget Regatta Resorts försorg. Företaget har byggt bostäder och spa på området, men processen har inte fortlöpt helt utan att någon besvärat sig. Stadens nya detaljplan för området måste ses över, eftersom ändringarna som gjorts efter att planen varit framlagd till påseende blev såpass stora att planen borde ha lagts fram på nytt. Representanter för Regatta Resorts anser att de själva har uppfyllt de krav som ställts, men att staden däremot har låtit bli att uppfylla kraven i avtalet.

Regatta Resorts väntar bland annat på att få påbörja ett hotellbygge värt 10 miljoner euro. Detta projekt stötte emellertid på patrull i december då staden inte beviljade undantagslov för hotellbygget. Hotellbygget skulle kräva en ny detaljplan, vilket kan ta över ett halvt år att få. Därefter kommer det sannolikt att inkomma besvär som leder till en byggstart tidigast våren 2022. Svithotellet på Fabriksudden skulle ge Hangö 180 nya bäddplatser.

Också Bromarv har utvecklats och fått en ny gästhamn med kafé, bränslemack och båtbryggor. Foto: Multifoto/Johan Ljungqvist

En gemensam nämnare för Hangö, Raseborg och Ingå är att orternas centrum ligger precis vid havet, något som kommunerna försöker dra nytta av efter bästa förmåga i näringslivet, men även för att locka turister och nya invånare till kommunerna. Ovannämnda projekt i Norra hamnen iEkenäs och på Fabriksudden i Hangö är exempel på detta.

I Ingå arbetar rallymästaren Marcus Grönholm genom sitt företag Inkoon Keskustakehitys Oy i samarbete med Ingå kommun och andelslaget Finlands bostadsmässa för ett nytt bostadscentrum, det så kallade Ingåstrandprojektet, i absoluta centrum av Ingå. En arkitekttävling avgjordes under år 2018 och resulterade i att två av de fem bidragen blir verklighet. Bidragen som deltog i

Tävlingsbidrag från arkitekttävlingen i Ingå, View (ovan) och Oihonna (nedan). Foto: Ingå kommun

tävlingen hette Inkoonrannan huiput, Oihonna, Patio, Strandpromenaden och VieW, varav Oihonna och VieW tog hem segern. Tanken är att bostadsområdet ska stå klart och bjuda in besökare till en bostadsmässa i mindre skala år 2022.

I början av augusti ck invånarna i Ingå delta i ett informationstillfälle och en workshop i form av en promenad genom det planerade området, där deltagarna delades in i grupper och efteråt ck presentera sina åsikter på restaurang Sågen, som också ägs av Marcus Grönholm. Bland annat badstrand och grönområden efterlystes. Både arrangörerna och invånarna var glada över den goda uppslutningen och över att invånarna får göra sin röst hörd i ett projekt som berör dem.

När Ingåstrandprojektet tar form kommer kommunen också att behöva fundera ut vad som ska ske med avfallspunkten, hockeyrinken och tennis-/isbanan som nns på området. Dessa har nu haft en central placering som kan bli svår att återskapa i Ingås absoluta centrum.

På strandområdet i Ingå centrum ligger också trähuset Wilhelmsdal, som bland annat inhyst kommungården för många år sedan och därefter även kommunens bibliotek, innan den nuvarande kommungården renoverades och biblioteket yttades dit. Detta hus har sedan biblioteket yttat ut använts för möten och även inhyst ett kafé i olika företagares regi, men nu har nya idéer också börjat ta form. Huset ska renoveras och därefter användas som mötesplats och inhysa rum för företagare och/eller distansarbetare som kan hyra in sig där. Dessutom ska det fortsättningsvis nnas kaféverksamhet i huset.

Ingå ståtar också med en småbåtshamn i absoluta kommuncentrum, men hamnen har under året haft ekonomiska problem. Under våren och sommaren renoverades några av bryggorna, vilket kostade mer än beräknat. Detta ledde till att bolaget som har hand om bryggorna inte kunde betala hyra för bryggorna till Ingå kommun. Det rör sig om en summa på totalt 45 000 euro, som bolaget kommer att betala år 2019 i stället. Vidare har byggreparationerna lett till attett äldre hus längs kajkanten skadats. Byggentreprenören säger sig ha följt avtalet, så frågan är nu vem som ska ersätta husägaren för skadorna, byggentreprenören eller kommunen? I slutet av året var frågan fortfarande inte löst.

Kommunal ekonomi

Finansministeriet beräknar att kommunernas intäkter för år 2018 kommer att bestå av följande delar: lite mer än hälften får kommunerna in genom skatteintäkter, drygt en femtedel är verksamhetsintäkter och likaså är en femtedel statsandelar,medanandraintäkterstårförfyraprocent.Utgifternaförväntas

bestå av i stora drag följande: nästan hälften är löneutgifter, tre tiondelar är

Årskrönika 2018

köp av tjänster och material, medan resterande tjugo procent består av investeringar och övriga utgifter. Bland sektorerna är det social- och hälsovård som står för närapå hälften av verksamhetsutgifterna, ungefär trettio procent är utgifter inom undervisning och kultur medan sexton procent är övriga utgifter och sex procent nansiering.

Kyrkslätt kommer att behöva spara. Budgeten för nästa år visar ett två miljoners underskott. Som ett resultat av detta beslöt kommunfullmäktige att höja skattesatsen från 19,5 procent till 19,75. Den höjda skattesatsen i kombination med besparingar inom äldreomsorg, utbildning och den allmänna förvaltningen ska förhoppningsvis ge ett mindre minus.

I Sjundeå går ekonomin åt rätt håll. Kommunen har i era år vidtagit balanseringsåtgärder för att eektivisera ekonomin. Sedan år 2016 har räkenskapsperioderna visat ett överskott, medan början av 2010-talet fram till år 2016 gått på minus. Däremot står kommunen inför utmaningar gällande fastigheternas underhåll och reparationer under de kommande åren, vilket kommer att medföra stora utgifter och kräva god utgiftsdisciplin för att ekonomin ska kunna förbättras. Inkomstskattesatsen för år 2019 kommer att vara 20,5 procent.

I Lojo kommer stora investeringar att tära på stadens ekonomi under de följande åren. Ett problem är att investeringarna är för stora i förhållande till bruksekonomin. Skatteinkomsterna verkar inte heller utvecklas såsom man hoppats, vilket på sikt kommer att innebära en ekonomisk nedgång. Nästa år kommer investeringar att göras i bland annat skolorna (20 miljoner euro) och vattenledningsnätet kommer att repareras. För att balansera ekonomin kommer man under våren 2019 att utreda sparåtgärder. Vissa ekonomiska faktorer kan staden inte heller påverka, såsom att statsandelskompensationerna upphör när det gått fem år sedan en kommunfusion.

Ingås ekonomi har under några år legat på plus och överskottet för budgetförslaget för år 2019 landade på 310 000 euro. Ingå reserverar 9,5 miljoner euro för renovering eller nybygge av Kyrkärdens skola. Ingåstrandprojektet kommer också att kosta pengar, liksom er solpaneler och en renovering av Wilhelmsdal. Även det så kallade Ingåportområdet invid stamväg 51 nns med i budgeten. Skattesatsen bibehålls på 20,75 procent.

Också Raseborg visar upp ett budgetförslag med ett överskott på 1,35 miljoner euro. Raseborgs inkomstskattesats för år 2019 är ocksådensamma som tidigare, det vill säga 22 procent. Raseborg planerar att fortsätta satsa på att ha så kallade jopoklasser (läs mer på sidan 83.) En utgift som oroar de västnyländska kommunerna är kostnaderna för prehospital sjukvård, det vill säga ambulansvård. Ambulansvården för Raseborgs del kostar 60 euro per invånare, jämfört med att helsingforsare betalar 17 euro per person och medeltalet inom

sjukvårdsdistriktet ligger på 23,60 euro per invånare. Våra kommuner som ligger i periferin belastas alltså mer än huvudstadsregionens kommuner.

Även Hangö visar upp ett plus i budgeten för år 2019. Budgetarbetet hade gått från ett minus på två miljoner till en miljon på plus. Överraskningar kan dock komma ifall skatteintäkterna inte blir de väntade eller kostnaderna för specialsjukvården stiger. Hangö investerar i underfarten under järnvägen och Korsmansgatan, men har inte budgeterat för några andra stora investeringar. I Hangö landar inkomstskattesatsen på samma nivå som i år, alltså på 21,75 procent.

Fastigheter till salu

När kommunernas behov och servicestruktur förändras innebär det ofta att byggnadersomvaritikommunernasägobjudsuttillförsäljning.Dethärhar under de senaste åren blivit aktuellt efter skolstängningar, även om det inte alltid varit så enkelt att få gamla skolhus sålda på den privata marknaden. Under år 2018 har Raseborgs stad med anbudsförfarande försökt sälja bland annat det före detta äldreboendet Bromarfhemmet, det unika stockhuset Villa Ormnäs och Knipnäsfastigheten (före detta sjukhus, som också inhyst utbildning). I Ingå klarnade det under hösten att Ingahemmet värderas till noll euro. Ingahemmet kan dock enligt kommunen inte anses värdelöst, eftersom det ännu går att använda. Ingahemmet byggdes år 1962 som äldreboende och utvidgades 1978. Därefter har byggnaden renoverats era gånger och använts som äldreboende ända fram till år 2013, då det nybyggda Lönneberga i Ingå centrum stod färdigt.

AllrasenastharIngahemmetinhystinvandrartjänsteriFinlandsRödaKors regi, men vid årsskiftet 2018–2019 upphörde denna verksamhet. Kommunens gym är inhyst i byggnaden där också kommunens centralkök är beläget. Kommunen har tidigare försökt sälja byggnaden, men utan resultat.

I Sjundeå skulle man vilja göra sig av med den nska skolan Päivärinteen koulu genom att sälja byggnaden på auktion. Skolan består av tre byggnader som använts fram till år 2016. Den äldsta byggnaden är byggd på 1930-talet och är skyddad. Samtliga byggnader har konstaterats ha problem med inomhusluften. Underhållskostnaderna för byggnaderna (värme och el) uppgår till nästan 45 000 euro om året. Porkala gamla skola är till försäljning i Kyrkslätt.

Också i Hangö har era fastigheter funnits på säljlistan. Bland annat Täktom och Lappvik skola är i skrivande stund till salu. Täktom skola är i gott skick, menkostarändåstadencirka14000euroomåret.Pågrundavbyggnadens läge har den inte lockat intresserade köpare. Tekniska nämnden i Hangö skulle

ett nytt höghus i Norra hamnen och den före detta nattklubben Nightclub No.1 revs. Foto: Multifoto/Johan Ljungqvist

också vilja sälja kända Hangöbyggnader såsom restaurangerna Casino och Park. Politikerna har emellertid beslutat att inte sälja det så kallade nya Ljungbo. När det tidigare varit aktuellt att sälja Ljungbotomterna har det endast kommit in anbud på 30 000 euro, medan tomterna värderas till 250 000–300 000 euro.

I Ekenäs färdigställdes

Samhälle

En övergripande känsla i dagens samhälle är att tempot blir allt snabbare. Å ena sidan tar det ofta lång tid, till och med år, för beslut att vinna laga kraft, inte minst med tanke på besvärstider som gör att beslutsprocessen drar ut på tiden. Å andra sidan är utvecklingen (och avvecklingen) inom till exempel näringslivet ofta mycket snabb.

Befolkningstillväxten är en fråga de esta västnyländska kommuner behöver jobba med. För att locka invånare tar kommunerna till olika åtgärder. Närheten till huvudstadsregionen och till naturen är stående trumfkort, liksom ett havsnära boende. I Sjundeå föreslås rabatterade tomtpriser. För att försöka få igång tomtförsäljningen under åt 2019 föreslås kommunen ge köpare 15 procent rabatt på tolv tomter belägna i Karlsåker nära järnvägsstationen. I Ingå byggs en ekoby i Västerbrinken, inte långt från servicen i kommunens centrum. Ekobyområdet invigdes i maj 2018 och ska förutom ekologiskt boende också erbjuda invånarna ett socialt boende. Det ska till exempel vara möjligt att bo era generationer kring samma gård eller i samma hus. Du kan läsa mer om ekologiskt byggande i artikeln på sidan 46.

Ett sätt att öka befolkningen är också att främja invandring och ta emot yktingar. I början av år 2018 kunde medierna rapportera om att Mjölbolsta yktingförläggning öppnat på nytt och att det fanns plats i den kostnadseektiva förläggningen. Mot slutet av året kom nyheten att förläggningen ändå ska stängas, tillsammans med fyra andra yktingförläggningar i landet. De esta yktingar som kom till Västnyland vid den stora yktingvågen år 2015 har yttat bort från regionen.

Under år 2018 var Västnyland scen för militära övningar. Gardesjägarregementet genomförde i september enförsvarsövning i Västnyland med en styrka på över 500 personer. Under övningen rörde sig trupperna i Ingå, Hangö och Lojo. I Ingå ordnades en evakueringsövning i Degerby, vilket gav Ingå kommun möjlighet att öva upp sin krisberedskap. Degerby byaförening koordinerade kontakten med invånarna. Under våren genomfördes också en helikopterövning av helikopterbataljonen vid Uttis jägarregemente på området mellan Dragsvik och Helsingfors.

Utveckling av trafiken

Med tanke på miljön vore det viktigt att åka kollektivt, i stället för att pendla var och en i varsin bil. Detta kräver dock att kollektivtraken och samåkningssystemen utvecklas. Som vi får se längre ner i texten är det i dag ofta ohållbart

Årskrönika 2018

att ty sig till kollektivtraken, i de fall arbetsresans längd blir eragånger längre

än den blir när man tar egen bil.

Från början av år 2018 har Sjundeå varit med i Helsingforsregionens trak (HRT), via vilken kommunen sköter all kollektivtrak. Det här innebär att det fortsättningsvis går att pendla med tåg mellan Sjundeå och huvudstadsregionen, en möjlighet som Ingå gick miste om för några år sedan. Emellertid kostar medlemskapet i HRT en hel del för kommunen, som ändå ser det som en bra investering. Sjundeå centrum är uppbyggt kring järnvägen och många har valt att bygga hus i närheten av järnvägen. Även Kyrkslätt hör till HRT, medan de övriga västnyländska kommunerna får kämpa med att få kollektivtraken att löpa utan detta samarbete.

I början av år 2018 rapporterade medierna om kulturföreningen Plattforms nya planer för samåkning i Pojo, Fiskars och Karis. Föreningen ck 25 000 euro av kommunikationsministeriet för detta ändamål. Målet är att hitta en plattform, såsom en app eller en Facebookgrupp, som skulle användas av dem som vill samåka. I förlängningen skulle denna plattform också kunna användas på andra håll i Finland. Även samåkningsstolpar, i likhet med busshållplatser, fanns med i planerna. Hur det gått med satsningen är dock oklart ett år senare. Ingå kommun lanserade i slutet av år 2018 en samåkningsgrupp på Facebook. Liknande samåkningsgrupper som använder sig av Facebook nns redan på andra orter. Tanken är att färre halvtomma bilar ska röra sig längs våra vägar. Om man har plats i bilen och regelbundet åker mellan till exempel Ingå och huvudstadsregionen kanman meddela om detta i Facebookgruppen och på så sätt erbjuda skjuts åt andra som har samma tidtabell ochrutt. Detta är både kostnadseektivt, om man kan dela på bensinkostnaderna, och mer hållbart för miljön. Om man inte tar den egna bilen till huvudstadsregionen är alternativen att kliva på ett tåg i exempelvis Kyrkslätt eller ta buss från Ingå. De sena kvällsbussarna som Ingå ordnat mellan kommunen och Kyrkslätt har dock inte väckt så stort intresse. I slutet av året ville kommunen kartlägga intresset för dessa bussar, genom att sänka biljettpriset till en euro per resa. Huruvida er åkte med kvällsbussarna än då biljetten kunde köpas till normalpris är ännu inte kartlagt.

Från Raseborg är det möjligt att pendla till huvudstadsregionen med tåg och staden stöder även pendlarbiljetterna ekonomiskt. Däremot är det svårt att skapa en fungerande kollektivtrak inom kommungränserna, eftersom området är så glest bebyggt. Om så ska ske borde det också inträa en attitydförändring så att allt er avstår från den egna bilen. Den krassa sanningen är den att invånare på glesbygden är beroende av bil, ofta två bilar per familj, för att få den frihet som bil medför med tanke på familjens tidtabeller.

Svenska Yle:s redaktör Veronica Montén gjorde under slutet av år 2018 ett test där hon åkte kollektivt från hemmet i Sjundeå till arbetsplatsen i Ekenäs. Det gällde en sträcka på 45 kilometer, en resa som visade sig ta nästan fyra gånger så lång tid med buss än med egen bil. Hemresan skulle redaktören ha behövt åka med tåg och promenera de sista 12 kilometrarna från järnvägsstationen hem. Det säger sig självt att detta är ohållbart. Hur många har möjlighet att åka kollektivt i era timmar samt promenera åtskilliga kilometer när det går att ta sig fram betydligt snabbare med egen bil?

Vägarna i regionen prioriteras inte när staten iståndsätter vägnätet. I NTMcentralens plan fram till slutet av år 2022 nns inte ett enda vägprojekt i Hangö, Raseborg eller Ingå bland de över 100 projekt som ingår i Nylands närings-, trak- och miljöcentrals plan. Det är i stället vägar i huvudstadsregionen som rustas upp. Med tanke på till exempel den tunga traken till och från Hangö hamn skulle man kunna tro att vägarna genom Västnyland prioriteras, men så är alltså inte fallet. Flera lokalpolitiker har uppvaktat trak- och kommunikationsministern och tjänstemän vid NTM-centralen för att lobba för vägarna i vår region.

Inom en nära framtid, sommaren 2022, kommer persontågtraken att konkurrensutsättas. I dag är tågtraken i Västnyland inte lönsam, så hur ska regionen kunna locka kommersiella aktörer? Nylands landskapsförbund planerar redan nu tillsammans med kommunerna i Västnyland en ny modell för regionens kollektivtrak. Målsättningen är att trygga en fungerande pendlingstrak mellan Västnyland och Helsingforsregionen. Det skulle bland annat vara viktigt att få in tågturer som stannar i Karis, Ingå, Sjundeå och Kyrkslätt samt förbindelser vidare till Ekenäs och Hangö. Det skulle också vara viktigt att förenhetliga biljettsystemen så att passagerarna enkelt kan välja tåg eller buss.

Årskrönika 2018

NytaxilagpåverkarVästnyland

Den nya taxilagen som trädde i kraft under år 2018 har avreglerat taxitraken för att göra det lättare för nya företagare att komma in på marknaden. Det krävs fortfarande taxilov och taxikort av taxibolaget respektive chauören, även om konkurrensen är friare efter att dennya lagen trätt i kraft. För glesbygdens del verkar dock lagen ha medfört att det blivit svårare att få tag i en taxi, i synnerhet kvällstid. Under året har det också visat sig att beställda taxibilar inte dykt upp. Det här kan bero på att det nu är fritt fram för taxibolagen att köra där det är lönsamt, och det är sannolikt mindre lönsamt på glesbygden än i en stad med era invånare och kortare sträckor som kan ge er uppdrag. Vid Club 18 i Karis har krögaren valt att starta upp egen taxiservice, eftersom antalet taxibilar i staden minskat och kunderna inte fått skjuts hem efter en kväll på krogen. Det är direkt avgörande för nattlivet att det går att få skjuts hem. Även om det var krävande att starta upp en ny verksamhetsform verkar det vara lönsamt att erbjuda taxiservice. Även i Ekenäs har krögarna märkt av bristen på taxibilar, speciellt kvälls- och nattetid. Ett problem är också att kunderna inte får någon information om väntetiden efter att de beställt en taxi. Den friare konkurrensen har alltså inte varit så positiv för vår region. Även färdtjänsten, som personer med svår funktionsnedsättning har rätt att använda, har påverkats av den nya taxilagen och fått utstå kritik i Västnyland under året. Systemet har bland annat kritiserats för dröjsmål eller för att beställda taxibilar helt och hållet uteblivit. Tidigare var det möjligt att kontakta chauörerna direkt, medan det nya systemet kräver att all kommunikation går via en central som sköts av bolaget

Ingå kommun gjorde reklam för den billiga kvällsbussen. Erbjudandet har fortsatt tills vidare. Bild: Ingå kommun

Ingen taxi i sikte i Ekenäs. Foto: Bitte Westerlund

Lähitaksi. Det nya systemet har tillkommit efter att Raseborg, Hangö, Ingå, Vichtis och Högfors gjorde en gemensam upphandling av färdtjänsten.

Bankvärlden i förändring

Vi är traditionellt vana vid att få betjäning vid bankerna vardagar under så kallad kontorstid. Under de senaste åren har bankernas betjäning dock ändrat karaktär, vilket märks särskilt bra i glesbygden. Flera västnyländska kontor har dragits in och de bankkontor som fortfarande nns kvar har i dag begränsade kassatjänster. Det förefaller som om bankens huvudsakliga servicekanal numera är webben. Via webbanken kan kunden också boka tid för att träa bankpersonalen. Men att besöka att bankkontor, spontant och när som helst under kontorstid, är svårt, för att inte säga omöjligt. Aktia nnsfortfarandekvariEkenäs,Hangö,Ingå,Karis,KyrkslättochLojo, men kassatjänsterna har reducerats. Under början av året gick Aktia i Ingå in för att betjäna kunderna endast två dagar i veckan, med köbildning utanför banken som resultat. Det är ofta äldre personer som behöver bankerna rent fysiskt, eftersom de inte är så vana vid att använda elektroniska tjänster, eller kanske inte ens äger en dator.Föreningar som ordnar olika evenemang stöter på problem då inkomster från ett evenemang eller växelkassa före ett evenemang måste fås ut eller sättas in över disk. Om bankkontoret dessutom håller öppet ett begränsat antal timmar ett par dagar i veckan blir sådana ärenden svåra att sköta för dem som förvärvsarbetar. Åtminstone i Karis har detta underlättats en aning med insättningsautomater som tar emot sedlar.

Också i Karis har bankutbudet skurits ned, efter att Nordea stängde sitt Kariskontorimars2018.Deanställdasadesdockinteupp,utan ckjobbavidare vid Ekenäskontoret. Ekenäs sparbank nns fortsättningsvis kvar i Ekenäs, Karis och Hangö. Likaså nns Andelsbanken Raseborg på samma orter. Andelsbanken Raseborg har dock gått samma väg som många andra banker och dragit in sina kontant- och kassatjänster i Karis och Hangö. Det verkar vara ett faktum att de fysiska banktjänsterna krymper, medan de digitala ökar.

Att utveckla ett användargränssnitt för äldre personer och personer med till exempel synproblem skulle vara ett välkommet steg i rätt riktning. Eftersom allt er banktjänster yttar till webben innebär det också att webbankerna blir allt mer komplicerade och svårnavigerade, vilket gärna skulle få avhjälpasmed ett enklare användargränssnitt för de mest allmänna bankärendena, om det ändå är meningen att alla ska kunna använda sig av nättjänsterna. Under slutet av året gick bankvärlden ut med en nyhet som kommer att testas i början av år 2019: hemleverans av kontanter. Detta pilotprojekt kommer

Årskrönika 2018

att genomföras av Aktia bank. I Västnyland kommer Ingå att få vara med i pilotprojektet. Tanken är alltså att kunderna ska kunna beställa kontanter, högst 3 000 euro åt gången, som sedan levereras som en värdeförsändelse vilken kunden personligen tar emot. Leveranstiden kommer att vara två till tre vardagar och priset 15 euro per försändelse.

Vårdbolag på frammarsch

De esta västnyländska kommuner har en åldrande befolkning och med tanke på detta är det inte överraskande att privata vårdbolag syns allt mer i vår region. Vårdbolaget Esperi Care har tre av sina 30 landsomfattande byggprojekt under arbete i Ekenäs, Sjundeå och Ingå. Vårdhemmen har äldre och minnessjuka samt personer med funktionshinder som målgrupp i Ekenäs och Sjundeå. VårdhemmetiIngåharpersonermedfunktionsnedsättningsommålgrupp.Vårdhemmen ska ge service på både svenska och nska. Om social- och hälsovårdsreformen (på nska känd som sote-reformen) genomförs, kommer valfriheten att öka och sannolikt ge de privata vårdbolagen ett ännu större lyft.

Det nns planer på att ytta verksamheten i äldreboendet Hagahemmet till Gammelboda.

Foto: Raseborgs stad

Esperi Cares nybygge i Gammelboda i Ekenäs blev klart under våren 2018. Under hösten föreslogs det att äldreboendet Hagahemmet skulle stänga och att de ungefär 50 invånarna skulle föryttas till det nybyggda äldreboendet i Gammelboda. Tanken var att vårdbolaget Esperi Care endast skulle fungera som hyresvärd, medan den tidigare personalen från Hagahemmet skulle ytta med invånarna till det nya stället. Det nya boendet beräknas kosta 2,2 miljoner per år, mot Hagahemmets kostnader på 2,4 miljoner årligen. Vårddygnen skulle alltså bli billigare i Gammelboda (109 euro mot Hagahemmets 134 euro/vårddygn). I skrivande stund har dock inga beslut fattats om ytten.

Under hösten 2018 lyftes också några privata pensionärers planer fram i pressen: deras idé var att skapa ett gemensamt boende för ålderns höst i Ingå. Gruppen gav ett anbud på fastigheten Strandgården, som ligger nära servicehuset Lönneberga, men vann inte anbudsförfarandet. Tanken är alltså att äldre husägare som kanske inte längre kan eller vill sköta om sina hus hellre skulle bo i exempelvis ett radhus med både privata och gemensamma utrymmen där man kan träas. Det här verkar vara ett innovativt och praktiskt koncept som vi säkert kommer att få se mer av i framtiden. I tomten Strandgårdens fall kommer i stället företaget Sievitalo att bygga ett seniorboende där.

Det blir inte något seniorhus bakom Folkets hus i Karis, vilket var en plan som Karis nska socialdemokrater tillsammans med Karis-Billnäs socialdemokrater hade närt. Eftersom det planerade fyravåningshuset inte går att bygga enligt detaljplanen för Karis försvinner lönsamheten ur projektet. På tomten skulle ett hus med högst två våningar få byggas.

Årskrönika 2018 Utbildning

En tråkig och på sikt oroväckande trend är det sjunkande elevantalet i Västnyland. Antalet svenska förstaklassare läsåret 2018–2019 sjönk mest i Raseborg och Ingå. Variationen är emellertid stor mellan kommunerna. Hangö och Lojo är orter där antalet svenska förstaklassare ökat en aning. Vad detta kan bero är svårare att säga – handlar det om naturlig variation mellan årskullarna eller att folk i dagens samhälle generellt sett får färre barn än tidigare? Är det ett utslag av att barnfamiljer yttat bort från orterna eller handlar det om den allmänna trenden i befolkningsstrukturen med en allt äldre befolkning? Också i Sjundeå visar elevprognosen att antalet elever sjunker. För svenskspråkiga elevers del förutspås det från 2017–2018 till 2025–2026 bli en minskning på 37 procent från 195 elever till 123 elever år 2025. Det skulle krävas större inyttning till kommunen för att råda bot på den här nedåtgående trenden. Intressant nog har antalet förstaklassare i Katarinaskolan i Karis sjunkit mest jämfört med resten av Raseborg. Karis är trots allt den ort där est tåg stannar, så dåliga trakförbindelser torde inte vara en orsak till detta. Har familjerna hellre valt byskolorna än den stora Katarinaskolan eller ligger andra orsaker bakom detta?

Också den privata Steinerskolan Mikaelskolan i Ekenäs har fått lida av ett krympande elevantal. Efter att elevantalet under tio års tid ökat har mängden elever nu börjat sjunka. Detta ledde till samarbetsförhandlingar i skolan och barnträdgården Rosengården. Mikaelskolan inledde också under året en gräsrotsnansieringskampanj för att samla in pengar till skolan. Den som vill stöda verksamheten kan via en webbplats köpa olika tjänster och produkter. Intäkterna går till skolan.

Skolskjutsarna har under året gett upphov till en del bekymmer. I Raseborg har skolskjutsprinciperna ifrågasatts, eftersom de innebär att barn i lågstadieåldern på egen hand förutsätts ta sig era kilometer till platsen där de stiger på skolskjutsen. Detta kanske fungerar i en stad, men ute på glesbygden där vägarna är mörka och det är långt mellan husen känns detta otryggt för många familjer. Sträckan ett skolbarn ska kunna gå själv till skolskjutsen är i Raseborg tre kilometer för förskolebarn och barn i årskurserna ett och två, respektive fem kilometer för äldre barn. De som kritiserat dessa kilometergränser anser att kommunerna borde stöda dem som bosatt sig på glesbygden, i stället för att försvåra deras liv på det här sättet.

Skoltransporterna i de västnyländska kommunerna har också kritiserats bland annat för att det inte alltid funnits säkerhetsbälten i bussarna, vilket är ett säkerhetsproblem. Detta aktualiserades i januari 2018 då en skolbuss på väg från

Virkby till Ingå körde in i en stillastående grusbil. Som tur var skadades ändå ingen av passagerna allvarligt i olyckan.

I Raseborg har man, på grund av uteblivna skolstängningar, kommit fram till att det behövs en undervisningschef per språkgrupp. Också tidigare har Raseborg haft två undervisningschefer, men hade en tid endast en undervisningschef, eftersom man räknade med att behovet skulle minska i takt med skolstängningarna. I och med att skolorna inte stängdes återgår staden till sitt gamla system med två undervisningschefer. Till ny svenskspråkig undervisningschef valdes Elisabet Ehrstedt som tidigare jobbade som rektor för Katarinaskolan i Karis.

Raseborgs test med gemensam rektor för gymnasierna i Ekenäs och Karis avslutas. Det har upplevts ohållbart med endast en rektor som inte kan vara på plats i båda skolorna samtidigt. Försöket sägs ha gett upphov till ogjorda projekt och turbulens i skolorna. Från och med hösten har skolorna i praktiken redan haft varsin rektor, eftersom den gemensamma rektorn Mikael Eriksson varit tjänstledig och skött en tjänst som tf. rektor i Kyrkslätt i stället. Under sin tjänstledighet har Erikson haft en vikarie i Ekenäs och en i Karis.

Skolcentrum och jopoklass

Skolväsendet i Sjundeå har kämpat med inomhusluftsproblem. I slutet av året beslöt kommunstyrelsen att en nybyggd skola ska placeras på Aleksis Kiven koulus fastighet och fastigheten Lillbruses, som kommunen köpt tidigare under året. Tidigare har det föreslagits olika alternativ för skolorna, bland annat att kommunen skulle bygga två nya skolbyggnader, en för elever i årskurserna 1–6, oberoendeavspråktillhörighet,ochenförde nskaelevernaiårskurserna7–

9. Sjundeås svenskspråkiga elever går i högstadiet i Källhagens skola i Virkby. Skolcentret kommer att kosta ungefär 20 miljoner euro, vilket kommunen ska nansiera med lån eller fastighetsleasing. Ett leasingavtal skulle innebära att kommunen till en början hyrde byggnaden av byggnadens ägare och senare antingen löste in byggnaden, lät någon annan köpa den eller ingick ett nytt leasingavtal. Det här är ett system som belastar kommunens ekonomi i mindre grad än om kommunen själv skulle bekosta byggandet.

Även i Lojo byggs ett skolcentrum som ska inhysa både nskspråkiga och svenskspråkiga elever, totalt ungefär 900 elever. Huset kallas för Laurentiushuset och ligger i centrala Lojo. Det är eleverna i den svenska Solbrinkens skola som ska ytta in i huset tillsammans med eleverna från några nskspråkiga skolor. Svenskanplanerasfåenstarkställningihuset,eftersombådesvenskspråkig

dagvård, förskola, skola och eftermiddagsverksamhet ska bilda en svenskspråkig enhet där.

Tanken med Laurentiushuset är att det ska nnas till för alla Lojobor, inte endast skolelever. Även musikinstitutet, medborgarinstitutet Hiiden opisto, konstskolan, stadsorkestern och Lohjan Liikuntakeskusska nnas i huset. Varje rum planeras ha åtminstone två användargrupper. Källhagens skola och Virkby gymnasium påverkas inte av dessa planer.

Elever som underpresterar, har hög frånvaro eller låg studiemotivation fångas upp i så kallade jopo-klasser. Ordet ”jopo” kommer från nskans ”joustava opetus”, på svenska ungefär ”exibel undervisning”. Raseborg har länge haft en sådan klass i nska Karjaan yhteiskoulu, och från och med år 2018 har en svenskspråkig jopo-klass startat upp i Ekenäs, där elever från hela Raseborg är välkomna. På nskt håll har jopo-klassen fungerat som en tionde klass, medan den svenska jopo-klassen ska nnas till för elever efter klass sju eller åtta. Till arbetsformerna hör mer praktik (prao), er studiebesök och större individualitet och exibilitet.

Årskrönika 2018

Visualisering av hur det nybyggda Laurentiushuset i Lojo ska se ut betraktat från torget. Bild: Laurentiustalon Allianssi/ P&R Arkkitehdit OY

Novia,Axxell,VNFochLärkkulla

Yrkesutbildaren Axxell har beslutat ytta datanom- och närvårdarutbildningen från Ekenäs till Karis, vilket innebär att Axxell därefter inte längre kommer att ha verksamheti samma hus som Novia i Ekenäs. Axxells internat nns dock fortfarande kvar i Knipnäs i Ekenäs, vilket fått både negativ och positiv kritik. Tidigare har Axxell haft internat i både Karis och Ekenäs. Att ha internat endast på den ena orten har möjliggjort bättre övervakning (mer personal på plats), men å andra sidan är det inte helt okomplicerat att ha internatet på en annan ort än utbildningen. Busstraken mellan orterna möjliggör pendling mellan internatet och undervisningen, men era studerande väljer antagligen ändå att bosätta sig i Karis genom att hitta bostad på den privata marknaden.

Artesanutbildningen i textil och guldsmide fortsätter i Ekenäs, men den planeras att yttas till Överby i Esbo i ett senare skede. Knipnäsfastigheten är nu till salu, så försäljningen av den kan påverka Axxells tidtabeller för ytten. Axxell äger 15 procent av fastigheten, som till största delen ägs av Raseborgs stad. I tidigare årskrönikor har Knipnäsfastigheten nämnts och inte minst att Axxell har ett hyresavtal som sträcker sig ända till år 2035. Fastigheten är alldeles för stor för Axxells behov, så en försäljning skulle säkert gynna alla parter.

På Novia har intresset för bioekonomi visat sig vara svagare än väntat, vilket lett till att Novia tänker satsa mer på distansstudier. Under sommaren 2018 var 15 av 34 studieplatser på linjen ännu lediga. Utbildningen i bioekonomi leder till agrolog- eller skogsbruksingenjörsexamen. En möjlig orsak till ointresset är att Ekenäs som studiestad inte lockar studerande, en annan är att få vet vad bioekonomi egentligen innebär.

Verksamheten på Lärkkulla folkakademi i Karis har utvecklats och skolan inledde hösten 2018 en ny, tvåspråkig utbildning i musikal. Den ettåriga linjen ska ge de studerande en gedigen och mångsidig utbildning med bland annat elementen dans, sång, musikteori, gehör och drama. Med sina språkprogram lockar Lärkkulla många utländska studerande, vilket har lett till en ökning bland folkakademins antal språkstuderande från tidigare cirka 120 till nuvarande 200. Allmänt taget utgör utlänningar över 50 procent av alla elever i nlandssvenska folkhögskolor.

Också Västra Nylands folkhögskola (VNF) har förnyat sig. Författarskolan, som nämndes i förra årskrönikan, hör till en nyhetsom fått en fortsättning år 2018. Överlag har VNF satsat på större studiehelheter i stället för enskilda kreativa linjer. Utvecklingen går också allt mer mot skräddarsydda helheter. Bland annat erbjuds ungdomar ett mellanår med skriftlig, muntlig och visuell kommunikation.

Årskrönika 2018

Näringsliv

I näringslivet kan vi se att vissa industrier satsat, medan det gått sämre för andra. Nytänkande och innovativa lösningar verkar vara på uppåtgående. Frågan är hur industrin i vår region kommer att utvecklas i takt med att mer traditionell industri läggs ner eller yttas till andra orter och ny teknik, såsom datacentraler, etablerar sig.

Kablar förbinder vår region med Europa

Tack vare sitt geograska läge ligger Västnyland bra till för infrastruktur som förbinder Finland med resten av Europa. Redan i förra årskrönikan kunde vi läsa om den beroptiska kabel som företaget Eastern Lights står bakom (Västnyländsk årsbok 2018, s. 116–117). Denna kabel drogs från Stockholm till Hangö i oktober 2018 och därifrån ska den dras vidare till Kotka. Sedan tidigare nns berkabeln C-lion i regionen. Hangö hoppas på att kabeldragningarna ska leda till att en datacentral etableras i exempelvis Koverhar. Staden Raseborg är också intresserad av endatacentral.

Gasledningar dras också till vår region. Under år 2018 har arbetet med nedgrävningen av Baltic Connectors gasledning pågått i Ingå. Ledningen dras se-

Baltic Connectors gasrör grävs ner mellan Ingå och Sjundeå. Foto: Daniel Kawecki

dan vidare mot Sjundeå; sträckningen är Fjusö i Ingå–Pölans i Sjundeå. Ledningen passerar både Ingå å och Ingarskila å, där den borras under åarna. Taklagsfest för kompressor- och mätstationen rades i november i Ingå. Arbetet har hittills hållit både tidtabell och budget. Projektet spelar en viktig roll för Finlands och EU:s energistrategi, bland annat eftersom leveranssäkerheten och tillgången på gas i regionen förbättras. Genom gasledningen sammanbinds Finlands och Estlands gasnät.

Nord Stream 2-projektet skapar sysselsättning i Koverhar hamn, som sköts av Hangö hamn. Hamnen har utvecklats under året, kajerna har renoverats och förlängts. Detta görs i dialog med Nord Stream 2-projektet som behöver ungefär fem hektar planområde i Koverhar. Naturgasröret läggs ner på havsbotten mellan Finland och Ryssland. Också Ingå hamn drar nytta av projektet. Inkoo Shipping levererar sten som ska användas under och ovanför gasröret. Stenen kommer från Rudus stenbrott som ligger alldeles invid Ingå hamn.

Positivt och negativt från industrierna

Fermion i Hangö tror på att deras läkemedelstillverkning kommer att ha vindi seglen också i framtiden. Under år 2018 öppnade företaget en ny byggnad och stängde samtidigt den äldsta byggnaden på området. Under byggandet av den nya fabriken sysselsattes ungefär 600 personer. Att nya industrier och företag etablerar sig eller expanderar i Västnyland har alltså en sysselsättande eekt utöver de anställda på företaget i fråga. Fermion sysselsätter omkring 170 personer inom sin egen verksamhet på fabriken i Hangö. Företaget tillverkar bland annat läkemedel som används i astma-, hjärt- och kärlsjukdomsmediciner och Parkinsonmediciner som bland annat ägarföretaget Orion producerar. Sisu i Karis har ökat försäljningen. Nytt för år 2018 var att företaget tagit fram en prototyp för en hybridlastbil i Polarserien. Denna nya lastbilstyp ska ha ett ungefär 10 procent mindre koldioxidavtryck och dra cirka 10 procent mindre bränsle änen traditionell lastbil. Elmotorn nns till som ett stöd, där chauören själv kan bestämma hur mycket eldriften används. Lastbilarna innehåller en superkondensator i stället för ett batteri, vilket gör att laddningstiden är kortare än när traditionella batterier används. Motorn ska också starta vid kalla temperaturer och inte vara lika köldkänslig som batteridrivna elmotorer. Av Sisu Autos cirka 120 anställda arbetar 110 i Karis och största delen inom produktionen. Dessutom sysselsätter företaget era underleverantörer, huvudsakligen inhemska.

SandöBetongbyggeromengammalhallpåTegelbackeniRaseborg,vilket innebär 30 nya arbetstillfällen. Företaget producerar betongelement och försö-

Årskrönika 2018

ker satsa på miljövänliga lösningar, till exempel genom att använda solpaneler, ha en egen gasanläggning och använda sig av god isolering. Bolagets verksamhet i Hangö fortsätter som tidigare.

Tråkiga nyheter hördes från Lappvik under hösten när samarbetsförhandlingar påbörjades i SSAB:s rörfabrik. I början av oktober stod det klart att rörfabriken läggs ned och att produktionen yttas till andra ställen i Finland före utgången av år 2020. Personalen var mycket besviken över beskedet och marscherade ut från arbetsplatsen. Personalen hade dessförinnan lagt fram förslag på hur Lappvikfabriken kunde ha räddats, men upplevde sig inte bli hörd av arbetsgivaren.

SSAB erbjöd de anställda i Lappvik arbete i sina andra fabriker runtom i Finland, närmare bestämt i Tavastehus, Pulkkila, Oulainen och Toijala. Det återstår att se hur många av de 115 personer som jobbar i Lappvik som nappar på detta erbjudande.

Levator Oy i Hangö ansökte i början av år 2018 om företagssanering. Företaget har cirka 60 anställda och tillverkar tunga metallkonstruktioner och kom-

RörfabrikenSSABiLappvikläggsner.Foto:Multifoto/JohanLjungqvist

ponenter för kranar och möllor. Målet med företagssanering är att trygga verksamheten på sikt och därmed undvika konkurs. När större arbetsgivare försvinner från en ort uppmärksammar medierna naturligtvis de anställda som går miste om sina jobb. Nedläggningar påverkar ofta också andra företag som har varit underleverantörer till den nedlagda fabriken. Framtiden får utvisa hur det går för dessa underleverantörer i Hangötrakten. Fortums kolkraftverk i Joddböle i Ingå rivs som bäst.Men det nns hopp om att det gamla kan ge plats för något nytt. Fortum kontaktade under slutet av år 2018 Ingåkommun med planer på att bygga en servercentral i Joddböle. Området kan kanske också bli en så kallad bioterminal där Fortum skulle förvara den biomassa som bolaget använder för värmeproduktion i Esbo. Om planerna genomförs kunde de föra med sig upp till 500 arbetstillfällen, vilket skulle vara ett välkommet tillskott till regionen.

Turismen –framtidens trumfkort?

När traditionell industri läggs ner uppstår frågan: vad kommer i stället? Ny teknologi, såsom i fallet Fortum i Ingå, är ett alternativ. Något annat som regionen denitivtharärpotentialförökadturism.Detvisersomvardagligt,såsomvåra ljusa sommarnätter eller vår vackra skärgård, kan upplevas som mycket exotiskt för människor från andra länder.

I början av år 2018 belönades Fiskars Village i tävlingen Culture EDEN

Finland bland 24 deltagande bidrag från olika håll i Finland. Priset ges till ett turistmål på frammarsch. Fiskars Village ck priset i egenskap av en historisk bruksmiljö som blivit ett mångsidigt kulturresmål, utvecklat med innovativa metoder men också med respekt för traditionerna.

Kyrkslätt kommer att marknadsföras med hjälp av en tiodelad dokumentärserie om kommunens starka sidor, såsom dess historia, natur och hur det är att bo i dagens Kyrkslätt. Dokumentärserien produceras av företaget Concreto. Avsnitten kommer att vara ungefär femton minuter långa.

EttminstsagtokonventionelltinitiativtogentreprenörenKristinaRothdå hon beslöt sig för att grunda en exklusiv resort endast för kvinnor på en ö i Ekenäs skärgård. SuperShe Island visade sig dock på grund av den tunga nländska byråkratin inte vara ett så lätt projekt att ro iland. I ett skede såg det redan ut som om Roth skulle ge upp planerna, men SuperShe Island förverkligades sedan trots allt.

Intresset för projektet var stort, både nationellt och internationellt, och era tusen ansökningar kom in, trots att priset för vistelsen knappast var lågt. Un-

der vistelsen på SuperShe Island nätverkade de tio kvinnorna med varandra, åt hälsosamt,yogadeochmotionerade.

Såsom säkert var väntat har konceptet som exkluderar män väckt stor uppmärksamhet, både positiv och negativ. Många hyllar idén att endast inkludera kvinnor, medan andra anser att det verkar underligt att göra så i vår jämlika tidsålder och att projektet skulle ha fått stark kritik om samma slags ö hade öppnats endast för män. Hur som helst verkar konceptet ha varit lyckat och Raseborg hoppas naturligtvis på positiv synlighet tack vare detta. Oberoende av vad man tycker om SuperShe island är det ett exempel på innovativt tänkande som sticker ut jämfört med många andra semestermål. Mer sådant tänkande kommer säkert att behövas i framtiden.

Cykelturism är en miljövänlig form av turism som i till exempel Hangö och Raseborg går att genomföra tack vare Kustrutten. Längs Kustrutten nns det sextoncykeluthyrningspunkterdärdetgåratthyraochåterlämnacyklar.Cyklarna går att återlämna vid vilken punkt som helst av dessa sexton. Längs rutten kan cykelturisten besöka lokala sevärdheter eller bada vid badstränderna. Med tanke på miljön och nutidsmänniskans intresse för motion är cykelturism an-

Kustrutten går bland annat genom Raseborg och Hangö och marknadsförs för cykelturister. Foto: Ahmed Alalousi/Raseborgs stad

tagligen något som kommer att öka i framtiden. Det verkar röra på sig i Billnäs bruk, där Olli Muurainen länge velat starta upp restaurang-, kafé- och aärsverksamhet. Under hösten 2018 meddelade Muurainen att detta ska förverkligas nästa sommar, ungefär tio år efter att Muurainen köpte sin första del av bruket. Konferenstjänster har redan erbjudits i bruket under drygt ett års tid. Miss Finlandtävlingen 2018 avgjordes i Billnäs bruk och under år 2018 spelades några avsnitt av den nska talangjakten Idols in i bruket. Det här kanses som steg på vägen för att ge bruket ännu större synlighet och locka aktörer till området. Då turism diskuterats under de senaste åren har det visat sig att det nns en mångfald av olika aktörer och sammanslutningar inom turismen, vilket kan leda till en viss splittring. Flera försök att samla resurserna har gjorts, men det verkar vara svårt att samordna resurserna och aktörerna. I slutetav år 2018 ck Novago nansiering för ett projektsom ska utveckla små turismföretag med färre än 50 anställda i västra Nyland. Det är ett tvåårigt och tvåspråkigt projekt som kallas Welcome. Projektets nansieras till 80 procent av Nylands NTMcentrals landsbygdsfond och till 20 procent av Novago Företagsutveckling Ab. Projektet påbörjades i oktober 2018 och fortsätter till slutet av år 2020. Tanken är att produktiera turismtjänster och få olika aktörer att samarbeta kring gemensamma resepaket. Det är också viktigt att locka turister till regionen utanför sommarsäsongen.

2018

Årskrönika

Kultur

År 2018 uppmärksammades 100-årsminnet av inbördeskriget som slet Finland itu år 1918. Till skillnad från jubileet året innan, då det självständiga Finland fyllde 100 år, var detta ett mer lågmält jubileumsårpå grund av händelsernas dystra karaktär år 1918. Året har präglats av att händelserna 1918 lyfts fram på olika sätt. Den övergripande åsikten bland historiker som föreläst under märkesåret, såsom i Västnyland bosatta Sture Lindholm och Matias Kaihovirta, verkar vara att händelserna fortfarande behöver bearbetas, även om det redan gått 100 år sedan inbördeskriget.

Sture Lindholms uppskattade bok Fånglägerhelvetet Dragsvik: massdöden i Ekenäs 1918 om Dragsviks fångläger under inbördeskriget översattes till nska och belönades också med Lause-Finlandia (ungefär Menings-Finlandia) för meningen ”Ainakin yksi kansanedustajista päätyi Dragsvikin harjun joukkohautaan” som översatts av Anu Koivunen. Originalmeningen på svenska lyder: ”Men åtminstone en av de nländska folkrepresentanterna ck göra sin sista resa upp till massgraven på åsen i Dragsvik.” Sture Lindholms bok är utgiven på hans eget förlag Proclio, medan den nska översättningen är utgiven av förlaget Atena. Sirpa Kähkönens tvåspråkiga bok Hugo 1918 (svensk översättning av Gunilla Hemming) utkom också under år 2018 och handlar om Hugo Enbom, som stod på de rödas sida i inbördeskriget och tillbringade sin sista tid i Dragsviks fångläger.

I galleri Elverket visades under våren Katriina Rosavaaras utställning En annan gång nnes jag ej mera (1918) som var en installation med föremål från 1918. Både kriget och tystnaden efter kriget belystes i installationen. Utställningen ville ge nutidsmänniskan nya perspektiv på historien och lyfta fram det som glömts bort genom åren. För att skapa utställningen gjorde konstnären efterforskningar i arkiven och hittade bland annat dagboksanteckningar och minnesföremål.

Barnkultur

Luckan Raseborg har redan hunnit fylla 16 år. Luckan upprätthåller också ett barnkulturcenter, som är ett så kallat vägglöst barnkulturcenter med verksamhet i hela Raseborg. Verksamhet ordnas på olika ställen såsom i daghem, skolor, bibliotek, bokbussen och under olika festivaler och evenemang. Under våren 2018 grundades LillaLuckan Raseborg som är ett icke-kommersiellt rum för kultur och i skrivande stund har sin verksamhetspunkt i Fokushuset i Karis.

Ingången till Karis bibliotek och LillaLuckan ck en matta i samband med Pride-evenemanget för att muntra upp stadsbilden. Foto: Bitte Westerlund

LillaLuckan öppnas av utvecklingschef Fredrika Åkerö och barnkulturkoordinator Pamela Andersson.BarnkulturaktörMariaSundelldrareisverksamheteniLillaLuckan.Under hösten visades Lena Frölander-Ulf utställning Pappa, jag och havet. Foton: Annette Ström

LillaLuckan Raseborg ordnar barnkulturaktiviteter av olika slag såsom pysselverkstäder och sagostunder, men också föreläsningar och diskussioner för personer som jobbar med barn. Under sommaren ordnade LillaLuckan bland annat dagsläger för barn i åldern 6–8 år med olika teman, såsom ”dockor & teater” eller ”arkitektur & din stad”.

Verksamheten drivs förtillfället av barnkulturaktören och konstnären Maria Sundell. Pamela Andersson, som är barnkulturkoordinator vid Luckan Raseborg, deltar också i planering och förvaltning av barnkulturcenterverksamheten. Konceptet kommer från LillaLuckan i Helsingfors som har ett par år på nacken. Pamela Andersson har också gjort en kartläggning av barnkulturen från Hangö till Kyrkslätt, ett uppdrag hon utfört med hjälp av EU-nansiering. I kartläggningen har Pamela sammanställt ett urval av organisationer och aktörer som arrangerar olika slags barnkulturevenemang. Det handlar om allt från kulturföreningar, bibliotek och församlingar till privata aktörer. Pamela har gjort intervjuer, följt upp enkätsvar och följt med mediebevakningen av barnkulturevenemang. De västnyländska biblioteken upplevs som stabila arrangörer som erbjuder lättillgängliga tjänster, också för barnfamiljer. Kartläggningen lyfter också fram centrala frågor inom barnkulturen, såsom hur den ska nansieras, hur den kan göras mer inkluderande och mångkulturell och vikten av att få ta del av kultur på sitt eget modersmål.

I takt med att utbudet ökar kommer behovet av att koordinera och informera bli ännu större. Redan i dag ordnas det mycket kulturellt program för barn i vår region, men det är inte alltid självklart att informationen om programmet når målgruppen. Det är också viktigt att höra barnens åsikter och arbeta fram kommunernas kulturläroplaner för både småbarnspedagogik och grundskola. Barn ska få bekanta sig med olika konstformer och besöka viktiga kulturinstitutioner innan de gått ut grundskolan. Detta är speciellt viktigt för att kulturen ska nå barnen på ett mer jämlikt sätt, oberoende av om familjerna är kulturintresserade eller inte. Under år 2018 har alla åttondeklassare i de västnyländska kommunerna deltagit i projektet Konsttestarna som koordineras av Förbundet för barnkulturcenter i Finland och nansieras av Suomen Kulttuurirahasto och Svenska kulturfonden.

Konst och design

Under år 2018 stod det klart att Ekenäs kommer att få Västnylands första konstmuseum. Konstmecenaten Albert de la Chapelle har grundat en konststiftelsesomska nansieraettheltnyttmuseibyggeiEkenäs.Tankenärattstiftelsen ska bygga museet, men sedan överlåta byggnaden åt Raseborgs stad. Museet

ska bli cirka 700 kvadratmeter stort och åtminstone två våningar högt. Platsen för museet är korsningen av Gustav Wasas gata och Brunnsgatan, på samma gård där Ekta museum, Pro Artibus och Galleri Elverket redan är belägna. För att genomföra museiplanen krävs det att stadsplanen ändras så att tomten får en byggrätt. Dessutomutlystes en arkitekttävling som pågår i skrivande stund. Inbjudna arkitekter och arkitektgrupper deltar i tävlingen som avgörs i mars 2019. Före det ska allmänheten också få säga sitt om tävlingsbidragen. Ett viktigt kriterium för det segrande bidraget kommer att vara hur byggnaden passar in i den gamla stadsmiljön. De konstverk, en samling på 45 verk, som Albert de la Chapelles fond under åren köpt och donerat till Västra Nylands landskapsmuseum ska ställas ut i det nya museet. Det handlar om verk av bland andra Helene Schjerfbeck, Tove Jansson, Ellen esle och Magnus Hjalmar Munsterhjelm.

Under år 2018 stod det också klart att Fiskars får en internationell biennal för konst och formgivning. Biennalen arrangeras av Luovi Productions i samarbete med andelslaget Onoma och lokala formgivare, hantverkare och konstnärer i Fiskars. Namnet är Fiskars Village Art & Design Biennale och den kom-

Utställningen Någon hatar mig igen ordnades i Galleri Fokus i Karis av Luckan Raseborg under november 2018. Den baserar sig på boken med samma namn av Blaue Frau. Foto:

Annette Ström

Årskrönika 2018

mer att arrangeras sommaren 2019.

I väntan på ovannämnda konstmuseum och biennal kan västnylänningarna ta del av konst av olika slag i gallerier och på utställningar runtom i regionen. På Luckan Raseborg och i Galleri Fokus i Karis deltog under året Blaue Fraumed utställningen Någon hatar oss igen, som baserar sig på boken med samma titel. Här spelar sociala medier en central roll, eftersom ocensurerade samtal ur Sonja Ahlfors och Joanna Wingrens Facebookchatt återges i boken, medan Johan Isaksson står för illustrationerna. Ingågalleriet Galleri Karaijas sommarutställning bar namnet Romans och bjöd på verk av ett ertal konstnärer, bland andra Aira Salomaa, Harri Syrjänen, Helmi Koiviola och galleriinnehavaren Maarit Lassila själv. Under hösten ställde Stig och Kenneth Rosenlund ut sina fågel- och naturmålningar i en utställning vid namn Inspiration. Allt som Galleri Karaija har till salu är tillverkat av inhemska konstnärer och konsthantverkare.

”Satumetsä”, vinnaren i tävlingen Årets vackraste ring 2018, design guldsmedsmästare Kristian Saarikorpi (saarikorpidesign.com). Tävlingen ordnas årligen i samband med I love me-mässan och Häättidningen & Häät.. Foto: Teemu Töyrylä

I Galleri Elverket visades Eva Törnwall-Collins (1896–1982) konstnärskap i årets vinterklassiker-utställning, en utställningsserie som lyfter fram nlandssvenska modernistiska konstnärer. Även arkitektur ck plats i galleriet under år 2018 i Eric Adlercreutz utställning Arkitektens penna möter pappret – Skisser och teckningar 1950–2018. I utställningen framhävs tecknandets roll i arkitektens arbete. Adlercreutz är bosatt i Kyrkslätt och har bland annat ritat Motel marine i Ekenäs.

Fotocentrum Raseborg var med på ett hörn vid det nationella evenemanget SNAP – Fotofestival för barn & unga som i november lyfte fram barns och ungas röst i det oentliga samtalet på olika håll i Finland. Fotocentrum Raseborg producerade tillsammans med fotocentrum Peri verkstäder för barn som går i klass fem. Temat var hantverk och barnen ck bekanta sig med olika tek-

niker, till exempel nålhålskamera och fotocollage. I Västnyland deltog elever från Billnäs skola, Pojo kyrkoby skola, Kirkonkylän koulu i Skuru, Höjdens skola i Tenala och Hakarinteen koulu i Ekenäs.

Bland Fotocentrum Raseborgs utställningar från år 2018 kan nämnas Visvalerssi, som var namnet på Marko Ylitalos utställning om korvar, en utställning som sägs ha påverkat mångas inställning till animalisk föda. Korean Dreams av kanadensiska Nathalie Daoust visade fotograer från Nordkorea, som inte är ett samhälle västlänningar vanligtvis har tillfälle att besöka. Heliga platser var en utställning med foton tagna i Turkiet av fotografen Ulla Shemeikka.

Fotocentrum Raseborg ordnade under sommaren för första gånger ett dagsläger för barn med inriktning på konst i Unccan och Tryckeriteatern i Karis. Under fem dagar ck deltagarna i åldern 7–12 år skapa egna nålhålskameror och prova på olika tekniker, bland annat image transfer-tekniken. Lägret var populärt och får troligtvis en fortsättning.

Karis Art Night arrangerades för andra året och sammanföll med Karisnatten. Karis Art Night är ett kostnadsfritt konstevenemang med program för alla åldrar inom olika genrer, såsom musik, dans, cirkus, barnkultur och konst.

I tävlingen Årets vackraste ring segrade Fiskars-guldsmeden Kristian Saarikorpis ring Satumetsä (Sagoskog). Ringen är värderad till ungefär 4 600 euro och priset i tävlingen var ett stipendium på 3 000 euro. Luciasmycket 2018, som bars av Finlands lucia Elin Qvist, formgavs av Christoer Nyström. Silversmycket är formgett för att passa både till vardag och fest. Ekenäsbosatta Nyström utbildade sig först till bilmekaniker, men hamnade sedan av en slump på Axxells utbildningslinje i guldsmide. Han arbetar för Mika Tarkkanen, som utsågs till Årets guldsmed 2018. Nyström formgav också halsbandet som bars av presidentfrun Jenni Haukio på slottsbalen 2017.

Teater

Tryckeriteatern i Karis satte under hösten upp pjäsen Mannerheim – mannen och myten, som ck strålande recensioner i lokalpressen. Bakom uppsättningen stod Västnyländska ungdomsringen, som främst är känd för Raseborgs sommarteater. Pjäsen är skriven av Per-Erik Lönnfors tillsammans med Johan Storgård och sattes ursprungligen upp på Svenska Teatern i Helsingfors för ungefär tio år sedan. På Tryckeriteatern sköttes regin av Sven Sid och i rollerna sågs bland andra Stefan Elf från Tenala i rollen som Mannerheim. Pjäsen förseddes också med ett skräddarsytt lokalt tillägg i form av den Ekenäsfödde stridspilotenHansWind(speladavLinusMäkelä)somberättadeomsinauppdrag.

Årskrönika 2018

Under hösten utannonserades en riktig teaternyhet om en annan av Finlands presidenter, nämligen en nyskriven, svenskspråkig pjäs om president Mauno Koivisto som kommer att ha premiär på ungdomsföreningshuset Ingbohed i Täkter under hösten 2019. Koivisto var en välkänd prol i Täkter och i resten av Ingå och pjäsen kommer att fokusera på presidentens mer privata sida. Pjäsförfattaren heter Christoer Holm, doktorand i historia som tidigare jobbat på bland annat tidningen Västra Nyland. Mer info om pjäsen kommer att nnas i nästa årskrönika, som författas av pjäsförfattaren själv. Bakom pjäsen står bland andra producent Kerstin Karlberg, samma person som lotsade den framgångsrika Okänd Soldat i Harparskog för ett par år sedan.

Prästkullarevyn 2018 Hur mås det? regisserades av Sixten Lundberg. Medverkande bland andra Beatrice Johansson och Hélène Selenius på skarvjakt. Foto: Mari-Ann Falenius-Wikström

Raseborgs sommarteater bjöd också denna varma sommar på ungdomlig energi och medryckande musik i och med musikalen West Side Story, som lockade en publik på ungefär 14 000 personer, vilket kan jämföras med publikrekordet år 2016 då Sound of Music sågs av ungefär 20 000 personer. En nyhet för året var nattföreställningen, där pjäsen avslutades runt midnatt. Även om julinätterna inte är så mörka bidrog sommarnattens lite dunklare ljus ändå till stämningen och gjorde att ”gatubelysningen” i pjäsen kom mer till sin rätt. Sommaren 2019 kommer vi att få se Jorden runt på 80 dagar på Raseborgs sommarteater, i regi av Tom Rejström.

Svartå Slott har en utomhusscen i slottsparken där mestadels nskspråkig teater brukar uppföras sommartid. Också pjäsen om brukspatronen Hjalmar Linder som efter inbördeskriget gjorde sig obekväm i Finland genom att ta parti för fred och försoning spelades på nska, men med era svenskspråkiga lokala teaterproler i rollerna. Bland dem kan nämnas Dan Idman som Man-

nerheim, Tommy Haakana som Hjalmar Linder och Henrik Wickström som rödgardisten Emil. Pjäsen regisserades av Svartåbon Marko Kokko. Hangö Teaterträ är ett årligen återkommande evenemang som arrangerats ända sedan 1992. Under evenemanget 2018 kunde publiken bland annat gå på Nightwalks with Teenagers (ungefär Nattliga promenader med tonåringar), där Hangöungdomar tog den vuxna publiken med ut på en planerad promenad i Hangö. Syftet är att föra samman två olika grupper som normalt sett inte umgås så mycket med varandra. Ungdomarna ck visa de vuxna de ställen där ungdomarna normalt rör sig och utmana de vuxna i olika små tävlingar samt naturligtvis samtala med den vuxna publiken. Den kanadensiska gruppen

Mammalian Diving Reex stod bakom konceptet och brukar ordna liknande workshoppar på olika håll i världen.

Nästa år får regionen en ny sommarteater i Tenala, när scenen på Museigården i Tenala ska tas i bruk. Bakom teaterprojektet står den nygrundade föreningen Sammanslutningen för kultur och teater i Tenala som också kallas Skott. År 2019 är det meningen att familjemusikalen Pinocchio, skriven av Sås och Kopp, ska sättas upp i Tenala.

West Side Storys nattföreställning lockade en stor publik och var stämningsfull med ljuseekterna.

Nyligen har också grundläggande konstundervisning för barn inom inriktningen teaterkonst startat upp i Västnyland. Teaterskolan ordnas i samarbete med staden Raseborg, kulturinstitutet, Västnyländska ungdomsringen och Karis ungdomsförening. Sådan undervisning, liksom grundläggande undervisning i andra konstformer, är viktig för att trygga framtidens teaterutbud och regionens kulturliv.

Musik och film

De tre årligen återkommande musikfestivalerna Musik vid havet, Ekenäs sommarkonserter och Lux Musicae kompletterar varandra, inte minst eftersom de ordnas under olika tidpunkter på året. Musik vid havet i Ingå ordnades i medlet av juni och konsertplatserna låg traditionellt på olika håll i Ingå, också i Kulturcentret Holken i Täkter. Ekenäs sommarkonserter ordnades i början av augusti i Ekenäs kyrka och på Knipan. Jukka-Pekka Saraste står för den konstnärliga ledningen och musiken framförs av Finländska kammarorkestern. I Sjundeå ordnades Lux Musicae i november. Under Lux Musicae uruppfördes

Mannerheim – Mannen och Myten på Tryckeriteatern blev en publiksuccé. På fotot från vänster Mats Enberg, Kari Danielsosn, Jan-Erik Gustafsson, och Stefan Elf sommarskalk Mannerheim. Foto: Ida Flemmich

Lauri Kilipiös kammaropera Över svarta vatten och Grant Luhmanns Dance

Fragments.

Etnofestivalen Faces förnyade sig år 2018 och ordnades i Karis i form av en öppen cityfestival i absoluta centrum. Festivalen ordnades samma helg som Karisnatten och gratisevenemanget Karis Art Night.

Nya musikevenemang i andra genrer håller på att etablera sig. Under år 2018 stod det klart att det i juni 2019 kommer att ordnas en ny musikfestival i Karis, Raseborgsfestivalen. Förhoppningen är att evenemanget ska bli ett återkommande inslag i kulturlivet, kanske i framtiden en längre festival än endast en dag som planen är för år 2019. Under festivalen år 2019 ska bland andra Europe, Lisa Ekdahl, Popeda och Michael Monroe uppträda.

Två västnyländska sångerskor gick vidare i underhållningsprogrammet X

Factor Finland: Annette Lundell, även känd under artistnamnet Clarissa, och Tika Sevón Liljegren deltog i talangjakten. Tika gick vidare till nalen där hon framförde ett stycke på nska – och vann. Om Tikas väg efter X Factor har det också gjorts en dokumentär.

Ekenäs lmfest ordnades för tolfte gången i början av år 2018 med temat Revolt! Under lmfesten visades bland annat Multifotos Johan Ljungqvists dokumentärlm 365 dagar i den västnyländska naturen och Kristian Åbergs dokumentär om Hangö (Made in Hanko) som handlar om industri som redan försvunnit från orten. Hangö lmfestival arrangerades i november för tjugonde gången. På programmet fanns bland annat den svenska lmen Hjärtat av Fanni Metelius (2018) och den isländska lmen Undir trénu – Under the Tree av Hafsteinn Gunnar Sigurðsson (2017).

Finlands fyrsällskap släppte underår 2018 en lm med titeln Eldtornen –på besök på Finska vikens fyröar. I lmen presenteras bland annat Bengtskär utanför Hangö och Rönnskär vid Porkala udds sydspets. Dessutom ingår estniska fyrar i lmen som textatstill nska och svenska medan det talas svenska, nska, estniska och engelska i lmen.

Litteratur

Under året stängdes de västnyländska biblioteken tillfälligt för att kunna ta i bruk ett nytt datasystem. Biblioteken gick nämligen med i systemet Helle, från att tidigare varit så kallade Lukasbibliotek. Hellebiblioteken består av bibliotek i tolv nyländska kommuner. Detta innebär att bokmängden västnylänningarna kan låna med ett och samma lånekort har ökat. Historisklitteraturengagerarårefterår.Tvåböckerom1918nämndesredan (se sidan 92). Västnyländska kultursamfundet har under året etablerat

sin plats som utgivare av lokalhistoriska verk med en utgivning på hela tre verk med lokalhistorisk anknytning: Glans och vardag på Raseborgs slott av Niclas Erlin (läs mer på sidan 105), Aären vid Vitsand – En fotnot i Krimkrigets historia av Magnus Cederlöf och den tvåspråkiga barnboken Lasse och Johanna – På äventyr i bruket av Laura Salama. Den sistnämnda utspelar sig i Fiskars bruk. Laura Salamas teckningar från boken ställdes också ut i Luckan Raseborg. Dessutom gav Västnyländska kultursamfundet ut boken Ljus, mörker, färg – att måla transparent av Marita Karlsson.

Rekordår för Västnyländska kultursamfundet med hela fyra utgivna böcker inom publikationsserien, utöver Västnyländsk årsbok. Niclas Erlin är författare till den nya boken om Raseborgs slott. Här ses han som Niclas skrivare på Ekenäs höstmarknad.

Foto: Annette Ström

Raseborgs släkt- och bygdeforskare gav under år 2018 ut uppföljaren till olårets bok Lefve konkurrensen under titeln Krisår till välfärd. Hantverkare och köpmän i Ekenäs centrum 1940–2000. Boken handlar om aärsverksamheten i Ekenäs under åren i fråga. Föreningen Pro Ingå rf gav ut Potatisboken – potatisens färd från Anderna till Ingå med recept och berättelser om potatisen i Ingå.

Västnyland har också en egen svenskspråkig deckarförfattare med rötterna i Pojo: Jan Glanz gav under år 2018 ut sin femte roman om privatdetektiven Jonas Österfelts utredningar i Västnyland. Boken heter Något har hänt. Glantz har gett ut sina böcker på eget förlag.

Regionens återkommande litteraturfestivaler, nskspråkiga Kirjakekkerit i Karis och svenskspråkiga Bokkalaset i Ekenäs ck sin fortsättning under år 2018. Kirjakekkerit ordnades i mars och Bokkalaset i november. I Kirjakekkerit deltog ett trettiotal författare och artister på tolv olika platser i Karis. Det

var sjätte gången som festivalen arrangerades och det bjöds på program för hela familjen. Bland andra uppträdde författarna Selja Ahava, Jukka Viikilä, Kati Tervo och Lasse Lehtinen.

Bokkalaset ordnades för artonde gången och hade temat ”Hitta hem”. Bland deltagande författare kan nämnas Annika Sandelin, Ellen Strömberg, Rafael Donner, Anna Gullichsen, Mia Franck och Peter Sandström. Bokkalaset för barn och unga (BUK), som ordnades för sjätte gången, introducerade en poesitävling som arrangerades för årskurs 8 med ungefär 50 deltagande elever. Totalt nåddes cirka 2 600 barn och unga av programmet under BUK.

Den engelska översättningen av Karisbon Maria Turtschaninos bok Naondel. Krönikor från röda klostret har nominerats till International Dublin Literary award 2019, vilket är ett av världens största pris för engelskspråkig skönlitteratur. Hela 140 författare har nominerats till priset. Maria Turtschaninos roman

Breven från Maresi är nominerad till Topeliuspriset 2019 för bästa ungdomsroman. Samma bok är tillsammans med 245 andra kandidater nominerad till ALMA-priset, Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne, som delas ut i april 2019.

Årskrönika 2018

Årets svenska barnboksförfattare under Bokkalaset var Michael Wiander som besökte årskurs 3–6 i nästan alla svenska lågstadier i Raseborg. Han inledde sin turné i Höjdens skola i Tenala, klass 3–4.

Ted Forsström och Kaj Korkea-aho besökte klass 8 för att inspirera eleverna inför årets nyhet, poesitävlingen. Vinnarna belönades på Bokkalasets poesilunch av Heidi von Wright. Foton: Annette

Pia-Maria Lehtola intervjuar Lasse Lehtinen under årets Kirjakekkerit i Karis bibliotek. Foto: Kevin Stewart

Ström

Jubileumsårochfläktarfrånmedeltiden

I oktober rade Kulturhuset Karelia i Ekenäs 10 år med en jubileumskonsert. På konserten uppträdde exempelvis lokala stjärnor såsom Mikko Sipola och Tika Sevón Liljegren, båda kända från de nska underhållningsprogrammen

e Voice respektive X Factor, samt rikskändisen M.A. Numminen. Den forna biografen har under sina tio år bjudit på många olika slags kulturella upplevelser, främst teater och musik, men också dans och komik.

Många unga lokala förmågor har tagit sina första steg på Karelias scen. Flera av dessa har sedan gått vidare och gjort framgångsrika karriärer. Publiksirorna har varierat genom åren; syftet är inte att maximera vinsten, utan att kunna erbjuda ett brett urval. Detta har kunnat förverkligas tack vare frivilligarbete och bidrag från fonder och stiftelser. Under år 2018 spelades bland annat Karelias egen satsning, Musikteatern ”18” – två unga kvinnors berättelse underinbördeskriget 1918, som hade premiär nyårsaftonen 2017 och således redan behandlades i förra årets krönika.

Raseborgs slott verkar vara på frammarsch som en av regionens riktigt stora sevärdheter. Det är enkelt att förstå, eftersom borgens placering på klippan som tidigare var en ö, långt från moderna centrum, är fantasieggande för generation efter generation. Mycket har hänt vid slottsruinen under de senaste åren. De arkeologiska utgrävningarna har pågått i era år,om ock ibland med störningar från allmänheten då några personer olovandes har sökt efter fynd runt slottet med hjälp av metalldetektorer. Forststyrelsen har också låtit bygga en byggnad med utrymmen för biljettförsäljning och era toaletter invid ruinen. Tanken

är att Raseborgs slott ska kunna bli en ännu större publikmagnet än ruinen är i dag. Man räknar med att ännu er personer ska kunna besöka ruinen årligen mot cirka 75 000–80 000 besökare år 2016 (trenden är stigande; besökarantalet år 2014 uppgick till cirka 65 000 personer).

En ny bok om Raseborgs slott har getts ut i och med Glans och vardag på Raseborgs slott av Niclas Erlin. Boken gavs ut av Västnyländska kultursamfundet och är stilfullt illustrerad med Lina Enlunds fotograer och Saga Erlins akvareller. Ekenäsgrakern Eva Tordera har gett boken dess vackra graska form. Det var verkligen på tiden att en ny bok om slottet kom ut på marknaden; år 1995 gav Knut Drake ut en guide om slottet och det enda större verk om Raseborgs slott som hittills funnits är Torsten Hartmans bok från 1896.

Fler evenemang ska locka er besökare till ruinen. I år var det igen dags för ett veckoslut med medeltidsmarknad och tornerspel. På slottsområdet ligger även Slottsknektens stuga som har fått nya krögare då kontraktet med de förra krögarna löpte ut. De nya innehavarna är företaget Snappupp från Snapper-

Årskrönika 2018

Kulturhuset Karelia rade sina tio år med en jubileumskonsert 25.10.2018. Artisterna bestod av musiker som uppträtt på Karelia under de gångna åren. M.A. Numminen uppträdde även på Karelias första evenemang för tio år sedan och Tika Sevón Liljegren hör till dem som stått på Karelias scen under både Stage night, Ungdomsmusikalen Schacki! och egna konserter. Tika uppträdde tillsammans med gitarristen Tomi Westin. Foton: Chris Senn

tuna. Restaurangen kommer att vara i händerna på Pontus Berglund (känd från Slow Food-kretsar och Köttkontrollen i Karis), och Sampo Sade. Som draghjälp har de den åländska kocken Michael Björklund. Företaget ska även sköta om biljettförsäljning, guidningar och tillställningari två års tid med optioner på fem år till. Snappertunaborna ony Wickström och Ilta Hämäläinen kommer att utveckla turismen, bland annat genom paketresor från Helsingfors och dramaguidningar – till och med en medeltida by står på den framtida önskelistan. Sommarteaterområdet ingår dock inte i avtalet.

En lördag i augusti ordnades Sjundeå medeltidsmarknad för första gången. Evenemanget besöktes av uppskattningsvis 2 000 personer och ck ett positivt bemötande. På marknaden fanns både försäljare av hantverksprodukter och ekologiska varor samt en djurgård, med bland annat får och hönssom var speciellt lockande för barnfamiljer. En medeltida mässa i Sjundeå gråstenskyrka inledde dagen. Själva marknaden hölls utanför kyrkan. Evenemanget var så pass välbesökt att det nästa år kan bli aktuellt med ett helt veckoslut i medeltida anda.

Matkultur och bryggeriverksamhet

Västnyland har under de senaste åren prolerat sig som en matkulturell region, vilket också återspeglades i förra årsboken, där temat för artiklarna var ”matkultur”. Även i år ordnades Slow Food-festival i Fiskars bruk i oktober, med era tusen besökare. I september arrangerades också den redan traditionella Vi ses på landet-marknaden på Mangs gård i Ingå. Ett nytt inslag på marknaden var karameller gjorda av företaget Caramilla som nns i Ingå och som förefaller vara den enda karamellfabriken i Västnyland, om man bortser från godisproduktion i hemmakök.

Under året har rekoringarna fortsatt sin verksamhet och troget lockat både kunder och producenter. Rekoringarna lever enligt principen att konsumenterna på en överenskommen plats och tid handlar i förväg beställda produkter av producenterna som bjudit ut sina produkter till försäljning i ortens Facebookgrupp. På detta sätt får producenten hela förtjänsten, utan mellanhänder såsom livsmedelsaärer.

Slakteriet Meatgard startade i september upp sin verksamhet i Västankvarn, Ingå.Under hösten har slakteriet främst slaktat får under två–tre dagar i veckan. Slakteriet sköter om slaktning, styckning och packning, vilket underlättar processen för köttproducenten som kan få alla tjänster från samma ställe. Viltgården i Ingå sköter fortsättningsvis om slaktning och styckning av vilt i sina egna utrymmen. Slakteriet Meatgard ägs av 22 aktieägare, varav 17 är gårdar.

Årskrönika 2018

Vid slakten tas alla biprodukter tillvara och blir till värme eller biogas, medan endast en liten del så kallat riskmaterial hanteras som avfall.

Ägaren till Mörby Gård, Anna Alm, köpte under år 2018 Svartå Kvarn. Förattfåenlönsamverksamhetvidkvarnenbehöverdenmala50–100 ton spannmål årligen. Anna Alm vill fortsätta på linjen att mala ekologiskt, inhemskt spannmål till mjöl. Av hennes eget spannmål från Mörby gård har hon årligen låtit mala ungefär 30 ton vid kvarnen.

Närmatsaktörerna i regionen har gått samman och grundat resurscentret HALD. Tanken med resurscentret är bland annat att skapa förutsättningar för samarbete inom matproduktion, att nätverka både nationellt och internationellt, att dela med sig av idéer, inspirera och utbilda människor så de kan starta upp sin egen livsmedelsproduktion, om än i liten skala, och sprida kunskap om råvaror med mera. HALD ordnar kurser och evenemang. Under slutet av år 2018 stod exempelvis surdegsbakning på agendan vid Backers Baker i Pojo.

De öppna nska mästerskapen i mathantverk som ordnats i Raseborg under åren 2016–2018 går nu vidare till Jyväskylä år 2019 och Åland år 2020 i och med att projektet Kustens mat avslutades 31.12.2018. Inom ramen för projektet Kustens mat har mathantverkare utbildats och begreppet Mathantverk har marknadsförts. Under FM i Mathantverk 2018 deltog 54 företag med sammanlagt 108 produkter. Tävlingen lockade deltagare från Finland, Åland, Sverige och Estland. Bland västnyländska framgångar kan nämnas Lilla Skärgårdsbageriet, som med sin vilt-kantarellpastej tog guld i kategorin Fyllda bageriprodukter.

Ekta Bryggeri i Ekenäs knep silver i ciderklassen på Helsinki Beer Festival i april. Det var Ektas cider Fipel som tog andraplaceringen, bakom guldmedaljören Olvi CID från den stora dryckesproducenten Olvi. Att klara sig så bra mot en stor konkurrent måste ses som en seger i sig för det lilla bryggeriet. Svartå Bryggeri stängde under året. Det visade sig svårt för det lilla bryggeriet att hitta tid och resurser för att utveckla och upprätthålla verksamheten. Utrustningen såldes via anbudsförfarande och fraktades till östra Finland där den ska användas i ny bryggeriverksamhet i ett annat bryggeris regi. Från och med 2018 blev så kallad gårdsförsäljning tillåten för mikrobryggerier. Detta innebär att bryggerierna kan få tillstånd att sälja alkoholdrycker på upp till 12 procent direkt till kunderna. Tidigare har bryggerier som velat sälja öl varit tvungna att öppna en separat butik enligt de bestämmelser som gäller för vanliga livsmedelsbutiker. I samma lagändring höjdes också den tilllåtna alkoholprocenten för vanlig butiksförsäljning från tidigare 4,7 procent till 5,5 procent.

Att köpa närproducerat direkt av odlaren genom rekoringarna har blivit allt mer populärt. På reko i Ekenäs delades närmatsguiden ut under sommaren och till jul införskaades delikatesser genom Julrekon i Ingå. Foton: Kevin Stewart (ovan) och Daniel Kawecki (nedan)

Slow Food Västnyland ordnade igen Slow Food-festival i Fiskars i oktober. Lars-Peter ”Lasse” Lampenius välkomnar bussresenärerna från Karis (nedan, foto: Wilhelm Lindgren) och Fiskarin Martat lär besökarna känna igen grönsaker (ovan). För barnen fanns det möjlighet att skapa konstverk av grönsaker. Övriga foton: Katja Lundén

I Fiskars, där bryggeriet bytt namn från Rekolan Panimo till Fiskarsin Panimo, såg man först fram emot att kunna sälja också sina starkare ölsorter direkt till konsumenterna. Den nya alkohollagen visade sig dock innehålla en snubbeltråd för bryggeriet. Eftersom bryggeriet varit med om att grunda Ägräs Distillery ansågs det inte vara oberoende av andra alkoholproducenter, vilket är en förutsättning för att få tillstånd till gårdsförsäljning. Detta innebär att Fiskarsin Panimo får fortsätta som tidigare och sälja sina ölsorter upp till numera 5,5 procents alkoholstyrka i sin butiksbod, men man måste uppsöka Alko eller en restaurang för att kunna avnjuta de starkare ölsorterna. Ett nytt inslag i den lokala dryckeskulturen är Noita Winery i Fiskars. Noita Winery titulerar sig Finlands första så kallade urban winery, vilket innebär vintillverkning som utförs av någon som inte själv äger en vingård. Strikt taget får företaget dock inte marknadsföra drycken som ”vin”, eftersom Finland enligt EU:s föreskrifter inte är ett vinproducerande land. I praktiken handlar det dock om drycken vin. I vintillverkningen används ekologiska druvor från EU. Druvorna transporteras till Fiskars direkt efter skörd. När druvorna väl har använts i vintillverkningen kan resterna gå vidare till Fiskarsin Panimo för öltillverkningen och därefter ännu till Ägräs Distillery, vilket innebär att druvorna kan användas hela tre gånger till olika drycker innan de förhoppningsvis komposteras.

Idrott

Årskrönika 2018

Idrottsåret 2018 inleddes med att världens och västnylänningarnas blickar riktades mot de olympiska vinterspelen i Pyeongchang i Sydkorea 9–25 februari. Såsom nämndes i förra årskrönikan var Karisbon Kaj Kunnas en av de fyra nländare som hade i uppdrag att föra den olympiska elden mot slutmålet i Pyeongchang. Uppdraget utfördes söndagen den 7 januari i egenskap av ambassadör för hälsokampanjen Yksi Elämä (Ett liv). Prestationen innebar i praktiken att Kaj Kunnas och de tre andra nländarna, också representanter för olika välgörenhetsorganisationer, bar OS-facklan 200 meter var genom staden Gwangjun. Den olympiska eldens sammanlagda färdväg var 2 108 kilometer då den nådde fram till Pyeongchang inför de olympiska spelens start.

Den 9 juni ordnades motionsloppet Damernas egen tia i Ekenäs för första gången. Evenemanget kan ses som en arvtagare till klassiska Tjejernas Kanontia som skapades under 1990-talet och också haft en efterföljare som hette Kanonruset. Damernas egen tia arrangerades av FC Raseborg, som också arrang-

Damernas egen 10 ordnades första gången 9.6.2018. Foto: Fotofabriken/Kjell Svenskberg

erade strasparkstävlingen Lasse Näsman Cup i somras. Som namnet antyder handlade det om ett 10 kilometer långt lopp som gick genom centrala Ekenäs. Deltagarantalet i den första Damernas egen tia blev till sist 270 damer, vilket var något lägre än de 300–400 deltagare som arrangörerna hade hoppats på. Banan, som bland annat gicköver Ramsholmen, ck beröm av deltagarna.

Fotboll och friidrott

Några nedslag i den västnyländska idrottsvärlden under det gångna året visar på både framgångar och motgångar. Till framgångarna hör bland annat att Ekenäs IF slutade på tredje plats i fotbollens division 1-serie, vilket är klubbens bästa placering någonsin. En formsvackaunder hösten gjorde dock att det inte gick ännu bättre, så någon uppyttning till ligaplats blev inte aktuell denna gång. VästnylandsspjuthoppOliverHelanderfrånIFRaseborgdeltogförförsta gången i Europamästerskapen i friidrott, men kom inte vidare till nalen denna gång. Många er mästerskap återstår dock för Helander under de kommande åren. Svenska Finlands idrottsförbund uppmärksammade Helanders framgångar genom att utnämna honom till årets nlandssvenska idrottare och hans tränare Glenn Lignell till årets tränare.

Friidrottsåret inleddes i övrigt med de öppna distriktsmästerskapen i Helsingfors under januari. I tävlingarna utmärkte sig särskilt IF Raseborg, som deltog med 30 tävlande. Flera av föreningens ungdomar inhämtade guldmedaljer: Oliver Öhman (P13/60 m), Rasmus Tenkanen(P13/1000 m), Edvin Holmberg (P11/60 m), Jens-Aarne Kero (P11/1000 m), Cassandra Nynäs (F13/ höjdhopp) och Alicia Palomäki (F9/40 m, 600 m, längd). I klasserna för äldre tävlandesegradeTomasSöderlundiherrarnaskulstötningochTuomasPuputti kom på andra plats i 800-meterslöpningen.

FörTomas Söderlund innebar segern även en uppvärmning inför inomhusFM i friidrott en månad senare. I den tävlingen placerade han sig på tredje plats. Västnyland blev dock inte utan guldmedalj eftersom höjdhopparen Linda

Sandblom stod för segerhoppet på 184 cm.

Till årets återkommande evenemang hör också Stjärnspelen i Karis, dit 230 tävlande hade anmält sig. Friidrottssäsongen fortsatte med utomhus-FM i juli där särskilt de västnyländska spjutkastarna utmärkte sig med guldmedalj till Oliver Helander och brons till Teo Takala.

Årskrönika 2018

Skytteochskidåkning

Till årets skytteframgångar hör Joni Stenströms silvermedalj i FM-tävlingarna i luftgevärsskytte, som ordnades i Lojo i början av april. Månaden innan hade Joni Stenström tävlat i Malaysia där VM i skytte för studerande ordnades. Denna tävling resulterade i en bronsmedalj.

De internationella utfärderna slutade inte där, utan i september var det dags för VM i sportskytte i Changwon i Sydkorea. Västnyland var representerat av Joni Stenström och Krister Holmberg från Raseborgs skyttar samt Jenni Kuisma, Henna Viljanen och Sebastian Långström från Kyrkslätts skyttar. Jenni Kuisma hade nyligen skjutit nytt nländskt rekord i damklassen. Några medaljplatser blev det dock inte för västnylänningarna.

Under februari avgjordes junior-FM och här kunde regionen glädjas åt Österby sportklubbs Saimi Lupala som blev dubbel nsk mästare i sin klass. Medaljinhämtningen från FM i skidskytte fortsatte under sprinttävlingarna i Kontiolax i början av mars – där tog Saimi Lupala ett brons. Skidåkning är också en

Tävlingar i skicross ordnades av Österby sportklubb i Västerby. Foto: Multifoto/Johan Ljungqvist

gren som man gärna ägnar sig åt i det militära och de nländska militärmästerskapen hölls i mitten av mars med Kajanalands brigad som värd. Här skidade undersergeanten och Karisbon Benjamin Tulonen tillräckligt raskt för att ta en bronsmedalj i beväringsklassen, endast brädad av två landslagsskidåkare tillika representanter för försvarsmaktens idrottsskola i Kajana. Kaptenlöjtnant Henrika Backlund från Nylands brigad stod för den andra västnyländska medaljen i och med sitt silver istormgevärsskidskytte.

Den första mars ck de yngre skidåkarna tävla mot varandra i femtongradig kyla under klassikern skol-OS. Totalt trotsade 165 elever från ett femtontal skolor i regionen det kindbitande vädret. Tävlingarna hölls för 26:e gången på Oxberget i Svartå.

Övriga grenar

De västnyländska idrottarna rör sig gärna i skog och mark, både vintertid och sommartid. Årets sista nländska orienteringsmästerskap avgjordes under oktober i Salo och västnyländska orienterare från Hiidenkiertäjät i Lojo, Lynx i Kyrkslätt och OK Raseborg var med och tävlade om medaljerna. Nina Sarparanta-Ljungqvist och Annariitta Kottonen från Lynx kom hem med varsin seger i bagaget och Aleksi Leskinen samt Suvi Heikkilä, också de från Lynx, tog brons i sina klasser. Västnylands femte medalj stod OK Raseborgs Pekka Kanste för i och med sin andraplats.

Ridsportevenemanget Seahorse Week hölls i Hangö under juli månad. Detta år slogs publikrekord med 8 200 åskådare under de fem tävlingsdagarna. Tävlingarna omfattade bland annat lag-FM och avslutades med Hangö Grand Prix därMarinaEhrnroothfrånVitträskinRatsastajatpåEVLIEllingtonsegrade.

I Ingå uppmärksammades ridsporten på självständighetsdagen då westernryttaren Elena Wuorimaa ck utmärkelsen årets unga idrottare, inte minst tack vare sitt framgångsrika tävlande i Finland, Sverige och Tyskland med sina trogna tävlingshästar Calvin och Cherry. För Raseborgs del gick motsvarande utmärkelse för årets junioridrottare till Saimi Lupala för na meriter i både friidrott och skidskytte. Även Hangö premierade under våren era av sina idrottare. Åretsunga idrottare blev Salla Simola som håller på med brasiliansk jiu-jitsu. Hon hade året innan vunnit två FM-guld i ungdomsklassen. Höjdhopparen Linda Sandblom utsågs till Hangös bästa idrottare och Lojo valde långdistanslöparen Saara Nikander till årets idrottare.

Ett nytt västnyländskt inslag är äventyrsmarschen Expedition Dragsvik som i slutetavseptemberarrangeradesförandragången.Startochmålgångskeddepå

Nylands brigad i Ekenäs och till skillnad från förra året ck lagen även genom-

föra ett cykelmoment under den utmaningsfyllda tio timmar långa marschen. Antalet lag hade ökat med två detta år och alla tjugo lag tog sig i mål. Kyrkslätts fäktklubb kunde inte bara värjasitt tidigare FM-brons utan också fäkta sig till ett FM-guld i just värja. Obeväpnad kamp är i sin tur något som landslaget i taekwondo ägnat sig åt i slovenska Maribor under ITF European Championship. Rufus Kesti, Soa Manz och Miro Ikäheimonen från RasBudo hade alla fått en plats i laget och både Miro Ikäheimoinen och Soa Manz återvände hem med silvermedaljer. Ytterligare kollisioner och fysiska uppgörelser på idrottsfältet har Crusaders, det västnyländska fusionslaget i amerikansk fotboll, stått för under 2018. Laget har spelare från både Lojo och Hangö och bildades för att spela i division 1, och slutade på ärde plats i serien.

Slutligen har också motorburna idrottare gjort goda prestationer för Västnyland. Ingåbon Emil Lindholm slutade totalt som tvåa i rallyns FM-serie. Niclas Grönholm, också Ingåbo och son till rallyföraren Marcus Grönholm, har i sin tur prövat sina färdigheter i VM-serien i rallycross, vilket slutade med en sjundeplats.

Årskrönika 2018

Viktor McEvoy tätt följd av erese Äbb vid Wågens klubbästerskap 20.8.2018. Foto: Multifoto/Johan Ljungqvist

Miljö och väder

Årsböckerna innehåller traditionellt en kort översikt av årets väderfenomen. Vädret har emellertid börjat kännas allt mer relevant och ses ofta som ett symtom på klimatförändringen. Vädret och miljön ges därför mer utrymme i årets krönika.

Klimatångest och motåtgärder

Under året som gått har det i allt er kolumner, artiklar och undersökningar framgått att vi känner en allt större klimatångest. När vi konkret känner sommarhettan, ser de blågröna algerna i havet eller upplever torkan i naturen med skogsbränder och katastrofala skördar som följd börjar vi fundera på om detta hör till den normala variationen eller är ett resultat av den globala uppvärmningen. Tanken leder också vidare till vad vi själva kan göra för att stävja klimatförändringen och minska vår miljöpåverkan.

I våra västnyländska kommuner hör bland annat solenergi till lösningarna.

I Hangö ska tolv solkraftverk resas med en sammanlagd styrka på cirka 700 kilowatt. Staden räknar med att spara ungefär fem miljoner euro under 40 år på de tolv solkraftverken, vilket gör att miljögärningen också har ekonomiska förtecken. I Raseborg fattades beslut om att stadens första solpanel ska monteras på skolkökets tak i Karis. Också Ingå har under de senaste åren satsat på att installera solpaneler. Under 2018 restes solpaneler vid daghemmet i Dal, kommunens vattentag i Torp, kommungården, servicehuset Lönneberga och reningsverket. Syftet är också här både att minska koldioxidutsläppen och göra ekonomiska inbesparingar.

För den vanliga västnylänningen känns det som om större, kollektiva åtgärder behövs för att vi ska nå sådana förbättringar som verkligen kan ha positiva eekter på sikt. En sådan åtgärd är möjligheten för båtfolket att tömma sina septiktankar någon annanstans än direkt ut i havet. Föreningen Håll skärgården ren samlade under året in medel för att kunna nansiera bygget av en station i Ekenäs skärgård, där behovet av er tömningsplatser är stort. En undersökning vid Åbo universitet visade att så mycket som hälften av båtägarna ibland tömmer sitt toalettavfall direkt ut i havet, på grund av att det nns för få ställen där man kan tömma tankarna.

Fyra skvägar ska byggas längs Svartån, för att skarna ska kunna ta sig upp i ån förbi kraftverksdammarna. Det är viktigt att laxen kan leva och föröka sig också med tanke på att den utrotningshotade och fridlysta odpärlmusslan ska kunna leva. Flodpärlmusslans larvstadium sker nämligen i laxskarnas

gälar. Finlands sydligaste population av odpärlmussla lever i Svartån. De nedre skvägarna ska nnas vid Åminnefors och Billnäs, de övre vid Åkerforsen och Svartåforsen.

Ingarskilaån har genom föreningen Pro Ingås försorg röjts upp med frivilliga krafter, för att ge öringen möjlighet att återvända. Nytt grus har tillsatts, vegetation avlägsnats och öringens lekplatser har frigjorts så att vattnet kan öda. Under år 2018 har elva platser iståndsatts av en grupp frivilliga, vilket gett resultat: man har redan kunnat observera skar i ån.

Ingå och Sjundeå åars avrinningsområden är med i WWF:s projekt Vattenskydd 4K. Syftet med projektet är att råda bot på övergödningen av Östersjön och minska miljöbelastningen med konkreta medel. Projektet, som ska pågå fram till slutet av år 2020, nansieras av miljöministeriet och WWF och är regeringens spetsprojekt för vatten- och havsvård.

I Lojo och Raseborg skyddas områden med hotade arter. Det gäller arterna gubbmossa, stenmåra och backvicker. Dessa tre arter växer endast på ett fåtal platser i Nyland, gubbmossan till och med på endast en plats, vilket motiverar beslutet om skydd.

Världens största iskarusell sågades upp i sjön Aurlahtis is i Lojo. Foto: Janne Käpylehto

Utinaturen

I vår digitala tidsålder är det inte alltid så lätt att locka barn och unga ut i naturen. En satsning för att råda bot på detta är quizappen Vevi som kombinerar aktivitet, kultur och teknologi för att locka människor i alla åldrar att gå ut och upptäcka sin näromgivning. Kunskapsappen Vevi Västnyland kan spelas med hjälp av en mobiltelefon eller surfplatta i olika västnyländska parkområden. Under år 2018 lanserades området Ramsholmen i Ekenäs. Näst i tur stod Pumpviken i Karis och senare ska också Hangö få en egen bana. Mobilspelet innehåller olika frågekategorier, nämligen bildkonst, musik, lokal kulturhistoria, historia, sport samt natur och miljö. Det nns också bonusfrågor som kräver att spelaren aktivt letar i terrängen eller stadsmiljön. Västnyländska kultursamfundet är huvudman för projektet som har fått Leader-nansiering via Pomoväst. Planen är att appen också ska översättas till nska och engelska.

Tyvärr kan det hända att Västnyland blir en naturupplysande instans fattigare. Under året tog medierna upp att Ekenäs naturum är nedläggningshotat. Naturum upprätthålls av Forststyrelsen och fungerar som informationscenter för Ekenäs skärgårds nationalpark. Forststyrelsen har också hand om bland annat underhållet av Raseborgs slott och Dagmars park i Leksvall, vilket är resurskrävande. Att stänga Naturum ses dock av staden Raseborg som något mycket negativt som staden vill försöka förhindra.

I Lojo satsade man i början av år 2018 på något såpass exotiskt som en iskarusellfestival i Aurlahti. Evenemanget marknadsfördes som ”den första iskarusellfestivalen i världen”. Det handlade om en stor satsning med en budget på 80 000 euro för att marknadsföra sjöstaden Lojo. Iskarusellen sågades upp i den över 20 centimeter tjocka isen vid Aurlahtis strand, var 120 meter i diameter och därmed också den största iskarusell som någonsin konstruerats. Upp till 150 människor kunde samtidigt åka på iskarusellen.

I Pojo gjordes nya hällmålningsfynd från stenåldern. Tidigare har liknande fynd gjorts vid Fårsjön i Pojo, medan fynden år 2018 ligger vid Skogböle träsk. Tack vare vinterns tjocka isar gick det att leta runt stränderna och då hittades de slitna målningarna som föreställer en älg och en människa. Målningarna är gjorda i rödockra för cirka 7 000 till 3 500 år sedan.

Årskrönika 2018

Quizappen Vevi lanserades före midsommar på Ramsholmen. Seminarieskolans klass sex ck testa spelet i maj. I september lanserades följande bana vid Pumpviken i Karis och inför sommaren 2019–2020 är era banor runtom i Västnyland på kommande Följ med projektet på veviapp.. Foton: Martina Frilund

…och så till sist vädret

År 2018 ck Västnyland äntligen uppleva en riktig vinter med en lång sammanhängande köldperiod i början av året. Snöläget var också gott och gynnade vintersporten i regionen. Bland annat Påminne slalomcenter hade en god säsong och de minsta åkarna uppskattade rullbandshissen som Påminne skaat tack vare donationen på 100 000 euro som skidcentret ck motta av Sparbanksstiftelsen i Karis-Pojo iol.

Sportlovet, som traditionellt infaller vecka 8 i vår del av landet, kunde ras i strålande solsken och rejält med minusgrader. Innan den kalla perioden slog till hann vi dock vara med om något så märkligt som att all snö regnade bort dagen efter en snöstorm. Plogbilarnahann redan göra sitt jobb under snöstormskvällen men följande dag regnade all återstående snö bort. Tack vare den ihållande kölden kunde man också röra sig ute på isarna, också havsisarna, vilket inte är möjligt alla vintrar på våra breddgrader. Ännu en bra bit in i mars var marken vit. Våren kändes därefter kort eftersom sommarvärmen anlände redan i maj. Med den kom också en lång torrperiod som särskilt drabbade traktens jordbrukare. Torkan höll i sig nästan hela sommaren, med några enstaka regnskurar. Varning för skogsbrand rådde i regionen och i Kyrkslätt, Bromarv och Ingå bröt markbränder ut.

Lagom till midsommar blev vädret igen svalare. I juli återvände värmeböljan till Västnyland. Det hör inte till det vanliga med temperaturer på över 30 grader i skuggan under nländska somrar. Detta i kombination med torkan var förödande både för skördarna

Sparbanksstielsen i Karis-Pojo delade i år igen ut bidrag till många föreningar i regionen. Här styrelseordförande Stefan Mutanen och ombudsman Lasse

Tallqvist. Foto: Bitte Westerlund

och för Östersjöns algtillstånd. I Finska viken var algblomningen den värsta under detta årtionde. I hettan sökte invånarna med ljus och lykta efter algfria badstränder, som i medlet av juli i princip endast gick att hitta vid sjöar och konstgjorda badplatser såsom före detta sandtag. Havsstränderna täcktes av grön ”ärtsoppa”, det vill säga så kallade blågröna alger. Tack vare olika grupper på sociala medier höll sig badsugna invånare à jour med algläget vid de olika stränderna. Temperaturen i sjöar och hav översteg på många håll 25 grader. Att försöka svalka sig i så varmt vatten var en ovanlig upplevelse för många strandbesökare.

Mest förödande var torkan. De dåliga skördarna var också katastrofala för husdjursägare, eftersom fodermängden blev dålig. Lantbruksföreningarna gick ut med upprop för att uppmuntra ägare av naturängar att bjuda ut ängarna som bete eller foder åt husdjursägarnas kreatur. Likaså blev det aktuellt för en del mjölkbönder att slakta djur, helt enkelt för att vinterfodret inte annars skulle ha räckt till för hela kreatursbeståndet. Bland annat i rekogrupperna kunde man köpa krispaket med kött – ett konkret resultat av foderbristen. Skörden i Västnyland blev cirka 50–60 procent av en normal skörd. Det var sämre ställt endast på Åland.

Vi ck ra en vit jul och ett stormigt nyår i Västnyland. Några dagar före julafton slog vädret om till kallare, så julen rades i minusgrader med ett snötäcke på marken. Redan på juldagen slog vädret emellertid om på nytt och det blev mildare, men all snö smälte inte bort direkt. Inför nyåret varnades om hårda vindbyar som kunde störa nyårsfyrverkeriet och prognosen visade sig bli verklighet. Professionella nyårsfyrverkerier ordnades ändå liksom också tidigare år, bland annat av frivilliga brandkåren i Pojo. Det var meningen att ett ännu större fyrverkeri skulle ordnas i Hangö, men arrangörerna blev tvungna att ställa in det på grund av de dåliga väderförhållandena.

Västnyländska Kultursamfundet r.f.

c/o Luckan Raseborg

Torggatan 3 (Tryckis), 10300 Karis

Tfn 044-017 0176 raseborg@luckan.

Västnyländska kultursamfundet r.f. har arbetat med västnyländska kulturfrågor i över 40 års tid.

Kultursamfundet upprätthåller även Luckan Raseborg, ett västnyländskt informationscentrum.

Västnyländsk årsbok har utkommit sedan 1977.

Tillsammans är de över fyrtio årgångarna ett oslagbart faktapaket om Västnyland.

Nu kan Du förse dig med äldre årgångar och fylla igen luckor i Din samling på Luckan Raseborg, Torgg. 3, Karis eller beställa dem via nätet www.vastnylandskakultursamfundet.

Komplett samling 60 € (med undantag av årgång 1992 och 1996)

Tidigare årgångar (1977–2018) 3–5 €/st.

Bli medlem i föreningen för enbart 20 €/år!

Medlemmar får årsboken gratis hemskickad varje år.

En lista över alla publicerade artiklar nns på vår hemsida. Äldre årsböcker kan även läsas på nätet.

Norrsken i Kopparnäs i Ingå (till vänster). Foto: Daniel Kawecki