”Lohjan-Kytäjän Eläkerahasto, Lojo-Nääs Pensionsfond”, hvaraf räntorna med afdrag af 10 %, som alltid bör tilläggas kapitalet, skall användas till pensioner åt mina nuvarande tjänstmän och arbetare samt deras enkor.
...
Önskar Eder alla lycka och framgång förblir jag Eder tillgifne och tacksamme
Hjalmar Linder”
Lojo-Nääs Pensionsfond avslutades i början av år 1977. Den hade då tjänat sitt syfte. Inga pensionsberättigade före detta anställda vid Hjalmar Linders ”gods och industriella inrättningar” var längre vid liv. Fondens tillgångar 77 Kymmene Ab:s aktier och 325 mk donerades till SOS-lapsikylä ry.
Kerstin Ilander: Guide och kulturknegare från Svartå som ännu inte lärt sig säga nej.
Hjalmar Linders var en socialt medveten företagsledare. Hans kolleger arbetsgivarna uppskattade ingalunda alltid hans vidsynta initiativ. Mest kritik rönte införandet av åtta timmars arbetsdag. Reformen betraktades, med dåtida ögon, som osolidarisk mot merparten av arbetsgivarna. Men resultaten av hans verksamhet talar sitt klara språk. Han gjorde betydande insatser för utvecklingen av näringsstrukturen i Svartå, Lojo, Högfors och Hyvinge. Hjalmar Linder lade, i flera avseenden, en grund för det moderna samhällsbygget på dessa orter. Med visionärens innovativa grepp!
Robin Wikström
Det ökade kravet på relevant information
– Att utnyttja alla tillgängliga data, även de oprecisa
Dagens samhälle blir konstant mer och mer beroende av information, på gott och ont. Människan vill ha tillgång till information när som helst och var som helst. Den här informationen bör förstås också vara relevant, för att den bättre ska kunna underhålla individen och underlätta hans eller hennes vardag. I bästa fall anpassar sig informationen efter användaren, så att irrelevant och ointressant information automatiskt filtreras bort. Smarttelefonernas frammarsch har ökat behovet av applikationer som underlättar individens vardag. Användaren vill veta vilken buss man ska ta för att snabbast och smidigast nå destinationen, var närmaste restaurang med rätt cuisine ligger och om matbutiken har favoritmärket av choklad kvar på hyllan. Efter hand, då de här funktionerna blivit en självklar del av vår vardag, ökar kravet på vad de olika applikationerna och systemen ska erbjuda. Användaren vill få stöd och tips då han eller hon väljer vilket vin som passar till dagens middag, vilken t-skjorta som passar bäst tillsammans med det par byxor som redan valts eller ifall det går att unna sig en bit godis till (med tanke på vad personen motionerat idag/vad personen troligtvis kommer att motionera imorgon). De här framtida funktionerna, som delvis redan existerar, baserar sig på expertkunskap och råd som tidigare endast kunde fås från experter. Detta skiljer sig alltså markant från frågor som ”går det en buss
Född i Bromarf men numera bosatt i Åbo där jag för tillfället jobbar som forskare vid Åbo Akademi. Min doktorsavhandling behandlade hur oprecisa data mera effektivt kunde utnyttjas för att stöda beslutstödsprocesser.
kl. 12 eller inte?”. För att nå den här nivån av avancerad rådgivning krävs nya innovationer och tekniska framsteg. Då man sedan vill att allt det här ska gå automatiskt, med så lite mänsklig ansträngning som möjligt, så blir problemet snäppet mera komplicerat.
Behovet av data
För att kunna producera bättre, effektivare och mer kontextanpassad information och kunskap för ovannämnda ändamål behöver systemen ha tillgång till data. Det här åtgärdas genom att antalet sensorer som samlar in data av olika slag utökas, med resultatet att massan av möjlig data som kan analyseras också blir större, med hopp om att en större mängd data ger mer avancerade funktioner. Ett problem som då har potentialen att växa sig väldigt stort är det faktum att en större mängd (desperat) insamlad data medför sämre kvalitet. Till exempel kostrådgivningsapplikationernas popularitet ökar, men för att kunna informera användaren om att nästa muffins blir en för mycket, så måste man ha tillgång till användarens motionsvanor och hälsotillstånd.
Oberoende av hur många sensorer och datainsamlare applikationen har tillgång till, så betyder det inte att den garanterat kommer att ha de data som behövs då muffinsen är på väg att ätas. Det här är problematiskt. Det finns stora chanser att man kommer att ha tillgång till någon sorts data, fastän i något oklar eller oprecis form. De data man har tillgång till ger dock ofullständig information eller information som man inte med 100 procents säkerhet vet är exakt. Med andra ord så kanske man vet att personen som snart ska äta muffins ibland brukar motionera dagarna efter muffinskalasen och att personen i så fall motionerar mellan 20 och 50 minuter. Ifall man på ett vettigt sätt lyckas utnyttja betydelsen av ordet ”ibland” och intervallet ”20–50 minuter” så kan man skapa ett någorlunda bra råd åt muffinsätaren, utan att
vara beroende av väldigt precisa data. Rådet kanske kunde uttryckas med hjälp av mera nyanserade råd än ”ät muffinsen” och ”ät inte muffinsen”, det vill säga hellre någonting i stil med ”ät endast muffinsen ifall du planerat att motionera inom 2 dagar” eller ”du kan gott och väl äta 2 muffins till idag, pga. föregående dags maraton”. Genom att skapa nya sätt för att mera effektivt utnyttja den här sortens data så löser man ett stort problem för framtidens informationssamhälle. I de flesta situationer behöver vi inte fullständigt exakt och detaljrik information, i många fall räcker det med att rådet är någorlunda rätt eller ens ditåt. Om du vill veta avståndet till närmaste blomsteraffär, så förbättras inte ditt liv av att du vet att den ligger exakt 532 meter och 36 centimeter härifrån. Det är mer än tillräckligt att du vet att butiken ligger 530 eller 0.5 kilometer bort. Precision är med andra ord ibland bortkastad användning av datorkapacitet. Då man eliminerar behovet av fullständig och onödig precision så ökar man möjligheterna att ta till sig all tillgänglig information. Eftersom avancerad rådgivning är baserad på flera informationskällor än endast en, innebär det att tillgången till 100 oprecisa datapunkter tillsammans kan utgöra ett rätt så exakt svar.
Till exempel medeltemperaturen för 3 dagar (se figur 1). De exakta maximitemperaturerna var 15.5, 17 och 20. Vilket ger ett medeltal på 17.5 grader. Ponera istället att vi endast vet att temperaturerna rörde sig i följande intervall för de olika dagarna: 15 till 20, 14 till 18 och 18 till 22. Ifall vi tar medeltalet av intervallerna så får vi 17.5, 16 och 20, vilket tillsammans ger ett medeltal på 17.83.
De slutgiltiga medeltalen skiljer sig inte nämnvärt från varandra. I större helheter blir skillnaderna mellan resultat baserade på precisa och ”oprecisa” data ännu mindre. Fastän applikationerna inte har tillgång till fullständigt pålitliga data då de genererar råd åt användaren, påverkas inte slutresultatet i det långa loppet. Det huvudsakliga problemet blir då att skapa metoder för att representera oprecisa data, så att de blir jämförbara och kompatibla med de precisa observationerna. I det stora hela har de här representationerna redan skapats, problemet är bara att ta nästa innovativa steg och göra representationerna allmänt användbara.
Vardagen i framtiden
Oberoende av var man i framtiden är bosatt så kommer det att finnas vardagssysslor som behöver uträttas. De här sysslorna kommer dock att göras med hjälp av nya innovationer och tekniker. Det handlar om sysslor som vi i dagsläget omöjligen ens kan förstå att vi i framtiden kommer att rådfråga vår mobila apparat om. Vi kommer, på gott och ont, att ty oss mera till våra tekniska appara-
ter i alla livets situationer. I många fall kan det anses vara befogat. Vardagssysslorna kommer att kunna uträttas mera effektivt, vilket förhoppningsvis sparar både miljö och resurser. Däremot tenderar människan sällan att gå en gyllene medelväg, vilket betyder att många applikationer i framtiden kommer att utföra funktioner som kan anses vara banala och fördummande. Om det här beror på att människan är stressad eller kanske bara lat kan diskuteras.
Figur 2 visar en påhittad applikation som redan i dagsläget är fullt möjlig att skapa. Man kan argumentera för en sådan här applikation eftersom användarens arbetsdag underlättas då lunchstället automatiskt väljs ut, vilket betyder att mera tid kan allokeras till arbete. Dessutom förbättras personens hälsa då matvanorna konstant övervakas och uppdateras. Motargumenten för den här applikationen är till exempel att användaren fördummas då till och med små detaljer i vardagen övervakas och bestäms av apparater. Användaren kanske även har konstant dåligt samvete eftersom applikationen påminner om de dåliga hälsovanorna och rekommendationer som inte följs. Då den här applikationen endast är en i mängden av liknande skräddarsydda applikationer som tillsammans planerar den optimala dagen för användaren, så blir de uppgifter som människan själv bestämmer över rätt begränsade och inte särskilt kreativa. Om våra apparater skräddarsyr våra transporter, måltider, shoppingrundor, sovrutiner, underhållningsformer, inredningar och sociala umgängen utgående från användarens personlighet och tidigare beslut, vad återstår då av den fria viljan? Man kan naturligtvis föreställa sig en väldigt dystopisk framtid, där människan tappar sin egen initiativförmåga och litar mer och mer på tekniken. Det positiva är att applikationerna uttryckligen verkar gå mot ”rådgivning i samråd med människan” och rör sig bort från ”rådgivning åt människan”. Framtidens teknik kommer att underlätta människans vardag mera genom att till exempel ge förslag på olika fritidsaktiviteter som sker i närheten, istället för att ”bestämma” vilka aktiviteter användaren ska delta i. Med andra ord är målet att våra datorsystem hjälper den individuella människan att nå sin egen maximala potential, utan att för den skull påverka individens självbestämmanderätt för mycket.
De oundvikliga oprecisa
Ett relevant påstående är att all den här forskningen och de nya innovationer som skapas är onödiga, eftersom bättre sensorer och datakällor kommer att skapa mera precisa och exakta data. Faktum kvarstår ändå att människan i sina egna tankar och handlingar är rätt så inkonsekvent och oprecis. Man kan även påstå att det är just det här som gör att vi kan fungera som människor, vår förmåga att omedvetet behandla oprecis och ofullständig information. Vi behöver
inte veta att det är exakt -15 grader ute för att förstå att vi inte kan bära shorts idag. Det räcker med att vi vet att temperaturen är någonstans mellan -10 och -20. Våra vardagliga beslut är alltså förankrade i oprecisa data. Ifall vi strävar efter att våra apparater ska fungera som mänskligt-inspirerade rådgivare så går det inte att förbise den här aspekten. Dessutom kommer man alltid att ha data som är osäkra eller oprecisa i något hänseende, oberoende av hur avancerade sensorerna som samlar in data är. Då vi kan utnyttja den här oprecisa sidan av data fullständigt, så kommer vi att kunna skapa system som tänker som en människa, men med en dators snabbhet. Det här banar vägen för både fantastiska och fruktansvärda möjligheter.
Min doktorsavhandling, som jag framgångsrikt försvarade i juni 2014, behandlar ovannämnda problem, men med en lite mera snäv vinkling. Forskningen koncentrerade sig på hur organisationer och företag bättre ska kunna utnyttja data för att underlätta beslutstödsprocesser samt operativ och strategisk ledning. Då konkurrensen hårdnar och marginalerna krymper innebär det att de organisationer som bäst utnyttjar sina ihopsamlade data kan få en konkurrensfördel gentemot sina konkurrenter. Avhandlingen koncentrerar sig specifikt på den underförstådda kunskap som experter besitter och hur man på ett vettigt sätt kan spara och använda deras kunskap, även då experterna inte längre är knutna till organisationen. De tillvägagångssätt som utvecklades för att lösa det här problemet kombinerades sedan med tekniker skapade för internet. På så vis försöker avhandlingen visa fördelarna med att kunna använda data, insamlade från verkligheten, i ett modernt forum. Det är ett faktum att mycket värdefull kunskap går till spillo, då data inte utnyttjas till fullo.
Statliga angelägenheter
Från statens sida planeras de övergripande förändringarna så som kommunreformen och social- och hälsovårdsreformen vidare (mer om dem på sidorna 72 och 81). Det här har upptagit mången spaltmillimeter under året och Västnyland blir, såsom alla andra regioner, påverkad på lång sikt av resultaten som torde bli synliga om några år.
En annan diskussion som hölls främst på nationell och internationell nivå och som berör Västnyland i allra högsta grad, är den om LNG-terminalen. LNG (liquefied natural gas) alltså flytande naturgas, är något som kan användas som bränsle i fartyg och för exempelvis uppvärmning. En större, nationellt viktig terminal har planerats till Ingå, Borgå eller till den estniska sidan. Dragkampen mellan länderna och orterna har varit lång men den avgjordes nu delvis. Finlands och Estlands statsministrar enades om att en större importterminal byggs i Finland och en mindre i Estland. Också om Ingå har varit den mer sannolika placeringsorten i Finland, finns ännu Borgå med som ett alternativ för gasbolaget Gasum. Att få en terminal till Ingå skulle betyda mycket för kommunen i form av arbetsplatser; endast under byggskedet 1 000 anställda. En gasterminal kostar 300–400 miljoner euro och ett gasrör som skulle binda samman Finland och Estland cirka 100 miljoner euro.
Förutom detta har diskussionen under året i Västnyland handlat om rälstrafiken. Oroväckande många flaggar nämligen för en järnvägsförbindelse, en höghastighetsbana mellan Helsingfors och Åbo via Lojo, konstaterade den västnyländska riksdagsmannen Thomas Blomqvist (SFP). Trycket på den nya sträckningen är stort speciellt eftersom det finns EU-finansiering på lut. Det här kan betyda att det inte satsas på att hålla kustbanan i skick. Karis före detta stadsdirektör Kaj Lindholm bedömde också att kustbanan nedprioriteras just på grund av den planerade höghastighetsbanan
En het debatt har under speciellt början av året pågått om lokaltågens vara eller icke vara i Västnyland. VR ville dra in hållplatserna i Karis och Ingå så att ändhållplatsen skulle bli Sjundeå. Motiveringen var att trängseln på banan orsakar onödigt mycket förseningar. Den planerade förändringen ledde till ett ramaskri från kommunerna, politikerna, pendlarna och de övriga tågresenärerna. Någon vecka senare dementerades VR:s motiveringar i bloggen som säger sig avslöja hemligheter om statsbolaget. VR-leaks påstod att orsakerna till indragningarna egentligen var tekniska problem med Intercity-tågen och brist på lokförare som behärskar de nya styrvagnarna. VR fortsatte försvara sig med att tusentals passagerare lider av förseningarna medan endast ett par hundra resenärer stiger av och på i Karis och ett fyrtiotal i Ingå. Den 4 februari kom det
slutgiltiga beskedet: planerna på att korta av Y-tågets sträckning hade stoppats och allt fortsatte som förut. Förklaringen på det förändrade beslutet var att VR inte kunde ändra på turer utan att be kommunikationsministeriet om lov och nuvarande avtal är i kraft till slutet av 2015. Men avtalen ska granskas inför nästa avtalsperiod och då kan allt ändra igen.
Det är möjligt att Hangö-Hyvingebanan får pengar nästa år för elektrifiering, något som skulle gynna också Hangö hamn (mer om hamnen på sidan 51). Det budet gav regeringen genom finansutskottets trafikdelegation. Det kan handla om att banan får 10 miljoner under år 2015. Utöver nyttan för industrin skulle det betyda att exempelvis också lokaltågen från Helsingfors kunde köra ändå ner till Hangö.
Från kommunikationer över till ett val som ordnades under året. EU-valet hölls i mitten av maj. I det deltog sju kandidater från Västnyland, tretton mandat fanns till förfogande. SDP gjorde en överraskande bottennotering överlag i landet, 12,3 procent, så också i Västnyland. Valdeltagandet i regionen var som lägst i Lojo (38,5 procent) och högst i Ingå (53,8 procent). Valdeltagandet i hela landet stannade på 40,9 procent vilket är snäppet bättre än vid det förra EU-valet.
Så till frågor som berör försvarsmaktens investeringar. Vid Obbnäs garnison invigdes efter fyra års arbete äntligen ett nytt brandhus. Det är byggt såväl för krigstid som för fredstid och går inom ramen för Meriturvas verksamhet. Meriturva erbjuder utbildningstjänster i säkerhet för exempelvis yrkessjöfarare, marina myndigheter och personal inom flygbranschen. Meriturva har också en enhet i Lojo. Området i Syndalen i Hangö har också rustats upp. Infrastrukturen förnyades genom bland annat en ny hamn och en 400 kvadratmeter stor byggnad för både stamanställda och beväringar. Satsningen kostade cirka 3 miljoner euro. En stor övning inom försvarsmakten samlade 3 000 soldater av olika nationalitet då Northern Coasts hölls under två veckor. I den deltog tretton länder, 1 500 deltagare var finländare. Trupperna befann sig i början av september i den nyrenoverade Syndalen, där 800 deltagare samlades. Detta var den största övningen i hela Östersjöområdet under året. Brigaden fick också en ny brigadkommendör från och med den 1 januari 2015, då Kjell Törner efterträdde Olavi Jantunen.
Från kommunerna
Just nu har Nylands brigad i Dragsvik medvind, till skillnad från för några år sedan då framtiden för brigaden var osäker. Foto: Tove Virta
Under 2000-talet har kommunernas skuldsättning fyrdubblats. Hela den offentliga sektorn, staten och kommunerna drivs med lånat kapital. Anpassningen av reformerna borde bli snabbare och inte dra ut på tiden, de framskrider med plågsam långsamhet, konstaterade Europakommissionens vice ordförande Olli Rehn. Diskussionen om både kommunsammanslagningar och den stora socialoch hälsovårdsreformen har alltså fortsatt sida vid sida, men tog inte några större steg framåt (mer om vårdreformen på sidan 81). Ett beslut fattades ändå om att kommunreformen inte längre är kopplad till vårdreformen, vilket konkret betyder att båda reformerna i fortsättningen bereds som separata helheter. Under hösten kom regeringen i samband med budgetmanglingen med ett lagförslag om att huvudstadsregionen och närliggande kommuner ska få en gemensam metropolförvaltning, dit Kyrkslätt hör tillsammans med tretton andra kommuner. Metropolfullmäktige ska sköta frågor som berör markanvändning, boende och trafik. Lojo får ansluta sig frivilligt om staden vill, så också Borgå. Möjligheten att tvångsfusionera kommuner togs ändå bort av regeringen. Dock kan tvångsfusioner fortfarande förekomma om det är frågan om kriskommuner som inte klarar sig. En som darrat på ribban de senaste åren är Hangö. Invånarantalet fortsatte öka i flera västnyländska kommuner. Speciellt i Kyrkslätt är ökningen stadig, från 36 920 invånare i slutet av år 2010 till 37 878 då år 2014 inleddes. Också i Sjundeå sågs en liten årlig ökning medan antalet i Ingå ibland sjunkit med ett par tiotal invånare för att sedan öka med ungefär
lika många. Både i Hangö och i Raseborg sjönk invånarantalet. På tre år sjönk antalet i Hangö med sammanlagt cirka 450 personer för att vara 9 110 personer i början av år 2014. I Raseborg har det aldrig sedan staden grundades bott så få invånare som då 2014 inleddes. Staden hade då 28 705 invånare jämfört med slutet av år 2010 då antalet var 29 067.
Behovet av att spara i kommunerna har fortsatt vara stort. Målet för Kyrkslätt var att under året minska årsverkena med 150. Kommunen permitterade alla sina fast anställda under två veckor i samband med sparkravet på 6 miljoner euro. Lärarna permitterades i sju dagar. Detta påverkade året i Kyrkslätt på flera sätt, bland annat blev över 200 elever av kommunens 5 000 utan skolhälsovård när hälsovårdare och läkare var permitterade. Regionförvaltningsverket konstaterade att permitteringarna ledde till att den förebyggande vården led. Men trots flera rättelseyrkanden från lärarhåll så höll man både från kommunstyrelsens sida och från tjänstemannahåll fast vid att beslutet om att permitteringarna gått lagligt till.
Raseborg samarbetsförhandlade och förutom de 61,5 årsverken som ingick i kvoten för år 2014 så var målsättningen att få bort ytterligare 100 årsverken under 2015. Resultatet blev att nio personer sades upp. Staden sparade då endast 60,25 årsverken. Sammanlagt räknade Raseborg med att spara sammanlagt 6,2 miljoner euro.
Samtidigt som stadens ekonomi var dålig så fattades beslutet att ta över det skuldtyngda Skåldö vattenandelslag med 202 medlemmar. Staden fick därmed nya skulder på 2,1 miljoner euro. Organisatoriskt placerades andelslaget under affärsverket Raseborgs vatten men kostnaderna ska inte drabba de nuvarande kunderna, enligt direktiv från Kommunförbundet.
Ekenäs Energi, som sedan ett år tillbaka var stadens aktiebolag istället för affärsverk (såsom också Hangö hamn) berättade att de nu satsar upp till 10 miljoner euro i säkrare elnät på grund av den nya elmarknadslagen. Storm eller snöskador får enligt den nya lagen inte ge upphov till elavbrott längre än sex timmar på detaljplanerade områden, utanför dessa gäller 36 timmar. Lagen fick extra aktualitet efter den häftiga stormen på annandag jul 2012 som drabbade Västnyland hårt.
Sedan till ett par konflikter som omnämndes i fjolårets årsbok. Först till den som gällde Ekenäs energis förra VD Roald von Schoultz. Han sökte under år 2013 tjänst som energidirektör vid Imatran Seudun Sähkö men fick sparken innan han ens tillträtt, på grund av ett anonymt brev. Skiljemannadomstolen i Helsingfors ansåg sedan att Imatrabolaget inte hade rätt att sparka von Schoultz. Han sökte först i början av året en nyskapad tjänst som projektchef i Raseborg, ett jobb som ändå rätt snabbt drogs in av ekonomiska skäl, som det hette, innan
någon alls anställdes. von Schoultz gick sedan, innan domstolens beslut kommit, ut med att det osakliga bemötandet av honom som tjänsteman var en orsak till att han sade upp sig från sin post. Styrelseordförande Ann Storsjö var den som pekades ut för att ha skapat problemen. Han sade sig ändå ha misslyckats med ledarskapet. En annorlunda vändning tog ärendet då chefredaktör Tommy Westerlund på ledarplats i tidningen Västra Nyland (19 februari) i rätt hårda ordalag pekade på att Storsjö for fram med osanningar och närmast gjorde sig skyldig till förtal då hon per e-post till SFP:s fullmäktigegrupp skriver ”De (VN) ringer och är olyckliga över vad de ställt till med”. Roald von Schoultz bor i dagsläget i Sverige.
Den andra konflikten handlar om den tidigare utvecklingsdirektören i Raseborg, Jyrki Hakkarainen. Häradsåklagare Heidi Röblom beslöt i augusti att avsluta förundersökningen om den påstådda mobbningen som Hakkarainen ansåg att stadsdirektör Mårten Johansson gjort sig skyldig till. I beslutet från Västra Nylands åklagarämbete sades att ärendet redan behandlats många gånger i olika instanser och på olika sätt. Det har tagits upp både inom staden, arbetarskyddet, Regionförvaltningsverket och inom rättsväsendet. Hakkarainen gick ändå vidare och vände sig till riksåklagaren med en klagan över Röbloms beslut att lägga ner förundersökningen och begärde att den skulle återupptas. Konflikter är överlag något som den här landsändan dras med. Bland annat Sjundeåpolitiken har fortsatt vara turbulent efter fusionsdiskussionerna 2011 och 2012 vilket syntes i bortfall av politiker och tjänstemän. Lojomotståndaren Markus Nordström (SFP) konstaterade att såren inte ännu är läkta och flyttade till Virkby i Lojo. Den gröna Kristian von Essen lämnade politiken år 2013 och också hans ersättare Taina Janhunen steg åt sidan. Nu var det även samlingspartisten Mikael Westermarcks och Timo Raivios (Grön) tur. Raivio lämnade kommunen med orden ”Sjundeå har sugit musten ur mig”. Också bland annat förvaltningsdirektören lämnade kommunen och sjukfrånvaron bland de anställda ökade avsevärt under år 2013 jämfört med ett år tidigare. Kostnaderna för företagshälsovården steg med en fjärdedel.
En längre tids missnöje med byggnadstillsynen i Raseborg blev officiellt då personer inom byggnadsbranschen tog till orda främst i insändarspalterna. Staden gick igenom byggnadstillsynens förehavanden och kom till att inget olagligt begåtts, inga fel och brister uppdagades. Men byggnadstillsynen kan bli bättre, sade man på en presskonferens med stadens högsta ledning. Nu finns ett niopunktsprogram som ska göra arbetet bättre och effektivare.
Fyrahundra skärgårdsbor tecknade under en protestlista eftersom de vill att det omtvistade Bergvallområdet på Barölandet i Ingå ska få fast bosättning och skärgårdsrelaterad småindustri. Det här var samtidigt ett sätt för invånarna att
visa sitt missnöje över att den enda butiken i Barösund, Baröboden, ska stänga under vinterhalvåret. Sale-butiken öppnades våren 2011 efter att den tidigare butiken stängde 2009. Det skulle behövas fler fastboende i området för att få ett bättre kundunderlag. Planeringen av Bergvallaområdet har också tagit orimligt lång tid. För trettio år sedan köpte kommunen området, men fortfarande finns ingen detaljplanering.
Så till kommunal planering och fastighetsfrågor. Bostadsmarknaden gick på sparlåga under 2014. Omsättningen av speciellt småhus var liten, inte heller tomter gick åt. Få kommunala tomter såldes. Ingå kommun har inte sålt en enda tomt på två–tre år. I Sjundeå igen har man försökt sälja kommunala tomter med alla medel. Ett år hade man julrea – nu anställdes en fastighetsdrottning för att få fart på tomtförsäljningen. Kaisa Liski, känd från TV-programmet Kiinteistökuningatar Kaisa och chef på Arvoasunnot, lyckades inte heller höja försäljningssiffrorna nämnvärt.
Inte heller privata tomter går åt. Ett exempel är Dönsby West, det 55,5 hektar stora området nordost om Lövkulla i Karis med möjlighet att bygga upp till 450 bostäder. De första 15 tomterna kom till salu under våren och försommaren och de privata markägarna hade lagt ner en hel del pengar på infrastrukturen. Åtgången var dålig, i juli hade en familj flyttat in och redan i september lämnade ägarna in ett säljanbud. Då erbjöd markägarna staden Raseborg att köpa upp en stor del av tomterna för 1,5 miljoner euro, men staden avböjde med motiveringen att det var för dyrt.
Inte heller Fiskarsbolagens tomter i Billnäs eller Fiskars gick åt som önskat. De förstnämnda började säljas våren 2012 och tomterna i Billnäs redan år 2011. I Billnäs har inte en enda tomt sålts.
I Sjundeå hittade man tusen oklara bygglov då tjänstemännen redde upp registren. Långsamt började man beta av alla oklarheter; många klarades upp genom nya tillstånd, en anmälan eller en extra granskning. I andra fall har det inte varit lika enkelt då man hittat allvarliga fel såsom att toaletter och duschrum helt saknats i bostadshus. Granskningarna och uppredningen fortsätter under 2015.
För några år sedan fanns det med som ett skämt som publiken skrattade hjärtligt åt i en Karisrevy – nu blev det verklighet. Ekåsens sjukhus huvudbyggnad blir Raseborgs stadshus år 2017. Staden köpte Ekåsen-området år 2012 och planerna för resten av byggnaderna klarnar efter hand.
Mindre klart är projektet med ett köpcentrum och bostäder till Norra hamnen i Ekenäs. På området planeras 75 lägenheter som går under namnet Port 19. Vid årets slut sades åtta lägenheter av 36 vara reserverade. Tjugofyra miljoner ska alla nio hus kosta, varav fyra byggs till att börja med. Projektet ska vara klart
inom år 2016. Ett köpcentrum med en stormarknad är ändå den centrala biten. Pier 25 har stötts och blötts under året, sida upp och sida ner har skrivits för och emot projektet. Raseborgs stads tjänstemän fick i början av året ha tålamod under en invånarkväll. Det var upprörda känslor och få av deltagarna såg något positivt i projektet. Invånarna ifrågasatte om det verkligen behövs ännu en dagligvaruhandel, ekonomin i det hela och trafiklösningarna, inte minst den tunnel som tågen ska köra genom. 18 anmärkningar kom in under våren bland annat för att det planerade köpcentret ansågs vara anskrämligt stort, öka trafiken och att det planerade inte smälter in i miljön. Efter sommaren tog också projektet en ny vändning då det blev en sorts omstart för planprocessen. NTM-centralen sade att projektet framskred för fort. Det gjordes sedan ett helt nytt planutkast där fler myndigheter än tidigare fick säga sina åsikter. Fullmäktige beslöt i slutet av året att planeringen av Norra hamnen skulle gå vidare trots meningsskiljaktigheterna. Summan 1,3 miljoner euro finns nu med i budgeten för vidare planering under åren 2015–2016.
Invånarkvällar kan väcka starka känslor. Sådana i kombination med stenbrott var något som präglade årets diskussioner på många håll i Västnyland, motsättningarna mot bergsbrytning är stora. I Sjundeå fick tjänstemännen höra ord och inga visor när grannarna till stenbrottet i Pickala tog till orda. De ansåg att kommunen behandlar entreprenören Hagelberg med silkesvantar medan de själva får leva med oljud, trafik och egendomsskador. Ärendet med hur jordanalyser på området ska utföras behandlas för tillfället i förvaltningsdomstolen. Lite liknande diskussioner fördes angående bergsbrytning och grusförädling i Joddböle i Ingå där invånarna också var starkt emot utvidgade planer för området. En invånarkväll samlade ett hundratal intresserade och man samlade namn mot Rudus utvidgning och anklagade företaget för hemlighetsmakeri då ingen fått veta något om de stora planerna, att bryta berg under 53 år på ett 164 hektar stort område. Under året utreddes miljökonsekvenserna vidare. För tillfället idkar företaget redan bergsbrytning vid Hamnvägen fram till år 2019 men i mindre skala, på endast 20 hektar. Om utvidgningen blir av handlar det om den största marktäkten i Finland. Den skulle förstås ge arbetsplatser, som mest talar företaget om att tusen jobb kan skapas.
Också i Rekuby i Bromarv har en konflikt om ett grustag pågått i nästa tio år och under sommaren fick företaget Sarins Grus äntligen grönt ljus av Högsta förvaltningsdomstolen att ta sten från en marktäkt. I Bengsmora fick Rudus tillstånd av Raseborgs miljö- och byggnadsnämnd att bryta 2 miljoner kubikmeter berg på ett 12,8 hektar stort område under tio år. Morenia Oy ansökte om att få bryta och krossa grus på ett 1,7 hektar stort område på Falkgölen i Österby i Ekenäs. Miljö- och byggnadsnämnden sade nej år 2009, men enligt
Högsta förvaltningsdomstolens (HFD) beslut under året var stadens motiveringar otillräckliga.
Att opponera sig mot beslut är en medborgerlig rättighet i Finland. Men det finns de som anser att det är för lätt att besvära sig endast för att skjuta upp projekt. Förutom ovanstående är processer kring Baggö skjutbana, hotell Regatta i Hangö, området runt järnvägsstationen i Sjundeå och Baggö Marina i Ekenäs andra exempel där processer pågått i åratal. HFD tar emot ungefär 4 000 besvär för behandling varje år.
Kommunernas tekniska avdelningar verkar få en hel del fler saneringar än tidigare att utföra som härrör sig från dålig inomhusluft men som egentligen beror på dåligt utförda renoveringar. Saneringen av den mögeldrabbade Merituuliskolan i Ingå fortsatte. En rapport som kommunen sammanställde visade att företaget Quattrogemini begick sammanlagt ett femtiotal byggnadstekniska fel under den förra renoveringen. Företaget, som också skulle ansvara för byggande av hotell och spa i Hangö, har gått i konkurs. Men en helt ny teknik byggs nu in i konstruktionerna för mätning och uppföljning av kvaliteten på inomhusluften i skolan. Givare på kritiska punkter installeras och de mäter fukt, temperatur, koldioxid, tryckskillnader och kondens, bland annat. Det här är ett samarbete med Aalto-universitetet. Skolan får också en helt ny tillbyggnad som ger fem nya klassrum.
I Winellska skolan i Kyrkslätt gav inomhusluften symtom och undersöktes efter en slarvig takrenovering. Taket renoverades under sommaren och det ledde till att vatten strömmade ner längs väggarna inne i skolan. Redan under hösten rapporterade personalen att de fick symptom av dålig luft. Också Hakarinne skola i Ekenäs drogs med dålig inomhusluft och skolan renoveras som bäst. Dessutom hade byggnaden andra problem. Gymnastiksalen var ur bruk eftersom golvet buktade på grund av brister i grundkonstruktionerna. Också företaget som byggde golvet har gått i konkurs.
Invånarna och de anställda på det relativt nya boendet vid Bangatan i Karis led av hälsoproblem och flyttades därför till en annan lokal utanför Karis sommaren 2013. Symptomen berodde på problem med inomhusluften som i sin tur berodde på fel i konstruktionerna. Verksamhetsidkaren Eteva inledde renoveringsarbeten i miljonklassen och lämnade också in en stämningsansökan mot företaget VN Byggservice. Boendet för personer med utvecklingsstörning är byggt år 2007.
Små frågor engagerar ibland de lokala mediernas lyssnare och läsare med oanad kraft. År 2013 gick diskussionens vågor höga då gatubelysningen i Raseborg var släckt under den ljusaste delen av året. Kanske engagemanget delvis gjorde sitt eftersom samhällstekniska nämnden nu istället beslöt att mörkret
skulle bli en engångsföreteelse. Gatubelysningen lyste alltså nu också sommartid. Besparingar gjordes istället genom att armaturer förnyades och blev mer energisnåla genom ny automatik.
I början av februari kröp det fram att hyresgästerna i det tidigare omtvistade och nyrenoverade resecentret i Raseborg har olika hyresvillkor. Grillföretaget Korv-Görans, med företagaren Frank Holmström i spetsen, får sin el betald av staden och det går ju åt en hel del av den varan i en grill. Ett så bra hyresavtal fick Korv-Görans mer eller mindre av misstag; staden sade sig ha använt en gammal avtalsbotten. Artikeln om Korv-Görans hyror blev också Yle Västnylands mest lästa artikel på webben under år 2014.
Raseborgs stad sålde Ekenässymbolen och landmärket Knipan för 167 500 euro till företagare med västnyländska rötter, Don Björkström och Yngve Lignell. En reaktion från allmänheten var det billiga priset då utgångspriset var 350 000 euro, också det billigt. I avtalet ingår ett löfte om fortsatt restaurangverksamhet och den som senast drivit restaurangverksamheten, Hans Lundström, har ett kontrakt på fem år med de nya ägarna som vill renovera och utveckla Knipan på sikt. Försäljningen kan prismässigt jämföras med en annan kommunal fastighet i Raseborg, Sannäs skola, som också såldes under året. Den 674 kvadratmeter stora skolbyggnaden inbringade 100 000 euro mer än Knipan trots att den är placerad i skogsmiljö några kilometer utanför Karis centrum.
Raseborgs stad sålde Knipan billigt. Foto: Kjell Svenskberg
Då köpet gjordes var allt ännu inte uppklarat med den tidigare hyresgästen Patio Gourmet. Företaget och staden Raseborg grälade eftersom staden hade avbrutit avtalet då man ansåg att hyresgästerna inte hållit sig till det överenskomna medan hyresgästerna såg annorlunda på saken. Detta resulterade i stämningar från båda sidor. Parterna ingick en förlikning om detta vid Västra Nylands tingsrätt i april.
En följetong i årsboken, såväl som i lokalpressen, har varit kommunhuset i Pojo. Det var meningen att ombyggnaden av kommunhuset skulle börja under våren, men då denna bok kommer ut har ännu inget skett. Det ståtliga kommunhuset från 1970-talet ska bli lyxbostäder med möjlighet till hotellservice och simbassäng.
I Ingå har en av årets största diskussioner handlat om något så litet som ett ungdomshem. Företaget Milapro meddelade sitt intresse att bygga ett hem för 15–25 barn och unga, men projektet stötte på så mycket motstånd och debatt att det ordnades en särskild aftonskola för politikerna om detta under våren. Främst handlade debatten om ekonomiska frågor, om kommunen förlorar ekonomiskt och hur till exempel högstadieundervisningen ordnas då Ingå inte har ett eget högstadium. Fullmäktige gav sist och slutligen grönt ljus för ett principbeslut om att godkänna ett barnhem.
Kommunernas trängda läge har gjort att allt mer av de kommunala kostnaderna och uppgifterna flyttas över till privata krafter i bygderna. Ett exempel på det är den julbelysning som skaffades till Bromarv. Tenala-Bromarv företagare ordnade en lekfull och annorlunda roddtävling under sommaren för att samla in pengar till sin julbelysning. Det var kändisar, företagare och föreningar som tävlade sinsemellan. Ett annat exempel på privata krafter som engagerar sig i kommunala angelägenheter är den webbportal om Degerby som byarådet lanserade. Där finns information om Degerby och dess företagare samt om byns historia och Porkalaparentesen.
Att företagandet stöds av kommunerna kan anses vara synnerligen viktigt med tanke på det ekonomiska läget i Västnyland. Företagarna fick ge synpunkter på kommunernas näringspolitik i en enkät men de västnyländska kommunerna placerade sig rejält i slutändan. Tvåhundrasju kommuner var med och bäst i Västnyland placerade sig Lojo på 176:e plats. Hangö slutade på plats 201 medan Raseborg fick plats nummer 194 och skolbetyget 5,8. Kyrkslätt var snäppet bättre med betyget 5,9 och Sjundeå fick 6,0. Ingå var inte med i undersökningen på grund av att så få av ortens företag besvarade enkäten som gjordes av Företagarna i Finland.
Kanske dessa resultat var en bidragande faktor till att stadsstyrelsen i Raseborg rätt snabbt efter enkäten beslöt att staden skulle samarbeta mer med företagarna
och att detta hade hög prioritet. I samarbetet ska både företagarträffar och bättre information om upphandling ingå. Under en sådan träff i slutet av augusti ställde företagare i Horsbäck frågan vad som är stort, halt och saknas på kartan? Svaret gav de själva, Horsbäck industriområde. Skyltningen är en katastrof, snöröjningen dålig och Horsbäck finns inte i navigatorerna. Det var Ekenäsnejdens företagare som tog initiativ till träffen med stadens tjänstemän i slutet av augusti. Arbetet tog redan under hösten flera steg framåt då skyltningen kanske ska förnyas redan våren 2015 och Horsbäck planeras också finnas på webben som en del av en hemsida för hela Raseborg.
Till sist sopor. Det kan konstateras att västnylänningarnas blandavfall nu bränns vid Vanda Energis nya avfallskraftverk. Från och med hösten togs Europas modernaste sopförbränningsverk i full drift, det tar emot 320 000 ton sopor per år från Västnyland, Östnyland och huvudstadsregionen. Kraftverket i Västersundom började byggas år 2008 och tar nu emot 1,5 miljoner invånares avfall.
Kyrkan
Åtta församlingar i Raseborg förberedde under året fusioner så de från ingången av 2015 blev tre till antalet. De nuvarande församlingarna i Ekenäs, Tenala, Snappertuna och Bromarv bildade den nya Ekenäsnejdens församling medan de två svenska församlingarna i Karis och Pojo slogs ihop till Karis-Pojo svenska församling. Raaseporin suomalainen seurakunta samlade alla finskspråkiga i hela Raseborg.
Sammanslagningen påverkade antalet ledamöter i församlingsråden och i kyrkofullmäktige. Församlingsmedlemmarna valde nu in fjorton ledamöter i det nya rådet i Ekenäsnejdens församling jämfört med 40 tidigare. Karis-Pojo har nu tolv förtroendevalda istället för 20 och till den finska församlingen valdes tolv ledamöter.
Församlingsvalet hölls den 9 november men tyvärr förblev valdeltagandet lågt, i hela landet stannade det på 15,5 procent. Det här trots att kyrkan överlag förde en aktiv och synlig kampanj. Sjundeå var ett positivt undantag. Här gick 24,3 procent av församlingsmedlemmarna till valurnorna. De finska församlingarna i Raseborg och Kyrkslätt stod för ett mycket lågt deltagande, i Raseborg 10 procent och i Kyrkslätt 9,7 procent.
Ekenäsnejdens församling har 10 600 medlemmar och är klart störst medan Karis-Pojo svenska församling och den finska församlingen blir jämstora med 6200 medlemmar var.
Under året blev församlingarna i Kyrkslätt föremål för i församlingssammanhang ovanliga offentliga diskussioner. Det fanns oklarheter mellan hyresvärd och hyresgäst i köpcentret Kirsikka som var så stora att de blev rättsärenden. Ägaren till köpcentret är Kyrkslätts kyrkliga samfällighet. Företagarna anklagade hyresvärden för skyhöga hyror och brutna löften medan samfälligheten å sin sida har stämt två av företagarna för obetalda hyror. Ärendet är på hälft vid Västra Nylands tingsrätt.
Vården i Västnyland
Den övergripande vårddiskussionen år 2014 handlade om den stora social- och hälsovårdsreformen – den största som någonsin gjorts inom vården i landet. Det är tänkt att all social- och hälsovård i landet ska styras av fem stora vårdområden år 2017. Västnylänningarna har varit oroade speciellt för sina två sjukhus i Lojo och Ekenäs och deras framtid. Ska vården bara koncentreras till Helsingfors? Försämras vården för västnylänningarna? Måste man resa 1–2 timmar för att få vård? Ingen har svar, men lagen som gäller reformen trädde i kraft redan från och med år 2015 även om inget konkret märks ännu. Grundtanken med vårdreformen är att alla kommuner ska betala lika mycket senast år 2020. Då uträkningarna från social- och hälsovårdsministeriet blev offentliga under hösten så visade det sig att alla andra västnyländska kommuner vinner ekonomiskt på reformen utom Ingå och Kyrkslätt, som måste betala mer. Mest vinner Hangö där vårdkostnaderna ska vara 400 euro mindre per invånare år 2020. Det är oklart hur vårdpusslet läggs, mer klart är att primärvården och specialsjukvården på något sätt slås ihop. Om det är privata producenter eller de nya sjukvårdsområdena i form av samkommuner som ska sköta vården är dock oklart. Då det gäller primärvården så finns just nu i Västnyland både privata producenter och kommunal vård. Karis hälsovårdsstation har de senaste åren haft privata företag, nu senast Mehiläinen, men från och med årsskiftet 2014 tog Raseborgs stad över för att få den att fungera bättre och billigare. Sjundeå å sin sida ingick tidigare i sjukvårdssamarbetet Lost som då ansågs vara billigt. Men efter att samarbetet avslutades för ett par år sedan och kommunen själv koordinerade vården så blev det ändå billigare att inte samarbeta om vården. Och det med hela 1 000 euro per invånare och år (2 500 euro för Sjundeå året 2013, medan det kostat kring 3 500 euro inom Lost). Men Sjundeå sköter inte
vården kommunalt på HVC såsom i Karis, det gör ett privat företag som från årsskiftet heter Coronaria.
Bland politiker finns oro för hur den västnyländska vården förts fram på politisk nivå. De ser att ett större västnyländskt vårdsamarbete redan nu skulle vara det vettigaste eftersom både kommunreform och vårdreform är på gång samtidigt. Bland annat Sten Öhman (SFP), som är tjänsteman i Ingå och politiker i Hangö, gick i början av året ut med hur spretiga de västnyländska kommunerna är i sina åsikter. När man inte kan enas är risken för att bli helt överkörd stor, ansåg Öhman. Han såg att det utanför de officiella sammanhangen planeras endast tre hälsocentraler, i Lojo, Kyrkslätt och Ekenäs. Man borde uppnå samstämmighet om vårdsamarbete och agera, ansåg Öhman.
Om han har rätt vet vi inte, men små steg mot endast en hälsocentral i Ekenäs för Raseborgs del kunde raseborgarna skönja under året. I augusti sköttes all jourverksamhet för första gången endast i Ekenäs. Detta skulle vara tillfälligt då det rådde extra stor brist på både läkare och annan personal. Men från och med december blev arrangemanget permanent.
De akuta ambulanstransporterna har varit på tapeten under hela året. Räddningsverket har fram till början av 2000-talet skött sjuktransporterna i Ekenäs och Hangö men sedan har privata företag tagit över. I Karis, Pojo och Ingå har de hela tiden skötts av privata aktörer. Nämnden för Västra Nylands sjukvårdsområde föreslog i början av året att Västra Nylands räddningsverk skulle
Samkommunen Etevas boende på Bangatan i Karis genomgår stora renoveringar på grund av felaktigt byggda konstruktioner (mer om boendet på sidan 77) . Foto: Annette Ström
ta över alla akuta transporter. Men det var inget lätt beslut att fatta. Styrelsen för Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt HNS var från början inte enig med nämnden och bestämde att transporterna trots allt skulle konkurrensutsättas som förut. Omröstningen var dock så jämn att ordförandes röst avgjorde. Samtidigt var det oklart om räddningsverket kunde vara en medtävlande bland andra privata företag i anbudstävlingen. Sist och slutligen kom budet från HNS styrelse i april att räddningsverket fick ett treårigt avtal (med två optionsår). De privata företagen var förargade då de förlorade stora delar av sin verksamhet till räddningsverket vilket ledde till besvär. Marknadsdomstolen valde ändå att inte behandla besvären. Allt är inte ens avgjort än, besvär finns fortfarande att behandla på EU-nivå. Sällan har sedan räddningsverket fått in så många arbetsansökningar på en gång, 348 ansökningar till 55 tjänster.
I Ingå blev det problem med lokaliteterna då räddningsverket tog över ambulanserna. Tjänstemännen var inte eniga med politikerna. Beslutsfattarna ville ha en ny separat byggnad intill brandstationen för ambulanserna medan beredningen hade förordat att andra våningen i brandstationen skulle byggas om för personalen. Tidtabellen var redan från början pressad då besluten från sjukvårdsdistriktet dröjt länge. Tjänstemännen fick motvilligt foga sig i politikernas önskemål om ett nybygge, men beslutet fattades slutgiltigt av styrelsen så sent som 7 oktober. Det ledde till att de moduler som ambulansen skulle använda inte stod färdiga vid årsskiftet då räddningsverket tog över. Orsaken sades bero på förseningar i leveranserna.
Ambulansbeslutet i Ingå fick ett politiskt efterspel. Politikerna i Ingå vädrade officiellt sin frustration över att besluten överlag är förhastade och ogenomtänkta i Ingå, ärenden klubbas igenom med ytterst pressad tidtabell. Många beslut sades också vara på förhand avgjorda och det politiska klimatet dåligt. Politikerna Maria Isoaho (Gröna), Teresa Grönholm (Saml) och Bengt Jansén (SFP) efterlyste istället öppenhet och tolerans i fullmäktige.
Lojo nödcentral som skött alla nödsamtal från Västnyland flyttade till Kervo nödcentral i Vanda från och med mars 2014. Det är en jättenödcentral med 171 anställda som sköter 1,2 miljoner samtal per år. I slutet av året kom klagomål om att varken den svenska servicen eller lokalkännedomen fungerade. Av 20 operatörer per skift är det exempelvis endast två som kan svenska, och de kan vara upptagna. Inte heller den moderna tekniken klarade av att ersätta lokalkännedomen. Programmet måste ju exempelvis få gatunamnet rätt inskrivet, vilket kan vara svårt att uppfatta av ett samtal. Något som nödcentralerna kan tänkas känna av är de allt längre vägarna till närmaste BB. Finlands barnmorskeförbund ville visat sitt missnöjde med det här och slog därför upp så kallade pop-up förlossningsenheter under ett jippo den
10 oktober. Det skedde längs vägar, framför riksdagshuset och exempelvis på en skärgårdsfärja. Många har redan nu en mycket längre väg till BB än för några år sedan, inte minst västnylänningarna då Ekenäs BB försvann. Men framöver kommer läget med stor sannolikhet att förvärras eftersom kraven på vården skärps, exempelvis ska det finnas jour dygnet runt på varje BB. Åsikterna gick isär om hotet om indragning också gäller Lojo BB. Åtminstone två barn har fötts på vägen till BB under ett år.
Utbildning och forskning
Också inom bildningen var fusioner och sparåtgärder centrala teman. Sammanslagningar diskuterades speciellt om andra stadiets utbildning och läget kan klassas som skarpt. Undervisnings- och kulturministeriet utreder hela den finlandssvenska yrkesutbildningen. Exempelvis räknar man på ministerienivå med 100 färre gymnasier i framtiden. Också en sammanslagning av Axxell, Practicum i huvudstadsregionen och Inveon i Östnyland diskuterades eftersom nya tillstånd att ordna utbildning inom andra stadiet ska sökas hösten 2015. Förändrade planer finns också för Västra Nylands folkhögskolas (VNF) framtid. Den kunde vara en av tre skolor som skulle ingå i landets största folkhögskola, om utredningsmannen Timo Heinolas plan går i lås. De andra två skulle vara folkhögskolan Axxell (med verksamhet i Överby i Esbo och Lappfjärd) och Borgå folkakademi. Det var de tre folkhögskolornas huvudmän som initierade en utredning för att trygga en stark humanistisk och svenskspråkig profilering. Fusionen diskuteras med anledning av hot om minskade statsandelar och tuffare ekonomiskt klimat. Den nya statsandelslagen träder i kraft år 2016. VNF verkar idag i Karis.
Sparkrav kände bland annat den finska skolan i Fiskars av och där tog man till en ovanlig lösning. Lågstadiet i Fiskars fick med sin 67 elever i sex klasser arbetsro efter stängningshot. Den lokala föreningen Tako, som jobbar för att främja kultur, hantverk och konst i Fiskars köpte skolbyggnaden. Staden Raseborg är hyresgäst och skolan får jobba vidare med sitt speciella koncept i minst fem år till. Det innebär att konstnärsverksamheten i Fiskars utgör en del av utbildningen. Skolan fick också internationell uppmärksamhet då den indiska tv-kanalen ABP News kom till Finland för att göra program om det bästa skolsystemet i världen och skolan var också med i tidningen The Guardians världsomspännande tävling för hur man inom olika städer kan göra saker och ting på nya innovativa sätt.
Yrkeshögskolan Novia samarbetsförhandlade och skulle spara 500 000 euro. Det innebar en minskning av nio årsverken. Personalen uppgår till 380 perso-
ner fördelade på yrkeshögskolans verksamhetsorter Raseborg, Åbo, Vasa och Jakobstad. Orsaken var att staten drog in på finansieringen till yrkeshögskolorna med närmare 20 procent. För övrigt flyttade tre linjer från Axxell in i Novias huvudbyggnad i Ekenäs. Kanske detta är en början på att slå ihop allt mer, även yrkes- och yrkeshögskolutbildning på finlandssvenskt håll?
I Kyrkslätt var lärarna permitterade under en vecka, kommunens övriga personal under två veckor. Olika aktörer lämnade in klagomål på grund av lärarpermitteringarna men Kyrkslätt kommunstyrelse beslöt att förkasta dem. Det var OAJ:s lokalavdelning i Kyrkslätt, skolgångsbiträdena vid Papinmäen koulu och skolornas föräldraföreningar som valt att klaga (mer om permitteringarna på sidan 73).
I Sjundeå var det rabalder då den sparkade rektorn Samuli Kivinen vid Alexis Kiven koulu fick rätt. Ett och ett halvt år tidigare var han tvungen att lämna jobbet men i januari kom budet av Helsingfors förvaltningsdomstol att Sjun-
deå kommun gjorde fel som sparkade honom. I grunden låg olika syn på vad föräldraföreningens pengar fick användas till. Han återgick ändå inte till sin tjänst utan är numera rektor i Klaukkala och bildningschef Tina Nordman som sparkade Kivinen har bytt kommun och jobbar numera som dagvårdschef i Raseborg. Kommunen överklagade beslutet och ärendet är ännu på hälft.
Positivt var att Mikaelskolan invigde sitt nybygge med pompa och ståt. Nu har högstadieeleverna en egen byggnad och de sammanlagt 128 eleverna fick större utrymmen. Sju år tidigare tillsattes en arbetsgrupp som började planera husbygget och dess finansiering. Det nya huset är 1 221 kvadratmeter stort och är ritat av arkitekt Dominicus Björkstam. De totala byggkostnaderna blev cirka 2,3 miljoner euro.
Idag är Västankvarn Gård en försöks- och undervisningsgård för naturbruksprogrammen inom yrkeshögskolan Novia. En ny, modern ladugård togs i bruk på gården i december, en investering värd 1,8 miljoner euro. Nu är ladugården utrustad med två stycken mjölkningsrobotar. Hallen är sammanlagt 2 400 kvadratmeter stor och korna går fritt. Den nya ladugården har plats för 130 kor, tidigare har det funnits 60–70 kor på gården. Mjölkproduktionen ska framöver uppgå till cirka 1,3 miljoner liter per år istället för det tidigare 600 000 liter.
Det var en ölolycka som sist och slutligen avgjorde ödet för Raseborgs slott på 1500-talet. Foto: Annette Ström
Tvärminne zoologiska station har fått fler fasta forskare de senaste åren och Svenska Kulturfondens bidrag på 240 000 euro möjliggjorde ännu fler forskare. Bidraget beviljades år 2013. Dessutom inleddes nyligen ett nytt samarbete med Östersjöcentret inom Stockholms universitet. Tvärminnestationen är en av världens äldsta marinbiologiska forskningsstationer, grundad 1902. Den donerades år 1909 till Helsingfors universitet, dit den än idag hör.
Nya forskningsrön har visat att det var mer liv i Bäljars i Karis före vår tideräknings början än vad forskarna tidigare har trott. Platsen var inte alls öde, tvärtom. Spår efter plöjning är med stor sannolikhet landets tidigaste med en krokplog. Det var arkeologiska utgrävningar utförda av Helsingfors universitet som visade att här fanns flera boplatser under den tidiga järnåldern, också kallad förromersk järnålder, som sträcker sig från 500 år före vår tideräknings början ända fram till år ett.
En ölkällare avgjorde slutligen ödet för Raseborgs slott. Forskare har trott att slottet stått tomt sedan år 1553. Men nya fynd från bland annat räkenskaper och inventarier visar att slottet blommade upp på nytt mellan åren 1556 och 1558. Men sedan hände det avgörande – en ölolycka. Våren 1558 rasade en del av slottet ihop och då skadades också ölkällaren där den stora bryggpannan stod. Tiotals tunnor öl förstördes och det här var spiken i kistan för Raseborgs slott. Så nu har historien skrivits om. Inom ramen för det arkeologiska projektet Alla tiders Raseborg som startade år 2008 har över lag många nya fynd i och runt borgen gjorts. Ett fynd hittades också i samband med att en av Forststyrelsens infoskyltar skulle läggas upp. Då fann man kullerstensbeläggning som kan antas vara ett gammalt golv. Detta kan vara en öppning till ”en helt ny värld” som kan ge information om tidigare skeden i borgens historia. Forststyrelsen har tagit över området vid Raseborgs slott (mer på sidan 46).
Christer Lindqvist
Cellbiologiska innovationer – till vilken nytta?
”Livet” då det är som minst
Cellen är de facto den minsta enheten för liv. En del kanske tänker att virus är avsevärt mycket mindre och visst stämmer det, men viruset behöver en värdorganism för att kunna överleva och för oss människor så är det våra celler som drabbas eller utgör ”hemmet” för en del av de virus som finns i naturen.
Christer Lindqvist, docent, disputerade 1989 vid Karolinska Institutet på en avhandling om den immunoregulatorsika molekylen Interleukin-2 och dess receptor. Förutom undervisning och forskning relaterat till immunologi och bioteknik har han medverkat som sakkunnig i ett flertal olika evalueringar inom EU och i företag.
Tillsammans kan cellerna bygga upp hela organ som till exempel hjärta, njurar, lungor etc. Nästa nivå eller struktur av samarbetande celler blir hela organismer. Om vi lärde oss att förstå och sedan bemästra den minsta enheten för livet, det vill säga cellen, så är det uppenbart att alla förutsättningar för att ett flertal, om inte alla, organ- och organismrelaterade sjukdomar skulle kunna behandlas eller rentav botas. Mitt intresse har under åren varit fokuserat på att försöka medverka på ett litet, litet hörn av denna gigantiska process, men även genom att delta vid utvecklandet av metoder för att underlätta detta arbete. Några ”vyer” eller ”hållplatser” från min dryga trettioåriga ”cykeltur” på denna forskningsväg kommer att presenteras här.
…som att bygga Lego med boxningshandskarna på…
Det finns ca 200 olika typer av celler i varierande storlek och funktion i människan. Det
är till exempel hudceller, tarmceller, nervceller etc. Totalt uppskattar man att människan normalt består av ca 60 miljoner celler. Ur medicinsk och bioteknologisk synvinkel är speciellt de celler som bygger upp vårt immunsystem intressanta. Främst av två olika orsaker, nämligen dels så producerar de en mängd olika molekyler som reglerar bl.a. vårt immunförsvar och dels kan de själva bli påverkade av externa ämnen som finns i naturen med såväl positiva som negativa effekter på immunsystemet. Immunologerna brukar ibland provocera sina kolleger från andra vetenskapliga discipliner genom att påstå att det åtminstone i teorin är möjligt att bota alla sjukdomar om vi blott lärde oss att styra och reglera våra immunceller. Alla ”verktyg” finns för att reparera vår kropp, men i de flesta fall kan vi inte hantera cellens egna skruvmejslar, skiftnycklar, borrmaskiner med mera. Man vet hur de ser ut och i många fall även hur de fungerar, men våra ”händer” är för klumpiga för att greppa tag i dem eller i deras ”fjärrkontroll” och den vägen använda eller styra dem.
Till dagens cellforskning hör en mängd apparater och instrument, men till grundutrustningen hör alltid ett laminarskåp (bilden nedan), som filtrerar luften fri från bakterier, virus etc., det vill säga skapar en patogenfri miljö där man kan handskas med cellerna. Ytterligare behövs en cellodlingsinkubator (se nästa sida) som skapar den rätta miljön (temperatur, koldioxid, luftfuktighet etc.) för cellerna att kunna växa, samt ett enklare mikroskop (se nästa sida). Allt detta alltså för att överhuvudtaget kunna odla celler, men beroende på vilka tekniker som används behövs
Laminarskåpet kan jämföras med snickarens hyvelbänk. En steril miljö skapas genom att steril luft kontinuerligt blåses över arbetsytan, vilket möjliggör att cellkulturen (här i en petriskål) kan behandlas på olika sätt, utan risk för att kontamineras. Cellodlingsmedium (här två flaskor) utgör den näringslösning cellerna behöver för att kunna växa. Dessutom finns alltid en provrörsställning (grön) samt sterila pipetter och spetsar tillhanda (metallåda längst bak resp. plastask till höger).
Foto: Christer Lindqvist
Cellinkubatorn strävar till att återskapa den miljö som finns hos organismen, med avseende på temperatur, koldioxidhalt, luftfuktighet etc.
Mikroskopet utgör kanske det viktigaste ”verktyget” för att studera celler. Invertmikroskopet är ett speciellt mikroskop såtillvida att man med hjälp av det kan studera cellerna även om de finns i en stor skål eller flaska.
Foton: Christer Lindqvist
sedan ytterligare utrustningar i prisklassen allt från vad en enkel cykel upp till den värsta Ferrarin kan tänkas kosta.
Immuncellerna har sitt ursprung i benmärgen
De celler som bygger upp vårt immunförsvar har alla sitt ursprung i så kallade hematopoetiska stamceller som man hittar i benmärgen. Dessa ska inte förväxlas med de embryonala stamcellerna, som utgör de första cellerna efter befruktningen och som bl.a. i USA skapat debatt på grund av de etiska värderingar relaterade till forskning med just dessa celler. De hematopoetiska stamcellerna, ur vilka alla celler i blodet bildas, kan ”välja” att mogna på två olika sätt. Valet styrs av olika lösliga molekyler, vilket resulterar i en så kallad lymfoid eller en myeloid cellgren (Fig.1). Båda grenarna är ur immunologisk synvinkel mer eller mindre lika viktiga, trots att de lymfoida cellerna står för specificiteten i vårt immunförsvar (vilket man ofta förknippar med immunsystemet) och de myeloida utgör ett mera primitivt och därmed ett mera ospecifikt immunförsvar.
Antikroppar – kräftor med specifika klor
Ur framför allt bioteknologisk, men även ur immunoterapeutisk synvinkel är de så kallade B-cellerna synnerligen intressanta. De hör till den lymfoida grenen av celler och har egenskapen att producera antikroppar. Antikropparna kan i sin enklaste form jämföras med t.ex. kräftor, dvs. de har två klor som specifikt utnyttjas för att gripa tag i något (Fig. 2). Skillnaden mellan kräftans klor och antikroppens klor är att antikroppen i princip bara kan greppa en enda sak, exempelvis en del av ett björkpollen, men inte t.ex. ett tallpollen. För att kunna gripa tag i ett tallpollen behövs en helt annan antikropp. Jämförelsen med kräftans klor ”haltar” på så vis att den kan gripa tag i det mesta som ryms in mellan klorna. Med antikroppen har vi därmed ett verktyg för att specifikt kunna identifiera något och om man dessutom kan koppla på något ämne, typ isotop, toxin etc. så har man en molekyl som i princip kan användas som ett läkemedel. Antikroppens klor identifierar det ”onda” så som en cancercell och toxinet dödar sedan cancercellen.
Som ett sätt att bl.a. hindra spridningen av Ebolaviruset, som hör till Filoviridae-familjen, så försöker man också använda antikroppar. Här kan antikropparna vara riktade mot den receptor på cellytan som ebolaviruset utnyttjar då det tränger in i, det vill säga infekterar, cellen. Kommer viruset väl in i cellen, så tar det över kommandot och tvingar cellen att börja tillverka nya viruspartiklar. Antikroppen fungerar då helt enkelt som en stoppkloss i den dörr viruspartikeln
Fig. 1. Immusystemets celler har alla sitt ursprung i den hematopoetiska stamcellen som finns i vår benmärg. Ur den hematopoetiska stamcellen växer två olika cellgrenar fram, dvs. den myeloida cellgrenen resp. lymfoida cellgrenen. Den lymfoida cellgrenen genererar de celler som man normalt förknippar med immunsystemet, dvs. specificiteten och det immunologiska minnet.
Fig. 2. Antikroppen är ett glykoprotein som kan jämföras t.ex. med en kräfta, dvs. den har två klor med vars hjälp den kan greppa tag i främmande ämnen. Den består av två s.k. ”tunga kedjor” (blå) resp. två ”lätta kedjor” (vita). I den tunga resp. lätta kedjan ingår en s.k. ”variabel” region som binder det främmande ämnet (antigen).
måste öppna för att ta sig in i cellen. Ett annat alternativ är att tillföra antiebolavirusantikroppar, det vill säga antikroppar som binder direkt till viruset, och den vägen förhindra bindning till värdcellen. Allt detta medan man febrilt försöker ta fram ett funktionellt vaccin mot Ebolaviruset.
Antikroppar som verktyg inom diagnostiken
Basstrukturen hos de antikroppar som finns i vår kropp har normalt två identiska grip- eller bindningsstrukturer med framför allt funktionen att skydda oss mot främmande inkräktare och/eller deras vapen så som bakterietoxiner.
Forskarnas intresse för antikroppar steg ytterligare då man insåg potentialen hos dessa glykoproteiner även som diagnostiska verktyg.
Rubellavirus (RV), som hör till Togaviridae-virusfamiljen, är det virus som ger upphov till Röda hund (Rubella). Ett virus som normalt är rätt harmlöst, förutom hos gravida kvinnor som inte haft sjukdomen. Blir de smittade tidigt under graviditeten så medför det att fostret får mycket allvarliga missbildningar. Det är därför synnerligen viktigt att fastställa huruvida modern haft röda hund innan graviditeten. Detta alltså i länder där vaccinering mot Rubella inte ingår i vaccinationsprogrammet.
Vår målsättning inom forskarteamet blev därför att försöka utveckla en enkel, snabb, känslig och slutligen gärna också billig metod för att sålla fram de kvinnor som inte haft röda hund. Genom att immunisera möss med renade Rubella-viruspartiklar, så kunde monoklonala anti-RV-antikroppar, som kände igen Rubellavirus, framställas enligt den så kallade hybridomteknologin. De monoklonala antikroppar vi lyckades framställa och producera i stora mängder tog ca ett år att tillverka. Dessa kopplades sedan till polystyrenplattor så att ”klorna” stack ut för att på så sätt kunna gripa RV-partiklarna (en enda ”brunn” illustreras i Fig. 3A). Efter tillsats av Rubellavirus (Fig. 3B) och tvätt (av icke-bundna viruspartiklar), så tillsattes den gravida kvinnans serum, eventuellt innehållande antikroppar mot RV från en infektion i barndomen. Fanns det anti-RV-antikroppar i serumet så band de till viruspartiklarna som nu ”presenterades” med hjälp av de antikroppar som satt fast i polystyrenplattan (Fig. 3C).
Nästa steg, efter återigen ett tvättsteg, blev att påvisa de serumantikroppar som eventuellt hade bundit. Här utnyttjades enzymkopplade antihuman-antikroppar (Fig. 3D), där enzymet (t.ex. alkaliskt fosfatas) fungerar som en kemisk sax, som i detta fall klipper bort fosfatgrupper. Då vissa kemiska föreningar blir av med sin fosfatgrupp ger det upphov till en färgförändring som enkelt kan noteras med ögat, alternativt mätas spektrofotometriskt (Fig. 3E). Summa summarum, om det i kvinnans serum finns anti-RV-antikroppar, så kan dessa enzymkopplade antihumana antikroppar binda och ge upphov till en mätbar färgreaktion i närvaro av en lämplig fosfatförening (t.ex. p-nitrofenylfosfat). Finns inte dessa fosfatkopplade anti-RV-antikroppar närvarande, så blir det ingen färgreaktion.
Genom att bestämma huruvida det är IgM-antikroppar (som totalt har 10 stycken ”bindningsklor”) eller IgG-antikroppar som bundit till RV-partiklarna, så kan man även slå fast huruvida RV-infektionen inträffat nyligen eller en längre tid tillbaka. IgM-antikroppar produceras nämligen alltid till först efter en infektion och ersätts efter någon vecka med IgG-antikroppar. Hittar man antiRV-antikroppar av IgM-klass i den gravida kvinnans serum, så övervägs abort, beroende på fostrets ålder. Saknar hon antikroppar mot RV, så rekommenderas en omedelbar vaccinering.
Cancerceller är celler där ”ON-knappen” fastnat i intryckt läge
Cancer är en sjukdom som innebär att cellen förlorat sin egen kontroll över den mekanism som bestämmer när den ska dela sig. Man kan jämföra det med att
cellens ”ON-knapp” låst sig i intryckt läge. Resultatet blir att cellen delar på sig okontrollerat och fortsätter att göra så ända tills näringsämnena tar slut. Orsakerna till att ON-knappen blivit intryckt kan vara många och därför är också behandlingsmetoderna olika beroende på vilken cancerform det är fråga om. I framtiden kommer mer eller mindre individuellt ”skräddarsydda” behandlingsformer att dominera och ett litet, litet led i den utvecklingen är tanken bakom vår forskning med NK-celler.
NK-celler – spanare med maskinpistol
Ju
patient-antikroppar som bundit till viruspartiklarna, desto mera enzymkopplade antikroppar finns bundna, vilket i sin tur kan omvandla betydligt mera substrat med en ännu starkare färgintensitet som slutresultat.
Den så kallade naturliga mördarcellen (eng. Natural killer cell) har också sitt ursprung i den lymfoida grenen. Om man tar en liknelse från armén, så kan man säga att NK-cellerna är ”spanare med maskinpistol” som kollar att alla celler ”uppför sig” normalt i vår kropp. Tyvärr så ser de inte allting som är onormalt i vår kropp dvs. alla former av onormala celler, men om de ser en virusinfekterad cell eller en cancercell så blir den cellen genast dödad. Dessutom har de förmågan att kunna kalla på hjälp genom att de frisätter lösliga faktorer som aktiverar andra typer av vita blodkroppar (inte NK-celler). En jämförelse med armétemat skulle bli att de sänder iväg signalraketer som indikerar åt artilleriet att börja förflytta sig till frontlinjen (dvs. visar var fienden finns) och att samtidigt påbörja laddningen av kanonerna. Det tar dock en tid innan dessa celler hinner fram till rätt ställe, blir tillräckligt många, samt aktiverade. Detta är något som också är bekant för oss som drabbats av någon höst- eller vårinfluensa, för då tar det normalt 1–2 veckor (ibland till och med längre) innan vi är helt återställda. Hur många gånger NK-cellerna direkt eliminerar en fiende (= en virusinfekterad cell eller en cancercell) utan att viruset eller cancercellen får ”fäste” i vår kropp, dvs. att vi inte insjuknar är svårt att bedöma, men säkert rätt ofta. Man har hittat ett flertal kroppsegna molekyler (framför allt cytokiner) som kan förbättra NK-cellernas förmåga att döda cancerceller, men det finns också ämnen i vår föda som kan ha en motsvarande förbättrande effekt. Det forskarteam jag medverkade i påvisade nyligen i provrör att ämnet myricetin (Fig. 4A), som finns bl.a. i te, nötter, grönsaker och i en del vindruvor (främst merlot och cabernet sauvignon) också kunde potentiera NK-cellernas förmåga att döda tumörceller. Denna observation är intressant ur flera synvinklar. Det finns flera epidemiologiska undersökningar som visar att personer som äter föda som är rik på flavonoider, dit myricetin hör, även har en lägre frekvens av bl.a. prostata- och bröstcancer. En rimlig förklaring till dessa observationer vore alltså NK-cellerna! En ytterligare intressant detalj i denna studie var att en med myricetin nära besläktad molekyl, quercetin (Fig. 4B), inte hade någon effekt på
dessa NK-celler, trots att de kemiskt endast skiljer sig från varandra genom en enda syre- respektive veteatom dvs. en hydroxylgrupp (OH-grupp). Ett frö till ett potentiellt NK-cellstimulerande läkemedel hade därmed såtts.
Söndra en ballong full med ärter och räkna dem som landat på golvet – ett sätt att detektera och kvantifiera celldöd
Många sjukdomsförlopp och cellbiologiska processer resulterar i att celler dör. Denna process är därför viktig att kunna studera men även att kvantifiera. Detta till en början i provröret, men på sikt även inne i kroppen. Förenklat kan man jämföra detektionsprocessen med situationen då man har luftballonger fyllda med ärter. Ju fler ballonger som går sönder, dvs. celler som dör, desto fler ärter hittar man på golvet.
På samma sätt som det är besvärligt att peta in ärter i en luftballong, så är det knepigt att ladda celler med något ämne, som sedan enkelt går att kvantifiera då det kommit ut igen. Till skillnad från ballongen så finns det många färgämnen som förhållandevis enkelt kan fås att gå in i cellen, men problemet är att ifrågavarande ämnen läcker ut lika fort, utan att cellen har dött. Lösningen på problemet blev att återigen utnyttja kemiska saxar, dvs. enzymer och nu en typ som bara finns på insidan av cellmembranet och som kallas acetyl esteraser. Tekniken bygger på att man blandar sina celler med en lösning av den kemiska föreningen BATDA, som vi i teamet lyckades syntetisera. Inuti cellen klyvs sedan
denna molekyl av dessa intracellulära esteraser till TDA (Fig. 5A). Enda sättet för TDA att ta sig ut igen är då cellmembranet går sönder dvs. då cellen dör. Det originella med denna TDA-molekyl är att den inte kan avge något detekterbart ljus i sig, utan endast då den bundit grundämnet europium samt blivit belyst av ljus med en viss våglängd (Fig. 5B).
Den här typen av mätanalyser är sålunda utmärkta då man vill studera hur t.ex. de tidigare nämnda NK-cellerna kan döda sina cancerceller. NK-celler som behandlats i provröret med något potentiellt läkemedel blandas med sina BATDA-inmärkta tumörceller, varefter man mäter frigjort TDA. Har det tänkta läkemedlet fungerat, dvs. har NK-cellerna blivit mera effektiva att döda, så finns betydligt mera TDA frigjort, alltså ”ärter på golvet”, jämfört med kontrollen (obehandlade NK-celler).
I Finland inga gröna gubbar, men nog grönt lysande celler!
Grönt fluorescerande protein (GFP) är en molekyl som normalt finns hos maneten Aequorea victoria. Som en följd av att genen som kodar för detta protein kunde isoleras i början på 1990-talet, har en stor mängd framför allt cellbiologiskt relaterade frågor kunnat besvaras. Molekylens potential ligger nämligen i att den fungerar som en radiosändare för de molekyler man vill studera, eftersom man genteknologiskt relativt enkelt kan limma ihop GFP med den molekyl man vill undersöka. Likheterna med en GPS-signal och en navigator i bilen är här stor, där GFP utgör GPS-sändaren och fluorescensmikroskopet navigatorskärmen. Förflyttar sig den genteknologiskt ihoplimmade molekylen från t.ex. cellmembranet till cellkärnan, så kan man enkelt se det i mikroskopet osv. Karaktäriseringen och kloningen av GFP belönades följaktligen också med Nobelpriset i kemi år 2008.
I Finland resulterade det första experimentet med GFP i att cellerna de facto började lysa grönt (Fig. 6). Genen som kodar för GFP kom direkt från David
Fig. 5B. TDA slipper ut ur cellen endast då den går sönder, dvs. då den t.ex. dödas av en NK-cell, varvid hål bildas i cellmembranet. TDA kan binda tillförda Europiumjoner (Eu3+) varvid komplexet kan detekteras genom att det avger ljus (tidsupplöst fluorescens) av en viss våglängd, då det belyses med ljus av en annan våglängd. Ju fler döda celler, desto mera TDA kommer ut i lösningen som kan binda allt flera europiumjoner, med en allt starkare ljussignal som följd.
Prasher, mannen som klonade GFP, men som inte fick Nobelpriset på grund av att maximalt tre personer kan dela på priset. Det som forskarteamet jag medverkade i gjorde var att igen med hjälp av kemiska saxar (här restriktionsenzymer) klippa till GFP-genen så att den kunde passa in i genomet för viruset Autographa californica nuclear polyhedrosis virus (AcNPV). Genen ”limmades in” med ligas på så sätt att viruset samtidigt, efter att den infekterat sin värdcell, började tillverka såväl nya virusproteiner som GFP. Så fort som de första GFPproteinmolekylerna producerats, kunde man i fluorescensmikroskopet till en början se svagt grönt lysande celler som blev, precis innan de gick sönder (av alla nyproducerade viruspartiklar), oerhört intensivt gröna. Styrkan i färgintensiteten var så kraftig att man även med blotta ögat svagt kunde se en grönskiftande cellmassa! Vad var då tanken med denna innovation? Jo, vi hade nu ett enkelt, känsligt och kvantifierbart virussystem. Med detta system kunde man nu studera infektionsförloppet, men framför allt fanns ett system som kunde användas för att sålla
fram nya antivirala läkemedel. Lyste inte cellerna gröna så hade ”medicinen” haft effekt, dvs. inga nya viruspartiklar kunde syntetiseras. En strålande metod, precis såsom GFP lyste!
Källor:
Effects of normal mouse sera on the IL-3 induced proliferation of bone marrow cells.
C.A. Dahl and C. Lindqvist. Blood. Vol 73, 700–705, 1989.
Immunoaffinity purification of baculovirus expressed rubella virus E1 for diagnostic purposes. C. Lindqvist, M. Schmidt, J. Heinola, R. Jaatinen, M. Österblad, A. Salmi, S. Keränen, K. Åkerman and C. Oker-Blom. J. Clin.Microbiol. Vol 32, 2192–2196, 1994.
Green fluorescent protein as a tool for screening recombinant baculoviruses. S. Eriksson, E. Raivio, J.P. Kukkonen, K. Eriksson and C. Lindqvist. J. Virol. Meth. Vol 59, 127–133, 1996.
Time-resolved fluorometric assay for natural killer activity using target cells labelled with a fluorescence enhancing ligand. K. Blomberg, R. Hautala, J. Lövgren, V.M. Mukkala, C. Lindqvist and K. Åkerman. J. Immunol.Meth. Vol 193, 199–206, 1996.
Development of a time-resolved flourescence resonance energy transfer assay (Cell TR-FRET) for protein detection on intact cells. K. Lundin, T. Nordström, K. Blomberg and C. Lindqvist. Anal. Biochem. Vol 299, 92–97, 2001
The murine thymic stromal lymphopoietin receptor is partially expressed with an extracellular C terminus. L. Wikman, M. Boström, A-C. Järnström, K. Lundin, T. Nordström and C. Lindqvist. Mol. Immunol. Vol 42, 49–54, 2005
Increased sensitivity of cholera toxin B treated K562 cells to natural killer cells. L. Mrowczynska, M. Bobrowska-Hägerstrand, H. Hägerstrand and C. Lindqvist. Cell. Immunol. Vol 269, 1–4, 2011
Potentiation of natural killer cell activity with myrecitin. C. Lindqvist, M. Bobrowska Hägerstrand, L. Mrowczynska, C. Engblom and H. Hägerstrand. Anticancer Research. Vol 34, 3975–3980, 2014
Sport
En av årets kanske mest lysande västnyländska stjärnor var Pojobon Joni Wiman som kör rallycross. Han körde en Ford Fiesta för det svenska toppstallet Olsbergs MSE i en snäppet vassare serie än året innan, Global Rallycross Championship (GRC). I praktiken betydde det att han blev tävlingsförare på heltid. Året innan vann han den amerikanska rallycross Lites-serien. Efter tio deltävlingar vann Wiman hela serien trots att han var nykomling och med sina 21 år blev han den yngsta vinnaren någonsin. Wiman vann aldrig ett enda lopp men körde så pass jämnstarkt att han tog guld. Finalen avgjordes i Las Vegas. Den 20 november firades han stort på hemmaplan i den nya Påminne-hallen i Pojo. Hundratals gäster kom och på plats var också hans stora stöd, den mångfaldiga rallyvärldsmästaren Marcus Grönholm.
Fotbollen i Ekenäs upplever just nu en verklig storhetstid. Det var nära att EIF:s herrar steg till division ett i fotboll förra säsongen, men då misslyckades man. Nu lyckades det däremot och glädjen var stor. Laget avslutade med att spela mot Atlantis och vann den sista matchen på bollplanen i Helsingfors med 3–1. Det här betyder att EIF nästa säsong spelar i landets näst högsta division för första gången sedan 1951. Men samtidigt krävs mer av både truppen och föreningen, inte minst ekonomiskt. För EIF:s damer blev det en förlust i division 1-kvalet då RoPS vann hemma i Rovaniemi. BK:s fotbollsherrar avslutade sin säsong i division 2 söder med stil men steg inte. De vann sin sista match mot Pallohonka vilket var BK:s trettonde match i följd utan förlust (10 segrar och 3 oavgjorda). Det betydde en tredje plats.
Ett stort beslut gjorde också Ekenäs Sport Club ESC i augusti då de beslöt att lämna futsal-ligan. De inledde istället seriespelet i division 2 eftersom föreningen ansåg att den nivån passade dem bättre. Som serienykomling till division 2 i futsal kom också Hangö Futsal Club då de steg från trean. Spelarna får kortare resor och möjligheten att få ihop spelare till matcherna blir lättare. ESC:s fotbollslag stod också för en imponerande insats i division 3 då herrarna spelade 22 matcher utan förlust, vilket betydde att de avancerade till division 2. Det gick också bra för Hangölaget Sun City i amerikansk fotboll. De kom till final i division två men förlorade sedan finalen mot Huskies.
Sjundeås och Karis handbollsherrar spelade om bronsmedalj i 2014-års handbollsliga. Det var Sjundeå som drog det längre strået och tog hem bronset medan BK fick nöja sig med en fjärde plats. Sjundeås damer kunde efter en paus på tre år titulera sig som medaljlag i FM-serien då laget fick brons efter att ha mött Atlas.
Men BK:s handbollsherrar syntes i mitten av juni i medierna eftersom laget drabbades av en ovanligt stor spelarflykt. Det här var bara inledningen till stora förändringar inom den anrika handbollsföreningen. Ännu den 13 juni uttalade sig ordförande Jan Silén att BK fortsätter i ligan som planerat, men inte ens två veckor senare kom ett nytt besked. BK:s herrar skulle inte alls spela i ligan kommande säsong, endast i division 1. Silén sade att beslutet vad ”oundvikligt”. Det blev ett ramaskri för Finlands genom tiderna kändaste handbollsklubb som vunnit ligan 20 gånger. Det talades om en katastrof och att orsaken till spelarflykten var att spelarna tagits dåligt om hand. Men redan den 30 juni svängde allt igen. Då ansökte BK trots allt om en licens i ligan efter att en stödtrupp övertalat styrelsen att tänka om. Laget fick en ny tränare i Peter Kihlstedt och spelarnas antal uppgick mitt i allt till ett tjugotal. I stödtruppen som ska sköta BK ingår bland annat handbollsfantasten Don Björkström som också köpte Knipan (mer om Knipan-köpet på sidan 78). Dessa turbulenta tider gav också en omstart för BK. Silén avgick i slutet av året som ordförande för BK Handboll och ny ordförande blev Björn Siggberg. Också i övrigt genomgick styrelsen stora förändringar. Den enda av de tidigare styrelsemedlemmarna som fortsatte var Silén. Siggberg nämnde då han blev vald att han inte har kunskap om handboll men att han istället kan bidra med kunnande från företagsvärlden och ett stort kontaktnät (känd som tidigare vd vid företaget SBA Interior och SFP-politiker). En kort tid därefter presenterade BK sin nya samarbetspartner, Sisu Auto, företaget och föreningen hade gjort upp ett treårigt avtal. BK inledde sedan säsongen fint med två raka segrar. Sedan följde en rad med både förluster och vinster och laget drabbades av skador. Hur det gick klarnar först senare eftersom säsongen pågår fram till våren 2015.
Det visade sig senare att också flera lag hade problem med att få ihop spelare. Sjundeå IF hade en tuff försommar då laget höll på att spricka eftersom båda målvakterna och spelarna på högerkant försvann, men problemen löste sig senare. Också Kyrkslättdamerna drog sig ur den kommande säsongens FM-serie på grund av att de tappade merparten av stöttepelarna från säsongen innan. Raseborgs BC avancerade till division 2 i bowling efter att ha vunnit sin division 3-zon i riksserien. Det är första gången som bowlingklubben är i division 2, i seriesystemet kom man med för fyra år sedan och har därmed tagit sig till division 2 från division 4. Däremot avancerade inte innebandylaget FBC Raseborg Knights till division 1 trots stora förhoppningar. Laget ledde den avgörande matchen med 4–0 men Erä Akatemia sänkte sedan västnylänningarna med 8–5.
Allt fler sporttävlingar och evenemang har hittat till Västnyland och de som finns har vuxit. Ett av de kändaste och största är Sjundeå Cup i handboll som har bibehållit sin popularitet år efter år. 4 000 handbollspelare och 280 lag var
anmälda, lika många som året innan vilket tangerade cuprekordet. 820 matcher avgjordes på 30 gräsplaner, men framtiden var oviss då cuppen hölls i mitten av maj. Trots att Sjundeå Cup varit något av en symbol för kommunen var man inom Sjundeå IF rejält besviken över kommunens bristande stöd och övervägde möjligheterna att flytta cupen till någon av grannkommunerna. Men några veckor efter cupen så dementerade Sjundeå IF och kommunen de här påståendena och kommundirektör Juha-Pekka Isotupa beskrev evenemanget som betydelsefullt och påpekade att staden satsar cirka 10 000 euro på cupen. Parterna lovade att framöver arbeta ännu mer intensivt tillsammans.
En annan tävling som ständigt växer är straffsparksturneringen Lasse Näsman cup som har hållits i Ekenäs och på olika orter i Finland redan under 15 år, men år 2014 var det dags för export av konceptet till Sverige och Tele 2 Arena. Evenemanget lockade 48 lag i Sverige.
Ett stort regionalt dansevenemang, Moves, ordnades av dansföreningen Hurja Piruetti i Sisu Arenan i Karis i mars. Det kallades också dansbesiktning eftersom en del av dem som uppträdde valdes ut för att sedan delta i ett av årets största nationella dansevenemang, Sottiisimoves i Tammerfors i juni som besöktes av cirka 40 000 personer och 35 00 dansare. Också Hannele Suolasmaas balettoch dansskola från Hangö deltog i evenemanget. Hurja Piruetti har för övrigt de senaste åren fått med en hel del pojkar som dansar; av 700 dansare är för tillfället cirka 60 pojkar. För några år sedan var pojkarnas antal mycket litet, men sedan föreningen införde hiphop och breakdance på schemat har pojkarna blivit betydligt fler (mer om Hurja Piruetti på sidan 32).
Nya större tävlingar som inte tidigare ordnats i regionen hölls bland annat inom golf. I juni befann sig landets bästa damgolfare i Pojo för att göra upp om segern i HLR Ladys Challenge. Tävlingen var ett led i Golfförbundets försök att få igång en tävlingsserie för damerna och klassades som smått historisk. Tävlingen lockade 85 spelare och gav segraren, förutom en rejäl prispeng, också viktiga rankingpoäng. Det var Karina Kukkonen från Oulun Golfkerho som tog hem segern. Den första av tre Finnish Open-turneringar på Nordcenter spelades i mitten av juli på Nordcenters golfbana i Pojo. Tre år i rad ska alltså den professionella tävlingen spelas. Deltävlingen i Masters Cup som skidades i Påminne slalombacke för första gången. Den andra deltävlingen av sju avgjordes i Pojobacken och sammanlagt 55 alpinister deltog. De yngsta tävlade i 16-årsklassen men officiell masterstatus hade klasserna från 30 år och uppåt. Den äldsta deltagaren var Eino Kalpala som är född år 1926 och tävlade i klassen H85.
De första finländska mästerskapen i rallylydnad avgjordes i Hangö i september. Hangö kennelklubb var arrangör i tävlingarna där 94 ekipage deltog. Rallylydnad är ett mellanting av tävlingslydnad och agility. De första Highland Games hölls i Fiskars i början av september. Höglandsspelen sägs vara föregångare
till de moderna olympiska spelen och ordnas idag runt om i världen som ett sätt att fira den skotska och keltiska kulturen. Grenar som stenstötning, halmbalskastning och stockstötning hör till. Dessa ordnades av Fiskarsbolagen som ett led i firandet av Fiskars 365-årsjubileum.
Extremsporter har blivit allt vanligare så också inom de grenarna syns nya tävlingar. Supertävlingarna Endurance Quest och Peräkylän ponnistus dubbbeltriathlon hölls för första gången i Raseborg och Ingå. Dessa tävlingar pågår över ett dygn. I exempelvis Endurance ingår 7,6 kilometer simning, 360 kilometer cykling och 84,4 kilometer löpning.
Nya större tävlingar kommer framöver att ordnas i Pojo. Idrottsinstitutet Kisakallio byggde nämligen en ny frisbeegolfbana. Tanken är att man på den ska kunna ordna tävlingar av största klass i framtiden. Det är en 18-hålsbana och de allra första tävlingarna hölls i december.
Flera idrottsevenemang fick uppleva nya deltagarrekord. Den elfte Bruksrundan kördes 24 maj och fick ett nytt deltagarrekord. Det är Ekenäs-Tammisaari
Touring MC som ordnade motorcykelloppet där 738 personer deltog. Överskottet på 5 000 euro från evenemanget donerade föreningen till stödföreningen för cancersjuka barn och ungdomar, avdelning 10. För elfte gången hölls den årliga Summer Fight-turneringen i Hangö i brasiliansk jiu-jitsu. Den hade 215 deltagare och blev den största turneringen hittills.
Ridsportevenemanget Sea Horse Week var i år större än någonsin och hade 1 300 starter och 550 hästar som samlades i Hangö i juli. Men de som bor i närheten av den centrala tävlingsplanen klagade högljutt efter att i många år ha upplevt att de inte tagits i beaktande tillräckligt. Vid ett diskussionstillfälle under hösten ventilerades åsikterna och föreningen bakom evenemanget lovade bättra sig.
En annan gren som fått ett försiktigt uppsving i trakten är rally. Ekenäs motorklubb arrangerade en välbesökt rallytävling, AD-rallysprint som ingick i den nationella Future Cup. Tävlingen som hölls i Horsbäck samlade 176 ekipage. Det här var klubbens stora satsning för året och kan tänkas få en fortsättning. Att springa långa sträckor är en motionstrend som hållit i sig redan under flera års tid. Flera sådana lopp ordnades i regionen. Exempelvis i Hangö hölls Östersjömaraton som hade 600 deltagare, Degersjöloppet hade 320 deltagare och Kanonruset samlade 550 löpare. Kanonruset i Ekenäs den 28 juni var i år en sammanslagning av det tidigare Raseborgsruset och Kanontian och den längsta sträckan var 20 kilometer.
Regionen fick ett flertal nya finländska mästare under året och också nordiska och VM-medaljörer. En världsmästerskapsmedaljör är Krister Holmberg från Raseborgs Skyttar. Han blev i början av året finländsk mästare i rörligt mål i skytte i normallopp. I samma tävlingar kom det ett nytt finländskt rekord
i lag-FM i luftgevär och luftpistol i D24 (1 167 poäng) till Kyrkslätt SF, Katarina Långströms resultat i sig var också nytt finländskt rekord (397 poäng). Någon vecka senare blev Ingåbon Holmberg också Europamästare i luftvapen i Moskva. Han segrade i herrarnas blandlopp med 386 poäng och detta var hans tredje individuella EM-guld. Han var också en del av det lag som tog guld i lagtävlingen. Långström sköt nytt finländskt rekord i maj i tjeckiska Pilsen på liggande med miniatyrgevär för damer, resultatet blev 619,8 poäng. Terese Lindgren blev finländsk mästare i damernas sportpistol och Joni Stenström fick flera medaljer under de Nordiska mästerskapen i Köpenhamn, Danmark. Han vann sammanlagt tre individuella medaljer i de nordiska mästerskapstävlingarna, blev trea i luftgevär och i gevärsskytte och det blev också silver på 3x40 skott i ungdomarnas nordiska mästerskap. I augusti blev sedan Stenström finländsk dubbelmästare i klassen A20 på miniatyrgevär i St Michel. Raimo Laine, också han från Raseborgs Skyttar, fick guld på standardpistol. Stenström, Holmberg och Långström ingick i årets finländska VM-skyttelag och Holmberg fick under VM ett silver i lagtävlingen i Granada.
Duon Topi Raitanen och Eero Saleva från Sjundeå IF utmärkte sig alldeles extra i långdistanslöpning. I klassen herrar 19 år tog Sjundeå IF en dubbelseger med Raitanen på guldplats och Saleva fick silver i löpning på bana inomhus. I maj lyckades samma duo utomhus i Lempäälä. Då tog Raitanen igen guld och
Saleva brons i FM i terräng 6 kilometer. Tillsammans med Arttu Syrjäläinen vann de också lagtävlingen. I augusti var både Raitanen och Saleva i topp igen, den här gången blev de etta respektive trea på 5 000 meter i FM i friidrott för under 19-åringar.
Den framgångsrika föreningen Ingå disco & show dancers har fortsatt med fina insatser. I FM i Åbo i april tog Miisa Palkoranta hem det finska mästerskapet i disco freestyle och Elena Rima kom femte i damernas disco solo. Tillsammans dansade de in sig på en sjätte plats i disco duo i klassen för vuxna. De här placeringarna gav representationsplatser i EM och VM. I Estonian Open Championship fick föreningen sammanlagt tre guld, tre silver och två brons. En del av styrelsen deltog också i den internationella World Artistic Dance Federation dansdomarexamen i Tallinn i Estland. Det ger föreningen möjlighet att ordna tävlingar med egen professionell jury.
Nittonåriga Edvard Sundman från Svartå ingår nu i Sveriges juniorlandslag i skidning. I gruppen ingår 16 skidåkare och målet är junior-VM i Kazakstan säsongen 2014–2015. Vintersäsongen i vår region var extremt dålig för skidcentren på grund av snöbrist. I södra Finland backade man med åtminstone 40 procent jämfört med snittet för de senaste fem åren, uppskattade VD:n för Finlands skidförbund Anne Larilahti vid påsktider. Österby Skidklubb fick inleda vintersäsongen ordentligt först i mitten av januari och bland annat föreningens traditionella Österbylopp var i ett skede hotat men kunde hållas den 25 januari.
Johanna von Frenckell från OK Raseborg blev finländsk mästare då FM-tävlingarna i skytteorientering avgjordes i Seinäjoki i maj. Hon vann normaldistansen i klassen D 20 med en marginal på drygt två minuter.
Oliver Helander från Karis och IF Raseborg imponerade vid juniorlandskampen mot Sverige. Han vann pojkarnas spjutkast – och kastade samtidigt världens näst längsta kast för året i 17-årsklassen, 79,34.
Markus Einiö från Kyrkslätt blev finsk mästare i halv triathlon (simning, löpning och cykling). Han kvalificerade sig dessutom via tävlingar i full triathlon under året till en av världens tuffaste tävlingar, Iron Man Hawaii. Där blev han 38:e.
Ett VM-guld har kommit till Västnyland via Rackleton-mästaren Sten Lindström från Billnäs i klassen M65. Rackleton är motsvarigheten till racketsporternas triathlon och tiokamp.
Inom ridsporten hade Jessica Aminoff under tävlingsåret 143 tävlingsstarter varav 117 på nationell nivå. Där tog hon 51 placeringar varav 15 var segrar.
Här i sporthallen i Västerby i Ekenäs tränar Raseborgs skyttar. Foto: Tove Virta
Johanna Lindblad och Patricia Westman tog varsitt lagbrons i nordiska mästerskap, respektive brons och silver i sina grenars finländska mästerskap. Westman tog också en tredje plats i Drammen i Norge i ponnyernas internationella GPfinal. Sammanlagt hade föreningen Billnäs ryttare 174 prisplaceringar. Unikt
i ridsportsammanhang var också att en västnyländsk häst tog en plats i det tolv hästar starka starfältet i ett stort derby på Vermo, klassen var finländska 4-åringar. Det var Pojohästen Shadoom som kvalificerat sig, ägare är Håkan Granroth. Shadoom blev sist och slutligen nionde i loppet. Hästen kördes av Janne Ulmas.
Ekenäsbon Torbjörn Gustafsson ingick i Finlands landslag i de nordiska mästerskapen i dart på Island och Finland blev bästa land på herrsidan. Finland samlade ihop 198 poäng medan tvåan Danmark fick 182. Rolf Fagerström från Ekenäs tog hem postrodden mellan Eckerö och Grisslehamn med sin besättning på båten Ålands haf. I den 24 sjömil långa tävlingen, där man både seglar och ror, kom 29 lag i mål varav två var från Ekenäs. Aspskärs Stina kom på andra plats med Bengt Hägert som lagledare.
Så kan konstateras att Christine Suvanto från Hangö nu leder centralorganisationen Svenska Finlands idrott. Det här som första kvinna på posten. Hon är det drygt hundraåriga förbundets sjuttonde ordförande. Hon har länge verkat också som HIK Friidrotts ordförande.
Medaljen Birger Blomqvists bästa delades ut för sista gången. Sammanlagt delades hela sex medaljer ut och då uppmärksammades medier och föreningar. Yle Västnyland, Västra Nyland, Hangötidningen och Etelä-Uusimaa fick varsin medalj liksom Hangö IK och Ekenäs IF. Sportveteranen Birger Blomqvist är den som enväldigt utsett pristagarna sedan år 1999 och och BBB-medaljen instiftades av det forna västnyländska fotbollsdistriktet Tuki. Pristagarna har ofta varit personer som brunnit för fotbollen i Västnyland.
Samarbete är ju tidens melodi, så också inom idrottssektorn. Kyrkslätt IF:s fotbollsdirektion inledde ett samarbete med storklubben HJK och Kyrkslätt IF blir nu en så kallad satellitförening till HJK. Det ger bland annat Kyrkslättungdomar möjlighet att träna med HJK-lag. Kyrkslätt IF fick för övrigt en fäktningssektion, den första grundkursen startade i september.
Men idrotten kräver pengar och vad skulle de västnyländska sportarenorna göra utan stöd från stiftelser? Ishallen i Karis fick 300 000 euro, Aktiahallen i Ingå 200 000 och den kommande allaktivitetshallen i Sjundeå stöds med 300 000. Bakom de här summorna står de lokala sparbanksstiftelserna. De har blivit betydande aktörer för idrotten och kulturen i regionen. Utdelningen för år 2013 blev 2 miljoner och en stor del av dessa pengar går vidare till lokalsamhället. Grundregeln är att två tredjedelar går till utdelning och en tredjedel till att få grundkapitalet att växa. De lokala stiftelserna grundades i samband med att Sparbanken Aktia ombildades till ett aktiebolag år 1993.
Miljö
De västnyländska kustvattnen hör till de sämsta i landet, visade den senaste kartläggningen över läget i Ekenäs och Ingå skärgårdar. Läget är dåligt i hela Finska viken, främst på grund av ett århundrade av övergödande verksamhet i Östersjön. Men kraftiga vindar gjorde att Östersjön fick en hett efterlängtad saltvattenpuls och med den syrerikt vatten. Kraftiga västliga vindar gjorde att färskt saltvatten vällde in. Senast skedde detta för över tio år sedan och det är enda sättet att syresätta havet utanför Finland. Pulsen började i mitten av december och fortsatte ända fram till 26 december, saltvattenpåfyllningen var den största sedan år 1951 och den tredje största sedan 1880 då man systematiskt började följa med inflödet. Totalt 300 kubikkilometer Nordsjövatten beräknas ha sökt sig in till innanhavet, mängden salt beräknas vara fyra gigaton. Det stora projektet Havsmanualen kartlade havsbottnen och havsmiljöer i skärgården och längs stränderna i Raseborg genom att fyra båtar åkte runt och filmade botten. Det här var den första vattenundersökningen av den här omfattningen som någonsin gjorts kommunalt i Finland. Havsmanualen är tvåårigt och inleddes den 1 maj 2014. Raseborgs stad samarbetar med Novia. Då resultaten är färdiga kan allmänheten använda dessa. Secchi-skivan var ett av projektets viktigaste redskap, läs mer om den på följande sida.
I Sjundeå är Sjundeåborna bekymrade över att fiskarna försvunnit ur Pickalaviken. Vad det beror på är oklart. Allt från sälar, skarvar till att lokala fiskare har överfiskat det en gång så fiskrika vattnet har föreslagits som orsaker. Ett möte ordnades om saken i våras och åsikterna gick isär samtidigt som känslorna svallade. Där deltog också den yrkesfiskare som sades ha fiskat för mycket med ryssja, Klaus Berglund. Han har idkat så kallat reduktionsfiske som kan ha påverkat läget, men själv avvisade han den tanken.
Så till två olika miljöpris. Hangös nationalstadspark belönades tillsammans med de fem andra finländska nationalstadsparkerna med ett europeiskt pris för sin växelverkan mellan natur och bebyggelse. Nätverket European Garden Heritage Network utsåg de finländska nationalstadsparkerna till vinnare i kategorin Storskaliga grönområden. Till Hangös nationalstadspark räknas drygt 6 000 hektar både strand- och skärgårdsnatur. Dit hör bland annat badhusparken med dess villor och också Tulludden. Koskis gård på gränsen mellan Raseborg och Salo fick pris av WWF som den mest miljövänliga gården i Finland. Ägarna inte bara odlar ekologiskt, utan det ekologiska tänkandet genomsyrar också all verksamhet. Köttproduktionen är ekologisk och gården har återställt en hel del betesmarker som med åren förvandlats till skog. Förnybara energikällor används och de renar sitt avloppsvatten. Ägarparet Fredrik och Helena von Limburg Stirum har också skapat våtmarker för att minska avrinningen till Östersjön.
