VĂ€stnylĂ€ndsk Ă„rsbok 2017 – Del 1 av 2

Page 1

2017 Tema:Finland 100 40 1977 2017

VÄSTNYLÄNDSK ÅRSBOK 2017

Fyrtionde ÄrgÄngen

VÀstnylÀndska kultursamfundet r.f.

Årsboksredaktör

Sophie Kawecki

Denna Ärsbok har utgivits med bidrag av BergsrÄdinnan Sophie von Julins stiftelse och Sparbankstiftelsen i IngÄ.

Layout och ombrytning, bildredaktör: Annette Ström

Omslagsbild: Tony Axberg

Bilder bakpÀrmen: se inne i boken.

© VÀstnylÀndska kultursamfundet r.f. Waasa Graphics Oy 2017

ISSN 0356-9063

VÀstnylÀndska kultursamfundet r.f.

www.vastnylandskakultursamfundet.

2
3

InnehÄll

Förord ...........................................................................................................5

Sensation! Den ryska kejsarjakten Standart pĂ„ grund i Rilax-î€ŸĂ€rden 1907 av Johanna Wassholm......................................................................................6

G.J. Ramstedt – nationsbyggaren med rötter i VĂ€stnyland av Viveca F. Ramstedt ...................................................................................18

Ett sekel av kreativitet, gemenskap och vĂ€stnylĂ€ndska kulturgĂ€rningar –

VĂ€stnylĂ€ndska ungdomsringen 100 Ă„r 1917–2017 av Christoer Holm ......30

SĂ„ vilja vi sjunga med blommande lind av Bo Wessman ...............................42

En dagbok frÄn 1918 av Sigbritt Backman...................................................51

Mannerheim och VĂ€stnyland av Henrik Ekberg ...........................................69

VĂ€stnyland Ă„r 2016 .....................................................................................78

SamhÀlle ....................................................................................................78

Trender .......................................................................................................78

VR och (den uteblivna) tĂ„gtraken..............................................................80

Flyktingsituationen i regionen .....................................................................82

SjukvÄrden ..................................................................................................85

VĂ„rd- och landskapsreformen ......................................................................87

Massmedierna och postutdelningen .............................................................88

Utbildning – utveckling eller avveckling?.....................................................90

FrÄn kommunerna ......................................................................................95

FörÀndringar att vÀnta .................................................................................95

Synlighet och charmoensiver .....................................................................96

Raseborgs stadshus – att vara eller icke vara, och var ska det vara?................98

Ekonomin – bra och mindre bra pĂ„ olika hĂ„ll i regionen .............................98

Kultur .......................................................................................................100

Film,litteratur och festivaler ......................................................................101

Museer och utstÀllningar, teater och musik ...............................................104

Kulturella ambitioner ................................................................................110

Matkultur – lokal mat och dryck pĂ„ frammarsch .......................................111

NĂ€ringslivet – tillvĂ€xt och tillförsikt ........................................................115

Aktiva hamnar och expanderande företag ..................................................115

Idrott ........................................................................................................118

Djur och natur, vÀder och vind .................................................................121

...och till sist vÀdret ...................................................................................122

Förord

Du hĂ„ller i din hand den fyrtionde Ă„rgĂ„ngen av VĂ€stnylĂ€ndsk Ă„rsbok, som i Ă„r har Finlands jubileumsĂ„r som tema. Vi har tagit fasta pĂ„ detta i artiklarna, i lite vidare bemĂ€rkelse Ă€n exakt de senaste 100 Ă„ren. Johanna Wassholm berĂ€ttar i sin artikel om hĂ€ndelsen nĂ€r den ryska kejsarjakten Standart gick pĂ„ grund i Rilaxî€Ă€rden Ă„r 1907. Viveca Ramstedt presenterar nationsbyggaren G.J. Ramstedt, med rötterna i VĂ€stnyland. TvĂ„ av artiklarna kompletterar varandra: Christoer Holm skriver om VĂ€stnylĂ€ndska ungdomsringen och Bo Wessman om VĂ€stra Nylands sĂ„ng- och musikförbund, vilka till en början var en och samma förening. BĂ„da föreningarna fyller sĂ„ledes 100 Ă„r och har varit och Ă€r fortfarande betydelsefulla för kulturlivet i VĂ€stnyland. Sigbritt Backman tecknar med hjĂ€lp av losoe doktor Henrik HildĂ©ns dagbok upp en bild av hur livet sĂ„g ut under det hĂ€ndelserika Ă„ret 1918. Henrik Ekbergs artikel lyfter fram C.G.E. Mannerheim i en vĂ€stnylĂ€ndsk kontext.

Ă€r losoe magister i nordisk historia frĂ„n Åbo Akademi och ocksĂ„ auktoriserad translator. Hon har varit artikelredaktör i VĂ€stnylĂ€ndsk

Ärsbok sedan Är 2013 och Àr egenföretagare inom sprÄk och kultur i företaget Idelhöjd. Född, uppvuxen och bosatt i IngÄ.

Under de senaste fyra Ă„ren har Tove Virta skrivit Ă„rskrönikan, men i Ă„r Ă€r det min tur. Krönikorna har Ă€ndrat utseende och omfattning under Ă„ren som gĂ„tt. FrĂ„n att ha varit relativt kortfattade översikter över det gĂ„ngna Ă„ret, ibland ocksĂ„ med upprĂ€kningar över evenemang eller idrottsprestationer, har Ă„rskrönikorna under de senaste Ă„ren ocksĂ„ berört olika samhĂ€llstrender och gett en överblick av regionens nĂ€ringsliv. I likhet med krönikorna frĂ„n de allra senaste Ă„ren kommer ocksĂ„ krönikan för Ă„r 2016 att behandla olika Ă€mnesomrĂ„den: samhĂ€lle, kultur, nĂ€ringsliv, idrott samt vĂ€der och vind. Jag har valt att dela upp samhĂ€llsfenomenen sĂ„ att sĂ„dant som pĂ„verkar regionen i stort lyfts fram i kapitlet som handlar om samhĂ€lle, medan mer lokala hĂ€ndelser och beslut behandlas under rubriken ”FrĂ„n kommunerna”. I kapitlet om idrott

4
5
Sophie Kawecki

kommer jag att lyfta fram nÄgra vÀstnylÀndska prestationer frÄn Äret som gÄtt, vissa av dem i grenar som kanske inte Àr sÄ vÀlkÀnda i vida kretsar. Min mÄlsÀttning Àr att teckna en bild av det VÀstnyland jag levt i under Är 2016 samt försöka förmedla de stÀmningar och samtalsÀmnen jag snappat upp ur mitt perspektiv som IngÄbo och som lokalmedierna förmedlat vidare till oss vÀstnylÀnningar. Det innebÀr att ett urval av Ärets hÀndelser presenteras och att vissa frÄgor fÄr mer utrymme och diskuteras mer Àn andra.

IngÄ 2.1.2017 Sophie Kawecki

VĂ€stnylĂ€ndsk Ă„rsbok postas hem till alla medlemmar i VĂ€stnylĂ€ndska kultursamfundet. Årsboken och föreningens övriga böcker gĂ„r att köpa i Luckan Raseborg, Karis eller i Luckans webshop (https://holvi.com/shop/LuckanRaseborg). Äldre Ă„rgĂ„ngar nns ocksĂ„ till försĂ€ljning i Luckan, förutsatt att det nns kvar av dem i lager (se s. 127 för mer information). Det gĂ„r Ă€ven att lĂ€sa Ă€ldre Ă„rsböcker elektroniskt pĂ„ VĂ€stnylĂ€ndska kultursamfundets webbplats (www.vastnylandskakultursamfundet. ). PĂ„ webbsidan nns ett elektroniskt formulĂ€r för medlemsansökan. Medlemmar i föreningen fĂ„r ocksĂ„ 20 % rabatt pĂ„ föreningens böcker.

Johanna Wassholm

Sensation!

Den ryska kejsarjakten Standart pĂ„ grund i Rilax-î€ŸĂ€rden 1907

Standart gÄr pÄ grund

Onsdagen den 11 september 1907 intrÀade en hĂ€ndelse som för nĂ„gra dagar placerade vĂ€stra Nyland i vĂ€rldens blickfĂ„ng. Denna morgon strax efter kl. 8 passerade den ryska kejserliga lustjakten Standart Tullsundet i Hangö, konvojerad av sju torpedbĂ„tar.1 Att den kejserliga bredvimpeln var hissad var ett tecken pĂ„ att kejsaren Nikolaj II sjĂ€lv var ombord, och med honom hela den kejserliga familjen som bestod av kejsarinnan Alexandra och fem barn – den nyligen tre Ă„r fyllda storfursten Aleksej och storfurstinnorna Olga, Tatjana, Maria och Anastasia. Eskadern fortsatte fĂ€rden till HögsĂ„ra, dĂ€r den svĂ€ngde tillbaka för att fyratiden pĂ„ eftermiddagen Ă„ter uppenbara sig pĂ„ Hangö î€Ă€rd och styra kursen mot Bromarf. Kejsaren planerade att besöka det monument som Ă„r 1870 hade rests pĂ„ Rilax gĂ„rds Ă€gor till minne av det svensk-ryska sjöslag som utkĂ€mpats under stora nordiska kriget 1714. UngefĂ€r en halv timme senare rapporterade ögonvittnen som vistats lĂ€ngs strĂ€nderna och ombord pĂ„ Ă„ngaren FramnĂ€s –som kort innan passerat Standart – att de hört rasslet av ankarkĂ€ttingar nĂ€r man försökt fĂ„ jakten att stanna och dĂ€refter tvĂ„ kraftiga smĂ€llar. Standart hade fortsatt rakt framĂ„t nĂ€r de övriga fartygen i konvojen svĂ€ngt, och lĂ„ngsamt setts krĂ€nga över Ă„t styrbord och bli liggande med 20 graders slagsida.2 HĂ€r – pĂ„ ett grund mellan Horsön och GranskĂ€r3 – skulle jakten bli liggande i Ă„tta dagar in-

1. Hufvudstadsbladet 12.9.1907. Den kejserliga familjen hade inför fÀrden vistats i Vederlax, varifrÄn Standart pÄ tisdag kvÀll hade avgÄtt mot HögsÄra. Helsingfors hade passerats under natten, lÄngt ute pÄ Finska viken.

2. Se t.ex. Hangö 12.9.1907; Hufvudstadsbladet 12.9.1907; Nya Pressen 12.9.1907.

3.Standart hade kört norr om den nordremmare som lĂ„g vid GranskĂ€r mitt i farleden. Hufvudstadsbladet 12.9.1907. För skĂ€ret anvĂ€nds i pressen omvĂ€xlande benĂ€mningarna GranskĂ€r respektive KrianskĂ€r. Enligt artikeln ”I Kejsarfartygens farvatten” (Veckans krönika 1907:31, s. 517) anvĂ€nde allmogen benĂ€mningen KrianskĂ€r, medan GranskĂ€r var det namn som stod pĂ„ sjökorten.

6
7

nan den kunde lösgöras. Det skulle dröja ytterligare Ätta dagar innan Standart hade tÀtats och kunde avgÄ till Kronstadt för reparation.4

Nyheten om att Standart – tidens största och stĂ„tligaste lustjakt5 – hade gĂ„tt pĂ„ grund med den ryska kejserliga familjen ombord var en nyhet av vĂ€rldsrang och kablades med hjĂ€lp av telefon och telegraf snabbt ut i sĂ„vĂ€l lokal, nationell som internationell press. Dagen efter grundstötningen rapporterade de esta nlĂ€ndska tidningar om hĂ€ndelsen6, och under de veckor som följde bevakade pressen minutiöst hur rĂ€ddningsarbetet framskred.7

Standart-olyckan Ă€r kĂ€nd och omnĂ€mns i en del historiska verk, men den har inte rönt sĂ€rskilt stort intresse bland historiker. Jorma och PĂ€ivi Tuomi-Nikula har berört olyckan i sitt populĂ€rhistoriska verk om de ryska kejserliga familjernas vistelser i Finland, men de har inte i första hand intresserat sig för det lokala perspektivet.8 I den hĂ€r artikeln behandlar jag hur den nlĂ€ndska pressen rapporterade om Standart-olyckan, bĂ€rgninsarbetet och den ryska kejserliga familjens vistelse i Hangötrakten. DĂ€rtill behandlar jag kort den olycksutredning som följde och hur hĂ€ndelsen kom att utnyttjas somett slagtrĂ€ i den politiska konikt som prĂ€glade de rysk-nska relationerna i början av 1900-talet.

Olycksplatsen i blickfÄnget

Efter grundstötningen hĂ€rskade kring Standart en förvirrad uppstĂ„ndelse som Vestra Nyland beskriver enligt följande: ”Amiraler och lakejer, generaler, soldater och matroser trĂ€ngas om hvarandra. Endast en liten kattunge, tydligen tillhörande de kejserliga barnen, syntes icke ha nĂ„gon aning om situationens allvar och betydelse”.9 Under det följande dygnet anlĂ€nde en mĂ€ngd fartyg till platsen, utöver de torpedbĂ„tar, underhĂ„llsfartyg och nska lotsfartyg som ingĂ„tt i eskadern.Först pĂ„ plats för att delta i rĂ€ddningsarbetet var Freja, som kom frĂ„n Hangö och som kl. 18.30 ankrade i eskaderns nĂ€rhet med en lokal lots ombord. Freja tillhörde det revalska bĂ€rgningsbolagets lokala agent Karl Boström, vars

4. Vestra Nyland 24.9.1907; 27.9.1907.

5. Om Standart se Jorma & PÀivi Tuomi-Nikula, Kejsaren i skÀrgÄrden. Den ryska tsarfamiljens sommarvistelser i Finland (Esbo 2002), s. 177.

6. Se t.ex. följande tidningar frĂ„n 12.9.1907: Hangö; Nya Pressen; Åbo UnderrĂ€ttelser; Helsingin Sanomat; Vasabladet. Enligt Hufvudstadsbladet 12.9.1907 hade tidningen hunnit rapportera om olyckan i en extra bilaga redan föregĂ„ende kvĂ€ll.

7. Flera tidningar sÀnde korrespondenter till Hangö för att bevaka hÀndelserna pÄ plats. Jorma & PÀivi Tuomi-Nikula, Kejsaren i skÀrgÄrden. Den ryska tsarfamiljens sommarvistelser i Finland (Esbo 2002), s. 174. De nyheter som publicerades var i alla tidningar i stort sett lika.

8. Tuomi-Nikula 2002, s. 171–175.

9. Vestra Nyland 17.9.1907.

vd G. eslöf likasĂ„ befann sig ombord. BĂ€rgningsbolaget hade alarmerats till platsen av S.L. Friis, vd för aktiebolaget Hansa, som sett grundstötningen frĂ„n en villa i nĂ€rheten och genast insett situationens allvar. Att obehöriga inte Ă€gde tilltrĂ€de till olycksplatsen blev genast klart; Freja hĂ€lsades med tvĂ„ lösa skott frĂ„n en vakthavande torpedbĂ„t. Först efter att den kejserliga sviten lĂ€mnat Standart tillĂ€ts hon pĂ„börja en lĂ€nsning som pĂ„gick helanatten.10

Efter kl. 19 anlĂ€nde Ă€ven lotsĂ„ngaren Mareograf och kryssaren Azia, som hade följt med eskadern, men pĂ„ morgonen nĂ€r den passerade Hangö avvikit mot Rilax – sannolikt för att rekognosera inför kejsarfamiljens planerade besök till monumentet senare pĂ„ dagen. En torpedbĂ„t frĂ„n eskadern avgick strax efter olyckan till Reval för att tidigt följande morgon Ă„tervĂ€nda Ă„tföljd av fartygen Meteor och Mogustshyj som skulle utföra bĂ€rgningsarbetet. NĂ€r dĂ€rtill pansarfartygen Slava, Alexander II och Cesarevitj, kryssaren Bogatyr och ett ertal minikryssare under torsdagen anlĂ€nde till platsen kunde pressen rapportera att ”hela ÖstersjĂ¶î€œottannu ligger samlad i trakten av HangĂ¶â€. Som mest kretsade ett trettiotal fartyg kring Standart, av vilka 18 uppgavs vara minkryssare och tor-

10. Nya Pressen 12.9.1907. Nya Pressen (13.9.1907) rapporterar Àven att dyrbara inventarier evakuerades frÄn Standart; dels till ett tÀlt som rests pÄ GranskÀr, dels till Azia och möjligtvis Àven till andra fartyg.

8
9
MÄlning av Poljarnaja Zvesda (sv. PolstjÀrnan) som anlÀnde till Hangö och som den kejserliga familjen avreste med till S:t Petersburg den 28 september. Bild: Wikipedia

pedbĂ„tar med uppdrag att garantera sĂ€kerheten och hĂ„lla obehöriga pĂ„ avstĂ„nd. Hela inloppet till Rilaxî€Ă€rden och den inre farleden blockerades av pansarfartyg och fyra torpedbĂ„tar som placerades i linjeformation ute i havsbandet. 11

Grundstötningen gjorde sig pĂ„mind Ă€ven pĂ„ landbacken, nĂ€r folk frĂ„n de fartyg som omgav Standart tidvis steg i land frĂ„n mindre Ă„ngslupar. För lokalbefolkningen och nykna utomstĂ„ende som lockats till trakten förblev det dock för de mesta oklart vilka dessa personer var, eftersom ”bevakningsmanskapet noga aktgifver pĂ„ att inga obehöriga fĂ„ nalkas”. Det ryktades Ă€ven om att rysktalande personer – som man antog vara gendarmer som utredde olyckan och letade efter ledtrĂ„dar –rörde sig pĂ„ Hangö udd. Den frĂ€msta möjligheten att komma i kontakt med folk frĂ„n eskadern hade lokalbefolkningen nĂ€r underhĂ„llsmanskap provianterade för det kejserliga köket eller för de övriga hundratals personerna ombord pĂ„ de olika fartygen. Rilax gĂ„rd och dess torp, liksom andra gĂ„rdar i trakten, ck dagligen besök av manskap som ville köpa mjölk, smör och andra matvaror – ”vad som bara fanns till salu”.12 Proviant för eskaderns behov transporterades ocksĂ„ till Hangö frĂ„n S:t Petersburg.13

Den

kejserliga familjen i trakten

NĂ€r grundstötningen skedde intog den kejserliga familjen te pĂ„ Standarts dĂ€ck. Vattnet var fullkomligt lugnt och den orkester som befann sig ombord spelade – nĂ€r plötsligt en hĂ€ftig smĂ€ll ck teservisen att falla och krossas med ett brak. Med en gĂ„ng fylldes dĂ€cket av manskap som tog order av fartygets kapten och som hjĂ€lpte sviten att se till att kejsarfamiljens medlemmar var i sĂ€kerhet. TorpedbĂ„tar kom fram till Standart, och barnen med deras omhĂ€ndertagare evakuerades inom nĂ„gra minuter. Kejsarinnan och hennes hovdam Anna Vyrubova – som inte kĂ€nde till skadornas omfattning – skyndade sig ner till hytterna för att försöka rĂ€dda alla vĂ€rdefulla föremĂ„l de kunde hitta.14 Tidningarna visste rapportera att regentparet i den dramatiska situationen hade bibehĂ„llit ett ”fullkomligt lugn”, men att barnen dĂ€remot hade blivit ”hĂ€ftigt uppskrĂ€mda”.15

11. Nya Pressen 12.9.1907; 13.9.1907; 14.9.1907; Wiborgs Nyheter 12.9.1907; Östra Finland

12.9.1907.

12. Nya Pressen 13.9.1907; 15.9.1907.

13. Hangö 17.9.1907.

14. Beskrivningen bygger pĂ„ de memoarer av kejsarinnan Alexandras hovdam Anna Vurybova som publicerades efter ryska revolutionen. Anna Vurybova, Memories of the Russian Court (London 1923), s. 33–34. Enligt tidningsrapporterna var grundstötningen sĂ„ hĂ€ftig att Ă€ven matroserna föll omkull pĂ„ dĂ€ck. Se t.ex. Vestra Nyland 17.9.1907.

15. Nya Pressen 12.9.1907; Vestra Nyland 17.9.1907.

Runtom i det ryska riket uppmĂ€rksammades med tacksĂ€gelsegudstjĂ€nster att den kejserliga familjen hade rĂ€ddats. Ryska ortodoxa kyrkans högsta organ, Heliga synoden, rade gudstjĂ€nst i Isakskatedralen i S:t Petersburg, och motsvarande gudstjĂ€nster hölls t.ex. i Uspenskij-katedralen i Helsingfors.16

Kejsaren uppgavs strax efter grundstötningen ha varit ovillig att lĂ€mna Standart – ett slutgiltigt beslut att hela sviten skulle evakueras hade han tagit först efter att jakten började ta in vatten i aktern. Den första natten tillbringade sviten ombord pĂ„ underhĂ„llsfartyget Azia, dĂ€r de högagĂ€sterna ck trĂ€nga ihop sig pĂ„ ett betydligt mindre och primitivare utrymme Ă€n de var vana vid. Morgonen efter olyckan lĂ„g Azia ankrad vid Möön, omringad av tre torpedbĂ„tar, krigsfartyg och lotsfartyget ElĂ€köön. Ett annat kejserligt fartyg, den tremastade hjulĂ„ngaren Alexandria, hade genast efter olyckan kallats till Hangö frĂ„n S:t Petersburg för att komma sviten till undsĂ€ttning. NĂ€r hon pĂ„ förmiddagen dagen efter olyckan lade till i Hangö för att hĂ€mta kol, utgick man i trakten frĂ„n att hon hade anlĂ€nt för att ”afhĂ€mta Deras MajestĂ€ter” och transportera dem bort frĂ„n olycksplatsen. Familjen gick samma eftermiddag alldeles riktigt om-

Standart hade en lĂ€ngd pĂ„ över 120 meter och var byggd pĂ„ Burmeister & Wains varv i Köpenhamn 1893–1896. Foto: Wikipedia

10
16. Nya Pressen 15.9.1907; Hangö 21.9.1907.

bord pĂ„ Alexandria, som dock inte avlĂ€gsnade sig utan kastade ankar pĂ„ en skyddad plats mellan Rilaxlandet, Svedjeholmen och Storön. Dagen efter Alexandrias ankomst visste tidningarna berĂ€tta att familjen sannolikt skulle stanna i trakten Ă€nnu ett par dagar. Ingen verkar ha förutsett att sviten skulle avresa först den 27 september – samtidigt med Standart. Den 18 september ankrade pĂ„ Hangö redd ett större kejserligt fartyg, Poljarnaja Svezda (sv. PolstjĂ€rnan), som kallats till platsen frĂ„n Köpenhamn. Fartyget gick inte in i Rilaxî€Ă€rden, utan stannade i Hangö i vĂ€ntan pĂ„ att transportera sviten till S:t Petersburg.17 Medan bĂ€rgningsarbetet pĂ„gick följde den kejserliga familjen – och sĂ€rskilt kejsaren personligen – noggrant med hur arbetet framskred. Familjen gick Ă€ven minst tvĂ„ gĂ„nger ombord pĂ„ Standart för att hĂ„lla gudstjĂ€nst. Den första gudstjĂ€nsten hölls pĂ„ kvĂ€llen den 14 september, sannolikt efter att skadorna hade undersökts och Standarts lĂ€ge var klargjort, den andra strax efter att fartyget hade lösgjorts frĂ„n grundet den 19 september. DĂ€rtill gjorde familjen utykter i nĂ€romgivningen och landsteg pĂ„ olika holmar. PĂ„ förmiddagen fredagen den 13 september styrde Alexandria med kejsarens bredvimpel hissad mot Rilax, eskorterad av ett tiotal krigsfartyg och nĂ„gra nlĂ€ndska lotsĂ„ngare. Hela familjen landsteg vid det monument som 1870 hade rests pĂ„ Rilax gĂ„rds Ă€gor för att uppmĂ€rksamma den ryska segern över den svenska ottan under stora nordiska kriget Ă„r 1714. Monumentet som restes under Alexander III:s regering hade varit ett populĂ€rt besöksmĂ„l mellan Ă„ren 1884 och 1894 nĂ€r den ryska kejserliga familjen nĂ€stan Ă„rligen gjorde lĂ„nga sommarseglatser i Finlands skĂ€rgĂ„rd. Minnet av Alexander III:s besök i Rilax levde uppenbart kvar i trakten Ă„r 1907 – man nĂ€mnde att den plats dĂ€r Standart nu stött pĂ„ grund var densamma dĂ€r ”de kejserliga” förut haft för vana att landstiga för att njuta av den ”natursköna viken med dess hĂ€rliga omgifvningar”. Nikolaj II hade som tronföljare och son till Alexander III följt med pĂ„ nĂ„gra av familjens sommarseglatser, och uppgavs under vistelsen ha sagt sig komma ihĂ„g att han 24 Ă„r tidigare besökt trakten och dĂ„ â€Ă€fven varit i Rilax vackra park”. Att han nu valde att stanna kvar i trakten trots olyckan trodde man allmĂ€nt att förklarades av att familjen ”funnit sig mycket tilltalade af luften och de vackra omgifvningarna”.18

17. Nya Pressen 13.9.1907; Hangö 17.9.1907; 14.9.1907; Vestra Nyland 17.9.1907; ”I Kejsarfartygens farvatten”, Veckans krönika 1907:31, s. 517; Vurybova 1923, s. 33. Eskaderns avfĂ€rd frĂ„n Hangö nns detaljerat beskriven i Hangö 28.9.1907.

18. Nya Pressen 13.9.1907; 14.9.1907; 15.9:1907; 16.9.1907; Hangö 14.9.1907; 21.9.1907; VestraNyland 24.9.1907.Omdetryskamonumentetochdessbetydelse,se:Johanna

Wassholm, ”Storslagen seger eller Ă€rofullt nederlag? Slaget vid Rilax 1714 i svensk, rysk och nsk historiekultur”, Nils Erik Villstrand & Kasper Westerlund (red.), Stor seger – litet nederlag? Perspektiv pĂ„ sjöslaget vid Rilax 1714 (Åbo 2015), s. 141–144.

Hela familjen ombord pÄ Standart 1906.

Aleksej med sin ”djadja” Derevenko (som vĂ€l ocksĂ„ var med 1907) som ansvarade för hans sĂ€kerhet ombord Ă„r 1908. (nedan).

Foton: Wikipedia

12
13

OcksĂ„ en annan utykt som familjen gjorde till Rilax rapporteras i pressen. Den 24 september anlĂ€nde sviten med en Ă„ngare till DjurgĂ„rdsî€Ă€rden vid Bromarf kyrka, och rodde i mindre bĂ„tar i land till en brygga vid Grönstrands torp pĂ„ Rilax gĂ„rds Ă€gor. HĂ€rifrĂ„n promenerade kejsaren och kejsarinnan – Ă„tföljda av tre barn, hovdamer och ocerare – den tre kilometer lĂ„nga strĂ€ckan lĂ€ngs en skogsvĂ€g till sjĂ€lva gĂ„rden. DĂ€r besiktigade följet ladugĂ„rden, och fortsatte sedan till den s.k. Södra strömmen som skiljer Storön frĂ„n fastlandet. HĂ€r slog sig följet ner i en backsluttning för att beundra den vackra utsikten innan en Ă„ngslup anlĂ€nde för att transportera dem tillbaka till eskadern.19

Kejsaren tog under vistelsen ocksĂ„ tillfĂ€llet i akt att Ă€gna sig Ă„t jakt som var en av hans favoritsysselsĂ€ttningar. Baron Osten-Sacken som ingick i sviten sĂ€ndes i sĂ€llskap av nĂ„gra nlĂ€ndska lotsocerare till Rilax gĂ„rd för att anhĂ„lla om tillstĂ„nd att lördagen den 14 september ordna jakt pĂ„ Storön, som lĂ„g pĂ„ gĂ„rdens marker. Samtidigt bad man om att en av gĂ„rdens skogvaktare skulle stĂ€llas till jaktsĂ€llskapets förfogande. PĂ„ Rilax – som vid den hĂ€r tiden Ă€gdes av J.F. Amino – biföll man “beredvilligt” anhĂ„llan, men pĂ„ grund av dĂ„ligt vĂ€der kunde jakten förverkligas först pĂ„ söndagen. Det kejserliga sĂ€llskapet jagade frĂ„n tidig morgon till eftermiddagen; först pĂ„ Storön och sedan pĂ„ fastlandet. Enligt tidningsrapporter ordnades jakt era gĂ„nger ocksĂ„ under resten av vistelsen. 20 SĂ„ mycket mer Ă€n detta avslöjar tidningarna inte om den kejserliga familjens förehavanden under de dagar de befann sig i trakten. Sannolikt lockade nyheten om att de stannat kvar pĂ„ olycksplatsen nykna till platsen, men för utomstĂ„ende var det omöjligt att komma i nĂ€rheten av familjen. De rigida sĂ€kerhetsĂ„tgĂ€rder som omgav sviten signalerade enligt Nya Pressen klart och tydligt att ”Deras MajestĂ€ter önskade vara ostörda” och ”icke vilja blifva besvĂ€rade af Ă„skĂ„dare”. Redan samma kvĂ€ll som olyckan Ă€gt rum hade era segelbĂ„tar försökt nĂ€rma sig eskadern, men blivit bryskt tillbakavisade av bevakningsfartyg sĂ„g till att obehöriga höll sig pĂ„ tiotals meters avstĂ„nd. Även de kringliggande holmarna var bevakade och det var strĂ€ngt förbjudet att stiga iland pĂ„ dem. I nĂ„gra fall dĂ€r lokal befolkning Ă€ndĂ„ lyckats ta sig till strĂ€nder eller holmar – i hopp om att fĂ„ en skymt av den kejserliga glansen – rapporterades att befĂ€let pĂ„ bevakningsbĂ„tarna beordrade dem att omedelbart avlĂ€gsna sig. Att inget lĂ€mnades Ă„t slumpen ck en man och kvinna frĂ„n Rilax som en kvĂ€ll var pĂ„ vĂ€g hem till Rilax frĂ„n den lantbruksutstĂ€llning som pĂ„gick i EkenĂ€s nĂ€r

19. Vestra Nyland 27.9.1907.

20. Nya Pressen 14.9.1907; 15.9.1907; 16.9.1907. Jakt ordnades enligt pressen Àven mÄndagen 16.9 dÄ bytet blev fyra harar, fyra tjÀdrar, en orre och en hjÀrpe (Hangö 17.9.1907).

DÀrtill rapporteras att jakt Àgt rum onsdagen 18.9 (Kotka Nyheter 21.9.1907), samt lördagen

21.9 och söndagen den 22.9 dÄ skottlossning hördes pÄ Harön (Vestra Nyland 24.9.1907).

olyckan skedde erfara. De kom för nĂ€ra eskadern och hamnade i strĂ„lkastarljuset av en bevakningsbĂ„t som befallde dem att stanna. DĂ„ paret inte kunde redogöra för sina avsikter för den rysktalande besĂ€ttningen blev de förda till nĂ€rmaste strand, dĂ€r sĂ€rskilt kvinnans paraply ”underkastades noggrann besiktning sĂ„vĂ€l utan som innan”. Enligt tidningsrapporten misstĂ€nktes paraplyet sannolikt för att vara ett vapen. NĂ€r inget oegentligt uppdagades tillĂ€ts paret fortsĂ€tta fĂ€rden, dock i strĂ„lkastarljus och eskorterade Ă€nda hem av ett bevakningsfartyg med ett tjugotal soldater ombord.21

AnsvarsfrÄgan och politiskt efterspel

Standarts grundstötning intrÀade i en högst kĂ€nslig politisk situation. VĂ„rvintern 1907 hade en revolutionĂ€r organisation som hade som mĂ„l att mörda Nikolaj IIavslöjats i marinbasen i Kronstadt. I S:t Petersburg hade man funnit ett antal revolutionĂ€ra agitatoriska brev skrivna pĂ„ den kejserliga lustjaktens ociella papper, vilket gav anledning att misstĂ€nka att det fanns förrĂ€dare ombord pĂ„ Standart. Detta var sĂ€rskilt beklĂ€mmande med tanke pĂ„ att de kejserliga jakterna hörde till de fĂ„ platser dĂ€r Nikolaj II kĂ€nde att han och familjen var i sĂ€kerhet. Som en följd av avslöjandet hade jakterna Standart, Poljarnaja Zvezda och Tsarevna efter islossningen sĂ€nts till Kotka – bort frĂ„n det revolutionĂ€ra Kronstadt – och en del av besĂ€ttningen hade bytts ut. I juli avslöjades ytterligare en sammansvĂ€rjning; det uppdagades att anarkister hade tillverkat bomber i Kuokkala (ry. Repino) pĂ„ Karelska nĂ€set, vilket ck den nlandsentliga tidningen Rossija att peka ut Finland som ett nĂ€ste för planering av terrordĂ„d.22

21. Nya Pressen 13.9.1907; 14.9.1907; 15.9.1907. Om lantbruksutstÀllningen i EkenÀs, se Vestra Nyland 13.9.1907.

22. Tuomi-Nikula 2002, s. 171; Jorma & PĂ€ivi Tuomi-Nikula, Nikolai II. Suomen suuriruhtinanas (JyvĂ€skylĂ€ 2010), s. 157–158.

14
15
Tidningsurklipp ur Hangö 12.9.1907.

Mot bakgrund av det allmĂ€nna sĂ€kerhetslĂ€get Ă€r det föga överraskande att Standarts grundstötning satte rykten i rörelse. Bland societeten i S:t Petersburg cirkulerade rykten om att olyckan hade orsakats av ett terrordĂ„d; enligt ett av dessa hade revolutionĂ€ra lyckats detonera en bomb i Standarts för, enligt ett annat hade fartyget kört pĂ„ en mina.23 Oavsett vad som lĂ„g bakom olyckan var det ur kejsarens synvinkel av största vikt att nĂ„gon skulle stĂ€llas till svars. I oentligheten var den stora frĂ„gan huruvida skulden skulle lĂ€ggas pĂ„ fartygets befĂ€l eller pĂ„ lotsen, den 70-Ă„riga lotsuppsyningsmannen Johan B. Blomqvist som stĂ„tt pĂ„ kommandobryggan nĂ€r olyckan skedde och sades ha fĂ€llt ”tĂ„rar av grĂ€melse” nĂ€r grundstötningen var ett faktum.24 Den ryska tidningen Birshevaja Vedomosti citerade nĂ„gra dagar efter grundstötningen en rysk amiral som menade att lotsen var den huvudskyldiga, dock endast om man kunde leda i bevis att han lotsat fartyget utan att kĂ€nna till farvattnen. Om det dĂ€remot visade sig att Standarts kommendör inte följt lotsens anvisningar, var skulden befĂ€lets. PĂ„ ett principiellt plan lade amiralen dock den största skuldbördan pĂ„ det ryska marinministeriet, som pĂ„ de nĂ€stan hundra Ă„r Finland varit en del av Ryssland inte lyckats fĂ„ till stĂ„nd tillförlitliga sjökort – med följden att Standarts â€Ă¶de nu anförtros Ă„t en nsk kustbo”.25 Den nlĂ€ndska pressen lade skulden pĂ„ det ryska befĂ€let som man pĂ„stod hade tagit beslutet att styra in det alltför djupgĂ„ende fartyget i den ”ytterst farliga” farleden, medan den försvarade Blomqvist som beskrevs som en erfaren och skicklig lots som var vĂ€l bekant med farvattnen kring Hangö.26 Att Nikolaj inte anklagade Blomqvist för olyckan blev snart

uppenbart; han ck fortsatt förtroende och fungerade som lots ocksĂ„ ombord pĂ„ Alexandria dit den kejserliga sviten yttade.27

I den rĂ€ttegĂ„ng som inleddes i S:t Petersburg i slutet av november stod nska lotsverkets chef, lotsdirektör Nikolaj Sjöman, som anklagad i egenskap av representant för nska lotsvĂ€sendet. Blomqvist var inkallad som vittne.28 I domen som gavs i början av december befriades dock nska lotsvĂ€sendet, medan fartygets befĂ€l dömdes. Standarts kapten, I.I. Tjagin avskedades och konteramiral K.D. Nilov ck en reprimand. Efter ett ingripande av Nikolaj II upphĂ€vdes dock domarna – kejsarens goda vĂ€n Tjagin var efter en tid tillbaka som kapten för Standart, medan Nilov ck en befordran. En okĂ€nd löjtnant vid namn Saltenov ck i stĂ€llet för sina förmĂ€n sitta sju dagar i arrest. Det hĂ„rdaste straet ck slutligen konteramiral E.N. Stsenovits, som pĂ„ tjĂ€nstens vĂ€gar fungerat som Ă„klagare i fallet och avskedades.29

I Finland var man frĂ„n början medveten om att den rysknationella opinionen sannolikt skulle utnyttja olyckan för att driva en frĂ„ga som sedan Ă„rtionden tillbaka hade anstrĂ€ngt de nsk-ryska relationerna.30 Nya Pressen rapporterade redan nĂ„gra dagar efter grundstötningen att den nlandsentliga tidningen Novoje Vremja i hĂ€ndelsen hade hittat en ”för bladet kĂ€rkommen anledning, att angripa nska lotsverket”. Rysknationella kretsar hade sedan 1870-talet uppfattat det faktum att det nska lotsverket var helt oavhĂ€ngigt av Rysslands marinministerium som ett allvarligt missförhĂ„llande i ljuset av de ”separatistiska” tendenser som man anklagade nlĂ€ndarna för. Att ryska krigsfartyg i den militĂ€rstrategiskt viktiga men svĂ„rnavigerbara nlĂ€ndska skĂ€rgĂ„rden var helt beroende av det nska lotsverket hade lett till att det stĂ€llts krav pĂ„ att Ryssland mĂ„ste göra sig till den nlĂ€ndska skĂ€rgĂ„rdens ”verkliga husbonde och icke stĂ„ i fullstĂ€ndigt hjĂ€lplöst beroende af de nska lotsarna”. DĂ€r tidigare försök att knyta det nska lotsvĂ€sendet till det ryska marinministeriet hade misslyckats, erbjöd nu Standarts grundstötning – ”som hotat med de allra sorgligaste följder” – en ny möjlighet att uppnĂ„ mĂ„let.31

27. Nya Pressen 13.9.1907.

23. Tuomi-Nikula 2002, s. 174.

24. Nya Pressen 13.9.1907. Det ryktades Àven om att Blomqvist sjÀlv sagt att han alltid framfört reservationer nÀr fartyg ville gÄ in i den krokiga och svÄrnavigerbara farleden till Bromarf.

25. Referat av Birshevaja Vedomostis artikel i Nya Pressen 14.9.1907.

26. Som bevis anförde man bland annat att Finska Ă„ngfartygsaktiebolaget inte tillĂ€t sina större pĂ„ utlandet gĂ„ende Ă„ngare att trakera farleden, trots att dessa var hĂ€lften mindre Ă€n Standart. Nya Pressen 12.9.1907. Alexander IIIhade fĂ€rdats i farleden med jakten Tsarevna, som var betydligt mindre Ă€n Standart. Hufvudstadsbladet 12.9.1907.

28. Se t.ex. Nya Pressen 27.11.1907. NÀr olyckan skedde befann sig Sjöman i egenskap av lotsdirektör ombord pÄ lotsÄngaren ElÀköön. Hufvudstadsbladet 12.9.1907.

29. Att rÀttegÄngen var avslutad rapporteras t.ex. i Hangö 3.12.1907. Om följderna, se Tuomi-Nikula 2002, s. 172, 175.

30. Om den rysk-nska koniktens bakgrund, se t.ex. Juhani Mylly, Kansallinenprojekti. Historiankirjoitus ja politiikka autonomisessa Suomessa (Åbo 2002), s. 200–206. De ryska reaktionerna pĂ„ olyckan och den ryska pressens rapportering refereras i de nlĂ€ndska tidningarna. Se t.ex. Hufvudstadsbladet 15.9.1907.

31. Nya Pressen 16.9.1907.

16
17
FörsĂ€rkings Tidskrift 1907 (11–12), s. 144.

Även om Standart-olyckan inte direkt ledde till att det nska lotsverket blev understĂ€llt det ryska marinministeriet, levde minnet av incidenten kvar i sĂ„vĂ€l nsknationella som rysknationella kretsar. NĂ€r man Ă„r 1909 uppmĂ€rksammade hundraĂ„rsminnet av Finlands inkorporering i det ryska riket, förklarade en skribent i Hufvudstadsbladet att nlĂ€ndarna kĂ€nde sig föga motiverade att delta i randet jĂ€msides med ryska nationalister som inte ens hade dragit sig för att ”göra vĂ„rt folk misstĂ€nkt för försök till kejsarmord”.32 NĂ€r det nska lotsverket sedan Ă„r 1912 slutligen understĂ€lldes det ryska marinministeriet, ansĂ„gs Standart-skandalen de facto ha varit en bidragande orsak till att sĂ„ skedde.33 Standarts grundstötning kan sĂ„ledes betraktas som en i mĂ€ngden av mindre och större incidenter som under det nska storfurstendömets tvĂ„ sista Ă„rtionden bidrog till att stĂ€rka konikten mellan nsk- och rysknationella intressen inom imperiet.

forskare och timlĂ€rare vid Åbo Akademi. I sin forskning har hon intresserat sig för sprĂ„klig och nationell identikation och för etniska minoriteter under det nska storfurstendömets tid 1809–1917, samt för hur historia skapats och brukats i relationerna mellan Finland och Ryssland.

32. Hufvudstadsbladet 18.9.1909, s. 6. T.ex. den nlandsentliga tidningen Russkoje Znamja menade att nlĂ€ndarna hade lĂ„tit bli att mĂ€rka ut grundet pĂ„ sjökartan med syfte att fĂ„ ryska krigsfartyg att gĂ„ pĂ„ grund, vilket skulle kunna starta ett krig som gav nlĂ€ndarna en chans att ”höja upprorets fana”. Referat i Nya Pressen 20.9.1907.

33. Iisakki Laati, Lots- och fyrvĂ€sendets i Finland historia 1808–1946 (Helsingfors 1949), s. 193.

Viveca F. Ramstedt

G.J. Ramstedt – nationsbyggaren med rötter i VĂ€stnyland

Den 25 maj 2015 avtÀcktes i EkenÀs ett minnesmÀrke över Gustaf John Ramstedt vid Norra Strandgatan1. Vid avtÀckningsceremonin sparade Japans och Sydkoreas ambassadörer inte pÄ berömmet nÀr det beskrev Ramstedts betydelse i deras hemlÀnder. Jag tar mig friheten att citera den svenska texten pÄ minnesmÀrket:

Gustaf John Ramstedt Ă€r en av den nlĂ€ndska vetenskapens mest lysande stjĂ€rnor. FrĂ„n fattiga förhĂ„llanden steg han till den vetenskapliga forskningens höjder. Internationellt sett hör han till de mest berömda i den nlĂ€ndska vetenskapens historia. Efter studier i klassiska, orientaliska och nsk-ugriska sprĂ„k vid Helsingfors universitet genomförde han ett ertal expeditioner (1898–1912) till Mongoliet, Östra Turkstan, Södra Ryssland, Kaukasien och grĂ€nsen till Afghanistan. År 1917 utnĂ€mndes han till e.o. professor vid Helsingfors universitet, en tjĂ€nst som han innehade till 1941. Bland hans verk kan nĂ€mnas en grammatik över det koreanska sprĂ„ket och en ordbok över det kalmuckiska sprĂ„ket. Ramstedt anses vara grundaren av den moderna vetenskapliga altaistiken, ett forskningsomrĂ„de som koncenterar sig pĂ„ de centralasiatiska folken, sprĂ„ken och kulturerna. SprĂ„kligt omfattar altaistiken framför allt de turkiska och mongoliska grupperna samt mandschuriskan, koreanskan och japanskan. Åren 1919–1929 var han det sjĂ€lvstĂ€ndiga Finlands första chargĂ© d’aaires i FjĂ€rran Östern med Tokyo som stationeringsort.

Perspektivet jag hĂ€r valt Ă€r att inte presentera G.J. Ramstedt som vetenskapsman, upptĂ€cktsresande eller diplomat utan att försöka teckna ett personportrĂ€tt med avstamp i hans barndomslandskap och i honom som folkbildare, nationsbyggare och levnadskonstnĂ€r. Det Ă€r fĂ„ som kĂ€nner till att G.J. Ramstedt hade en förankring i VĂ€stnyland, i dagens Raseborg. Han föddes i EkenĂ€s, tillbringade en stor del av sin ungdoms- och studietid i EkenĂ€s skĂ€rgĂ„rd och sina sista levnadsĂ„r pĂ„ Kila gĂ„rd i Öby.

18
19
1. Texten Ă€r en nĂ„got omarbetad version av mitt föredrag, G.J. Ramstedt – ett personportrĂ€tt tecknat i tid och rum, framfört vid seminariet den 22.5.2015 i EkenĂ€s med anledning av att minnesmĂ€rket avtĂ€cktes.

Jag har varsamt grĂ€vt igenom slĂ€ktens arkiv, dagböcker, brev, fotoalbum men ocksĂ„ biograer, historiker och artiklar. Mycket har försvunnit i okĂ€nda landskap men jag har hittat en hel del och mera kan Ă€nnu grĂ€vas fram för att sammanfogas till en berĂ€ttelse som utspelades för över 100 Ă„r sedan i min farbrors och fars dysfunktionella familj. Jag börjar min berĂ€ttelse med VĂ€stnyland som kulturell förankringsplats dĂ€r slĂ€kten funnits och fortfarande nns och dit mĂ„nga Ă„tervĂ€nt.

Gustaf Adolf hade mist sin far, klensmeden Adolf Ramstedt, i tyfus nĂ€r han var 15 Ă„r gammal men hans mor, Johns farmor, bonddottern Gustava Maria Selenius, med rötter i Djeknekulla och kyrkbacka hemman i Pojo, levde pĂ„ kyrkbacken i Pojo Ă€nda till 1888 och dog 83 Ă„r gammal. Hon lĂ€r ska ha haft ett stort inytande över sina barn och Ă€ven barnbarnet John.

Ramstedtarna hade varit n- eller klensmeder i rakt nedstigande led i över 200 Ă„r med djupa rötter i den vĂ€stmanlĂ€ndska bruksmiljön. Det var Johns farfars far, klensmeden Anders Andersson Ramstedt, som efter lilla ofreden pĂ„ 1740-talet slog sig ner i Fagervik. Han dog dĂ€r i en Ă„lder av 80 Ă„r. Före det hann han skaa sig 16 barn med tvĂ„ fruar. Den första frun var Elisabeth Walentin, dotter till mĂ€stersmeden i RamnĂ€s bruk i Fellingsbo i Sverige. Hans andra hustru var Sara Hasselgren frĂ„n Pojo.FrĂ„n denna barnrika familj spred sig ramstedtar över bruken i hela Nyland. Johns far, Gustaf Adolf, var första generationen som inte förde klensmedsyrket vidare. Men Ă€ven han hade gĂ„tt i smedslĂ€ra vid Fiskars bruk.

Rötterna

DÄ Gustaf John föddes den 22 oktober 1873 var förÀldrarna Gustaf Adolf Ramstedt (f. 1846 i Pojo) och Edla Matilda Holmberg (f. 1850 i Pojo) samt deras tvÄÄriga dotter Augusta (f. 1871) inhysta hos skomakare Gustaf Adolf Holmberg vid Slottsberget i EkenÀs. Skomakaren Holmberg var kusin till Edla Matilda. I Pojo församlings dopbok för Är 1873 stÄr han och hustrun Gustava Ulrika

Fagerström upptagna som Johns faddrar. Dopet förrÀttades av kapellan Odert

Reuter, en person som nĂ„gra Ă„rtionden senare skulle korsa Johns vĂ€g. Året 1873 arbetade Johns far, Gustaf Adolf, med att konstruera jĂ€rnvĂ€gsbron över Pojoviken. NĂ€r arbetet med Hangöbanan tog slut ck han jobb vid jĂ€rnvĂ€gsverkstaden i Hangö och familjen yttade med honom frĂ„n EkenĂ€s till Hangö. Sedan blev det Dalsbruk och NĂ„dendal och till sist bosatte sig familjen i Raunistula utanför Åbo dĂ„ det var dags för John att börja i Lancasterskolan. Familjen var emellertid skriven i Pojo församling Ă€nda till 1881 innan de som Raunistulabor fördes över till S:ta Maria församling.

Vid sekelskiftet dĂ„ de traditionella hantverksyrkena förĂ€ndrades drabbades Ă€ven nsmidet. Att sköta Ă„ngmaskiner blev ett nytt yrke i de mekaniska verkstĂ€derna i det autonoma storfurstendömet. Gustaf Adolf prövade pĂ„ mĂ„nga yrken: torpare, sjöman, symaskinsförsĂ€ljare, frikyrklig predikant och aÀrsman innan han började med Ă„ngmaskiner och blev maskinist pĂ„ fartyg med destination Amerika. Och pĂ„ den vĂ€gen blev han. Det han hade glömt var att meddela familjen att han för att nansiera resan hade intecknat hemmet pĂ„ KonsavĂ€gen 10 i Raunistula. Det betydde stora ekonomiska problem för Edla Matilda. Tillsammans med andra blev hon hyresgĂ€st i sitt eget hem och för resten av livet i stort sett beroende av Johns och de övriga barnens hjĂ€lp och stöd.

Edla Matildas far var landbonden Reinhold Holmberg (f. 1818) frĂ„n Starrböle i Pojo. I Pojo sockens historia del III omnĂ€mns Reinhold Holmberg som den som 1865 drĂ€pte Ă„tta vargungar. DĂ€r nns Ă€ven en anteckning om sonen, skolmĂ€staren Anders Johan Holmberg (f. 1860) som organisatör av lĂ€sförhör och övervakare av sedligt liv. Reinhold och Josena Wilhelmina Dönsberg (f. 1821 i Pojo) hade era barn som bodde i EkenĂ€s skĂ€rgĂ„rd. HĂ€r kan förutom Anders Johan dottern Gustava Lovisa (f. 1855) nĂ€mnas. Hon hade gift sig med August Emil Sifverberg (f. 1857) frĂ„n Furuholmen pĂ„ Kopparö. Vid 1870-talets slut hade Silfverberg blivit hemmansĂ€gare av Kopparö gĂ„rd, en gĂ„rd med anor frĂ„n tidigt 1700-tal.

I biograer och hĂ„gkomster har författarna i förbigĂ„ende tecknat Edla Matilda som klarsynt, viljestark och klok. Hennes ambition att ensam utan ekonomiska möjligheter uppfostra och skola barnen Ă€r beundransvĂ€rd. Fyra av sönerna började som frielever i herrskapsskolan Åbo klassiska lyceum, den gamla katedral-

20
21
G.J. Ramstedt. Foto: Privat samling

skolan. Av dem ck John som var Ă€ldsta sonen och min far Armas Zacheus (f. 1894) som var yngsta, avgĂ„ngsbetyg frĂ„n sista klassen och skrev in sig som studerande vid Kejserliga Alexanders Universitet i Helsingfors. Min farmors dröm var att pojkarna skulle bli prĂ€ster. Den uppfylldes inte. John var visst den enda som pĂ„ allvar övervĂ€gde detta. Av de fĂ„ brev jag funnit som berör syskonrelationerna och förhĂ„llandet till modern kan man utlĂ€sa att John var den centrala gestalten.

Barndomen som en ”ond skepnad”

I sina tidiga minnesanteckningar reekterar John över vilken inverkan inte barabarndomsmiljön utan framför allt förĂ€ldrarna haft för hans personliga utveckling. I ett utkast till en eventuell pĂ„börjad biogra har han formulerat sin klasstillhörighet och torftiga barndom som en ond skepnad som följde honom genom hela livet. ”Jonkinlaisena pahana hahmona se on seurannut minua lĂ€pi koko elĂ€mĂ€ni, sillĂ€ jo varhain huomasin, ettĂ€ muilla oli tavallisesti parempi koti ja sydĂ€mellisemmĂ€t vĂ€lit vanhempien kesken ja vanhempien suhteen.”* De val han gjorde senare i livet blir mera begripliga mot denna bakgrund. Gustaf Adolfs tillkortakommande nĂ€r det gĂ€llde att försörja sin stora familj kan förklaras med den ekonomiska nedgĂ„ngen och den politiska oron i landet. Men bara delvis. Han harbeskrivits som praktiskt lagd, kreativ men i hans personlighet fanns drag som nyckfullhet och hĂ„llningslöshet blandat med hĂ€ftigt temperament och alkoholproblem. Han Ă„tervĂ€nde 1922 till sina hemtrakter sjuk och fattig efter 20 Ă„r i Amerika och dog fyra Ă„r senare pĂ„ kyrkbacken i Pojo. Min farfar och farmor försonades aldrig. Hon dog 1929 och ligger begravd i Åbo, han pĂ„ kyrkogĂ„rden i Pojo.

Den andliga stimulans och uppmuntran som förĂ€ldrarna inte kunde ge John kompenserades frĂ€mst av hans mors slĂ€ktingar, silverbergarna och holmbergarna pĂ„ Kopparö och SkĂ„ldö. Åren mellan studenten 1892 och losoe kandidatexamen 1895 blev viktiga för John som tillbringade lĂ„nga tider pĂ„ Kopparö gĂ„rd. ”Morbror” August Emil Silfverberg var engagerad i skolfrĂ„gor och tillsammans med bl.a. Odert Reuter, E.A. Biström och Vidar Lindqvist arbetade de mĂ„lmedvetet för att den första folkskolan i EkenĂ€s landskommun skulle placeras pĂ„ SkĂ„ldö. Skolan kunde öppnas den 1 september 1884inhyrd i SkĂ„ldö VestergĂ„rd. Invigningstalet hölls av Odert Reuter, samma pastor som döpt John elva Ă„r tidigare. A.E. Silfverberg var Ă€ven grundande medlem av EkenĂ€s skĂ€rgĂ„rds ungdomsförening och medlem av föreningens första styrelse. Det Ă€r hĂ€r bland lĂ€rare och folkbildare John nner en fristad dĂ€r han kan tĂ€nka, lĂ€sa och skriva ifred för stojiga smĂ„syskon och kanske framför allt för fa-

dern. HÀr fÄr han det stöd och den uppmuntran han behöver för att orka med de krÀvande studiernaunder sin tid vid universitetet. Han skriver i sin dagbok hur han hjÀlper sonen i huset, Anton Silfverberg, med lÀxlÀsning men ocksÄ hur han simmar i Sandviken och skriver dikter pÄ Kvarnberget pÄ Kopparö. HÀr ett citat ur hans notationsbok frÄn 1894:

Hade den 29 december ankommit i sĂ€llskap med V(?). Holmberg till Kopparö. Kl. 4 föredrag pĂ„ SkĂ„ldö med 200 Ă„hörare. ÅterfĂ€rd frĂ„n Kopparö till Fiskars med morbror Anders som skjutsare.

3.1 frÄn Fiskars till Gammelby. LÀste psykologi: Ajatus, ymmÀrrys ja jÀrki.

4.1 Morbror Anders frÄn Kopparö för mig till Karis med kappsÀcken. Ett brev hem. Ankommer om aftonen till Kopparö. LÀste med Anton Silfverberg.LÀser sanskrit.

7.1 Till EkenÀs frÄn Kopparö, kyrkofÀrd.

9.1 Reste pÄ aftonen med skridskor till EkenÀs frÄn Kopparö.

13.1 hade roligt pÄ Kopparö till kvart i 11.

14.1 AvfÀrd frÄn Kopparö till Finnby. Föredrag och middag hos kapten Forsström.

De föredrag han hĂ„ller handlar om nykterhet och ur Johns anteckningar framgĂ„r att Ă„hörarna varierar frĂ„n ett hundratal till ett tiotal. Redan pĂ„ femte klassen i lyceet anslöt han sig till den svenska nykterhetsföreningen Hoppet, men pĂ„ grund av meningsskiljaktigheter gick han över till den nsksprĂ„kiga lokalföreningen Toivo II. Han skriver ett fyrtiotal gripande dikter om nykterhet och gör

DĂ€r Kopparö gĂ„rd en gĂ„ng lĂ„g nns numera ett campingomrĂ„de. PĂ„ bilden den gamla gĂ„rden, varav sĂ„ gott som ingenting Ă€r bevarat i dagens lĂ€ge. Foto: Privat

22
23

sig redan dÄ kÀnd som en god talare och produktiv lyriker. InnehÄllet Àr rakt pÄ sak och det Àr ingen tvekan om att han haft sin far som förebild.

Hans engagemang i nykterhetsrörelsen som började under skol- och studietiden i EkenÀs skÀrgÄrd följer honom livet ut. Det blir Àven en viktig inkomstkÀlla senare i livet. Under tre Är var han agitator, kolportör och sekreterare för Raittiuden YstÀvÀt. DÄ var han redan docent vid universitet och lÀrare vid Lahden Yhteiskoulu. Som kuriosa kan nÀmnas att i en encyklopedi omnykterhet och alkoholfrÄgor frÄn Är 1971 Àr G.J. Ramstedt ett sökord.

De vĂ€rderingar han ck av holmbergarna och silfverbergarna och andra skĂ€rgĂ„rdsbor följde honom genom livet. De var förebilder för John och han övervĂ€gde allvarligt att bli lĂ€rare. Under hela studietiden gav han privatlektioner Ă„t barn i Helsingfors- och Åbofamiljer. Under Ă„ren 1895–97 verkade han som lektor i svenska och engelska i Turun suomalainen lyseo. NĂ€r John ck ett lĂ€rarjobb vid Lahden Yhteiskoulu i sprĂ„k ochgeogra yttade familjen till Lahtis. Han hade gift sig 1897 med Ida Josefsson (f. 1876 i Nagu) fosterdotter till hovrĂ€ttsasessor August Rosendahl i Åbo. Deras första barn Sedkil Aliisa föddes samma Ă„r. John var ordinarie lĂ€rare mellan Ă„ren 1905–1917 vid ovannĂ€mnda skola men tjĂ€nstledigheterna var mĂ„nga och lĂ„nga pĂ„ grund av alla forskningsresor och vetenskapliga uppdrag. Hans forskarbana avbröts med andra ord era gĂ„nger av lĂ€rar- och upplysningsarbete och kantades av stĂ€ndiga problem med att fĂ„ ekonomin att gĂ„ ihop för den vĂ€xande familjen.

Folkbildarenoch nationsbyggaren

Uttrycket ” Ă€idinkieli voittaa isĂ€nmaan” har myntats av professor PĂ€ivi SetĂ€lĂ€. Men i Johns fall kan man sĂ€ga ”isĂ€nmaa voittaa Ă€idinkielen”**. Han insĂ„g rĂ€tt tidigt vilka legitimitetsproblem som skulle uppstĂ„ ifall ett sjĂ€lvstĂ€ndigt Finland styrdes enbart av en liten svensksprĂ„kig elit. I topeliansk anda ville han bygga nationen underifrĂ„n genom att upplysa och bilda folket i syfte att skapa en nation och nationell samhörighet. För John var motivet fosterlĂ€ndskhet, patriotism och man kan se vissa nationalromantiska drag hos honom som att skriva förordet till den japanska översĂ€ttningen av Kalevala. Men bakom hans engagemang för det nska sprĂ„ket fanns personliga upplevelser frĂ„ntiden i Åbo. Jag plockar ett citat ur Harry HalĂ©ns omfattande biogra Biliktu Bakshi, den kunniga lĂ€raren: ”Jag kĂ€nde solidaritet med de nsksprĂ„kiga eftersom de var lika föraktade och fattiga som jag sjĂ€lv”. Texten Ă€r skriven Ă„r 1916 pĂ„ fornturkiska. Bristen pĂ„ gemenskap och samhörighet med de svenska borgarna i Åbo gjorde att John tog avstĂ„nd frĂ„n den svenska nationella rörelsen som ledde till att Svenska folkpartiet grundades. Han sökte sig till nsksprĂ„kiga intellektuella och

under hans framgĂ„ngsrika universitetskarriĂ€r kan han nĂ€rmast betecknas som förkĂ€mpe inte bara för nskt nationellt uppvaknade utan Ă€ven mer generellt för minoriteters rĂ€tt till sprĂ„k och sjĂ€lvstyre.

John hade redan under tiden som lĂ€rare i Lahtis tagit del av kommunalpolitiken och Ă„ren 1912–14 satt han i stadens fullmĂ€ktige. Han stödde det ungnska partiet och medverkade till att nya lokalavdelningar grundades i Lahtistrakten. Staden anlitade honom itigt som sakkunnig i bildnings- och skolĂ€renden. Som förtroendevald i stadsfullmĂ€ktige Ă€gnade han sig Ă€ven hĂ€r Ă„t nykterhets- och utskĂ€nkningsfrĂ„gor. En politik som inte till alla delar tillfredsstĂ€llde handelsmĂ€nnen och aÀrsidkarna i staden.

Johns engagemang för nsk-ugriska sprĂ„k, vid sidan om de altaiska, och hans medlemskap i det Finsk-ugriska sĂ€llskapet (SUS) skulle jag beteckna som pragmatiskt. Medverkan i sĂ€llskapet styrdes frĂ€mst av en strĂ€van att fĂ„ resurser för att fortsĂ€tta med forskningsverksamheten samt av relationen till hans mentor, professor Otto Donner, sĂ€llskapets grundare. Som nĂ„gon ivrig föresprĂ„kare av den fennomanska ideologin, som företrĂ€ddes av era i sĂ€llskapet, kan jag inte se honom. Han representerade dem som motsatte sig att sĂ€llskapet skulle ha en bredare samhĂ€llspolitisk agenda Ă€n den rent sprĂ„kvetenskapliga. Paradoxalt nog kom den japanska delegationen att pĂ„verka lösningen av ÅlandsfrĂ„gan till Finlands fördel nĂ€r generalförsamlingen i Nationernas förbund (NF) behandlade Ă€rendet den 24 juni 1921. Enligt Johns berĂ€ttelse hjĂ€lpte han japanerna genom att i all hast sammanstĂ€lla en promemoria som kopierades och delades ut till alla i delegationen. I den motiverade han varför Åland geopolitiskt var en naturlig del av Finland och inte av Sverige. Den japanska delegationen var m.a.o. till allmĂ€n förvĂ„ning vĂ€l förberedd nĂ€r frĂ„gan kom upp till behandling i generalförsamlingen. Hade Åland tillfallit Sverige Ă€r det sannolikt att utgĂ„ngen av sprĂ„kfrĂ„gan i vĂ„rt land hade varit en annan. Var Johns motiv för lobbandet i ÅlandsfrĂ„gan att sĂ„lunda försĂ€kra sig om att svenskan fortsĂ€ttningsvis skulle vara ett av Finlands tvĂ„ ociella sprĂ„k? Det kan vi inte veta, men hans brinnande intresse och Ă„terkommande engagemang för minoritetssprĂ„k och -kulturer gĂ„r inte att ta miste pĂ„.

Johns sociala kompetens gjorde honom till en skarpsynt iakttagare men det politiska spelet behĂ€rskade han inte och det uppdrag som Utrikesministeriet ville att han skulle utföra som militĂ€rstrategisk rapportör i Japan kĂ€nde han inte för. Han förblev en humanist i sjĂ€l och hjĂ€rta. Men som renĂ€ssanspolitikern och -författaren Machiavelli fyndigt formulerat kan deti politiska sammanhang gĂ€lla att ”Det bĂ€sta Ă€r det godas ende”.

Att sÄ Àr fallet kommer tydligt fram i Finsk-ugriska sÀllskapets, Prometheusklubbens och i Finland-Sovjetunionensamfundets verksamhet dÀr John var aktiv

24
25

medlem. Man ville sĂ„ gĂ€rna stöda de förtryckta folken som tillhörde de etniska och sprĂ„kliga minoriteterna i Sovjetunionen och jobba för deras rĂ€tt till sjĂ€lvbestĂ€mmande. Men föreningarnas engagemang för utsatta broderfolk var inte alltidsĂ„ vĂ€l genomtĂ€nkt. Föredrag pĂ„ Prometheus-klubben om kalmuckernas Ă€rorika historia eller skildringar om terror och svĂ€lt i Ingermanland och Östkarelen gick inte riktigt ihop med strĂ€van att skapa kontakter och planera samarbete med forskare frĂ„n Sovjetunionen.

I Finsk-ugriska sĂ€llskapet och Prometheus-klubbenfanns det de som hade politiska kopplingar till Akateeminen Karjala-Seura (AKS) och tankar om ett Stor-Finland. Men Johns motiv att delta i verksamheten föreföll inte vara maktpolitiska utan motivet var att forskarna skulle kunna fortsĂ€tta den akademiska forskningen i Sovjet. DĂ„ han pĂ„ Finsk-ugriska sĂ€llskapets Ă„rskongress 1935 valdes till första viceordförande betonade han att sĂ€llskapets verksamhet inte behöver omfatta annat Ă€n forskning i nsk-ugriska och altaiska sprĂ„k och kulturer. Men man kan nog se en viss politisk naivitet hos sprĂ„kforskarna i sĂ€llskapet nĂ€r det gĂ€ller att bjuda in kolleger som representerade minoritetsfolk i Stalins Sovjetunion. Dessa kunde rĂ„ka illa ut, om inte i 1930-talets eller i det efterkrigstida Finland, sĂ„ nĂ€r de Ă„tervĂ€nde hem.

LevnadskonstnÀren

I förordet till den svenska utgĂ„van av Sju resor till Östern skriver sprĂ„kforskaren, professor Björn Colliander att Gustaf John Ramstedt var mer Ă€n en vetenskapsman: ”[...] han var en levnadskonstnĂ€r, stilkonstnĂ€r, poet och diplomat. Hos Ramstedt förenades en hög intelligens förunderligt vĂ€l med en naiv tilltro till mĂ€nniskonaturens inneboende godhet. Den tilltron tycks aldrig ha blivit sviken.”

Naiv tilltro till mÀnniskonaturens inneboende godhet, konstnÀrlig, med sinne för detaljer och teatrala scenerier. Ja, hos John förenas mÄnga intressanta egenskaper. Osökt gÄr mina tankar om levnadskonstnÀr till farfar Gustaf Adolf och den bild jag fÄtt av honom.

John byter skepnad efter plats och mÀnniskor han möter, ibland tvingad av omstÀndigheterna. Men han ger ocksÄ lÀsaren bilden av att han gillar att klÀ ut sig, att spela olika roller. Under sina lÄnga resor österut Àr han ibland jÀrnvÀgstjÀnsteman, ibland lÀkare, rysk bonde eller mongol, för att inte nÀmna diplomat eller professor allt efter vad situationen krÀver. Han beskriver öppenhjÀrtigt hur tseremisser, kirgiser och mongoler förhÄller sig vördnadsfullt till honom. Livfullt Äterger han en episod i Urumtsij dÄ en eskort med 200 tungt bevÀpnade kalmucker pÄ kommando kastar sig raklÄnga ned frÄn hÀstryggen och

slÄr pannorna mot marken för att tillbe Biliktu Bakshi, den kunnige lÀraren.

Det hĂ€r Ă€r fattiglappen frĂ„n Raunistula i Åbo som inte vĂ„gade berĂ€tta för herrskapspojkarna i Åbo klassiska lyceum var han bodde. ”Om jag ocksĂ„ skulle ha berĂ€ttat sĂ„ skulle Ă€ndĂ„ ingen av dem vĂ„gat besöka Raunistula”. Han som uppfattade sig osĂ€ker och utanför i de nlandssvenska borgarkretsarna tar revansch, i Mongoliet, i Ryssland och i det kejserliga Japan.

Han beskriver absurda situationer som drabbar honom i det ryska jĂ€tteimperiet. Han berĂ€ttar om en ogenomtrĂ€nglig hierarki och en maktapparat som mĂ„nga tar sig igenom med hjĂ€lp av mutor och skurkmetoder. Intelligent men slugt klarade han mĂ„nga svĂ„ra och farliga situationer under sina resor genom Ryssland. I dagens universitetskretsar skulle man sĂ€kert uppskatta hans förmĂ„ga att nĂ€tverka och hans sociala kompetens. Aulis J. Joki beskriver i förordet till LĂ€hettilÀÀnĂ€ Nipponissa honom som: ”[...] en sympatisk, hjĂ€rtlig, ansprĂ„kslös, humoristisk och sĂ€llskaplig person”.

PĂ„ det individuella planet var han tjĂ€nstvillig och hjĂ€lpsam gentemot farmor, familjen, vĂ€nner och kolleger. Han skötte deras Ă€renden pĂ„ olika sĂ€tt och framför allt översatte han oentliga handlingar av varierande slag, privata intyg och brev till alla vĂ€rldens sprĂ„k allt efter behov. NĂ€mnas kan att C.G. Mannerheim ck goda rĂ„d och rekommendationer av John inför sin expedition till Mellersta Asien. Men vill man hitta nĂ„gon negativ egenskap hos JohnsĂ„ kan man subjektivt beskriva honom som opraktisk, nĂ„got egocentrisk, och som de esta framgĂ„ngsrika akademiker och inspirerande förelĂ€sare var han narcissis-

26
27
FrÄn minnesutstÀllningen i Ekta Är 2015. Foto: V.F. Ramstedt.

Ett minnesmÀrke över G.J. Ramstedt avtÀcktes vid Norra Strandgatan i EkenÀs den 22 maj 2015 i nÀrvaro av de koreanska och japanska ambassadörerna. Foto: V.F. Ramstedt

tiskt lagd. I breven till hustrun missar han inte att redogöra för alla krĂ€mpor och sjukdomar som drabbar honom. PĂ„sken 1903 beklagar han sig i ett brev till Ida: ”Bor bland smutsiga kalmucker. De Ă€r lata och vĂ„rdslösa. Det Ă€r svĂ„rt att hushĂ„lla nĂ€r man inte Ă€r van. Om du Ă€ndĂ„ skulle ha kommit med”. PĂ„pekas kan att Ida vid den tidpunkten torde ha vĂ€ntat deras î€Ă€rde barn. Hennes uppdrag, vid sidan om barnomsorg, Ă€r att sköta hans affĂ€rer och utföra olika, ibland privata uppdrag och tjĂ€nster som hĂ€nför sig till hans arbete som internationell forskare och handledare för studerande. Dessa uppdrag Ă€r mĂ„nga. Sjukdomar och dödsfall drabbade barnen i familjen. De hade fĂ„tt namn efter stĂ€der i Asien som deras far besökt. Inget av barnen gick i hans fotspĂ„r pĂ„ den vetenskapliga banan men tvĂ„ av dem, nĂ€mligen dottern Elma Tsetsek (f. 1902) som följt honom pĂ„ resan till Japan och sonen Erdem Olavi (f. 1904), valde den diplomatiska banan och kom att jobba pĂ„ nlĂ€ndska beskickningar utomlands.

Ekonomin blev bĂ€ttre under de sista Ă„rtiondena. Familjen vistades lĂ„nga tider pĂ„ Kila gĂ„rd i Öby, ett betydligt ansprĂ„kslösare stĂ€lle Ă€n dagens blomstrande lantgĂ„rd. Kila blev en tillyktsort och fast punkt. HĂ€r Ă€r John hobbyodlare, experimenterar och introducerar med bĂ€ttre och sĂ€mre framgĂ„ng nya vĂ€xter frĂ„n Asien. Han planterar körsbĂ€rstrĂ€d och sĂ€nder oljerika sojabönor till Valio för att vĂ€cka intresset för försöksodling. PĂ„ Kila jobbar Ă€ven tre jakuter som ytt frĂ„n fĂ„nglĂ€ger i Sibirien. I slutet av 1940-talet bor paret Ă„ret om pĂ„ gĂ„rden vilket tĂ€r pĂ„ Johns och Idas krafter. HĂ€r styr Ida med fast hand barn, barnbarn och

Viveca F. Ramstedt: (f.1947)Ă€rpol.lic.och

pensionerad lektor i statskunskap vid Helsingfors Universitet. Jag Ă€r född och bosatt i Helsingfors men numera ocksĂ„ fritidsboende i EkenĂ€s och pĂ„ SkĂ„ldö. Är för nĂ€rvarande fullt sysselsatt med att reda upp min fars efterlĂ€mnade arkiv och med ett bokprojekt som bygger pĂ„ hĂ€ndelser i mina farförĂ€ldrars och farbröders liv frĂ„n slutet av 1800-talet fram till Ă„ren efter kriget.

under kriget Àven inhysta brorsbarn medan John fördjupar sig i koreansk grammatik och etymologi.

I G.J. Ramstedts skepnad har vetenskapsmannen ett bredare uppdrag och ansvar Àn enbart att söka kunskap för kunskapens skull. Han har ett socialt och i viss utstrÀckning ett samhÀllspolitiskt ansvar. Han var en skicklig berÀttare, poet, kÄsör, en stilmÀnniska, folkfostrare och folkbildare. NÄgon politiker i egentlig mening var han inte. Han var en verklig humanist som förenade traditionen Vita Contemplativa med Vita Activa, ett liv i tanke och begrundan med ett liv i utÄtriktad handling och ansvarstagande.

Han slutade sitt framgĂ„ngsrika liv i samma trakt dĂ€r han föddes och tillbringade sina tidiga, men avgörande ungdomsĂ„r; i dagens Raseborg. Han kĂ€nde solidaritet med sin bakgrund, den miljö han kom ifrĂ„n. Kanske hans starka behov att legitimera sig och sin forskning inte bara för nansiĂ€rer och kolleger utan för hela folket ska ses mot denna bakgrund. Han ville leva med och bland mĂ€nniskor och ville alla mĂ€nniskor vĂ€l. Han levde av minnet frĂ„n sinaresor och de mĂ€nniskor han mött. G.J. Ramstedt efterlĂ€mnade bĂ„de historia och historier.Han Ă€r vĂ€rd att minnas och förtjĂ€nt av ett minnesmĂ€rke i EkenĂ€s.

* Som nÄgot slags ond skepnad har den [barndomen] följt mig genom hela livet, för redan tidigt mÀrkte jag att andra för det mesta hade ett bÀttre hem och att förhÄllandet mellan förÀldrarna och till dessa var mer hjÀrtligt. (red. övers.)

** ModersmĂ„let övervinner fosterlandet” respektive ”fosterlandet övervinner modersmĂ„let. (red. övers.)

28
29
*
* *

KĂ€llor:

Borg, Fjalar: EkenĂ€s landskommun 1865–1976, EkenĂ€s tryckeri 1977.

HalĂ©n, Harry: Biliktu Bakshi. e Knowledgeable Teacher. G.J. RamstedtÂŽs Career as a Scholar. FUS. Helsinki 1998.

Pojo sockens historia, del III. (red. Werner E.och Gunvor Nordström). Pojo kommun. Pojo 1966. ss. 277–283.

Ramstedt, G.J.: Sju resor till Östern 1898–1912. Söderströms/Natur & Kultur (era utg.)

Ramstedt, G.J.: LĂ€hettilÀÀnĂ€ Nipponissa. Muistelmia vuosilta 1919–1929. WSOY (era utg.).

Ramstedt, Viveca: SprÄkforskaren och diplomaten G.J. Ramstedts vÀg frÄn EkenÀs till Tokyo. SSKH informerar. Helsingfors universitets tryckeri. Dec. 1998.

Salminen, Timo: Aatteen tiede. Suomalais-Ugrilainen Seura 1883–2008. SKS. Porvoo 2008

Biström, Bruno Alfreds skriverier. Opubl. promemoria Brev, anteckningar, m.m. (osorterad samling) Armas Z. Ramstedts arvingar Nationalbibiliotekets handskriftssamling. Coll. 175. G.J. Ramstedt (brev, dagböcker, Annotations-Almanack 1894, m.m.)

Nationalarkivet. G.J. Ramstedtin kokoelma 602:172

Christofer Holm

VĂ€stnylĂ€ndska ungdomsringen 100 Ă„r 1917–2017

Att vara Ă„rsbarn med republiken Finland och fylla 100 Ă„r 2017

Ă€r ganska fĂ„ förunnat. Under ett sekel hinner era generationer vara med om att bygga upp ett samhĂ€lle och en kultur. Under ett sekel hinner ideal omvandlas och intressen förĂ€ndras. Under en sĂ„dan period har VĂ€stnylĂ€ndska ungdomsringen verkat som takorganisation för den nlandssvenska ungdomsföreningsrörelsen i vĂ€stra Nyland. I 100 Ă„r har VĂ€stnylĂ€ndska ungdomsringen, förkortat VNUR eller bara Ringen i dagligt tal, fungerat som en innovatör för bĂ„de smĂ„tt och stort i vĂ€stnylĂ€ndskt kulturliv. Stegen, hĂ€ndelserna och utvecklingen pĂ„ vĂ€gen har varit bĂ„de hĂ€pnadsvĂ€ckande och banbrytande. Ringen har varit initiativtagare till otaliga evenemang, kurser, tĂ€vlingar, festivaler och bildningsprojekt. En del satsningar har blivit askon, andra stora succĂ©er. I dag Ă€r Ringen frĂ€mst kĂ€nd för den Ă„rliga sommarteatern vid Raseborgs slottsruin samt kulturhuset Tryckeriteatern i Karis, men mycket annat har skett under Ringens 100 levnadsĂ„r. Allt började under det turbulenta 1910-talet i ett land pĂ„ vĂ€g mot sjĂ€lvstĂ€ndighet och en region pĂ„ vĂ€g mot nya satsningar pĂ„ kultur och sammanhĂ„llning.

Vid Ringens grundande 1917 hade det redan gĂ„tt trettio Ă„r sedan den första nlandssvenska ungdomsföreningen inlett sin verksamhet i Österbotten. Det sena 1800-talet var en tid dĂ„ orĂ€kneliga ideella strĂ€vanden resulterade i olika föreningar runtom i landet. Ivern spred sig snabbt. I VĂ€stnyland grundades Snappertuna ungdomsförening (dagens Hembygdens vĂ€nner i Snappertuna) Ă„r 1892 och blev regionens första ungdomsförening. Kort dĂ€refter uppkom föreningar i Pojo och Bromarv (1896) och i Karis (1899). MĂ„lsĂ€ttningen för de nystartade föreningarna var att arbeta för folkbildning och bygga upp ungdomens fritidsvanor. Hembygd, fosterland, gemenskap och modersmĂ„l var viktiga komponenter. DĂ„ allt er ungdomsföreningar uppkommit började tanken om samarbete snabbt vĂ€ckas. Snart grundades era lokalförbund, sĂ„ kallade ringar. Även i VĂ€stnyland gjordes de första försöken i början av 1900-talet, och för musikens och sĂ„ngens del sĂ„ tidigt som före sekelskiftet. HĂ€r ville man dess-

30
31
Ett sekel av kreativitet, gemenskap och
vÀstnylÀndska kulturgÀrningar

utom bygga vidare pĂ„ en mĂ„ngĂ„rig tradition av folk- och sĂ„ngfester i trakten, bland annat och kanske frĂ€mst den stora nlandssvenska sĂ„ngoch musikfesten i EkenĂ€s 1891. Under 1910-talet gjordes seriösa försök att skapa en takorganisation för vĂ€stnylĂ€ndska ungdoms- och hembygdsföreningar, men utan resultat. Tack vare nya krafter togs idĂ©n pĂ„ nytt upp Ă„r 1916. Med Ossian Granit, förestĂ„ndare för VĂ€stra Nylands folkhögskola, som förgrundsgur började konkreta riktlinjer mĂ„las upp. Hösten 1916 beslöt 15 regionala ungdomsföreningar grunda en egen vĂ€stnylĂ€ndsk ”ring”, och i mars 1917 kunde man konstituera sig.

År 1917 blev Ossian Granit Ringens första ordförande och grundare.

Foto: VNUR:s fotoarkiv

VĂ€stnylĂ€ndska ungdomsringen inledde sin verksamhet med de bekanta strĂ€vandena för ungas bildning. Man ville starta studiecirklar och instruktörsverksamhet för olika aktiviteter, men de största resultaten i den unga Ringen gjorde man för biblioteksverksamheten i trakten. Ringens instruktör spelade en stor roll i uppstarten av era bibliotek. En mera synlig roll ck Ă€ndĂ„ sĂ„ngen, och den nygrundade Ringen ordnade sin första sĂ„ngfest redan sommaren 1917 pĂ„ Ramsholmen i EkenĂ€s. Den tre dagar lĂ„nga festen blev en framgĂ„ng och jĂ€mfördes med den stora sĂ„ngarsamlingen 1891. Hundratals sĂ„ngare stĂ€llde upp och publiken var ”mĂ„ngtusenhövdad”, som tidningen Vestra Nyland skrev i sitt referat frĂ„n midsommardagens festkonsert.

Även om Ringens första levnadsĂ„r pĂ„verkades av den politiska oron i landet fortsatte sĂ„ngfesterna, och skulle bli en tradition genom hela 1920- och -30-talen Ă€nda fram till krigsutbrottet 1939. Redan 1922 kunde Ringen anstĂ€lla en sĂ„nginstruktör. Den mest kĂ€nda instruktören blev Sigurd SnĂ„re, och tack vare honom levde bĂ„de körer och spelmannaskaror upp hos Ringens medlemsföreningar ute i bygderna. Eftersom Ringen Ă€ndĂ„ inte skulle bli enbart ett sĂ„ng- och musikförbund behövdes Ă€ven andra sorters verksamhet. Teater föreslogs redan pĂ„ 1920-talet, men först pĂ„ 30-talet gick planerna vidare. DĂ„ planerades en folkopera som tyvĂ€rr föll pĂ„ det praktiska utförandet. I stĂ€llet började man planera mindre pjĂ€ser som kunde turnera i regionen. År 1935 blev bĂ„de HĂ€lsingar och Inspektorn pĂ„ Siltala framgĂ„ngar, och kunde ”befordra Ringens syften” som man uttryckte det. Under den hĂ€r tiden leddes Ringen av rektor John Gardberg frĂ„n Karis.

SĂ„ngen och musiken fortsatte Ă€ndĂ„ vara den huvudsakliga verksamheten. Körerna fortsatte vĂ€xa och 1933 hörde Ringens totala sĂ„ngarskara tillenav de tre största i Svensknland och kunde mycket möjligt till och med titulera sig Svensknlands största. De 16 körerna inom Ringen rĂ€knade nĂ€mligen sammanlagt 620 sĂ„ngare. Trots framgĂ„ngarna började samhĂ€llets förĂ€ndring snart pĂ„verka Ringen. Allter specialorganisationer och -föreningar hade nĂ€mligen börjat grundas och medlemmar som tidigare hört till Ringens medlemsföreningar hittade tillnya föreningar. Martharörelsen var ett exempel, och utvecklingen skulle fortsĂ€tta Ă€nnu efter krigen. Trots mĂ„nga utmaningar och svĂ€ngar hade verksamheten Ă€ndĂ„ rullat pĂ„ utan avbrott sedan Ringens grundande 1917. I slutet av 30-talet Ă€ndrade allt. I november 1939 ammade vinterkriget upp. Krigsutbrottet innebar att ungdomen endera Ă„kte till stridsfronten eller mĂ„ste hjĂ€lpa till med bestyren vid hemmafronten. Största delen av föreningsverksamheten stannade av och sĂ„ngfesten 1939 blev den sista i en oavbruten följd sedan början av 1920-talet.

Efter krigsslutet i mars 1940 försökte man Ă€ndĂ„ snabbt Ă„tergĂ„ till vardagen, och dĂ€rmed Ă€ven föreningslivet. Till sommaren 1941 hade man planerat en stor samlingsfest i EkenĂ€s föratt jubilera den första sĂ„ng- och musikfesten i staden för 50 Ă„r sedan, men den blev inte av pĂ„ grund av det pĂ„gĂ„ende vĂ€rldskriget. Ringen satsade i stĂ€llet pĂ„ att Ă„teruppta den regionala sĂ„ngfesten. Festen ordnades i Pojo i mitten av juni, tvĂ„ veckor före Finland igen skulle benna sig i krig med Sovjetunionen. Det kommande kriget gav sig till kĂ€nna redan pĂ„ festen. FrĂ„n Hangöfronten hördes kanonmuller och Ă€ven pĂ„ sjĂ€lva festplatsen mottog sĂ„ngare och Ă„hörare sina inkallelseorder till armĂ©n. Festen blev hela den nlandssvenska ungdomsföreningsrörelsens sista evenemang innan kriget Ă„tervĂ€nde.

Efter kriget 1945 ck hela ungdomsföreningsrörelsen en viktig roll i samhĂ€llets och speciellt ungdomens Ă„terhĂ€mtning frĂ„n kriget. Ivern var dessutom stor. För Ringen fortsatte sĂ„ngfesterna, och jubileumssĂ„ngfes-

SÄngfesten 1917 hade varit efterfrÄgad redan innan Ringens grundande. Nu satsade man stort och snart skulle sÄngfesterna bli tradition. HÀr annons i Vestra Nyland inför festen.

32
33

tensom planerats till 1941 kunde Àntligen bli av 1946. Festen ordnades precis som 1891 i EkenÀs och lockade nÀstan 5 000 sÄngare och spelmÀn. En enorm estrad byggdes, hela staden utsmyckades och mat och logi ordnades för tusentals personer. Totalt 40 000 smörgÄsar och 8 000 kilogram potatis behövdes för festligheterna. Hela staden levde upp i tre dagar och huvudprogrammet, sjÀlva sÄngfesten, besöktes av Ätminstone 5 000 Ähörare. Ringen kunde stÀlla upp den största skaran sÄngare och spelmÀn, hela 651 stycken.

Förutom under jubileumsfesten syntes den efterkrigstida livsglÀdjen Àven i nya evenemang sÄsom de vÀstnylÀndska ungdomsdagarna. De blev viktiga

Ă€ven för Ringens medlemmar Ă€ven om de ordnades pĂ„ privat initiativ utanför Ringen.Hela rörelsen verkar ha börjat ett nytt liv, men snart skulle betydande omstĂ€llningar intrÀa. År 1948 blev en omorganisering av Ringens verksamhet aktuell. Efter försök till olika kompromisser hade förslaget dĂ„ utvecklats till vad som i praktiken skulle bli en splittring. Ringen kvarstod som lokalförbund men delades upp i moderförbund och tre sektioner. SĂ„ngen och musiken ck en egen sektion i VĂ€stra Nylands sĂ„ng- och musikförbund, teatern i VĂ€stnylĂ€ndska teaterkretsen ochfolkdansen iVĂ€stra Nylands folkdansdistrikt. PĂ„ pappret var sektionerna medlemmar i Ringen och skulle förbli det Ă€nnu en tid, men i praktiken hade Ringen splittrats. SĂ„ngfesterna togs över av sĂ„ng- och musikförbundet som lever kvar Ă€nnu idag, nu som ett eget förbund och kan precis som Ringen ra 100 Ă„r 2017 (se separat artikel, s. 42).

Flera förĂ€ndringar var Ă€ndĂ„ pĂ„ vĂ€g. Snart övergick den efterkrigstida ivern i ett ointresse för ungdomsföreningarna och andra aktiviteter började konkurrera alltmera om medlemmarnas tid. Ringen försökte svara med nya verksamhetsformer. Exempelvis ett nytt intresse kring hembygden började spira och gav nu Ringen en ny inriktning. Ett nytt fenomen uppenbarade sig ocksĂ„ i de sĂ„ kallade vĂ€llĂ€sningstĂ€vlingarna, och pĂ„ 1960-talet fortsatte intresset för tĂ€vlingar att blomstra. VĂ€llĂ€sningstĂ€vlingarna ck redan i slutet av 50-talet sĂ€llskap av frĂ„gesport och under 60-talet började man tĂ€vla Ă€ven i ett ertal idrottsgrenar. Dessutom slog den nya ungdomskulturen igenom pĂ„ allvar, Ă€ven i bygderna. Popmusik började höras ute i medlemsföreningarna och nya aktiviteter som luftgevĂ€rsskytte, rally, bordtennis och talangjakter blev populĂ€ra. Sent 50-tal hade Ă€ndĂ„ fört med sig ett Ă€nnu intressantare fenomen. År 1959 föreslog Ringens ordförande Bjarne Lönegren att Ringen skulle börja ordna sĂ„ kallade teatertĂ„g till Svenska teatern i Helsingfors. Ringen skulle helt enkelt hyra hela tĂ„gvagnar och boka platser pĂ„ teatern till populĂ€ra pjĂ€ser. TeatertĂ„gen blev en succĂ©. Redan under 1960 Ă„kte 2 800 vĂ€stnylĂ€nningarpĂ„ teater med dessa tĂ„g. Ringen ck vinsterpĂ„ hundratusentals mark och tĂ„gen fortsatte sĂ„ gott som hela 60-talet. Snart började man Ă€ven satsa pĂ„ teaterresor för skolbarn. I Helsingfors

uppstod trakproblem dĂ„ 900 barn och vuxna marscherade till teatern för att se pjĂ€sen FĂ„gel BlĂ„.

Även om teatertĂ„gen ck kritik för sin kommersiella framtoning i den ideella Ringen, blev de viktiga för Ringens följande stora satsning. År 1966 skulle Ringen starta den i dag sĂ„ vĂ€lkĂ€nda sommarteatern vid Raseborg. De frĂ€msta krafterna bakom satsningen var ordförande Nils Malmberg samt de tidigare ordförandena Bjarne Lönegren och Henrik Cederlöf. Liksom sĂ„ngen i Ringens begynnelse skulle Ă€ven teatern bygga pĂ„ gamla traditioner av folkfester kring spelplatsen, Raseborgs slottsruin. Ruinen och sommarteatern, som först kallades ruinspel men senare ck namnet festspel, skulle gynna varandra och tillsammans göra en insatsbĂ„de för kultur och turism i regionen. De ekonomiska riskerna inför den första pjĂ€sen, Kungen och Kristina, var stora, men samtliga medlemsföreningar gick ivrigt in i projekte. SuccĂ©n blev enorm. Efter 11 förestĂ€llningar hade man övertrÀat publikförvĂ€ntningarna trefalt. Hela 15 000 personer hade sett pjĂ€sen och Ringens sommarteater hade blivit ett av Svensknlands största sommarevenemang.

34
35
JubileumssÄngfesten 1946 i EkenÀs var en stor succé och en fest för hela staden i dagarna tre. Tidningen VÀstra Nyland fyllde hela tidningar med rapporter frÄn festligheterna.

Efter en repris av Kungen och Kristina 1967 tog sommarteatern en paus, men skulle Ă„terkomma 1971 och blev dĂ„ en Ă„rlig tradition. Trots pausen skulle Ringen inte vara overksam i slutet av 60-talet. Som med sĂ„ mycket annat ck man inspiration frĂ„n det ivriga ungdomsföreningsarbetet i Österbotten och 1968 föreslogs Ringen inrĂ€tta ett sĂ„ kallat fritidscentrum i VĂ€stnyland. De österbottniska danspaviljongerna stod som modell. Planerna var lĂ„ngt komna, men föll till slut pĂ„ risken i att bygga en sĂ„ stor byggnad. Tillbaka i festspelen 1971 ledde Ringens plötsliga framgĂ„ng, och troligtvis en viss stöddighet, till en konikt med den övriga nlandssvenska ungdomsföreningsrörelsen. Efter en viss kris kunde man Ă€ndĂ„ fortsĂ€tta framĂ„t. Amatörteatern levde upp och Ringen vĂ€xte till sig. Behoven av en större organisation ledde i mitten av 1970-talet till ett första eget kansli och en egen verksamhetsledare.

TyvÀrr skulle ekonomin snart sÀtta kÀppar i hjulen, men Ringen vÀgrade bromsa utvecklingen. Under det sena 70-talet uppkom nya verksamheter som sommarfester och bruksdagen i SvartÄ. Bruksdagen var en kavalkad av teater och musik kring det historiska SvartÄ och ordnades för första gÄngen 1976, och lockade dÄ hela 3 500 personer. Ekonomin och sommarteaterns krÀvande organisation började ÀndÄ bli bekymmersam och i slutet av 70-talet var bÄde

Ringen och sommarteaterns framtid i gungning. Efter mycket diskussion kunde festspelen Ă€ndĂ„ fortsĂ€tta in pĂ„ 80-talet, och det nya decenniet skulle föra med sig mycket gott. Nya krafter styrde Ringen och en mycket kreativ period inleddes. Orsakerna var mĂ„nga. Dels hade den statliga förlustgarantin Ringen börjat fĂ„ 1972 hotats av att festspelen var för begrĂ€nsade. Verksamheten mĂ„ste breddas för att trygga stöden. Dels fanns det mĂ„nga nya idĂ©er inom Ringen. Man tog nu över kafĂ©et Slottsknektens stuga vid Raseborgsslott och började skissa pĂ„ nya evenemang, bĂ„de vid slottet och i trakten. Planerna tog Ă€nnu mera fart 1984 dĂ„ Holger Wickström blev ordförande i ringen. Det kreativa uppsvinget förde med sig planer pĂ„ ett ertal konserter, den sĂ„ kallade RenĂ€ssansmusiken vid Raseborg, popkonserter pĂ„ olika hĂ„ll i trakten och ett samarbete kring de sĂ„ kallade gitarrfestivalerna vid Raseborg. De förde med sig stora stjĂ€rnor som Jose Feliciano och Paco de Lucia till VĂ€stnyland. Dessutom yttade Ringen till ett nytt kansli i EkenĂ€s. År 1984 hyrde man den gamla badinrĂ€ttningen, Gamla Bastun, vid Stallörsparken med mĂ„let att inrĂ€tta ett aktivitets- och kulturcentrum i den. Bruksdagen Ă„tervĂ€nde ocksĂ„, och i mitten av 1980-talet var ekonomin igen i skick. Trots det var verksamheten nu mycket anstrĂ€ngd och era motgĂ„ngar vĂ€ntade. Mot slutet av 80-talet rĂ„kade Ringen ut för era ovĂ€ntade utgifter. Man Ă„kte pĂ„ en skattesmĂ€ll och

36
Karis uf pÄ ungdomsdag i Hangö 1948. Foto Runar BÀckström 37
VÀstnylÀndska barn Äker med teatertÄget till Helsingfors Är 1960. Foto: Bror Brandt

mÄste betala tillbaka en stor del av förlustgarantin. Flera evenemang slog dÀrtill fel. Krisen var tillbaka.

Ringen svarade igen med att fortsÀtta framÄt. Vid Raseborg kunde man se fram emot en ny spelplats och scen bekostad av omrÄdets förvaltare Museiverket, men tyvÀrr skulle Ringen ocksÄ tvingas investera i den. Inte heller det skulle ÀndÄ stoppa Ringen och 1989 kastade man sig nÄgot huvudstupa in i ett nytt projekt, riddarspelen. En engelsk torneringsgrupp hade visat intresse för att gÀsta Raseborg och Ringen sÄg en

gyllene chans. Hela 4 000 besökare hittade till riddarspelen och Ringen ville ordna dem igen 1990, trots att 1989 fört med sig bĂ„de stora risker och en djup konikt med Museiverket. Reprisen var ett stort misstag. Arrangören blev delvis lurad av den engelska riddargruppen och ck stĂ„ för orimligt stora kostnader men ck enbart smĂ„ inkomster. Ringens ekonomi kördes i sank. Inom Ringen kunde man nu konstatera att man ”kĂ€mpade för sin existens”. Otaliga lĂ„n och skulder var obetalda och pengarna slut. Elverket hotade stĂ€nga av strömmen och telefonbolaget att koppla bort telefonerna. Styrelsen stod inför tvĂ„ alternativ, att ta ett nytt lĂ„n pĂ„ 100 000 mark eller ”gĂ„ i likviditetskonkurs, stĂ€nga rman och sĂ€lja inventarierna” som man uttryckte det. Styrelsen valde det förstnĂ€mnda. Krisen fortsatte, men med lĂ„n och upporingar av styrelsen hölls man ytande. År efter Ă„r kĂ€mpade man för överlevnad men 1993 vĂ€nde Ă€ntligen allt. RĂ€ddningen blev e Sound of Music. PjĂ€sen sattes upp pĂ„ sommarteatern och blev en strĂ„lande succĂ© med 20 000 besökare. FramgĂ„ngen var extra betydelsefull med tanke pĂ„ den dramatik som föregĂ„tt pjĂ€sen bara tvĂ„ dagar innan premiĂ€ren. PĂ„ morgonnatten den 21 juni hade en brand av okĂ€nd orsak brutit ut vid scenen, och pĂ„ nĂ„gra minuter hade en stor del av dekoren och alla musikinstrument förstörts. PĂ„ morgonen var en chockad styrelse redo att skjuta upp premiĂ€ren, men regissören Sven Sid motsatte sig detta. Efter en otrolig insats av frivilliga byggdes dekoren upp och premiĂ€ren hölls som planerat.

Holger Wickström tog över ordförandeklubban i Ringen 1984. Det inledde en bÄde kreativ och turbulent period i Ringens historia. Foto:

VNUR:s fotoarkiv

År 1993 följdes upp av era goda Ă„r och Ringen kunde Ă€ntligen börja betala tillbaka sina lĂ„n, som dĂ„ uppgĂ„tt till en halv miljon mark. De goda Ă„ren gav igen möjlighet till nya idĂ©er och snart var Ringen inne i en ny kreativ period. Den inleddes 1995 dĂ„ Ringen genom ett samarbete med VĂ€stra Nylands folkhögskola plötsligt kastats in i ett nytt projekt. PĂ„ vĂ„ren hade folkhögskolan beslutat starta en teaterutbildning men saknade Ă€ndamĂ„lsenliga utrymmen. PĂ„ enbart mĂ„nader startade Ringen och folkhögskolan den sĂ„ kalllade Tryckeriteatern (se artikel i VĂ€stnylĂ€ndsk Ă„rsbok 2016) i det gamla tryckeriet i Karis. Ombyggnaden och starten blev arbetsam men snart hade VĂ€stnyland en ny teater- och kulturscen. År 1997 blev Ringen dessutom grundare av tre nya föreningar. Via stöd frĂ„n EU:s program för landsbygdsutveckling kunde Ringen igen visa

38
39
Kungen och Kristina blev en stor succé och förde in Ringen, Raseborgs slottsruin och amatörteatern i VÀstnyland i en ny era. Foton: VNUR:s fotoarkiv

Folk och rövare i Kamomilla stad 1982 innebar en ny riktning i pjÀsvalen pÄ sommarteatern. Efter de historiskt och lokalt förankrade pjÀserna började Ringen nu satsa pÄ kÀnda skÄdespel, musikaler och familjepjÀser. Foto: VNUR:s fotoarkiv

upp sin funktion som en inkubator för kulturföreningar i trakten. De tre föreningarna förde alla med sig nya verksamheter. Föreningen Rams (Raseborgs Medeltida SÀllskap) började ordna medeltidsveckoslut vid Raseborg, föreningen Etnokultur startade festivalen Faces och VÀstnylÀndska festivalföreningen tog över och breddade Ringens produktion av och assistans vid olika evenemang. Att starta upp allt detta och arrangemangen kring fortsatta konsertaftnar och den Ärliga sommarteatern var betungande. Efter en liten ekonomisk svacka pÄ sent 1990-tal fortsatte Ringen ÀndÄ starkt in i 2000-talet. Efter framgÄngsrika pjÀser som Grease, My Fair Lady och Bröderna LejonhjÀrta började lÄnen som Ànnu hÀngde kvar frÄn 80-talet vara bortbetalda. Dan Idman blev ny ordförande 2003 och Ringen startade programkvÀllarna VÀstnylÀndsk afton och satsade pÄ att medlemsföreningarna skulle fÄ tillgÄng till internet, e-post och hemsidor via projektet raseborg.org.

Efter det har Ringens verksamhet rullat pĂ„. År 2009 rades en milstolpe vid sommarteatern dĂ„man kunde rĂ€kna in sin halvmiljonte besökare. Samtidigt delade man ut förtjĂ€nsttecken till dem som varit med pĂ„ teatern Ă€nda sedan start, pĂ„, bredvid eller bakom scenen. Sommarteatern, som redan dĂ„ gett plats Ă„t och

skolat tusentals amatörskĂ„despelare genom Ă„ren, visade upp sin storhet. GlĂ€djen 2009 grusades dock nĂ„got av en katastrof som till en början verkade vara av nĂ€stan samma mĂ„tt som branden vid sommarteatern 1993. En tidig morgon i april ck Ringen veta att en brand totalförstört Gamla bastuns tredje vĂ„ning, dĂ€r Ringen hade sin ovĂ€rderliga samling teaterklĂ€der och -rekvisita. Snart visade det sig att de 3 000 klĂ€desplaggen överlevt men att skadorna pĂ„ huset var stora. Renoveringen kunde bekostas med försĂ€kringspengar men ledde ocksĂ„ till att teatergarderoben yttade till Tryckeriteatern. PĂ„ samma gĂ„ng triggade branden dĂ€rmed en utveckling som 2012 ledde till att hela kansliet yttade till Karis, ett beslut som krĂ€vde mycket debatt och födde interna konikter.

De senaste Ă„ren har Ringen jobbat vidare och haft förmĂ„nen att ra era jubileer. Jubileerna inleddes 2015 dĂ„ Tryckeriteatern jubilerade och kunde ra över 1 000 publiktillstĂ€llningar under sina 20 första Ă„r. År 2016 rade sommarteatern sedan 50 Ă„r med ett Ă„teruppförande av e Sound of Music. Symboliskt nog lockade pjĂ€sen ny rekordpublik, 20 300 personer, och Ringen kunde med glĂ€dje se framemot sitt 100-Ă„rsjubileum 2017.

I dag Ă€r sommarteatern fortsĂ€ttningsvis Ringens aggskepp och stöttepelare. BĂ„de ekonomin och verksamheten Ă€r stabil Ă€ven om man inte har nĂ„gon fast

Tornerspelen som inleddes 1989 och 1990 av Ringen har i dag fÄtt en fortsÀttning i föreningen Rams medeltidsevenemang vid Raseborgs slott. Foto: VNUR:s fotoarkiv

40
41

År 2016 rade sommarteatern 50 Ă„r. Under den tiden har mĂ„nga bĂ„de framgĂ„ngsrika och intressanta pjĂ€ser satts upp pĂ„ scenen vid Raseborg och lockat över en halv miljon besökare. HĂ€r Robin Hood frĂ„n 2010. Foto: VNUR:s fotoarkiv

personal. Majoriteten av verksamheten sköts frivilligt och pÄ talko, av en tyvÀrr allt mindre skara aktiva medlemmar i Ringens 39 medlemsföreningar. I framtiden mÄste mÄnga utmaningar sÀkerligen överbyggas, men det har Ringen lyckats med mÄnga gÄnger tidigare. Under sina 100 levnadsÄr har Ringen prövat sig framÄt, vÄgat, riskerat och bÄde vunnit och förlorat. Idealism och kreativitet har varit ledord. Med tanke pÄ VÀstnylÀndska ungdomsringens turbulenta och mÄngfacetterade historia blir det intressant att se vilka kulturgÀrningar som vÀntar i framtiden.

Christofer Holm: Historiker, frilansjournalist och skribent av VÀstnylÀndska ungdomsringens 100-Ärshistorik som utkommer i bokform till lokalförbundets 100-Ärsjubileum i mars 2017.

Bo Wessman

SĂ„ vilja vi sjunga med blommande lind

Med rubrikens arbetsnamn Ă€r en historik om hundra Ă„r av vĂ€stnylĂ€ndsk sĂ„ng och musik under arbete. Rubriken Ă€r en gammalpoetisk versrad lĂ„nad ur en dikt av EkenĂ€sskalden Jonathan Reuter, som han skrev till en sĂ„ngfest i början av 1900-talet. Reuter var skalden par excellence i Nyland vid den tiden. Alla kĂ€nner till hans sĂ„ng ”Morgonen ljusnar...” och vĂ€rldsrykte nĂ„dde han med sĂ„ngen ”Till havs...”, dĂ„ den i Jussi Björlings tolkning fördes ut till en publik över de nlĂ€ndska och nordiska grĂ€nserna. Hit har inte andra nlĂ€ndska poeter nĂ„tt, varken omhuldade modernister eller lungsjuka kvinnliga poetissor. Historiken, som behandlar VĂ€stra Nylands sĂ„ng- och musikförbunds hundraĂ„riga verksamhet frĂ„n Ă„r 1917 till Ă„r 2017, ska utkomma till hösten sistnĂ€mnda Ă„r. SĂ„ng- och musikförbundet var frĂ„n början fram till Ă„r 1948 samma som

SÄngfesten i Karis Är 1921 gav VÀstnylÀndska ungdomsringen ett viktigt startkapital. NÄgon egen förbundsdirigent hade man dock inte rÄd med sÄ körerna leddes av Valter Nyström frÄn Helsingfors och John Granlund frÄn Hangö pÄ sÄngfesten i Karis. Foto: VÀstnylÀndska Ungdomsringens fotoarkiv (VNUR)

42
43

VÀstnylÀndska ungdomsringen (se artikel pÄ s. 74 i denna bok), sÄ förbundets historia och ringens Àr Ànda fram till skilsmÀssan Är 1948 gemensam. NÀmnas bör att de första fyra decennierna var det musiken och dÄ enkannerligen körsÄngen, som var i högsÀtet i ringens verksamhet. Senare har ringen pÄ gott och ont helt fokuserat pÄ teaterverksamheten.

För att förstĂ„ uppkomsten av VĂ€stnylĂ€ndska ungdomsringen och andra liknande föreningar, fĂ„r man lov att gĂ„ tillbaka i historien till 1800-talsnationalismen i Finland. Det har dĂ„ att göra med sprĂ„k och nationalitetsmotsĂ€ttningar. En del av de bildade klasserna i landet, som i stort var svensksprĂ„kiga, vurmade för nskan, vilket ledde till att en svensktalande allmoge nedsjönk till en vanlottad befolkningsgrupp, som var helt oromantiski en Kalevala-svĂ€rmande överklass ögon. Detta i sin tur ledde till en motreaktion och en grupp kring Axel Olof Freudentahl vid Helsingfors universitet startade ett arbete för att vĂ€cka den nlandssvenska nationella kĂ€nslan. Efter storstrejken Ă„r 1905 dĂ„ den nlĂ€ndska stĂ„ndslantdagen ersattes med allmĂ€n röstrĂ€tt och vĂ„r nuvarande riksdagsform, blev den svensksprĂ„kiga representationen blott en Ă„ttondedel av hela riksdagen. De svenska tongivande herrarna mĂ„ste nu söka sig till den svenska massan och sjönk sĂ„lunda in i det svenska smĂ„folkets famn.Det var nu som kretsarna av unga studenter kring Freudentahl pĂ„ allvar började vurma för och insamla svensksprĂ„kig folkvisa och folklore1. Östsvenskheten vaknade, liksom den s.k. bondesvenskheten, en motsats till den mera förnade kultursvenskheten. Även tsardömets förryskningsstrĂ€vanden dĂ€r motstĂ„ndet i huvudsak leddes av nlandssvenskar hade verkan sĂ„tillvida att man redan i slutet av 1800-talet började slĂ„ vakt om den egna identiteten. I Finland fanns tvĂ„ heligförklarade nationalsprĂ„k, svenska och nska, som hatade varandra och ett tredje mĂ€ktigare ryskt, som lĂ„g pĂ„ lur och ville fĂ„nga in dem bĂ„da. Otto Andersson, den nlandssvenska sĂ„ngens Nestor, har i nĂ„got sammanhang sagt att förryskningstidernas ”ofĂ€rdsĂ„r gav sĂ„ngen en ökad uppgift... Den blev ett kampmedel.” Parallellen till Estland och landets frigörelse frĂ„n Sovjetunionen Ă€r lĂ€tt att dra. Det var i dylika stĂ€mningar och kĂ€nslor som tankar om en konsolidering av det nlandssvenska började gro. Ungdomsföreningar bildades redan Ă„r 1892 i

1. Till dessa insamlare hörde artikelförfattarens farfar, som vid sidan av sinlÀrargÀrning vid bl.a. EkenÀs seminarium, med penna och vaxdukshÀfte varje sommar Äkte omkring i svenskbygderna i Finland och i Estland pÄ velociped. Han samlade in 350 sagor, 3079 sÀgner, 1458 gÄtor, 7322 ordstÀv, 628 visor, 1042 sÄnglekar, 95 dansmelodier, 1986 nummer folktro, 774 bomÀrkenoch16856ortnamn.DÀrtillgavhanutböckeriSLSverk Finlandssvenskfolkdiktning. Som kuriosum kan nÀmnas att dÄ Ungdomsringens registreringsanmÀlan lÀmnades in till generalsguvernörsÀmbetet Är 1917 var protokollet bevittnat av V.E.V. Wessman

VÀstnylÀndska ungdomsringens första sÄngarmÀrke frÄn 1930.

KĂ€lla: VNUR:s arkiv

Snappertuna och en stor folkfest försiggick vid Raseborgs slottsruiner Ă„r 1884, dĂ€r bl.a. ovannĂ€mnda Reuter aktivt deltog i arrangemangen. I hela Svensknland grundades efter frihetskriget och sjĂ€lvstĂ€ndighetsförklaringen Ă„r 1917 föreningar. Under förryskningstiden var detta belagt med mĂ„nga svĂ„righeter.

VÀstnylÀndska ungdomsringen blir till Med anledning av att ringen fyllde femtio Är 1957 gavs en av Henrik Cederlöf skriven historik över dess verksamhet ut Är 1968. Den beskriver rÀtt ingÄende skeendena dÄ föreningen grundades Är 1917. Cederlöf verkade under nÄgra Är i början av 1950-talet som ringens ordförande.

Huvudvikten i Cederlöfs skildring har lagts vid orterna EkenÀs och Karis. Visserligen var dessa orter av avgörande betydelse nÀr föreningen kom till, inte minst tack vare de bÄda lÀroinrÀttningarna EkenÀs seminarium och den i Pojo belÀgna Folkhögskolan. Det var framför allt lÀrarna vid dessa skolor som var aktiva. Namn som Ossian Granit, Alfons Takolander, Oskar Forsström och mÄnga andra skymtar förbi. Starkt engagerade var ocksÄ sÄnglÀrare och körledare som t.ex. John Nordström och kantorn P.A. Fredriksson frÄn EkenÀs och körledaren Albert Bussman frÄn Snappertuna.

Om Àn Cederlöf koncentrerade sig av naturliga skÀl pÄ huvudorterna fanns det sÄnglig och musikalisk verksamhet i snart sagt varje socken, allt frÄn Hangö och Bromarf i vÀster till IngÄ i öster. StrÀvan Àr dÀrför, vad det gÀller den Àldre delen av den kommande historiken, att fÄ fram ett och annat om mindre körer och orkestrar utanför de tvÄ dÄtida vÀstnylÀndska huvudorterna. DÄ man gÄtt igenom de gamla protokollen mÀrker man ocksÄ att personer engagerade i ringens verksamhet Àr personer som kommit emot dÄ man forskat i andra kulturella strÀvanden i de vÀstnylÀndska bygderna. Detta ter sig helt naturligt. De kulturellt intresserade personernasom dÀrtill hade administrativ förmÄga var inte sÄ mÄnga i de vÀstnylÀndska bygderna pÄ den tiden.

HÀr nedan följer nÄgra korta schematiska glimtar om tillblivelsen och om viktigare skeenden i Ringens historia fram till Är 1948. I den kommande historiken skildras hÀndelserna mera detaljrikt.

De allra första protollen frĂ„n Ă„r 1917 nns inte mera, men lyckligtvis har tidningen VĂ€stra Nyland pĂ„ ett mycket utförligt sĂ€tt skildrat hur det gĂ„tt till pĂ„ det

44
45

konstituerande mötet. I ringens första gamla protokollbok för tiden 1917–32 nns tidningens tre spalter lĂ„nga artikel frĂ„n mötet som hölls i samskolan i EkenĂ€s prydligt inklistrat. PĂ„ detta möte deltog tjugo föreningar. Det kan hĂ€r kanske vara av intresse att lista dessa första entusiaster. Numera nns inte mĂ„nga av dem kvar eller sĂ„ arbetar de under annat namn. De var: ”FramĂ„t” i Hangö, TĂ€ktom ungdomsförening, Hembygdens vĂ€l samt Arbetets och sĂ„ngens vĂ€nner i Bromarf, Tenala ungdomsförening samt Mellersta Tenala ungdomsförening, De ungas förbund i Lappvik, TvĂ€rminne hembygds- och ungdomsförening, EkenĂ€s skĂ€rgĂ„rds ungdomsförening, Hembygdens vĂ€nner samt Degerö vĂ€nner, SkĂ€rgĂ„rdens vĂ€nner samt föreningen ”Allvar och gamman” alla frĂ„n Snappertuna, Lojo södra ungdomsförening samt Svenska föreningen i norra Lojo. Senare Ă„r tillkom era föreningar.

Detta möte leddes av folkhögskollĂ€raren Ossian Granit vars slĂ€kt hĂ€rstammade frĂ„n Korpo. Ossian var slĂ€kt med den nlĂ€ndska nobelpristagaren i medicin, Ragnar Granit. Den första styrelsen mĂ„ ocksĂ„ nĂ€mnas. Den bestod av Ossian Granit ordf., viceordförande rektor Oscar Forsström, ekonom och sekreterare magister Arvid Nummelin, ledamöter trĂ€dgĂ„rdsmĂ€stare Oscar Fagerström, magister T. Oljemark och fröknarna Hjördis Sandell och Ester Bussman. Revisorer blev magister V.E.V. Wessman och redaktör Oscar Wikholm.

HĂ€r bör ocksĂ„ sĂ€gas att man redan Ă„r 1908 hade tagit initiativ till att grunda ett gemensamt vĂ€stnylĂ€ndskt centralförbund och tanken förverkligades Ă„r 1911. År 1914 ville man Ă„ter aktivera embryot till centralförening, som hittills fört en ganska tynande tillvaro. Samma Ă„r, dvs. 1914, med utbrott av vĂ€rlds-

46 VĂ€stra Nyland 17.6.1944. 47
SĂ„nghĂ€fte frĂ„n den ortonde sĂ„ngfesten som ordnades Ă„r 1933 i Hangö. Foto: VNUR:s arkiv

krig och dĂ€rpĂ„ följande frihetskrig i Finland lade dock sordin pĂ„ dessa tankar. Först Ă„r 1917 dĂ„ Finland blev fritt frĂ„n Ryssland och dĂ„ det röda upproret kuvats och den stora mĂ€ngd ryska soldater som mer eller mindre halvhjĂ€rtat stött upprorsmakarna körts ur landet, aktualiserades tankarna Ă„ter.Fred med Sovjetryssland slöts först Ă„r 1920 i det som kallats ”Freden i Dorpat”, dĂ€r ryssarna ocksĂ„ bekrĂ€ftade Finlands sjĂ€lvstĂ€ndighet. Parentesvis kan nĂ€mnas att de ryska soldaterna rĂ€tt enkelt kördes ur landet. Soldaterna ville hem och sĂ„ hade de i revolutionsyra tagit livet av en stor del av sina dugliga ocerare, och pĂ„ mĂ„nga bestialiska vis decimerat ocerskĂ„ren. SĂ„ det fanns ingen som ledde soldatesken. Förutom sĂ„ngen och musiken skulle ungdomsringen syssla med biblioteksverksamhet, trĂ€dgĂ„rdsverksamhet och hembygdskunskap. Man tĂ€nkte sig bl.a. anstĂ€lla konsulterande s.k. vandrings- eller reselĂ€rare bĂ„de för musiken och biblioteksverksamheten. Huvudintresset lĂ„g i alla fall inom musiken. Redan efter det första konstituerande mötet tĂ€nkte man sig ordna en gemensam sĂ„ng- och musikfest.

Under era decennier var IngĂ„ sĂ„ngförening den största kören inom VĂ€stnylĂ€ndska ungdomsringen/ VĂ€stra Nylands sĂ„ng- och musikförbund. HĂ€r tĂ„gar kören nerför Kungsgatan i EkenĂ€s under sĂ„ngfesten 1953. Foto: VNUR:s fotoarkiv

SĂ„ng- och musikfesterna blev sedan legio i ringens verksamhet. NĂ€stan Ă„rligen ordnades en lokal gemensam sĂ„ngfest i nĂ„gon av föreningens kommuner. Undantag var Ă„ren under vĂ„ra senaste krig, fastĂ€n man dĂ„ ordnade Ă„tminstone en fest i Karis. Den första riksomfattande nlandssvenska sĂ„ngfesten ordnades i Svenska folkskolans vĂ€nners regi Ă„r 1891 i EkenĂ€s. DĂ€rpĂ„ ordnades med jĂ€mna mellanrum dylika fester pĂ„ nlandssvenska orter förutom under krigsĂ„ren. Att i en kortare artikel redogöra för dem alla lĂ„ter sig inte göras. En sĂ„ngfest bör dock poĂ€ngteras. Det Ă„r sĂ„ngfesten 1946 som försiggick i EkenĂ€s. Det var Ă„ret efter krigsslutet och uppslutningen efter de tunga krigsĂ„ren var rekordartad. En tidning skriver: ”Publiktillströmningen enorm – 15000 övervarade huvudfesten”. DĂ„ bör man minnas att EkenĂ€s stad hade ca 4 000 invĂ„nare vid denna tid.Folk kom frĂ„n alla hĂ„ll. En man kom cyklande hela vĂ€gen frĂ„n Pyttis i folkdrĂ€kt och hög hatt. Alla hotell var överfulla och Ă€ven alla privathem. En stor del av sĂ„ngarna bodde itvĂ„ tĂ€ltlĂ€ger ordnade av garnisonen i Dragsvik. Det ena var kvinnligt och det andra manligt. LĂ€gren hette Adam och Eva. Det lĂ€r ha varit livlig trak mellan dem pĂ„ nĂ€tterna. Men det var vĂ€l som Paul Jansson, Ă„bolĂ€ndsk lĂ€rare och körledare skrev: ”Efter Ă€ndlösa Ă„r av köld och död ute vid frontlinjerna ck de förra krigarna i smittande feststĂ€mning Ă„teruppliva den civila friheten i hembygdens sommarland. Undra pĂ„ att sĂ„ngarskarorna tĂ€tnade.” HĂ€lsningstelegram till festen kom av bĂ„de Mannerheim och Paasikivi. Tal hölls av friherre Ernst von Born och Hjalmar Krokfors skrev festdikten som innehöll bl.a. följande strof: Vi fĂ„ngat ett bevingat ord som for kring strand och byar med sus och bris och fĂ„gelljud ur vĂ„rens sunnanskyar.

Kom med, det sjöng, kom med, kom med. Jag Àr den vind, som blÄser fred. Förvandlar och förnyar.

Visst lĂ„ter det högstĂ€mt. Men tiden efter kriget var en annan Ă€n nu. Man kan kanske sĂ€ga att de nlandssvenska sĂ„ng- och musikfesterna, bĂ„de de riksomfattande och de lokala, haft karaktĂ€ren av nlandssvenska högtider. DĂ€r har man lĂ€rt kĂ€nna folk frĂ„n andra bygder. LĂ€rt kĂ€nna representanter för högre kulturliv medan författare och skalder har kommit i beröring med den vanliga nlandssvensken.

Inte sedan jubileumssĂ„ngfesten som hölls Ă„r 1991, Ă„terigen i EkenĂ€s och nu till minnet av den första Ă„r 1891, har en nlandssvensk sĂ„ngfest nĂ„tt samma dignitet som den Ă„r 1946. Vid sĂ„ngfesten Ă„r 1991 nĂ€rvarade president Mauno Koivisto.

År 1948 skildes VĂ€stnylĂ€ndska ungdomsringens och VĂ€stra Nylands sĂ„ng- och musikförbunds vĂ€gar.

48
49

NÄgra Är i förtid hade man inom ringen arbetat med att förnya organisationen. Ett visst missnöje hade lÀnge grott över att vissa verksamheter (lÀs sÄngen och musiken) favoriserades pÄ de andras bekostnad. Man hade dÀrför tillsatt en kommitté som utredde förslag till organisationsförÀndringar. Kommitténs förslag ledde till att tre sjÀlvstÀndiga sektioner bildades, nÀmligen VÀstra Nylands sÄng- och musikförbund, VÀstnylÀndska teaterkretsen och VÀstra Nylands folkdansdistrikt.

Den genomgripande nyorganisationen ledde till att sĂ„ng- och musikförbundet ck egna stadgar och efter en övergĂ„ngsperiod Ă€ven skild ekonomi. De första tiderna blev nĂ„got osĂ€kra med byten pĂ„ styrelseposterna och en viss osĂ€kerhet i verksamheten. I början kvarstod de gamla medlemmarna i ringens musiknĂ€mnd, Sigurd SnĂ„re och Johannes Cederlöf i styrelsen men ville med Ă„lderns rĂ€tt efter nĂ„gra Ă„r avgĂ„. Till ny ordförande valdes Ă„r 1953 magister P.E. Lundberg och till sekreterare pastor Fjalar Borg. År 1965 skedde ett visst generationsskift i styrelsen. Nils Malmberg frĂ„n Pojo blev ordförande och Göran Westerlund frĂ„n Virkby sekreterare. Nyinvald blev ocksĂ„ lĂ€rarinnan Gunilla Josefsson som kom att göra ett lĂ„ngvarigt arbete i sĂ„ng- och musikförbundet.

Bo Wessman: Pol.mag. i politisk historia, kommunalt anstĂ€lld, tidigare bankdirektör, jobbat i Danmark som verksamhetsledare för en allnordisk kultur- och vuxenutbildningsorganisation. Även skriftstĂ€llare. Har gett ut sammanlagt 15 historiker och böcker under de sista 16Ă„ren. KörsĂ„ngare sedan 1972.

SĂ„ng- och musikfesterna fortsatte under hela tiden. Som Henrik Cederlöf sĂ€ger i sin 50-Ă„rshistorik ”kan den lĂ„nga raden av sĂ„ngfester mĂ„hĂ€nda verka enahanda”, men Ă€ven hĂ€r gĂ€ller det som ovan konstaterades att sĂ„ngfesterna hade och Ă€n idag har karaktĂ€ren av nlandssvenska högtider! Vid varje sĂ„ngfest klingar modersmĂ„let Ă€nnu hĂ€rligt i Hagfors sĂ„ng och Ă€nnu slumrar tonerna skönt i Alexander Slottes kĂ€nda österbottniska folkmelodi. Den senast valda styrelsen för förbundet har följande sammansĂ€ttning: nyvald ordförande Börje Broberg Tenala, viceordförande Dick Nyman Lappvik, sekreterare Ulla Holmström Degerby, ekonom Max Lönngren EkenĂ€s, arkivarie

Marianne Forsman Degerby, medlemmar Patrik Grönholm EkenÀs, Nils Lindroos EkenÀs, Per Sarén Hangö, Laila Tuominen Hangö, Ann-Mari Wikström Karis. Suppleanter Nina Eklund EkenÀs, Johanna Idman Dragsvik och Carola Lindholm EkenÀs.

Inför framtiden sÀger den nyvalda ordföranden Börje Broberg sÄ hÀr:

”VĂ€stra Nylands sĂ„ng- och musikförbunds hundraĂ„rsjubileum Ă€r pĂ„ sĂ€tt och vis en manifestation av körsĂ„ngen i VĂ€stnyland, dĂ€r vi sĂ„ngare frĂ„n alla körer tillsammans sjunger en hel konsert, eller dĂ€r vĂ„ra körer sjunger varsin avdelning av en konsert. Det kan i bĂ€sta fall betyda övertvĂ„hundra sĂ„ngare `ĂŹn action`. SĂ„ngen slutar inte nĂ€r konserten Ă€r slut, den fortsĂ€tter lika mĂ€ktig pĂ„ samlingarna efter konserten. Och iförlĂ€ngningenpÄövningarochkonserterunderkommandetider.

Åtta vuxenkörer med drygt tvĂ„hundra sĂ„ngare runtom i VĂ€stnyland kĂ€nns betryggande, och skolkören SĂ„ngsnĂ€ckan tryggar Ă„tminstone en del av Ă„tervĂ€xten pĂ„ sitt omrĂ„de i regionen. Men visst nns det plats för er sĂ„ngare i körerna. Vi vĂ€lkomnar unga sĂ„ngare till alla körer och vi vĂ€lkomnar nya idĂ©er hos körerna att locka de unga sĂ„ngarna.

Min fasta tro Ă€r att körsĂ„ngen har sina trogna utövare ocksĂ„ i framtiden. Ialla sammanhang nns det toppar och dalar i intresset, körsĂ„ngens nĂ€sta topp kan komma nĂ€rsomhelst och dĂ„ ska vi vara beredda. DĂ„ kommer ocksĂ„ vĂ„rt förbund att stöda sina körer.”

VĂ€stra Nylands sĂ„ng-och musikförbunds100-Ă„rsjubileum ras med en jubileumskonsert den 25 mars 2017 i EkenĂ€s kyrka och med en konsert och avslutande fest den 21.10.2017. För det senare tillfĂ€llet Ă€r platsen Ă€nnu inte fastslagen, men vid detta tillfĂ€lle ges ocksĂ„ förbundets historik ut.

50
51

Sigbritt Backman

En dagbok frÄn 1918

Under kriget 1918, februari–april, skriver författaren och losoe doktorn Henrik HildĂ©n(1884–1932)1 dagboksanteckningar2. Med undantag av nĂ„gra korta promenader vistas han sĂ„ gott som hela tiden i sitt hem, VintergĂ„rden i KyrkslĂ€tt, dĂ€r han bodde tillsammans med sin hustru Kate f. Wol (1880–1975) och deras son Marcus. HildĂ©n antecknar vad han ser och hör och berĂ€ttar vad han fĂ„r veta genom brev av slĂ€ktingar och bekanta pĂ„ andra orter. Han lĂ€ser de röda tidningarna Arbetet, Tiedonantaja samt Työmies3 och fĂ„r en hel del information via telefonen. VĂ€nner och bekanta ringer och berĂ€ttar nyheter och undrar om ett rykte de hört Ă€r sant. Av dagboken framgĂ„r ocksĂ„ att det gick bra att avlyssna andras samtal.

För att placera in dagboken i sitt geograska och tidsmĂ€ssiga sammanhang beskrivs hĂ€r först i korthet VintergĂ„rden och HildĂ©ns nĂ€romgivning samt krigshĂ€ndelserna i Finland och KyrkslĂ€tt fram till april 1918. Det huvudsakliga innehĂ„llet i HildĂ©ns dagbok Ă„terges dĂ€refter som referat. Direkta citat av avsnitt och enskilda ord, typiska för HildĂ©n, har kursiverats.

I dagboken nÀmns ett stort antal personer, somliga endast med slÀktnamn. DÄ det har varit möjligt har skribenten

KyrkslÀtts station var en viktig knutpunkt. Postkort frÄn början av 1900-talet. Foto: Jari Forsblom

1. Henrik Hildén publicerade litteraturhistoriska arbeten, bl.a. Studier av naturen i Linnéseklets svenska diktning (1925). Som skönlitterÀr författare debuterade han 1910 med novellsamlingen Indiansommar och utgav vidare bl.a. noveller, romaner och skÄdespel. Han skrev Àven böcker om vandringar i Helsingfors med omgivningar och i VÀstnyland, StrövtÄg i Helsingforstrakten (1927) och VÀstvart med morgontÄget (1930).

2. Hilden, H.: Utdrag ur dagbok förd Ä Villa VintergÄrden invid KyrkslÀtt station; Vapaussodan arkisto, Riksarkivet.

3. De borgerliga tidningarna förbjöds av den röda regeringen.

med hjÀlp av lokalhistorisk och genealogisk litteratur i fotnoter gett kompletterande upplysningar.

VintergÄrden

VintergĂ„rden ligger i Jolkby strax öster om KyrkslĂ€tts kyrkby. Villan benner sig pĂ„ ett berg högt ovanför kyrkbyn. För att komma till VintergĂ„rden mĂ„ste man ta sig upp för Jolkbybacken och vid Jolkby gĂ„rd ta av mot Hindersby. I dag skymmer ett tĂ€tt trĂ€dbestĂ„nd utsikten vĂ€sterut frĂ„n villan, men för snart hundra Ă„r sedan kunde HildĂ©n frĂ„n VintergĂ„rden iaktta och höra tĂ„gen som passerade

I mitten av kartan syns KyrkslĂ€tts kyrkby med kyrkan och jĂ€rnvĂ€gsstationen. FrĂ„n kyrkbyn leder stora landsvĂ€gen österut förbi Villa BronĂ€s, dĂ€r apoteket fanns 1918, och Villa Falkenberg, Jolkby gĂ„rd och vidare förbi Gunnar Bengtströms smedja och bönehus. Om man följer vĂ€gen mot Hindersby frĂ„n vĂ€gskĂ€let vid Jolkby gĂ„rd passerar man VintergĂ„rden, KyrkslĂ€tts sjukhus och Ljungheda ungdomsföreningslokal varifrĂ„n vĂ€gen fortsĂ€tter till Tolls och dĂ€rifrĂ„n vidare mot Porkala. Strax söder om jĂ€rnvĂ€gen invid stationen nns Munkkulla dĂ€r den röda staben logerade. VĂ€ster om kyrkbyn ligger Ragvalds (Ravalls) vid stora landsvĂ€gen dĂ€r de röda stĂ€llde upp en kanon. Kartan

Àr tryckt 1932. Bild: Arkivalia, lokalarkivet i KyrkslÀtt

52
53

KyrkslÀtts station, stannade eller avgick vÀstvart eller östvart, som han ofta uttryckte sig.

Henrik och Kate Hilden hade köpt VintergÄrden 1916 av K.J. Röman, Àgare till Jolkby gÄrd. Den 14 juli 1918 sÄlde de villan till KyrkslÀtts kommun som behövde en bostad i nÀrheten av sjukhuset Ät sin nya kommunallÀkare Teddy Biaudet. Villan fungerade som lÀkarbostad fram till evakueringen av PorkalaomrÄdet 1944. Efter 1956 har det i VintergÄrden funnits kommunala tjÀnstebostÀder och kanslier. Numera verkar KyrkslÀtts konstskola i villan.

KrigshĂ€ndelser under tiden januari–april 1918

Den 26 januari 1918 beslöt det socialdemokratiska partietoch röda gardets stab göra revolution. Samtidigt som revolutionen bröt ut i Helsingfors började Mannerheim med hjĂ€lp av skyddskĂ„rerna i Österbotten avvĂ€pna de ryska soldaterna i regionen. Inom nĂ„gra dagar behĂ€rskade de röda södra Finland med landets största stĂ€der medan de vita behĂ€rskade mellersta och norra Finland. I den del av landet som kontrollerades av de röda fanns s.k. frikĂ„rer som kĂ€mpade mot de röda. Dessa var SkĂ€rgĂ„rdens frikĂ„r i Åboland, PellingekĂ„ren i östra Nyland samt SigurdskĂ„ren och SvidjakĂ„ren som opererade i KyrkslĂ€tt och SjundeĂ„. SigurdskĂ„ren som kĂ€mpade mot en övermĂ€ktig ende omringades pĂ„ Sigurds i KyrkslĂ€tt. KĂ„ren lyckades i skydd av nattens mörker ta sig söderut över HumaljĂ€rvis isar, genom Smedsby och Ingvaldsby vidare till Honskby och Friggesby. DĂ€rifrĂ„n fortsatte kĂ„ren till ObbnĂ€s dĂ€r den kapitulerade.

FrÄn mitten av mars ryckte de vita trupperna söderut och erövrade den 6 april Tammerfors, som varit de rödas viktigaste fÀste. En division tyska soldater pÄ 9 500 man landsteg i Hangö den 3 april. De tyska trupperna som marscherade mot Helsingfors passerade KyrkslÀtt den 9 april och intog Helsingfors den 13 april dÄ de röda kapitulerade.

SigurdskÄren

SigurdskĂ„ren bildades den sista januari 1918. Inom nĂ„gra dagar anslöt sig era hundra man till kĂ„ren som samlades pĂ„ Sigurds, i Kvarnby och i Ingels. Den 14 februari uppgick SigurdskĂ„rens styrka till omkring 500 man. Den 15 februari anslöt sig SvidjakĂ„ren frĂ„n SjundeĂ„ med ca 200 man till kĂ„ren pĂ„ Sigurds. LĂ€get ute i bygden var spĂ€nt. BevĂ€pnade rödgardister rörde sig i trakten, konskerade egendom och gjorde sig skyldiga till vĂ„ldshandlingar. FrĂ„n alla hĂ„ll nĂ€rmade sig röda trupper sĂ„ att kĂ„ren pĂ„ Sigurds smĂ„ningom var helt inringad.

PÄ morgonen den 22 februari anlÀnde en röd trupp med tÄg till KyrkslÀtt. TÄget stannade vÀster om KyrkslÀtts station och man lastade av en kanon, hÀstar och ca 150 till 200 man. Kanonen drogs upp till stora landsvÀgen och stÀlldes upp pÄ Ragvaldsbacken. Omkring klockan ett pÄ dagen började man beskjuta Sigurds med artillerield. SigurdskÄren blev hÄrt trÀngd av de rödas angrepp och mÄste retirera frÄn Ingels och Kvarnby till Sigurds.

Natten mot den 26 februari lyckades kÄren pÄ Sigurds, ca 600 man, ta sig genom bevakningskedjan, över isarna pÄ HumaljÀrvi och via Smedsby till Ingvaldsby. FÀrden fortsatte över jÀrnvÀgen i Ingvaldsby mot Honskby och Friggesby till stenbrottet nÀra ObbnÀs. KÄren gjorde pÄ morgonnatten ett misslyckat försök att erövra Makilo som behÀrskades av ryska soldater. Situationen för kÄren blev allt mera desperat. I denna situation anlÀnde den svenska attachén Folke Malmar med ett förslag till kapitulationsavtal. Svenska legationen i Helsingfors hade förhandlat med de röda om ett kapitulationsavtal för SigurdskÄren och Ätog sig att övervaka behandlingen av fÄngarna.

KĂ„ren som nu bestod av 467 man beslöt anta kapitulationsavtalet. FĂ„ngarna fördes till Svenska Reallyceum vid Elisabetsgatan i Helsingfors dĂ€r de ck stanna till den 13 april.

Dagbok frÄn VintergÄrden

Henrik HildĂ©n inleder sina dagboksanteckningar den 9 februari 1918. Han skriver att de hade fĂ„tt den första kĂ€nningen av revolutionen den 27 januari. Ingenjör Gunnar L. StenbĂ€ck4 med fru och barn var dĂ„ pĂ„ besök. GĂ€sterna hade anlĂ€nt samma dags morgon och dĂ„ de skulle Ă„ka till Helsingfors var tĂ„gtraken stoppad. Familjen stannade hos HildĂ©ns till den 6 februari.

MĂ„ndagen den 28 januari inlöpte, enligt HildĂ©n, diverse alarmerande rykten. Man ck veta att senaten var avsatt och att de röda hade regeringen och landet i sitt vĂ€lde. Snart spred sig rykten om kontrarevolution. Senaten hade lyckats y och Mannerheim tĂ„gade söderut med österbottniska bönder.

HildĂ©n skriver att spĂ€nningen var ohygglig, man hörde rykten om grĂ€sligheter. I KyrkslĂ€tt var det lugnt.Man hörde om en skyddskĂ„r som bildats och man ck ocksĂ„ veta att Köklax i Esbo var besatt av de röda.

Den 8 februari anlÀnder John Palmén med fru och son5 till KyrkslÀtt. De har varit sÄ gott som fÄngna hos Hammaréns i Lojo men hade nu fÄtt resa till

4. Diplomingenjör Gunnar L. StenbĂ€ck (1880–1947) var bĂ„tkonstruktör och seglare och konstruerade era segelbĂ„tar av vilka den Ă„r 1930 konstruerade hajbĂ„ten Ă€r den mest kĂ€nda.

5. Johan Oscar PalmĂ©n (1884–1952) professor i organisk kemi vid Tekniska högskolan i Helsingfors, hans hustru Anna Margaretha f. Amino (1890–1982) och deras son Carl Adolf

54
55

Helsingfors. De bodde nu i KyrkslÀtt hos apotekare Schauman, friherrinnans morbror.6 Palméns berÀttade att Ilmari StenbÀck7 i Ingerois blivit mördad, vilket berörde Hildéns mycket illa. Henrik Hildéns bror Uno bodde nÀmligen i Ingerois. Man hade fÄtt ett kort av honom sÄ man visste att han levde den 6 februari. Den 10 februari skriver brodern att det Àr lugnt i Ingerois. Den 15 februari fÄr Hildén ett brev av sin svÀgerska Else som berÀttar att Uno höll pÄ att bli arkebuserad. Han stod redan framför en arkebuseringspatrull dÄ Else rusade ut och stÀllde sig framför honom.

Den 8 februari funderar Hildén pÄ att anmÀla sig till skyddskÄren, han anser att det Àr hans plikt, men han kan under inga omstÀndigheter lÀmna hustrun och sonen ensamma i villan.

Den 9 februari besöker Palmén VintergÄrden och berÀttar om de rödas rörelser i SjundeÄ och IngÄ. Man fruktar att de röda ska försöka en omslutning av skyddskÄren uppe pÄ Sigurds.

Det Àr vackert vÀder. Det har ca tvÄ veckor varit plus minus noll grader. Hildén arbetar pÄ de sista scenerna av sitt skÄdespel Barnet. Det Àr ju löjligt, men en förströelse, skriver han. Hans hustru Kate syr skyddskÄrsskjortor. Den 10 februari packar Hildén ner familjens dyrbarare silver och grÀver ner det i en stor snödriva vid trappan.

Telefontrak

Den 9 februari ringer StenbÀck frÄn Helsingfors och sÀger att dÀr Àr rÀtt lugnt, men enerverande trist. Den 10 februari gÄr det inte att komma i telefonförbindelse med staden. Hildén antar att det beror pÄ ledningsfel eller snöstorm. Telefonlinjen till Helsingfors Àr avbruten Ätminstone till den 15 februari, vilket Hildén nu antar vara de rödas fel.

Telefonförbindelsen inom KyrkslÀtt fungerar dÀremot. PÄ kvÀllen den 9 februari ringer Ramsay8 pÄ Biskopsböle. Han tycktes vÀnta sig nÄgot extra oroligtunder natten. Klockan 10 pÄ kvÀllen anlÀnder ett extra tÄg med sex å sju vagnar. JÀrnvÀgen Àr i de rödas hÀnder. Följande dag ringer Palmén och berÀttar att han hört rykten om att de röda i SjundeÄ ska angripa Svidja.

Den 13 februari berÀttar Ramsay i telefon att han hört att röda gardet tagit KyrkslÀtts station. MÄtte det bara icke varsla nÄgot ondt. Ty rykten bruka ofta besannas efterÄt, skriver Hildén.

En kÀlla till oro

Den 11 februari skriver HildĂ©n att de röda trupperna som nns i omgivningen, i Köklax Ă„ ena sidan och förmodligen SjundeĂ„ Ă„ andra sidan, Ă€r en stĂ€ndig kĂ€lla till oro. Trakten Ă€r iögonfallande tom. S.g.s. allt manfolk Ă€r borta, dels vid skyddskĂ„ren (största delen), dels försvunnit för röda Ă„sikters skull. Vid promenad i dag sĂ„go vi knappt en kĂ€ft.

PalmĂ©n (1913–1954).

6. Apotekare Fritjof Konstantin Schaumans apotek fanns i Villa BronÀs vid storalandsvÀgen,

Jolkbybacken.

7. Ingenjör Ilmari StenbĂ€ck (1884–1918), teknisk direktör pĂ„ Ingerois trĂ€sliperi, mördad 1918.

DĂ„ Henrik och Kate HildĂ©n den 12 februari Ă€r ute pĂ„ promenad trÀar de Röman9. Han berĂ€ttar, att kyrkoherdskan Åberg fortfarande hĂ„lles hĂ€ktad som ett slags gisslan i Köklax. Hon var pĂ„ vĂ€g till sin döende man i Nummela. Den 18 februari berĂ€ttas att kyrkoherde Åberg10 avlidit medan hans hustru fortfa-

8. Vid denna tid Àgdes Biskopsböle i KyrkslÀtt av Arthur Ramsay.

9. K.J. Röman, granne och Àgare till Jolkby gÄrd.

10. Karl August Åberg var kyrkoherde i KyrkslĂ€tt 1914–1918.

56
nedanför
57
VintergĂ„rden dĂ€r Henrik HildĂ©n skrev dagbok under tiden februari–april 1918. Foto: Sigbritt Backman

rande sitter fÀngslad i Köklax. De röda krÀver frigivning av tvÄ namngivna röda pÄ Sigurds som utvÀxling. PÄ kvÀllen den 12 februari alarmrykte av Palmén om att man redan nÀsta vecka kan emotse en expedition av de röda. Ryktet hÀrstammar frÄn Kilo.

Den 12 februari omtalade postiljon Rosenvall11 att allt Ă€r lugnt i Porkala. Vore vĂ„ren en smula lĂ€ngre framskriden, skulle vi redan nu ytta dit ned, skriver HildĂ©n.12 Följande dag sysselsĂ€tter hansig med att packa ihop saker, ifall det skulle bli en hastig avresa.

Den 14 februari skriver HildĂ©n att röda gardet har gjort en expedition till Masaby med vapenletningar hos bl.a. f.d. kronolĂ€nsman Palmgren13 och veterinĂ€r Åström.14 Dock relativt hyggligt upptrĂ€dande, ett mord. FĂ„ngförarens son hittades mördad pĂ„ isen.15 För att driva bort röda gardet utgick ett kommando frĂ„n Sigurds. Det kom till skottvĂ€xling. Men sedermera retirerade vardera parten.

Stationsinspektorn enerverande pessimistisk

Stationsinspektor von Bonsdor besöker VintergĂ„rden den 14 februari.16 Han Ă€r enerverande pessimistisk. Kate HildĂ©n gĂ„r pĂ„ syförening och fĂ„r höra massor af revolutionsskvaller.

Den 18 februari fĂ„r HildĂ©n höra om plundringar i SjundeĂ„ och att skyddskĂ„ren pĂ„ Svidja förenat sig med den pĂ„ Sigurds. Den 19 februari sĂ€ger sig stationsinspektorn vara sĂ€ker pĂ„ att röda gardet sysselsĂ€tter sig med vidlyftiga truppföryttningar. Rykten om en aktion mot Sigurds Ă€r i omlopp. Ett fruktat anfall mot Sigurds antas komma inom fem dagar, alltsĂ„ senast 23 eller 24 februari, tror HildĂ©n.

Den 20 februari skriver Hildén om en av sina grannar, smeden och predikanten Gunnar Bengtström. Bengtström har besökt SjundeÄ för att hÄlla ett trosmöte. Han hindrades först av röda gardet men Ähördes senare av detta. Diskuterade dagens frÄgor med dem varvid de framhöll borgarnas skamlöshet. De hindrade inte honom att komma tillbaka till KyrkslÀtt. Hildén skriver samma

11. Karl August Rosvall

12. Henrik Hildén Àgde sedan1912 KyrkgÄrdsön, söder om Tullsundet i Porkala.

13. Gösta Palmgren, lĂ€nsman i KyrkslĂ€tt 1902–1917, bosatt i Masaby.

14. VeterinĂ€r Bernhard Åström (1884–1959), veterinĂ€r i KyrkslĂ€tt 1907–1937, bosatt i Masaby.

15. FĂ„ngförare Gustaf Backmans son Albert Sigfrid Backman (1897–1918) mördades den 13 februari, tvĂ„ dagar innan han skulle ha fyllt 21 Ă„r.

16. Klas Eliel von Bonsdor, stationsinspektor i KyrkslĂ€tt frĂ„n invigningen av kustbanan 1903 till 1927.

dag att han av Palmén hört att tvÄ spanare frÄn Sigurds blivit skjutna i SjundeÄ. Den ena var en Hernberg.17 De röda tycks ha satt sig fast pÄ Sjundby och KÀla, alltsÄ rÀtt nÀra.

Röda gardet nÀrmar sig

Den 21 februari skriver Hildén att situationen hÄller pÄ att bli obehagligt spÀnnande. Röda gardet nÀrmar sig ocksÄ frÄn norr och sÀgs redan vara i Lappböle. MorgontÄget frÄn Helsingfors uteblev. Det betyder vÀl att man kan vÀnta trupper frÄn det hÄllet. Med de röda som sedan ett par dagar stÄr i KÀla och Sjundby blir det en hel ring runt Sigurds, det vill sÀga en belÀgring. Denna kan gestalta sig obehaglig nog

Halv tolv pĂ„ dagen meddelas att tĂ„gtrak blivit stoppad. ExtratĂ„gmot Köklax och SjundeĂ„ ankommer frĂ„n Helsingfors. Ett anfall mot Sigurds vĂ€ntas. Man tar nĂ€stan hellre ett rött herravĂ€lde Ă€n denna ovisshet, skriver

58
59
Hildén. 17. Henrik Korkman frÄn Lill-NÀgels och Erik Hernberg frÄn Smedsby tillfÄngatogs pÄ ett spaningsuppdrag och dödades av de röda vid Sjundby. PÄ Jolkby gÄrd, vid stora landsvÀgen, genomförde de röda en husundersökning. Foto: Arkivalia, lokalarkivet i KyrkslÀtt

DĂ„ Kate HildĂ©n pĂ„ eftermiddagen den 21 februari kommer hem frĂ„n ett symöte hos Römans berĂ€ttar hon att de röda har besatt stationen. Omkring klockan fem Ă€r uppgiften bekrĂ€ftad och den röda aggan Ă€r hissad. PĂ„ stationen nns mycket folk. Det kĂ€nns nĂ€stan som en lĂ€ttnad, de senaste dagarna har varit odrĂ€gliga, skriver HildĂ©n.

Senare pÄ dagen meddelar Palmén att röda gardet dragit österut. Meningen var att de röda frÄn SjundeÄ och Köklax skulle sammanstrÄla hÀr. Men skyddskÄren hade brutit upp banan vid Getberg, varför de röda frÄn SjundeÄ inte kunde komma. DÄ riskerade röda gardet frÄn Köklax inte att stanna hÀr. Palmén varnar Hildéns för att röra sig utomhus.

Kanoner pÄ prÀstgÄrdsbacken och RagvaldsvÀgen

Den 22 februari Àr det 20 grader kallt. Familjen Hildéns köksa, som pÄ förmiddagen varit till butiken, berÀttar att de röda slÀpar kanoner pÄ prÀstgÄrdsbacken. LikasÄ pÄ RagvaldsvÀgen. Det artar sig till belÀgring.

Klockan 11anlĂ€nder ett lĂ„ngt tĂ„g frĂ„n Helsingfors med passagerarvagnar och lĂ„dliknande pjĂ€ser av vilka era Ă€r pansarbeklĂ€dda medröda aggor pĂ„ taket. Flera kanonskott hörs. Tidigt pĂ„ eftermiddagen har redan 1 000 man anlĂ€nt. De röda slĂ€par upp en kanon för Jolkbybacken. Vakt blir utstĂ€lld vid Römans kĂ€llare. Man hör flera skott regelbundet under tre timmar. HildĂ©n frĂ„gar sig vad som pĂ„gĂ„r pĂ„ slĂ€tterna vid Sigurds. Stormas lĂ€gret?

Halv nio pÄ kvÀllen Àr det absolut tyst. Röda gardet har dragit till sig förstÀrkningar och ska gÄ fram i morgon bitti, och dÄ har vi vÀl att vÀnta avgörandet. Anm. Denna liksom samtliga uppgifter i det följande hÀrstammar frÄn telefon, dÀr vi genom en gynnsam kontakt kunde höra allt hvad den röda staben talade, skriver Hildén.

Den 23 februari gĂ„r era tĂ„g i bĂ„da riktningarna, annars Ă€r det lugnt. Stora massor av röda Ă€r koncentrerade till centrum av KyrkslĂ€tt. PĂ„ Jolkby har de röda konskerat tvĂ„ sĂ€ckar potatis och allt î€œĂ€sk. Vakter nns utstĂ€llda pĂ„ vĂ€garna. LokaltĂ„gstraken Ă€r behjĂ€lpligt i gĂ„ng. Köksans syster kommer frĂ„n Helsingfors och för med sig den kolossala nyheten att tyskarna landstigit i Hangö. Men man vĂ„gar inte tro det. Det passar dock ovanligt bra med tystnaden hĂ€r. SĂ„vitt man förstĂ„r utvecklar röda gardet inte sitt angrepp. Eller kanske man inte ser och hör nĂ„got hĂ€r i vĂ„r undangömda skogsbacke. Klockan elva roar sig en rysk soldat med skidĂ„kning nedanför vĂ„r villa, skriver HildĂ©n.

Klockan12 lok frĂ„n Helsingfors. Kate var nere pĂ„ apoteket för att om möjligt ska nyheter. Men dĂ€r visste de – mĂ€rkligt nog – ingenting. Annat Ă€n hvad de hört att tyskarna f.n. Ă€r sysselsatta med Reval. De röda sysselsatta med lossning av

ammunition pĂ„ stationen. I vĂ€ntsalen nns en kulspruta. PalmĂ©n har sett hur det med deras befĂ€l uppstĂ„tt grĂ€l som bl.a. lett till örlar. En kula har gĂ„tt in i stationsinspektorns sĂ€ngkammare.

Köksans syster som skulle söka sig hem till Ingels blev pÄ halva vÀgen hejdad vid de rödas bakre linjer. Vi hörde skottvÀxling. I telefonsÀges striderna vara i full gÄng. Meningen var att börja redan klockan 10, men pÄ grund av meningsskiljaktigheter uppsköts striden. De rödas situation sÀker, de vitas svÄr, skriver Hildén.

Den 24 februari skriver Hildén att slaget pÄgÄr mycket hÀftigt. Röda gardet nÀrmar sig frÄn alla hÄll. Stark skottvÀxling hörs hela dagen. Utsikterna för skyddskÄren Àr inte lysande om den inte fÄr undsÀttning, och varifrÄn skulle den komma? Ryktet om tyskarna i Hangö Àr pÄtagligen osant.18

Under natten mot den 25 februari hörs kanondunder. Tydligen stora skott frÄn östra sidan.

Klockan 11hĂ€ftig kanonad, dagen hotar att bli Ă€nnu mer spĂ€nnande Ă€n gĂ„rdagen. Klockan 11.45 upphör bombardemanget och vidtar igen 12.50. Tydligen Ragvald, dĂ€r Ragvalds museiomrĂ„de nns idag. Foto: Annette Ström

60

har en stormning gÄtt av stapeln men misslyckats. Röda gardet uppges inte vÄga sÀnda sina sÄrade till sjukstugan hÀr19. Röda gardet tar kvarter pÄ ungdomsföreningslokalen Ljungheda i Hindersby.

Halv fem pÄ eftermiddagen skriver Hildén att man Äter hör kanondunder efter att man de senaste timmarna endast hört gevÀrs- och kulspruteeld. Annars hör man ingenting om stridernas gÄng. Antagligen har Sigurds inte fallit.

Eller hur nu allt detta kan hÀnga ihop

Samma dag, den 25 februari, hör Hildén rykten om att fredsunderhandlingar inletts pÄ Munkkulla.

PÄ kvÀllen visar det sig att svenska regeringen intervenerat. För KyrkslÀttskÄrens del har saken tagit en ovÀntad oblodig vÀndning, skriver Hildén. En svensk konsul har faktiskt ankommit hit och bor pÄ Munkkulla.20 En gÄng sÄledes Äter nÄgonting angenÀmt.

Men nĂ€sta dag, den 26 februari, skriver HildĂ©n att dagen börjar med hĂ€ftig kanoneld. AlltsĂ„ ha – trots allt – inga underhandlingar öppnats. StĂ€mningen blir Ă„ter tyngre. Underhandlingarna pĂ„stĂ„s börja klockan ett, men Sigurds stĂ€llning blir sĂ€mre hela tiden. Möjligt Ă€r att besĂ€ttningen pĂ„ Sigurds inte har en aning om svenskarnas ingripande. Kanondunder klockan 10.30 tyder pĂ„ att Sigurd inte Ă€nnu fallit. För nuvarande omöjligt att göra sig en bild av situationen, skriver HildĂ©n.

Halv ett framgĂ„r det av ett telefonsamtal att en del av manskapet pĂ„ Sigurds under natten lyckats y till Porkala. En halv timme senare fĂ„r HildĂ©n veta att hela skyddskĂ„ren lyckats y söderut över Masaby. Röda gardet fortsĂ€tter beskjutningen av Sigurds. HildĂ©n skriver tio över fem pĂ„ eftermiddagen att Sigurds Ă€r erövrat och funnet tomt. Vad ska nu följa? En klappjakt genom skĂ€rgĂ„rden? DĂ€rmed har röda gardet rensat hela norra KyrkslĂ€tt frĂ„n skyddskĂ„rister. Konstigt Ă€r att man ingenting hör om den svenska konsuln. Faktum Ă€r att han var hĂ€r i gĂ„r med Wiik21, det hörde jag med egna öron i telefonen, skriver HildĂ©n.

Klockan 6 pĂ„ kvĂ€llen har HildĂ©ns köksa besökt sitt hem i Ingels. SkrĂ€ckbilder. Man förstĂ„r icke huru man skall kunna komma öfver allt detta – om man ock lekamligen undkommer. Detta skall hĂ€nga som en skugga öfver enslif i alla framtid, skriver HildĂ©n.

19. KyrkslÀtts sjukhus eller sjukstuga lÄg i nÀrheten av VintergÄrden. 20.DetsvenskasÀndebudetFolkeMalmaranlÀndeden25februaritillKyrkslÀttochförhandlade med frontstaben pÄ Munkkulla strax söder om jÀrnvÀgsstationen.

21. K.H. Wiik (1883–1946), tjĂ€nsteman vid folkkommissariatets avdelning för utrikesĂ€renden, följde med konsuln som tolk. Wiik var under era perioder riksdagsledamot.

Den 27 februari hörs överraskande kanondunder frĂ„n söder. Antagligen har röda gardet satt efter skyddskĂ„ren med artilleri. Klockan 12 skriver HildĂ©n att det förefaller som om skyddskĂ„ren Ă€r omringad i stenbrottet mellan ObbnĂ€s och Hila. SkyddskĂ„ren uppnĂ„dde stenbrottet i gĂ„r morse. Men kĂ„ren i sin helhet Ă€r vĂ€l i det nĂ€rmaste slut. Om icke – detvĂ„gar man icke tro – skyddskĂ„ren har fĂ„tt nĂ„got slags utlĂ€ndsk hjĂ€lp frĂ„n Porkala-trakten. Framtiden ter sig dystrare Ă€n nĂ„gonsin. Lite senare fĂ„r HildĂ©n höra en nyhet som inger lite hopp. NĂ„got slag av underhandlingar tycks pĂ„gĂ„ under den svenska konsulns ledning. Klockan tvĂ„ meddelas att skyddskĂ„ren gett sig och kommer upp till stationen i grupper om 25 man. Faktum Ă€r att röda gardets aktion pĂ„ sjĂ€lva krigsstrĂ„ten Ă€r avslutad i KyrkslĂ€tt. Nu fĂ„r man njuta af dess fredligt ordnade administration. Faktum Ă€r att skyddskĂ„rens korta saga Ă€r Ă€ndad.Man har sĂ„ledes inga förhoppningar att hĂ„lla sig till. Nu gĂ€ller det bara att vĂ€nta, att vĂ€nta.

De röda söker husrum

KvĂ€llen den 26 februari fĂ„r HildĂ©ns ett, antagligen odramatiskt, besök av en rödgardist som söker Ljungheda. Följande dag, den 27 februari, börjar med besök av tvĂ„ rödgardister som begĂ€r kae. De erbjuder betalning och frĂ„gar köksan om hon Ă€r rĂ€dd. Samma dag blir det avbrott i HildĂ©ns skrivarbete nĂ€r 70 rödgardister tĂ„gar in i villan och söker husrum. Det hela avlöper lyckligt. Anförarna t.o.m. Ă€lskvĂ€rda, lofvade se till att intet skulle förstöras. Efter en stund avlĂ€gsnade sig truppen varvid HildĂ©n ombeds konstatera att ingenting försvunnit. Den 28 februari skriver HildĂ©n att stĂ€mningen Ă€r dystrare Ă€n nĂ„gonsin. I det lĂ€ngsta har han försökt arbeta, men nu gĂ„r det inte alls. Han vĂ€ntar bara pĂ„ vad som ska hĂ€nda nu efter röda gardets seger. Kl. 11 pansartĂ„g till staden, mĂ„nga vagnar. Med fĂ„ngar. Det hela Ă€r inte bara sorgligt, det Ă€r förnedrande. --- Min tro Ă€r att Finlands svenskar efter allt detta icke mera skola förmĂ„ resa sig. NĂ€r den hĂ€r kampen Ă€r slut, börjar det stilla aftynandet. Efter hundra Ă„r skall hĂ€r knappast nnas en enda svensk, skriver HildĂ©n.

Bara man kommer över den hÀr tiden

Klockan halv fem pĂ„ eftermiddagen den 28 februari avgĂ„r ett lĂ„ngt tĂ„g med enormt mycket mĂ€nniskor till staden. Senare Ă„tervĂ€nder ett tomt tĂ„g. Tydligen hemförlovar röda gardet sina trupper. Man vet inte vad som följer. StĂ€mningen Ă€r olidlig. Kate och jag har beslutat ytta bort bara man kommer öfver den hĂ€r tiden, skriver HildĂ©n. Flera tĂ„g pĂ„ kvĂ€llen, antagligen trupper som yttas bort.

62
63

SĂ„rade vita ha yttats till sjukstugan. Man sĂ€ger att 400 röda ska stanna kvar för att behĂ€rska bygden. Treigt! Man kan vĂ€nta sig hvad som helst, skriver HildĂ©n. TĂ„gtraken Ă€r i det nĂ€rmaste Ă„terstĂ€lld. PosttĂ„get frĂ„n Åbo klockan 8 passerar i normal tid. Som en förklaring till skyddskĂ„rens retrĂ€tt nĂ€mns att avsikten var att nĂ„ McElliot. BesĂ€ttningen dĂ€r Ă€r ukrainsk och förmodades ta emot de vita, emellertid blev förhandlarna hĂ€ktade. SkyddskĂ„ren möttes av skott. Antagligen hade skyddskĂ„ren reda pĂ„ Revals fall och tĂ€nkte pĂ„ nĂ„got sĂ€tt ta sig dit. Faktiskt Ă€r det nu, sedan man vet Reval vara tyskt och vitt, liksom lite ljusare.22

Den 2 mars gÄr tÄgen som vanligt. Hildéns fÄr brev frÄn Karin StenbÀck. Det innehöll en del rykten vilka redan visat sig falska. VÀdret Àr hÀrligt. Työmies skriver att ValkjÀrvi Àr vitt. Dr Biaudet besöker VintergÄrden och berÀttar en del detaljer frÄn Sigurds. I synnerhet retrÀtten öfver HumaljÀrvi nÄgonting af det mest storslaget gripande man kan tÀnka sig. MÄnsken, vita kÄpor och tystnad. Endast skidornas och slÀdmedarnas stilla knarrande, spÀnningen pÄ Wohls och morgonens bombardemang som visade att retrÀtten skett obemÀrkt. Röda korset bemöttes korrekt av de röda, berÀttar Biaudet.23

Den 3 mars hörs gevÀrsskott frÄn Sigurdstrakten. Man sÀger att de hÀrleder sig frÄn röda som jagar skyddskÄrister i skogen, mest i södra delen av socknen. FÄngarna ur SigurdskÄren har blivit vÀl behandlade. FörtjÀnsten Àr den svenska konsulns.

HildĂ©n skriver den 4 mars att han besökt apoteket, och att ett rykte om Viborgs fall hĂ„ller i sig.24 PalmĂ©n besöker VintergĂ„rden och vet berĂ€tta att röda gardet sĂ„ gott som lĂ€mnar Helsingfors för fronterna. Det ser sĂ„ledes ut som om den stora oensiven börjat. Työmies har inte ett ord om Viborg.

Betecknande för lÀget Àr oron som gör sig gÀllande

Den 9 mars skriver HildĂ©n att Björneborg, enligt meddelande av StenbĂ€ck, torde ha fallit.25 Tyskarna besĂ€tter Åland.26 Enligt uppgift av en röd pĂ„ KyrkslĂ€tts station ligger tyskarna utanför den nylĂ€ndska kusten. Vidare: att jĂ€rnvĂ€gstraken pĂ„ kustbanan nĂ€r som helst kan stanna, att Hfors nĂ€r som helst kan blifva bom-

22. Estland ockuperades den 25 februari av tyska trupper.

23. I boken Ett liv i lÀggspel beskriver Teddy Biaudet krigssjukhusets verksamhet pÄ Wohls och transporten av de sÄrade frÄn Wohls till sjukhuset i Jolkby.

24. Viborg intogs av de vita den 28 april.

25. HildĂ©n nĂ€mner era gĂ„nger rykten som hĂ€vdar att Björneborg fallit. Staden intogs av de vita den 13 april.

26. Tyskarna landsteg pĂ„ Åland den 5 mars.

baderat. Hvad som Ă€r sannt vet man sjĂ€lallet icke. Betecknande för lĂ€get Ă€r oron som gör sig gĂ€llande.

Den 11 mars Ă€r tidningarna ointressanta. Det Ă€r klart att de vita tycks rycka fram i trakten av Björneborg och Viborg. Fullt sanna tycks ryktena om tyska ygare vara. Fröken Sandroos pĂ„ apoteket har sett en i Helsingfors. Den 13 mars skriver HildĂ©n att man pĂ„ sina brödkort fĂ„r fodermjöl som Ă€r avsett för kreatur. Oro bland arbetarbefolkningen dĂ„ röda gardet stoppar alla allmĂ€nna arbeten för att tvinga alla arbetare in i gardet.

PÄ morgonen den 14 mars vÀntar Hildén pÄ livsmedelsnÀmndens inventeringsmÀn, och noterar efter besöket att inventeringen mot all förmodan var liberal. Samma dag skriver han att han undrar vad som ska hÀnda efter den 17 mars, dagen dÄ ryssarna har lovat vara ute ur landet.

Den 18 mars noterar Hildén att den röda pressen erkÀnner motgÄngar i kriget. Av allt att döma Àr en röd katastrof förestÄende. Den 22 mars fortfar inringningen av Tammerfors. Om man förstÄr tidningarna rÀtt Àr de rödas situation prekÀr. De vita Àr i rörelse mot Lahtis och Tavastehus. Typiskt Àr att en rödgardist i gÄr sagt till vÄr köksa att nu Àr de vita slagna, ty de Àro instÀngda i ett hörn. Stackars man han vet inte vem som sitter instÀngd i ett hörn. LivsmedelssvÄrigheterna tilltar, skriver Hildén.

I tidningarna ingĂ„r den 23 mars artiklar som ifrĂ„gasĂ€tter röda gardets framgĂ„ngar. Tidningarna kungör att Tammerfors försĂ€tts i krigstillstĂ„nd och alla fabriker stĂ€ngs. Flyktingar anlĂ€nder till Helsingfors. Detta berĂ€ttar stationsinspektor Bonsdor som hört det av konduktörer. SĂ„ledes osĂ€kert, reekterar HildĂ©n. Ca 40 000 röda sitter instĂ€ngda i Tammerfors.

DĂ„ Röman besöker VintergĂ„rden pĂ„ kvĂ€llen berĂ€ttar han att de röda under Sigurdsdagarna trĂ€ngde in hos honom. Tre nnar riktade vapnen mot honom medan en ryss genomförde husundersökningen.

Den 25 mars införs förbud för civilaatt Äka tÄg. De röda fruktar deserteringar. Den 28 mars presenteras Tammerforskatastrofen av Kullervo Manner.27 Följande dag, den 29 mars, har Tiedonantaja inte ett enda ord frÄn fronten. Työmies erkÀnner ett nederlag vid KorvenkylÀ. MÄhÀnda har Tammerfors fallit. De vitas lÀge synes vara gott. Dessutom bör man vÀlrÀkna med en stor desorganisation inom röda gardet.

Den 30 mars talas det om fall av desertering frĂ„n Sigurds. Det börjar vĂ€l osa brĂ€ndt, antar HildĂ©n. Telefonen Ă€r bruten och all privattrak Ă€r förbjuden. En smula mera mat, gott hopp om framgĂ„ng. Men jag tycker man kĂ€nner sig Ă€ngslig

64
65
27. Kullervo Manner var regeringschef för den röda regeringen. Tammerfors intogs av de vita den 6 april 1918.

för vad som sen ska följa. Ty fruktansvÀrda komma förhÄllandena att blifva med den med vÄld kvÀsta pöbeln, skriver Hildén.

Den sista mars skriver Hildén att man ingenting hör, att man inte fÄtt nÄgra tidningar. Den 1 april nÀmner Työmies ingenting om Tammerfors. Det tyder pÄ att staden fallit.

I Lördags var det uppstĂ„ndelse pĂ„ Sigurds, nĂ„got slags myteri. Man sĂ€ger, anfall av yg. BesĂ€ttningen har krympt till ett minimum.

Den 3 april innehĂ„ller tidningarna ingenting nytt. Flera extratĂ„g under natten. Rykten att tyskarna landstigit klockan sex i Hangö. Klockan tvĂ„ Ă„ker ett tomt tĂ„g mot vĂ€ster. MĂ„nne för att avhĂ€mta yktingar. Ett aeroplan yger vĂ€sterut klockan tvĂ„, Ă„tervĂ€nde klockan 4.40 och försvinner mycket högt med kurs pĂ„ Reval. Omöjligt att avgöra dess nationalitet. Palmu pĂ„ Sigurds ringer staben i Helsingfors och meddelar om aeroplanet. Han fĂ„r besked att planet tillhörde de röda. PĂ„ apoteket har man emellertid kunnat se dess tyska kors.

Kungörelse i Arbetet den 2 april 1918 om att arbetarorganisationerna i KyrkslÀtt utsett tjÀnstemÀn. Oskari Airisto, som Hildén berÀttar om i sin dagbok, utsÄgs till ordningens övervakare och allmÀn Äklagare.

Den 4 april avlyssnar HildĂ©n den allmĂ€nna Ă„klagaren och ordningens vĂ€ktare Airistos28 telefonsamtal. Airisto fĂ„r order att förstöra alla sina papper och vara beredd att avresa. Han fĂ„r senare nya order att inte förstöra sina papper, men att vara beredd att ge sig i vĂ€g. Av samtalet framgĂ„r att fem slaktare följande dag ska dömas. Domarentalar med allmĂ€nna Ă„klagaren i telefon. Han Ă€r sĂ€rskilt förtjust över att hĂ€radshövding Palmgren benner sig bland de Ă„talade, det kommer att bli ”lysti pĂ€ivĂ€â€. Airisto uppmanar domaren att lĂ„ta undersökningen gĂ„ snabbt, att inte förhöra och utforska vidlyftigt.

28. Oskari Airisto, i tidningen Arbetet ingĂ„r den 2 april 1918 en kungörelse i vilken meddelas att Oskari Airisto utsetts till ordningens vĂ€ktare och allmĂ€n Ă„klagare i KyrkslĂ€tt. Hans namn nns ocksĂ„ pĂ„ en förteckning, undertecknad den 15 oktober 1918, över speciellt farliga upproriska som fortfarande Ă€r Ă„ fri fot. Airisto uppges ha försnillat 3000 mark av statens medel. Valtiorikosasiain tiedusteluosaston luettelo C.

Följande dag, den 5 april, görs vidlyftiga förberedelser, per telefon för mottagandet av fĂ„ngarna frĂ„n Helsingfors. Bland fĂ„ngarna nns ocksĂ„ doktor Åström. De anlĂ€nder klockan 9, konvojen tar sig upp till Ljungheda dĂ€r domstolen fungerar. Klockan 3.30 förs Åström och Palmgren fĂ„ngna till stationen. Om icke orĂ€tt uppfattat tel.-samtal, skriver HildĂ©n, kunde Åström och Palmgren inte dömas dĂ„ de i egenskap av krigsfĂ„ngar vĂ€grade svara.

Klockan 4.40 pansartĂ„g vĂ€stvart, fyra vagnar, alltsĂ„ Ă„tta med de förra, med ca 600 man. Det artar sig tilldrabbning, antagligen i Karis. Tidningarna bringar den mĂ€rkliga nyheten att regeringen yttat till Viborg. Samtidigt bekĂ€nnes inte Tammerfors helt, men man fĂ„r den uppfattningen att staden fallit.

Intressant Ă€r hĂ€ndelsernas utveckling nu ty den Ă€r ofantligt snabb. Utom att huvudstaden viker nns knappast en ort eller stad dĂ€r röda gardet kan kĂ€nna sig helt tryggt. HĂ€r för nuvarande lugnt. Order om att banan ska vaktas speciellt noga, alla som nĂ€rmar sig jĂ€rnvĂ€gen skjuts.

Den 6 april skriver HildĂ©n om livliga strider i IngĂ„, pansartĂ„g och militĂ€rtĂ„g ostvart. De röda yr frĂ„n Solberg. Staben yttar till KyrkslĂ€tt. Stationsvakten

66
67
Tyska trupper pÄ stora landsvÀgen i Masaby. Foto: Arkivalia, lokalarkivet i KyrkslÀtt

i KyrkslĂ€tt Ă€r mycket nervös, vill helst smita. PĂ„ Sigurds nns 32 man som fĂ„r order att vaka hela natten.

Klockan 11 pĂ„ kvĂ€llen myteri pĂ„ stationen i KyrkslĂ€tt. 500 man sĂ€nds vĂ€sterut med tĂ„g för att mota de vita, men de drabbas i IngĂ„ av panik och vĂ€nder tillbaka. De Ă„ker Ă€nda till Masaby dĂ€r de stoppas. Cirka 200 förmĂ„s Ă„tervĂ€nda till KyrkslĂ€tts station. Resten gömmer sig i skogarna i Masaby. Det kommer order om att de 200 ska sĂ€ndas till Solberg, men de vĂ€grar och hotar att fara till Helsingfors. De ordinarie trupperna pĂ„ Sigurds och i Masaby Ă€r mycket skrĂ€mda. De fruktade ett övermĂ€ktigt entligt anfall, men man tycker att en och annan behöll sitt lugn, visade mod och lydnad.

Oro inom röda gardet

Den 7 april avgĂ„r, enligt telefonuppgifter, pansartĂ„get klockan 11 vĂ€sterut. Den 8 april skriver HildĂ©n klockan 11 om ett slag i SjundeĂ„ och om oro inom röda gardet i KyrkslĂ€tt. PĂ„ stationen nns 137 man utan mat och ammunition. Telefonen till SjundeĂ„ Ă€r avbruten.

Inga patroner pĂ„ Sigurds, stĂ€ndig bön om era frĂ„n Helsingfors. Klockan 10 pĂ„ kvĂ€llen Ă€r situationen svĂ„r att förstĂ„, skriver HildĂ©n, upprepade bestĂ€mda böner om hjĂ€lp. BefĂ€let ser mörkt pĂ„ lĂ€get.

Den svenska konsuln rider den 9 april lÀngs banan vÀsterut. Har han möjligen överfört de vitas kapitulationsförslag till Helsingfors och för nu de rödas svar.

I gÄr kvÀll kastade 30 röda sina gevÀr pÄ stationsperrongen. Klockan 11 panik, trupperna hotar lÀmna KyrkslÀtt. Klockan 12 slutligen hjÀlp frÄn Helsingfors. Röd truppkedja utanför oss, skriver Hildén.

Klockan 3.45 nödrop till Nummela frĂ„n Sigurds. ”Viimeiset hetket” Ketonen: Nyt on pakko lĂ€hteĂ€. Sigurds brĂ€nns 3.50. Palmu yr. 5.30. Tyskt samtal, omöjligt att uppfatta. TĂ„g och pansartĂ„g ostvart frĂ„n stationen. Tyska telefonsamtal. Masaby klart till ykt.

Klockan 6.30 Àr stationen i KyrkslÀtt besatt av de vita. De Àr vita och tyskar som tagit stationen. GlÀdjen förringas av att trupperna inte Àr vita, men samtidigt mÄste man medge att tyskar under alla omstÀndigheter Àr att föredra framom de röda, skriver Hildén.

Den 13 april skriver Hildén att rykten om kringströvande röda som plundrar och brÀnner bl.a. i SjundeÄ tydligen Àr mycket överdrivna. VÀdret Àr underbart, sommarvarmt.

Sigbritt Backman:

Jag Àr KyrkslÀttsbo sedan 30 Är, men jag vÀxte upp pÄ landet i Helsingfors. Vi hade bÄde hÀst och tröskverk. Mitt intresse för historia vaknade nÀr jag var liten och min mamma berÀttade om Gustav Vasas Àventyr i Dalarna. Jag Àr intresserad av historia pÄ lokal nivÄ och hur avgörande historiska

skeenden Ă„terspeglar sig i enskilda personers liv.

FarvÀl till VintergÄrden

Den sista dagboksanteckningen gör Hildén den 19 april. DÄ skriver han att det samma dag har grundats en skyddskÄr och att han valts till chef. Det var sÀkert frÄga om ett tillfÀlligt eller mycket kortvarigt engagemang som inte noteras i verket SkyddskÄrister och lottor i svenska Nyland (1944).

Den tid HildĂ©n skildrar i sin dagbok var mycket svĂ„r och medförde en oerhörd spĂ€nning och psykisk press. Den 28 februari skrev han att han och hans hustru Kate hade bestĂ€mt att de yttar bort bara man kommer öfver den hĂ€r tiden. Redan i juli 1918 sĂ„lde HildĂ©ns VintergĂ„rden till KyrkslĂ€tts kommun och yttade bort.

Henrik HildĂ©ns sympatier nns med stor tydlighet pĂ„ den vita sidan, men han visar en viss förstĂ„else och medkĂ€nsla för de röda nĂ€r det börjar luta mot ett nederlag för dem.

68
69
Henrik Ekberg

Mannerheim och VĂ€stnyland

Fiskars och SĂ€llvik

Den 4 juni 1867 föddes i familjen Mannerheim pĂ„ VillnĂ€s slott ett gossebarn som i dopet gavs förnamnen Carl Gustaf Emil och som halvtannat Ă„rhundrade senare i en omröstning bland allmĂ€nheten utsĂ„gs till ”Den störste nlĂ€ndaren” genom tiderna. Hans storhet hade dock observerats lĂ„ngt tidigare.

Gustaf Mannerheim vĂ€xte upp pĂ„ barockslottet tre mil nordvĂ€st om Åbo men tillbringade en del av sin barndom hos slĂ€ktingar i VĂ€stnyland. Modern HĂ©lĂšne var dotter till bergsrĂ„det John von Julin, en av de mest bemĂ€rkta industrimĂ€nnen i 1800-talets Finland och den som fram till sin död 1853 arbetade upp Fiskars till en av landets mest betydande industrier. Mannerheim kom dĂ€rför att som barn vistas mycket pĂ„ SĂ€llvik hos Louise von Julin, HĂ©lĂšnes moster och styvmor. Han och hans jĂ€mnĂ„riga kamrater Ă€gnade sig bland annat Ă„t simsporten och simmade lĂ„nga strĂ€ckor, nĂ„gon gĂ„ng t.o.m. över Pojoviken. NĂ€r han var sjutton simmade han den 2,8 km lĂ„nga strĂ€ckan frĂ„n Alsviken vid Fiskars till GennĂ€s, utan följebĂ„t.

En annan fast punkt i den unge Mannerheims tillvaro var just morbrödernas

Fiskars, dĂ€r Albert von Julin hade tagit över 1875. Denne morbroder var den som axlade ansvaret för den tĂ€mligen bĂ„ngstyrige systersonens fortsatta uppfostran sedan fadern 1880 avvikit till Paris med ett annat fruntimmer och lĂ€mnat familjen vind för vĂ„g, vilket blev HĂ©lenes död: hon avled följande Ă„r och de sju barnen blev moderlösa. DĂ„ Gustaf hade ferier frĂ„n sin skolgĂ„ng i Helsingfors kom han att vistas pĂ„ Fiskars hos sin morbror Emil, som bodde i Stenhuset fram till 1886. I ungdomsĂ„ren tillryggalade Gustaf vĂ€gen mellan Fiskars och SĂ€llvik till fots – ofta springande – hellre Ă€n att anlita skjuts med hĂ€st och kĂ€rra. Han begav sig Ă€ven ut pĂ„ ridturer, i sĂ€llskap med bland annat ungdomsförĂ€lskelsen

Constance Hisinger pĂ„ Brödtorp. Tillsammans med kusinen Lindsay red han 1884 frĂ„n SĂ€llvik till Brödtorp för att hĂ€lsa pĂ„ ickorna Hisinger.

NĂ€r Mannerheim i tjugoĂ„rsĂ„ldern med slĂ€ktingarnas bistĂ„nd hade kommit in vid Nikolajevska kavalleriskolan i S:t Petersburg tillbringade han Ă„ren 1886–1888 era permissioner och konvalescenser pĂ„ Fiskars. Under en treveckors vistelse i hemlandet i slutet av 1890 besökte han bĂ„de VillnĂ€s och Fiskars.

Förmodligen sista gÄngen han uppehöll sig i trakten var ett halvt sekel senare, hösten 1950, nÄgra mÄnader före sin död, dÄ han gÀstade Bombi gÄrd.

SvartÄ

Gustaf Mannerheim tillbringade trettio Är i rysk militÀrtjÀnst, avancerade till generallöjtnant och dekorerades med Georgskorset, den mest ansedda militÀra utmÀrkelsen i Ryssland. Efter ryska revolutionens utbrott hösten 1917 blev vidare tjÀnstgöring dock omöjlig, och Mannerheim ÄtervÀnde till hemlandet. Han var dÄ nÀstan okÀnd i Finland, men ett Är senare var förhÄllandet ett annat: hans namn var pÄ allas lÀppar, antingen lovprisat eller motsatsen.

Den första veckan 1918 var Mannerheim över en dag pĂ„ besök hos sin ungdomsvĂ€n och f.d. svĂ„ger Hjalmar Linder pĂ„ SvartĂ„. De enda gĂ€sterna vid middagen pĂ„ SvartĂ„ var Mannerheim och aÀrsmannen och författaren Victor Hoving, som har skildrat tillstĂ€llningen i en av sina böcker. Hoving skriver att han trodde att Mannerheims förhĂ„llande till Linder hade varit rĂ€tt kyligt efter SvartĂ„magnatens skilsmĂ€ssa frĂ„n Sophie Mannerheim.Detta bidrog kanske till att Linder nu î€Ă€skade alldeles speciellt för Mannerheim och försökte vara honom till lags pĂ„ alla sĂ€tt.

Efter middagen berĂ€ttade Mannerheim om sin resa föregĂ„ende höst frĂ„n ett Ryssland i sönderfall och underströk att han var absolut fri frĂ„n sin ed som rysk ocer, eftersom han av interimsregeringen hade avskedats frĂ„n sin militĂ€rtjĂ€nst och pensionerats. Som divisionsgeneral skulle han fĂ„ lyfta sju rubel i mĂ„naden, medan ”vanliga” generaler ck bara fem rubel. Mannerheim talade ocksĂ„ om att hela hans förmögenhet bestod av nĂ„gra aktier i Nokia Ab och att han dĂ€rför mĂ„ste börja se sig om efter arbete och inkomster.

Hoving sa dÄ mÀrkligt nog att Mannerheims framtid var given, Finlandskulle vÀl förr eller senare stÀlla upp en egen armé, och generalen var sjÀlvskriven som befÀlhavare för den. Detta sades innan nÄgon hade talat med Mannerheim om dessa saker, och Hovings yttrande gjorde honom förundrad.

I september 1918, nĂ€r sĂ„ mycket hade hĂ€nt, företog Mannerheim och Linder en jaktresa till Norge, dĂ€r generalen förĂ€lskade sig i den senares halvsyster Kitty Linder, men ck uppenbarligen korgen för att han var för gammal för henne, tjugo Ă„r Ă€ldre. Kitty Linders portrĂ€tt hĂ€nger pĂ„ SvartĂ„ slott och guiden berĂ€ttar utförligt och vĂ€ltaligt om Mannerheims olyckliga förĂ€lskelse.

Besöket i januari 1918 var inte den första, men kanske sista gĂ„ngen Mannerheim vistades pĂ„ SvartĂ„, eftersom Linder ju tvingades i ett slags landsykt sedan han i en insĂ€ndare i Hufvudstadsbladet (Nog med blodbad) i maj opponerat sig mot behandlingen avde röda och dĂ€refter aldrig Ă„terkom till hemlandet.

70
71

I Stenhuset pĂ„ Fiskars, uppfört 1816–1822 enligt ritningar av Pehr Granstedt och C.H. Bassi, tillbringade Gustaf Mannerheim en hel del tid under ungdomsĂ„ren. Det berĂ€ttas att han som sjuttonĂ„ring klĂ€ttrade upp utanpĂ„ byggnaden till skaeriet i andra vĂ„ningen för att knycka sylt, en begĂ€rlig lĂ€ckerhet pĂ„ den tiden. Foto: Annette Ström

Virkby

I september 1919, dĂ„ Mannerheim nyss hade trĂ€tt tillbaka som riksförestĂ„ndare och förlorat presidentvalet till StĂ„hlberg, kom han pĂ„ besök till Virkby för att jaga tillsammans med general Harald Åkerman, som var slĂ€kt med Margit Forsström, maka till Lojo Kalks chef och skapare ”Kalk-Petter” Forsström. Mannerheim och Åkerman var gĂ€ster hos Margit och Petter.

Petter och Mannerheim hade trÀats första gĂ„ngen ett drygt Ă„r tidigare, vĂ„rvintern 1918, nĂ€r Mannerheim var pĂ„ inspektionsresa vid karelska fronten, men den gĂ„ngen uppstod inte nĂ„gon nĂ€rmare bekantskap.

GÀsterna kom med tÄg till SjundeÄ station, dÀr de togs emot av den lokala skyddskÄren och Björneborgarnas marsch. De Äkte sedan i bil till Virkby.

Det celebra besöket skildras av Margit Forsström i hennes lilla bok Minnesbilder frĂ„n 1962. Mannerheim hyllades av en stor mĂ€nniskomassa pĂ„ gĂ€stgivarbacken ett par hundra meter frĂ„n det Forsströmska hemmet och hĂ€lsades vĂ€lkommen av Petter i egenskap av rayonchef för Sydlojo skyddskĂ„r. ”Manner-

heim var under dinĂ©n och hela aftonen sĂ€rdeles underhĂ„llande och intressant”, berĂ€ttar Margit.

Tidigt följande morgon, innan jakten började, uppvaktade Virkby folkskolas elever den vite generalen med sĂ„ngoch blommor. PĂ„ förmiddagen jagade man hare och pĂ„ eftermiddagen rapphöns, av vilka Mannerheim nedlade sex stycken. Han var synbart nöjd med besöket och hedrades vid avfĂ€rden med bil till SjundeĂ„ station pĂ„ nytt av en talrik skara som samlats vid gĂ€stgiveriet. Ӂter jubel, ovationer, musik. Blommor i mĂ€ngd överrĂ€cktes, och tal hölls pĂ„ svenska och nska.”

Petter hade Ă„r 1915 grundat Virkby jaktvĂ„rdsförening, som smĂ„ningom ck sju medlemmar, bland dem Mannerheim, som kom med som hedersmedlem vid besöket 1919. Han var senare i mĂ„nga Ă„r en regelbunden gĂ€st i det Forsströmska residenset. DĂ€r Ă„t man till vardags mest enkel husmanskost, men dĂ„ Mannerheim kom omvandladesmenyn i lyxigare riktning, man var medveten om vĂ€rldsmannens högt stĂ€llda krav Ă€ven pĂ„ gastronomins omrĂ„de.

Hangö

Pingsten 1919, medan Mannerheim fortfarande var riksförestĂ„ndare, kom han pĂ„ ett privat besök till Hangö. Han reste frĂ„n Helsingfors med den nybyggda Ă„ngaren ”Ariadne” och hade en svit som bestod bl.a. av statsministern (Kaarlo CastrĂ©n), utrikesministern (Leo Ehrnrooth) och krigsministern (Rudolf Walden). Han utnĂ€mndes under denna vistelse till hederschef för första kompaniet av första bataljonen av I skyddskĂ„rsbrigaden, en avdelning som bestod av Hangö skyddskĂ„r.

Vid det laget var han ociellt Hangöbo, han hade den 15 februari samma Ă„r skrivits in i Hangö församling som inyttad frĂ„n svenska församlingen i S:t Petersburg. Den 7 februari hade Mannerheim i Hangö rĂ„dstuvurĂ€tt fĂ„tt ut sin skilsmĂ€ssa frĂ„n Anastasia Arapova som han hade varit gift med alltsedan 1892. Under sin ryska tid hade Mannerheim era gĂ„nger besökt slĂ€ktingar i Hangö, bl.a. morbrodern Albert von Julin, som bodde i strandvillan Villa Familiaris.

I juli 1920 ck Detektiva centralpolisen besked om att ett attentat mot Mannerheim planerades dĂ„ ”Ariadne” pĂ„ vĂ€g frĂ„n Stockholm skulle lĂ€gga till i Hangö med generalen ombord, men ingenting kunde observeras nĂ€r ögonblicket var inne, och denne kunde ostörd fortsĂ€tta sin resa till Helsingfors.

Somrarna 1920–1923 hyrde Mannerheim den stĂ„tliga villan alatta i Badhusparken, som Ă€gdes av losofen Rolf Lagerborg. År 1920 blev Mannerheim arrendator Ă€ven pĂ„ Stora Tallholmen, som han sedan köpte för ett mycket lĂ„gt pris 1926, staden var av naturliga skĂ€l angelĂ€gen om att vara honom till lags.

72
73

PÄ Stora Tallholmen, som ligger nÀra fastlandet och sedan Mannerheims tid förbinds med detta genom en vÀgbank, lÀt han 1921 uppföra en villa som han kallade StormhÀlla. Han var mycket intresserad av trÀdgÄrdsodling och förskönade det kala skÀret pÄ olika sÀtt, med planteringar och dammar m.m.

PĂ„ den nĂ€rbelĂ€gna Lilla Tallholmen fanns ett kafĂ©, men livet dĂ€r under förbudstiden störde Mannerheim, som 1927 helt enkelt köpte arrenderĂ€tten till stĂ€llet – staden var Ă€gare – och övertog driften av kafĂ©et, som han döpte om till De fyra vindarnas hus.

Mannerheim gick pĂ„ största allvar in för kafĂ©Ă€garskapet, han hade ju stora kulinariska insikter och allmĂ€nt god smak. PĂ„ morgnarna Ă„t generalen frukost i kafĂ©et prick nio vid samma hörnbord, och han bestĂ€llde alltid samma kaefrukost med smörgĂ„s och Ă€gg som var kokta exakt 4,5 minuter. Först dĂ„ han var fĂ€rdig med sin frukost öppnades stĂ€llet för allmĂ€nheten. Om kvĂ€llarna kunde man se honom rĂ€kna kassan.

Under sin tid i Hangö ck Mannerheim besök av en massa dignitĂ€rer och nt folk, bland andra prins Hendrik av Holland, drottning Wilhelminas gemĂ„l, som dök upp 1929. Mannerheim gav bĂ„de förnĂ€ma representationsmiddagar och smĂ„ intima bjudningar, han tyckte om att se vĂ€nner omkring sig, men ibland blev det betungande med alla som ville söka upp honom. Stig JĂ€gerskiöld skriver i sin monumentala biogra över den berömde slĂ€ktingen: ”Fri frĂ„n sociala förpliktelser kĂ€nde han sig inte heller i Hangö. Han fyllde rollen som patronus för den gamla badorten och presiderade vid den traditionella baderskornas fest. Vid mera oentliga societetsevenemang syntes han ofta.”

Detta minnesmĂ€rke, ”Mannerheims sten”, avtĂ€cktes pĂ„ marskalkens 75-Ă„rsdag den 4 juni 1942 i Harparskog pĂ„ den plats dĂ€r han den 15 december 1941 hade tagit emot deladen av de trupper som deltagit i striderna pĂ„

Hangöfronten. Foto: Henrik Ekberg

De fyra vindarnas hus pÄ Lilla Tallholmen Àr idag sommarrestaurang och serverar bland annat tvÄ av Mannerheims favoritrÀtter, soljanka och vorschmack. Foto: Henrik Ekberg

StormhĂ€lla var Mannerheims andra hem som anvĂ€ndes frĂ€mst sommartid, hemmet nummer ett fanns i Brunnsparken i Helsingfors, det som efter hans död blev museum. Mannerheim drog upp sina bopĂ„lar i Hangö 1931, dĂ„ han sĂ„lde StormhĂ€lla till en av sina grannar i Helsingfors. Som orsak till yttningen angav han sjĂ€lv de ekonomiskt osĂ€kra tiderna, och förmodligen spelade dessutom det faktum in att han hade blivit ordförande i försvarsrĂ„det och sĂ„ledes pĂ„ nytt trĂ€tt i statens tjĂ€nst. TvĂ„ Ă„r senare, 1933, sĂ„ldes ocksĂ„ arrenderĂ€tten till Lilla Tallholmen. Den första mars 1935 skrevs Mannerheim in i Helsingfors södra församling.

Mannerheim kom naturligtvis ocksĂ„ senare pĂ„ besök till Hangö. Ett inföll den 15 december 1941, dĂ„ han i Harparskog avtackade trupperna som hade belĂ€grat den sovjetiska Hangöbasen och som knappt tvĂ„ veckor tidigare hade tĂ„gat in i den illa förstörda staden. Det nns en lmsnutt frĂ„n detta ögonblick nĂ€r han i rykande snöyra saluterar grĂ„a led som paraderar förbi. NĂ€r Mannerheim kom mĂ€rkte han att trupperna hade fĂ„tt stĂ„ lĂ€nge och vĂ€nta i det kalla snövĂ€dret, och

74
75

det tyckte han inte om, utan gav befÀlhavaren en reprimand. PÄ platsen restes senare en minnessten.

Marskalken skriver sĂ„ hĂ€r i sina memoarer: ”Det gjorde mig ont, i min egenskap av mĂ„ngĂ„rig sommargĂ€st i den idylliska staden, att se den förvandling den genomgĂ„tt under en kort tid av frĂ€mlingsvĂ€lde och krig, Ă€ven om husen stod kvar för att mottaga sina förra Ă€gare.”

Förmodligen sista gĂ„ngen marskalken besökte Hangö var i augusti 1947, dĂ„ han efter en rundtur Ă„t lunch pĂ„ HSF. Han kunde konstatera att Villa StormhĂ€lla som sĂ„ mĂ„nga andra byggnader i staden hade fĂ„tt skador av en bomb. Den revs senare och virket fraktades bort, och idag nns bara stenfoten kvar.

GerknÀs

PĂ„ sin 75-Ă„rsdag den 4 juni 1942 blev Mannerheim föremĂ„l för uppvaktningar av mĂ„ngahanda slag. Riksdagens gĂ„va till honom var det bostadshus i Brunnsparken i Helsingfors som han hade bott i pĂ„ hyra sedan 1920-talet. Men det fanns ett men: riksdagen var inte Ă€gare till huset, och skĂ€nkte alltsĂ„ bort nĂ„gon annans egendom. Den riktiga Ă€garen var inte med pĂ„ noterna, och riksdagen blev följaktligen tvungen att kompensera Mannerheim med en penningsumma pĂ„ 12 miljoner mark (omkring 2 miljoner € i dagens mynt). Mannerheim ville anvĂ€nda pengarna till att skaa fast egendom, vilket var nog sĂ„ förnuftigt med tanke pĂ„ den galopperande inationen vid denna tidpunkt. Han beslöt sig alltsĂ„ för att köpa en gĂ„rd, och den han slutligen stannade för var GerknĂ€s i Sydlojo. Jörn Donner skriver i sin bok Anteckningar om Mannerheim (2011): ”Det Ă€r rĂ€tt egendomligt att Mannerheim vid relativt hög Ă„lder (1945) hade fĂ„tt för sig att han under en del av Ă„ret skulle leva som en Ă€ldre gentleman pĂ„ landet efter inköpet av GerknĂ€s gĂ„rd [...]. Mannerheims planer för istĂ„ndsĂ€ttande av gĂ„rden var ambitiösa och inkluderade förhandlingar om inköp av en gengasdriven Volvo lastbil.”

Den som spelade en avgörande roll nĂ€r Mannerheim s.a.s. blev vĂ€stnylĂ€nning pĂ„ nytt var chefen för Lojo Kalk, Petter Forsström. Marskalken bodde under sina sista Ă„r mest utomlands, men nĂ€r han var i hemlandet vistades han frĂ„n och med 1946 gĂ€rna pĂ„ GerknĂ€s. Sommaren 1945 fĂ€rdades Mannerheim och ”KalkPetter” omkring för att titta pĂ„ gĂ„rdar. Köpet av GerknĂ€s gjordes upp i augusti, och Petter ck ta hand om ledningen av de reparations- och ombyggnadsarbeten som behövde göras pĂ„ stĂ€llet. Den vid denna tid stiftade jordanskaningslagen drabbade storgodsen hĂ„rt, och marskalken, som vid denna tidpunkt var republikens president, försökte genom statsminister Paasikivi utverka specialbehandling för GerknĂ€s, men dessa planer förhindrades av kommunisterna. Godset förlo-

rade drygt hÀlften av sin totalareal pÄ 2 100 ha till kolonisationsÀndamÄl, vilket gick marskalken hÄrt till sinnes.

En höstdag 1946 kom det nt frĂ€mmande till Gripans i IngĂ„. Mannerheim hade pĂ„ förhand meddelat att han ville komma pĂ„ studiebesök för att bekanta sig med odlingarna. Han hade nĂ€mligen planer pĂ„ att börja odla liljekonvaljer och blomsterlök pĂ„ GerknĂ€s och hade fĂ„tt veta att man lyckats vĂ€l med bĂ„da pĂ„ Gripans. Den skriftliga kĂ€lla som beskriver besöket sĂ€ger att Mannerheim anlĂ€nde med en terrĂ€ngbil som han hade fĂ„tt i gĂ„va av Hitler.

PÄ Gripans blev marskalken bjuden pÄ lunch, och ocksÄ hÀr hade man anstrÀngt sig för att kunna bjuda pÄ sÀrskilt smakliga anrÀttningar. Han tittade pÄ odlingarna och skrev sitt namn i gÀstboken innan det var dags för hemfÀrd. Mannnerheim och Kalk-Petter kom slutligen ihop sig om ett jordomrÄde i Jönsböle som hörde till GerknÀs. Petter hade velat köpa omrÄdet för att dÀr grunda en yrkesskola, men Mannerheim lÀt genom sin advokat meddela att han inte accepterade villkoren för köpet. Meningen var att det till största delen skulle ske pÄ fem Ärs avbetalning, och detta ville marskalken pÄ advokatens inrÄdan inte godkÀnna. Petter förklarade att den stiftelse som han och makan Margit hade grundat gott och vÀl kunde ta lÄn och köpa omrÄdet kontant. Historien slutade med att Mannerheims stiftelse 1950 donerade det till Petters stiftelse, men dÄ hade tiden redan sprungit förbi hela företaget.

Att Mannerheim pÄ detta sÀtt satte kÀppar i hjulet för ett av Petters Àlsklingsprojekt innebar en svÄr besvikelse för den sistnÀmnde, och relationerna mellan de bÄda herrarna blev dÀrefter aldrig vad de hade varit.

Mannerheim hade era anstĂ€llda pĂ„ GerknĂ€s, bland dem agronom Bo Knape, som senare yttade till sin hustrus gĂ„rd Brödtorp i Pojo. Sonen i huset, Brödtorps nuvarande husbonde, hade under GerknĂ€stiden Ă€ran att fĂ„ bli marskalkens gudson.

Det berĂ€ttas en anekdot om att Knape en gĂ„ng bad marskalken om tillstĂ„nd att fĂ„ skjuta Ă€nder, kanske för att dryga ut kosten, förmodligen vid Lillsjön som hörde till gĂ„rden. Mannerheim tyckte inte om idĂ©n utan svarade: ”Vet agronomen, det har skjutits sĂ„ mycket för min skull att jag nu tycker att det rĂ€cker till”. Mannerheim var pĂ„ sin Ă„lders höst otvivelaktigt Ă€rad och Ă€lskad av största delen av sitt folk. Det berĂ€ttas att smĂ„brukarĂ€nkan Jenny Stenlund i IngĂ„, populĂ€rt kallad HĂ€gna-mor, brast i grĂ„t nĂ€r hon i radion hörde att marskalken hade avlidit i Schweiz. HĂ€gna-mor var inte den som lipade för ingenting, men nĂ€r fosterlandets fadersgestalt gick bort tog hon – och mĂ„nga andra med henne – till tĂ„rarna.

76
77

KĂ€llor

Fiskars hembygdsförening 62, Hafb. TemautstÀllningar o Mannerheim 1992, Pojo lokalhistoriska arkiv

Meddelanden av Bengt Gripenberg, Bo Knape, Margareta Stigell och Magnus Sundell

Jörn Donner: Anteckningar om Mannerheim, Helsingfors 2011

Henrik Ekberg: Petter Forsström i med- och motgÄng, Helsingfors 2010

Birgitta Ekström Söderlund: I Hangö som pÄ utlÀndsk botten, Hangö 2003

Margit Forsström: Minnesbilder, Virkby 1962

Victor Hoving: VÀnner och böcker, Helsingfors 1953

Stig JÀgerskiöld: Den unge Mannerheim, Helsingfors 1964

Stig JÀgerskiöld: Mannerheim mellan vÀrldskrigen, Helsingfors 1972

Esa Koskinen: Kalkille rakennettu elÀmÀ, Lohja 2009

Erik Kruskopf: Anteckningar om Ole och Harriet Gripenberg, EkenÀs 2008

Henrik Ekberg: (f. 1944IngĂ„) har arbetat med boken nĂ€stan hela sitt yrkesverksamma liv. Han var huvudredaktör för de bĂ„da upplagorna av Uppslagsverket Finland och för fem upplagor av Vem och Vad, anstĂ€lld vid Föreningen nlandssvenska uppslagsverk 1969–1985 och vid Schildts förlag 1973–2009. Ekberg disputerade för politices doktorsgraden 1991 pĂ„ en avhandling om den nlĂ€ndska nazismen och har dĂ€rtill gett ut bl.a. historiker med anknytning till sin vĂ€stnylĂ€ndska hembygd, samt Schildts förlags 100-Ă„rshistorik, Frisinne och kvalitet (2013).

SamhÀlle

Sophie Kawecki

VĂ€stnyland Ă„r 2016

I VĂ€stnylĂ€ndsk Ă„rsbok 2016 konstaterade krönikör Tove Virta att man allt mer kan se hur nationella fenomen pĂ„verkar VĂ€stnyland och Ă„terspeglas i vad som hĂ€nder i vĂ„r region. I detta kapitel lyfts nĂ„gra sĂ„dana fenomen och hĂ€ndelser fram. Det handlar frĂ€mst om trender, utvecklingar och avvecklingar som pĂ„verkar er Ă€n en vĂ€stnylĂ€ndsk kommun. TĂ„gtraken, yktingsituationen, vĂ„rden, massmedierna och utbildningen har fĂ„tt egna underkapitel.

I januari förde Raseborgs stadsdirektör Tom Simola fram synpunkten att VĂ€stnyland behöver ett spetsprojekt. VĂ€stnyland har mycket att erbjuda, men frĂ„gan Ă€r hur man skulle kunna nĂ„ ut till den breda massan och kunna samarbeta över kommungrĂ€nserna. Enligt Simola Ă€r det axeln Hangö–Raseborg–IngĂ„ som kunde dra störst nytta av ett samarbete.

Det nns mycket att ta fasta pĂ„. Hangö ck under Ă„ret internationell synlighet tack vare Kanadas största nyhetssajt Toronto Star, som i ett resereportage kallade staden för ”Finlands riviera”. LikasĂ„ ck Fiskars i början av Ă„ret ta emot utmĂ€rkelsen ”bĂ€sta inhemska resmĂ„l” med hĂ€nvisning till Ă„r 2015. Kunde VĂ€stnyland utnyttja sĂ„dan internationell och nationell synlighet för att locka bĂ„de turister och företag till regionen?

År 2016 hade det gĂ„tt 60 Ă„r sedan den sĂ„ kallade Porkalaparentesens omrĂ„de Ă„terlĂ€mnades till Finland av dĂ„varande Sovjetunionen. Detta har uppmĂ€rksammats under Ă„ret och man kunde spekulera i hur samhĂ€llet i vĂ„r landsĂ€nda skulle ha sett ut om Finland hade fĂ„tt tillbaka PorkalaomrĂ„det först Ă„r 1994.

Trender

Brödköer Àr ett samhÀllsfenomen som inte endast förekommer i storstÀderna, utan ocksÄ i VÀstnyland. I Karis delar MathjÀlpen varje mÄndag ut livsmedel till ungefÀr 100 personer. Matbanken i EkenÀs tog gÀrna emot frukt och bÀr under sensommaren-hösten för vidareförmedling till behövande. Sociala medier har ocksÄ anvÀnts för att förmedla olika slag av nödhjÀlp pÄ de vÀstnylÀndska orterna.

78
79 Årskrönika 2016

Turn static files into dynamic content formats.

Create a flipbook
Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.
VĂ€stnylĂ€ndsk Ă„rsbok 2017 – Del 1 av 2 by Annette Ström - Issuu