18 Sport
LÖSNUMMER NR 4 2013
”Jag har hängt upp studierna på gympan” Höstterminen var minst sagt intensiv för Sofia Palmelius. Samtidigt som hon läste dubbla kurser på psykologprogrammet var hon landslagstränare i truppgymnastik och satsade för fullt mot EM. Men allt går med struktur, vilja och glädje. – Det är klart att det var intensivt, men jag tycker det gick bra. Text: Emelie Bröms
Foto: Press/Andreas Varro
Gymnastik i någon form har alltid varit en självklar del av Sofias liv. Det började när hon redan som tvååring följde med på sin mammas grupper i barngymnastik. – Sen dess har jag varit i gympavärlden på något sätt. Från början var det artistisk gymnastik som gällde innan hon gick över till truppgymnastiken. Det var där hon såg sin möjlighet att bli riktigt bra. – Jag tyckte det var kul för att det var så många moment. Dels tävlingsmomentet, jag älskar att tävla och var alltid bäst på tävling. Det var min grej. Det krävs också en typ av uthållighet, att man får den fysiska träningen utan att det är riktig konditionsträning. Just viljan att hela tiden utvecklas var en stor motivationsfaktor i träningen. – Man jagar nya volter i princip. Man vill köra lite mer, orka springa snabbare. Allt går
Jag älskar att tävla och var alltid bäst på tävling
Jag har haft som policy att jag inte ska plugga på helger
ut på att man vill klara den där volten. Jag gillar den tanken. Så småningom fick hon också upp ögonen för ledarrollen. Först var hon hjälptränare i sin mammas grupp, innan hon som 15-åring startade och ledde sitt egna lag. – Jag är jättemycket tävlingsmänniska och min grupp var inte tillräckligt bra. Jag ville vinna och jag såg hur man kunde göra. Så jag och en kompis startade en grupp. Tränarsatsningen lyckades och med laget tog hon både JEM-, JNM- och JSM-guld samt medaljer på SM och NM för seniorer. – Samhörigheten med gymnasterna har varit så kul, att få jobba med samma personer så länge. Hennes lag var också anledningen till att det var Örebro universitet som gällde när hon skulle välja utbildning. Att flytta och lämna det var inte aktuellt. Att valet sedan föll på psykologprogrammet var också det ett resultat av gymnastiken. – Vissa gymnaster går det jättebra för. Vissa är jättebra på träning men missar alltid på tävling och jag kunde inte förstå det där. Vad det är som händer. Hon tycker inte att det har varit några problem att kombinera gymnastiken med studierna. – Jag har behövt prioritera och bli duktig på att dels strukturera min tid, men också att hitta det viktigaste i kurserna jag har gått. Utifrån föreläsningarna har jag valt i litteraturen, vad som är viktigt att läsa. Dessutom känner hon att gymnastiken gett henne något att applicera kunskapen på. – Jag har, till skillnad från många andra som kanske bara ägnar sig åt studierna, snarare hängt upp studierna på gympan. Om jag gått på en föreläsning så har jag kunnat koppla det till gympan och det har jag tyckt varit väldigt kul. Ytterligare ett bevis på hennes tränar-
Klar. Sofia Palmelius tar examen från psykologprogrammet.
talang är uppdraget som landslagstränare. Sverige har tidigare inte haft ett landslag i
truppgymnastik, utan klubblag har tävlat i de större mästerskapen för Sveriges räkning. När så ett landslag skulle bildas inför EM 2012 fick Sofia en förfrågan från förbundskaptenen om hon ville gå in som tränare. – Jag blev väldigt förvånad, men glad såklart. Sofia var ansvarig för att planera, sätta upp mål och samordna satsningen. Laget skulle bli så bra som möjligt inför resan till mästerskapet i Danmark. Det slutade med en silvermedalj och besvikelsen i rösten är påtaglig. – Vi ville vinna och det var väldigt nära. Sedan EM i höstas har landslaget paus, men om och när det tas upp igen kommer Sofia återigen vara aktuell som tränare. Under hösten skrev hon också sin D-
uppsats inom psykologi samtidigt som hon läste programmets valbara kurs. – Jag var väldigt sugen på att komma ut. Jag hade jobb där jag gjorde min praktik och fick större och större ansvar, så jag tyckte att jag redan var på väg att börja jobba. När sedan en kompis befann sig i samma sits valde de att köra tillsammans. De började redan på våren och skrev under sommaren, så när höstterminen startade var de halvvägs in i uppsatsen. – Jag har haft som policy hela utbildningen att jag inte ska plugga på helger, och jag kunde nästan hålla det. I väntan på examensceremonin i juni och med gymnastiken på klubbnivå avklarad, kände hon att det var dags för något annat. I Stockholm fanns många kompisar och en syster. – Det var egentligen ett naturligt val, fast jag inte tänkt på det så innan. Nu jobbar hon med organisationspsykologi och trivs, det är liknande uppgifter som de på jobbet hon hade i Örebro. Med flytten till Stockholm följde även förfrågningar om att bli tränare, men hon har sagt nej. – Jag har varit noga med att jag ville pausa det nu och satsa på jobb. Men blir det landslag igen skulle jag göra det. Jag vill vinna. Tävlingsinstinkten är ständigt återkommande och det märks att just det momentet i gymnastiken är något som lockar henne extra mycket. – Gympan kommer säkert komma tillbaka igen, men inte nu och det känns konstigt men bra. På frågan vad som är det bästa med gymnastiken blir hon först tyst och funderar en lång stund.