Specialist?

Vad är det som lockar respektive hindrar logopeder från att bli specialister? Nätverket Sveriges Specialistlogopeder skickade ut en enkät för att få svar på de frågorna.

Bakgrund

Specialistordningen för logopeder har funnits sedan 2015 och har tillkommit för att utveckla klinisk och teoretisk kunskap, främja kliniskt utvecklingsarbete och skapa möjlighet till formaliserad klinisk karriärutveckling. Den specialiserade logopeden har en formell kompetens för att fungera som kunskapsförmedlare, metod- och verksamhetsutvecklare, mentor och ska stå för ett vetenskapligt förhållningssätt.

Man blir specialist genom att uppfylla formella krav och ansöka om specialistbevis, inte genom lång erfarenhet eller disputation.

I likhet med flera andra hälsoprofessioner ansöker logopeder om specialistbevis hos sitt fackförbund. Andra yrkeskategorier, exempelvis psykologer och fysioterapeuter, har en längre tradition av specialisering än logopeder. För psykologer har specialisering bidragit till utvecklingen av professionen såväl vad gäller löneutveckling som karriärväg och tydlighet kring vad en specialist kan bidra med i olika verksamheter.

I skrivande stund finns 32 specialister i en kår på 3 100 legitimerade logopeder totalt. Dock finns mycket kvar att utveckla för att göra specialiseringen till en lika etablerad karriärväg och kliniskt respekterad kompetens som inom andra hälsoprofessioner.

Närmare 400 svar

För att ta reda på hur logopeder själva ser på möjligheten till specialisering inom yrket gjorde

Sveriges Specialistlogopeder en enkät som skickades till ca 2250 yrkesverksamma medlemmar i Logopedförbundet. Totalt svarade 396 personer på enkäten vilket ger en täckningsgrad på ca 20 %. Av de svarande var 28 specialistlogopeder ( 93 % av dåvarande 30 specialister ) och 368 svar kom från logopeder. Av de 396 svaranden var 18 chefer, varav vissa även var specialister.

Nytta för kåren och för patienterna

Generellt är de svarande positivt inställda till specialisering: 90 % anser att specialisering medför en nytta för kåren och 89 % ser en nytta för de personer som logopeder möter.

Tre huvudsakliga skäl till att bli specialist framkommer ; ( 1 ) fördjupad kunskap samt lust och intresse att utmana sig själv, ( 2 ) formell bekräftelse på klinisk kompetens, ( 3 ) utlovad eller förväntad högre lön och / eller specialisttjänst. Av de hinder som lyfts fram är det vanligaste tid. Andra skäl som anges är att instruktionerna för ansökan är oklara och att kostnaden för den enskilda är för hög.

Av de svarande som i dagsläget inte är specialister anger 42 % att de önskar specialisera sig. Det främsta skälet som uppges är personlig utveckling och fördjupad ämneskunskap. Utöver detta anges förhoppning om högre lön men även en önskan om att bidra till och förstärka logopedins utveckling och anseende. Det är 17 % av de svarande som uppger att de inte vill bli specialister och här framkommer skäl som att det inte lönar sig ( n=20 ) eller att de har för kort tid i yrkeslivet kvar ( n=18 ). Bland dem som svarar att de inte ser specialiseringen som nödvändig för sin egen professionella utveckling ( n=19 ) är hälften verksamma som chefer ( n=10 ).

Av de 28 specialistlogopederna som svarat på enkäten anger 12 personer att de är den enda specialisten på sin arbetsplats medan 16 personer har minst en specialistkollega. Drygt hälften av specialisterna anger att de har fått ett lönepåslag på mellan 2000 och 5000 kronor i samband med sin specialisering. En dryg tredjedel har fått nya arbetsuppgifter i och med specialiseringen.

På frågan om det pågår något arbete med att inrätta specialisttjänster i de organisationer där specialister är verksamma svarar 18 ja och 7 nej. Chefer som har en specialist anställd uppger i hög grad ( 7 / 8 ) att det pågår ett arbete inom organisationen med att ta fram specialisttjänster medan övriga chefer inte rapporterar något sådant arbete. Majoriteten av cheferna ser en nytta med specialisering för kåren och för de patienter / klienter som har behov av logoped.

Diskussion

Enkätsvaren pekar på att specialistrollen behöver en tydligare utformning så att både logopeder, arbetsgivare och patienter vet vad en kan förvänta sig av specialisten. En specialistlogoped förväntas ha särskilt goda färdigheter i att värdera evidensläge och kunna planera och genomföra verksamhetsutvecklande insatser. Bara en tredjedel av de svarande specialisterna uppger dock att de fått nya arbetsuppgifter i samband med specialiseringen. Det verkar alltså finnas arbetsplatser där specialistens kunskaper tillvaratas och värderas och där arbetsgivaren har en plan för vilken roll specialisten kan spela i att utveckla verksamheten, men också arbetsplatser där specialisten är en outnyttjad resurs.

Frågan om utveckling av specialisering är aktuell för många professioner inom vården vilket har uppmärksammats av bland annat inom regionerna Stockholm, Skåne och Västra Götaland där formella kompetensstegar och utbildningsprogram tas fram inom flera vårdprofessioner. Inte sällan är specialiseringen en viktig del av en sådan kompetensstege. Dock ses i dagsläget ingen liknande karriärutveckling inom kommunerna. Logopeder som vill bli specialister motiveras av både individuella faktorer och faktorer kopplade till verksamheten. Löneutveckling är ett vanligt skäl till specialisering, men också utveckling mot ökad kompetens och en känsla av bekräftelse. En annan tydlig motivation är önskan om att bidra till och förstärka logopedins utveckling och självklara plats i regional och kommunal verksamhet. Det finns alltså ett starkt driv för utveckling av specialisering inom kåren. Dock förefaller det vanligare att logopeder efter specialisering går vidare till en akademisk karriär än till en karriär inom klinisk verksamhet. Att mängden specialister förblir fortsatt låg i kliniska verksamheter kan tyda på att individens drivkraft inte alltid matchas av arbetsgivaren och organisationen. Här behöver Logopedförbundet tillsammans med Sveriges Specialistlogopeder tydliggöra för arbetsgivare hur specialisterna kan bidra till att utveckla verksamheter.

42 % av de som svarat på enkäten önskar specialisera sig. Vanliga skäl som uppges är personlig utveckling och fördjupning av ämneskunskap.

Chefer som har specialister på sin arbetsplats

Specialistordningen för logopeder har funnits sedan 1 januari 2015 och har tillkommit för att utveckla praktisk och teoretisk kunskap, främja utvecklingsarbete och skapa möjlighet till formaliserad praktisk karriärutveckling. Den specialiserade logopeden fungerar som kunskapsförmedlare, mentor, metodutvecklare och står för ett vetenskapligt förhållningssätt.

Uppdelningen i språk-, röst-, tal och sväljningsstörningar är vanlig inom logopedin. Specialistkompetens för logopeder har skapats utifrån dessa fyra större områden med möjlighet till valfri underklassifikation som definieras i samråd med specialistrådet.

För att kunna ansöka om specialistbevis behöver du:

• Legitimation som logoped från Socialstyrelsen.

• Teoretisk fortbildning, minst godkänd masterexamen.

• Praktisk fortbildning arbetar för att få fler specialister eller för att etablera specialisttjänster. För chefer förefaller det alltså vara en positiv erfarenhet att ha specialister i verksamheten, en erfarenhet som ger mersmak. Ett argument som framkommer för att inte arbeta för specialisttjänster är att arbetsplatsen har få anställda. Det förefaller i dessa fall som att man främst ser specialistens roll som utvecklare av gruppens kompetens snarare än att se till hela organisationen eller till patientnyttan av den kompetens som en enskild specialist kan erbjuda. Få chefer ser behovet av att själva bli specialister vilket kan betyda att man ser ledarskapsrollen som en alternativ karriärväg till att arbeta som specialist.

Anvisningarna för specialistansökan är uppdaterade från och med 1 september 2022.

Mer information finns på förbundets hemsida.

En knapp femtedel av de som inte är specialister svarar att de inte heller vill bli det. Här är det ekonomiska argumentet det starkaste. Den egna insatsen i form av tid och pengar ses som för hög i relation till utdelningen.

Framtiden

En tydlig majoritet av de svarande ser en nytta med specialisering, både för kårens utveckling och för de personer som får hjälp av en logoped. För att specialisering ska kunna leda till utveckling för kåren behövs dock en spridning av specialister, både geografiskt och organisationsmässigt. Allt fler logopeder jobbar exempelvis inom förskola, skola och central elevhälsa. Det är betydelsefullt för professionens utveckling att logopeder ges utrymme att specialisera sig inom alla verksamhetsfält. Specialistlogopeden som verksamhetsutvecklare är en hittills relativt outnyttjad potential.

Tack till Logopedförbundet för hjälp med utskick av enkäten.

NÄTVERKET

08:00 – 08:30

08:30 – 09:00 09:00 – 09:10 09:10 – 10:10 10:10 – 10:30 10:30 – 11:00 11:10 – 12:00 12:00 – 13:00 13:00 – 13:50 14:00 – 14:50

Caféfrukost

Registrering*

Moderator Marika Habbe hälsar välkommen

Ämneslärares väg mot språkinriktad undervisning, Maaike Hajer

Kaffe*

Fortsättning: Maaike Hajer

Pratlust och talängslan – Om Selektiv mutism, Carina Engström

Lunch*

Fem framgångsfaktorer vid selektiv mutism, Sofie Levander och Lotta Andersson

Flerspråklige barn og unge: et andrespråk i utvikling eller utviklingsmessige språkforstyrrelser (DLD)?

May-Britt Monsrud

Tal och språkpriset 2023

Kaffe*

Kongressen avslutas med ett panelsamtal där några av dagens ämnen diskuteras utifrån teori och praktik

Avslutning

* TIllfälle att besöka våra uställare på plats.

Anmäl dig på länken nedan: https://sits.nu/anmalan-till-sits-kongress-2023/

Klara Konferens & Happynings Klarabergsviadukten 90, 111 64 Stockholm www.klarastockholm.se

Har du frågor, tveka inte att höra av dig till Ann Jacobson: ann.jacobson@telia.com eller Camilla Svedelius: camillasvedelius@gmail.com