united future Text: Tobias Brandt Foto: Michael Lokner
L
ydmar Hotel, Stockholm. Längst inne i restaurangen sitter tre män och diskuterar livligt. På matsalens runda bord står espressokoppar, mineralvatten, ölglas och överfyllda askkoppar. Den ene har en liten bandspelare med sig. Den andre sitter mest och skriver i en liten anteckningsbok med en cigarett i munnen, bara för att då och då titta upp och säga någonting, målmedvetet framåtlutad mot mikrofonen. Det märks att han lyssnar intensivt. Den tredje är sällskapets glödande mittpunkt – han pratar snabbt och mycket, på stark fransk brytning, gestikulerar, slösar med sin utstrålning, kedjeröker, dricker dubbel espresso. Dessutom har han likadana glasögon som saxofonisten Charles Lloyd på plattan Of Course, Of Course (Columbia 1965).
90 | la musik
Han heter Raphael Sebbag, född i Marocko, uppväxt i Paris, före detta fotomodell och tv-reporter, numera bostatt i Tokyo, expert på brasiliansk och latinamerikansk musik och en av medlemmarna i japanska djkollektivet och jazzprojektet United Future Organization – en enormt betydelsefull konstellation i klubbvärlden, sedan drygt tio år tillbaka pionjärer och ärkekreatörer på dagens internationella klubbjazzscen. Mannen med anteckningsboken heter Tadashi Yabe, jazzälskare av ofattbara mått, konnässör av beatpoesi, tystlåten, en knivskarp iakttagare, estetisk ut i fingertopparna och andra halvan av U.F.O. Okej, jag vet att jag tangerar vissa klichéer när jag beskriver mina bordskamrater. Sebbag som den världsvane europén, full av kontinental charm och utlevelse. Yabe som den ödmjuke japanen, försynt och snillrik. Kanske bättre att sätta fingret på vad
