3
17.5.2018 • Nr 9
Danska lärare röstar om avtal Det blir ingen stor konflikt i Danmark. Parterna nådde i fredagen den 27 april en treårig uppgörelse, som rör den kommunala sektorn. Men medlemmarna i lärarfacken är kritiska och kan fälla uppgörelsen. Uppgörelser nåddes också inom den statliga och regionala sektorn.
Vårvinterns och vårens förhandlingar var synnerligen svåra och kryddade av hot om strejk och lockout. Forligsmand Mette Christensen har i två repriser flyttat fram konfliktåtgärderna. – Vi har nått en lösning, som berör samtliga tre smärtpunkter i denna avtalsrörelse, säger Anders Bondo Christensen, ordförande för Danmarks laererforening DLF och tillika huvudförhandlare för de kommunalt anställda. Anders Bondo betonar att upp-
görelsen möjliggjordes av det täta samarbetet mellan facken inom den offentliga sektorn. De tre huvudfrågorna berör löneförhöjningarna, lärarnas rätt till arbetstidsavtal och rätten till avlönad lunchpaus. Kostnadseffekten är 8,1 procent och avtalstiden är tre år. Detta ligger i linje med uppgörelserna inom den privata sektorn. Uppgörelsen omfattar också en likalönspott, som används för utjämningen av könsrelaterade löneskillnader. Likaså omfattar uppgörelsen en låglönepott. Lärarnas ilska riktar sig i huvudsak mot detaljen rörande arbetstidsavtalet, eller snarare sagt frånvaron av detta, i uppgörelsen. Lärarna i Danmark saknar sedan år 2013 arbetstidsavtal. Lärarnas arbetstider fastställs idag via lagstiftningen, vilket har lett till
ordförord en djup frustration bland lärarna. Nu var förväntningarna höga i detta avseende, men utfallet blev en överenskommelse om att tillsätta en kommission som fram till år 2021 uppgör ett förslag till arbetstidsavtal för lärarna. Det handlar om en bindande överenskommelse som också kommunala arbetsgivarna har godtagit. – Väl magert, rasar många medlemmar som hade hoppats på mer konkreta resultat. Debatten går het i sociala medier. Uppgörelsen underställs en medlemsomröstning. Samtliga lärarförbund, som bildar förhandlingsorganisationen Lærernes Centralorganisation, röstar om uppgörelsen. Resultatet torde offentliggöras den 6 juni. c-e rusk
KT förnekar lönekartell Kommunarbetsgivarna KT tillbakavisar påståendet om att Esbo, Helsingfors och Vanda stad skulle ha bildat en lönekartell för barnträdgårdslärare. Städerna har inte genom någon överenskommelse försökt begränsa löneutvecklingen för barnträdgårdslärarna, visar KT:s utredning. Misstankar har funnits länge, men ärendet fick en ny aktualitet i början av mars. Då medgav Virpi Mattila, direktör för småbarnsfostran i Esbo, i en Yle-intervju att man i huvudstadsregionen hade en informell ”gentlemannaöverenskommelse” om att inte kon-
kurrera om barnträdgårdslärare med lön. – Nej, nej och åter nej! Det stämmer inte, säger KT. Alla städer har sina egna lokala löne- och belöningssystem som bestäms självständigt för varje stad. Barnträdgårdslärarnas uppgiftsrelaterade löner är olika i Helsingfors, Esbo och Vanda. Städerna bestämmer lönerna enligt avtalen för kommunsektorn enligt uppgiftens svårighetsgrad. De lönetillägg som tillämpas skiljer sig också. Det var OAJ och FOSU som begärde att KT skulle utreda läget.
Petri Lindroos, förhandlingsdirektör vid OAJ, är inte överraskad av KT:s svar. – Vi ämnar fördjupa oss i svaret och kollar med de lokala förtroendemännen om KT:s uppgifter stämmer, säger Lindroos som upplever att det alltjämt finns en stark grund för misstankarna om en kartell. OAJ och FOSU värderar därefter hur man går vidare. – Om oklarheterna fortsätter vänder vi oss vid behov till arbetsdomstolen, säger Lindroos. c-e rusk
Kommunerna på sparkur Kommunerna och samkommunerna sparade i fjol nästan 281 miljoner euro i personalutgifterna. Det motsvarar 1,4 procent av kommunsektorns personalutgifter. Besparingar i samma storleksordning är att vänta också i år enligt de uppgifter som Kommunarbetsgivarna KT samlat in från kommunsektorn. Av besparingarna i fjolårets personalutgifter kom 224 miljoner euro (80 %) genom ett flertal olika anpassningsåtgärder utgående från förutseende personalplanering och med syfte att nå bestående besparingar. – Anpassningen av personalutgifterna är en del av kommunernas och samkommunernas målinriktade, långsiktiga och produk-
tivitetsinriktade ekonomi, säger Markku Jalonen, arbetsmarknadsdirektör vid KT.
Var tredje har program Var tredje kommunorganisation har gjort upp ett separat program för att balansera ekonomin. Trots de förbättrade ekonomiska utsikterna uppvisar kommunernas ekonomi fortfarande ett underskott. År 2017 var kommunsektorns personalutgifter sammanlagt 20,1 miljarder euro. Permitteringarna och uppsägningarna var få år 2017. Merparten av de tillfrågade kommunerna och samkommunerna utnyttjade naturlig avgång eller effektiviserade sin verksamhet genom arbetsarrangemang och nya arbetssätt. Över hälften av uppgiftslämnarna hade minskat an-
talet vikariat och visstidsanställningar. Var tredje uppgiftslämnare hade nått besparingar genom att sjukfrånvaron bland personalen minskade eller att färre anställda ansökte om tidig sjukpension. Dessa faktorer minskade arbetsgivarens kostnader för sjukfrånvaro och förtidsavgifterna. Fyra av fem tillfrågade kommunala arbetsgivare ansåg att det i kollektivavtalen borde finnas möjligheter att avtala om byte av semesterpenningen mot ledighet för enskilda anställda. Om detta har det endast sällan nåtts lokala avtal. Bl.a. FOSU, som representerar lärarna, har uttalat ett konsekvent nej till liknande arrangemang. c-e rusk
Christer Holmlund Förbundsordförande
Stanna upp och tänk till Slutet på ett skolår nalkas igen. I och med detta finns det orsak att se bakåt och reflektera över året som varit, samtidigt som blicken måste höjas och riktas framåt mot hur det inkommande läsåret kunde bli bättre. Jag läste för en tid sedan en kolumn i Vasabladet där en lärarutbildare från Åbo Akademi uttryckte sin oro över den utveckling synen på lärande fått och även synen på lärare fått i vårt land. Samtidigt har resultaten från OAJ:s arbetslivsbarometer, där även FSL medlemmar medverkar, publicerats, vilket fått mig att återgå till ett tema jag behandlat många gånger tidigare. Budskapet i arbetslivsbarometern är tydligt: vi har en yrkeskår som mår allt sämre och upplever att arbetsbelastningen blir större för varje år. Utvecklingen måste öppna ögonen hos våra utbildningsmyndigheter, politiker och arbetsgivare, men samtidigt bör vi nog själva också som yrkeskår stanna upp och reflektera över vad som håller på att ske. Skolan har nu hamnat i en turbulens som vi måste ta oss ur. Vad det innebär borde vi hitta en konsensus kring. Vi behöver definitivt inte flera nya projekt eller arbetsgrupper för detta. Vi behöver linjedragningar som tar ner tempot och skapar en kultur där vi inte hela tiden behöver förändra för att ha en kvalitativt god utbildning. Den har vi redan. Det handlar också om att granska var ribban är lagd enligt våra styrdokument. Ur den synvinkeln behöver en tydlig analys innehållande en noggrann utvärdering av vad förverkligande av våra styrdokument kräver i form av finansiering. Det är bortom allt tvivel att den finansieringsgrund skolan nu har idag inte räcker till för att ge en jämlik utbildning och garantera eleverna den undervisning styrdokumenten kräver. Grunden i vårt utbildningssystem är att alla barn och unga garanteras en möjlighet att komma över ribban. Att per automatik sedan säga att det är våra lärares och rektorers fel, då inte alla mål uppnås är både orättvist och kränkande mot en yrkeskår som jobbar på bristningsgränsen för att få allt att gå ihop. Vi har även en allt för många utanför skolvardagen som i likhet med experter i en hockeystudio analyserar och ger goda råd hur saker borde göras, utan att känna till stämningarna på spelplanen eller omklädningsrummet, där strategier för spelet konkret uppgörs. Att prata med en tränare eller lyfta enstaka spelare ger heller ingen helhetsbild av spelet. Samtidigt som vi behöver arbetsro har vi lärare orsak att se oss själva i spegeln. Skolutveckling är en del av lärarnas arbetsbild. Med tanke på hur lärare och rektorer mår bör vi stanna upp och reflektera. Den skolutveckling som medför merarbete utan att annat arbete försvinner är en utveckling i fel riktning. Skolutveckling måste innebära att saker och processer effektiveras och ersätter gamla processer och arbetssätt. Att tycka om sitt jobb med barn och unga och att brinna för lärarskap är en fin sak. Det är en energikick som ger ork i professionen. Yrkeslivet är dock enbart en av bitarna i livet, där balans mellan arbete och fritid måste ligga som grund för en välmående individ. En välmående lärare levererar! En välmående skola byggs av lärare och rektorer som trivs med det de gör, känner att de får uppskattning och blir bemötta som högt utbildade professionella yrkesutövare.