Page 1

ord för ord Vi har en yrkeskår som mår allt sämre och upplever att arbetsbelastningen blir större för varje år. ЮЮ r sidan 3

17.5.2018 • Nr 9 Årgång 44 (125) Organ för Finlands Svenska Lärarförbund

FSLF tar över Läraren

Detta nummer av tidningen Läraren är späckat med material som skapats av FSLF:s medlemmar och som är högst aktuellt för alla som är intresserade av studerandenas vardag och fest. ЮЮ r läs mera på sidorna 6–10

Styrelsen för FSLF. I främre raden från vänster: Rebecka Grahn, Linda Hautanen och Erika Granqvist. I bakre raden från vänster: Julia Hurskainen, , Emilia Friis, Ville Arponen, Miranda Geust och Julia Liewendahl.

Sista mötet för sittande fmge

Motioner och frågor upptog fullmäktiges tid vid sammanträdet i Tammerfors, som var det sista för den nuvarande sammansättningen och för mångåriga ordföranden Kerstin Ollandt, som avtackades med blomster (bilden). ЮЮ r sidorna 4–5

Arbetskrävande reformer i gymnasiet Jag tror att ganska många gymnasielärare har samma våta dröm som jag just nu: ett enda litet läsår utan nya studentprov, dubbla läroplaner och obekanta läromedel. Aldrig förr har det funnits så lite sanning som nu i uttrycket att man som lärare bara kan dra igenom samma sak år efter år efter år.

KT avfärdar misstankar om kartell Det har inte funnits någon överenskommelse mellan städerna i huvudstadsregionen om att begränsa löneutvecklingen för barnträdgårdslärare, visar en utredning som gjorts av Kommunarbetsgivarna KT. Det finns emellertid fortfarande grund för misstankarna, säger OAJ:s förhandlingsdirektör Petri Lindroos.

AMANDA AUDAS-KASS Kolumnen

ЮЮ r sidan 11

ЮЮ r sidan 3


2

17.5.2018 • Nr 9

Ledaren Carl-Erik Rusk Chefredaktör

Kramar och lås Minna Helle kunde knappast föreställa sig hur stor uppståndelsen skulle bli när hon kom med beskedet om att hon lämnar posten som riksförlikningsman. I stället blir hon verkställande direktör för Teknologiindustrin, som är den mäktigaste arbetsgivarorganisationen. Den första riksförlikningsmannen utsågs år 1962 och Minna Helle var den allra första kvinnan som har beklätt denna statliga tjänstemannapost. Helle var obestridligen en frisk fläkt, som fungerade som en motvikt till den grå skaran av föregångare. I första hand har det handlat om allvarsamma herrar i kostym, som inte har utmärkt sig som färgstarka profiler. Dock finns i denna illustra skara också Jorma Reini, som bl.a. utmärkte sig i en grupp av herrar som tillställde Marianne Laxén, som jobbade på jämställdhetsombudsmannens byrå, ett osmakligt postkort med tecknade erigerade penisar. Det skedde år 1990 och arbetsmarknadens koryféer var mer eller mindre uteslutande av manligt kön. Tilltaget med det beramade postkortet hade sannolikt kommit till i ett alkoholrus, vilket uppfattades som en förmildrande omständighet. Tiderna var sådana. Nu skriver vi år 2018 och jämställdhet, eller snarare sagt strävan efter jämställdhet och likvärdighet på arbetsmarknaden är en självklarhet. Och fylleri är definitivt inte en dygd ens i fackliga sammanhang. Minna Helle har anklagats bl.a. för jäv. Hennes karriär omfattar huvudsakligen tjänstgöring i olika fackliga sammanslutningar, bl.a. inom Tehy och Akava. Att hon nu bytte sida och övergår i arbetsgivarlägrets

ÅRGÅNG 44 (125). Äldsta föregångaren, Tidskrift för folkskolan, började utkomma 1894. Utgivare Finlands Svenska Lärarförbund, Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors, tfn växel 020 749 54 60. Redaktion Järnvägsmannagatan 6, 00520 Helsingfors. CHEFREDAKTÖR OCH ANSVARIG REDAKTÖR Carl-Erik Rusk, tfn 020 749 54 68, 050 516 06 75, e-post carl-erik.rusk[at]fsl.fi. REDAKTÖR Tom Ahlfors, tfn 040 503 65 28, e-post tom.ahlfors[at]fsl.fi. HEMSIDA www.fsl.fi/lararen NÄTTIDNING issuu.com/lararen PRENUMERATIONER/ADRESSÄNDRINGAR Anita Stark, tfn 020 749 54 64, e-post anita.stark[at]fsl.fi. ANNONSCHEF Lisbeth Lönnqvist, tfn (09) 803 9553, e-post lisbeth. lonnqvist[at]kolumbus.fi (ej tjänsteannonser). Annonspriser 3,25 euro/spalt­ mm PRENUMERATION 1/1 år 64 euro, 1/2 år 33 euro. LÄRAREN ansvarar ej för retur av icke-beställda manuskript. ISSN 0356-7842. Botnia Print, 2018.

FINLANDS SVENSKA LÄRARFÖRBUND FSL Förbundsordförande Christer Holmlund, tfn 040 532 98 00 Förbundssekreterare Jan-Mikael Wikström, tfn 020 749 54 67 Ombudsman Jens Mattfolk, tfn 020 749 54 70 Kommunikatör Mirjam Heir-Lindström, tfn 020 749 54 63 Ekonomisekreterare Lis-Britt Bergman, tfn 040 630 0224 Avdelningssekreterare Anita Stark, tfn 020 749 54 64

sold har väckt uppmärksamhet och en del belackare anser att hon mentalt hade bytt sida redan tidigare i sitt värv som riksförlikningsman. Om man ser på Helles gärning med likvärdighetens glasögon kan man inte identifiera några framsteg. Tvärtom bidrog hon till att ytterligare förstärka löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Detta skedde genom att hon tidigt meddelade att hon ämnar låsa sig vid den s.k. allmänna linjen, som definieras av den konkurrensutsatta exportindustrin. Helle har kritiserats för detta och hon har försvarat sig med konstaterandet om att hennes företrädare också har visat en förkärlek för den allmänna linjen. Men kramar är inte det samma som lås. För ett par år sedan gjordes ett tappert försök att skapa en allmän mekanism för utmejslandet av en allmän linje, som skulle fungera som ett riktmärke för avtalsrörelser i framtiden. De centrala uppgörelsernas tid var ju förbi. Ansträngningarna rann ut i sanden, men det oaktat tog riksförlikningsmannen tankarna till sitt hjärta. Dock utan mandat och på eget initiativ. Den finländska arbetsmarknaden är i praktiken väldigt könsuppdelad och det har visat sig vara synnerligen svårt, kanske t.o.m. omöjligt att få bukt med snedvridna och orättvisa lönestrukturer. Lyften har uteblivit. Introduktionen av en sträng norm för avtalsrörelser hjälper inte kvinnorna i lönegropen, utan bidrar snarare till att göra gropen djupare.

Traditionsenligt kaffe på karnevalen Vi följer Stafettkarnevalen vart än den går och slår förstås upp vårt tält och bjuder på kaffe under hela karnevalen i Åbo den 18–19 maj. Ta en paus, njut av lite nackmassage och en varm kopp kaffe eller te. Passa också på att ställa dina frågor om till exempel lön och arbetstid! Vi ses!

Introduktionen av en sträng norm för avtalsrörelser hjälper inte kvinnorna i lönegropen, utan bidrar snarare till att göra gropen djupare.


3

17.5.2018 • Nr 9

Danska lärare röstar om avtal Det blir ingen stor konflikt i Danmark. Parterna nådde i fredagen den 27 april en treårig uppgörelse, som rör den kommunala sektorn. Men medlemmarna i lärarfacken är kritiska och kan fälla uppgörelsen. Uppgörelser nåddes också inom den statliga och regionala sektorn.

Vårvinterns och vårens förhandlingar var synnerligen svåra och kryddade av hot om strejk och lockout. Forligsmand Mette Christensen har i två repriser flyttat fram konfliktåtgärderna. – Vi har nått en lösning, som berör samtliga tre smärtpunkter i denna avtalsrörelse, säger Anders Bondo Christensen, ordförande för Danmarks laererforening DLF och tillika huvudförhandlare för de kommunalt anställda. Anders Bondo betonar att upp-

görelsen möjliggjordes av det täta samarbetet mellan facken inom den offentliga sektorn. De tre huvudfrågorna berör löneförhöjningarna, lärarnas rätt till arbetstidsavtal och rätten till avlönad lunchpaus. Kostnadseffekten är 8,1 procent och avtalstiden är tre år. Detta ligger i linje med uppgörelserna inom den privata sektorn. Uppgörelsen omfattar också en likalönspott, som används för utjämningen av könsrelaterade löneskillnader. Likaså omfattar uppgörelsen en låglönepott. Lärarnas ilska riktar sig i huvudsak mot detaljen rörande arbetstidsavtalet, eller snarare sagt frånvaron av detta, i uppgörelsen. Lärarna i Danmark saknar sedan år 2013 arbetstidsavtal. Lärarnas arbetstider fastställs idag via lagstiftningen, vilket har lett till

ordförord en djup frustration bland lärarna. Nu var förväntningarna höga i detta avseende, men utfallet blev en överenskommelse om att tillsätta en kommission som fram till år 2021 uppgör ett förslag till arbetstidsavtal för lärarna. Det handlar om en bindande överenskommelse som också kommunala arbetsgivarna har godtagit. – Väl magert, rasar många medlemmar som hade hoppats på mer konkreta resultat. Debatten går het i sociala medier. Uppgörelsen underställs en medlemsomröstning. Samtliga lärarförbund, som bildar förhandlingsorganisationen Lærernes Centralorganisation, röstar om uppgörelsen. Resultatet torde offentliggöras den 6 juni. c-e rusk

KT förnekar lönekartell Kommunarbetsgivarna KT tillbakavisar påståendet om att Esbo, Helsingfors och Vanda stad skulle ha bildat en lönekartell för barnträdgårdslärare. Städerna har inte genom någon överenskommelse försökt begränsa löneutvecklingen för barnträdgårdslärarna, visar KT:s utredning. Misstankar har funnits länge, men ärendet fick en ny aktualitet i början av mars. Då medgav Virpi Mattila, direktör för småbarnsfostran i Esbo, i en Yle-intervju att man i huvudstadsregionen hade en informell ”gentlemannaöverenskommelse” om att inte kon-

kurrera om barnträdgårdslärare med lön. – Nej, nej och åter nej! Det stämmer inte, säger KT. Alla städer har sina egna lokala löne- och belöningssystem som bestäms självständigt för varje stad. Barnträdgårdslärarnas uppgiftsrelaterade löner är olika i Helsingfors, Esbo och Vanda. Städerna bestämmer lönerna enligt avtalen för kommunsektorn enligt uppgiftens svårighetsgrad. De lönetillägg som tillämpas skiljer sig också. Det var OAJ och FOSU som begärde att KT skulle utreda läget.

Petri Lindroos, förhandlingsdirektör vid OAJ, är inte överraskad av KT:s svar. – Vi ämnar fördjupa oss i svaret och kollar med de lokala förtroendemännen om KT:s uppgifter stämmer, säger Lindroos som upplever att det alltjämt finns en stark grund för misstankarna om en kartell. OAJ och FOSU värderar därefter hur man går vidare. – Om oklarheterna fortsätter vänder vi oss vid behov till arbetsdomstolen, säger Lindroos. c-e rusk

Kommunerna på sparkur Kommunerna och samkommunerna sparade i fjol nästan 281 miljoner euro i personalutgifterna. Det motsvarar 1,4 procent av kommunsektorns personalutgifter. Besparingar i samma storleksordning är att vänta också i år enligt de uppgifter som Kommunarbetsgivarna KT samlat in från kommunsektorn. Av besparingarna i fjolårets personalutgifter kom 224 miljoner euro (80 %) genom ett flertal olika anpassningsåtgärder utgående från förutseende personalplanering och med syfte att nå bestående besparingar. – Anpassningen av personalutgifterna är en del av kommunernas och samkommunernas målinriktade, långsiktiga och produk-

tivitetsinriktade ekonomi, säger Markku Jalonen, arbetsmarknadsdirektör vid KT.

Var tredje har program Var tredje kommunorganisation har gjort upp ett separat program för att balansera ekonomin. Trots de förbättrade ekonomiska utsikterna uppvisar kommunernas ekonomi fortfarande ett underskott. År 2017 var kommunsektorns personalutgifter sammanlagt 20,1 miljarder euro. Permitteringarna och uppsägningarna var få år 2017. Merparten av de tillfrågade kommunerna och samkommunerna utnyttjade naturlig avgång eller effektiviserade sin verksamhet genom arbetsarrangemang och nya arbetssätt. Över hälften av uppgiftslämnarna hade minskat an-

talet vikariat och visstidsanställningar. Var tredje uppgiftslämnare hade nått besparingar genom att sjukfrånvaron bland personalen minskade eller att färre anställda ansökte om tidig sjukpension. Dessa faktorer minskade arbetsgivarens kostnader för sjukfrånvaro och förtidsavgifterna. Fyra av fem tillfrågade kommunala arbetsgivare ansåg att det i kollektivavtalen borde finnas möjligheter att avtala om byte av semesterpenningen mot ledighet för enskilda anställda. Om detta har det endast sällan nåtts lokala avtal. Bl.a. FOSU, som representerar lärarna, har uttalat ett konsekvent nej till liknande arrangemang. c-e rusk

Christer Holmlund Förbundsordförande

Stanna upp och tänk till Slutet på ett skolår nalkas igen. I och med detta finns det orsak att se bakåt och reflektera över året som varit, samtidigt som blicken måste höjas och riktas framåt mot hur det inkommande läsåret kunde bli bättre. Jag läste för en tid sedan en kolumn i Vasabladet där en lärarutbildare från Åbo Akademi uttryckte sin oro över den utveckling synen på lärande fått och även synen på lärare fått i vårt land. Samtidigt har resultaten från OAJ:s arbetslivsbarometer, där även FSL medlemmar medverkar, publicerats, vilket fått mig att återgå till ett tema jag behandlat många gånger tidigare. Budskapet i arbetslivsbarometern är tydligt: vi har en yrkeskår som mår allt sämre och upplever att arbetsbelastningen blir större för varje år. Utvecklingen måste öppna ögonen hos våra utbildningsmyndigheter, politiker och arbetsgivare, men samtidigt bör vi nog själva också som yrkeskår stanna upp och reflektera över vad som håller på att ske. Skolan har nu hamnat i en turbulens som vi måste ta oss ur. Vad det innebär borde vi hitta en konsensus kring. Vi behöver definitivt inte flera nya projekt eller arbetsgrupper för detta. Vi behöver linjedragningar som tar ner tempot och skapar en kultur där vi inte hela tiden behöver förändra för att ha en kvalitativt god utbildning. Den har vi redan. Det handlar också om att granska var ribban är lagd enligt våra styrdokument. Ur den synvinkeln behöver en tydlig analys innehållande en noggrann utvärdering av vad förverkligande av våra styrdokument kräver i form av finansiering. Det är bortom allt tvivel att den finansieringsgrund skolan nu har idag inte räcker till för att ge en jämlik utbildning och garantera eleverna den undervisning styrdokumenten kräver. Grunden i vårt utbildningssystem är att alla barn och unga garanteras en möjlighet att komma över ribban. Att per automatik sedan säga att det är våra lärares och rektorers fel, då inte alla mål uppnås är både orättvist och kränkande mot en yrkeskår som jobbar på bristningsgränsen för att få allt att gå ihop. Vi har även en allt för många utanför skolvardagen som i likhet med experter i en hockeystudio analyserar och ger goda råd hur saker borde göras, utan att känna till stämningarna på spelplanen eller omklädningsrummet, där strategier för spelet konkret uppgörs. Att prata med en tränare eller lyfta enstaka spelare ger heller ingen helhetsbild av spelet. Samtidigt som vi behöver arbetsro har vi lärare orsak att se oss själva i spegeln. Skolutveckling är en del av lärarnas arbetsbild. Med tanke på hur lärare och rektorer mår bör vi stanna upp och reflektera. Den skolutveckling som medför merarbete utan att annat arbete försvinner är en utveckling i fel riktning. Skolutveckling måste innebära att saker och processer effektiveras och ersätter gamla processer och arbetssätt. Att tycka om sitt jobb med barn och unga och att brinna för lärarskap är en fin sak. Det är en energikick som ger ork i professionen. Yrkeslivet är dock enbart en av bitarna i livet, där balans mellan arbete och fritid måste ligga som grund för en välmående individ. En välmående lärare levererar! En välmående skola byggs av lärare och rektorer som trivs med det de gör, känner att de får uppskattning och blir bemötta som högt utbildade professionella yrkesutövare.


4

17.5.2018 • Nr 9

 Benita Lindström, Raseborg lf, och Camilla Hellström från Ålands lf.

Ollandt betonar gemenskap  Jakobstad-Larsmo lärarförenings representanter i FSL:s fullmäktige heter Malin Höglund-Snellman (t.v.) och Cecilia Hägglund-Nygård, som också har säte i förbundsstyrelsen. foto: tom ahlfors

Urneval ger mycket jobb Vad tänker FSL göra för att avskaffa det mycket otympliga valförfarandet med urneval i valsammanhang?

Valförfarandet vållar stora praktiska problem i större valkretsar och möjliggör dessutom valfusk och misstag hur noggrant man än följer instruktionerna, fastslår Helsingfors svenska lärarförening i en fråga, som behandlades på fullmäktiges frågestund. Fullmäktige sammanträdde till vårmöte i Tammerfors den 25–26 april. På dagordningen fanns bl.a. fastställandet av förbundets bokslut och verksamhetsberättelse för fjolåret. Bokslutet och verksamhetsberättelsen ägnades dock endast ett flyktigt intresse. Däremot diskuterades influtna motioner (se annan artikel) och frågor mera ingående. Under vårvintern ordnades val av ledamöter till moderorganisationen OAJ:s fullmäktige. Valkretsarna kunde välja sättet att genomföra valet. En del valkretsar, såsom Barnträdgårdslärarförbundet genomförde valet helt och hållet i digital form. Styrelsen för FSL satsade på ett traditionellt urneval, som sekunderades av en förhandsröstning i elektronisk form. Urnevalet innebar en hel del arbete på lokal och även central nivå, men belöningen var ett högt valdeltagande. I FSL:s valkrets

nåddes ett valdeltagande om hela 56,3 procent. Därmed var FSL två i landet efter valkretsen YSI-Lappland, där valdeltagandet var 56,6 procent. ”Otympligt valförfarande” säger HSL, som alltså ville veta hur det blir år 2022, då OAJ-valet åter står på agendan. – Det höga valdeltagandet kom till tack vare urnevalet, reflekterade Linda Felixson, styrelsen. Hon var uppställd i valet och nådde också en plats i OAJ-fullmäktige. Felixson påtalade det vanskliga i att resonera om ett val som förrättas först år 2022. – Det är OAJ som står för besluten om valet. Dessutom är det svårt att förutse hur teknologin har utvecklats om tre–fyra år, sade Felixson. Pia Pujol, Helsingfors svenska lf, vittnade om att OAJ-valet genererade ”jättemycket arbete”. Hon påminde om att i Helsingfors finns otaliga skolor och läroinrättningar, vilket gör att urnevalet är komplicerat. Malin Höglund-Snellman, Jakobstad-Larsmo, ställde en fråga om återbäringen av medlemsavgifterna till föreningarna. Hon fick ett löfte om att styrelsen i höst spikar en tidtabell för återbäringarna. Camilla Lönngren, Vörå lf, frågade efter en redogörelse om vad som har hänt med motioner, som har godkänts av FSL-fullmäktige under de gångna åren. Ombudsman Jens Mattfolk presenterade

denna genomgång. Anna Quagraine, Esbo-Grankulla lf, diskuterade studiehandledarna i gymnasiets situation och anställningsvillkor i en fråga. Ombudsman Jan-Mikael Wikström redde ut begreppen.

Sommarlovsfrågan Förbundsordförande Christer Holmlund informerade om aktuella frågor. Han fokuserade bl.a. på den ständigt återkommande diskussionen om behovet av att se över skolårets struktur. Bl.a. har en del kommuner i Tammerforsregionen visat intresse för ett försök, där vårens skolarbete skulle avslutas i mitten av juni. I gengäld skulle skolstarten ske först kring månadsskiftet augusti–september. OAJ-ordföranden Olli Luukkainen meddelade nyligen att OAJ kan tänka sig ett försök i denna riktning. Diskussionen i FSL-fullmäktige vittnade om att åsikterna är delade. Christer Holmlund konkluderade att FSL:s linje inte är värd att ändras i detta skede. – Vår linje är att vi inte tar ställning i frågan, yttrade Holmlund. Fullmäktige sammankommer till ordinarie höstmöte 14– 15.11.2018 i Tammerfors. Då har förbundsfullmäktige en ny sammansättning, som fastslås på förbundskongressen i Helsingfors den 6-7 juni. c-e rusk

”Hä ä in lykko tå an kan arrbeit i laag mä tem såm an höör ihåop mää.” Poeten Lars Huldén har antecknat detta i sitt verk Hem/Heim. Kerstin Ollandt har tagit orden till sitt hjärta och strofen har blivit bekant för FSL:s fullmäktigeförsamlingar. Kerstin Ollandt från Nykarleby har varit ordförande för fullmäktige under tre perioder, d.v.s. tolv år, men nu är det slut. I Tammerfors tackade hon för sig och blickade bakåt. Hon konstaterade att fullmäktiges arbetssätt har ändrats under dessa tolv år och hon har likaså utvecklats i samma takt. – Fullmäktiges ärendelista är strikt och i början frustrerades jag av att diskussionerna i salen berörde i huvudsak frågor, som inte var beslutsfrågor. Men jag har blivit klokare och insett att de mest fruktbara diskussionerna faktiskt har gällt aktuella frågor där beslut inte tas. Diskussionerna har gett viktig vägkost till kansliet och styrelsen, yttrade Ollandt i sina avslutande ord till fullmäktige. Fullmäktige är FSL:s högsta be-

slutande organ under perioden mellan kongresserna, som ordnas endast vart fjärde år. Fullmäktiges ärendelista är rätt bunden av förbundets stadgar. Det är uttryckligen fullmäktige, som t.ex. godkänner förbundets budget och verksamhetsplan. Fullmäktige väljer också styrelse. Men fullmäktige ägnar också tid till diskussioner i seminarieform. Dessa djuplodande diskussioner sekunderas av pass, där styrelsens ordförande eller FSL-tjänstemän informerar om ärenden, som är aktuella då fullmäktige sammanträder. – Jag är väldigt tacksam för att ha fått jobba tillsammans mer er! Jag har lärt mig mycket om hur det är ställt i de olika regionerna. Jag har fått många kontakter och vänner, sade Kerstin Ollandt. Och då kom Lars Huldéns kloka ord åter till pass. Ollandt betonade gemenskapen och påminde om att ytterst handlar det om att dra åt samma håll. ”Tå va vi allihåop. Vi va vi tå”, avrundade Ollandt sin 12-åriga tjänstgöring som ordförande för förbundsfullmäktige. c-e rusk

Silvertecken till sju Fullmäktiges vårmöte i Tammerfors präglades av tillbakablickar. Men på programmet stod också smärre festligheter. FSL har förtjänsttecken av två valörer. Förtjänsttecknet i guld förlänas medlemmar, som på ett ytterst förtjänstfullt sätt och under en lång tid arbetat för FSL:s strävanden. Märkena i guld utdelas sällan. Förtjänsttecknet i silver kan förlänas FSL-medlemmar som under en längre tid varit aktiva i FSL eller någon av dess medlemsföreningar. I samband med sammanträdet i Tammerfors beviljades tecknet i silver till Linda Molander-Finell, Pedersöre lärarförening, Linda Felixson, Korsholms lf, Marina Räfsbäck, Närpes-Kaskö lf, Pamela Leka, Helsingfors svenska lf, Camilla Forsberg, Vasa svenska lf, Anders Rosenqvist, Esbo-Grankulla lf och Sabina Lindholm, Tammerfors lf. Samtliga har bakom sig flera perioder i FSL:s fullmäktige och/eller styrelse. Det är styrelsen som beslutar om utdelningen av förtjänsttecken. Dessa instiftades år 1989.


5

17.5.2018 • Nr 9

Återkoppling och återbäring från styrelse och förbund Hela sju motioner hade inlämnats till vårens fullmäktigesammanträde. Två av dem tog upp förbundets ekonomiska återbäring och bidrag till föreningarna. Raseborgs lärarförening ville genom ordförande Henry Gustafsson bland annat att förbundet reserverar en summa på 10 000 euro per termin ”som morotspengar till olika projekt bland de föreningar som anhållit om bidrag”. Raseborgs lf menade att tillställningarna kan vara betydelsefulla också om de inte direkt är fackliga, eftersom ”man indirekt alltid diskuterar fackliga frågor när olika lärare kommer samman även i friare former”. Fullmäktige tyckte att förbundsstyrelsen gott kan se över kriterierna för bidrag och antecknade att motionen besvarats. En annan motion från Korsholms svenska lärarförening, undertecknad av Ann-Charlott Vikström, var ute i ett liknande ärende och upplevde att kriterierna för bidragen är otydliga och att det förekommer orättvisa och ojämlikhet i beviljandet av bidrag. Man ville också få tydlig information angående kriterierna och att en jämlik behandling garanteras. Fullmäktige besvarade motionen genom att konstatera att systemet skall vara tydligt, rättvist och transparent och att styrelsen i sitt kommande arbete skall sträva efter att uppfylla detta. Fullmäktiges utskott diskuterade kriterierna för beviljandet av

bidrag och kom bland annat till att det kan vara svårt att definiera ”fackligt” innehåll. Kriterierna för ansökningarna kunde formuleras om och eventuellt kunde också en modellblankett för hur en ansökan skall se ut finnas tillhanda.

Demonstration och laboration Ann-Charlotte Järnström, Närpes lf, yrkade i sin motion på att FSL måtte arbeta för att antalet timmar för förberedelse av demonstrationer är desamma för lärare i biologi som nulägets timantal för lärare i fysik och kemi. Fullmäktige såg det som ändamålsenligt att lärarna i biologi också ges förutsättningar att förbereda demonstrationer och laborationer inom ramen för sin arbetstid. FSL:s ordförande Christer Holmlund hänvisade till det kommande försöket med årsarbetstid där lärarens alla uppgifter skall ingå. – Ingen kan svara på om det är ett bra system eller inte, sade han. Han fick medhåll av Jeanette Lindroos som representerar Väståbolands lärarförening. – Gällande årsarbetstiden är vi inte framme än. Vi ska vänta och se hur det går i försöket. Fullmäktige godkände motionen.

Språköarnas rektorer Likaså godkändes Annika Rajalas, Esbo-Grankulla lf, motion om att arvodet för handledning av elevkåren skall gälla alla lärare

som handleder en elevkår i hela den grundläggande utbildningen, och inte som nu att det endast är handledning av elevkåren i åk 7–9 som renderar läraren ett arvode. En samling skolföreståndare och rektorer på språköarna yrkade i sin motion på nedsättning av undervisningsskyldigheten med minst 5 veckotimmar för skolföreståndare och rektorer i de svenska kommunala skolorna på de små språköarna. Motionärerna antecknade bland annat att språkörektorerna sköter många ärenden som på andra tvåspråkiga orter sköts av en svensk undervisningsförvaltning. Dessutom ansvarar rektorn bl.a. för den svenskspråkiga elevvården, upprätthåller svenskspråkiga nätverk för kollegialt stöd samt sköter det svenska läroplansarbetet i den egna kommunen. – I praktiken motsvarar detta arbete en kanslidag i veckan för dessa rektorer, sade Juha Jaakola, Åbo svenska lärarförening, som själv varit rektor för svenska skolan i Varkaus. FSL:s förbundssekreterare Jan-Mikael Wikström sade att rektorerna i dessa skolor är eldsjälar som garanterar skolornas fortsatta existens. – Kommunarbetsgivarna KT har nu signalerat grönt ljus för lokala förhandlingar som leder till litet högre lön för rektorer i språköskolor. Vi kan alltså fortsätta vårt arbete. Lokalt kan man emellertid inte

 Robert Grönroos, Hangö svenska lärarförening (t.v.) mötte Marcus Mohlin, Vanda svenska lärarförening. foto: tom ahlfors

avtala om lärares arbetstidsbestämmelser och det är inte möjligt att få in villkoren för de tio rektorerna i språköarna i det nästa kommunala tjänste- och kollektivavtalet för undervisningspersonal. Motionen besvarades på detta sätt.

Alla österbottniska lärarföreningar Förbundets elva österbottniska lärarföreningar gjorde gemensam sak i en motion och yrkade på att FSL tar ytterligare krafttag kring faktorer rörande trestegsstödet som skapar missnöje och känsla av orättvisa, samt fäster uppmärksamhet vid den ökade arbetsbelastning trestegsstödet medför. FSL har länge jobbat för att få rätsida i lagstiftningen som infördes 2011. Åtgärdsförslag har lyfts fram via pressmeddelanden, utlå-

tanden, kolumner och så vidare. I och med att det i det nya avtalet finns en lokal justeringspott finns en möjlighet att lyfta in trestegsstödet som en faktor. Fullmäktige godkände motionen. Lärarföreningarna i Raseborg, Lovisanejden, Sibbo och Borgå samt för FSLF yrkade i sin motion på att informationen från förbundsstyrelsens möten till lärarföreningar som saknar representation i styrelsen måtte förbättras. Man efterlyste ett utskick av någon form av sammanfattning efter mötena. Yrkandet är viktigt med tanke på delaktighet, konstaterade styrelsen och lovade diskutera hur informationsgången mellan styrelsen och medlemsföreningarna kunde utvecklas. Fullmäktige beslöt att motionen var besvarad. tom ahlfors

Fyra skickelsedigra år Christer Holmlund, ordförande för FSL, blickade bakåt, men också framåt då han öppnade FSL-fullmäktiges vårmöte i Tammerfors den 25 april 2018.

 Anna Wahren-Cederberg (t.v.) från Borgå lärarförening är fullmäktiges vice ordförande och Maria Hagberg fullmäktigeledasmot från Pedersöre lärarförening. foto: tom ahlfors

De fyra gångna åren, som har utgjort fullmäktiges mandatperiod, har varit skickelsedigra. – Vi har upplevt hot om tvångslagar och politiska manifestationer, som har riktat sig mot regeringens politik. Vi har också upplevt det s.k. kiky-avtalet, som bl.a. omfattar en nedskärning av semesterpenningen inom den offentliga sektorn. Vi har också upplevt en strejk inom undervisningssektorn, sade Holmlund som åsyftade den arbetsnedläggelse som i vintras genomfördes inom universitetssektorn. Holmlund diskuterade också de stora och förödande nedskärningarna inom utbildningssektorn, som lärarnas fackorganisationer ihärdigt har motarbetat. – Men vi kan glädja oss över att den olyckliga trenden har vänt, sade Holmlund och talade då om att regeringen är beredd att skjuta till pengar till fostran och utbildning. Sådana var signalerna då regeringen presenterade sina teser rörande den offentliga ekonomin för de kommande åren. Holmlund välkomnade den medborgarrörelse, som har kommit i gång med målet att höja särskilt barnträdgårdslärarnas löner. Rörelsen kom i gång då

det klarnade att kommunerna i huvudstadsregionen har uppenbarligen informellt enats om att hålla lönerna nere för personal inom fostran och utbildning. – Vi hör ofta arbetsgivarna i huvudstadsregionen säga att det inte går att höja lärarlönerna, men det är inte sant! Holmlund inskärpte att den lönenivå som fastställs i avtalen inte ska tolkas som ett tak utan som en miniminivå. – När det kommer till rekryteringen av lärare måste lönerna kunna utgöra en bricka i spelet, sade Holmlund. Lärarbristen i huvudstadsregionen hänger starkt samman med lönenivån. Utbildade lärare har inte råd att jobba i skolan utan måste välja en annan yrkesbana som ger bättre betalt. Nivån på grundlönerna är för låga när lärarna känner sig tvingade till att ta emot så kallade övertimmar för att nå en skälig månadsinkomst. I många skolor finns det inte heller övertimmar att dela ut till dem som skulle vara villiga att jobba extra. – En lärare ska inte känna sig tvungen att jobba extra för att komma upp till en lönenivå som matchar levnadskostnaderna, sade Holmlund. c-e rusk


6

17.5.2018 • Nr 9

Lärarstuderande vill påverka sin framtid Finlands svenska lärarstuderandes förening FSLF är en växande förening för lärarstuderande i Svenskfinland som just nu har över 400 medlemmar. De lärarföreningar som har över 400 medlemmar skall enligt förslaget till ny organisation för FSL få tre platser i fullmäktige. Detta betyder att FSLF skulle ha tre ledamöter i fullmäktige om förslaget godkänns i kongressen. Som ordförande för FSLF ser jag detta som en mycket positiv utveckling inom FSL. Det finns många aktiva och fackligt insatta lärarstuderande som nu får möjlighet att påverka de beslut som är viktiga för deras framtid. Tre platser ger oss lärarstude-

rande en möjlighet att kunna påverka lite mera än med två platser och detta är mycket betydelsefullt för oss. Under de senaste åren har vi studerande blivit inbjudna till fullmäktige som observatörer. Detta har förstås varit mycket uppskattat och lärorikt, men kontinuiteten har saknats eftersom vi oftast skickat olika studerande till varje möte. I samband med förändringen säkrar vi att de studerande som sitter i fullmäktige är insatta och pålästa. Denna kontinuitet kommer också att underlätta för att andra intresserade studerande kan ta del av informationen. En del kanske ifrågasätter att vi lärarstuderande är redo

Hur upplever studerande den nya läroplanen? Hösten 2016 togs den nya läroplanen i bruk i skolorna. De lärarstuderande som började studera hösten 2015 är den första årskursen som utgår i sina studier endast från läroplanen 2016. Den nya läroplanen har tagits emot med blandade åsikter bland lärarstuderande. Men hur upplever de studerande som bara studerat enligt läroplanen 2016 egentligen den nya läroplanen? Cassandra Kruse, som studerar första året till klasslärare, säger att hon inte än i detta skede av studierna är så bekant med läroplanen. – Det som jag läst verkar helt bra, dock ganska annorlunda jämfört med den tidigare läroplanen, vad jag förstått. Den ger ganska mycket frihet. Kruse anser dock att hon tills vidare bara bekantat sig med vissa delar av läroplanen i olika kurser. Frans Villanen, som studerar tredje året till speciallärare, är mera bekant med läroplanen i och med att han haft flera ämnesdidaktiska kurser och olika praktikperioder. Han anser att han vid det här skedet är ganska bekant med innehållet. – Jag tycker det är roligt att den fokuserar mycket på att eleverna ska få testa själva, pröva sig fram och komma till egna slutsatser. Både Kruse och Villanen tycker att läroplanen 2016 på det stora hela är okej, men att den lämnar lite väl mycket öppet för tolkning. Kruse kommenterar att nya inslag i läroplanen är välkomna.

Erika Granqvist är ordförande för FSLF.

– Drama har det kommit mer av och det är väldigt bra, säger Kruse. Man blir mer bekväm att ta in drama i undervisningen i och med den nya läroplanen. Anser ni att ni som blivande lärare får stöd av den nya läroplanen i planeringen? Villanen tycker att han absolut får stöd av läroplanen i sin planering, men bara till en viss mån. – Man kan nog grunda sig på de stora målen då man planerar sin undervisning. Men läroplanen saknar stöd för enskilda lektioner och mindre sekvenser. Kruse har liknande tankar och tycker att läroplanen ganska bra visar vad man skall göra. – Läroplanen är ganska flummig, men den litar på att man som lärare vet vad man gör, säger hon. Dock anser hon att planeringen av undervisningen enligt läroplanen 2016 vore lättare ifall man är bekant med de äldre läroplanerna. Vad skulle ni vilja ändra på i den nya läroplanen? Kruse önskar att den vore mera exakt gällande vad man skall göra och när. – Det vore bra om läroplanen hade flera drag av läroplanen 2004, och vara en blandning av den gamla och den nya. Villanen vill här påpeka det faktum att han bara är tredje årets studerande och att han inte är någon expert på läroplanen, även om han kan den ganska bra. – Jag anser att problemet med den nya läroplanen är att läraren lätt blir för lite lärare och att eleven får för mycket frihet.

Annars tycker han att läroplanen är bra som den är, även om den inte är så detaljerad i lektionsväg. text och foto: julia hurskainen

 Cassandra Kruse, 21 år, är första årets klasslärarstuderande.

 Frans Villanen, 22 år, är tredje årets speciallärarstuderande.

att ta på oss det ansvar som tre platser innebär, men jag är inte orolig. De lärarstuderande jag mött under studietiden och de som har varit aktiva inom föreningen genom årens lopp bevisar att jag inte behöver tvivla. Viljan och kompetensen att påverka finns bland dagens lärarstuderande. Bland oss lärarstuderande finns det intresse för fackliga frågor. Klart att studielivet och allt vad det innebär är viktigt för studerandena eftersom det ger vänner och minnen för livet. Men när det handlar om att lägga grunden för vårt framtida yrke är jag säker på att de som studerar till lärare har något att tillföra och vill känna att deras röster blir hörda inom fackförbundet.

En förening för alla Ett nytt år innebär också ett nytt verksamhetsår för FSLF styrelse. Det första halvåret har flugit förbi men ändå har vi hunnit med en hel del. Våren har bestått av evenemang, representationer, resor och en hel del möten. Mycket arbete ligger bakom en fungerande förening som ständigt försöker eftersträva att fylla sina medlemmars behov. Men när man har en styrelse som vi, som samarbetar tillsammans och har medlemmar som stödjer oss går det hur bra som helst. Nytt för i år är vår värdegrund, den visar att vi arbetar kontinuerligt för att det skall finnas mångfald och ett öppet klimat i föreningen bland våra medlemmar och deltagare i våra evenemang. Vår värdegrund hittar man på vår blogg och en del av den finns alltid med i beskrivningen till evenemangen som vi ordnar. FSLF strävar efter att vara en förening för alla studerande, därför är vi också måna om att ordna evenemang som passar alla och har stor variation. Vi strävar efter att lyfta fram hälsa och välmående bland våra studerande i form av föreläsningar och motionsevenemang. En fredagseftermiddag i mars samlades en stor del av våra medlemmar i gymnastiksalen i Åbo Akademi i Vasa och lekte stadskrig, en uppskattad lek redan när man själv gick i grundskolan. Våren har också bestått av en del fackliga evenemang. Ett av de fackliga evenemangen som var speciellt uppskattat av våra medlemmar var “How to get a lärarjobb”, som vi ordnade i Vasa tillsammans med FSL. Under en eftermiddag fick vi diskutera löner och anställning samtidigt som vi tillsammans med rektorer i regionen fick prova på att vara med på en riktig anställningsintervju. Ett mål vi har för i år är att FSLF ska få ett eget kansli på Åbo Akademi i Vasa. Vi vill skapa samhörighet mellan alla svenskspråkiga lärarstuderande och stärka deras läraridentitet. Med ett eget “lärarrum” kan vi föra samman inte bara klasslärare, utan också speciallärare, barnträdgårdslärare och ämneslärare. Vi är väldigt stolta över att kunna säga att vi är verksamma i både Vasa och Åbo och vill stärka det ännu mera genom ett gemensamt utrymme i Vasa dit ämneslärare från Åbo kan känna sig välkomna och vända sig till när de kommer för att avlägga sin praktik i Vasa. Dessutom arbetar vi nu med att utvidga vår verksamhet ytterligare i Helsingfors för lärarstuderandena vid Helsingfors Universitet. Vi ser fram emot hösten och planeringen för verksamheten är redan i full gång! emilia friis


7

17.5.2018 • Nr 9

Gallup vid FPV

För litet om särbegåvning Vi utförde en gallup bland studerande vid FPV i Vasa. Frågan vi ställde löd: Anser du att du i lärarutbildningen får tillräckligt med kunskap om hur man kan stödja särskilt begåvade elever?

Ida Torsell Studerar första året till klasslärare

Sara Karlsson

Emma Snellman Studerar andra året till klasslärare Ida Torsell.

Emma Snellman.

– På klasslärarutbildningen lär vi oss att differentiera undervisningen både uppåt och neråt. Utbildningen lägger dock större fokus på dem som behöver mer stöd än på dem som inte utmanas tillräckligt inom läroplanens ramar. – Jag skulle gärna få mer kunskap om hur jag kunde rent konkret stödja de särbegåvade eleverna och deras utveckling.

Marianna Forsell – Jag anser att vi inte har diskuterat tillräckligt mycket kring hur man ska stödja de särbegåvade eleverna. Vi fokuserar mycket på att differentiera för de elever som behöver extra stöd och hjälp, men de särbegåvade eleverna blir sällan i fokuset.

digt ytligt i enstaka kurser. Det har främst tagits upp under matematiken eftersom det i det ämnet är mera tydligt hur man kan utmana med svårare uppgifter. Jag anser att det oftare pratas om dem som behöver extra stöd men fokus kunde också ligga på de särbegåvade också. Det är synd att den typen av differentiering glöms bort.

Studerar andra året till klasslärare

Studerar tredje året till klasslärare med specialpedagogik som långt biämne

Sara Karlsson.

– Inom klasslärarutbildningen behandlar man stöd för särbegåvade elever bara i förbifarten. Men under kurserna i specialpedagogik har det behandlats betydligt mera och jag gick även en kurs vid öppna universitetet som specifikt handlade om särbegåvade elever. Den var mycket givande!

Fransilia Bengtsfolk

Studerar fjärde året till speciallärare

Studerar andra året till speciallärare

Marianna Forsell.

– Jag upplever att det nämnts alltför lite. Det tas upp ibland att man även ska tänka på att de särbegåvade eleverna finns i klasserna. Främst har det kanske nämnts under matematiken och av handledarna under praktiken.

– Jo! Jag anser att jag har fått tillräckligt med kunskap om särbegåvade elever. Klart att man alltid kan få mera kunskap, men jag har fått baskunskapen och vet var jag kan söka mera information. Så jag vet till vem eller vart jag kan vända mig om jag inte vet tillräckligt om ett ämne. – Alla elever är olika, så du kan egentligen inte läsa tillräckligt om särbegåvade elever för att vara fullärd. Skulle jag stödja en elev börjar jag med att utgå ifrån elevens egna intressen och behov.

Oskar Högström

Fransilia Bengtsfolk.

Studerar tredje året till klasslärare

Oskar Högström.

– Under min tid vid klasslärarutbildningen har det betonats väl-

Nordisk vänskap ger vidgat perspektiv När jag för snart ett och ett halvt år sedan blev invald i styrelsen för Finland Svenska Lärarstuderandes Förening FSLF, tyckte jag att jag hade relativ bra koll på lärarutbildningen i Finland. Tänk vad jag fel hade då.

Heidi Grönholm

Heidi Grönholm.

Klasslärarstuderande Ville Arponen är ledamot i FSLF:s styrelse.

– Inom speciallärarutbildningen ligger vårt fokus främst på hur man undervisar elever i behov av stöd, utgående från trestegsstödet. En del av de specialpedagogiska grunder vi lär oss (exempelvis differentiering) kan också vara till nytta för undervisning av särbegåvade elever. – Enligt lagen skall skolan möta alla individers behov, och därmed har särbegåvade elever rätt till samma individuella utmaning och vidareutveckling som alla andra elever i skolan. text och foto: julia liewendahl

För några veckor sedan deltog jag i landsmöte organiserat av Pedagogstudentene i Utdanningsforbundet i Norge. Under fyra dagar fick jag möjlighet att bekanta mig med den norska lärarutbildningen och utbildningspolitiken. På landsmötet får vi självklart mycket frågor om vår lärarutbildning i Finland, som ofta används som exempel i debatten i Norge. Samtidigt får vi ny inspiration och idéer som vi gärna hade sett i vår lärarutbildning från Norge, som möjligheter att integrera idrott i den dagliga verksamheten i skolan. Samtidigt diskuterar vi med en dansk och svensk kollega om utmaningar bland den danska lärarutbildningen.

Globaliseringen syns även i utbildningen, och kommer säkert att synas mera i framtiden. Jag kan blicka framåt och vara stolt över att FSLF lyckats skapa kontakter med föreningar som är över fem gånger större än vi är. Föreningslivet har gett mig ett nytt perspektiv på lärarutbildningen. Samtidigt som jag mer och mer uppskattar min egen utbildning, får jag inspiration och utvecklingsförslag till vår utbildning genom kontakterna till Norden. Möjligheterna vi fått tack vare NLS Studerandeforum är alltså stora, eftersom vi genom dialog tillsammans kan jobba för att sträva efter ett gemensamt mål. Nämligen att skapa en utbildning som förbereder oss för det mångsidiga yrket som lärare. Sanningen är den att utbildningen i Norden har gemensamma utmaningar, som vi tillsammans kan arbeta för att lösa. Därför behöver vi ett samarbete över landsgränserna för att hitta inspiration för att lösa de gemensamma utmaningarna i utbildningen. Att skapa kontakter i den internationella världen är en färdighet som blir vanligare i takt med globaliseringen. Globaliseringen syns även i utbildningen, och kommer säkert att synas mera i framtiden. Jag kan blicka framåt och vara stolt över att FSLF lyckats skapa kontakter med föreningar som är över fem gånger större än vi är.


8

17.5.2018 • Nr 9

Dekoloniala tankar i biblioteket och klassrummet År 2017 inleddes Children’s Library Project, ett interdisciplinärt projekt vars fokus är rasifierade strukturer och praktiker i barnkultur och –litteratur. I fokus ligger också att skapa motnarrationer genom olika konstnärliga praktiker i och utanför biblioteket. Projektet leds av Katarina Jungar vid Åbo Akademi och inkluderar genusvetare, litteraturvetare, en konstnär och en konstkurator. Jungar berättar att Children’s Library inleddes som en minnesarbetsgrupp för föräldrar till pocbarn (people of color). Inledningsvis behandlade gruppen rasism i vardagen, men också solidaritet från skolkamrater och lärare, genom minnesarbete, berättar Jungar. Därifrån kom diskussionen in på biblioteket, böcker och barnlitteratur. – Vi funderade på vithet och kolonialitet i barnböckerna, säger Jungar, – Många av oss skrev till exempel om dubbelläsning av Pippi, det vill säga hur vi läste om, läste annorlunda, hoppade över, bläddrade vidare eller till och med slutade läsa när vissa ord kändes för våldsamma. Men vi diskuterade även spännande böcker som Camilla Mickwitzs Jason-böcker från 70-talet, där karaktärerna kan läsas både som vita och som poc. Därifrån utvecklades Children’s Library Project för att då handla om bibliotek, pedagogik och skola. Jungar berättar om ett studiebesök som projektgruppen gjort till Botkyrka Bibliotek i Stockholm. Där finns varken gamla utgåvor av Pippi Långstrump i Sö-

derhavet eller Stina Wirséns Lilla Hjärtat längre i hyllan. Jungar beskriver hur Botkyrkabibliotekarierna lugnt men bestämt förklarar att de följer FN:s barnkonvention, och att de berättar om starka reaktioner som uppstått då böckerna plockades bort ur hyllan. – Det är intressant hur mycket ilska det kan förorsaka då din rättighet att reproducera rasistiska stereotyper till nästa generation ifrågasätts, konstaterar Jungar. Vidare frågar sig Jungar varför vissa böcker översätts men inte andra. – Varför har bell hooks och Toni Morrisons böcker inte blivit översatta till svenska? Om barn som är rasifierade som vita mest läser böcker där huvudkaraktären är vit så lär de sig att världen ser ut så här, att ”jag är världens mitt”, vilket inte direkt är hälsosamt.

Undviker läromedel våld? För tillfället funderar Children’s Library på material kring dekoloniala alternativ i klassrummet och hemmet. I juni ordnar projektet en sommarutbildning tillsammans med Museum of Impossible

 Rasifiering i böcker intresserar forskare Katarina Jungar vid Åbo Akademi.

Forms där konstnärer, pedagoger, forskare och kulturarbetare funderar kring produktionen av barnkultur i Norden från ett dekolonialt perspektiv. En av lärarna är sydafrikanska Thulile Gamedze, som visar på historier av kollektiv pedagogik som ett sätt att kritisera västerländsk kolonialitet. – Vi ställer frågor som: hur skildras samernas historia och finsk nybyggarkolonialism? Kan man påstå att läroböckerna konsekvent undviker att berätta om våldet i västerländsk erövring och utveckling? Hur skapar vi en plats och utrymme för nya narrativ, frågar Jungar.

Begreppsdefinitioner Kolonialitet: de västerländska samhällenas interna logik sedan renässansen, vilken låg som grund till kolonialismen, trots att denna grundläggande sammankoppling mellan dessa två (kolonialitet som tankesystem eller logik och den historiska kolonialismen) ofta tonas ner (Walter Mignolo). Dekolonialitet: dankesystem eller teori som består av olika analytiska och praktiska inriktningar som har som mål att konfrontera och frikoppla det koloniala väldets maktsystem ”den koloniala maktmatrisen” (Walter Mignolo). Rasifiering: olika människor, med olika erfarenheter, åsikter och bakgrunder tillskrivs en grupptillhörighet, alltså görs till en grupp, utifrån föreställningar baserade på exempelvis yttre egenskaper (så som hudfärg och hårfärg), kultur och religion. (https://www.genus.se/ord/rasifiering/)

text och foto: miranda geust

Studier under bar himmel Under våren ordnades kursen uteskolverksamhet vid Åbo Akademi i Vasa. Ett gäng på 13 studerande deltog och alla var ivriga och förväntansfulla över vad kursen skulle erbjuda. Vid kursens start var vi eniga om att det ska bli skönt att få variation i studierna och få komma utomhus. Vi arbetade mycket utomhus, lärde oss praktiska övningar, vandrade i skogen, besökte Bragegårdarna men befann oss också inomhus. Ett besök tillsammans med Kvarkens naturskola hann vi också med. Ganska snabbt fick vi reda på att vi även skulle övernatta i skogen och få lära oss om friluftspedagogik och överlevnad. I början av april begav vi oss ut till skogarna i Lappfors i Pedersöre där Matias Kanckos hade program

för oss. Vädret var inte riktigt på vår sida den första dagen, men det hindrade oss inte. Dagen började med pilkfiske och meningen var att vi skulle fånga vår egen middag. Någon större fångst fick vi tyvärr inte men som tur var hade Matias en reservplan. Vi begav oss till Huvudsjön i Lappfors där vi skulle tillreda middagen och även övernatta. Vi fick lära oss hur man rensar fisk samt tillreder den. All mat gjorde vi utomhus. Middagen bestod av rökt abborre och gädda, potatis i folie och plättar till efterrätt tillagad på stekhäll. Det blev en succé. Tidigare under dagen hade vi sågat upp en isvak. Under kvällen var det även några av oss som badade i vaken. Natten spenderade vi i tält i skogen. Övernattningen gick bra, fastän det blev några mi-

nusgrader under natten. Vi vaknade upp till strålande sol och en ny dag med friluftsprogram stod på schemat. Under dagen besökte vi Kattilakoski kraftverk och storforsen i Esse å. Matias berättade om flodpärlmusslan och fiskar som finns där och att detta även är Österbottens bästa fiskeställe. Dagen avslutades vid Bockabron i Kiisk där blivande vildmarksguider hade tillrett en trerättersmiddag åt oss över öppen eld. Än en gång fick vi njuta av goda smakupplevelser ute i naturen. Kunskaper och färdigheter att tillämpa utomhus med elever är något som vi alla anser att kommer att behövas i arbetslivet. Ibland behöver det inte vara mera än att röra sig i närmiljön. Ett litet äventyr i vardagen skadar aldrig. text och foto: rebecka grahn

 En liten fångst är också en fångst.


9

17.5.2018 • Nr 9

Mera glädje och mindre rädsla i lärandet Våren 2015 befann jag mig med tio andra volontärarbetare i Sydostasien, närmare bestämt i Kambodja och Vietnam, skriver lärarstuderanden Hannah Kongari. Under tre månaders tid reste vi runt i olika byar och städer i dessa två länder och träffade på lokalbefolkningen där. Majoriteten av tiden som vi var där spenderade vi tillsammans med barn, ungdomar och unga vuxna som hade ett brinnande intresse för att lära sig det engelska språket. Vårt största uppdrag var främst att ge dem ett tillfälle att använda engelskan i en verklig kontext, men vi fick även chansen att lära ut engelska i en klassrumsmiljö. Ett av mina favoritminnen från tiden i Kambodja är när vi tillbringade en vecka på ett volontärcenter i en liten by utanför Kambodjas huvudstad Phnom Penh. Jag och en annan av volontärarbetarna hade möjligheten att undervisa några av byns 6–7-åringar i

 I ett av våra utomhusklassrum på volontärcentret i Kambodja

engelska. Både vi och barnen hade en fantastisk vecka med många stunder av skratt. Under veckan lärde vi dem bland annat det engelska alfabetet, färger och djur, främst genom sång och lek.

Populärt språkcafé Några veckor senare hade vi förflyttat oss till Vietnam där vi fick delta i ett par engelska lektioner för universitetsstuderande. Vi träffade även dessa studerande utanför klassrummet för diverse utflykter för att uppmuntra och utmana dem att prata mer engelska. Förutom detta samarbetade vi med ett vietnamesiskt café som

fyra kvällar i veckan ordnade engelskspråkiga diskussionsgrupper. Dessa kvällar var oerhört populära och caféet svämmade över av vietnameser i alla åldrar som kom för att få diskutera på engelska. Alla dessa upplevelser var givetvis unika och vartenda möte med den underbara lokalbefolkningen hade sina egna särdrag.

Stor hunger efter kunskap Men trots att varje träff var unik på sitt eget sätt tyckte jag mig finna en gemensam mentalitet när det kom till hur lokalinvånarna såg på sitt eget lärande. Inledningsvis fanns det hos de elev-

er vi träffade en stor hunger efter kunskap. Deras ögon brann av iver och man kunde känna att de bar på en längtan att få lära sig allt mer. Förutom denna kunskapstörst bar de ständigt på en stor glädje inom sig. Det var som att de verkligen gladde sig åt att få lära sig och det syntes på deras sätt att vara. Till sist var de minsann inte rädda för att göra ett misstag eller två. De pratade på även om de uttalade någonting felaktigt eller böjde ett verb på fel sätt. Också när de tvingades upprepa det de ville säga ett flertal gånger för att göra sig förstådda sänktes inte deras mod, utan de omformulerade sig tills vi förstod dem.

Glädje och frimodighet Jag vet inte om denna typ av mentalitet är typisk hos befolkningen i Kambodja och Vietnam, eller om vi bara råkade träffa på ländernas mest ivriga, engagerade och gladlynta elever. Jag kan inte heller säga vad deras kunskapstörst, glädje och frimodighet i lärandet berodde på. Men en sak är jag säker på och det är att vi behöver mer av dessa attribut här hos oss, i vårt land och i våra

skolor. Vi behöver få en större förståelse för vilket privilegium det faktiskt är att få gå i skola och lära oss saker och ting. Vi behöver också komma ihåg att glädja oss och vara tacksamma för varje tillfälle som vi får att lära oss någonting nytt eller fördjupa våra kunskaper. Och framför allt måste vi sluta låta rädslan hålla oss tillbaka, oberoende av om det handlar om en rädsla för att göra bort sig, en rädsla för att misslyckas eller rädsla för att göra ett fel.

Svårt att förändra andra Men vårt land förändras inte av sig självt och det är svårt att förändra hur någon annan ser på tillägnandet av kunskap. Vi kan däremot förändra våra egna attityder och handlingssätt. Så låt oss glädja oss när vi lär oss någonting nytt. Låt oss le och kämpa på även i det svåra och i det ofattbara. Låt oss ständigt utmana oss själva och inte låta våra rädslor hålla oss tillbaka. Och låt oss inte skämmas för de misstag vi gör eller vara rädda för att misslyckas. text och foto: hannah kongari

Flera främmande språk behövs Grundskolan och gymnasiet förändras i sådan takt att till och med jag, som anser mig vara rätt så ung, blir förvånad när jag gör ett återbesök. De stora moderna ämnena briljerar och tar plats, medan de små ämnena, såsom de främmande språken, sitter på avbytarbänken och viftar febrilt med händerna för att visa att också de behövs på spelplanen. För jo, så är det: de främmande språken behövs! Med främmande språk så menar jag inte engelskan, som idag är vardagsmat för nästan alla åldrar (och inte heller finskan, trots att den kan kännas mycket främmande för en österbottning ibland), utan främst de exotiska, valfria språken såsom tyskan, franskan, spanskan och ryskan. Lärarna i dessa ämnen får kämpa en hel del för att hålla skeppet flytande. Om det ens finns något skepp. Grupperna är små och könsfördelningen ojämn. Några elever är passionerade, andra kanske är där enbart för att mamma så gärna ville att hen skulle läsa franska. Varför behövs då dessa språk i under-

visningen? För att vi som blivande tyskoch fransklärare skall få lön i framtiden? Delvis, men denna motivering kommer långt ner på listan. Internationellt arbete, förståelse för främmande kulturer, förbättrad förståelse för den egna kulturen och det egna modersmålet samt en internationell vänskapskrets är andra motiveringar. Det finns ett starkt samband mellan språk, mentala processer och samhället vi lever i. Språket kan reflektera värderingar och traditioner av en viss kultur (kanske till och med verkligheten såsom mänskorna tillhörande denna kultur upplever den) och kulturen kan i sin tur reflektera ett språk. Har du någonsin stött på ett ord eller uttryck i ett annat språk som inte verkar existera i ditt modersmål, eller vice versa? Har du märkt att metaforerna vi använder i vår vardag varierar från språk till språk? Jag har nyligen forskat i konceptuella skillnader i tyskan och franskan när det kommer till verb med rörelseriktning och kommit fram till att det är en annan logik som ligger bakom de språkliga uttrycken

Mikaela Kola.

dessa emellan. I tyskan refererar man starkt till arten av kroppslig rörelse (springande, gående, hoppande…) medan man i franskan refererar till riktningen av rörelsen utan att egentligen genom verbet avslöja hur man rör sig. Detta tyder på ett helt annat sätt att se på rörelse med riktning. I och med att du tar till dig ett främmande språk förstorar du din världsbild och växer som internationell medborga-

re, samtidigt som du accepterar att du och ditt modersmål inte är den enda verkligheten. Man skulle kunna säga att du tar till dig ett nytt sätt att se på din omvärld, vidgar din personlighet samt färglägger din varseblivning. Idag måste vi verkligen jobba mot inskränkthet, främlingsfientlighet och oförmåga att förstå andra. Därför behövs flera främmande språk i skolan! mikaela kola


10

17.5.2018 • Nr 9

På praktik i Nairobi En möjlighet som finns inom de pedagogiska studierna vid Åbo Akademi är att avlägga en valfri praktik utomlands, och samtidigt samla studiepoäng. Detta är en möjlighet som Ronja Laaksonen upptäckte och valde att pröva på. Ronja Laaksonen studerar till speciallärare vid Åbo Akademi för tredje året och valde att avlägga sin valfria utlandspraktik i Nairobi, Kenya. Valet av land och stad föll relativt enkelt för henne, eftersom hennes moster med familj bor i Nairobi och hennes kusiner går i skola där. Så att få träffa sin släkt och samtidigt få uppleva ett helt nytt skolsystem kändes lockande och som ett vinnande koncept. Under vistelsen i Kenya hann Ronja jobba intensivt i tre veckor i Brookhouse School Runda, och sedan uppleva Nairobi och Afrika från insidan under en vecka.

Intervju via Skype – Att åka iväg på utlandspraktik är inte så svårt att ordna som många tror, berättar Ronja. – Det gäller att först kontakta sin handledare, och få ett godkännande av denna för att gå vidare och kontakta olika skolor som är av ens intresse att avlägga praktiken vid. Vid kontakten med skolan utförs i vissa fall en intervju, i Ronjas fall ungefär en arbetsintervju via Skype, där man får berätta om sig själv och sina studier. Värt att nämnas är att utlandspraktiken är oavlönad, lönen för jobbet blir den erfarenhet som erhålls. För att åka till Afrika krävdes ett turistvisum, och Ronja bokade resorna till och från Afrika själv. Hon bodde hos sin moster med familj under hela vistelsen.

Borde du inte göra dig klar snart? Det är fyra år sedan föreningslivet tog en del av mitt hjärta. Anna Nylund frågade om ja kunde skriva en artikel till Läraren om hur det är att vara gulnäbb.

 Ronja och hennes kusiner, i mitten Vanessa 4 år och till höger Giulia 2 år. foto: Ronja Laaksonen

Bristfällig specialpedagogik Skolan var en brittisk internationell privatskola, så skolsystemet följde den brittiska läroplanen. – Jämfört med den finska läroplanen, märktes några tydliga skillnader i den brittiska läroplanen, säger Ronja. Inom den brittiska läroplanen finns ett mera formellt tilltal, så under sin praktik blev Ronja kal�lad Ms. Laaksonen, och kände att en större respekt hystes för lärarna här än i Finland. Större fokus låg också på tester och att lära sig utantill, och barnen hade stor en uppgiftsmängd i relation till det finska systemet. Undervisningen följde även ett inkluderande koncept, med en bred mångfald av behov i klassrummet men med en bristfällig specialpedagogisk verksamhet. Erfarenheten av ett annat skolsystem fick Ronja att uppskatta det finska skolsystemet ytterligare, och inse kvaliteten på

vår utbildning i Finland. Att få uppleva hur olika specialpedagogik kan vara runt om i världen, och samtidigt få uppleva Afrika var värdefullt. Praktiken gav även möjligheter att få öva på engelskakunskaperna, eftersom all undervisning skedde på engelska. En rapport över praktiken hör till paketet, och det gav även möjlighet till reflektion över de upplevelser som erhållits under utlandspraktiken. En av de tankeställare som Ronja kom hem med var de sociala kulturskillnaderna mellan Afrika och Finland, hur vi i Finland har avsevärt större social tröskel för att interagera med främlingar än de har i Afrika. I framtiden vill hon ändå jobba inom specialpedagogik i Norden. Att åka på utlandspraktik är ett beslut som Ronja absolut inte ångrar, och en lärdom som hon kommer dra nytta av under resten av livet.

Samma sommar fungerade jag som FSLF representant på FSL:s kongress. Det var bara en början som föreningsaktiv. Mamma frågar ofta ”Borde du inte göra dig klar snart?”. Denna vår borde jag få min lärarexamen, men i nuläget består min magisteravhandling av en sida, pärmen med mitt namn och matrikelnummer. Orsaken varför min studietid dröjer ut med ca 1,5 år beror på föreningslivet. Föreningslivet är så otroligt roligt, men framför allt lärorikt. Som föreningsaktiv lär man sig mötesteknik, argumentera och motivera för olika besluts som görs, lär sig att utföra mindre och större evenemang och projekt, lär sig att small talka, men framför allt lär man sig mycket om sig själv och hur man fungerar i olika situationer. Som föreningsaktiv träffar man människor man antagligen annars aldrig träffat, man får ett brett kontaktnät, ett bra tillägg på sin CV och i dagens läge även studiepoäng vid Åbo Akademi. Enligt Åbo Akademis examensstadgor ska studerande få studiepoäng för föreningsaktivitet. Det känns otroligt fint, och är oerhört tacksam att ÅA värdesätter det arbete studerande lägger ner på föreningsaktivitet. Detta är en ändring som skett nyligen, och som ska implementeras på alla fakulteter på ÅA. Men det är inte enbart föreningsaktivitet som belönas med

studiepoäng. Till samma helhet hör även studentrepresentantskap vid Åbo Akademis diverse organ. Som studentrepresentant får man sitta med i de olika organ där besluten över utbildningen görs. Varje organ vid ÅA, skall ha studentrepresentanter, och det är jätteviktigt att studerande tar åt sig dessa förtroendeuppdrag. Utbildningen går inte att utvecklas, ifall studerandes röst inte blir framförd. Som högskolestuderande har man en hel del skyldigheter, men det finns även rättigheter. En rättighet som lyfts upp allt för sällan är rätten till att ge feedback. Efter avslutad kurs, skall det skickas ut en anonym utvärderingsblankett till alla som anmält sig till kursen via MinPlan (som på hösten byts ut till ”Peppi”. Som studerande är det otroligt viktigt att du fyller i blanketten för att kursen ska utvecklas. Läser någon dem? Ja, i examensstadga §7 står det att ett av ämnesansvariges uppgifter är att gå igenom kursutvärderingarna, och föra en diskussion med lärarna. Ytterligare står det i examensstadga §44 att feedbacken skall användas för att utveckla verksamheten. Tänk vilken rättighet studerande har, vi får vara med och påverka utbildningen. Så nästa gång mamma frågar ”Borde du inte göra dig klar snart?”, tänker jag svara ”Nej, det får ta den tid det tar”, för jag vill vara med och utveckla ÅAs lärarutbildning till den bästa lärarutbildningen och jag vill vara föreningsaktiv. jutta maunula

linda hautanen

Från elev till lärare Under de fyra år som jag har studerat vid FPV i Vasa har jag fått ta del av många kurser, ämnen och diverse aktiviteter. Jag har inte alltid haft förståelse för de kurser som har erbjudits, men jag har litat på att de har varit nyttiga för framtiden. Jag litar på att utbildningen ger mig de verktyg jag behöver inför framtiden och

jag är tacksam för att jag kan skräddarsy just min utbildning och studera de ämnen som intresserar mig. Det är en lång process att bli lärare, och det är många delmål som ska uppnås under fem år av studier. På samma gång känns utbildningen som en mognadsprocess, som var och en är tvungen att gå igenom för att komma in i lärartänkandet. Jag tror att övergången från elevroll till lärar-

roll kräver en del tid, speciellt med tanke på att man som lärarstuderande har både elev- och lärarroll samtidigt. På samma gång som vi lär oss själva, ska vi även träna på att lära andra. Jag känner mig inte riktigt färdig ännu för att ta det ansvar som läraryrket för med sig och knappast kommer jag att känna mig färdig när jag står med betyget i hand. Mycket handlar om att lära sig genom yrket, med

hjälp av de verktyg som utbildningen ger. Jag är medveten om att utbildningen inte kan ge oss alla den kunskap som behövs inför framtiden, men jag är mer än nöjd med den förberedelse som vi får genom studierna vid fakulteten. Jag litar på att Åbo Akademi ger mig den bästa utbildningen och ännu har jag inte blivit besviken. daniela sandström


11

17.5.2018 • Nr 9

Språkregistreringen avgörande

Lägre nativitet eller högre? Fruktsamheten och nativiteten är på nedgående i vårt land. Redan för åttonde året i rad sjunker bägge. Nedgången beror mest på att det föds allt färre första barn. Allt flera unga vuxna skjuter upp bildandet av familj, i den traditionella bemärkelsen, till en högre ålder. Det finns också de som inte alls kommer att få barn. Detta framkom då tankesmedjan Agenda hade inbjudit Anna Rotkirch och Venla Berg som redogjorde för sitt projekt Familjeliv på svenska som de utför på Institutet för Befolkningsforskning vid Befolkningsförbundet. I ett nordiskt och europeiskt perspektiv har Finland länge haft både en hög andel barnlösa och en hög andel föräldrar som har flera barn. I framtiden torde andelen barnlösa öka och de finländska storfamiljerna bli mera sällsynta. Den finlandssvenska fruktsamheten och nativiteten har varierat i sin relation till den finskspråkiga majoritetens. De svenskspråkiga finländarnas fruktsamhet var 1,61 i fjol jämfört med 1,49 för hela

landet. Sedan 1987 har svenskspråkiga haft högre fruktsamhet än hela Finland, med undantag för åren 1999–2006, vilket tyder på att svensktalande kvinnor under dessa år födde sina ”tidigare barn” på 1990-talet eller sköt upp skaffandet av barn till senare på 2010-talet. De svenskspråkiga får barn något senare i livet, men blir å andra sidan föräldrar något oftare än finskspråkiga. Nedgången i nativitet i vårt land gäller i stort sätt alla områden och alla barn, oberoende av barnets ordningsföljd i ankomst. Enligt Statistikcentralens uppgifter och jämförelser enligt utbildningsnivå och språk (finska och svenska) kan konstateras att barnlösheten hos 35–39-åriga lågutbildade män stigit under de senaste tio åren oberoende av språk. Bland 35–39-åriga kvinnor hör barnlösheten inte lika starkt ihop med utbildningsnivån. I samband med sin forskning har Rotkirch och Berg kunnat konstatera att 59 procent av de 35–39 åriga finlandssvenska kvinnorna år 2016 har en utbildning på lägre eller högre högskolenivå. – Det är remarkabelt! Är det världsrekord, undrade Rotkirch. Det råder alltså en sjunkande trend gällande barnafödslar i Finland, också i Svenskfinland. Jan Saarela som är professor i demografi med statistik vid Åbo Akademi konstaterar dock att det inte är någon stor fara å färde.

HÖSTEN FYLLS AV STORA BERÄTTELSER KOM OCH DELA DEM MED OSS

– De tvåspråkiga familjerna är viktiga då vi diskuterar nativitet, sade Saarela. – Hur barnen registreras språkmässigt i tvåspråkiga familjer har avsevärda konsekvenser för vad finlandssvenska nativitet är. Moderns språk är avgörande för en svensk registrering av barnet i en tvåspråkig familj. I en relation mellan en finskspråkig man och en svenskspråkig kvinna registreras parets barn som svenskspråkig i 76,6 procent av fallen jämfört med 43,86 procent då kvinnan är finskspråkig och mannen svenskspråkig. Sällan byts registreringen för det andra barnet och allt mera sällan om modern är svenskspråkig. – Det här är det vi vet om registrering av barnets språk i det här skedet, sade Saarela. Det räcker inte att följa med de svenskspråkiga kvinnornas barnafödsel utan man bör också se till språkregistreringen. Åren 2008–2011 föddes per kvinna 2,3 barn som registrerades som svenskspråkiga. – Ett så högt tal kallas överreproduktion, sade Jan Saarela. Det rör sig om 20 procent flera svenskspråkiga barn än det antal barn som svenskspråkiga kvinnor föder. Effekten förekommer i hela landet och är störst i huvudstadsregionen där andelen uppgår till 40 procent. tom ahlfors

lediga jobb EKVALITA ANSTÄLLER EN

Projektledare

som på heltid leder ett utvecklingsprojekt och dess partner samt utvecklar nya pedagogiska metoder och föreläsningskoncept som berör maskulinitetsnormer i skolan. Du har en pedagogisk utbildning, erfarenhet av projektledning och arbete i skolan samt kunskap om normkritik.

BILJETTERNA TILL SALU FR.O.M. 15.5

Föreläsningsutvecklare

som på deltid stöder projektledaren samt koordinerar ett föreläsningsteam. Du har bakgrund inom pedagogik, erfarenhet av att föreläsa för barn och unga samt av att utveckla metodmaterial. BÅDA TJÄNSTERNA GÄLLER

1.8.2018—30.6.2019

MER OM TJÄNSTERNA WWW.ABOSVENSKATEATER.FI

ekvalita.fi/jobb

kolumnen amanda audas-kass Modersmålslärare och författare

Gymnasielärarens våta dröm Jag började skratta. Det var min första, spontana reaktion när jag hörde att vi snart – riktigt snart –ska få en ny gymnasielag. Inte för att det finns något direkt komiskt med en ny gymnasielag, men för att det faktiskt finns något direkt komiskt med en ny gymnasielag just nu. Vi hade jobbat med vår nuvarande läroplan i bara ett och ett halvt år när vi mentalt fick börja förbereda oss på nästa. Många av oss har jonglerat den nuvarande och föregående läroplanen jämsides under flera års tid och att slänga in ytterligare en läroplan som tredje boll blir närmast övermäktigt. Det finns en gräns för hur bra man kan förväntas vara på att jonglera när man är en helt vanlig gymnasielärare utan tilläggsstudier i cirkuskonster. Vi befann oss dessutom mitt i den digitaliseringsprocess som inte heller i skrivande stund är avslutad. Varje studentskrivningsomgång innebär att något ämne till tar steget över till den andra sidan. Det i sin tur för med sig en stor arbetsbörda för de lärare som plötsligt ska hitta helt nya metoder och rutiner för det omfattande korrigeringsarbete som ska göras utöver den vanliga rumban med lektioner, uppsatser, prov, wilmakontakter och möten. Det goda är att vi gymnasielärare börjar vara riktigt, riktigt bra på reformer nu. Vi närmar oss nog världseliten. Det mindre goda är att reformer är arbetskrävande och uttröttande också för den som behärskar dem till fullo.

Måttet börjar vara rågat, men om jag känner mig själv och mina lärarkolleger rätt så kommer det rågade måttet att märkas rätt lite i skolvardagen. För lite. Vi kommer ju inte att låta våra elever betala priset, hellre gör vi det själva. Jag tror att ganska många gymnasielärare har samma våta dröm som jag just nu: ett enda litet läsår utan nya studentprov, dubbla läroplaner och obekanta läromedel. Aldrig förr har det funnits så lite sanning som nu i uttrycket att man som lärare bara kan dra igenom samma sak år efter år efter år. Måttet börjar vara rågat, men om jag känner mig själv och mina lärarkolleger rätt så kommer det rågade måttet att märkas rätt lite i skolvardagen. För lite. Vi kommer ju inte att låta våra elever betala priset, hellre gör vi det själva. In i det sista kommer vi att göra allt vi kan för att våra elever ska få en högklassig, inspirerande undervisning trots att de stundvis får sin undervisning av urvridna trasor med lärarbehörighet. Men det finns förstås gränser för hur rågade måtten kan bli och jag vill helst inte ens veta var den gränsen går och hur det ser ut när den passeras. Må vi slippa ta reda på. Må någon komma med räddning i form av andhämtningspaus och arbetsro.


12

17.5.2018 • Nr 9

vägen till yrket

Onödig dokumentation stör Läkare eller lärare? Christoffer Sourander var för drygt 20 år sedan inne på sluttampen i sina studier i Nykarleby gymnasium och övervägde vilken väg han skulle välja. – Bägge alternativen lockade, säger Christoffer Sourander, då vi träffas under en paus i FSL:s förbundsfullmäktiges förhandlingar. Christoffer visste i stora drag vad läraryrket går ut på. Såväl hans far som farbror var lärare. Pappan Ulf var de facto lärare i historia och samhällslära i Nykarleby gymnasium. – Den inriktningen lockade inte mig, för jag var intresserad av naturvetenskaper. Jag var engagerad och rätt framgångsrik i mina studier. Men samtidigt hade jag en viss rebellattityd och gjorde kritiska iakttagelser om tillvaron i skolan, säger Christoffer. Han förtydligar resonemanget: – Lärarbanan var redan då ett starkt alternativ och jag hade en bild av hur jag skulle jobba om jag blir lärare. Jag hade en del idéer om hur undervisningen kunde utvecklas bl.a. så att alla studerande skulle få uppmärksamhet och behandlas rättvist.

 Rättvisa är en röd tråd i Christoffer Souranders lärargärning.

Så kulminerade studierna i studentexamen och han måste göra sitt val. – Delvis dikterades mitt val av att mitt studentbetyg inte var tillräckligt bra med tanke på att bedriva studier i medicin. Jag for till Åbo för att studera kemi och biologi vid Åbo Akademi. Här fanns ju också en baktanke om att stärka mina chanser med tanke på att senare söka mig till läkarstudier, berättar Christoffer.

Men det visade sig att han trivdes utmärkt i Åbo och så tog han sikte på lärarbanan. Studierna i biologi och kemi kompletterades med biämnesstudier i matematik och fysik. – Läraryrket motsvarar kanske inte till alla delar den bild jag hade som ung. Men jag trivs utmärkt. Det känns bra när jag kan hjälpa unga och märker att mitt arbete bär frukt, säger Sourander, som jobbar i såväl Kimitonejdens

högstadium som Kimitoöns gymnasium. Är du en hård och krävande lärare? – Hård på rätt sätt i så fall att jag försöker behandla alla rättvist. Krävande är jag nog och försöker speciellt hjälpa dem som har svårigheter, säger Christoffer. Han säger sig alltså trivas med jobbet, men identifierar också nackdelar. – Det finns en allmän oro och

osäkerhet och lärarnas arbetsbörda har definitivt ökat. Jag störs också av den ökande dokumentationen, som i vissa fall känns onödig. Hur så onödig? – I en del fall handlar det om incidenter och problem som kan redas ut utan dokumentation. Det är inte alla gånger värt att överdramatisera saker. Oron och osäkerheten har sina rötter i de regelbundet återkommande reformerna. Studentexamen ändras också ständigt och lärarna förväntas anskaffa nya kunskaper och verktyg. – Digitaliseringen är inte något problem för mig personligen, men hela examensupplägget ändras ständigt. Christoffer Sourander har haft säte i FSL:s förbundsfullmäktige i fyra års tid. Han har profilerat sig om en aktiv och även frågvis ledamot. – Jag är nöjd! Det känns bra att kunna påverka och få nya kunskaper. Det handlar ju för all del inte om tomma diskussioner, utan jag vet ju att FSL har direkta påverkningsmöjligheter och kanaler till stora OAJ, säger Sourander. text: c-e rusk foto: tom ahlfors

bakbrädet Språk smäller högt. Språkkunskaper är relevanta. Sajten koulutus. fi har analyserat annonser om lediga jobb inom programmeringsområdet och uppgjort en tio-itopp-lista, som speglar vilka faktorer som smäller höst. Språken är välrepresenterade i sammanställningen. I topp finns programmeringserfarenhet (nämns i 68 procent av annonserna). Tvåa är Java-Scriptspråket (52 procent), medan engelskan återfinns på tredje plats (42 procent). Koncentrationsförmåga och utbildningsbakgrund är förstås också viktiga, men fler språk dyker upp i topplistan. CSS/CSS3-språket är nr 7, medan HTML5-språket är nr 8. Java-språket är nr 9 medan C#-språket är 10:e i denna ranking. Finskan återfinns på en 17:e plats. Språkförsök lockar inte. En kom-

mun har dragit sig ur och nu återstår endast fyra kommuner. Försöket med frivillig skolsvenska håller på att rinna ut i sanden. – Ursprungligen ville regeringen att 2 200 sjätteklassare skulle delta i försöket. Nu är det färre än 450 elever som vill delta. Jag ser faktiskt ingen poäng med att gå vidare med försöket, säger Svenska folkpartiets ordförande, riksdagsledamot Anna-Maja Henriksson. Hon anser att försöket med frivillig skolsvenska borde slopas. – Ett dåligt underbyggt och omotiverat försök, sade lärarfacket OAJ i sitt yttrande rörande försöket. Lärarpris till Pargas. Finska Vetenskaps-Societeten fyllde 180 år och firade jubileet den 27 april. I samband med Societetens årshögtid utdelades många pris till fram-

stående forskare. Vetenskaps-Societeten premierade också tre framgångsrika gymnasielärare för utmärkt undervisning, som har sporrat studerande till högre studier inom sagda lärares ämnesområden. Lärarprisen består av en personlig prissumma om 5000 euro samt 2000 euro till skolorna. Lärarprisen tilldelades lektorerna Mats Fagerholm, Pargas gymnasium, Katja Tauriainen, Turun suomalaisen yhteiskoulun lukio och Jaakko Mäki, Tammerkosken lukio i Tammerfors. Fagerholm är lektor i historia och samhällslära. HoS omvalde Adlercreutz. Riksdagsledamot Anders Adlercreutz (Sfp) har omvalts som ordförande för förbundet Hem och skola. Mandatperioden omfattar år 2018–2020.

– När man undersökt vilka faktorer som har den största inverkan på hur barn trivs och klarar sig i skolan, har föräldraengagemanget kommit högt upp på listan. Vi vet också att när vi föräldrar känner varandra, ökar trivseln i skolan och det motverkar också mobbning. Därför är det enormt viktigt att vi i Hem och Skola aktivt arbetar vidare och försöker engagera så många som möjligt, säger Adlercreutz 115 ombud. En förening väljer att inte sända ombud, men resten av de lokala FSL-föreningarna representeras av sammanlagt 115 kongressombud. Svenska lärarföreningen i Uleåborg saknas, då FSL:s förbundskongress sammankommer i Helsingfors den 6–7 juni. Namnlistorna har inkommit till FSL-kansliet och ur dessa framgår

att besluten på kongressen tas av såväl luttrade fackveteraner som nya krafter. Förbundets största föreningar, d.v.s. Ålands lf, Helsingfors svenska lf och lärarstuderandena FSLF, företräds av nio ombud, medan de minsta föreningarna har utsett ett ombud. Byggstart i Borgå. Byggnadsarbetena med nya Strömborgska skolan har kommit igång, omtalar svenska.yle.fi den 7 maj Omkring 500 elever kommer att gå i skolan om ungefär ett och ett halvt år. Den nya skolan byggs för elever i åk 1–9 och till skolan kommer elever från gamla Strömborgska skolan, Saxby skola och Näse skola. Näse skola har redan en tid verkat i baracker. Under byggnadstiden kommer den provisoriska skolan att stå alldeles intill den stora byggplatsen.

Läraren 9 2018  

Läraren 9 2018

Läraren 9 2018  

Läraren 9 2018

Advertisement