KustNytt 8/2017

6 430030 490108

8/2017

PRIS 5,50 € INKL. MOMS

MALAX KORSNÄS MÅNADSTIDNING

TRETTIOFÖRSTA ÅRGÅNGEN

TEMA: RESOR & FRITID

ISSN 0784-283X

Livet efteråt Ida värdesätter små nära ting

Fredrik Smulter har avslutat tävlingskarriären Saana – au pair med musik som passion

Cay-Håkan om fäktning på fritiden

HUSBILEN VÅR VILLA

Helenas nya webbbutik InPampas

KÖP 2, BETALA FÖR 1 + Bonus dubbelt upp!

LÄS ÄVEN OM Flyttfåglar i kolumn av Katarina Vestersund

Plöjning på gammalt vis _

Glada glaskonstnärer _ Danskarna byggde växthus i Korsnäs _ Dopträdet – nyhet i Malax kyrka

Bergö skola på tidsresa _

Att kommunicera i kris av Lucas Snellman

Från får till tröja _

2 UTGIVARE Kustmedia Ab Oy, Marknadsvägen 3, 65610 KORSHOLM Tfn 010 311 1900 E-post: redaktionen@byanytt.fi

Tid som flyter ihop till liv

VD Tomas Bäck, tfn 010 311 1902 CHEFREDAKTÖR / ANSVARIG UTGIVARE Lisbeth Bäck, tfn 010 311 1901

S LISBETH BÄCK lisbeth@kustmedia.fi www.kustmedia.fi

KRYTMINUTEN ÄR NU. Jag är så glad över den här tidningen, en i raden av många, men med särskilt mycket innehåll och två nya skribenter. Sidor med ansikten vi känner igen från förr och helt nytt folk.

Resor och fritid är tema och både resor och fritid kan betyda många olika saker. En riktig resa har till exempel Fredrik Smulter, världens starkaste man, framför sig när han nu reser tillbaka från en tuff tävlingskarriär till att bli en nästan vanlig man. Han förliknar det vid en slags sorg trots att beslutet är hans eget och ja, jag tror honom. Men du Fredrik, precis som du säger i artikeln har allt sin tid.

Lycka till med att landa i det nya.

I kolumnerna skriver Katarina Vestersund en underbar text om när barnen flyttar ut, Carita Nyström funderar på hösten i sin trädgård och Lucas Snellman tar upp ämnet att kommunicera i kris.

Det här bland annat den här gången.

FRITID. FRI TID. Tid när man är fri. Tid utanför arbetstid. Tid när man inte arbetar utan gör andra saker.

Längre fram i tidningen träffar vi Ida Malm och hennes familj. Ida har en så skön syn på tid. Hon tar vara på tiden och gör medvetna val. Hon är mån om att odla familjerelationer och värdesätter de små tingen. Så fint hon, och skribenten Carina, sätter ord på det här med arbete och fritid. Eller tid som flyter ihop till liv.

BÅDE I MITT arbete och på min fritid möter jag människor, konsumerar kultur och följer/deltar i händelser i lokalsamhället. Som egenföretagare flyter arbete och ledig tid ihop. Jag tar inte stress över att ta med jobbet hem men jag är inte heller den som tycker att det är duktigt att inte ha en ledig

dag någonsin. Det ska man nog ha. Eller man ska göra andra saker, uppleva nya saker, tänka på annat än arbete. Ibland åtminstone. Varva ner.

JAG VILL OCKSÅ här slå ett slag för Malax Lucia 2017. Nu kan man nämligen nominera sig själv eller någon man känner som lämpar sig för uppdraget.

Folkhälsan i Malax ordnar med Luciafirande och mera om det kan ni läsa i annonsen på sidan elva.

KÄRA LÄSARE, JAG ska inte uppehålla er här mera. Dyk in i oktobermånads KustNytt och sköt om er tills november då vi har Närpesbilaga!

REDAKTIONELLA MEDARBETARE Anna Sand, Joakim Snickars, Carita Nyström, Johanna Granlund, Carina Nordman-Byskata, Maria Malm, Gunilla Heick, Iris Sjöberg, Lucas Snellman ANNONSFÖRSÄLJNING Emilia Häggman, tfn 010 311 1903 emilia@kustmedia.fi annons.kustnytt.fi ANNONSOMBRYTNING Maria Lillås, tfn 010 311 1913 maria@kustmedia.fi SIDOMBRYTNING Maria Lillås, tfn 010 311 1913 maria@kustmedia.fi PRENUMERATIONER / ADRESSÄNDRINGAR www.kustnytt.fi Emma Friberg, tfn 010 311 1910 prenumeration@kustnytt.fi TRYCKERI Botnia Print, 2017 UPPLAGA 2300 exemplar, 10 nr/år

Smedsby den 5 oktober 2017

PRENUMERATIONSPRISER Finland 52 €, EU 57 € Övriga världen 59 € ANNONSPRISER 2017 ByaNytt: 1,49 € per sp.mm.

KustNytt: 1,49 € per sp.mm. ”Kombiannons” (samma annons i KustNytt o. ByaNytt): 20 % rabatt Blickhörnan (50x50 mm): 125 € Faktureringstillägg: 3,5 € Moms 24 % tillkommer på samtliga priser. Upprepningsrabatt enligt överenskommelse.

TIDNINGENS FORMAT Tryckyta: sidans bredd 254 mm, sidans höjd 374 mm, spaltantal 5.

Bothnia Gospel 100 med Richard Mitts Band, Kvevlax sångkör och Helsingbykören. Solister Otto Palmberg och Barbora Xu. Dirigenter Jenny Mendelin och Simon Granlund. Här premiären i Korsholms kyrka i slutet av september och nu är de på turné. En konsert där jag kände att körmedlemmarna hade tagit steget till en ny nivå. Mycket bra!

På en hemlig plats i Malax skärgård pressade jag havtornssaft i höst. Med min egen press. Och sånt gör mig helt lycklig.

Nu finns den på riktigt, min önsketavla i serien posters av Julia Bäck: Malax.

Finns att köpas bland annat vid Köttdisken.

Malax IF i Targahallen mot Jeppis från Jakobstad. Malax vann och det var match nummer två i grundserien, division två. Heja Malax!

SPALTBREDD 1 sp. = 47 mm, 2 sp. = 99 mm 3 sp. = 150 mm, 4 sp. = 202 mm 5 sp. = 254 mm ANNONSMATERIAL PDF-, eller TIFF-format i 300 dpi.

Program: FreeHand, InDesign och PhotoShop. Bifogade bilder och logon i CMYK-färger i JPG- eller TIFF-format (300 dpi-upplösning).

Fonter bifogas eller omvandlas till vektor-grafik (kurvor).

För insänt ej beställt material ansvaras ej. För felaktighet i annons uppgår tidningens ansvar högst till annonsens pris. Vid eventuell beskattning av tävlingsvinster står vinnaren själv för denna kostnad.

KUSTMEDIA producerar tidningar och reklam för print och webb.

Under eget namn ger vi ut två lokaltidningar: ByaNytt och KustNytt. Vår styrka är mångsidighet, flexibilitet, uppriktighet och tillgång till ny och avancerad teknik.

Gårdsmärkning är helt i min smak. Här på tomater. På undersidan till förpackningen står det ”De här tomaterna odlas av Tony Hällström i Taklax” Sen lite om odlingen och till sist odlarens vink: ”tomaterna smakar bäst när du förvarar dem i sval rumstemperatur”.

Medlemmar inom Svenska föreningen i Östermyra besökte Malax och Aktion Österbotten i mitten av september. Här guidar Gustav Smulter runt vid Kvarkens Båtmuseum.

Svälta Räv på Wasa Teater.

Jonas Bergqvist och JanChristian Söderholm. En dag i fem österbottningars liv.

Foto: Frank A. Unger

Du kan anlita oss för de flesta tjänster inom print, webb, grafisk design, innehåll och försäljning. Kustmedia har två kontor, huvudkontoret i Korsholm och ett kontor i Närpes. Vi är lokalt placerade men arbetar över hela Finland.

3

Replay har ny CD

D

Stående från vänster Kenneth Marins, gitarr och sång samt Stig Marins, trummor. Sitter för Tina Martin, sång, synth och dragspel samt Karl-Gustav Byskata, gitarr. Saknas på bild gör basisten och sångaren Karl-Oskar Wasberg.

ANSBANDET REPLAY FÖDDES för tio år sedan, då under namnet ”Tina och gänget”. I dag består gruppen av Tina Martin, Kenneth Marins, Stig Marins, Kalle Byskata och Karl-Oskar Wasberg.

De har nyligen utkommit med sin första ”fullängdare”, en CD med fjorton låtar och det mesta nyskrivet material.

Rutinerade musiker bildar Replay, dansbandsmusik är deras grej och publiken återfinns på danser, fester, bröllop…

– Vi har spelningar men många fler spelningar är välkomna. Främst i Österbotten men vi gör också avstickare till både Sverige och södra Finland ibland, säger solisten Tina Martin.

Att ha ett band ihop och spela in skivor är lagarbete i högsta grad. Utan gott samarbete fungerar det inte.

– Vi har roligt ihop och även om vi inte alltid har samma åsikt är vi överens, säger Kalle Byskata.

Kalle kom med för sex år sedan.

Dessförinnan hade han en lång paus

från 1980-talet, då han spelade i ChaCha. – Men, när jag började igen kändes det som att jag aldrig haft något speluppehåll.

Efter tio år är låtlistan rätt lång och Stig visar mellan tummen och pekfingret hur tjock hans musikmapp är.

– En kväll, om vi är enda bandet, kan vi spela uppemot sjuttio låtar, säger Kenneth.

Deras första CD: ”Jag ska ge dig allt jag har” är det inte då de gett ut en singel och en maxisingel tidigare. Producent är Martin Klaman, även känd som producent åt många musiker i Sverige.

Att de tycker om orkesterlivet uppväger den sena hemkomsten, de många timmarna längs vägar och jobbet med att plocka upp och plocka ner.

Tiden för en spelning i Österbotten tar tolv timmar i anspråk.

– Men vi har roligt och det känns alltid bra att möta publiken, säger Tina.

Replay övar regelbundet en gång per vecka, utöver spelningar, så gänget är ”tajt”.

– Välkommen att dansa till vår musik på Waskia i början av december, tipsar Stig.

TEXT OCH FOTO: Lisbeth Bäck

Rättelse KustNytt beklagar misstaget att två av Pia Holms bilder i KustNytt 7-2017 fått samma bildtext.

Så här ska det vara:

”Tuliainen” är ett av de mönster som Pia skapat för Marimekko.

”Loulou´s Dae” är ett av Pias eget mönster för Måln, en produktlinje hon själv har skapat.

I DEN HÄR TÄVLINGEN KAN ALLA DELTA! Svaren finns nämligen i detta nummer av KustNytt.

HJÄLPBORD

LJUSBRICKA DE RÄTTA TÄVLINGSSVAREN:

FRÅGA 1:

Perfekt avlastningsyta. Benen är hopfällbara och den övre brickan går att använda till allt möjligt.

FYRKLÖVERNVINNARE

Juicer till Anita Ismark!

Anita Ismark i Korsnäs vann huvudvinsten i Fyrklövern, omgång 296.

Tröstpriser fick Anne-Maj Finne i Sundom, Ann-Mari Smeds i Pörtom, Kerstin Rosendahl i Korsnäs och Bengt Mäntymäki i Petalax.

Gratulerar alla vinnare!

– Jag blir så glad - för jag brukar aldrig vinna på lotteri!

Anita Ismark är förtjust i vinsten, en juicer, och det är precis vad hon gått och funderat på att skaffa.

Vi träffas vid Prästgårdsmuséet i Korsnäs. Hon är ordförande och ska ta emot en fönsterleverans ungefär vid samma tidpunkt.

Anita är den tidigare kommundirektören i Korsnäs.

Som pensionär deltar hon aktivt i bygdens angelägenheter och hon berättar om aktiviteter och förestående renoveringar vid Prästgårdsmuséet. Hon berättar att de, efter den här sommarens lyckade teatersatsning, smider nya planer på sommarteater utomhus. Det låter helt spännande!

Som prydnad till bordet har hon hämtat med äpplen och rönnbär från den egna trädgården.

– Äppel blir perfekt att centrifugera till saft i den här maskinen, säger hon.

Familjen - med man, barn och barnbarn kommer säkerligen också att serveras läskande och hälsosamma fruktdrycker.

Gratulerar och lycka till med dina projekt Anita!

FRÅGA 2: 5, 6, 9 OCH 11

Bricka i vitt trä med mönstrad botten, ett vitt långlivat ljus och ett randigt servettpaket följer med.

Brickan är 30x40 cm

FRÅGA 3: 7, 10, 13 OCH 16 FRÅGA 4: 9, 12, 15 OCH 18 SAMMANSTÄLLNING: Lisbeth Bäck

1

2

De här fyra detaljbilderna har vi plockat ur olika annonser i tidningen. Kan du lista ut på vilka sidor de finns?

e eller

Fo

I den här bilden finns det fyra fel. Jämför med originalbilden som du hittar inne i tidningen och ringa in de fyra felen!

3

På vilka sidor kan man läsa följande fyra uttalanden: – Jag har alltid tyckt...

– Med god tur...

4

I detta nummer har vi gömt fyra miniatyrbilder (samma storlek som den nedan) av Kustmedias logo. På vilka sidor finns de? (Räkna ej med denna.)

– Viktigast är att alla...

– Just nu arbetar vi...

Namn............................................................Tel.................................................

Adress................................................................................................................

Om jag vinner vill jag ha: Hjälpbord Ljusbricka Omgång 297, K817

TEXT OCH FOTO: Lisbeth Bäck Svaren vill vi ha på redaktionen senast den 25 oktober 2017. Adressen är KustNytt, Marknadsvägen 3, 65610 KORSHOLM Märk kuvertet "Fyrklövern". Du kan sända in alla bidrag till tidningen i samma kuvert. Om du inte vill klippa i tidningen går det bra att kopiera kupongen.

4

Livet efter tävlingskarriären Beslutet är fattat, mediacirkusen har lagt sig – fram tills jag dyker upp - och en 13 kilogram lättare Freddi Smulter tar emot mig mitt i familjens renoveringskaos. Över en kopp kaffe och en proteinpuddning diskuterar vi processen som föregick beslutet, hur träningen ser ut idag, viktnedgången och hur livet efteråt ser ut för en fyrfaldig världsmästare i bänkpress.

D

ET VAR I augusti, efter EM-guldet i Torneå, som Freddi meddelade att han slutar tävla. Licensen är uppsagd och även om det för många kanske kom som en överraskning, var det för Freddi själv resultatet av en lång process, som pågått inom honom i två års tid.

Bästa träningssommaren – Den startade i samband med VM i Sundsvall 2015. I samma veva hade TV-dokumentären om mig blivit gjord och jag kände att jag hade nått kulmen på min karriär. Även om viljan fanns att fortsätta, saknades en del av glöden redan då, konstaterar Freddi.

Motivationsbristen gällde främst tävlandet – att fortsätta träna var aldrig några problem och sommaren 2017 var den bästa träningsperioden hittills enligt honom.

– Jag har njutit av att vara på gymmet och av att känna mig så otroligt stark – det har också varit mitt driv. Jag var i mitt livs form och kunde skörda frukterna av allt det hårda arbete jag lagt ned under åren. Då jag tränade som mest, inför VM 2015, tränade jag bänkpress 20 timmar och pressade 100 000 kilogram i veckan, vilket är enormt mycket, fortsätter han.

Drivet djupt inifrån Att tävlingsmotivationen inte längre var den samma, var VM i Danmark 2016 ett bevis på, men Freddi fortsatte ändå ytterligare ett år. Efter EM i Torneå i augusti kände han att han var färdig, och med ytterligare en guldmedalj runt halsen valde han att tacka för sig.

– Drivet att alltid vara bäst i världen, varje dag, kommer så djupt inifrån själen att det inte

Ishockeyn viktig Det hela började i samband med ishallsbygget, då Freddi uttalade sig om att man borde skapa ett hockeylag i Malax.

– Jag erbjöd mig att sköta de sociala mediekanalerna för laget, men det hela slutade med att jag även blev tränare. Det är en stor utmaning och jag har mycket att lära mig. Som tränare ska man samtidigt fungera som VD, polis och till och med dagistant, skrattar han.

Laget, som nu stigit från division tre till division två, har träningar två till tre gånger i veckan och match varje fredag kväll. Med andra ord är det mycket ishockey i Freddis liv nu.

– Att leda laget genom matcherna är otroligt roligt och ger samma kick som att tävla och vinna en bänkpresstävling. Men det är klart – inget kan ersätta den passion jag hade för bänkpressen fram till 2015, medger han.

går att upprätthålla om det en gång är slut. Dessutom har jag alltid varit medveten om att den kroppsvikt jag legat på är ohälsosam, och att jag förr eller senare måste göra något åt den, förklarar Freddi vidare.

Mot en hälsosam vikt Freddi har tävlat i den tyngsta viktklassen sedan 2006, och legat kring 150 kg till sina 180 cm.

Målet är nu att gå ned till cirka 125 kg.

– Jag har gått ner 13 kg och allt känns redan mycket lättare. Jag äter mest på känsla – jag känner min kropp väl och vet när jag ligger på kaloriplus eller kaloriminus. Jag följde ett strikt kostschema 2010 och under den perioden lärde jag mig väldigt mycket om just kost. Jag äter ganska långt vanlig mat men dricker inga kalorier. Tidigare drack jag två liter mjölk om dagen – bara på det sparar man in 1 000 kilokalorier, tillägger Freddi.

Att en viktnedgång också betyder förlorad styrka är Freddi medveten om.

– Men det är klart att det irriterar ändå.

Ett mer spontant liv

Beslutet att sluta tävla känns bra, men visst är det en sorgeprocess man ska gå igenom. Ishockeyn har fungerat som en bra medicin under den här övergångsperioden, konstaterar Freddi.

Fortsätter att träna Träningen då – hur ser den ut idag?

– Att fortsätta träna tre, fyra gånger i veckan är jätteviktigt för kroppen, men idag gör jag det med en annan mentalitet. Jag tränar aningen mindre och mer spontant än tidigare, även om jag egentligen inte tränat efter någon programmering sedan 2015.

Sedan dess har jag sakta men säkert släppt taget och idag har jag inga mål satta i siffror. Först och främst vill jag förstås bibehålla mesta möjliga styrka.

Att släppa taget har enligt Freddi gått överraskande bra, och den förtjänsten tillskriver

Förutom ishockey, jobb och barnens läxor är Freddi nu även sysselsatt med familjens husrenovering, där hustrun Monica och Freddis pappa ändå drar det största lasset. Tränar gör som han tidigare – men med en annan mentalitet.

han delvis ishockeyn och sitt engagemang som tränare i Malax IF sedan ifjol.

– Som ung tränade jag en hel del lagsport och ishockey har alltid varit ett stort intresse. Man

kan väl säga att det är ”back to the roots”, ler han, samtidigt som han poängterar att ishockeyn inte är en orsak till att han beslöt sig för att sluta tävla, utan mer en följd av det hela.

Ishockeyn har ändå fungerat som en bra medicin under den här övergångsperioden.

– Beslutet att sluta tävla känns bra – det var helt rätt – men oundvikligen ska man igenom en sorgeprocess. Ungefär som vid en skilsmässa kan jag tänka mig. Jag har njutit av att träna varje dag, men nu njuter jag också av att få leva mer spontant och mindre inrutat. Allt har sin tid helt enkelt.

Förutom ishockey och sitt skiftesarbete vill Freddi nu lägga mer tid på familjen, och kort efter den sista tävlingen gav de sig i kast med ett större renoveringsprojekt.

– Köket, vardagsrummet och hallen förnyas. Vi har rivit ut allt, lagt in golvvärme och gjutit nytt golv ovanpå. Pappa och Monica gör det mesta – jag fungerar mest som städhjälp och lyftkran, erkänner Freddi.

Han ser nu fram emot ett mer ”vanligt” liv, där han kan sätta tid på att hjälpa barnen, Felix och Viktor, med läxorna och på sikt kanske hitta nya sätt att förvalta sitt kändisskap och det han uppnått inom styrkelyft.

– Viktigast är att alla nära och kära ska få vara friska och ha det bra, avslutar Freddi.

TEXT OCH FOTO: Anna Sand

5

Ljudet av svunna tider på veterantraktorplöjning Nuffield, McCormic, Fordson, Bolinder Munktell... Med plogarna inkopplade står de uppradade på en stubbåker vid Lillheljobacken i Övermalax.

Veterantraktorplöjningen kan börja.

I

ÅR ORDNADES VETERANTRAKTORPLÖJNINGEN för tionde gången av Malax veterantraktorförening. Årets upplaga av plöjningen ägde rum den 23 september 2017. Tjugofyra traktorer deltog, de flesta från 1950- och 1960-talet. Evenemanget är tänkt som en arbetsdemonstration för att visa arbetsmoment från gångna tider.

Håkan Stenfors, som är ordförande i veterantraktorföreningen, konstaterar att det är stor skillnad i kapaciteten mellan en veterantraktor och en modern dito.

– Här plöjer vi med en- och tvåskäriga plogar medan en modern jordbrukare ofta kör med femskäriga vändplogar, säger han. Arbetstempot var ett annat förr i tiden.

Gamla traktorer är lättare att skruva Veterantraktorplöjningen är, tillsammans med veterantraktorutställningen, två årligen återkommande evenemang som ordnas av den aktiva föreningen. I nuläget har föreningen 288 medlemmar.

– Inte alla medlemmar äger en traktor, men vissa har ett tiotal så det jämnar ut sig, säger Håkan Stenfors.

Då föreningen grundades år 2007 av Patrik Wahlroos med ett

gäng likasinnade som hade träffats vid baren i Långåminne, var medlemsantalet 15.

Program för medlemmarna ordnas året om. De tar traktorerna och åker på utfärder till olika grillkåtor i nejden, deltar i evenemang som höstmarknad på Stundars och Aktias aktivitetskväll och ordnar bussresor både till Sverige och i Finland.

Om vintrarna brukar de ha filmkvällar.

Veterantraktorernas popularitet har delvis att göra med ett allmänt intresse för tider som flytt, tror Stenfors, men också med att de är lätta att skruva jämfört med en modern traktor full av datorteknik.

Själv har Stenfors en Zetor 25 K som han gärna lyssnar på.

– Ibland startar jag den och låter den gå en stund utan att köra någonstans. Det är ljudet av svunna tider jag är ute efter, berättar han.

Håkan Stenfors är ordförande i Malax veterantraktorförening. I år gick föreningens traditionella veterantraktorplöjning av stapeln den 23 september. Det ligger mycket arbete bakom föreningens olika evenemang.

– Frågar du min fru så har vi lite olika uppfattning om hur mycket tid man ska satsa på sin hobby, säger Stenfors med ett skratt.

Några av medlemmarna i den nybildade förningen Österbottens kaninhoppare visar upp sina kaniner på veterantraktorplöjningen. Övre raden från vänster: Michelle Erkkilä, Frida Åbacka, Mia Gull, Julia Raatikainen och Isabelle Lithen. I mitten: Wilma Antell.

Nedre raden från vänster: Lizette Lindberg och Lizette Damsten.

Ny kaninhopparförening på plats På andra sidan vägen, intill serveringstältet, håller ett gäng kaninhoppare till med sina kaniner.

Mia Gull är verksamhetsledare för Malax-Petalax-Bergö 4H. Hon berättar att en kaninhoppningsförening, Österbottens kaninhoppare r.f., precis har startat

Mikael Österblad, Martin Sundvik och Rune Mitts är alla medlemmar i veterantraktorföreningen. Rune Mitts har med sig barnbarnet Valter Antfolk, som gärna sitter i traktorn med morfar så fort tillfälle ges.

under Svenska Österbottens 4Hdistrikt. Kaninhoppningsklubbar finns redan från tidigare i flera 4H-föreningar, men detta är alltså en övergripande förening.

– Tanken med föreningen är att utöka samarbetet mellan alla kaninintresserade i nejden.

Just nu håller vi på och startar upp och organiserar oss, men en dröm för framtiden är att hitta en arena där vi kan träna året om, säger hon.

Julia Raatikainen från Gerby i Vasa är nybliven ordförande i föreningen. Idag har hon med sig kaninerna Bella och Alvin, som hon brukar tävla med.

Mia Gull och Julia Raatikainen förklarar att man kan tävla i fyra klasser: mini, lätt, medelsvår och elit. Banorna kan vara raka eller böjda och är olika långa, med olika höjd på hindren beroende på svårighetsgrad.

– Hindren på elitnivå är 50 centimeter höga, säger Raatikainen.

Nästan alla kaniner kan tränas för kaninhoppning. Många av kaninerna som visas upp på veterantraktorplöjningen kommer från Dollis farm i Övermalax.

– I Sverige ligger de före oss och där säljs särskilda hoppkorsningar, där båda föräldrarna har varit duktiga hoppkaniner. Vissa av flickorna här tävlar redan nationellt och importerar hoppkorsningar från Sverige, berättar Gull.

TEXT OCH FOTO: Johanna Granlund d

6 TEMA RESOR OCH FRITID

Idas och Daniels hus nerifrån åkrarna.

Privata foton dessa tre.

Korna är av rasen Hereford och ska ses till minst två gånger varje dag, året om.

Ida fixade stängsel åt korna inför kosläppet i våras, med hjälp av döttrarna Julia och Frida.

Värdesätter små ting för även när hon arbetade som närvårdare hade hon korna.

– Så egentligen är det bättre struktur nu, då vi helt fokuserar på lantbruket och farmen. Inte heller nu upplever jag att jag någon gång är helt ledig, även om Daniel sköter mycket i vårt familjeföretag.

Ida Malm och Daniel Johansson i Långbacken, Petalax, har valt att satsa på lantbruk, med en verksamhet som låter dem hålla sin familj i fokus. De utgår från hur familjemedlemmarna mår bäst och tar varje utmaning vartefter den kommer.

– Jag mår bäst när jag får pyssla på och har familjen runt mig.

F

RITID FÖR MIG idag betyder att jag får vara hemma med våra döttrar Julia, som är 1 år och 2 månader och Frida, som är drygt 3 år, inleder Ida. Vi har valt att inte ha flickorna i dagvård, utan anpassar vårt arbete så att de får vara hemma.

Alla med i jordbruket Ofta hjälper barnens farmor, som bor ganska nära familjen, till om Ida och Daniel behöver hjälp med barnpassning. Men ibland försöker de anpassa sysslorna så att barnen kan vara med.

– Frida har redan börjat delta med små sysslor, inte så att vi kräver det av henne – utan för att hon vill hjälpa till och tycker att det är intressant, förklarar Ida. Eftersom jag själv är uppvuxen i en familj med jordbruk känns det helt naturligt för mig.

Paret odlar gräs och spannmål.

Dessutom har de Hereford kor, mest dikor och kalvar men även tjurar, i fähuset på Idas hemgård i Ågrenan, som de besöker minst två gånger om dagen.

– Och så har Daniel en pälsdjursfarm med både minkar och rävar i Kråkträsk.

Bor centralt Paret hann bo elva år i hyreslägenhet i Petalax kyrkby, innan de flyt-

tade in i det hus som Ida planerat utgående från befintliga ritningar, utgående från läget i Långbacken.

– Egentligen var det nog ganska självklart att vi skulle bygga vårt hus i Långbacken, funderar Ida. Mest för att Daniel är uppvuxen här och för att vi nu bor mitt emellan pälsfarmen och kossorna, med några kilometers körsträcka åt vardera håll. Och för att Daniels föräldrar bor nära, så de kan hjälpa och avlasta oss då det behövs.

Huset som Ida fastnat för är ett sluttningshus, vilket förstås avgjorde att man valde en tomt som passade. De stora panoramafönstren vetter mot vackra odlingsområden med skogen som fondvägg.

– Den vackraste utsikt som man kan önska sig, slår Ida glatt fast.

Inte är det något fel med hav eller berg, men vi trivs bäst med vår utsikt!

Trivs med skog och äng – Vi tycker om att bo lite avsides, så att alla inte har insyn. För oss känns det helt rätt att bo mitt i skogen med naturen nära inpå.

Ida skrattar lite generat och erkänner att hon, som bondflicka hon är, faktiskt är lite rädd för björn och varg då hon rör sig i skogen. Då är det skönt att kunna plocka lingon med småflickorna och samtidigt skymta hustaket från tuvorna.

Lantbrukets årscykel

För Ida Malm är familjen oerhört viktig. Hon tror att det beror på att hennes egen pappa omkom i en olycka när hon var liten. Det har gjort henne tacksam över sin egen familj, något hon inte tar för givet.

– En bra dag för oss är en helt vanlig dag, då pappa är hemma en stund när flickorna vaknar på morgonen, då arbetet fortlöper utan större bekymmer och vi får så mycket som möjligt uträttat både hemma och i jordbruket - utan att någon maskin går sönder eller slirar fast. Och att vi får avsluta dagen hemma tillsammans allihop.

Ida uppskattar enkla saker, som att flickorna får äta frukost i lugn och ro, utan stress. Hon värdesätter de jordnära stunderna under dagen.

Två arbeten Ida upplever absolut inte att hon hamnat i någon kvinnofälla då hon är hemma med döttrarna i familjens

jordbruk istället för att yrkesarbeta utanför hemmet.

– Jag är utbildad närvårdare med inriktning på äldreomsorg och hann arbeta inom hemvården mellan åren 2006 och 2012. År 2007 startade vi upp dikoproduktionen från noll. Pälsfarmen har Daniels pappa startat 1968 och där är han ännu aktiv.

Ida bestämde sig för att fokusera på ett jobb. Hade en längre tid funderat på att sluta men 2012 blev tjänsten jag var vikarie på lediganslagen så då var det att välja mellan att söka den eller sluta. Då föll det ganska naturligt att sluta i hemservicen. Hon hade hela tiden hållit på med två arbeten parallellt,

– Jag brukar tänka att januari, februari och oktober är det som för oss närmast liknar ledigt förklarar Ida. Då får vi ta det lite lugnare, men den dagliga skötseln skall göras i alla fall: maskiner ska servas och repareras, liksom utrustning inför nästa säsong. Likaså finns det ständigt någon byggnad som behöver renoveras eller byggas.

Under november och december är det bråda tider med pälsning, långa dagar med sena kvällar.

Medan mars och april viks för seminering av rävar och parning av minkar.

– I maj ska allt vara färdigt för vårbruket! Vi hjälps åt enligt bästa förmåga med alla sysslor. Småningom ska korna släppas ut under försommaren och så skördar vi gräs under hela sommaren inför vinterhalvåret.

Precis som alla andra jordbrukare är även Ida och Daniel frustrerade över att det kalla vädret förskjutit hela säsongen i år.

Resor en andningspaus – För att verkligen få en paus reser vi bort någon gång om året, berättar Ida. Vi far inte på några södernresor, utan väljer istället att till exempel hyra en husbil och röra oss i Finland, Sverige eller Norge. Vi åker även gärna på skidsemester.

Frida skiner upp när det blir tal om husbilen. Hon berättar om vad de sett, hur många gånger de badat och när de sett renar. När de skidade uppe i Björkliden vid riksgränsen mellan Sverige och Norge.

7 – Hela familjen tycker om att resa, så vi planerar hela tiden så smått när och var vi ska fara ut nästa gång. Både jag och Daniel upplever också att det är enkelt att resa med barnen i husbil. Vi kör så långa sträckor som de orkar och pausar där vi vill.

Sedan knappt ett halvt år tillbaka har Ida och Daniel en person anställd, som främst arbetar i farmen men även annanstans där det behövs ett par händer till.

K ATARINA VESTERSUND

Saknar inte ”egen-tid” Ida och Daniel trivs med att arbeta tillsammans, de är ett bra team och stöttar varandra.

De känner heller inget behov att vara ifrån varandra och söker ingen tid för att få vara ensam.

– Jag tror att det är en av de viktigaste sakerna idag som gör att ett par glider ifrån varandra, funderar Ida. Att man hela tiden är så mån om sin egen tid. Vi tänker alltid mer på ”vårt arbete” eller ”vår familj”. Vi försöker också dela på ansvaret för barnen, så att Daniel också finns med dem.

Just för att deras familjeföretag innebär långa arbetsdagar emellanåt prioriterar de att vara tillsammans all ledig tid. Numera brukar Frida ofta följa med pappa en halv arbetsdag, eller så länge hon vill.

– Min egentid är väl egentligen de stunder då jag kör traktor ensam, funderar Ida. Och det kan vara nog så avkopplande efter att som mamma ha haft händerna fulla. Några gånger per år är det ju väldigt trevligt att få åka på något tillsammans, utan barn eller ensam med vänner.

Peppar varandra i allt Hon understryker att de försöker att peppa varandra, inte att få den andra att göra saker på rätt sätt. Var och en får ha sitt eget sätt att arbete, men man får prova sig fram och se vad som fungerar.

– Inte är det nu hela världen vad han klär på flickorna, så länge de inte sitter i gyttjan utomhus i bästa byxorna, skrattar Ida. Samtidigt får han respektera att jag inte kör maskiner såsom han brukar köra dem.

Daniel uppmuntrar Ida att prova på, att själv klara olika moment i jordbruket, med hjälp av maskiner och fordon. Men det är klart, när hon här i somras skulle bygga en blomrabatt med hjälp av grävmaskinen, var dottern Frida emellanåt orolig om de inte borde vänta tills pappa kom hem.

– Det händer att jag ibland ringer upp Daniel flera gånger och frågar vad det betyder när en varningslampa lyser. Eller ber honom lyssna i luren hur en maskin låter konstigt.

Oftast vet inte han heller vad det beror på, så vi hittar en bra lösning tillsammans.

Kompletterar varandra – Vi har hittat en bra arbetsfördelning, som funkar bra för oss, konstaterar Ida. Jag har hand om markservicen och kräver inte att Daniel ska dela hemmasysslorna, eftersom han tar större ansvar för farmen och jordbruket.

Ida pysslar gärna med blommor utomhus och drömmer om den där gräsmattan som de tillsammans ska anlägga nästa sommar.

– Jag är väl den som pysslar mycket hemma, både ensam och med barnen. Daniel sköter jobben. Och vi är båda helt nöjda med vårt samarbete. Det är nog det som ett familjeföretag bygger på.

Ida tänker att det nog är attityden till arbetet, som gör att de orkar som företagare.

Då är arbetet samtidigt ens fritid. Och att man har självdisciplin att åtgärda saker när de måste göras.

TEXT OCH FOTO: Carina Nordman-Byskata

Flyttfåglar

D

ET BLIR OFTA nya tag om höstarna. Sommaren ligger i bakhuvudet i form av minnen och ännu syns det vita streck på axlarna efter bikinin. Luften är hög och klar om det inte regnar och man börjar fundera på motionsgrupper och kurser i lappteknik eller spanska. Det är läge för något nytt då potatisen vilar i källaren och fyrtio liter lingon blivit till sylt. För lingonsylt passar till det mesta, fråga bara den yngre sonen, han vet.

PÅ HÖSTEN FLYTTAR också många ungdomar hemifrån. På facebook har jag kunnat läsa om lyor som inretts till de unga, soffor som inhandlats och lampor som bytt ägare via findit.

Det är stolta och lite oroliga mammor som fixar det sista med städning och blomplantering, stryker gardiner och diskar bestick. Mammor som ännu försöker töja den osynliga navelsträngen och funderar vart åren gick mellan att man låg på BB och står och utför WC-rengöring i en trång etta med sovalkov som nu ska bli babysens hem. Har mamman tur ligger babyboet på pendelavstånd, för då kan hon hoppas på besök eller kan åka och fylla på ungens kylskåp och vattna de misskötta krukväxterna.

JAG TÄNKER PÅ de här mammorna (och papporna också förstås) och beundrar deras föräldraskap. Tänk, vad fint de lyckats! Smarta, välartade barn har de drivit fram till studier, egna liv, jobb och självständighet!

Jag är snart också en av dem, känner jag. Tre barn har vi, och alla är de på väg mot ett eget liv och självständighet. De blir vad de är ämnade att vara. De två yngsta har en bit kvar att gå och får lov att vara under mammas beskydd ännu. Men de funderar mycket på vuxenlivet. Vad de ska jobba med, var de ska bo och hur många barn de ska ha. Nioåringen säger att han inte ska ha barn alls, för då får man göra som man vill och får ha alla rum i ett hem för sig själv.

Sjuåringen funderade häromdan att hon ska jobba på morgonen och på eftermiddagen ska hon shoppa och

på kvällen ska hon gå ut och äta om hon inte orkar koka nåt själv.

Det händer att de flyttar ibland, mina små. Ut på studsmattan till exempel, men det är bra att vara nära mamma då det vankas mat eller om man behöver ett plåster.

I SOMRAS TRÄFFADE jag en mamma. Hon körde över 150 kilometer bara för att träffa mig. Vi parkerade i Fäboda en solig och varm dag. Vi drack kaffe och åt bakelser och pratade. Pratade sådär innerligt. Lyssnade. Tänkte efter. Jämförde. Fick insikter. Timmarna bara rann iväg och vi tröttnade varken på varandras blickar och berättelser eller på den blåa horisonten mot Sverige till.

Hon har sista babysen på väg ut och kunde berätta att hon reagerar på ett helt annat sätt än då de andra flugit ut. Omsorgerna om den ”lilla” tycks aldrig ta slut och då vi pratat klart suckade hon: ”Jag får nog lov att backa.”

Har mamman tur ligger babyboet på pendelavstånd, för då kan hon hoppas på besök eller kan åka och fylla på ungens kylskåp och vattna de misskötta krukväxterna.

JAG KAN INTE låta bli att tänka på min egen mamma. Tryggheten.

Lugnet. Visheten.

Hon har minsann kunnat konsten att backa, det förstår jag nu. Jag var den sista att flyga från vårt barndomshem och allt var bara öppet att pröva på. Det har varken bromsats eller knuffats. Jag har fått vara. Fått gå och komma tillbaka. Med allt.

MITT ALLDELES FÖRSTA egna hem hade jag i Kristinestad. Jag var sjutton år och skulle vara praktikant med diakonissan i Kristinestads svenska församling. Jag bodde i prästgårdens lillstuga snett mittemot Ulrika Eleonora kyrka, Ni vet, den där kyrkan vars torn lutar betänkligt. Jag hade ett litet kök och en liten kammare och ett enormt vardagsrum och en liten toalett. Duschade gjorde jag på pastorskansliet. Jag hade ingen dammsugare, utan sopade golven och våttorkade dem sen. Jag hade köpt en röd plastbunke och en visp med rött skaft och en röd slev till köket, det andra var väl något som mamma kunde avvara. De röda attiraljerna har jag kvar än idag. Av farmor och farfar fick jag ärva ett köksbord och sex stolar. Det möblemanget hade de haft så länge jag kunde minnas och jag hade det tills jag var över trettio år.

Jag hade varit med mamma och pappa på förhand, så jag visste var jag skulle bo, och de hade hjälpt mig med flytten, men sedan då det riktigt bar iväg åkte jag med postbussen från Klockarbacken i Malax till Kristinestad och jag hade en stor väska med kläder med mig, en röd Tähtipyöräcykel med fotväxel (made in Solf) och gitarren.

Ja, det verkar som om det var på 1800-talet jag flyttade, men det var faktiskt 1987. Det var annat än dagens ”studielyor” med moderna divansoffor, diskmaskin och full frys.

ALLA ÄR VI barn av vår tid. ”Länge leve mammorna” vill jag utbrista!

Njut av livet nu då barnen är borta!

Du kan kanske lära dig lite spanska?!

Och glöm inte att backa.

8 TEMA RESOR OCH FRITID

Musiken – min passion och drivkraft Utanför vackra Versailles i Frankrike, i Fontenay-le-Fleury, svarar 19-åriga Saana Staaf från Pörtom i telefon då KustNytt ringer i slutet av september 2017.

Här jobbar Saana som au pair sedan en dryg månad tillbaka. Hennes mellanår efter gymnasiet. Saana är även uppmärksammad solist och hon hoppas på en framtid inom musikbranschen.

M

USIKEN HAR ALLTID varit en stor del av Saanas liv – hemma har familjen, som består av mamma Helen Brännback-Staaf, pappa Sören Staaf samt lillasyster Maja, 15 år, alltid lyssnat mycket på musik och för Saanas del är det ett intresse som vuxit med åren.

Nöjd med utvecklingen – Jag började sjunga då jag gick i nian, och spelar även gitarr och piano. I första hand är det ändå sången jag vill satsa på, berättar Saana, som beskriver sin musiksmak som väldigt bred. Den omfattar det mesta, förutom hård metallrock. En viss förkärlek har jag ändå till jazz, tillägger hon.

Efter högstadiet valde Saana att gå musiklinjen vid gymnasiet i Närpes och tack vare sångstudierna vid Legato upplever hon att hon utvecklats mycket under de tre senaste åren.

– Jag är väldigt nöjd med min gymnasietid och min utveckling under de här tre åren.

Uppträdanden ger erfarenheter Saana har fått äran att uppträda i många olika sammanhang – såväl på privata fester, bröllop samt olika officiella evenemang.

– Det är jättekul och ger bra erfarenheter. Ibland sjunger jag som solist, ibland i något band – det är väldigt varierande. Jag har också haft förmånen att få medverka i projektet Playground Live Nordic.

Det var ett nordiskt pilotprojekt med avsikt att skapa ett turnerande band för unga musiker över de nordiska gränserna. Bandet reste runt i vintras och uppträde i Finland, Sverige och Danmark.

Det var väldigt intressant, berättar Saana vidare.

Siktar på musikrelaterat yrke Vilket yrke hon ska satsa på i framtiden är ännu inte helt klart, och därför var ett mellanår också en passande lösning för Saana.

– Det vore underbart att få fortsätta hålla på med musik på något vis. Jag har funderat på att utbilda mig till musiklärare, musikterapeut eller kanske rent av jazzmusiker, men inga beslut är fattade. Hur som helst är musiken en stor passion för mig, en drivkraft, och jag ägnar det här året åt att skaffa mig ytterligare erfarenhet och i lugn och ro kolla upp vilka möjligheter som finns. Jag har ingen brådska att bli klar med mina studier, och vågar inte sia om framtiden desto mer. Vad som helst kan hända och det är omöjligt att säga var man befinner sig om tio år. Men med tanke på musiken är förstås Sverige ett tilltalande land, konstaterar Saana.

Saana Staaf, hemma från Pörtom, vill satsa på musiken. Under sitt mellanår i Frankrike som au pair tar hon sånglektioner, spelar gitarr och lär sig franska.

Foto: Martina Uthardt

sammanhang även här. Redan nu har jag börjat ta sånglektioner hos en operasångare, en chans jag är väldigt glad över.

Förälskad i Frankrike Att mellanåret skulle bli i Frankrike var ganska självklart. Saana har läst franska under sina tre år i gymnasiet och förälskade sig i landet under en klassresa till Paris.

– Frankrike känns lagom långt borta – jag hade inget behov av att åka till andra sidan jorden. Dessutom ville jag lära mig språket och här finns så mycket att njuta av – vackra vyer och god mat till exempel, skrattar hon.

Hon bor hos en familj med tre barn, som hon hjälper till att ta hand om då de inte är i skolan.

– Själva orten är ganska liten vilket tyvärr begränsar möjligheterna till att hitta nya vänner och socialt umgänge, men min familj här och självklart också min familj hemma, har varit stöttande och det har gått hyfsat bra hittills. Genom Facebook är det lättare att hitta andra i samma situation och så småningom ska jag försöka ta mig ut mer i musikala

Prövar sina vingar Planen är att stanna i Frankrike fram till våren, och även studera franska på universitet i Versailles under tiden.

– Eftersom jag är mestadels ledig på dagarna finns det tid för det.

Jag har också köpt en gitarr så att jag kan öva, tillägger Saana.

En del utflykter, bland annat till Normandie på västkusten, står också på programmet. Saana har rest ensam tidigare och känner sig ganska resvan.

– Ifjol tillbringade jag en månad själv i Belgien och jag har även tågluffat och rest med familjen. Det är kul att pröva sina egna vingar – det behöver man göra allt mer och mer, anser hon.

Saana förälskade sig i Frankrike under en klassresa till Paris. Här återser hon staden igen som au pair. Foto: privat

TEXT: Anna Sand

9

Glada glaskonstnärer under Elof Holmlunds ledning Skimrande glas i regnbågens färger, ett stort mått kreativitet, skaparglädje och en kunnig och inspirerad kursledare. Vi besöker MI:s populära tiffanykurs i Malax!

Kursdeltagarna Maria Smeds och Linda Dahlvik med Elof Holmlund i mitten.

V

A R J E O N S DA G S K VÄ L L P L O C K A S lödkolvarna och glasslipmaskinerna fram i slöjdsalen i Yttermalax skola. Där samlas ett gäng tiffanykonstnärer tillsammans med kursledaren Elof Holmlund. MI-kursen i tiffany har trogna deltagare. Några av dem har varit med så länge som femton år.

Mångårig kursgemenskap Vid en av snickarbänkarna sitter Solveig Herrgård från Övermalax.

Hon arbetar på en liten fönsterlampa med nallemotiv som hon ska ge åt ett barnbarn.

– Jag har alltid tyckt om konsthantverk och att arbeta med händerna, berättar hon. Tiffany kunde jag ändå inget om då jag började.

Då hon får frågan om hur länge hon har sysslat med tiffany blir hon tvungen att tänka efter ordentligt. Den första gissningen på sju-åtta år ändras snabbt till tio, tills hon slutligen konstaterar att hon nog har varit med på kursen i tretton-fjorton år redan.

Det om något är ett bevis på att tiden går fort, fortare än man tror, då man har roligt.

– Onsdagskvällarna är nästan heliga, konstaterar Solveig Herrgård med ett skratt. Vi är ett jättebra gäng, absolut bästa gänget!

Instämmande utrop hörs från flera andra deltagare. Gemenskapen sträcker sig bortom tiffanyn.

Gruppen brukar avsluta höstterminen med en glöggkväll och på vårarna avslutar de med ost och vin. Dessutom har de gått flera naturstigar tillsammans, senast Mamrestigen med kursledaren Elof Holmlund som guide.

Vid en annan bänk sitter Helena Carlsson och Gun Lindberg, båda från Malax. Helena gör en ängel att

hänga i fönstret och Gun tillverkar delar till en lampskärm. Båda är mångåriga kursdeltagare och tycker att charmen med tiffany är att få skapa något med händerna.

– Dessutom är det roligt att använda sådant man har tillverkat själv, tillägger Gun Lindberg.

Svåraste momentet är då glaset ska skäras. Det är tungt för händerna och glaset spricker lätt. Gun Lindberg minns att hon ofta hade händerna fulla med skärsår de första åren, men numera olyckas det nästan aldrig.

Glas i hundratals nyanser Kursledaren Elof Holmlund har sysslat med tiffany i trettio år.

Först gick han själv en kurs och sedan dess har han varit kursledare. Tekniken går ut på att man fogar ihop färgade glasbitar till motiv som till exempel kan göras till lampskärmar eller användas som fönsterprydnader.

– Först klipper man pappersmodeller och för över formerna med tusch på glaset. Sedan skär man ut formen i stora drag, berättar Elof.

Därefter slipas den exakta formen fram med glasslipmaskin. Sedan tejpas kanterna på glasbiten med koppartejp. Till sist passas bitarna ihop och löds fast i varandra med tenn i skarven.

Glaset, både handtillverkat och maskinellt framställt, kan köpas i specialaffärer.

– Det finns hundratals nyanser och mönster. Vissa glas är släta medan andra har mera struktur.

Man märker att sorterna är väldigt olika att arbeta med då man ska skära. De kan vara hårda eller mjuka. Några är räfflade, andra har gropar och i vissa kan det till och med finnas hårda knölar som kvistar i trä, säger Elof.

Elofs tiffanykurs brukar alltid vara fullbokad. I år är deltagarna elva stycken. De flesta av dem är kvinnor men även några män har upptäckt glaskonstens charm.

Mångkunnig hantverkare Tiffany är inte den enda strängen på Elof Holmlunds lyra. Han sysslar med många olika slags hantverk. Han snickrar, gör smycken av ben, tillverkar kåsor och granrisbockar och slipar knivar åt lokala företag, bland annat åt Köttdisken i Malax. Innan han kom till kvällens tiffanykurs slipade han trettio knivar. Han tillverkar också krympkoppar.

– Metoden för att göra krympkoppar är väldigt gammal. Det finns krympkärl bevarade som har tillverkats under vikingatiden, berättar Elof.

Särskilda slipmaskiner för glas används då bitarna ska få sin slutliga form. Då man slipar får man ta de försiktigt och ofta jämföra med mallen så att man inte slipar bort för mycket.

Solveig Herrgård tillverkar en lampa åt ett av sina barnbarn.

Då man tillverkar ett kärl i krympteknik används torrt virke till bottnen och färskt virke till sidorna. Då det färska virket torkar krymper det och tar fast i bottnen.

– Jag hör till ett släkte som har sysslat med praktiska saker. En morbror byggde fioler. En annan svarvade mycket och tillverkade de så kallade Malaxljusstakarna, berättar Elof.

Elof har inte bara delat med sig av sitt praktiska kunnande via tiffanykursen. Han listar en lång rad andra kurser han har hållit i MI:s regi: svarvkurser, småslöjd för damer, tillverkning av granrisbockar och granrisbollar, kurser i att gjuta prydnadsföremål i cement och kurser i att slipa knivar.

Elof Holmlund är en av få fast bosatta vid Storsjön i Malax. Till familjen hör frun och parets två döttrar samt barnbarn. Innan Elof gick i pension var han rävfarmare.

Numera har han gott om tid att ägna sig åt hantverk och, den här tiden på året, åt att plocka svamp.

Elof sysslar även med orientering. Sommartid tävlar han och tog detta år hem en silvermedalj i H80-klassen i Finlands svenska orienteringsmästerskap.

TEXT OCH FOTO: Johanna Granlund d

10 TEMA RESOR OCH FRITID

Husbilen är vår villa

Familjen Roos består av Peter, Hannes, hunden Tyra, Lotta och dottern Celina (som inte var hemma den här kvällen).

De skaffade sin första husvagn år 2007 och har sedan dess varit mycket ut på vägarna runt om i Finland, Sverige och Norge. Sedan 2015 har de haft sin en Ford Hymer årsmodell 2009 och med den är de mycket nöjda.

Husvagn eller husbil är för många ett alternativ till att skaffa sommarstuga. För Peter och Lotta Roos i Pörtom var det inget svårt val. De skaffade sin första husvagn 2007. Se dess har de tillbringat både sommar- och vintersemestrar med barnen Celina och Hannes på olika platser.

Längst fram i husbilen ovanför där man sitter och kör finns en sovplats för två, där är mysigt att sova, speciellt om det regnar, intygar Hannes.

V

I VILL HA det enkelt och få vara lediga då vi inte jobbar, förklarar Lotta och Peter Roos när de visar sin Ford Hymer husbil hemma på gården i Pörtom.

– Då vi får ledigt packar vi husbilen och drar iväg och när vi kommer fram sätter vi ut solstolarna framför bilen och så är vi klara, säger de och ler. Barnen Hannes, elva år och Celina, tretton år är också alltid med, fast Celina nu ibland lämnat hemma

på grund av sitt fritidsintresse, teater. Veteterriern Tyra är också ofta med.

Ibland husbil under jobbresor Peter, som är utbildad musiker och musikpedagog med trumpet som huvudinstrument, arbetar idag som rektor för Jakobstadsnejdens musikinstitut. Han bor både i Jakobstad och i Pörtom och ibland kommer resten av familjen

I husbilens mitt finns en liten köksbänk med kokmöjligheter och kylskåp.

Mittemot finns toalett med duschvrå. Längst bak finns en dubbelsäng och under den är bagageutrymmen dit man lastar från utsidan. Totalt finns sex sovplatser i bilen eftersom man också kan bädda ut för två där matbordet finns.

och stannar under veckoslut i Jakobstad. Han har rest mycket runt i Finland i sina tidigare jobb, bland annat som Opistojen (tf) rehtori i Kauhajoki, som biträdande rektor för Musikinstitutet Legato och innan dess i sitt arbete som militärmusiker.

– Jag har bott mycket på hotell och jag tycker egentligen inte riktigt om det, säger han. Så sedan vi köpte husbil har det hänt att jag även i jobbet använt den för att slippa bo på hotell under arbetsre-

Husbilens badrum är förhållandevis rymlig.

11 Vill du bli Malax Lucia 2017 V eeller känner du någon som är lämpad för uppdraget?

sor. Man är friare och kan parkera nånstans utanför städer och vara närmare naturen med husbilen, påpekar han.

Ett självklart val på fritiden Lotta är utbildad frisör från början, men sadlade om och utbildade sig till närvårdare. Hon arbetade elva år vid bäddavdelningen i Malax och läste sedan vidare ett år och blev tandskötare. Idag arbetar hon på tandvården vid Malax-Korsnäs hälsovårdscentral och är stationerad i Korsnäs. För henne är husbilen också ett självklart val om man ska åka nånstans, även då det gäller till exempel att besöka vänner eller delta i något evenemang över en helg.

Det var år 2007 som familjen skaffade sin första husvagn, en dubbelaxlad, finsk husvagn av märket Matkaaja.

– Den första husvagnen var stor och efter det bytte vi till en mindre Dethleffs och sen till en ännu mindre Hobby. Sen skaffade vi vår första husbil och efter det har vi nog inte tänkt på att skaffa nån husvagn mer. Det är bekvämare med husbil, i alla fall för oss, konstaterar han och tilllägger att de har varit jättenöjda med Hymern fast han någon gång i tiden sagt ”ingen Ford på våran gård”.

I Hymern finns sängplatser för sex personer. En liten köksplats, toalett med så rymlig duschvrå att den faktiskt fungerar bra, och i bilen finns också ett stort bagageutrymme och flera skåp för kläder och saker. Vattentanken är så stor att man klarar sig nån dag och uppvärmningen sker med gas och elektricitet.

– Värmen har fungerat bra och räckt till alldeles väl då vi varit på våra skidresor vintertid till Lappland, säger Peter.

Det finns också dragkrok på husbilen och nu i höst ska Peter med en kompis faktiskt på fyrhjulsorientering till Eura och då kör de iväg med fyrhjulingen på släpkärra efter bilen.

Sedan vi köpte husbil har det hänt att jag även i jobbet använt den för att slippa bo på hotell under arbetsresor.

– Ja, det är en liten hobby vi har. Vi är mest med för att det är roligt. säger han och skrattar.

Cyklar, grill och en blomma När familjen Roos far iväg med husbilen på sommarsemester kör de för det mesta i Finland och Sverige. I Dalarna, Sverige, besöker de varje gång ett favoritställe och till Öland var de andra gången nu i somras. De trivs bäst på platser nära någon strand och vatten. I somras körde de till exempel längs kusten från Stockholm ner till Öland och sen vidare genom Skåne, upp till Malmö och Falkenberg där såg de deras välkända revy. Svenska västkusten har de också besökt och tyckt mycket om.

Cyklarna har de alltid med för att kunna ta sig enkelt fram när de parkerat bilen.

– Ja, cyklarna är alltid med liksom grillen, säger Peter och ler.

Lotta å sin sida brukar, lite på skoj, alltid ta men en blomma.

–Ja, inte släpar vi med nå blomsterarrangemang, säger Lotta och skrattar, men en tar jag med. I somras blåste den sönder direkt på Öland så den såg inte så häv ut, konstaterar hon.

För det mesta stannar de inte länge på samma ställe utan tycker om att köra och se olika platser. De

Husbilen är för många ett alternativ till sommarstuga idag. Den kräver förstås också underhåll. Men inte lika mycket som ett hus och man kan gå vart man vill med den.

försöker också göra saker så att alla får sånt de tycker om. Barnen har sina ställen de vill se och saker de vill göra. Då familjen var till exempel i Malmö under en resa, passade de på att delta i en liveinspelning för svensk tv och barnprogrammet Sommarmorgon.

Peter är intresserad av borgar, krigshistoria och fordonsmuseum. Lotta, tycker om att bara sätta sig någonstans, ta en kaffe och titta på folk. Tillsammans brukar de cykla runt i omgivningarna, det absolut bästa sättet att bli bekant med ställen, tycker de.

– Ja, och så tycker vi om att bara kunna ta det lugnt, grilla något gott och ta ett glas vin till maten, säger Peter. Barnen brukar hitta andra barn att umgås med om man är på campingplatser och Hannes säger att han brukar kunna hitta någon att sparka fotboll med.

Folkhälsan i Malax söker dig som är minst 15 år samt tycker om att uppträda och glädja andra.

Skicka in din nominering senast 15.10.2017 till e-post annalena_back9@hotmail.com eller till postadress Anna-Lena Back, Malmgatan 3 2A, 66100 Malax.

För mer information, ta kontakt till nr. 050-4036440

./b',16$0/,1* /233,6 YLG *UXYDQ *UXYYlJHQ L .RUVQlV +HOD UHQD RFK IOlFNIULD NOlGHU VNRU VlQJNOlGHU JDUGLQHU PDWWRU KXVJHUnG PP WDV HPRW 7,6'$*$5 NO ± IU R P WLV W R P WLV 2%6 ,QWH E|FNHU ILOPHU RFK P|EOHU ,QVDPOLQJHQ DY JODV|JRQ RFK VROJODV|JRQ IRUWVlWWHU 0HUD LQIRUPDWLRQ JHU $QQD 0L %M|UNTYLVW %DOWLNXPYlQQHUQD U I

Går bra för det mesta Att skaffa husbil kostar en del och den ska förstås underhållas.

Peter konstaterar att det alltid är något som ska fixas och funderas över innan man ger sig ut på längre turer. Men, så är det också roligare att åka om man vet att allt är i skick.

– Det händer nog något förr eller senare så man blir tvungen att reparera något under en resa, påpekar han. Några värre saker har de inte råkat ut för ännu, men på Öland höll de faktiskt på att tappa ett hjul. Det hade blivit för dåligt fastskruvat när bilen varit in på service.

– Som tur var stannade vi då det var nåt konstigt ljud och märkte då hur nära det var att det trillat av, säger Peter. En annan gång när de hade husvagn, och på den tiden med en framhjulsdriven bil som inte orkade riktigt få fäste, höll hela ekipaget på att ”skurra” baklänges ner för en brant uppförsbacke nära Ukkohalla. De ha de stannat mitt i backen efter att ha kört förbi, för andra gången, där de skulle svänga av. Peter hade hoppat ur och stod bredvid då han såg hur bilen och husvagnen började kana bakåt.

– Jag sprang fast det och hoppade in och fick det stannat. Det kunde också ha gått illa, konstaterar han.

Men för det mesta går det ju bra! Både Lotta och Peter är nöjda över sitt beslut att i stället för sommarstuga skaffa husbil.

Många fina platser har de sett och nu funderar de på att börja ge sig i väg ut i Europa också.

Först i tur står Gardasjön, dit de vill så fort de bara får en möjlighet nu!

TEXT OCH FOTO: Maria Malm

Ackulumatorer, bil- och däckservice, fyrhjulsinställning Mjölnaregatan 17, Vaasa 06-3170 508

ARBETSKLÄDER FRÅN

I LAGER!

Fås med eller utan tryck.

SVETSOVERALLER

Begär offert!

VINTERJACKOR

VINTERBYXOR

Mjölnaregatan 10, Vasa • Tel. 312 2899 E-post: tero.oling@ronn-backholm.fi

JORDBYGGNADSARBETEN • Vatten- och avloppsanslutningar gar • Sprängningsarbeten • Dumpertransporter • Täckdikning

Jens Bjurbäck, Taklax

050-5984 795

jens.bjurback@netikka.fi

12

Det är femtio år sedan

Danskarna byggde växthus i Korsnäs Sommaren 1967 kom ett gäng glada danska gossar för att hjälpa Ralf Nylund bygga nya växthus för Korsnäs Handelsträdgård. Jens Arne Pedersen i Danmark är nu 73 år och minns den sommaren mycket väl.

I

AUGUSTI 2016, när jag (undertecknad) kommit tillbaka till Danmark efter mitt årliga sommarbesök i Österbotten, berättade en av mina roddarvänner i Faxe Ladeplads att han en sommar för länge sen jobbat i en by i Finland. Vad hette den?

Korsnäs. Wau, nästgårds till min barndoms villa vid Strömsören i Petalax!

Det var starkt Jens Arne Pedersen berättade att de var tolv danskar som sommaren 1967 uppförde några stora växthus. Han har många minnen från den vistelsen. Bland annat hade gossarna varit bjudna till bröllop, där det efter maten burits in stora kannor med hembränt.

Moscha var förstås exotiskt för danskarna. Det var starkt, sa Jens Arne.

Danskarna hade också varit på dans i en paviljong där Hootenanny Singers spelade. Jens Arne och de övriga gossarna förundrade sig över systemet på dansgolvet, där flickorna stod i ena halvan av salen och väntade på att bli uppbjudna. Så gick det inte till i Danmark.

Det var Ralf Nylund Givetvis blev jag nyfiken efter att veta vem danskarna hade byggt

för, men Jens Arne kom inte ihåg några namn. Lite detektivarbete gav dock snart resultat. Jag kollade med min gamle vän Jan-Erik Ravals, som i sin tur kollade med sin släkting Lis-Britt Södergran: Jo, det var hennes pappa Ralf som städslat danskarna!

Ralf Nylund hade sedan 1955 haft växthus i Harrström, men nu ville han bygga större. Och Korsnäs kom med ett fördelaktigt bud på tomtmark i kyrkbyn.

Det berättade Ralf i somras, då vi träffades i Korsnäs hos dottern Lis-Britt och hennes man Sture Södergran. Ralf tog min man och mig med på en åktur genom Korsnäs. Huvudmålet var förstås växthusen, Korsnäs Handelsträdgård. Vi var inne och tittade på de tre enorma glashusen, och Ralf gav oss en grundlig genomgång av både historien bakom handelsträdgården och den nutida driften.

Byggnaderna har hållit Danskarna hade tre olika professioner: Först anlände smederna och timmermännen, bland de sistnämnda Jens Arne. När de var färdiga med sitt arbete kom glasmästarna. Entreprenören var en dansk firma, Christensen & Sønner från Vallensbæk utanför Köpenhamn. Danmark och

GUNILLA HEICK är på mödernet hemma från Petalax. Mamma hette Anna Nordman som flicka. Hon var äldsta dotter till Emma och Oskar Nordman. Lite reklam: Läs i mamma Anna Nylunds bok Aronstaven om hur det gick till när Oskars föräldrar Benjamin och Brita Lovisa med sina tio barn år 1897 flyttade från Klockarbacka i Malax för att bli arrendatorer på Kronobostället i Petalax. Gunilla Heick bor sedan år 1974 i Danmark, men kommer varje sommar till Strömsören i Petalax för att vattna rötterna.

Ralf Nylund med de tre stora växthusen i bakgrunden. De två mindre mellan dem har byggts till efter att danskarna var där.

Jens Arne Pedersen var en av glada unga danskarna som sommaren 1967 uppförde tre växthus för Korsnäs Handelsträdgård. Här är han nästan 50 år senare i Danmark.

Sommaren 1967, när danskarna var i Korsnäs, bodde de den första tiden i detta hus, som då hette Ruskmans resandehem.

Sex år tidigare hade president Kekkonen övernattat där!

Lis-Britt och Sture Södergran framför deras hem i Korsnäs. I dag är det Lis-Britt och hennes bror Lars-Erik Nylund som driver Korsnäs Handelsträdgård vidare.

Holland var på den tiden längst framme inom växthusnäringen.

– Den danska firman hade lovat att växthusen nog skulle hålla i femtio år, berättar Ralf Nylund.

Och man får lov att säga att de höll vad de lovade. Byggnaderna är fortfarande i prima skick.

Jens Arne kommer ihåg att den dagen det var taklagsfest regnade det så våldsamt, att då han sträckte upp armen för att hissa upp något rör till takkonstruktionen, silade regnet in genom ärmen och ända ner i stövlarna.

Minne av Björn Ulvaeus Tillsammans med Ralf Nylund såg vi också resandehemmet, där danskarna bodde den första tiden i Korsnäs. Ruskmans resandehem hette det, efter Aina Ruskman.

President Urho Kekkonen bodde där vid sitt besök i Korsnäs 1961, har Lis-Britt senare berättat. Numera är det Jan-Erik Westerlund som äger huset.

Danskarna flyttade senare bopålarna till en länga i kyrkbyn där det var cafeteria i ena ändan av huset, minns Jens Arne. Lägenheten de bodde i låg i andra ändan.

Lis-Britt kunde också berätta att det var i paviljongen i Harrström som Hootenanny Singers spelade. Då var de ännu inte så kända. Men Jens Arne minns bra att Björn Ulvaeus var med.

Själv var Lis-Britt knappa tio år den sommaren danskarna var

13 i Korsnäs, och hon kommer mycket väl ihåg dem.

– Jag minns snygga och stiliga pojkar som pratade med min mor och far, och jag förstod inte ett ord av deras danska. Men de var så pigga och glada de gånger de besökte oss i min hemgård på kaffe eller mat.

Dopträdet – ny tradition i Malax församling

En pratsam lärare – vem?

Lillebror Lars-Erik låg då ännu i mamma Siris mage. Han föddes i januari 1968. I dag är det han och Lis-Britt som driver Korsnäs Handelsträdgård vidare. Lis-Britt sköter kontorsuppgifterna och Lars-Erik är ansvarig för produktionen.

Den består huvudsakligen av grönsaksplantor på vintern och sommarblommor till vår och sommar.

Lis-Britt fyller 60 i december och konstaterar att det för hennes del snart börjar bli tid att tänka på generationsväxling inom företaget.

Ralf Nylund är nu 85 år, men det märks överhuvudtaget inte; han är en mycket aktiv person.

Ralf slutade först arbeta i växthusen då han var 79 år. Hustru Siri pensionerade sig då hon var 60.

Jens Arne berättar om en lärare i byn som pratade mycket med danskarna. Vem kan det ha varit? Jan-Erik Ravals funderar på om det eventuellt var Birger Masalin? – han var mycket pratsam. Läraren hade en ung flicka som hushjälp.

Henne svärmade Jens Arne lite för, har han avslöjat.

Hade varit roligt med foton Det skulle ha varit roligt med något foto av danskarna från sommaren 1967. Lis-Britt vet att det finns en bild där de stod tillsammans med familjen. Hon minns tydligt hur den såg ut, och hon har letat och letat, men borta är den.

Likadant är det för Jens Arne: Han tog en hel del diabilder den sommaren, men en gång under en flyttning i Danmark hade hans fru slängt dem alla.

Jens Arne gifte sig sommaren 1968, året efter att han som 23-åring varit i Korsnäs. Han har inte kontakt med någon av de andra danskarna som var med. Han vet att ett par av dem är döda.

Kanske finns det ännu någon i Korsnäs utom familjerna Nylund och Södergran som minns danskarna och kan tänkas ha bilder? Hör gärna av er i så fall!

TEXT OCH FOTO: Gunilla Heick

Den uppmärksamma kyrkbesökaren kan ha noterat att det numera står ett litet träd bredvid altaret i Malax kyrka. Kaplan Kristian Norrback berättar vad det är fråga om.

Dopträdet är tillverkat i faner av det finländska företaget Lovi. På de gröna, hjärtformade löven skrivs barnets förnamn och dopdatum.

I

ÅR HAR ALLA barn som blivit döpta i Malax församling fått vara med om en ny tradition tillsammans med sina familjer. Församlingen har skaffat ett så kallat dopträd, som står i koret i kyrkan.

Kristian Norrback, som är kaplan i församlingen, berättar att trädet invigdes den 13 augusti 2017, samtidigt som de barn som skulle börja på ettan välsignades. Då bjöds alla familjer där ett barn hade blivit döpt under året in till kyrkan för att hänga upp hjärtformade löv med barnens förnamn i trädet.

– Efter invigningen har vi gjort så att de familjer som har döpt sitt barn bjuds in till följande söndagsgudstjänst, där dopet kungörs. Då får man hänga upp ett löv för barnet i trädet. Vill man inte göra det själv kan kyrkvaktmästaren hänga upp lövet istället, säger Kristian Norrback.

Göra barnen mer delaktiga Trädet skaffades till församlingen på initiativ av kyrkoherde Tomi Tornberg. Kristian Norrback konstaterar att dopträd är ganska vanliga på finskt håll. Trädet är tillverkat i faner av det finska företaget Lovi. Det står på en platta med hjul så att det lätt kan flyttas vid behov.

Hittills i år har över tjugo barn döpts i församlingen. Alla föräldrar har varit positiva till dopträdet.

Trädet är också en pusselbit i församlingens strävan efter familjevänliga gudstjänster.

– Just nu arbetar vi i församlingen med att utveckla familjegudstjänsterna. I en gammal kyrka som den här är det inte så lätt att få med barnen i gudstjänsten på ett bra sätt, men nyligen hade vi en familjegudstjänst med kuddar och filtar på golvet framme i koret, berättar Norrback. Där fick barnen sitta och lyssna på bibelberättelser med filtbilder.

Då barnen ska involveras handlar det ganska långt om att ta med praktiska, konkreta saker som man kan titta på och göra något med.

Dopträdet är just en sådan sak.

Ett löv på en gren Tidigare har kungörelsen av dopet i söndagsgudstjänsten inte haft så stor praktisk betydelse för familjen.

Numera bjuds det nydöpta barnets familj in till gudstjänsten där de får hänga upp ett löv med barnets namn i dopträdet.

Dopträdet står i koret i kyrkan tillsammans med dopfunten och dopljuset.

Kristian Norrback jämför dopträdet med trädsymbolerna som finns i Bibeln. I skapelseberättelsen talas inte bara om Kunskapens träd med den förbjudna frukten utan också om ett träd som kallas Livets träd.

– Trädet återkommer flera gånger i liknelser i Bibeln. Det talas om att bära frukt, och Jesus säger ”jag är vinstocken, ni är grenarna”, fortsätter han.

Med dopträdets symbolspråk blir det nydöpta barnet ett löv på en gren i det stora trädet, som står för församlingen eller för den världsvida kyrkan.

– I psalmbokstillägget som kom i år finns en ny psalm, nummer 879, som tar fasta på just den här symboliken. En av raderna lyder: ”Du är på den gröna gren, liten knopp, Guds ögonsten”, berättar Kristian Norrback.

Avslutningsvis säger Norrback att det är glädjande att folk här i trakten fortsättningsvis låter sina barn bli döpta.

– Jag tycker det är bra att så många väljer att låta barnen få dopet. Det har större betydelse för barnet än vi kanske anar och tar inget bort från någon annan, konstaterar han.

TEXT OCH FOTO: Johanna Granlund

14 Besiktning Övermark i anslutning till Röös Verkstad Kb Vi besiktar alla fordon under 3500 kg

Öppet Vardagar 8-17

Pris från 45 € Boka tid via nätet, ring eller skicka e-post www.cpt.fi • info@cpt.fi 050-307 8098

GÖR ALLTID ADRESSÄNDRING VID FLYTT! Bästa prenumerant.

Tack om du meddelar oss ifall du byter adress då vi inte nås av uppgifter från ordinär flyttanmälan.

Ab CPT Besiktning-Katsastus Oy Källmossvägen 109, Övermark

Sydmedi, din lokala samarbetspartner med sakkunnig service i toppmoderna utrymmen.

Christoffer Skuthälla (till vänster) har på sig en historisk gambeson, ett vadderat livplagg som bärs under ringbrynjan.

Han har ett svärd i nylon. Cay-Håkan Englund har en hel riddarutrustning, som han senast bar vid en maskerad, men han tränar hellre fäktning i mjuka plagg. Hans svärd är tillverkat av stål, men vid träningen använder han också nylonsvärd.

Vi erbjuder hälso- och sjukvårdstjänster för privatpersoner, företag och organisationer.

Begär offert på företagshälsovård!

Tel. 06 781 2080 Närpesvägen 16 B, Närpes • Östra Långgatan 51, Kristinestad Specialerbjudande på gynekologtjänster i oktober och november.

Lokal omsorg | Sydmedi | www.sydmedi.fi

Fäktning

NU FÅR DU SERVICE & RESERVDELAR PÅ SAMMA PLATS. BESÖK OSS! Traktorer • Lantbruksmaskiner • Båtmotorer • Snöskotrar • Fyrhjulingar • Mopeder

Cay-Håkan Englund från Bergö och Christoffer Skuthälla från Solf fäktas med svärd i Petalax ungdomsförenings lokal varje måndag kväll. De är djupt koncentrerade och går metodiskt igenom några nya tekniker varje kväll. Till sist fäktas de fritt tills båda blir rejält svettiga.

– Ju mer jag lär mig om fäktningen, desto fler intressanta aspekter öppnas upp, konstaterar Cay-Håkan entusiastiskt.

Ken-Trak KenTrak Parts KenKen-Trak Trak Service Ken-Trak Service, 050-554 7907 • Ken-Trak Parts, 050-326 7575

Eklunds Traktorservice, Djupsund 263, Maxmo Ken-Trak Service & Parts, Järvvägen 10, Vikby

www.traktorservice.fi

C

Hej Närpes!

AY- HÅK AN ENG LUNDS BEGYNNANDE intresse för fäktning går mer än tio år tillbaka i tiden.

– Jag tänkte först konstruera ett eget brädspel, minns han, som skulle heta ”Riddarens väg”. Då blev jag bekant med HEMA, alltså den engelskspråkiga förkortningen för historisk europeisk kampkonst.

KustNytt med Närpesbilaga utkommer 8.11 Boka annons senast 27.10 Ring Emilia: 010 311 1903

6/2017

PRIS 5,50 € INKL.

MOMS

MALAX KORSNÄS

MÅNADSTIDNING

TRETTIOFÖRSTA

ÅRGÅNGEN

ISSN 0784-283X

inne!

Heja Åfivem för ny paviljong …och high

30 å

TEMA

Utdöd kampkonst Äldre traditioner av utdöda eller nästintill utdöda kampformer finns nedtecknade och dokumenterade från historisk tid. Under början av 1990-talet väcktes ett förnyat intresse för de här kampformerna, däribland just fäktning.

– Det handlar om att återskapa den historiska traditionen, genom att läsa gamla manuskript för tekniken som uppbevarats i olika museer. Idag hittar man även hela system översatta på Internet, tipsar Christoffer.

Under medeltiden utvecklades system för fäktning med olika vapenslag, såsom svärd, dolk, pålyxa, svärd eller långkniv. Man kan även fäktas utan vapen, vilket mycket liknar brottning. Man kan också fäktas ridande på häst.

- Det finns två tyska medeltida traditioner, Liechtenauer-skolan och den som finns nedtecknad i Codex Wallerstein, samt en italiensk medeltida tradition, som idag är de mest tillämpade varianterna inom fäktningen, förklarar Cay-Håkan.

Började i Bergö prästgård – Jag köpte min första bok om fäktning år 2008 och hade då precis gått min första kurs i sportfäktning under en termin. Så fick jag undan för undan lära mig mer, bland annat via föreningen Vasa fäktare r.f.

Christoffer gick en grundkurs i våras och visste att Cay-Håkan höll på med fäktning. Därför beslöt de att börja träna tillsammans.

– Vi började träna i Bergö prästgård, så därifrån utgår namnet på vår klubb: Wargö Fäktargille, med ett eget emblem, visar Cay-Håkan. Vårt valspråk på latin betyder ”Jag måste övervinna mina svagheter”. Det bygger på ett citat av mästaren Johannes Liechtenauer: ”Modig är den man som bekämpar sina svagheter.”

Det krävs minst tre meters takhöjd för fäktning. För detta ändamål passar dansgolvet i en ungdomsförenings lokal alldeles utmärkt.

Fäktning då och nu – Det handlar mycket om att träna mycket för att finslipa en teknik, men visst hjälper det även om man är snabb i sina rörelser och har god balans, sammanfattar Cay-Håkan. En fäktare be-

Intellektuell sport – Fäktning är en fysisk aktivitet, som man blir framgångsrik i först efter många års träning, säger Christoffer ödmjukt. Visst kan även barn träna, men då bör man säkert anpassa träningen enligt deras tålamod. Mindre teknik och mer lek.

En fäktare har fyra öppningar, höger och vänster upp samt höger och vänster ner. Det är dessa som motståndaren siktar på i en kamp.

Sedan arbetar man systematiskt utgående från linjer.

– Under träningen är man verkligen i nuet, intygar Cay-Håkan.

Helst ska man vara två steg före, så att man som fäktare har en plan för hur man fortsätter varje serie.

Därför fungerar fäktning bra ifall man är stressad eller för att verkligen få ett avbrott i veckan.

Idag finns mycket vetenskaplig forskning kring fäktningen, både ur historiskt perspektiv och som utövning.

Många positioner inom fäktning har egna namn, såsom ”från taket”, ”oxen”, ”plogen” och ”dåren”. De syftar alla till att överlista motståndaren i närkamp.

Fäktaren kan även fatta tag en bit ut på klingan, vilket benämns halvsvärd.

Cay-Håkan står iklädd sin tempelriddarrustning, som dock inte är komplett. Jag har t.ex. ingen hjälm, utan nöjde mig med en tidsenlig huvudbonad.

Foto: privat

Fler med på träning Cay-Håkan understryker att fäktning handlar om respekt för motparten, man vill verkligen inte skada varandra. Om man skulle träna utan skydd är det avgörande att varje rörelse är långsam och avpassad.

– Det är inte så dyrt att skaffa grundutrustning. Ett svärd kan köpas från 70 euro och uppåt beroende på material, medan en hjälm kostar kring 90 euro och handskar kring 25 euro.

De båda fäktarna hoppas att fler skulle bli intresserade och vilja komma med på ett par timmars träning varje måndagskväll klockan sju. Man kan träna på sin egen nivå och finslipa ett visst moment eller träna in hela system av fäktning.

– Fäktning lämpar sig både för kvinnor och män i alla åldrar. Kom med!

TEXT OCH FOTO: Carina Nordman-Byskata

GR

höver egentligen inte så mycket råstyrka.

De båda fäktarna visar olika tekniker, där fäktaren ger akt på sin kroppsdynamik och använder magkänsla och erfarenhet för att snabbt läsa av huruvida det egna greppet är starkare eller svagare än motståndarens svärdgrepp. Det avgör sedan vilken teknik man använder.

– Visst blir det så att man utvecklar en egen favorit bland sätten att parera, angripa eller följa upp motståndarens angrepp, nickar Christoffer.

Fäktningen är högintensiv, så en fajt räcker ofta inte längre än några sekunder. Två jämnstarka fäktare håller på en stund, så avgörs kampen.

Ö

N

15

NA

CARITA NYSTRÖM

Höst med solskensväder VEN OM DET är slutet av september, har vi äntligen fått lite sommarväder. Brittsommar kan vi säkert kalla det, trots att brittsommar egentligen gäller dagarna i oktober nära Birgitta-dagen, därav förleden britt-. Det har alltså ingenting att göra med Britannien! Tacksam är jag, säkert i likhet med de flesta, att under några dagar få se blå himmel och slippa huttra utomhus.

Utmärkt väder är det för att sätta lökar för den kommande vårens blomning och jordbrukarna kan äntligen ta in säden, som det varit svårt att göra, då ymniga regn mjukat upp åkermarken.

Ä

”En stor sats narcisser av sorten Narcissus poeticus skall pryda framsidan av huset. Det är ju ett författarhem, så namnet passar”

DE FÖRSTA KNÖLARNA har jag satt i jord, erantis eller vintergäck som blommar tidigare än snödroppar och krokus. Små klargula stjärnor kan lysa fram till och med genom de sista snöresterna. Så namnet vintergäck passar utmärkt för denna vårens härold. Men mycket återstår ännu att gräva ner. Vårens blommor är ofta gula, så jag sätter fler guldkrokus i gräsmattan. En stor sats narcisser av sorten Narcissus poeticus skall pryda framsidan av huset.

Det är ju ett författarhem, så namnet passar. Jag utökar också mitt bestånd av snöklockor, som är lite större än snödropparna och blommar lite senare än dessa.

har alltsedan augusti fått njuta av egen nypotatis: Siikli och Matilda. De sista är nu upptagna och uppätna, för min avsikt var ej heller något vinterlager. Ytterligare odlartröst har mina bärbuskar begåvat mig med. De har gett riklig skörd och med en vänlig släktings hjälp har de också blivit plockade. De senaste åren har det mest varit fåglarna, som hållit skördekalas nere på åkern, där jag har de flesta av mina buskar. En svartvinbärsbuske och några trädgårdshallon har jag ändå nära huset, och dem har jag själv kunnat plocka av. Nästa vår planterar jag ett par krusbärsbuskar till i detta lättillgängliga läge. Den gångna helgen fick jag hjälp av gästande vänner som plockade rönnbär åt mig, så just nu är kok av rönnbärsgelé igång.

MED ODLINGSÅRET HAR det varit lite si som så. Vi har påmints om de förfärliga hungeråren 1867-68. Även om vi ej drabbats lika förödande, var ändå sommaren av det snålare slaget, kylig och regnig. Inget optimalt väder alls för grönsaksodling.

Jag har dessutom haft problem med jorden i mina låga grönsaksramar.

På grund av det myckna regnandet har sanden silats ur och gjort mullen alltför skarp och hård. Växternas rötter har därför inte fått tillräckligt med syre. Trots gödsling har matlökarna misslyckats totalt, liksom sallat och spenat som fått gula blad. De som klarat av årets dåliga betingelser är ärter och bondbönor; de fixar sitt kväve och syre själva. Jag får lov att inför nästa säsong luckra upp jorden med mera sand.

I MINA TVÅ höga odlingslådor (skonsamma mot ryggen!) har däremot odlingen lyckats bra, så jag

MINA ÄPPELTRÄD HAR tagit ett viloår efter en rad år med rekordskördar. Det talas om att fruktträden gett dåliga skördar i hela landet på grund av den kalla försommaren.

Möjligen blir det bättre nästa år.

Hoppet är trädgårdsodlarnas främsta tillgång.

LITE TRÖST OCH framåthopp ger också goda trädgårdsböcker. En ovanlig sådan har kommit i min hand, en diktbok om svampar! Den är skriven av etnologen Bengt af Klintberg, som tyckte att det skrivits alltför få dikter om just svampar. Det har han åtgärdat genom en fin liten bok med det i sådana sammanhang ovanliga namnet ”Blek taggsvamp”.

I den tar han läsaren med på sin poetiska upptäcktsfärd i svampskogen.

Nu är den rätta årstiden.

HÖR

NA

16 Bergö skola på tidsresa

Tre, två, ett – knäpp Det är inne med tidsresor. Bergö skolas elever och lärare reste långt tillbaka i tiden en förmiddag i mitten av september. Nästan hundra år, till året 1919, då Finland just blivit självständigt och tog sina första steg som ung stat.

TRE, TVÅ, ETT – KNÄPP. Knäppet hördes knappt, fast alla knäppte med fingrarna, och vips var vi i dåtiden. De två damerna från Österbottens Förbund, koordinator Annina Ylikoski och projektchef Seija Punnonen, höll i trådarna och hade med material för att levandegöra vår historia. De vägledde i tillbakablicken genom olika stationer.

Elever, lärare och assistenter delades i grupper och tjejerna tog på förkläde och killarna bar väst. Men först instruerades alla hur man niger respektive bockar. Jag imponerades verkligen av de äldsta pojkarnas sätt att ta av mössan och buga, det är ju ingen vanlig syn i våra dagar.

Snyggt jobbat, pojkar!

TRE, TVÅ, ETT, KNÄPP! Så var vi tillbaka i nutid.

Att nutiden är bättre kunde vi inte undgå att höra: telefonerna, plattorna och datorerna hade saknats den här förmiddagen. Trots att det var en kul och annorlunda skoldag.

– Men vad gör man om man inte har sådana grejer? undrade Annina Ylikoski.

Då måste man hitta på och göra saker själv, hördes en röst ur elevhopen.

TEXT OCH FOTO: Iris Sjöberg

Tidsenligt klädda ställde sig Kerstin Åkerback, Annina Ylikoski, Per-Erik Berglund, Madelene Westerlund och Seija Punnonen framför Torparstugan och tog emot de tjugofem eleverna (nitton pojkar och sex flickor), rektorn, två lärare och två assistenter från Bergö skola.

Repslageriet var en station som uppskattades. Per-Erik Berglund instruerade hur man tvinnar tre trådar sisal till ett grövre rep. Annina Ylikoski hade med sig den här ”repslagarmaskinen”, det finns ingen sådan här i museets samlingar. Men, säger Per-Erik Berglund, det har funnits liknande här på Bergö. Vi har nog också tillverkat våra egna rep. Jag har till och med hittat ett gammalt rep gjort av fyra trådar. Men det var lite ovanligt, för det mesta gjorde man med tre. Så här går det till. Det gäller att hålla lagom sträckt, lagom fart och tungan rätt i mun. Håll an, ropade Per-Erik, när någon hade för bråttom eller höll linorna för slappt.

Lärarinnan Madelene ringde för hand in till lektion.

Eleverna fick rita förslag till den nya flaggan som skulle bli vår. För det var också något man funderade mycket över år 1919, berättade Annina.

Nu är smöret färdigt.

Timo Lattu koncentrerar sig på att hålla rätt spänst i vevandet.

Annina Ylikoski höll sånglektionen. Här övar Annina, i förgrunden, med Mathilda Håkans, Hanna Söderholm, Viggo Enroth, Anna-Lena West och Elias West Modersmålets sång för att stärka den nationella identiteten i vår nybildade nation.

17

LUCAS SNELLMAN

Att kommunicera i kris

S

ITTER I BILEN på väg till stugan då det piper till i telefonen. Vid trafikljusen blickar jag ner och ser kollegans meddelande i vår krisgrupp: Knivdåd i Åbo. Med ens står det klart att veckoslutet inte blir som planerat.

Just år 1919 funderades det mycket över om att lagstadga läroplikten i vårt land. Måste alla gå i skola? Många människor tyckte att inte alla behöver lära sig läsa och skriva. Därför var det också viktigt att införa praktiska ämnen i skolvärlden. Den här tiden tillverkade man många saker hemma. Som smör till exempel. Här prövar Savannah Wargh på att kärna smör i Kerstin Åkerbacks grupp.

Repet i närbild. Alla rep som tillverkades fick skolan behålla. Det gick väldigt bra att hoppa rep med dem.

TILL MITT JOBB på Kyrkostyrelsen hör att delta i kyrkans kriskommunikation. För min del gäller att sköta den svenska kommunikationen; att kommunicera det som hänt på kyrkans webb och i olika sociala medier, att vid behov ordna ersättande eller direktsända andakter i Yle Vega och erbjuda församlingar och medier material som de kan vara betjänta av.

UNDER VECKOSLUTET ESKALERADE kommunikationen kring knivdådet i Åbo. Det som på fredagen började som en lokal händelse, uppmärksammades på lördagen i flera internationella medier, och föranledde på söndagen en tyst minut i hela landet. Det här påverkade naturligtvis också kyrkans insatser.

Församlingen erbjöd krishjälp och ordnade en andaktsstund i Åbo domkyrka där ärkebiskopen, presidenten och flera ministrar deltog och anställda var tillgängliga för samtal.

Kyrkans samtalstjänst var öppen för behövande, sakkunniga uttalade sig i olika medier och församlingarna noterade händelsen i söndagens gudstjänster.

”Då meddelandet kommer gäller det att snabbt kunna sätta allt åt sidan och vara beredd på många intensiva timmar vid dator och smarttelefon.”

Viktor Sjöberg i en gammal pulpet. Det här var också en station som gillades.

Då något sådant här händer blir det ingen avkopplande fredagsbastu eller långa gemensamma stunder med familjen. Då meddelandet kommer gäller det att snabbt kunna sätta allt åt sidan och vara beredd på många intensiva timmar vid dator och smarttelefon.

DÅ JAG FÖR drygt tio år sedan började jobba med kyrkans nationella kommunikation var den här delen av arbetet tämligen obekant för mig.

Min mest konkreta erfarenhet av kriskommunikation före det var då jag som nybliven präst deltog i krisarbetet efter bombdådet i köpcentret Myyrmanni i Vanda. Som skolpräst gällde bland annat att dagen efter händelsen ställa sig upp inför 300 skolelever, sätta ord på sorgen och inge hopp och framtidstro. Att känna in deras oro, ta den på allvar och hjälpa dem vidare.

Sedan den gången har jag samlat på mig en del erfarenhet. Under åren har det gällt kyrkobränder, bombattentat, översvämningar, bussolyckor och så vidare. Situationer där det funnits en förväntan om att kyrkan axlar sitt moraliska ansvar; är närvarande i den svåra stunden, sätter ord på den kollektiva sorgen och formulerar det befriande och hoppingivande.

FÖR EN FÖR SAMLINGSAN STÄLLD eller frivillig medarbetare kan krisarbete handla om att hjälpa lokalt. Att delta i en krisgrupp, erbjuda stöd och möjlighet till samtal.

I mitt eget fall gäller det att stöda den nationella kommunikationen.

Att vara beredd på att bli väckt mitt i natten för att kontakta inblandade, söka tröstande bibelord och skriva böner, att översätta nyhetstexter som sänds vidare eller publiceras på webb och i sociala medier. Eller att själv sätta sig i blöt, åka till en radiostudio och på mycket kort varsel hålla en direktsänd andakt för tiotusentals.

Det är ett arbete som håller en alert, som inte alltid syns eller noteras men som jag upplever mycket värdefullt och viktigt.

VÄLSIGNAD HÖST!

18

Från får till tröja

Fårklippning på gång. Roger Lindholm klipper.

Korsnäs Lågstadieskola skickades på en tidsresa i hur en Korsnäströja blir till den 21 september 2017. Eleverna fick ta del av de olika momenten i tillverkningen av tröjan och tidsresan hette också “Från får till tröja”.

TIDSRESAN BESTOD AV sju olika “stationer”. Stationerna var fårklippning, ullen som kardades, spanns och tvinnades. Det färdiga grå garnet färgades med växtfärgning, bland annat alunrot. Sedan fick barnen ta del av trehandsstickning: tre damer som stickar på samma tröja. Gamla tröjor kunde beundras och filmen om Korsnäströjan rullade på hela dagen.

Ullen kardas av Verna Lenlund.

Den kardade ullen spinns till garn av Lea Nybjörk och tvinnas till lämplig grovlek av Britta Westerlund.

DET VAR KORSNÄS hembygdsförening som bjöd på denna resa.

Senare, på eftermiddagen samma dag, ordnade Korsnäs Prästgårdsförening och Korsnäs Hembygdsförening tillsammans med demensföreningen Trivas en Minnesdag för äldre. Även de fick också ta del av tidsresan “Från får till tröja”.

– DAGEN VAR en upplevelse för oss alla, för oss som ordnade den, för eleverna och lärare, säger Kerstin Sjöstrand.

– Det var minsann en tidsresa över generationsgränserna, från förskolebarn till 90+:are.

Sedan växtfärgas garnet, här i gröna nyanser. Gunnel Södersund berättar om tillvägagångssättet

Garnet stickas till en Korsnäströja. Här pågår trehandsstickningen av Asta Södergran, Britta Nyfors och Siv Högnäs.

TEXTSAMMANSTÄLLNING: Kerstin Sjöstrand/Lisbeth Bäck FOTO: Boris Sjöstrand

Även små företag BLIR STORA med en annons i KustNytt!

19

Bidrag till ”Läsarnas sida”!

Har ni fått barn?

Vill ni vara med på bild i KustNytt?

Kontakta mig så kommer vi överens om fotografering. Mina kontaktuppgifter är: lisbeth@kustmedia.fi eller 0500 267 119.

Fotografier, texter och varför inte teckningar. Bilder av barn, djur och vuxna människor. Gratulationer, hälsningar, konstigt växta grönsaker, naturbilder, generationsfotografier och så vidare. Roliga foton och allvarliga foton. Bland alla insända bidrag lottar vi ut en överraskning.

Uppge därför namn och adress.

Det går också bra att ta eget foto och skicka in, men det är viktigt att ni kontaktar mig först så jag får uppgifter och kan skicka fotorekommendationer. Alla som sänder in eget foto belönas med en gåva från oss.

Adressen till redaktionen är: KustNytt, Marknadsvägen 3, 65610 KORSHOLM. E-postadressen är: lasarbidrag@kustnytt.fi

Gratulerar till babyn!

Lisbeth Bäck

Grattiskramar till vår lilla solstråle Leona som fyller 1 år den 7.10 önskar mamma och pappa.

GRATULATIONER

Nästa nummer av KustNytt utkommer den 8.11.2017 med en Närpesbilaga.

Skicka in gratulationer, gärna med foto, till KustNytt, Marknadsvägen 3, 65610 KORSHOLM. Märk kuvertet ”Klang & Jubel”. Sänd med ett frankerat kuvert om Du vill ha fotot i retur.

Du kan också skicka in hälsningen per e-post till adressen grattis@kustnytt.fi.

Följande tema är Vinternöjen och utkommer 13 december.

Bidrag till nästa nummer av KustNytt bör vara på redaktionen senast den 25.10.2017.

KustNytt önskar alla läsare en skön höst!

Prenumerera på KustNytt!

Tipsa oss om vad Du vill läsa!

Fyll i kupongen och skicka in! Du kan också ringa Emma 010 311 1910 eller gå in på vår hemsida www.kustnytt.fi

Fyll i och skicka in kupongen invid eller sänd ett e-mail på adress: tipsa@kustnytt.fi. Du kan också tipsa via vår hemsida www.kustnytt.fi

Prenumerera och du kan vinna en

Vastaanottaja maksaa postimaksun

Vastaanottaja maksaa postimaksun

Mottagaren betalar portot

iPad Air

Mottagaren betalar portot

Jag tycker att ni ska intervjua / skriva om:

Skicka in denna kupong eller fyll i på våra hemsidor www.byanytt.fi eller www.kustnytt.fi där kan du även gåvoprenumerera, eller ring Emma 010 311 1910.

NAMN ELLER ÄMNE: ________________________________ _____________________________________________________

ByaNytt

KustNytt

TEL: ________________________________________________

10 nr/år: Finland 52 €, Norden 57 €, utanför Norden 59 €

ByaNytt & KustNytt

ORT: ________________________________________________

Kustmedia Ab Oy

10 nr/år: Finland 94 €, Norden 106 €, utanför Norden 110 € NAMN: ________________________________________________ ADRESS: _______________________________________________

MOTIVERING: _______________________________________

Kustmedia Ab Oy

_____________________________________________________

Avtalskod 5007656 00003 SVARSFÖRSÄNDELSE

_____________________________________________________

Avtalskod 5007656

_____________________________________________________

00003 SVARSFÖRSÄNDELSE

________________________________________________________ TEL: ___________________________________________________

TIPSARENS NAMN: __________________________________

E-POST: _________________________________ ______________

TEL: ________________________________________________

Alla som förnyar eller betalar en ny prenumeration under tiden 1.1–30.11.2017 deltar i utlottningen av surfplattan. Du som redan prenumererar deltar automatiskt och behöver således inte sända in kupongen.

ADRESS: ____________________________________________ JAG VILL VARA ANONYM TIPSARE (KRYSSA I).

20

Mathantverk på nätet Webbshopen är förmodligen den första i sitt slag i Finland Handla lokalt mathantverk via webben. Helena Höglund-Rusk har lanserat sin webbshop som går under samma namn som hennes nystartade företag – In Pampas – där hon säljer både sina egna och andra lokala företagares produkter.

H

ELENA HÖGLUNDRUSK I Korsnäs, som är projektledare för projektet Integrering via mathantverk – Svenska från hand i mun fram till den sista oktober i år, har jobbat i flera år med lokalt mathantverk. Under olika kurser och studieresor, främst till Sverige, har hon fått nya idéer och inspiration, och en av dem har varit att kunna samla alla mathantverkare i Korsnäs och grannkommunerna i en och samma nätbutik.

Kunde inte släppa tanken – I Sverige är det vanligt att nästan alla hantverkare har sin egen webbshop, men här i Finland ligger vi ju 20 år efter med det mesta, ler Helena. Då vi inte lyckades få finansiering för att bygga upp en gemensam webbshop inom ramen för projektet, bestämde jag mig helt enkelt för att göra det själv. Jag har helt enkelt inte kunna släppa tanken på en sådan, förklarar hon vidare.

I våras grundade Helena således företaget In Pampas, och ägnade därefter sommaren åt att bygga upp webbshopen.

– Det var onekligen mer jobb än vad jag hade trott, eftersom alla texter skulle översättas till korrekt finska, alla produkter skulle fotograferas och så vidare. Men den sista augusti var allt klart och jag kunde publicera sidan.

Helena tillverkar själv både olika sorters glögg och nektar, som säljs i webbshopen In Pampas, som lanserades den 31 augusti.

Marknader och sociala medier Webbshopen är öppen för vem som helst och Helena sköter själv all uppdatering, administration, alla leveranser och frakter.

– Det är mycket nytt att lära sig.

Jag har förstås även öppnat både en Facebook-sida och ett Instagram-konto för In Pampas.

Var man än bor i Finland kan man beställa delikatesser, presenter, julklappar eller bakningsprodukter från In Pampas.

– Jag jobbar ännu vidare med sökordsoptimering och dylikt, och marknadsför webbshoppen genom att delta i olika marknader och andra evenemang. Det återstår mycket jobb innan allmänheten fått upp ögonen för In Pampas, medger Helena.

ter via nätet, och hon tillverkar fem olika sorters nektar, tre olika sorters glögg, bakmix samt olika torkade bärblandningar som kan användas till exempel i egen müsli.

- Produkterna kommer att variera och bytas ut enligt både säsong och efterfrågan – det är ett levande sortiment, förtydligar hon.

Valt ut det bästa Förutom lokalt mathantverk säljs även olika bläckplåtsprodukter för just bakning och matlagning i webbshopen.

– De förknippas med gammalt, genuint mathantverk och passar bra in i sammanhanget, tycker Helena. Jag har valt ut produkter som jag stött på och hittat under olika studieresor – i Sverige är urvalet mycket större än här.

Av den orsaken har Helena även valt att ta med flingor- och grynprodukter från svenska Saltå Kvarn.

– Målet är att allt vi säljer ska vara fritt från tillsatser och konserveringsmedel.

Ytterligare ett tillägg i utbudet är baknings- och godistillverknings-

Att tänka lokalt – hela vägen Att hennes idé ligger i tiden tvivlar hon däremot inte på – under senaste år har Helena noterat en tydlig trend att allt fler yngre kvinnor – och även män – är intresserade av genuint mathantverk och gärna vill laga det mesta från grunden.

– För de flesta är det tiden som är den begränsande faktorn – inte viljan eller intresset.

På marknaderna passar hon ofta på att testa nya produkter – i höst bland annat marmeladkonfekt gjord på rönnbär – och grundtanken är alltid att försöka tänka så lokalt som möjligt.

– Det gäller hela vägen. Varför ska vi köpa mandel och russin att lägga i glöggen, när det går lika bra med torkade äppelbitar och torkade lingon, undrar Helena.

I framtiden hoppas hon kunna utveckla det egna företagets verksamhetsområden, men nu ligger fokus på webbshopen och att få folk medvetna om den. Och vad är väl bättre än att kunna handla julklapparna på nätet - dessutom ätbara sådana?

Glögg, bär, godis och nektar Helena inleder i ”liten” skala som hon uttrycker det, och för tillfället finns mellan 35 och 40 olika produkter i sortimentet, från totalt sex olika lokala hantverkare. I sortimentet finns bland annat glögg i olika smaker, örtsalt, delikatesssenap, havtornsmarmelad, müsli samt knäckebröd. Helena är själv en av de som säljer sina produk-

Helena och de andra lokala mathantverkarna har sina tillverkningsutrymmen vid Gruvan i Korsnäs.

produkterna i silikon, som är behändiga för den som vill tillverka egen marmeladkonfekt eller dylikt.

– Med god tur kommer de här produkterna att synas i TV i höst, i programmet ”Hela Finland bakar”, tillägger Helena med glimten i ögat.

Det är enkelt att beställa hem lokalt mathantverk från Korsnäs och Malax, men även flingor och gryn från Saltå Kvarn samt olika bakningstillbehör i både silikon och bläckplåt.

TEXT OCH FOTO: Anna Sand