Kuriren nr 3-25

Nr 3 2025 ÅRGÅNG 66

5 MARS 2025 Pris: 6,99 euro

Psykoterapeut

Vivica Antell-Silén får en glädjekick av sina dockor s. 8

FIN LA ND SS VE VE CK NS OT KA ID RN NI NG AS

& TEMA:

Hobby handarbete

Innehåll

14

4

Mary Nystrand-Perus skapar nytt av återvunnet material för sitt hjälpprojekt MY mission.

Isa Lillqvist skapade till revyn i Purmo i fjol ett älghuvud som fått stor synlighet och glatt andra.

FÖLJ OSS PÅ

5 mars 2025

22

Benita Haals är både händig och kreativ och snickrar nästan vilka möbler som helst.

26

Kurt Erlands är ledare för Karacafé i Tjöck där man har program, projekt och utfärder.

18

Slöjdlärare Jack Henriksson i Pargas bygger allt från modellbåtar till flaskskepp.

30

Stig Andersson i Lovisa blev soldatgosse som tioåring under Fortsättningskriget.

facebook.com/tidningenkuriren

BÄSTA PRENUMERANT! Tack för att du meddelar oss om du byter adress. Adressförändringar måste meddelas direkt till oss, annars sänds tidningen som förr till den adress vi har i vårt register.

2 KURIREN

Nr 3

instagram.com/tidningen_kuriren

ADRESSFÖRÄNDRINGAR KAN GÖRAS  via e-post: prenumerationer@kuriren.fi  per telefon: 06 344 1800

Meningsfulla hobbyer ger livet en guldkant

40 HOBBY OCH HANDARBETE

Kreativa Isa Lillqvist har ett flerdimensionellt tänkande och tycker om att skapa och göra saker själv ��������������������������4 Vivicas dockor är på äventyr hemma och ute i världen ��������8 Mary Nystrand-Perus gör sina produkter för välgörenhet ������ 14 Jack Henriksson återanvänder, skapar och reparerar ����������18 Benita Haals var den drivande kraften bakom tillkomsten av Såka byagård som hon ännu delar ansvaret för ������������ 22 Karacafé i Tjöck är ett begrepp sedan över tio år �������������� 26 Skidminnen från långlopp i Norge, Estland och Schweiz ��� 34 Dags att börja fröså – växthus och drivhus i miniformat ��� 38

POPULÄRT

Människor emellan: Leif ”Leevi” Galls ��������������������������������������� 17 Nils Torvalds: Det rastlösa Europa ��������������������������������������������� 29 Som åttaåring blev Stig Andersson soldatgosse och fick lära sig disciplin, exercis och grunderna i första hjälp ������� 30 Relationsexpert Lotta Löfs svarar på läsarnas frågor ��������� 33 Ulf-Peter Nyman: Livet, garaget och Österbottens slätter �������������������������������������������������������������� 37 Matvrån: Värmande och varierande vardagsmat ���������������� 40 Boknytt ���������������������������������������������������������������������������������������������� 43 Mat med Christian Tikkanen: Greve Per Brahes kokbok ���� 44 Klippt och skrivet ���������������������������������������������������������������������������� 46 Novellen: Vilse i snön ������������������������������������������������������������������� 48 Ett gott skratt förlänger livet ������������������������������������������������������ 50 Horoskopet �������������������������������������������������������������������������������������� 53 Finn en vän genom Kuriren ........................................................ 55

KORSORD OCH KNÅP

Lätta krysset ������������������������������������������������������������������������������������� 13 Sudoku ���������������������������������������������������������������������������������������������� 32 Finn fem fel �������������������������������������������������������������������������������������� 50 Marskrysset �������������������������������������������������������������������������������������� 51 Bildkrysset ����������������������������������������������������������������������������������������� 52 Krysslösningar ..................................................................................54

D

et är välgörande för alla att ha en hobby där man får möjlighet att varva ner och njuta av sådant man tycker om att syssla med.

Jack Henriksson i Pargas, pensionerad slöjdlärare, triggas av att han vill rädda båtar i behov av reparation eller att skapa nya användningsmöjligheter av material som annars skulle slängas.

Vivica Antell-Silén i Esbo lekte aldrig med dockor som barn, intresset att samla på dockor kom först i vuxen ålder. Dockorna får kläder typiska för årstiden, högtiden eller ett visst tema som hon vill fånga på bild. De poserande dockorna fotograferar hon sedan och bilderna lägger hon upp på sociala medier i grupper med medlemmar från hela världen.

Vilken av dockorna på bild i artikeln är din favorit?

Efter att ha drabbats av hälsoproblem och blivit tvungen att säga adjö till yrkeslivet började Mary Nystrand-Pärus i Kimo göra nya saker av återvunnet, skänkt material för sitt hjälpprojekt MY mission. Det är ett arbete som känns meningsfullt för henne och intäkterna ger hon vidare till välgörande ändamål.

Benita Haals i Såka är en kvinna med en uthållighet som få, det inser du när du läser om de åtaganden hon själv tagit sig an och skött i många år, eller sådant som livet självt har ålagt henne. Hon är även en duktig snickare som gör egna möbler i egen design.

Andra helgen i februari nåddes vi av sorgebudet att Kurirens mångåriga skribent Johnny Holmberg, frilansare i Borgå med omnejd, gått ur tiden. Han skrev för Kuriren i omkring 30 år och tyckte mycket om att göra intervjuer med människor med en intressant livshistoria. Kuriren hedrar Johnnys minne genom att i det här numret publicera hans sista artikel – en intervju med Stig Andersson i Lovisa som blev soldatgosse endast tio år gammal.

Temat denna gång är hobby och handarbete. Hoppas du även hittar inspiration till nya, egna framtida hobbyer. Trevliga lässtunder!

PS. Om du blir utan något nummer av Kuriren så meddela oss om det helst inom några dagar.

Rosita Holtlund redaktör KURIREN 3

redan ra skapade Isa litats an den har ofta i lågstadiet och under olika evenere som underhålla som helt in i rollen då r gå mang. Isa n. te psspråk och lä drake med krop

 Draken Kind

Isa syr dräkter och älskar all skapande verksamhet Redan i lågstadiet konstruerade Isa Lillqvist draken Kindra som blivit vida känd. Med hjälp av bland annat kartong, tyg, skummassa och limpistol kan hon göra i stort sett vad som helst. Det är häftigt för henne att fundera ut vad hon ska skapa och att upptäcka att det kan hon fixa själv, berättar hon.

Text och foto: Anette Forsström-Fellman 4 KURIREN

S

koldagen är slut och vi har stämt träff vid Purmogården i Pedersöre. En strålande glad Isa Lillqvist leder in i omklädningsrummet där revygänget har sina kläder. I fjol var Isa med i sin första revy, både på scenen och genom att göra kostymer.

– Genast när jag hörde om revyn tänkte jag att det kunde jag testa. Jag berättade att jag gärna fixar dräkter och under veckorna som gick fick jag flera uppdrag.

Isa visar upp några musnäsor som hon gjort. De användes av de

unga skådespelarna i revyns inledande sketch. Men mest imponerad har de allra flesta blivit av det älghuvud som hon konstruerat.

– Jag fick instruktioner om att huvudet inte skulle få täcka munnen där mikrofonen skulle vara.

Sedan kollade jag på bilder på älghuvud från olika vinklar, skissade och satte i gång, förklarar hon.

Huvudet är så lika en riktig älgs huvud att man kunde tro det är en uppstoppad älg det är fråga om.

Stommen till älghuvudet är gjord i kartong.

– Kartong kan vikas och formas

 Isa gläds över älghuvudet hon gjorde till Purmo-

revyn i fjol. Det var roligt att göra något som fått både synlighet och som även glatt andra, säger hon.

och är svinbra att limma på.

Limpistolen är nog min bästa vän, utan den blir inget arbete gjort, säger Isa och ler och fortsätter: – Det är papper runt stommen som jag har fäst med tapetklister och som jag sedan målat. Jag skulle gissa att jag höll på med huvudet i en månad, vid sidan av skolan och revyövningarna. Öronen är gjorda av skumgummi och stoppningen i älgens huvud består av cellplast.

– Ögongloberna till älgen är gjorda av plastfack från godiset toffifee, du vet groparna i facket, förklarar Isa som använder sig av material ur vardagslivet.

Men hur hon har lyckats få hornen att se så verklighetstrogna ut, det får förbli hennes hemlighet.

Med tanke på fotograferingen av det hon gjorde till fjolårsrevyn plockar hon också fram klor och horn till revyfigurerna ”Böuvi” och ”Raamt”.

De är ett par skrymmande

varelser som man förr i tiden hänvisade till då man ville skrämma barn och även de medverkade i fjolårets revy.

Därefter åker vi hem till Isa för att se var alla de dräkter hon gör blir till.

Skapade redan i dagis Uppe i Isa Lillqvists rum finns en symaskin och ett separat bord för alla tillbehör hon kan tänkas behöva. 

ISA LILLQVIST Bor: Nederpurmo, Pedersöre. Ålder: 17 år.

Familj: Mamma Pia, pappa Anders och lillebror Felix.

Hunden Spike och katten Sara.

Intressen: Djur, sömnad, teckning, allt som har med skapande att göra. Skriver även.

Favoritdjur: Drakar!

KURIREN 5

 Klorna och hornen till de skrymmande varelserna ”Böuvi” och ”Raamt” är också Isas kreationer. En mus är mer harmlös och en sådan fick hon spela tillsammans med andra unga skådespelare i revyn i fjol.

Isa syr dräkter ...

Forts. från föregående uppslag

– Men när jag är mitt i min skapande process är golvet nog helt fullt, säger Isa och skrattar.

Redan som liten flicka märkte personalen på dagis att det var något speciellt med Isas kreativitet.

– Personalen sa att hon snabbt utvecklade sin finmotorik och trodde att hon skulle bli konstnär. Hon är vårt första barn så vi hade ju ingen att jämföra med, men vart efter hon blev äldre har vi förstått att skapandet är hennes grej, säger mamma Pia Lillqvist.

Till en början ritade Isa för det mesta katter, för hon är mycket fascinerad av djur. Efter katter blev det My Little Pony och därefter blev det en lång period med figurer i cernitlera.

– Jag har gjort allehanda Pokémonvarelser och lite annat också, säger Isa och plockar fram en korg som innehåller alla de små figurer hon har gjort.

När hon radar ut en del av dem kommer vi snabbt fram till att de är över hundra till antalet.

Pokémonperioden ledde också vidare till det som kom att bli Isas största fascination – drakar!

– De kan vara snälla, elaka, se skrämmande ut eller vara så vackra. De har olika storlek och de kan ha päls eller fjäderdräkt. Drakarna är allt i ett på något sätt.

Hon började se på filmerna How to train your dragon (Hur du tränar din drake).

6 KURIREN

– Jag var såld! Det är en animerad film, och finns också som serie, som är både spännande och rolig. Lite folktro och historia ingår även i serien.

När Isa deltog i skolans dramaklubb och en drake skulle medverka i en av pjäserna, var steget inte långt till att skapa en egen drakdräkt. Då föddes draken Kindra som blivit en känd skapelse som fått besöka daghem, varit på diskon och även fungerat som pausunderhållare på sommarteatern vid Åliden, berättar Isa. Isa går verkligen in i rollen som drake när hon tar på sig kostymen.

– Kindra blir en karaktär genom kroppsspråk och läten.

Barnen tycker speciellt mycket om henne, jag gör ju henne till en snäll drake, säger Isa.

Häftigt att kunna göra själv Isa har även en större tillverkning till kommande teaterproduktioner på gång, också de föreställande ett djur. Man blir nyfiken på hur hon kan få så exakta kreationer och undrar på samma gång hur hennes huvud är funtat.

– Jag ritar upp och funderar ganska precist, planeringen är viktig, säger Isa. Mamma Pia och pappa Anders tycker att hon gör fantastiska skisser och beskriver det som att hon har ett flerdimensionellt tänkande.

– Hon har bra ögonmått och får proportionerna att stämma. Även om det är många lager, har hon en tydlig bild inom sig.

Det är fascinerande att se hennes arbeten, säger mamma Pia.

Isa beskriver sitt skapande som häftigt. Att fundera ut hur något ska vara och sedan kunna göra det själv känns belönande för henne.

– Sedan gillade jag skarpt att få göra något till revyn, något större som också kom att få vara till glädje för andra.

Hennes skapelser uppmärksammades även i lokalpressen och det kändes bra.

– Att få vara med i revyn har gett Isa mycket vad hennes självförtroende och uppmärksamhet på hennes gåvor beträffar. Det var ett bra drag av henne att gå med i revyn, säger mamma Pia. Om Isas framtid är att vara kreatör är ännu svårt att säga.

Hon går andra året i gymnasiet och har länge gått och närt en dröm om att bli veterinär.

– Jag älskar djur och har haft

 Isa har ett flerdimensionellt tänkande säger mamma Pia och pappa Anders

Lillqvist som tycker det är spännande att se Isas kreationer växa fram. Lillebror Felix fick en ninjadräkt som födelsedagspresent av Isa. Hundhuvudet är också hennes eget verk.

 Djur av olika slag har alltid fascinerat Isa. Vid sidan av skapandet är djur hennes stora intresse och yrkesvalet står mellan veterinärstudier och ett kreativt yrke.

egna hamstrar, marsvin och råttor. Dessutom har vi hund och katt i familjen.

Men Isa kan också tänka sig något med design, till exempel ett yrke som inredningsarkitekt.

Skapandet kommer alltid att vara en stor del av hennes liv.

– Det sägs ju att man inte ska jobba med sitt främsta intresse men det är bara Isa som själv kan veta vad hon mår bäst av.

Hon har ännu något år på sig att fundera på vad hon vill göra i framtiden, säger föräldrarna Lillqvist.



 Isa hade en period när hon skapade ett hundratal Pokémon- eller andra fantasifigurer i cernitlera.

KURIREN 7

Dockor vårdar psykoterapeutens själ ”Jag leker med mina dockor, de sitter inte på utställning dagarna i ända”, säger Vivica Antell-Silén. Dockorna är med på små äventyr i hemknutarna, på stranden, i skogen, på caféer i Lovisa och i Borgå – och på Facebook och i London. ”Pysslandet och sysslandet med dem tömmer och rensar hjärnan, jag går in i en värld där jag själv bestämmer vad som skall hända”.

Text: Märtha Vesterback Foto: Märtha Vesterback och Vivica Antell-Silén

V

ivica Antell-Silén är krisoch traumaterapeut och medicine licentiat i Esbo.

Hon har hela sitt liv varit sommarbosatt i Pernå, som numera är en del av Lovisa. Hennes yrke är krävande och när hennes yngre son för cirka femton år sedan drabbades av ett psykiskt sammanbrott som blev kroniskt kände hon att hon behövde en motvikt till ”allt konstigt och underligt”, något som skulle vårda sig om hennes själ. Hon gick in i den dockhusboom som då var rådande.

– Jag ville komplettera ett av mina dockhus med både möbler och människor, gick in på eBay och skrev in det magiska ordet ”doll” (docka).

Resten är historia. Det verkliga samlandet började för 12–13 år sedan. Jag

8 KURIREN

 Vivica med docksamlingen på favoritrestaurangen i London, fotografen Karen som spegelbild.

 Här är Katie bokstavligen

på hal is. Verklig balanskonst av fotografen Vivica.

vet inte hur många dockor jag har, blev själv lite förvånad när jag började ordna till en utställning i Agricolahuset i Pernå i somras.

Då, sommaren 2024, var det första gången som Vivica visade sina dockor offentligt. Få personer i Finland samlar på den här typen av dockor. Hon höll också ett föredrag om dockorna och guidade flera grupper i dockornas värld.

Utställningen varade ”hela sommarlovet” med vernissage 4 juni och avslut 17 augusti. Cirka 700 namn skrevs i gästboken, en verklig succé för Agricolahuset som i dagens läge inte ligger på ett ”sticka-sig-in”-läge vid huvudvägen österut från Helsingfors.

Dockor inte favorit i barndomen Som barn lekte Vivica inte med dockor. Somrarna i Pernå fylldes av upptäckter i omgivningen för den livliga flickan, sitta lugnt på golvet och pyssla var inte hennes melodi.

– Jag var ”stor” när Barbie-dockorna kom. Men jag kommer ihåg en Ginger-docka 

 ”Så trevligt, det snöar!”.

Rödhåriga Ciara från Irland tycker om snö.

 Charlotta har hittat vårens första blommor.

 ”Mamma, det är din dag i dag!”

Hunden Nellie deltar i morsdagsgratulationerna.

Mimi och Alyssa i kälkbacken. ”Tänk om vi ramlar!”

 ”Det är första maj nu! Snön ska smälta!” Aletta protesterar högljutt.  Katja ligger och drömmer om prinsen vid ”slottet”, Tjusterby gård i Pernå. ”Här kan han dyka upp!”.  Leo som rockpojke, publikfavorit

på utställningen i Agricola-huset i Pernå sommaren 2024.

 ”Jag är Jasmine och för mig

gäller endast haute couture.

Jag visar urval ur min garderob”.

KURIREN 9

Dockor vårdar...

 Flygeln i Agricola-huset omvandlades till

Forts. från föregående uppslag

strand för dockor sommaren 2024. De flesta av accessoarerna har Vivica hittat i en sydafrikansk nätbutik. Badankan har tillverkats för bassänghäng, den skall hålla drinken flytande.

Tältet är kinesiskt, gjort för katter.

som jag fick när jag var sju år.

Den kom med en uppsättning kläder, att klä på och av och byta utseende på henne var intressant.

Det tog sen cirka 50 år innan jag upptäckte dockor med kläder och accessoarer på nytt!

Kläder, färger och accessoarer blev något som den vuxna Vivica ägnade sig åt. Någon handarbetsmänniska var hon inte, inte heller har hon ägnat sig åt fotograferande. Vandringar och promenader – nu med kära hunden Nellie – är hennes livselixir, likaså skogarna i Pernå där hon är en hejare på att hitta svamp. Ofta får en eller två lämpligt utrustade dockor följa med, och telefonen med kamera, förstås.

En multikulturell hobby

 ”Alla killar solen gillar”.

 Eleni i blåbärsskogen:

”Det skall bli en stor paj!”.

 ”Jag kommer inte in även om det

regnar, här finns så många smultron att plocka!”. Anna är bestämd.

 Alyssa har hittat ett lämpligt sätt att njuta av äppelträdens blomning.

 ”Äntligen!”. Ariane älskar

att simma. En lyckad bild efter många balanseringsförsök.

10 KURIREN

 Va.

 ”Vi skall paddla iväg till det

bästa svampstället”, meddelar Jacob.

Dockorna som kvinnor världen över samlar på och leker med tillverkas av många företag. Vivicas dockor kommer främst från Tyskland (Götz, Kids n Cats, Zwergnase...) och i USA (främst Ruby Red Fashion Friends). Därutöver finns det en mängd andra små och stora tillverkare, numera också i Kina. Ofta står en speciell designer i förgrunden.

De allra flesta tillverkas i vinyl och är främst tänkta för barn, utseendet är ganska könlöst.

Längderna varierar mellan 35 och 55 centimeter, en del dockor har fem leder, andra upp till elva eller tretton. Alla dockor har också ett namn från fabriken.

Kläder och accessoarer tillverkas av samma företag, likaså av handarbetsskickliga enskilda personer som på det sättet kan stärka familjens ekonomi eller skaffa sig en egen inkomst. Några verkligt skickliga personer köper in ”fabriksdockor” och gör om dem genom att byta ögon, ändra ansiktsfärg och hår och göra speciella kläder. Sådana dockor finns inte lång tid till försäljning, även om de kostar mer än det vanliga, som är någon hundralapp. ”Jag vill köpa blomvasen bakom mig!” Susanna försöker beveka Vivica på sommarcafé i Pernå.

Vivica köpte till exempel sin ”födelsedagsdocka” för två år sedan inom två minuter efter att hon sett den, för att vara säker på att få dockan.

– Jag hade länge kontakt med en skicklig kvinna i Ukraina och insåg att hon med sin hobby stod för en betydande del av familjens inkomst.

Tyvärr förlorade jag kontakten 2022.

– Många klädtillverkare återanvänder material från avlagda kläder, många har ett begränsat socialt liv och får en glädjekick när de ser det de tillverkat på bilder på Facebook.

Jag bidrar gärna till tillverkares ekonomi och humör med mina inköp.

Själv syr jag endast sår och knappar.

Facebook är en viktig faktor i hobbyn. Vivica hör till ett tjugotal dockgrupper där folk visar, kommenterar, diskuterar och ibland byter Sommaren 2019. Glenda, till höger, bekantade sig med Vivicas dockor och omgivningar. sina dockor.

Det finns gruppmedlemmar från hela Norden och länderna kring Östersjön, från Australien, Nya Zeeland – men absolut flest från USA, Storbritannien och Tyskland. Främst kvinnor ingår i grupperna, några enstaka män från USA finns också.

En del grupper förbjuder försäljning, andra har sälj och köp som sin viktigaste funktion. Fotografier är viktiga.

– Jag ser mig som en ambassadör för Finland, jag fotograferar mina dockor i vår natur, visar våra traditioner – men bastubilderna måste jag ofta förse med 

 ”Lingonsylt är bra att ha på vintern!”. Stina plockar.

 Olivia, Mimi, Leo och Jacob slappar i hettan på stranden.  Stella välkomnar påsken med kläder och pynt.

Bilden av Cecilia på nätet som Vivica inte kunde motstå.

Köpet genomfördes inom två minuter, i dag ser dockan Cecilia ut så här.

 Dockan heter Wivika, förstås måste Vivica köpa henne, och klädde henne i kläder som harmonierar med naturens höstfärger.

 Nikola fick nya kläder i

julklapp. ”Visst är jag fin!”

KURIREN 11

Dockor vårdar...

Forts. från föregående uppslag

en varning: nakenhet! Visserligen är badarna försedda med en handduk, men ändå.

Vivica visar svamp- och bärplockning, båtliv och cafékultur, till exempel. Allemansrätten är något som väcker förundran, likaså årstidsväxlingarna, vårblommorna, strand- och sommarlivet.

– Jag köper främst på eBay, där finns allt möjligt från olika och oväntade håll, det gäller bara att tänka utanför boxen ibland.

Några dockor har jag gett bort eller sålt privat. Det tält jag använder mig av till dockorna är gjort för katter i Kina, gummibåten kommer från Sydafrika, till exempel. Jag kan till och med beställa kläder enligt önskemål Sandy på besök i London där ”infrån vissa klädhantverkare. Skor kastaren” på Ritz vägrade bli fotad tillverkas ofta i USA, men pri- ifall han måste hålla i dockan. serna har nu mer än fördubblats, främst på grund av postporto och tone så länge så att jag hinner tullar. ta telefonen och ta den perfekta bilden. Det lyckas inte alltid på första försöket.

Utvecklar – En gång satt och kröp jag på fotograferingstekniken knä i snön i Sökö, muttrade och – Min förmåga att komponera mumlade uppmaningar. En man bilder och se bildvinklar har ut- kom förbi och frågade ”svarar de vecklats enormt. Dockorna med dig också?” Jag kopplade på min flera leder är lättast att få i po- hypnosblick och svarade ”om jag sition för ”levande” bilder. Jag vill, jo”. Han svängde på klacken använder ibland pinnar och ”sini- och gick.

Det är också den enda något tarra”, det är en verklig utmaning att få dockan att stå helt för sig negativa kommentaren Vivica själv, åtmins- fått. Människor är ofta positivt nyfikna och både torghandlare och caféägare är tillmötesgående.

– Men visst känns det också som att en del tänker ”den där är inte riktigt klok”.

Dockor med nio leder, huvud, axlar, armbågar, höfter och knän står ganska stadigt. De som dessutom har rörliga

 Hösten 2024 på favoritrestaurangen i London. Speglarna lockar till fotograferingslekar. Vid bordet engelska Karen med sin docka, Vivicas barnbarn Emilia Egger med dockan Cecilia, i spegeln fotografen Vivica.

Surpuppan Tatjana

protesterar: ”Jag gillar hundar, inte katter. Dessutom är jag okammad!”. ”Men du är fin ändå”, invänder Leo i sin tuffa jacka.

12 KURIREN

 Flickorna gillar konståkning på teve. Janica är nästan klar för isen själv, Stina anser att domarna gett för låga poäng, Nikola tröstar. Camilla och Ariana tittar mera avslappnat.

LÄTTA KRYSSET grötkrydda styresman

---den store

mer våt av ansträngning förnuftigare

ondskefull tog den kortaste vägen

låter som vargen används kanske så här års

illa däran skyndade

styrs båt med biltävlingen verkty- -get för anderskapning son

trädslag

Metallskydd lägger beslag på

fLicknamn anno domini skilde åt bladdryck

där sover björnen

solgud ”motsats” till jr

vara tyst hålla ögonen öppna bild : David Forsblom

Kryssmakare : David Forsblom

tomtedjur

LÖSNING TILL LÄTTA KRYSSET FINNS PÅ SIDAN 54.

 Emmi och Sola/Solveig är så kallade konstdockor

vilka tillverkas i få exemplar och blir värdefulla rariteter.

Dockkonstnären heter Nicole Marschollek-Menzner, Tyskland.

handleder och vrister ger fler positionsmöjligheter.

Dockornas ansikten är ofta ganska neutrala, men genom att vrida på deras huvud, låta ljuset falla från olika vinklar och fota från olika håll kan man få fram olika miner, också det en konst.

Håret och frisyren kan också förmedla känslor, peruker kan bytas. En dockkonstnär vid Zwergnase har börjat tillverka dockor med miner, därifrån har Vivica till exempel köpt sin ”surpuppa” som får stå för de smått griniga kommentarerna på bilderna.

Dockvänner Hobbyn innebär många kontakter på Facebook, och ibland leder de till närmare bekantskap.

Glenda Henrickson från USA härstammar från Danmark, och i samband med ett släktbesök

2019 gjorde hon en kort avstickare till Pernå med några dockor, dessutom en gåva, en kanot i dockstorlek. Vivica visade sina dockplatser och nya bilder producerades. Bäst är ändå kontakten med Karen Palmer i London.

– London är en av mina favoritplatser i världen, och 2018 beslöt Karen och jag att träffas i dockornas tecken. Sen dess har vi träffats nästan varje år.

Vi har samma humor, vi pratar i ett. Jag brukar ha två dockor med mig, Karen har ofta fler.

Vårt stamlokus är en kitschigt inredd palestinsk restaurang nära mitt vanliga hotell, där vi är (ö)kända med våra fotograferingsupptåg. Efter maten tar vi oss till hotell Ritz, sitter i lobbyn och dricker rosa champagne, fotograferar och myser.

Personalen där har börjat hälsa vänligt på oss! 

LÄSARDIKT

Vintertid Nu vinterdagen känns så kall med lätta vita flingors fall ner till den frusna jorden.

Den går så fort vår sommartid då solen lyser varm och blid till oss här uti Norden.

En liten fågel vaknar opp frusen i björkens högsta topp, tänker på mat för dagen.

Men fågelvännen sätter ut maten till bordet som förut som gör så gott för magen.

En morgon då vi tittar ut ser vi att sommaren är slut, under snön blommor sova.

De vackra drömmar säkert får om en ny varm och solig vår, naturens dyra gåva.

Så går den kalla vintern lång och följer med i årets gång fram till vårdagsjämning.

Ett nöje som oss vintern ger att vi i vinterdagen ser skidbackens glada stämning.

Alvar Håkans

Foto: Adobe Stockphoto.

KURIREN 13

 MY mission startade efter en tid

av förändring och motgång och har inneburit mycket glädje för både Mary själv och hennes kunder.

Från smärtsam motgång till meningsfullt hjälparbete För elva år sedan drabbades Mary Nystrand-Pärus i Kimo av svåra hälsoproblem och fick säga adjö till arbetslivet. Att sitta sysslolös kändes inte lockande för henne som alltid har haft mycket på gång och hon startade MY mission – ett projekt där hon skapar produkter av återvunnet material och säljer dem till förmån för välgörande ändamål.

Text och foto: Emma Lönnqvist 14 KURIREN

 Necessärer av olika slag och storlek är det som Mary syr allra mest av just nu.

H

andarbetet har alltid funnits med i Mary NystrandPärus liv. Hon tyckte tidigt om att rita och måla och lärde sig virka vid fem års ålder. Hon växte upp i ett tre generationers hushåll och hennes farmor lärde henne mycket.

– Fammo var väldigt kreativ, berättar Mary. Hon virkade och stickade och jag minns att det var roligt att sitta tillsammans och handarbeta.

När Mary började skolan blev det mer ett tvång över handarbetet och då var det inte lika roligt längre. Hennes mamma fick hjälpa henne flera gånger med olika slöjdprojekt från skolan och Mary gick ut nian med lågt betyg i ämnet. Efter grundskolan började Mary i Evangeliska folkhögskolan i Vasa och intresset för det kreativa tog fart igen.

Vävningen kom då in i bilden

och det var väldigt intressant, tyckte hon.

– Vi vävde plädar och löpare.

Jag delade rum med en flicka som var bra på att sy och som stickade hela tiden. När jag blev vuxen och fick barn sydde jag kläder till dem, som joggingdräkter och collegetröjor. Jag började också sticka allt mer, berättar Mary.

Tuff livsförändring födde en idé För drygt tio år sedan förändrades Marys liv väldigt drastiskt.

Hon hade fått en ny arbetsplats på ett demensboende i Oravais och stortrivdes med arbetsuppgifterna.

– Jag började dock få besvär med min rygg och blev så småningom närmare undersökt. Det visade sig att jag hade diskbråck. Det gick ganska lång tid innan jag fick en operationstid och jag blev sist och slutligen

 Smyckena som Mary tillverkar är omtyckta av människor i alla åldrar, även många barn har köpt av hennes pärlkonst.

akut opererad i oktober 2013.

Operationen gick bra, men man hade tyvärr väntat alldeles för länge med att operera mig och jag fick därför nervskador från midjan och neråt.

Det här var en väldigt jobbig tid i Marys liv eftersom hon hade svårt att gå, led av smärtorna och behövde mycket rehabilitering. Genom allt fanns ändå sticksömmen med, kommer hon ihåg. Bekanta kom med garnnystan till henne när hon låg på sjukhuset och Mary undrar om inte idén till MY mission kanske började spira redan då.

– Jag började ganska snart fundera på vad jag skulle börja göra med min tid, minns Mary.

Jag är sådan att jag hela tiden måste få hålla på med något och jag visste att det inte skulle fungera att bara sitta hemma.

Mary fick en idé om att handarbeta för välgörande ändamål och hon delade den tanken med

Brita Jern, missionsledare i SLEF, Svenska Lutherska Evangeliföreningen i Finland.

– Hon nappade direkt och började sedan sprida information om projektet via SLEF:s kanaler, säger Mary. Det kändes intressant och spännande att jag skulle börja arbeta för missionen.

Mary började ta emot tyger, garn och material och sedan sy olika produkter, tillverka smycken och sticka plagg.

Namnet MY mission är lite av en ordlek och kommer dels från den direkta översättningen min uppgift, dels från första och sista bokstaven i Marys förnamn och huvudändamålet för inkomsterna – missionsarbete i Kenya.

– MY mission blev min uppgift här i livet, konstaterar Mary.

Det har varit viktigt för mig att få känna att jag gör något betydelsefullt när jag inte klarar av  att förvärvsarbeta.

KURIREN 15

Från smärtsam ...

 Alla sydda och stick-

Forts. från föregående uppslag

Stor variation bland produkterna Mary lägger inte ut några stora summor ur egen ficka, utan arbetar med återvunnet och skänkt material.

– Just nu är jag väldigt mycket inne på necessärer av olika slag, allt från mindre sminkväskor till större stickpåsar. I början blev det många tygväskor och jag hade även en period när jag sydde många produkter av jeanstyg, som till exempel fodral för sångboken Sionsharpan, och jeansväskor.

Mary erkänner att hon smålett lite när hon någon gång har hittat exemplar av sina första tygväskor på vinden.

– Jag har nog utvecklats, om vi säger så, säger hon med ett skratt. Man lär sig mycket och blir bättre när man får öva.

Sömnad har aldrig varit min specialitet, så det är lite intressant att MY mission har gjort att jag har suttit så mycket vid symaskinen!

Mary berättar att det var en lite speciell dröm som ledde till att hon gjorde slag i saken kring projektet MY mission.

– Jag drömde att en ovårdad man med långt skägg kom emot mig och sa till mig på purmodialekt att jag skulle börja sy, minns Mary. Jag protesterade i drömmen och sa att jag inte kunde, men han höjde rösten och upprepade det som en order.

Mary berättade om drömmen för maken Kenneth Pärus och han uppmuntrade henne.

– Det är bara att börja då! sa han.

Och det gjorde Mary. I hennes och makens hem i Kimo har många hantverk sett dagens ljus. Det har varit svårt ibland, men hon har fått öva flitigt och produkterna har stegvis blivit mer invecklade. Hon gillar att lära sig nya saker och att utvecklas.

– Jag hittar många idéer via Pinterest, men inspireras också av något snyggt som jag ser någon bära till exempel i mataffären.

16 KURIREN

ade produkter bär logon MY mission och intäkterna går oavkortat till välgörande ändamål och missionsarbete.

Mängden nystan som Mary har ägt är många, likaså antalet produkter som hon stickat.

Det är möjligt att önska specifika produkter av Mary, eftersom hon även tillverkar på beställning, både när det gäller smycken, sydda produkter och stickat. Nyligen har hon sytt en väska till en bärbar dator åt en man, och han blev mycket nöjd med resultatet och använder väskan dagligen.

– Det är roligt att utmanas lite extra när folk kommer med önskemål, tycker Mary.

Handarbetet som avslappning och mening Förutom att handarbetet har blivit en livsuppgift för Mary, så har kreativiteten och pysslandet även blivit något som innebär hälsa för henne. Hon berättar att det är lätt hänt att hon börjar grubbla och övertänka saker, men när hon stickar kopplar hon bort bekymren.

– Jag sitter inte och ältar när jag handarbetar. Speciellt inte om jag stickar efter mönster, då krävs det koncentration! Så länge jag orkar och kan handarbeta, så vill jag fortsätta, jag tror att det gör gott för mitt mående.

Marys iver för handarbetet

går lite i vågor och hon alternerar ofta mellan de olika kreativa områdena som hon ägnar sig åt.

Hon upplever att det är sunt och behövligt med kreativa pauser ibland.

– Nu har jag till exempel inte rört symaskinen på över en månad. Den står där, men nu har det varit sticksömmarna som har åkt fram. När det våras blir det ofta lite lugnare med handarbetet inomhus för mig, då ägnar jag mig åt odling och trädgård.

Mary vill uppmuntra andra att inte vara rädda att prova på, oberoende av vilken dröm eller idé man går och funderar på.

Hon upplever att det krävs så lite för att en uppgift ska kännas meningsfull och att det egentligen är väldigt enkelt att hjälpa.

– Vi kan hjälpa andra på så många sätt. Jag känner att jag gör en skillnad genom MY mission och det är en av de viktigaste sakerna för mig med hela projektet. Vi har alla en mening och en plats här i världen, oberoende av om vi kan vara ute i arbetslivet eller inte. Jag kan vara här hemma och bidra till att någon får en drägligare tillvaro någonstans i världen och det är stort och meningsfullt!



MÄNNISKOR EMELLAN Leif Galls är diakoniarbetare i Replots församling. Han är bosatt i Korsholm.

”Tron, hoppet, kärleken, dessa tre; men störst bland dem är blåvalen” Jag har i olika sammanhang de senaste dagarna hamnat i diskussion som berört ett av mina favoritgrubblerier: grupptryck, gruppdynamik, gemenskapen i byn, församlingen, partiet eller familjen och släkten.

Alla de ovannämnda kan i värsta fall bli något sektliknande. id det ena tillfället var det en man som berättade hur tryggheten och bevakV ningen i byn och i väckelserörelsen kändes

som ett fängelse under uppväxttiden. Det ledde till revolt och fast pensionsåldern närmar sig, ser man hur revolutionären vaknar till liv när uppväxten kommer på tal.

Den andra mannen som jag lyssnade på följande dag talade länge och väl om den trygga uppväxten i sin väckelserörelse, de trygga rötterna som gav vägledning för hela livet. Dessa två personer växte upp nära varandra både geografiskt och åldersmässigt men hade ändå så olika erfarenheter och upplevelser.

Tala ”kyrkiska” och ge tionde?

Jag konstaterar att jag igen känner mig utanför. Nej, jag är inte uppvuxen i någon väckelserörelse. Jag har ingen morbror, farbror eller någon gubbe eller gumma i släkten som fungerat som religiös guru och som man antingen varit rädd för eller placerat på någon piedestal.

Då jag skulle bli konfirmerad och få min första klunk vin sa en av mina släktingar med glimten i ögat: ”Ta ordentligt nu då du får gratis!” Och kanske just därför ser jag på tron på ett kanske lite annat sätt ibland.

Då jag kom till tro var jag grön av avundsjuka på alla som hade växt upp i troende familjer. De hade ju fått allting gratis.

Tänk: bön, bibelläsning, rutiner och gudstjänstbesök. De kunde tala ”kyrkiska” och hela släkten talade väl i tungor, gav tionde och upphöjde Gud i varje sammanhang.

Den synen hade jag nog faktiskt ännu lite kvar av då jag som 23-åring blev pastor.

Men det har nästan varit jobbigt att se hur ytlig vår tro varit i alltför många sammanhang. Och det här är nog inte bara en församlings, en väckelserörelses eller ett speciellt samfunds problem. Det är i sanning ett ekumeniskt problem!

Ens föräldrar eller farföräldrar kanske blev troende, de kände elden inom sig och brann på riktigt för Jesus. Kanske överfördes elden naturligt eller så kanske man kom med som tonåring tillsammans med kompisarna, för att det nu hörde till, men sedan brottades med en massa olika religiösa frågor resten av livet och aldrig vågade ställa frågorna öppet.

vill – en ”diakon”. Så om man tycker att det är obekvämt att dela ut mat, hjälpa till med ved, kläder eller liknande borde man kanske fundera om.

Bibeln säger lite om det där att hjälpa enbart de som vi förväntar sig vår hjälp och tvärtom. Den barmhärtiga samariten talar lite om det här. Och Jesus chockerar sina lärjungar med att gå ut till en brunn mitt på dagen i värsta hettan för att möta en kvinna som han enligt tradition snarare borde ha spottat på än talat med. Jesus frågar henne om vatten för att sedan erbjuda henne levande vatten som släcker all törst. Men om vår religion är trång, vårt vatten har sinat eller smakar illa ... vem kan då bli frälst från något överhuvudtaget?

Obekväma situationer i verkligheten

En syrgasmask med Guds väsen

Jag brukar i olika kristna sammanhang fråga hur många som kommer utifrån. Hur många har växt upp under kyrkbänken och vem kommer helt utifrån? Då är svaret i princip alltid att ungefär 90 procent har kommit med via familjen eller släkten. Det är så sorgligt! Visst, det är bra för de som stannar kvar, ifall det faktiskt på riktigt är en tro de själva brottats med, valt och fortsättningsvis följer.

Men jag tror att om det vore sanning, så hjälp mig Gud, det borde synas tydligare i vårt samhälle. Jag tror att det lätt blir som ett stillastående vatten. Vattnet borde ha inlopp och utlopp för att hållas friskt.

Och tron för att vara frisk och sund skall den brottas med verkligheten utanför släkt, vänner och trygghet. Den skall ut i alla sorters obekväma situationer, ut i verkligheten och där synas i samhället men framför allt slipas, mogna och växa i vishet och kärlek.

Urkyrkan som på vissa platser brottades med att deras medlemmar kunde bli hängda eller halshuggna gjorde ofta gott i samhället. Man delade ut mat, man hjälpte sina grannar och hjälpte samhället med det man hade. Och som sagt, den förste att bli martyr i Nya Testamentet var inte en predikant, utan en som delade ut mat, alltså om man

Missförstå mig rätt, trygghet är helt rätt.

Släkten behöver vi. Sammanhang ger oss rötter men vi måste växa själva. Och vi måste göra valet själva och ta konsekvenserna av det. Vi måste dricka det levande vattnet själva för att kunna hjälpa andra.

Ungefär som på flygplanet: syrgasmasken på sig själv först för att sedan kunna hjälpa andra.

I våra syrgasmasker borde det vara Guds väsen, Guds kärlek i första hand.

Inte mesighet, inte laglöshet, inte karaktärslöshet, det är helt klart, och under inga omständigheter kärlekslöshet. Släkten och sammanhanget kan ge oss ABC-lektionerna i tro, hopp och kärlek men vi kan inte enbart leva på släkt och sammanhang. Då blir det lätt ett sekt-sammanhang.

Och så till sist ett citat, en hörsägen som lär ha uttalats i Österbotten någon gång för cirka 70 år sedan: ”Så bliva de då beståndande, tron, hoppet, kärleken, dessa tre; men störst bland dem är blåvalen.”

Att leva är att lära. Att praktisera och förkovra det man lärt sig är enda sättet att i verkligheten se tro, hopp och kärlek i funktion. Lycka till! ”Leevi” KURIREN 17

 Jack och två av hans modellbåtar byggda efter egen design.

Jack är tacksam och glad över sina hobbyer Jack Henriksson är en man med mycket energi och många järn i elden.

I det ombonade egnahemshuset i Pargas märks hans kunnande och snickarglädje runt om i de olika rummen. Jack är pensionerad slöjdlärare. Fram till pensionen arbetade han drygt 30 år i Sarlinska skolan, ett svenskspråkigt högstadium i centrum av Pargas.

Text och foto: Mariella Kronström 18 KURIREN

A

tt just Jack Henriksson blev slöjdlärare har han frun att tacka för. Det var nämligen hon som tipsade honom om den utbildningen och som också hjälpte till att söka fram alla de dokument som ansökan krävde. De behövde nämligen skickas i väg i rask takt för att hinna fram i tid tills ansökningstiden gick ut.

Själv befann han sig just då ute till havs utanför Göteborg där han tävlade i kappsegling.

Kallad till inträdesprov och fick en studieplats Med undantag av studieåren i Vasa har Jack bott hela sitt liv i Pargas där han trivs bra.

Skärgården och att vara ute till sjöss hör till de stora fritidsintressena och han har seglat hela sitt liv. Jack har även lärt grupper av varierande slag att segla. Nuförtiden leder han, tillsammans med några andra, en seglarskola för vuxna vid Pargas tvåspråkiga medborgarinstitut Kombi.

Jack är en aktiv medlem i den lokala seglarföreningen Gullkrona kryssarklubb.

Hösten 2024, då föreningen firade 70-årsjubileum, premierades han med förtjänsttecknet i guld. Han är även hedersmedlem i föreningen.

Till sysslorna Jack gör för föreningen hör bland annat att varje vår sjösätta cirka 170 båtar och att varje höst ta upp dem igen.

– Det är ett rätt så arbetsdrygt, men väldigt intressant och givande arbete, säger han.

Jack tillverkar, samt restaurerar även olika sorters båtar av olika storlek. Optimistjollar och kajaker har han tidigare gjort på beställning.

Nuförtiden koncentrerar han sig mest på snipor, men även olika segelbåtar av glasfiber.

Sina båtbyggarkunskaper har han erhållit genom att som ung sommarjobba på ett båtbyggeri samt genom studier vid en snickeri- och båtbyggarlinje i Karis.

– I Karis studerade jag i två år innan jag påbörjade slöjd-

lärarutbildningen vid Åbo Akademi.

Under åren har det blivit många båtar, en del har han tillverkat från grunden och andra har han restaurerat. Nys om nya tänkbara renoveringsobjekt får han via olika personliga kontakter och även genom annonser på sociala medier, som till exempel Facebook.

Jack visar fotoalbum där de olika restaureringsskedena av två snipor finns dokumenterade. Båtarna var i stort behov av reparation då Jack påbörjade sitt arbete med dem. Den ena hade stått ute under en söndrig presenning i cirka 15 år och den andra hade förvarats en lång tid i ett båthus.

– Många delar var murkna och måste bytas ut. Processerna med att få de två sniporna restaurerade tog tid och det krävdes både kunskap och tålamod för det, säger han.

Jack berättar att han alltid har någon båt på gång och även de som blir klara och som han själv behåller kräver regelbunden service och underhåll. Ifall han behöver variation och något annat än båtar att fokusera på, finns det alltid något på egnahemshuset eller stugan att reparera och fixa.

 Jack visar

ett flaskskepp han byggt.

Prövar sig fram och lär sig genom att göra I anslutning till Gullkrona kryssarklubbs hamn finns ett utrymme där han arbetar med båtrestaureringarna. På vintern blir det dock lite mindre jobb, då temperaturen blir runt - 5 grader blir det nämligen för svalt att arbeta där i hallen.

Båtrestaurering är ett rätt så ensamt jobb, Jack berättar att han uppskattar då folk sticker sig in i hallen för att ta del av hur hans projekt framskrider.

– Det är roligt då folk är intresserade och visar uppskattning för det jag gör.

Att diskutera med andra är givande och bidrar till en känsla av samhörighet, man får tips och idéer av varandra, konstaterar Jack. 

 Den första modellbåten som Jack har byggt.

 Ett av de många flaskskepp han gjort under åren.

KURIREN 19

 Jack visar några exempel på modellbåtar i egen design. I bakgrunden skymtar flera båtar han också byggt.

 Fotografier över båtar Jack byggt genom åren.

 Jack gör även bland annat burkar som han dekorerar med gamla sjökort.

Jack är tacksam och glad ...

Forts. från föregående uppslag

Hans båtintresse har även smittat av sig på frun. Hon köpte en egen snipa förra sommaren som de restaurerade tillsammans och nu använder som transportmedel till sommarstugan.

– Den är rymlig och bra, samt trygg och stadig att köra, konstaterar han.

 Dokumentation över båtrenoveringar och byggen.

20 KURIREN

Varifrån kommer alla dina idéer?

Jack pekar på huvudet och säger att idéerna bara dyker upp och därefter måste testas. Motivation får han till exempel av att vilja rädda gamla medfarna båtar och av att under restaureringens gång se då arbetet går framåt. Även varierande material inspirerar och återvinning är något som han värderar högt.

m

s

 Kassar och tygkorgar av återvunna segel.

De material han använder sig av ska gärna vara sådana som han kommit över förmånligt eller rent av fått gratis. Allt tas tillvara och sparas för att senare komma till nytta igen. Gamla patinerade sjökort har till exempel fått nytt liv som dekoration på olika egentillverkade lådor och burkar av trä.

Av gamla segel syr han olika väskor, ryggsäckar och tygkorgar. Hans två symaskiner är av märket Singer. Det är fråga om äldre, rejäla maskiner som utan problem syr igenom olika tjockare material.

– Den ena maskinen var på väg att hamna på skroten, men jag räddade den. Och tur var det för det är verkligen en välfungerande maskin, förr

”Den ena maskinen var på väg att hamna på skroten, men jag räddade den.”

 Den gamla Singersymaskinen syr lätt även igenom tjocka segel. visste man hur man gjorde hållbara apparater. Tur att det ännu finns en hög med bytesnålar och att det sällan behöver bytas nål, för nya motsvarande synålar kan vara svåra att hitta, konstaterar han.

Små tålamodskrävande projekt Jack har även byggt både modellbåtar och flaskskepp, något som säger en hel del om hans tålamod och sinne för detaljer. Han medger att han minns att han en gång, efter att upprepade gånger ha misslyckats med att få upp skeppets segel i flaskan, faktiskt tröttnade på sitt projekt och slängde bort flaskan med skepp och allt, men det var en engångsföreteelse för länge sedan.

Under årens lopp har han även varit ledare för en hel del kurser i både modellbåtsoch flaskskeppsbyggen för intresserade kursdeltagare.

På frågan hur han hinner

med allt skrattar han och säger att idéerna ibland dyker upp på natten, eller just då han ska somna. Han är verkligen glad över sina hobbyer och fritidsaktiviteter, och det märks verkligen.

För att orka med allt det kreativa skapande gäller det att även själv vara i god form.

Sin fysiska form upprätthåller han med stavgång, orientering och skidåkning.

Inom Pargas Idrottsförening är han numera främst aktiv inom skidåkningen. Det är något han hållit på med sedan 1990-talet då barnen började skida i föreningen.

Vid föreningens 110-årsjubileum i höstas tilldelades han ett standar för sin aktivitet och sitt engagemang.

Allt får ta sin tid Den tid som går åt till de olika projekten och hobbyerna är inget som Jack aktivt följer upp, allting får ta den tid som behövs. Han påpekar flera gånger under intervjun

att han gör allt för att han är intresserad och gillar det han gör, och att det är ytterst viktigt att ha något som känns meningsfullt att sätta sin tid på.

– Nu som pensionär har jag större frihet att själv bestämma vad, när och hur jag gör något. Det gäller att hitta något man tycker om och som bidrar till välmående och aktivitet i vardagen. Det är viktigt att hålla sig i gång säger han.

Jack vill uppmana andra att modigt pröva på en ny hobby eller att försöka hitta ett nytt och meningsfullt intresse åt sig. Kanske finns det en kurs vid till exempel ett medborgarinstitut som väcker ens intresse, eller så kanske man hittar inspiration i böcker eller på nätet, tipsar han.

 KURIREN 21

 Att återanvända är Benitas grej och dörrarna till dessa bokhyllor är gamla fönster som fått en ny funktion.

Benita är uthållig som få och snickrar av eget virke Många förknippar Benita Haals i Såka, Karleby, med Såka byagård som hon har varit med och delat ansvaret för i snart trettiofem års tid. Det få däremot vet är vilken duktig snickare hon är och att hon gör möbler av alla de slag, och nästan uteslutande av eget virke.

I

ett rött stockhus i en kurva på byvägen i Övre Såka, bor Benita Haals med sin man Clars. När man stiger in i deras hem möts man av inredning i trä, det mesta gjort av Benitas hand.

– Vi byggde vårt stockhus av eget virke och i samband med bygget blev det virke över som

22 KURIREN

Text och foto: Anette Forsström-Fellman jag tyckte att vi kunde använda till något annat än ved, säger Benita och skrattar.

I sitt yrkesliv har Benita arbetat som församlingens ungdomsarbetsledare. En dag i veckan var hon ledare för juniorverksamheten i Villa skola och samma dag pågick samtidigt en snickarkurs på Karleby-

nejdens institut. Det är nu 25 år sedan och sedan dess har hon deltagit i snickarkursen varje år.

– Först var det Hemming Molander som var kursledare, han lärde mig att svarva bland annat. Nu under senare tid har Gustav Kortell varit kursledare och kursen hålls i Storby skola.

Benita visar runt i huset och

säger att det mesta hon har snickrat uppstod ur de behov som fanns när det nya huset skulle möbleras. Hon har gjort gardinstänger och blombräden, bänkar, bord, kistor, skåp, byråer, bokhyllor, klädhängare.

Ja, listan kunde göras hur lång som helst.

– Barnen har fått varsitt

vitrinskåp. Jag har även gamla fönster som jag tagit till vara och ska använda.

Fönstren kommer från ett gammalt hus som paret Haals rivit och som fanns en bit bakom deras hus.

– Jag har alltid velat återanvända, jag slänger inget i första taget. Och inte skulle alla dessa saker ha kommit till om jag inte skulle ha haft eget virke att tillgå, det blir en kostnadsfråga om man ska köpa allt material.

Tänker ut ritningen själv Benita beskriver sig som en person som har idéer som inte är särskilt traditionella. Detta gäller bland annat Såka byagård, som vi ska återkomma till lite senare.

– Snickrandet blev en avkoppling från allt annat arbete.

När jag bytte område och fick snickra, orkade jag bättre.

Benita kan till exempel på tv eller i någon tidning ha sett möbler som hon gillat och använt sig av just de modellerna som hon sedan har modifierat.

Bland annat nämner hon sin golvklocka som ett exempel.

– Jag ville att den skulle kunna stå i ensamt majestät på ett golv, och inte enbart mot en vägg som är brukligt med så kallade moraklockor. Det krävde en hel del planering så att den skulle kunna hållas upprätt.

Detsamma gäller en bokhylla som hon snickrat och som går att snurra runt. Att hitta rätt vridmekanism till den tog sin tid.

– Vi hittade rätt lösning till den inom båtindustrin, en snurra som användes till båtstolar.

Ofta har hon först skissat på papper och klippt ut delarna för att se hur hon ska konstruera möbeln. Just nu håller Benita på och snickrar en pall med tre ben, i en design som skulle kunna vara hämtad ur en snofsig arkitekttidning.

– Jag tycker om att planera och att tänka på den praktiska funktionen: vad behöver jag och vilka ska måtten vara.

Man kan också säga att Benitas produkter har ett stort affektionsvärde för familjen eftersom 

 Hela det Haalska hemmet är fyllt av möbler som Benita har gjort.

Snickrandet är en avkoppling från ordförandeskapet för Såka daghems- och byagårdsförening.

Att byta fokus mellan varven gör att hon orkar bättre, säger Benita Haals.

BENITA HAALS Bor: Haalsbacken i Övre Såka, Karleby Familj: Mannen Clars, barnen Göran, Anne, Andreas och Marie

Intressen: Snickrande, trädgård, handarbete, teckenspråk, Såka byagård Motto: Var dag är en sällsam gåva

KURIREN 23

 Den snurrande bokhyllan såg Benita i en tidning och att hitta

en bra vridmekanism till den var en utmaning. Golvklockan gjorde Benita så att den kan placeras var som helst och inte bara mot en vägg som annars är brukligt.

 I 25 år har Benita deltagit i medborgarinstitutets slöjdkurs. Hem-

ming Molander lärde henne svarva och denna konst har hon använt sig av vid tillverkningen av flera möbler.

Benita är uthållig ...

Forts. från föregående uppslag

de är gjorda av henne från början till slut. Att från grovvirke göra en produkt från början till slut tar sin tid, ofta har Benita flera projekt på gång samtidigt för att kunna använda virket så effektivt som möjligt. Sin verkstad har hon i en hallbyggnad.

– Här har jag ett skruvstäd där jag placerar virke som ska limmas och du ser att det är mycket på gång. Vi skaffade maskiner av olika slag eftersom vår son Andreas också har hållit på med träarbeten.

Benita har två frågor till Kurirens läsare. Den ena gäller de bruna stolarna på bild (till 24 KURIREN

höger) som hon restaurerat och försett med nytt tyg. Hon undrar om det finns någon läsare som vet vilket snickeri som i tiderna har gjort den här typen av stolar? Stolarna är inte alldeles ovanliga i österbottniska  Benita Haals vill veta vem som tillverkat dessa stolar och om det hem, så Benita tror att någon även finns något tillhörande bord till dem. Likaså vill hon veta om kan veta svaret på den frågan. det finns någon mekanism för att kunna fästa denna barnvagnskupa Samtidigt undrar hon också om som hon i tiderna restaurerade åt sin 20 år yngre bror. det finns något tillhörande bord till dessa stolar.

Den andra frågan är en kon– Jag har gillat handarbete kommer från hennes mamma kret sak hon behöver hjälp med.

Benita berättar att hon som ung sedan unga år, men att jag Anna-Lisa som redan i tidig restaurerade en barnvagn från skulle bli en ivrig snickare var ålder sydde allt möjligt som början av 1900-talet åt sin lil- inget jag hade kunnat förutspå. hennes elva syskon behövde. lebror. Och nu undrar hon om Inte visste jag att jag kunde allt Benita har en korg med sin någon har någon passande det här, säger Benita och visar mammas halvfärdiga sticksömmekanism för att kunna fästa runt med handen från soffan i mar, sådana som blev kvar då hon dog för några år sedan i en kupans stomme i vagnen? (se vardagsrummet. bilden till höger).

De kreativa anlagen tror hon ålder av 94 år.

– Hon hade många par påbörjade sockor och annat som jag efterhand håller på att färdigställa, säger Benita.

 Så gott som allt virke till Benitas möbler kommer från egen skog. Det gör också möblerna extra värdefulla, samtidigt som det också är en ekonomisk fråga. Pallar har Benita gjort flera av och idén till den trebenta pallen har hon hittat på internet.

Såg ett behov och svarade på det Året var 1989 och Benitas yngsta dotter Marie stod utan dagvård. Många andra barn i byn Såka var i samma sits och behovet av ett dagis var uppenbart. Däremot ville staden Karleby inte börja med daghemsverksamhet.

– Vi bildade en arbetsgrupp där vi skickade ut intresseblanketter till föräldrarna i början av år 1990. I mars presenterade vi resultatet för stadens tjänstemän och deras svar var att vi fick ta saken i egna händer om vi skulle få något daghem.

Sagt och gjort, arbetsgruppen började planera för ett daghem.

Till en början hyrde man ett egnahemshus, men målet var att bygga ett nytt, ändamålsenligt daghem. Till hösten började arbetet med det som i dag är Såka byagård och 1994 stod den klar.

I byagården finns förutom daghem, en gymnastiksal som används av Såka skola, samt en matsal för skolans elever. Det finns också mottagningsrum för till exempel fotvårdare eftersom det i föreningens verksamhet också ingår att ge service till byns äldre invånare.

– Jag har varit ordförande under hela tiden och vi började med tre anställda. I dag är det 18 personer som jobbar i huset och barnen är ungefär 70 till antalet med morgon- och eftermiddagsverksamheten inräknade, säger Benita och ler.

Hon har varit ihärdig i sitt arbete under trettiofem års tid och det är ingen underdrift att säga att Benita var med och såg till att byn Såka inte blev en avfolkningsbygd. Benita tror att utan bybornas arbete i slutet av 1980- och början av 1990-talet, så skulle byn fortfarande stå utan dagis och samlingsställe.

– Det har aldrig varit något kritiskt läge med byagårdens verksamhet. Barnen är många och finskspråkiga inflyttare

och om mitt engagemang fortsätter i nästa skede. Jag mår prima, men är ändå 78 år, konstaterar Benita.

Hon är en troende människa och säger sig ha sett Guds ledning i projektet med Såka byagård.

– Vi har blivit givna möjligheter an efter och som har fått stället att blomstra. Det är inte enbart ett sammanträffande.

Ett liv med specialbarn väljer att sätta sina barn i vårt svenska dagis.

Utöver det har föreningen ytterligare mark intill byagården, vilket kan komma väl till pass nu när staden Karleby nu utreder en renovering eller nybygge av Såka skola.

– Vi får se var det hela slutar

Benita och Clars Haals har fyra barn i åldern 37–49 år. Den yngsta dottern Marie har en ovanlig genetisk avvikelse som endast några andra i världen har. Hon har ett begränsat talspråk och gör sig förstådd med teckenspråk. Den här dagen har hon varit med pappa Clars i traktorn, därefter ska hon hem till sin syster Anne då

hon kommer hem från sitt jobb.

Marie har en lägenhet i Benita och Clars tidigare hem som hon förfogar över.

– Vi vill ge de bästa möjligheterna för henne och därför sitter vi ofta och läser och kommunicerar med tecken. Marie har ett jättebra minne när hon väl lärt sig något och en otrolig hörsel, bättre än de flesta andra, säger Benita och ler.

Inom familjen Haals har man också en stark sammanhållning där alla gemensamt hjälps åt med att finnas till hands för Marie.

– Marie ges stora möjligheter med hjälp av dator och jag tror att hon har mer kapacitet än vi klarar av att handleda henne för.

Det är en spännande resa med henne och den kommer att pågå så länge som vi lever, avslutar Benita.  KURIREN 25

Karacafé – gemenskap som prioriteras högt

 Kurt Erlands leder Karacafé sedan 2017. Han sköter information till medlemmarna, kontakten till medverkande föreläsare/gäster och hälsar välkommen. Bland annat.

Tjöck Karacafé i Kristinestad är ett begrepp sedan över tio år tillbaka.

Inom ramen för Folkhälsans verksamhet träffas ett gäng varannan tisdag. Dels för att umgås och dricka kaffe, dels för att mötas upp kring program, projekt och ibland företagsbesök eller studieresor.

Text och foto: Lisbeth Bäck 26 KURIREN

S

tämningen är varm och välkomnande.

Sorlet är högt och det doftar kaffe. Det är tisdag och dags för Karacafé i Tjöck. Daglediga män är samlade i Vargö Idrottsgård och programmet för dagen är besök av en seniorrådgivare, en motionsrådgivare och staden Kristinestad. Den här dagen är också damerna med.

Kurt Erlands är sammankallare och leder gruppen sedan 2017. Han hälsar välkommen.

Vid serveringsdisken i lokalen står serverarna Henry Söderlund, Stig Söderlund och Kurt Thomasfolk redo, kaffet är klart.

Dokumenterar för eftervärlden Utöver träffar med program driver medlemmarna i Karacafé en kontinuerlig forskning kring hembygden och Finlands historia. En dokumentation för eftervärlden.

– Ett av de första projekten vi påbörjade var ett omfattande projekt med att fotografera alla byggnader inom tidigare Tjöck kommun och förse bilderna med informationstext. Arbetet pågår fortfarande och en stor del av materialet finns samlat på hemsidan på webbadressen www.tjöck.fi (ja, tjöck med ö) .

– Ett exempel på andra

 Ordförande för stadsstyrelsen i Kristinestad, Thomas Söderlund,

fick en stor påse lokalt producerade morötter som tack för besöket.

De fick de andra som höll program också.

projekt är att forska i dåtida brännvinsbrännerier eller dokumentera bombningen av Tjöck den 29 januari 1940.

Verksamhet av mera byggpraktisk karaktär är att de byggde en rastplats med trappa vid Molnån åt Folkhälsan.

– Vi hjälps åt att samla in material och fotografier till vår forskningsdokumentation och vi hjälps även åt med att samla idéer och förslag till program och föredragshållare, berättar Kurt Erlands och fortsätter: – Vi samlas varannan tisdag under höst- och vårterminerna och börjar alltid med kaffe under vilken dagordningen och programmet presenteras. Vi har i regel föreläsare, främst från Österbotten men också från andra ställen.

Ibland besöker de även företag i regionen eller gör andra studieresor.

– Våren 2024 var vi till Vasa bil- och motormuseum och hösten 2024 till museet Stella Polaris i Närpes.

Målgruppen är daglediga Målgruppen är daglediga som inte längre är i förvärvsarbete

men Erlands poängterar att alla är välkomna.

– Det finns också en grupp för kvinnor. De kallar sig Syrsorna och träffas på kvällarna efter Karacaféet. Vi skojar och säger att vi värmer upp lokalen på dagen så att Syrsorna har det varmt och bra på kvällen när de träffas, säger Kurt Erlands och ler.

 Damerna i Tjöck kallar sig ”Syrsorna”. De har egna träffar men ibland sammanstrålar de med männen på Karacafé.

– Skämt åsido. Vi sammanstrålar vid föreläsningar och välkomnar även vänner av Tjöck som kanske flyttat bort men som finner det intressant att vara med i vår verksamhet.

Kurt berättar om hur han själv involverades i gruppen.

– Jag arbetade som bilskollärare och blev inbjuden som föreläsare under rubriken Tra-

 Stig Söderlund serverar kaffe. I bakgrunden, bakom disken, skym-

tar de två andra i serveringsgruppen, Henry Söderlund och Kurt Thomasfolk. – Tjöcks bästa manliga kaffekockar, enligt Kurt Erlands.

fikinformation. Jag blev påhejad att komma med och något senare, när jag blev pensionär, hade jag tid att komma med.

Motion ger flera friska år Dagen då Kurirens utsända besökte Tjöck var flera föreläsare inbjudna: seniorrådgivare Margaretha Henriksson förevisade olika hjälpmedel och presenterade Välfärdsområdets kappsäck med hjälpmedel: förstoringsglas, trådlös dörrklocka, nattlampor, brandvarnare med mera. De olika hjälpmedlen skickades runt så alla fick ta sig en närmare titt på och även provtesta vissa av dem.

Motionsrådgivaren i Kristinestad, Emma Skogman, höll ett kort föredrag om vikten av motion, och inte minst vardagsmotion.

– Kristinestad erbjuder gratis motionsrådgivning till äldre vad gäller kost, motion och sömn så hör av er!

Motionsrekommendationerna för 65-åringar och uppåt är att främst träna muskelstyrka, balans och rörlighet minst två gånger per vecka.  KURIREN 27

 Sittgympa på Karacafé under ledning av stadens motionsrådgivare Emma Skogman.

Karacafé...

Forts. från föregående uppslag

– Utöver detta rask motion 2,5 timmar per vecka eller ansträngande motion 1,15 timmar per vecka, fortsätter Emma Skogman.

Skillnaden mellan rask och ansträngande motion är att det vid utövande av ansträngande motion ska vara tungt att prata samtidigt som man motionerar.

– Vid rask promenad ska man kunna prata men det ska kännas utmanande, säger hon.

Att röra på sig tillsammans har många fördelar. Det ger energi, man blir piggare och man deltar i en gemenskap.

Det är bra för minnet och för sömnen. Det förebygger fallolyckor, sjukdomar och tryggar funktionsförmågan – bland annat.

– Målet är att förlänga de friska åren genom att motionera. All rörelse räknas; ”Ut å gå – upp å stå!” summerar Emma Skogman, varefter hon engagerar hela publiken i sittgympa.

28 KURIREN

Tavla till Karacafé Stadsstyrelsens ordförande Thomas Söderlund redogör för aktuella siffror och reflekterar kring stadens utveckling.

– Kristinestad har för närvarande cirka 6 200 invånare. Av dem har 52,6 procent svenska som modersmål, 40,2 procent finska som sitt modersmål och 7,2 procent av invånarna pratar främmande språk.

– I dagens Kristinestad pratas hela 52 olika språk.

Staden har cirka 350 anställda, primärnäringarna är viktiga och en stor del av matpotatisen i Finland kommer från Kristinestad. Andra större

Dennis Rundt och en studieresa till Stella Polaris i Närpes.

Det är med stolthet Kurt Erlands presenterar Tjöck Karacafé.

– Det har visat sig vara bekymmersfritt att fylla våra träffar med program. En del hör av sig och frågar när de får besöka oss. Det uppskattar vi förstås.

Initiativet till verksamheten togs av Karl-Gustav Söderlund och den första sammankomsten skedde i början av oktober 2012 då tolv personer lade grunden för Tjöck KaraKommande verksamhet café.

Inskrivna år 2025 är ett femDet framtida programmet består av ett besök av författaren tiotal personer av vilka drygt trettio personer medverkar regelbundet vid möten. För Paavo eningen Tjöck Hobbygård rf Rantala visade ansöker om bidrag åt den frien tavla. stående gruppen och sköter om Motivet är en administrationen. bombBeskyddare för Tjöck Karaskärva från café är bygdens son Kjell vinterkriget Skoglund, vd för Finsksom hittats svenska handelskammaren. i Tjöck.

näringar är exempelvis skogsindustri, transport, metall, service och turism.

Söderlund lyfte också staden som en aktör i framkant vad gäller förnybar energi som vindkraft, solkraft, och vätgas.

Paavo Rantala, medlem i stadsstyrelsen, förevisade en relik av en bombskärva, upphittad efter bombningen under vinterkriget vid järnvägsbron i Tjöck. Han visade en tavla med bombskärvan på bild till Karacafé.



Nils Torvalds, tidigare journalist, har under de senaste tolv åren varit Europaparlamentariker för SFP/Renew Europe. I EU-parlamentet har han varit speciellt engagerad i miljö-, klimat- och skogsfrågor och fungerade under sin sista mandatperiod som talesperson i miljöutskottet för centerliberala parlamentsgruppen Renew Europe. Nils är en passionerad historiekännare och ägnar gärna sin fritid åt att läsa och skriva samt att vistas i den åboländska skärgården.

Det rastlösa Europa Det är ingen trevlig världsdel vi lever i. Eller trevlig värld. Varje dag ger oss visserligen vårt dagliga bröd, men innehåller samtidigt nya uppgifter om en allt annat än säker framtid: om förbrytelser mot mänskligheten. Om obegripliga terroristiska anslag. Om nöd: social, kulturell, mänsklig.

I

min föreställningsvärld handlar det inte enbart om tidens nycker eller allmänna obehagligheter. Det finns på något sätt en oro som går tusentals år tillbaka i tiden och som dessutom under seklernas gång har fått nya inslag av obegriplighet, brytningstid och utmaningar.

Men vad är det som globalt sett skiljer oss åt och som skapar känslan av rotlöshet eller ett behov av att hela tiden tränga framåt och ge sig i kast med nya utmaningar och besvärliga insikter.

Vad är det som gör Vladimir Putin så infam? Varför förefaller vi halta fram mot ett ukrainskt fredsslut, som i värsta fall bara drar ett förglömmande streck över vedervärdiga krigsförbrytelser. Varför har vi (väst-)europeiska ledare, som knäar i väg till Moskva för att be om billigare gas och en samvetslös fred.

Var tog oron sin början?

För mig är det en oerhört besvärlig fråga eftersom den inte enbart handlar om Europas oro. Oron finns på samma sätt i mig. I oss. Det är någonting vi bär med oss i det vi kunde kalla vår kulturella arvsmassa – den europeiska kulturens dna eller genom.

Men var börjar den och finns det ingen genväg till frid och ro?

Jag tror inte att jag hittar tillbaka till orons upprinnelse, men jag ser ett mönster där oron på något sätt tar sig en ny början – någon gång efter kyrkomötet i Nicea. Ni kommer ihåg året – 325. Från Nicea finns det två traditioner. Den ena hänger ihop med Konstantinopel där kejsaren fortfarande var också kyrkans överhuvud. Han bar den romerska översteprästens titel Pontifex maximus, en titel som för övrigt också an-

vändes av påven i Rom, men där har den romerska klassiska enheten mellan tro och rike redan spruckit och den sprickan följer med oss.

I Östrom kunde religionens canon – samlingen av bindande lag – utvecklas som en oföränderlig samling av religiösa och samhälleliga/statliga påbud. Påbud lades på påbud och det var egentligen strängt förbjudet att börja omtolka en helhet, som i all sin logiskt bristande konstruktion var helig. Konstantinopels nomocanon fanns bara, men det var inte min sak eller din, att försöka reda ut och skriva om den heliga helheten.

I väst gick det – på gott och ont – lite annorlunda till. Dels sprack helheten mellan tro och stat. Det är en lång historia som i litteraturen går under namnet investiturstriden – vem är nummer ett, vem är Guds företrädare på jorden och vem representerar den högsta makten? Långt senare löser Gustav Vasa den konflikten på våra nordliga breddgrader. Beskattningen var viktig och ”att ge kejsaren vad kejsaren tillkommer” kunde ses som en handling med stöd i Bibeln.

Men den europeiska oron hade uppstått i väst långt innan Gustav Vasa ens var påtänkt. I väst blev canons motstridigheter någonting man kunde – och måste – diskutera och strida om. Det är den europeiska filosofiska vetenskapens uppkomst. Och orons!

Vi tog alltså en annan väg och det är ett vägval vi inte kan frånkänna oss – så där som vi gjorde när vi lekte nata eller tafatt i vår barndom och plötsligt utropade ett tu fri för att befria oss från risken att bli tagna.

Tolkningsfrihetens vägval har en oerhörd betydelse för hela den västerländska kulturens utveckling och man kan konstruera en lång historia av – eventuellt – ödesdigra avgöranden, som på något sätt har sin upprinnelse i den spräckta antika helheten.

Det finns alltså någonting av en röd tråd.

Det är kanske en lite felaktig ordbild. En enfärgad tråd kunde lätt skapa ett missförstånd om att den här historiska tråden alltid skulle söka sig framåt enbart åt ett håll.

Framför oss har vi alltså en spräcklig tråd av personer och händelser, som ibland avlöser varandra utgående från mönstret aktion-reaktion.

På Marsilio Ficinos (1433–1499) banbrytande filosofiska gärning med Platon som vägvisare kommer Girolamo Savonarolas (1452–1498) stränga budskap om botgörelse. Vardera rör sig på gränsen till det förbjudna och heretiska. Ficino klarar sig med beskyllningar. Savonarola slutar på bålet. Översatt till seglarens språkbruk förefaller vi alltså kryssa oss fram genom historiens oroliga vågor. Lite som Sven Dufva med sitt dåliga huvud på Virta bro – högerom och vänsterom, och alltid damt tvärtom.

Men hur ska medborgaren klara av att orientera sig?

Vi växte upp med västvärldens ekonomiska motsättningsriket Sovjetunionen som granne. Det var inte alldeles enkelt det heller, men det fanns en viss stabil och förutsägbar form av trygghet i relationen.

I öst fanns Moskva, men det uppvägdes i det kalla krigets värld av Washington, och någon kunde tycka att allting var frid och fröjd.

Men det är just här historien alltid spelar oss samma spratt. Eller hur var det Herakleitos försökte lära oss: ”Du stiger aldrig ner i samma vatten två gånger!”

I vårt Europa finns inte, och kan inte finnas, den stabilitet vi så enkelt förleds att förlita oss på. Det är en orolig kontinent och vi är ett rastlöst folk. Ibland förleds vi av en fåvitsk längtan efter lugn och stabilitet till förhoppningar om att ge efter. Men demokrati är just ett lite rankt fartyg. Det gungar, men det håller sig på ytan.

Den framtvingade stabiliteten, som vi ser i Ryssland i dag, är långt mera farlig. Minst lika farlig är självnöjdheten. Förenta staterna lockades under decennierna efter andra världskriget att tro på sin oövervinnlighet, på att vara den största. Men när verkligheten kommer i kapp drömvärlden finns där i slutändan en gigantisk besvikelse: MAGA. Make America Great Again!

Så vad lär vi oss eller vad borde vi lära oss?

Stå på egna ben, Europa!

Det kommer att vara besvärligt, men det var inte meningen att livet skulle vara lätt!

Nils Torvalds KURIREN 29

 Stig Andersson 94 år, håller soldatgossarnas emblem högt. Från sin egen soldatgossetid under krigsåren på 1940-talet har han bara goda minnen.

Soldatgossen Stig Andersson, 94:

”Vi var en del av Finlands försvarsmakt” Text och foto: Johnny Holmberg

En reslig gentleman möter i dörren till sitt ombonade hem i det lugna villakvarteret i Lovisa. Han heter Stig Andersson och är en förunderligt alert 94-åring med en spännande livsberättelse.

30 KURIREN

M

ånga i östra Nyland, men även personer bosatta längre bort, kan definiera Stig Andersson som författare till den unika boken

Pellingebor, som hösten 2016 gavs ut av Pellinge Hembygdsförening. Det är en 500 sidor tjock, väl genomarbetad matrikel över människor och boplatser i Pellingebygden fram till 1950.

Det finns mycket att notera från en så målmedveten och innehållsrik livsgärning, men vi har mötts för att minnas Stigs erfarenheter av soldatgossarnas verksamhet och de omstörtande krigstider Finland tvingades genomleva den tiden.

Pellinge i Borgå skärgård är Stig Anderssons födelseby. Där växte han upp och där engagerades han i den lokala soldatgosseföreningen.

– Det var inte alls en dålig uppfostran, förklarar Stig.

Han nämner bland annat den starka kamratkänsla som pojkarna delade som soldatgossar den tiden.

I dag är Stigs målsättning att de traditionsföreningar som uppträtthåller minnet av soldatgossarna skall kunna fortsätta sin verksamhet på bästa sätt.

Därför gör han vad han kan för att ”gosseföreningarna” skall inkorporeras i de existerande krigveteranföreningarna i Finland.

– För vi är en del av Finlands försvarsmakt! poängterar Stig.

SOLDATGOSSARNA • Förvarsvarsberedskapsverksamhet för pojkar i åldern 10–17 år. Även flicklottor ingick.

• Skyddskårerna höll redan 1918 juniorkompanier för unga pojkar.

• Från Vinterkrigets utbrott 1939 till Fortsättningskrigets början 1941 kallades man ”skyddskårspojkar.”

• Då Fortsättningskriget bröt ut 1941 ändrades namnet till soldatgossar.

• Åren 1941–1944 utgjorde soldatgossarna Finlands största ungdomsorganisation med 72 000 soldatgossar och dessutom 30 000 flicklottor.

Flitig skribent Det är inte bara minnet av soldatgossarna och sin egen soldatgossetid som intresserar Stig, det bekräftar hans gedigna författargärning.

Boken om Pellingborna är till lika delar skriven av honom och dottern Monica Andersson-Sörman. År 1952 gav Stig ut Borgåföreningen Akilles 50-årshistorik tillsammans med sin bror Hasse Andersson och 2002 utgav han Vår skola, en matrikel över det svenska läroverket i Lovisa 1874 – 1989, dess elever, lärare och personal.

Stig hör till dem som inser nyttan av att ta till vara sin släkt- och närhistoria. Det är mycket han gärna i dag hade velat känna till om sina förfäders livsvillkor. Han konstaterar hur illa det var att han har vuxit upp med såväl både en farfar och farmor som en mormor och morfar – utan att närmare ta reda på deras minnen och erfarenheter.

– När den första av dem dog, var jag 15–16 år, funderar han.

 Blommor och böcker pryder Stig Anderssons hem i Lovisa.

 Stig Anderssons hem är beläget i ett fridfullt villakvarter. ”Man tyckte man var en viktig person!” Åren 2001–2008 och 2011– 2017 var Stig ordförande för Traditonsgillet för Östra Nylands soldatgossar och flicklottor rf.

Soldatgossarna utgjorde en mycket stor ungdomsorganisation i Finland, särskilt under Fortsättningskriget. Då räknade man med 72 000 soldatgossar och 30 000 flicklottor! Pojkar från 10 år upp till 17 års ålder kunde vara med.

• För närvarande undersöks möjligheten att soldatgossarnas traditionsföreningar kunde införlivas i Finlands veteranföreningar.

Stig berättar att det fanns soldatgossar och flicklottor i alla kommuner i Östnyland: Sibbo, Borgå, Pernå, Lovisa, Liljendal, Lappträsk och Strömfors. Det fanns sammanlagt cirka 600 soldatgossar och 300 flicklottor i östra Nyland.

– Alla hade sina egna avdelningar och dessutom hade man inom byarna egna avdelningar.

I Stigs hemby Lillpellinge fanns också en soldatgosseavdelning som leddes av Stigs morbror. Det var år 1941 och han var då 10 år. Pojkarna fick lära sig disciplin och exercis och grunderna i första hjälp.

Nu så här 84 år senare minns Stig hur det kändes att vara med: – Man tyckte man var en viktig person!

 KURIREN 31

Soldatgossen ...

Forts. från föregående uppslag

Tränades i exercis av Stigs morbror På Lillpellinge fanns ett berg som kallades Riberget och där övades Stig och hans kamrater i exercis. Det var inte så enkelt att veta vad militära kommandon som ”vänster om!” och ”höger om!” betydde, men Stigs morbror fann på råd: Riberget och skogen blev de nya lystringsropen, ”Mot riaan-veend” och ”Mot skoogin veend...!”

Att soldatgossetruppen fick lov till att använda ett riktigt miniatyrgevär var pojkarna stolta över och med geväret tränade de att skjuta till måls.

Stig minns att man en gång missbrukade reglerna, då ett 40-tal sovjetiska bombplan passerade över Pellinge på sin färd mot Helsingfors. Då riktade de modigt miniatyrgeväret upp i luften och besköt den anfallande fienden!

När Traditionsgillet för Östra Nylands soldatgossar grundades år 1996, hade föreningen 200 medlemmar. Den första ordföranden var Borgåbon Carl-Gustav Aminoff. I dag leder Stigs svärson Robert Andersson föreningen.

Av självklara skäl är de flesta nuvarande medlemmarna i dag understödjare, som vill komma

SUDOKU

 Stig Andersson är en aktiv skribent. Här signerar han en av sina böcker.

Det gäller att fylla rutmönstret med siffror. Varje spelfält på 3x3 rutor ska innehålla alla siffror mellan 1 och 9. Och de ska placeras så att varje vågrät och lodrät rad samt spelfält på 3x3 rutor innehåller varje siffra enbart en gång. Lösningarna finns på sidan 54.

Lätt

1

3

2 5 4 1 3 2 9 8 7 1 1 8 5 2 9 3 3 6 4 4 8 9 6 8 2 9 3 9 32 KURIREN

i Finland är ett arbete som fortsätter, förklarar Stig Andersson.

Han håller kontakt med olika medhjälpare och besöker olika veteranföreningar för att påverka frågan.

ihåg den viktiga insats som soldatgossarna gjorde i en mycket svår tid i vår historia. Kvar i livet finns ännu cirka 15 soldatgossar och flicklottor.

– Att knyta traditionsföreningen till veteranföreningarna

Lovisabo sedan 1958 Även om Stig är född östnylänning, så började han sin yrkeskarriär som gymnastiklärare i Kristinestad på 1950-talet. Men 1958 blev en motsvarande tjänst ledig i Lovisa svenska samlyceum.

Efter 17 år som rektor för Lovisa gymnasium var han ett år rektor för Lovisanejdens högstadium. Stig pensionerades 1990.

Vetgirigheten och viljan att tjäna andra tycks ha väglett Pellingesonen Stig genom livet och det verkar inte så långsökt att kunna se ett samband mellan barndomens engagemang bland soldatgossarna och hans livsval inför framtiden.

Stig berättar att det redan 1918 inom Skyddskårerna i Finland fanns juniorkompanier, där unga pojkar fick lära sig något om försvarsberedskap.

Verksamheten fortgick fram till 1939 då Vinterkriget bröt ut och då handlade det om ”Skyddskårspojkarna”.

När fortsättningskriget bröt ut 1941 bestämde Försvarsmakten att namnet därefter var Soldatgossarna. Stig minns att det var generallöjtnanten Lauri Malmberg som gav offentlighet åt beslutet: ”Må detta vara pojkarnas namn!”

 Artikeln publiceras till minne av Johhny Holmberg som avled den 9 februari.

9 6 5 3

3 4

2 6

5 7

Medelsvår

4 8

8

9 2 1

6

9 4

8

6 7 8 5

Svår

4

1 7

7

8

6 2 7 5

4

6

1 3

4

1 7 6 9 8 4 2

6

2 3

5 8 5 9

5

7 6

3

2

7 1

1

Fråga Kurirens expert om relationer Par- och relationsterapeut Lotta Löfs svarar på läsarnas frågor om relationer av olika slag. Det kan gälla allt från relationen till dig själv, relationen till din partner, barn och familjemedlemmar och vänner till avsaknad av relationer.

Skicka in din fråga till material@kuriren.fi eller Kuriren, Kungsgårdsvägen 37 A, 65380 Vasa. Du är givetvis anonym.

Hej! Jag är en kvinna som separerade för ett par år sedan. Eftersom barnen bor ganska långt borta och jag därför inte kan träffa dem och barnbarnen särskilt ofta, ville jag gärna träffa en man som jag kan tillbringa resten av mitt liv med.

Min önskan gick i uppfyllelse och i dag är jag tills vidare särbo med en man som miste sin fru för ungefär tre år sedan.

I början fungerade allt jättebra och vi var båda jättelyckliga tillsammans och så glada över att ha funnit varandra.

På senare tid har jag märkt att min särbo ofta pratar om sin döda fru i alla möjliga sammanhang – vad hon brukade säga, tycka och göra. Nu känns det som om hon är närvarande nästan hela tiden då vi umgås och tillbringar tid tillsammans.

Jag blir så irriterad, det känns som att hans exfru är med oss mer än jag står ut med och att vår relation numera stampar på samma ställe och inte utvecklas mer.

Jag skulle vilja att vi skulle hitta på och göra saker tillsammans, till exempel någon kortare resa på tu man hand, men han har ingen större lust med det, säger han. Hur ska vi lösa den här knuten för att lyckas få vår relation att gå framåt?

”Lena”

Utifrån kan det se ut som att en person lever ett alldeles vanligt liv, att den gått vidare, medan stunderna man inte ser kan vara otroligt tunga också länge efter förlusten. Många säger att smärtan inte försvinner men att man lär sig att leva med den.

Efter en separation har man sällan särskilt stort behov av att prata om sin tidigare partner, speciellt inte på ett positivt sätt, men efter ett dödsfall är känslorna för många mer komplicerade. Och i en nära relation till någon som blivit änka eller änkling är en viktig del av att få relationen att fungera att man kommer ihåg att människor kan känna många saker på samma gång.

Man kan sakna sin tidigare partner och också den man själv var före dödsfallet, men man kan samtidigt älska en ny partner och vara glad och tacksam över den. Men många lider också av dåligt samvete både för att man går vidare och för att man pratar om sin tidigare partner och det kan vara svårt att navigera, speciellt när det finns många känslor samtidigt.

Så kanske är det så att din särbo kämpar med allt detta fortfarande, att han inte riktigt vet hur han ska hantera alla känslor vilket i stället gör honom apatisk och kommer i vägen för hans lust att hitta på saker. Eller

Hej Lena!

Tack för din fråga. Dilemmat du beskriver är inte alldeles ovanligt. Det är ju väldigt fint att ni funnit varandra även om det just nu känns som att ni har kört fast. Om jag tolkar din beskrivning rätt så känner du dig nu frustrerad över att hans fru och hans tidigare liv är en för stor del av det ni nu har och att det står i vägen för er framtid.

Sorg är väldigt komplicerat och ibland svårt att förstå sig på, både för den som lever i det och sett utifrån. Det är inte bara förlusten vid ett dödsfall utan kan också vara andra förluster som till exempel en separation. Det som jag vill lyfta fram först av allt när jag läser din fråga är att hur sorgen tar sig i uttryck är väldigt olika från person till person. Sorgen kommer ofta i vågor.

kanske är han rädd att släppa dig riktigt nära, för att han vet hur ont det gör att förlora någon man älskar?

Jag kan förstås inte med säkerhet säga var han befinner sig i sin process och vilka känslor han har just nu, men jag tror att det skulle vara bra att prata om det, för att ni ska förstå varandra och för att hans sorgeprocess ska kunna fortsätta så att han samtidigt kan vara lycklig med dig.

Kan du själv tänka dig att zooma ut ditt perspektiv en stund även om dina känslor just nu är svåra att hantera, och försöka hitta en nyfikenhet i att förstå hur din särbo känner och tänker? Många som mist sin livspartner förklarar också att när man träffar någon ny känns det som att hjärtat växer, att man kan älska sin tidigare partner och samtidigt älska en ny partner. Men om man är den nya partnern behöver man också fokusera på vad som ger trygghet och hur man kan göra för att inte känna sig hotad av det liv som ens partner tidigare levt eller av hans eller hennes tidigare partner.

Om det känns väldigt svårt att göra det på egen hand kanske det skulle vara bra att gå och prata med någon utomstående som kan hjälpa er förstå varandras perspektiv och känslor. Men det viktigaste är nog att prata, prata och prata ännu mer. Våga fråga honom hur han känner och också själv förklara vad du upplever, men på ett respektfullt sätt utan att anklaga, försök fundera över vad du behöver och fråga honom vad han behöver. Reflektera över vad ni tillsammans kan göra för att ni ska må så bra som möjligt, på vilket sätt ni kan stötta varandra och finnas till för varandra.

Nyckeln till de flesta knutar som uppstår i relationer är kommunikationen. Viljan att förstå varandra och att kunna mötas. Att båda känner sig sedda, hörda och bekräftade. Man kan behöva gå varsamt fram och lägga fokus på att kunna mötas och skapa förståelse. Så att sorgen och glädjen kan gå fram hand i hand.

Foto: Adobe Stockphoto.

Lotta Löfs KURIREN 33

Det gäller att vara laddad då startskottet smäller!

Text och foto: Berra Lindell

W

orldloppet är en organisation som samordnar 20 långlopp på skidor för motionärer på olika kontinenter, såsom Kangaroo Hoppet i Australien (42 km), Sapporo Ski Marathon i Japan (50 km), Gatineau Loppet i Kanada (51 km) och förstås många långlopp i Europa, såsom Vasaloppet (90 km) och Finlandialoppet (62 km). Det är inte ovanligt med ett deltagarantal på 10 000 skidlöpare eller fler i loppen.

Jag är med i Worldloppet, och har i detta nu sex stämplar i mitt Worldloppet-pass: Finlandia34 KURIREN

Här delar Bertel Lindell med sig av några erfarenheter och minnen från sitt deltagande i några långlopp på skidor i Norge, Estland och Schweiz tillsammans med några av sina vänner med samma intresse. loppet (elva starter), Vasaloppet, Birkebeinerrennet i Norge, Tartu Marathon i Estland, Jazerska’ i Tjeckien och Engadin Skimarathon i Schweiz.

Med en prins i ryggsäcken Birkebeinerrennet skidas från Rena till Lillehammer och är 54 km långt, stilen är klassisk.

Till egenheterna hör att man måste ha en ryggsäck med sig som under hela loppet väger minst 3,5 kg. Många långlopp baserar sig nämligen på någon historisk händelse eller något som anknyter till historien.

Ryggsäcken skall symbolisera den dåtida två år gamla prins Håkon som birkebeinerna Torstein Skevla och Skjervald år 1206 smugglade över fjäl-

len på skidor för att prinsen skulle undgå fientliga krafter.

Som vuxen förenade prinsen olika områden till det kungadöme som sedan blev Norge.

Skidåkarna kallades birkebeiner eftersom de skyddade sina ben mot kölden med näver av björk.

Men ryggsäcken har numera också en annan funktion.

Eftersom de första femton kilometerna utgör en långsam stigning till kalfjället vill arrangörerna att man helst fyller ryggsäcken med kläder och kanske lite mat. Om det blir snöstorm på kalfjället måste man stanna upp och invänta räddningspatruller, för risken att skida vilse blir annars överhängande stor. Arrangörerna

 Bertel Lindell, Esko Leinonen, Keiju Juusola och Sauli Jaarinen är beredda att ge sig i kast med höga höjder i S:t Moritz.

utför stickprov i förväg så att ryggsäcken faktiskt väger minst 3,5 kg. Det är några år sedan jag skidade Birkebeinerrennet men ryggsäckstvånget finns kvar.

tioåringar skidade loppet, och en nittioåring sades fira sin nittioårsdag med att skida Birkebeinerrennet! Otroligt, om de faktiskt klarade det.

Tandemåkande i hög fart

På 1800 meters höjd

Själva loppet blir som väntat fartfyllt då det sedan bär av nerför. Därför plogar många för att dämpa farten, vilket gör det ännu värre. Man måste undgå plogvallarna och eftersom deltagarna skidar med olika fart gäller det att vara på sin vakt. Att försöka åka förbi i hög fart kan sluta i snödrivan. Därför hände det att en del helt enkelt tog tag i den framförvarande skidåkaren och sedan liksom tandemåkte nerför.

En kollega tog tid mellan två kilometerstolpar och det tog prick en minut, det vill säga medelhastigheten med backar och svackor hade varit 60 km/h.

Det verkar kanske inte överhövan dramatiskt, men då man skall samsas med många och dessutom akta sig för plogvallarna så blir det mer spännande. Då man efter dylika pärser kom ner på jämnare partier var benen rätt avdomnade av all anspänning i spåret.

I och för sig hade det inte varit någon större katastrof att åka ut i snötäcket, det var tjockt och mjukt. I en nerförsbacke var det nära att jag skulle ha åkt omkull, men i sista stund lyckades jag återfå balansen.

Norrmännen, som är vana vid höga höjder, visade sig åka för fullt, men vi finländare konstaterade att om vi hade vetat vad som väntade så hade vi sovit oroligare natten innan!

Egentligen borde jag inte ha skidat Birkebeinerrennet det året, eftersom jag drogs med sviter efter en influensa och tog god tid på mig i spåret. Dylikt är dumdristigt och kan vara livsfarligt.

Norrmän är norrmän, två åt-

Engadin Skimarathon i Schweiz skidas andra söndagen i mars i trakterna av S:t Moritz. Loppet skidas både som klassiskt och som skate, alltså fristil eller skridskostil om du så vill.

Det skidas på i medeltal 1800 meters höjd, och är till stor del draget över sjöarna Sils och Silvaplana och har ett deltagarantal på mellan 11 000 och drygt 14 000, beroende på år.

Men visst bjuder loppet på ordentliga backar och höjder också. Därför hade man på en del ställen bundit madrasser omkring träden ifall någon skidåkare skulle hamna utanför spåren.

Men det var i mindre branta partier så inget allvarligt inträffade även om det nog hördes dunsar med jämna mellanrum.

Då tusentals skidlöpare är i farten händer det saker. Det fanns vissa platser, utmärkta för åskådarna, intill mindre farliga men knepiga utförslöpor där många skidlöpare inte lyckades stå på benen, och det tycktes vara ett folknöje att följa med skidåkarnas volter för att därefter lägga ut de bästa klippen på nätet.

Engadin Skimarathon var det första lite längre loppet där jag skidade fristil, och det var då jag på allvar insåg hur snabb den stilen är jämfört med klassisk stil.

Vädret var fint och föret likaså, och det gäller att ha tålamod då man klättrar i backarna med drygt tiotusen andra skidåkare.

Vi var lite oroliga för om den höga höjden skulle inverka på skidåkningen, men ingen av oss sade sig ha haft problem med det. 

 Det är kämpigt att skida i Schweiz trots sol och värme

– eller kanske just därför.

KURIREN 35

Det gäller att vara ...

Forts. från föregående uppslag

Stress i spåren Man håller alltid en viss kontroll på sina skidkompisar, och en i sällskapet stressade upp sig över att jag hade slagit honom med trettiofem sekunder.

Han kunde inte tro det, och menade på fullaste allvar att arrangörerna hade missat, och utvecklade också en del andra teorier, något som förstås roade mig.

Och den karamellen sög jag länge på.

Utkastade ur tåget Vi hade flugit till Genève och tog därefter tåget genom den norra delen av Schweiz till S:t Moritz för att kunna njuta av så många fascinerande vyer som möjligt, och det fick vi också.

På vägen tillbaka till Genève åkte vi tåg genom södra Schweiz då det inträffade en tråkig incident.

Schweiz har fyra nationalspråk, tyska, franska, italienska och rätoromanska. Eftersom jag var den enda i gruppen som kunde tyska så ålades jag att ordna med det mesta, bland annat boka tågbiljetterna.

Men det hjälper inte att kunna språk om man inte kan språket tillräckligt bra.

Då vi hade åkt ett tag i ett folktomt tåg kom konduktören för att kontrollera biljetterna.

Han hade en ung flicka med sig och påpekade bryskt att vi hade fel biljetter, att vi åkte i första klass och hade biljetter till ett annat tåg.

Han kastade därför helt enkelt ut oss vid följande station, och det var inte så trevligt med allt bagage en skidlöpare har med sig: skidor, kläder, skidkläder, skidkängor, sportdrycker, mat.

En av skidkompisarna blev då så ilsken att vi andra måste gå emellan för att han inte skulle flyga på konduktören.

Rätt tåg kom i sinom tid och allt gick bra.

36 KURIREN

 Sauli Jaarinen och Bertel Lindell bygger upp kämpaglöden i snöyran inför Birkebeinerrennet.

inför starten, såsom med vallningar och dylikt, blir lätt otåliga. På grund av bussincidenten var vi försenade och hann precis ut ur bussen då startskottet small. Då var det bara att åka iväg i kölden. Men irritation och köld har de egenheterna att adrenalinet rinner till och man ökar farten för att undgå kölden.

Det bildades istappar av utandningsluften på mössa, ögonbryn, skägg, glasögon – ja överallt där istappar kunde frysa till – och allt emellanåt måste man stanna upp och försöka smälta upp det värsta.

Sakta men säkert kom vi alla lyckligt i mål och kunde motta medaljen som hör till efter slutförd prestation. Och det välförtjänta diplomet.

Tala om ärlighet

 Det erhållna diplomet är beviset på utfört värv.

Busstopp mitt i ödemarken Tartu Marathon i Estland skidas den tredje söndagen i februari och är 63 km långt. Det mesta av loppet är rätt flackt, liksom Estland i övrigt, och gick från Otepää till Elva längs sovjettida kraftledningsspår och ån Emajögi. Deltagarantalet brukar röra sig kring 12 000 skidlöpare.

Dagen för loppet visade termometern på minus 26 grader, låt vara att solen sken, en ordentlig vinterdag var det.

Vi startade med buss från

Tallinn men då vi hade kommit en bit på väg stannade motorn. Chauffören försökte få i gång bussen utan att lyckas, och till sist måste han ringa efter en buss från ett konkurrerande företag. Det var kallt och kajorna cirklade ovanför oss.

Eller kanske asgamar, försökte jag mig på. I så fall vinterns bästa byte, inflikade en kompis.

Nedisade kämpar Skidåkare är ”laddade” inför kraftprov som långlopp och tål inte tråkiga överraskningar. De som är noga med förberedelser

Vi har ibland haft en skidåkare med som då och då har för vana att ”dra huvu fullt” efter sina långlopp. Det gjorde denna skidåkare också i bussen på vägen tillbaka till Tallinn och hotellet. Det ville sig inte bättre än att han väl framme där märkte att han hade tappat mobiltelefonen, och hur vi än sökte och försökte ringa till hans telefon så var den försvunnen.

Han kunde inte göra annat än att gå till sängs och hade slumrat in då busschauffören återvände till hotellet. På hemväg från Tallinn hade busschauffören hört en telefon ringa baktill i bussen och han svängde därför resolut bussen tillbaka mot Tallinn och överlämnade telefonen till oss.

Vi beslöt oss för att skoja lite med vår skidåkarkompis och ändrade språket i hans mobiltelefon till turkiska, grabbar är grabbar i alla åldrar.

Då kompisen vaknade sur följande morgon gav vi honom telefonen. Han muttrade lite om att han ”nog visste vilka som låg bakom” innan han började försöka återställa språket...

Det finns också en annan långloppsorganisation, Euroloppet. Jag är också med där, men det har inte blivit av att skida något av de långloppen runtom i Europa, ännu. 

KÅSERI Livet, garaget och Österbottens slätter

Jag heter Ulf-Peter Nyman. Jobbar som servicetekniker och flänger därför runt i Österbotten.

Bor i en röd stuga med vita knutar. På min fritid pysslar jag hemma i verkstaden eller på sommarstugan.

D

Låt AI sköta grovjobbet

et var en gång på tidigt åttiotal jag för första gången såg en ”livs levande” dator. Jag var i mopedåldern och vi skulle hämta kompisens kompis för att ta med honom för att göra vad mopedburen ungdom bukar göra. Vi klämde in oss i hissen, åkte upp till fjärde våningen och ringde på dörrklockan.

Kompisens kompis pappa öppnade och förklarade att sonen höll på med något på deras nya dator. Kom in och titta!

Där på skrivbordet i familjens hemmakontor stod den. Det hela bestod av ett stort tangentbord och en kassettspelare som var kopplade till en fjortontums tv, en sådan där som kallas tjockteve numera.

Framför den satt kompisens kompis och skrev på tangentbordet. Bredvid sig hade han en tjock manual med en massa markeringslappar instoppade mellan sidorna.

– Titta på det här, utbrast han och tryckte på en knapp.

Många år senare insåg jag att det måste ha varit ”enter” han tryckte på.

Det som inträffade var att en massa text, siffror och märkliga tecken fyllde skärmen. Detta pågick en god stund. Grande finale innebar att text och tecken plötsligt slutade rulla samtidigt som datorn gav ifrån sig ett distinkt pip.

– Såg ni, utropade kompisens kompis.

Ingen av oss fattade det stora som vi nyss bevittnat.

– Jaja, häftigt! Kommer du med? Vi tänkte åka till sandgroparna och köra lite.

Kompisens kompis farsa manade på sonen.

– Det kan nog vara bra att du kommer ut i friska luften lite. Kör försiktigt!

Det sista ignorerade vi nogsamt.

Vi åkte iväg och slirade omkring i ett gammalt sandtag ända tills någons moppe gick sönder. Medan reparationerna pågick lade jag märke till att kompisens kompis inte riktigt engagerade sig i felsökningsprocessen. Hans blick var i fjärran och han

lar om kurser i kreativitet och utveckling inom arbetslivet, arbetsledning, ekonomi, yoga, trädkramning och självhjälpskurser med olika inriktningar. Allt för att bli en både kunnigare arbetstagare och en bättre människa med orubblig inre frid.

Dessutom finns en mängd kurser i hur man använder AI, alltså artificiell intelligens. Jag har hittills inte använt mig av AI men har hört att det går att använda AI till att utföra en mängd olika uppgifter.

 Datautvecklingen har gått snabbt framåt, U-P hoppas att AI ska ta över alla tråkiga moment i hans arbete. Foto: Adobe Stockphoto.

verkade lättad när vi hade hittat loppan på tändstiftet och beslöt oss för att köra hemåt igen innan något annat gick sönder.

Kompisens kompis har sedan dess haft en karriär inom det där med data. Då på åttiotalet förutspåddes att vi alla skulle få betydligt mer fritid eftersom datorerna skulle ta över en mängd av våra tråkiga och monotona uppgifter.

Tyvärr fungerar inte arbets- och näringslivet på ett så rosigt och medmänskligt sätt. Numera är datorerna jämförbara med vilka verktyg som helst och ofta känns det som att de är våra herrar i stället för tjänare.

Själv insåg jag först långt in på nittiotalet att man kanske borde lära sig det där med datorer trots allt. Ja, det verkade nästan oundvikligt att komma undan.

Och så gick det, de senaste decennierna har datorn varit ett viktigt verktyg i jobbet och dessutom används datateknik för både nöje och nytta även på fritiden. Så är det väl för de flesta i dag.

Min nuvarande arbetsgivare meddelade nyligen att vi får tillgång till ett omfattande paket med distanskurser. Det hand-

Min plan är nu att förekomma att datorerna snor mig på min fritid igen så som det gick på åttio- och nittiotalen då vi blev deras drängar. Först gäller det att gå kurserna i AI och lära mig allt inom det området. Sedan lär jag upp den där AI:n att plöja igenom de övriga obligatoriska kurserna å mina vägnar, åtminstone de som verkar tråkiga.

Medan AI donar på med det kan jag göra mitt jobb, något som antagligen kan föras över på AI i små steg det också. Det gäller bara att göra det så att inte chefen märker någonting.

När de rutinmässiga delarna av mitt jobb är i AI:s händer kan man ägna sig helhjärtat åt de icke-rutinmässiga delarna av jobbet, de är i allmänhet roligare.

Tidsvinsten jag uppnår på det här sättet kan användas till att höja kvaliteten på det jobb jag fortsättningsvis utför. Det i sin tur gör att de uppgifterna blir svårare att tas över av AI vilket tryggar min arbetsplats.

Om det i sin tur inte fungerar som tänkt kan jag i alla fall jobba vidare som sakkunnig inom AI, jag har ju vid det laget bevisligen erforderliga kunskaper.

Ja, så kan man drömma. Och när man drömmer behöver man inte hålla igen.

När jag riktigt analyserar mina vackraste drömmar är slutsatsen att jag borde skaffa en moppe och ägna resten av mina dagar åt att sladda runt i något gammalt sandtag medan AI jobbar så svetten lackar där på kontoret. U-P KURIREN 37

TRÄDGÅRD FÖRSÅ

ÄNTLIGEN

Dags att börja så

Tjuvstarta odlingssäsongen! Här följer några tips som ger dina plantor ett gott försprång inför säsongen så att de hinner växa till sig ordentligt och kan planteras ut lagom till sommaren.

AV MIKAELA KORTELL FOTO IKEA

Skapa en gynnsam miljö för frön och plantor med miniväxthuset Åkerbär från Ikea. Finns i tre färger.

38 KURIREN

Nedbrytbara krukor gör planteringen lättare.

Biltema.

Odla på höjden.

Liten hylla, Rabo från House Nordic/Ellos.

Miniväxthus med metallram och riktiga glasfönster, Biltema.

Använd torvbriketter i stället för såjord.

Nelson Garden.

SÅ FÖRSÅR DU Eftersom vi har så kort odlingssäsong hinner inte alla växter bli klara om de sås utomhus. Men du kan hjälpa dem på traven genom att så inomhus redan nu.

1. Använd såjord, eller om du vill göra det lättare för dig kan du använda briketter. Du bara vattnar dem ordentligt och sätter i frön. När det är dags för plantering kan hela briketten stoppas ner i jorden.

2. Det finns massor av olika små krukor att välja mellan. Eller gör egna av tidningspapper, små lådor eller mjölkkartonger. Gör dräneringshål så att rötterna inte ruttnar. Om du använder nedbrytbara krukor sätts hela krukan ner i jorden när du planterar, vilket förhindrar att de små rötterna skadas.

3. Täck dina krukor med plastfolie med hål i, eller ställ in dem i drivhus eller miniväxthus så att de hålls varma och fuktiga.

Vädra om det blir kondens.

4. Vattna lagom, jorden ska vara fuktig men inte så blöt att rötterna ruttnar.

5. Ställ sådderna ljust. Om det blir en ljusfattig vår kan du behöva hjälpa till med växtbelysning eftersom plantor som måste söka sig till ljus lätt blir långa och rangliga.

6. Låt plantorna stå ute dagtid en period innan de planteras ut för att vänja dem vid utemiljön.

7. När risken för frost är över är det dags att plantera ut plantorna.

ckor, tilationslu d två ven manni. e m s u h Tok Minidriv Garden/ från Tok

Ibland kan växterna behöva extra hjälp.

Dimbar växtbelysning med LED och timer.

Clas Ohlson.

Glöm inte att märka upp vad du har sått.

Plantetiketter i trä, Clas Ohlson.

Stapelbara och hopfällbara backar är bra att ha när alla plantorna ska bäras ut.

Rusta.

Gör egna krukor.

Krukmakare i bok från Impecta.

Vacker blomspruta som gärna får stå framme. från Ikea.

KURIREN 39

MATVRÅN

NUDELSOPPA MED FISK.

Sofia Grynngärds brinner för matlagning och trädgård och blir inspirerad av att laga mat av sin egen skörd. Sofia bor i Korsholm tillsammans med man och två barn. I dag driver hon sitt eget företag Trädgårdsköket som bland annat håller kurser och workshoppar inom mat och odling. Mer av Sofias matinspiration finns på @tradgardskoket på Instagram och Facebook.

Recept och foto: SOFIA GRYNNGÄRDS

U SPAGHETTI SVAMPCARBONARA. 40 KURIREN

nder vintern tycker jag det är extra gott med värmande soppor och snabba men förmånliga vardagsrätter.

Här följer recept på ett par snabba vardagssoppor och förmånlig men näringsrik vardagsmat. Jag uppmuntrar även alla som själva fiskar att ta tillvara gäddor och mörtfiskar såsom id, braxen och mört eftersom de passar utmärkt till fiskbiffar.

Det går bra att göra en större sats fiskbiffar på en och samma gång och frysa ner för att sedan behändigt ha snabbmat i frysen.

FISKBIFFAR.

Värmande och varierande vardagsmat SNABB NUDELSOPPA MED FISK

Det går utmärkt att byta ut fisken mot grillad kyckling eller brytbönor. Även grönsakerna kan varieras, byt exempelvis kålrabbi mot vitkål eller broccoli. ca 3 portioner

2,5 dl kokosmjölk 7,5 dl vatten 2 buljongtärningar (t ex grönsaksbuljong) ½ lime ca 1/3 chili (jalapeno) 3 morötter 1 kålrabbi 1,5 portioner äggnudlar ca 250 g fiskfilé (t ex abborre/gös/forell) Till garnering: chili, koriander

Skala och strimla grönsakerna fint. Skär fiskköttet i strimlor/ tärningar och strö lite salt ovanpå.

Koka upp vatten, kokosmjölk och buljongtärningar. Tillsätt pressad lime och finhackad chili och smaka av buljongen.

Bryt sönder nudlarna och rör ner i buljongen. Tillsätt fisk och grönsaker. Stäng av spisen och sätt på locket på kastrullen.

Låt stå cirka 5 minuter. Garnera soppan med strimlad chili och hackad koriander innan serveringen.

FISKBIFFAR

Filé av id, braxen och mört passar också bra biffarna.

I fiskdisken går det också ofta att beställa mald fisk.

4 portioner

1,5 dl grädde ½ dl ströbröd 400 g gäddfilé ½ knippe gräslök 1 dl riven ost 1 ägg 1 tsk salt 1 krm vitpeppar smör till stekning

Blanda ströbröd och grädde i en skål och låt svälla.

Skär fisken i bitar och kör till en massa i en matberedare ett par minuter eller mal fisken i köttkvarn.

Riv ost och finhacka gräslök.

Blanda fiskmassan med övriga ingredienser till en jämn smet.

Forma massan till jämnstora biffar med våta händer. Stek biffarna i smör, cirka 2 minuter per sida tills de får en fin färg.

Servera med kokt potatis, sallad och gräddfilssås.

GRÄDDFILSSÅS

2 dl gräddfil ½ tsk salt svartpeppar (finhackad dill/gräslök) saft av citron/1 tsk senap

Blanda samtliga ingredienser.

SPAGHETTI SVAMPCARBONARA ca 4–6 portioner

Har du tagit till vara svamp på hösten och har i dina förråd så är svampcarbonara en god rätt där baconet har bytts ut mot svamp. Det går också bra att steka lite bacon och blanda ner i pastan.

➛

KURIREN 41

MATVRÅN

till såsen. Hacka lök och svamp och stek i smör och smaka av med salt och peppar.

Koka spagettin och blanda med svamp och sås.

Garnera med persilja och servera med en grönsallad.

POTATIS- OCH PALSTERNACKSSOPPA En len enkel soppa på palsternacka och potatis, toppad med gremoulata och krutonger.

4 portioner

POTATIS- och PALSTERNACKSSOPPA. FORTS. FRÅN FÖREG. SIDA

500 g spagetti ca 3 dl fryst eller torkad svamp 1 gul lök ½ tsk salt 1 krm svartpeppar 2 msk smör Sås: 1 dl grädde/crème fraiche

3 ägg 2–3 dl riven ost 1 vitlöksklyfta, pressad 1 tsk salt Till servering: finhackad (blad)persilja svartpeppar grönsallad

Blötlägg torkad svamp eller tina djupfryst.

Blanda samtliga ingredienser

2 palsternackor, ca 300 g 1 gul lök 1 msk olja 1 krm timjan 700 g potatis, mjuk sort 1 buljongtärning 8 dl vatten 100 g smältost/färskost/ crème fraiche/grädde ½ tsk salt svartpeppar

Skala palsternackor och potatis och skär i grova bitar. Skala och hacka löken grovt.

Stek palsternacka, lök och timjan i olja i en stor kastrull i några minuter.

Tillsätt potatis, vatten och buljongtärning. Låt koka tills potatisen känns mjuk.

Tillsätt smältost, salt och peppar och mixa soppan slät

SVARTVINBÄRSKAKA. 42 KURIREN

med en stavmixer. Tillsätt mer vatten om soppan känns för tjock.

GREMOULATA Gremoulata bidrar med att ta soppan till en ny nivå med mera smaker och en fräsch syra.

1 dl persilja 1 liten vitlöksklyfta skal av ¼ citron 1 msk citronsaft 3 msk ryps- eller olivolja ½ krm salt

Finhacka persilja och vitlök.

Blanda med övriga ingredienser.

KRUTONGER

3–4 skivor bröd olja salt

Skär brödet i tärningar. Hetta upp olja i en stekpanna och stek brödtärningarna knapriga. Strö på lite salt. Låt svalna.

SVARTVINBÄRSKAKA Denna ljuvliga kaka med svarta vinbär är svår att motstå! Servera med vispad grädde eller vaniljglass, du kommer inte bli besviken.

3 ägg 1 dl farinsocker 2 dl strösocker 3 dl vetemjöl 1 krm salt ca 2–3 dl svarta vinbär hyvlat smör (så att det täcker kakan) 1 dl flagad mandel

Vispa ägg och socker pösigt.

Rör ner vetemjöl och salt. Häll smeten i en smord ugnsform (cirka 25x20 cm).

Häll över bären och tryck ner dem lätt i kakans yta. Fördela hyvlat smör ovanpå och strö över flagad mandel.

Grädda kakan i 175 grader i cirka 25 minuter beroende på hur stor form som används.

Kakan ska vara lite kladdig i mitten.

Låt svalna och servera med vispad grädde eller vaniljglass. 

BOKNYTT HELSINGFORS – HISTORIEN OM EN STAD HENRIK MEINANDER UTGIVARE: SCHILDTS & SÖDERSTRÖMS

ATT MOTIONERA HJÄRNAN Läsning berikar och skärmar fördummar, så har vi lärt oss och jag är den första att hålla med om påståendet. Men nu gick det ändå så att telefonen med sina intelligenta algoritmer fångade mig i sin fälla. En hel vecka satt jag som besatt och snabbmatade hjärnan.

Men som med all snabbmat så blir man lätt överdoserad och nu får det vara nog. För att bryta cirkeln skaffade jag mig en ny utmaning, ett 1000 bitars pussel att pyssla med om kvällarna. Och när hjärnan äntligen fått vila från snabba kalorier så har jag även hittat ro för böckerna igen.

Jennifer Hägen, Redaktör

I år fyller Helsingfors 475 år. Vi firar det med en ny historik över staden skriven av Henrik Meinander, Henrik barfotaMeinander helsingforsare, Foto: Janne författare och Rentola professor i historia.

Boken Helsingfors. Historien om en stad ger en koncis överblick över stadens dramatiska historia som påverkats av läget vid havet, världsekonomin och stormaktspolitiken. Dessutom bjuds läsaren på levande skildringar av vardagsliv, språkbruk, arkitektur, politik och kultur.

Verket bygger på omfattande

efterforskningar och är rikt illustrerat med kartor, konstverk och fotografier.

Vad är ditt förhållande till Helsingfors?

–Jag är född, uppvuxen och har bott den avgjort största delen av mitt liv i staden, så jag är en riktigt inbiten knutpatriot.

Vilken är din favoritplats i staden?

– En favoritplats är ”Djuran”, det vill säga Djurgårdens sportplan, där jag på 1970-talet som IFK:are tränade friidrott och drömde om att bli olympisk guldmedaljör på 800 meter.

Min favoritgata, eller i varje fall den som definitivt har varit min bildningsväg är Unionsgatan. På Unionsgatan 2 tog jag studenten vid Svenska normallyceum år 1980. År 1987 blev jag magister från Hel-

singfors universitet på Unionsgatan 34. Åren 1988–1994 samlade jag in källmaterial för min doktorsavhandling på Universitetsbiblioteket på Unionsgatan 36. Och sedan år 2001 har jag verkat som professor i historia på Unionsgatan 38.

Har du något hemligt ställe som du kan tipsa om?

– Blåbärslandets östligaste badstrand, där finns alltid gott om plats.

Vi lever i spännande tider. Vågar du spekulera – Hur tror du staden ser ut på sin 500-årsdag?

– Jag tror definitivt att Helsingfors har en spännande och dynamisk framtid. Men staden har också upplevt katastrofer. Så osvuret är bäst.

STORMEN

SIDOR OM SID

DETTA ÄR MIN MÅLARSÅNG

BENJAMIN LAUSTIOLA UTGIVARE: SCRIPTUM

En mördare skriver sina memoarer. Finska Underrättelsetjänsten anställer en kodknäckare.

KGB skolar upp en spion med sällsynta talanger. Ett pensionerat par lever ett fridfullt liv i skärgården.

I skuggan av kalla kriget går Finska Underrättelsetjänsten och KGB en intensiv kamp med varandra.

Båda sidor använder alla till buds stående medel och lite till för att få övertag över motståndaren.

När kalla kriget tar slut ändras spelplanen.

Men inte spelarna. En storm är på väg. En storm som hotar avslöja djupt rotade hemligheter. Hemligheter som sätter liv på spel.

Allting är inte vad det ser ut att vara.

– BAKOM KULISSERNA OCH FRAMFÖR DEM MARGITA ANDERGÅRD UTGIVARE: LIBRARIA

Sidor om Sid berättar om teaterprofilen Sven Sid både med hans egna ord och utifrån intervjuer med ett flertal kända teaterprofiler såsom Carl Öhman, Fred Negendanck, Sinikka Sokka och förstås dottern Maria Sid. Med ryms tiotals år av teaterhistoria och hundratals namn och minnen från finlandssvenska teaterscener.

Helheten vävs samman och kontexten levereras av teaterexperten Margita Andergård.

Andergård hann inte publicera boken före sin död, men med anhörigas lov ges den ut postumt hösten 2024. Boken är redigerad av Yasmin Nyqvist och utökad med ett efterord och tillägg av Christoffer Holm.

TOVE JANSSON OCH MUSIKEN EMMA KLINGENBERG UTGIVARE: FÖRLAGET

Tove Jansson var en konstnär med många strängar på sin lyra. Hon levde enligt sina egna ord: måla måla flickan lill, minns att ingenting står still, alltid skall du vandra. Sångaren och skådespelaren Emma Klingenberg, som har turnerat med konserten Tove Jansson -visdiktaren och forskat i musiktemat inom Toves konstnärsskap, har nu sammanställt sina fynd. Klingenberg skriver medryckande om den musik Tove dansade till i sin ateljé och på Klovharun, och gräver djupt i Toves och partnern Tuulikki Pietiläs omfattande kassettsamling.

Här finns även Toves egna vistexter samlade. Många relationer i Toves liv påverkade visdiktandet.

KURIREN 43

Mat med

Greve Pers kokbok

”M

in hobby är kokböcker och mitt handarbete är matlagning! Jag har genom åren skaffat mig en diger samling med mer eller mindre gamla och värdefulla kokböcker och Greve Pers kokbok finns med i samlingarna. I Greve Pers kokbok som även är en slags självbiografisk tänkebok, finns en särskilt intressant måltid beskriven.

Så skriver Ingrid Larsson Haglund i sin bok 1600-tals recept ur Greve Pers kokbok.

Ingrid Larsson Haglund är inredningsarkitekt SIR/MSA, utbildad vid Konstfack i Stockholm och har även studerat historia och arkeologi vid Göteborgs Universitet. Sedan många år tillbaka bedriver hon arkivforskning kring hushållning, trädgårdar och inredning under den svenska stormaktstiden. ”Jag blev född år 1602 den 18 februari på Rydboholm i lilla frustugan. Konung Carl (IX) och drottning Christina voro vittnen med andra flera herrar och fruar till mitt dops och christendoms anammelse”.

Så inleder Per Brahe den yngre sin självbiografiska Tänkebok.

”

Middagsdukning i Tikkanens hem såsom den kunde tänkas ha sett ut hos greve Per Brahe på 1600-talet.

Per Brahe växte upp i en stor

och till synes lycklig familj.

Modern Elsa Gyllenstierna och fadern Abraham Brahe hade gift sig av kärlek vilket inte var så vanligt på 1600-talet. Per var den äldsta sonen men där fanns också bröderna Joakim och Nils och systrarna Ebba och Margareta. Fadern Abraham, som var riksråd, lagman och hovrättsråd, tog tidigt med sig sonen Per till olika viktiga och högtidliga evenemang.

Den 21 november 1637 landsteg Per Brahe i Åbo utsedd till Generalguvernör över ”Stor-

44 KURIREN

förstendömet Finland, Åland och de bägge Carelerna”. Med sig hade han sin kära Christina Catharina och tillsammans företog de en mängd resor runt hela Finland för att, som han själv beskriver det: ”bese landets läge, och jag fann mycken

oreda i alla saker och botade hvad jag kunde”.

Han mönstrade krigsfolk, inrättade nya barnskolor, katedralskolor och gymnasier, grundade universitetet i Åbo, lät bygga sockenkyrkor, anlade staden Helsingfors och förbättrade stadsanläggningarna Åbo och Viborg och ”bragte lilla Tullen i ordning”.

Han trivdes bra i Finland och prisade folket som arbetsamt och lojalt. Överallt blev han och hans hustru väl mottagna av alla samhällsklasser. ”Jag var med landet, och landet med mig väl tillfreds”, var hans klassiska kommentar till sitt förhållande till Finland.

Greve Per Brahe gjorde två besök till Finland och under det andra besöket våren 1648 följer

hans hustru honom troget trots att hon var mycket sjuk. Två år senare skriver greven: ”1650 den 14 juni, emellan 12 och 1, avsomnade min kära gudfruktiga och dygdiga hustru och Grefvinna på Åbo slott. Gud fröjde hennes själ evinnerligen.”

Per Brahe den yngres hushåll på 1600-talet hörde till de förnämsta och rikaste i Sverige. Ändå är Brahesläkten inte känd för att ha levt särskilt extravagant eller storslaget. Snarare har det vilat ett sken av sparsamhet över familjens leverne.

De nyrika adelsherrarna som skott sig på kriget och lyckats skaffa sig privilegier och gods under drottning Kristinas omyndiga år, försökte över-

träffa varandra i att bygga lyxiga barockpalats och hålla lysande fester medan Per Brahe däremot verkar ha tyckt allmänt illa om den tidens överdrivna praktlystnad.

Greven skötte sitt grevskap Visingsborg som en modern företagsledare och Visingsborg blev under Per Brahes tid Sveriges största grevskap. Han höll sig ständigt underrättad om inkomster och utgifter, varje detalj i grevskapets skötsel verkar ha intresserat honom.

Greve Pers kokbok ger en mycket god inblick i mathushållningen i ett rikt hem på 1600-talet. Boken innehåller inte bara 600 recept på maträtter av det mest skiftande slag, utan är också en vägledning i hur man sköter vardagliga sysslor i köket och ger praktiska råd om alltifrån att koka lim och göra tvål till att bota olika sjukdomar.

På 1600-talet blev det populärt ute i Europa att trycka kokböcker och Greve Pers kokbok är inget undantag.

För den plikttrogna och principfasta aristokraten Per Brahe inträffade det något så gott som nästan ofattbart vintern 1654. Drottning Kristina avsade sig kronan och överlät den till sin kusin Karl Gustav, som hon tidigare lovat att gifta sig med.

Chockad hade Per Brahe inför riksrådet försökt få drottningen att inse att hon inte kunde avgå eftersom ”hennes Maj:t hade lovat vid sin kröning på knä inför Gud och folket att regera oss efter lag och icke avdanka.”

I tolv år hade förmyndarregeringen med rådsherrarna, som han uttryckte det: ”fört regementet för hennes Maj:ts omyndiga år å hennes Maj:ts vägnar. Vi hade annat förtjänt än blifva sålunda av hennes Maj:t förlåtna.”

Men alla böner var förgäves och vid en särskild riksdag i Uppsala den 6 juni 1645 fick Per Brahe den för honom smärtsamma uppgiften att lyfta kronan från

drottningens huvud vid hennes tronavsägelse på Uppsala slott. Greve Per Brahe vägrade först, men då lyfte Kristina själv av kronan från sitt huvud och räckte den till Brahe, som var tvungen att ta emot den.

PER BRAHE

den yngre (1602–1680)

Den nya monarken Karl X

Gustav skulle visa sig vara av en helt annan kaliber än den intelligenta, kulturintresserade Kristina. Karl X Gustav kände sig mest hemma i fält och i umgänget med sina officerare och soldater. Hans många kostsamma krigståg skulle till slut leda fram till Karl XI:s reduktion, det vill säga indragning av alla grevliga gods till kronan.

Per Brahe slapp dock uppleva denna för hans grevskap förödande reform, han dog den 12 september 1680 på sitt slott Bogesund. Tre månader senare fattade riksdagen beslutet om att avskaffa riksrådet och genomföra reduktionen.

Det blev slutet på sagan om Visingsborgs grevskap. Delar av inredningen och biblioteket på Visingsborgs slott räddades av släkten Brahe och finns nu på Skokloster, men det mesta såldes på auktion i Jönköping eller skingrades för vinden. Och som Ingrid Larsson Haglund påpekar: Man kan ju fantisera om vad som hände med Greve Pers kokbok. Om den togs om hand av fataburshustrun eller hopmannen på slottet eller inhandlades av någon på auktionerna i Jönköping.

Men tack vare denne någon, bevarades boken som enligt gammal tradition är Per Brahes kokbok.

Jag skall försöka mig på att återge denna 1600-tals grevliga middag hemma i min egen stuga så som den kunde te sig hemma hos greve Per Brahe och i så ursprungligt skick som det överhuvudtaget går att få det.

Text och foto

Christian Tikkanen

kökschef, bosatt i Norge

Entrérätt: Ärtsoppa med kapris Förrätt: Stekt vinägerruda Varmrätt: Kalvkött med gräddstuvade palsternackor och nässlor med korinter Efterrätt: Pannkakor med krusbär Kaffe och Klaret*

*Klaret: 10 cl vodka eller brännvin 1 tsk kanel ¼–½ tsk kardemumma ½ tsk nejlikor, malda 2 dl vitt vin 2–3 msk socker

Blanda brännvin, kanel, kardemumma och nejlikor i en glasburk med lock.

Blandningen skall stå 9–10 dagar på varm plats. Skaka om blandningen varje dag.

Häll en msk av blandningen i 2 dl vitt vin och tillsätt socker. Låt stå i 12 timmar. Njut ett litet glas klaret kallt eller rumstempererat till exempel till mandeltårta.

Klaret kan också ersätta den vita glöggen till jul.

• År 1637 utnämndes han till generalguvernör över Finland, och 1641 till riksdrots. Som guvernör över Finland bidrog han till bland annat grundandet av städerna Tavastehus och Nyslott (1639), Brahestad, Kristinestad, Kristina och Villmanstrand (1640), Kajana (1651) och Brahea i norra Karelen och Veckelax Nystad (1653).

• Han medverkade också till flyttningen av Helsingfors till en plats närmare havet.

Under hans tid i Helsingfors upprättades ett nytt postverk i Finland.

• År 1640 medverkade han till grundandet av Kungliga Akademien i Åbo (som efter Åbo brand flyttades till Helsingfors 1828 och nu verkar som Helsingfors universitet).

• Den 3 februari 1641 grundade också Brahe Finlands första trivialskola i den lilla staden Nykarleby, men skolan flyttades 1684 till Vasa.

• Under sin tjänstetid i Finland förlänades han det så kal�lade Brahelinna län i Savolax och friherrskapet Kajana.

• Uttrycket ”I grevens tid” anses syfta på hans guvernörsperiod i Finland.

• Bronsstatyn av greve Per Brahe den yngre (1602– 1680), generalguvernör i Finland, gjordes av skulptören Walter Runeberg (1838–1920). Statyn föreställer Per Brahe den yngre vid invigningen av Kungliga Akademien i Åbo den 15 juli 1640 där han håller fundationsbrevet i handen.

• Brahestatyn avtäcktes i Åbo den 29 maj 1888 i närvaro av en folksamling om cirka 10 000 personer. På granitsockeln citeras Per Brahes ord: ”Jach war med landett och landett med mig wääl tillfreds.” Samma år restes en mindre replik av statyn på torget i Brahestad.

KURIREN 45

Sticka sockor med hålmönster

endast är rekommenderade. Får du för många maskor på 10 cm, byt till tjockare stickor. Får du för få maskor på 10 cm, byt till tunnare stickor.

maskor.

A . 1 A stickas totalt 3 gånger i höjden, men på s i s t a va r ve t i sista repetitionen med A.1A i höjden stickas det så här: Sticka 17-1615 maskor rätt och minska samtidigt 3-1-2 maskor jämnt fördelat över dessa maskor (= 14-15-13 maskor rätt), sticka 28-30-32 maskor rätt, sticka 15-14-19 maskor rätt och minska samtidigt 3-1-2 maskor jämnt fördelat över dessa maskor (= 12-13-17 maskor rätt) = 54-58-62 maskor på varvet. Arbetet mäter nu ca 9 cm från vikkanten i alla storlekar.

Förklaring till beskrivningen:

HÄL OCH FOT:

STORLEK: 35/37 - 38/40 - 41/43 Fotens längd: 22-24-27 cm Skaftets höjd ner till hälen: Ca 9-9-9 cm GARN: DROPS NORD från Garnstudio (tillhör garngrupp A) 100-100-100 g färg 27, ljus persika STICKOR: DROPS STRUMPSTICKOR NR 3.

STICKFASTHET: 26 maskor på bredden och 34 varv på höjden med slätstickning = 10 x 10 cm.

OBS: Kom ihåg att sticknumren

Filnavn: Filnavn: no-084 no-084

MÖNSTER: Se diagram A.1.

Fortsätt minskningen på samma = rett HÄLMINSKNING: = rett sätt genom att sticka tills det återstår 1 (= rätsidan): Sticka rätt = mellom 2mellom masker detlages 1 kast om pinnen =VARV 2 lages masker 1 kast om pinnen 1det maska mindre innan det tas av 1 tills det återstår 7-8-8 maskor, ta maska, tills det är 14-14-16 maskor = 2 rettavsammen =nästa 2 rett sammen maska från stickan som kvar på varvet. om den skulle stickas rät, sticka 1 rätmaska, lyft den lösa maskan Börja arbetet här: över maskan som blev stickad, SOCKA vänd arbetet.

– kort översikt över arbetet: VARV 2 (= avigsidan): Sticka A r b e t e t s t i c k a s r u n t p å avigt tills det återstår 7-8-8 maskor, strumpstickor, från skaftet ner ta nästa maska från stickan som till tån. om den skulle stickas avigt, sticka 1 avigmaska, lyft den lösa maskan SKAFT: över maskan som blev stickad, Lägg upp 60-60-66 maskor på vänd arbetet. strumpstickor 3 med DROPS Nord.

VARV 3 (= rätsidan): Sticka rätt Sticka 4 varv med slätstickning. tills det återstår 6-7-7 maskor, ta Sticka nästa varv så här: * 2 räta av nästa maska från stickan som tillsammans, 1 omslag *, sticka från om den skulle stickas rät, sticka *–* varvet ut = vikkant. Sticka 5 varv 1 rätmaska, lyft den lösa maskan med slätstickning. Vik in kanten över maskan som blev stickad, så att sockan blir dubbel, sticka vänd arbetet.

1 varv rätt där varannan maska VARV 4 (= avigsidan): Sticka stickas tillsammans med varannan avigt tills det återstår 6-7-7 maskor, maska från uppläggningskanten. ta av nästa maska från stickan som Vikkanten är nu dubbel. Sticka 3 om den skulle stickas avigt, sticka varv slätstickning.

1 avigmaska, lyft den lösa maskan KONTROLLERA STICKFAST3 över maskan som blev stickad, HETEN! Sticka A.1A runt över alla A.1B vänd arbetet.

46 KURIREN

Behåll de första 14-15-13 maskorna på varvet, sätt de nästa 28-30-32 maskorna på 1 tråd (= mitt ovanpå foten) och behåll de återstående 12-13-17 maskorna på varvet = 26-28-30 maskor på varvet till häl.

Sticka slätstickning fram och tillbaka över hälmaskorna i 6-6-6½ cm. Sätt 1 markör mitt i sista varvet – markören ska användas lite senare till att mäta fotens längd från.

Sedan stickas HÄLMINSKNING – läs förklaring ovan! Efter hälminskningen stickas nästa varv så här: Sticka rätt över de 14-14-16 hälmaskorna, sticka upp 15-16-18 maskor längs sidan på hälen, sätt 1 markör, sticka 1-2-3 maskor rätmaska, sticka A.1A över de nästa 24 maskorna (= 4 rapporter à 6

maskor), sticka A.1B (= 3 maskor), sticka 0-1-2 maskor rätt, sätt 1 markör och sticka upp 15-16-18 maskor längs den andra sidan på hälen = 72-76-84 maskor på varvet.

Fortsätt mönstret så här med slätstickning och A.1 över de 27 maskorna mitt ovanpå foten.

SAMTIDIGT minskas det på var sida om de 28-30-32 maskorna mellan markörerna ovanpå foten så här: Sticka de 2 sista maskorna före första markören ovanpå foten räta tillsammans och sticka de 2 maskorna efter sista markör ovanpå foten vridet räta tillsammans.

Minska så här på varje varv 4 gånger, sedan på vartannat varv totalt 8-8-10 gånger = 48-52-56 maskor. Sticka sedan tills arbetet mäter 18-19-21 cm från markören på hälen, mätt under foten. Det återstår nu ca 4-5-6 cm före färdiga mått, prova eventuellt sockan och sticka till önskad längd innan det minskas till tå som förklaras nedan.

TÅ:

Ta bort alla tidigare markörer och sätt 2 nya markörer i arbetet så att det blir 24-26-28 maskor både ovanpå och under foten (det ska sitta 1 markör i varje sida på sockan och markörerna ska användas när det nu ska minskas till tå).

Sticka slätstickning runt över alla maskor och minska till tå på var sida om båda markörerna så här: Sticka tills det återstår 3 maskor före markören, sticka 2 räta tillsammans, 2 rätmaskor (markören sitter mellan dessa 2 maskor), sticka 2 vridet räta tillsammans. Upprepa vid den andra markören (= 4 maskor minskade på varvet).

Minska så här i varje sida på vartannat varv totalt 5-7-11 gånger och sedan på varje varv totalt 5-4-0 gånger = 8-8-12 maskor kvar.

Klipp tråden, trä den genom de återstående maskorna, strama tråden och fäst ordentligt. Sockan mäter ca 22-24-27 cm från markören på hälen. Sticka den andra sockan på samma sätt.

Mönster: DROPS DESIGN www.GARNSTUDIO.com

Filnavn: no-084 Filnavn: no-084

3 A.1B

6 A.1A

==rett rätt mellan22masker maskorlages görsdet det11kast omslag ==rett mellom om pinnen 6 = mellom 2 masker lages det 1 kast om pinnen 2om rettstickan sammen A.1A ==22rett rätasammen tillsammans

Klippt & skrivet Sammanställt av Jennifer Hägen

Foto: Shutterstock

LABRADOREN ÄR FINLANDS POPULÄRASTE HUNDRAS År 2024 registrerades totalt 40 364 hundar hos Finska Kennelklubben, vilket är en minskning jämfört med 43 813 registreringar år 2023. Antalet registreringar sjönk med 7,9 procent jämfört med 2023. Labrador retriever har varit Finlands mest populära hundras sedan 2009. Förra året registrerades 2 330 labrador retrievrar. Därefter följde golden retriever (1 224) och finsk lapphund (1 063). Labrador retriever är en populär familjehund men används också flitigt inom jakt samt som assistans-, tjänste- och räddningshund.

Källa: Finska Kennelklubben

AI-genererad bild DALL-E

EGNA VATTENFÖRBRUKNINGEN KAN ÖVERRASKA I många husbolag är vattenavgiften fortfarande fast, vilket innebär att man betalar en månatlig summa som beslutats på föreningsstämman, oberoende av den faktiska vattenförbrukningen.

Lägenhetsspecifika vattenmätare och fakturering baserad på faktisk förbrukning blir dock allt vanligare. En boende som är van vid en fast vattenavgift, eller som flyttar ensam till sin första egna bostad, kan bli överraskad av storleken på utjämningsräkningen.

I nybyggda fastigheter är vattenmätare numera standard, tack vare en lagändring som trädde i kraft år 2020, där det fastställs att vattenavgiften ska baseras på faktisk förbrukning. Lägenhetsspecifika vattenmätare måste också installeras i samband med exempelvis stambyten. Detta är en positiv utveckling för vattenförbrukningen.

– Vattenförbrukningen är tydligt lägre i husbolag där lägenhetsspecifika vattenmätare används, det vill säga där boende betalar för sin faktiska vattenanvändning, säger Olli Rekonen, forskningschef vid Fastighetsförbundet. Även om husbolaget har lägenhetsspecifika vattenmätare kan den boende inte alltid följa sin vattenförbrukning i realtid. I dessa husbolag betalas ofta vattenavgiften som en förskottsbetalning, som sedan justeras uppåt eller

nedåt en gång per år baserat på lägenhetens vattenmätaravläsning. Den egna vattenförbrukningen och den därpå följande utjämningsräkningen kan ibland komma som en total överraskning.

– Det finns fall där utjämningsräkningen, enligt vad jag hört, har varit över 1 000 euro, säger Rekonen.

Enligt en studie av Motiva och Arbetseffektivitetssällskapet varierar vattenförbrukningen avsevärt mellan olika hushåll. Vissa använder mindre än 50 liter vatten per person och dag, medan andra har en förbrukning på över 300 liter.

Den största vattenförbrukningen sker vid duschning.

– Om man är van vid att bo så att man inte behöver betala för sin egen vattenförbrukning, eller om avgiften ingår i hyran, kanske man inte ens reflekterar över sin egen vattenanvändning. Men det går åt förvånansvärt mycket varmt vatten utan att man märker det, förtydligar Rekonen.

Hur lång tid man duschar varje gång har alltså en betydande inverkan på hur stor utjämningsräkningen kan bli.

Till exempel en dusch på 15 minuter kostar nästan 420 euro mer per år än om man duschar endast i två minuter.

Källa: Pressmeddelande Isännöintiliitto

KURIREN 47

VILSE I SNÖN Märta är ensam på väg till en avlägset belägen sommarstuga där hon tänker tillbringa några lugna dagar med att läsa. Den sista biten fram till stugan går några kilometer längs en skogsväg.

Det är mörkt, kölden biter i kinderna och snön gör vägen svår att se.

Inget går såsom planerat och plötsligt vet Märta inte längre var hon är.

Novell av SARA SILVERFORS

Foto: Adobe Stockphoto.

M

ärta satt med halvslutna ögon och såg de snötyngda granarna virvla förbi utanför tågfönstret.

Elementen fungerade inte som de skulle och det var kallt i vagnen. Konduktören hade bett om ursäkt för det flera gånger i högtalaren men Märta tyckte inte att det gjorde något. Hon hade tagit fram sin sjal och lindat runt sig, den var så stor att den täckte en del av benen också. Den värmde skönt och kylan mot kinderna och snön utanför gjorde att det kändes som om hon satt i en trygg kokong.

Tåget var på väg norrut, till hennes fars hemtrakter. Hon och Bertil hade köpt en stuga där för några år sedan och pratat så mycket om alla somrar de skulle vara där och alla jular de skulle fira i stillhet, när barnen blivit stora.

Men det hade bara blivit en enda sommar, innan Bertil blev 48 KURIREN

sjuk och hastigt rycktes ifrån henne.

Barnen och hon hade kämpat sig igenom den svåra tiden som följde tillsammans. Till stugan hade hon inte orkat ta sig mer än ett par gånger för att se att allt var som det skulle.

Nu var det sportlov och båda barnen hade velat åka på skidläger. De hade vänligt men bestämt sagt ifrån att de inte ville ha Märta med. Och det var ju som det skulle förstås, de vara stora nog att pröva sina vingar på egen hand en vecka.

Hellre än att sitta ensam i lägenheten hade Märta bestämt sig för att tillbringa en lugn vecka i stugan med att läsa böcker och dricka te fram för brasan.

S

nön knarrade under fötterna på perrongen, när hon klev av tåget i skymningen. Hon skyndade sig

längs den tomma bygatan, för att hinna till affären innan den stängde.

En pingla klingade när hon öppnade dörren till den lilla lanthandeln. Kvinnan bakom disken log vänligt mot henne och Märta nickade till svar. Det var bara en annan kund därinne, en storvuxen man med rödrutig jacka och butter uppsyn. Märta tyckte att hon kände igen honom. Var det inte hennes granne?

Den lilla röda stugan med snickarglädje, som hon Bertil förälskat sig i, låg avsides ute i skogen. Det fanns bara ett hus till på mindre än fem kilometers avstånd och hon hade aldrig pratat med grannen men sett honom på håll några gånger.

Hon försökte fånga mannens blick för att hälsa men han tittade inte upp.

Märta ryckte på axlarna och koncentrerade sig på sin inköpslista. Hon hade planerat

maten för veckan noga, så att hon inte skulle behöva handla mer än en gång medan hon var här. Det gick inga bussar åt det håll hon skulle och något körkort hade hon inte, så det fick bli taxi och sedan att gå allra sista biten på den smala vägen – knappt mer än en stig – fram till stugan.

T

ill hennes förtjusning hittade hon sina favoritkakor, mördeg med korinter, på en hylla. Det fanns bara två paket kvar och hon la båda i sin korg.

En mörk röst brummade bakom henne: – Måste du verkligen ta båda paketen? Det är inte som i Stockholm här, vet du, det finns inte hur mycket som helst av allting!

Hon vände sig förvånad om.

Mannen, som kanske var hennes granne, stod bakom henne med rynkade ögonbryn och de

fyrkantiga käkarna sammanbitna.

Märta kände hur magen knöt sig. Hon hade alltid hatat konflikter. Utan att ens komma sig för med att säga att hon inte alls var från Stockholm tog hon upp ett av paketen ur korgen och räckte det till honom. Han tog det med en grymtning och klampade bort till hyllan med konserver.

Maken till karl att vara oförskämd! Märta blängde på hans breda rygg och svor inom sig över sin mesighet. Men hon hann inte göra något åt det.

Genom fönstret såg hon hur den förbeställda taxin körde upp utanför. Hon var tvungen att skynda sig bort till kassan och betala.

Den vänliga taxichauffören, en äldre man med snövitt hår, hjälpte henne att lasta in ryggsäcken och matkassarna i bakluckan. Han blev bekymrad när han hörde vart hon skulle och att stugan var ouppvärmd när hon kom dit.

– Det blir kallt om nätterna här uppe nu, upp mot 20 minus och mer.

Om det inte varit för att mannen just då gick förbi och gav henne en blick på väg mot sin slitna gamla landrover, hade hon kanske lyssnat. Nu ryckte hon på axlarna.

– Äsch, det är ingen fara.

Om du kör mig fram till skogsvägen är det bara några kilometer att gå.

Taxichauffören skakade betänksamt på huvudet men protesterade inte mer. Medan de körde ut ur byn började snön falla, ett tätt snöfall med stora flingor.

N

är bilen stannade vid skogsvägen upp till stugan fladdrade det till av nervositet i Märtas mage. Det var mörkare än hon hade föreställt sig och skogen kändes ännu ensligare än hon mindes den. Men hon knep ihop läpparna och skakade av sig den olustiga känslan. Hon hade ju pannlampan och i värsta fall kunde hon alltid ringa till taxin och be honom komma tillbaka.

Bilen körde därifrån. Hon

spände lampan om huvudet, lyfte upp ryggsäcken på ryggen och tog de tunga matkassarna i varsin hand.

På sommaren var vägen lätt att följa men det var svårare i snön. Kylan bet i kinderna och fick hennes fingrar att värka trots ullvantarna men det gjorde inte så mycket. Snart skulle hon sitta inlindad i filtar framför brasan. Hon föreställde sig hur ljuvligt det skulle kännas medan hon mödosamt pulsade framåt.

P

lötsligt fastnade hennes fot i något under snötäcket och hon föll handlöst framåt. Kassarna for åt var sitt håll och matvarorna rulllade ut i snön. Märta satte sig upp och torkade sig i ansiktet.

Det gjorde ont i foten men hon lyckades ställa sig upp. I ljuset av pannlampan snubblade hon runt och samlade ihop maten.

Kassarna hade lyckligtvis inte gått sönder alltför mycket, så de gick fortfarande att packa i.

Hon var helt slut när hon till sist snubblade ut på den öppna plätten fram för stugan. Äntligen! Hon stack handen i jackfickan för att ta fram husnyckeln men fickan var tom. Hjärtat bankade hårt när hon kände efter i den andra fickan. Inte där heller. Hon fick tårar i ögonen.

De djupa fickorna stängdes med en knapp mitt i, så det blev en glipa på var sin sida om dem. Nyckeln måste ha fallit ur, antingen när hon ramlade eller när hon letade efter maten. Å, så dumt, så idiotiskt av henne att lägga nyckeln där och inte i innerfickan.

Skogen var kolmörk utanför cirkeln av ljus som pannlampan gav men det fanns inget annat att göra än att halta tillbaka. Hon kom fram till stället där hon fallit och tittade på marken.

Ingen nyckel.

Sökandet blev inte lättare av att det nu snöade ännu mer.

Märta böjde sig ner och föste tafatt undan det översta snölagret, ifall nyckeln gömts under det, men utan resultat. Hon följde spåren hon trampat upp

medan hon plockade matvaror, och letade förtvivlat.

Fortfarande ingen nyckel.

Utan förvarning slocknade pannlampan med ett knäpp och hon omslöts av mörker. Märta fick av sig ena vanten och trevade längs med lampan tills hon hittade on/off-knappen.

Hon tryckte häftigt flera gånger men ingenting hände.

Med darrande händer lyckades hon få fram mobilen. Taxinumret fanns kvar i loggen och hon tryckte på det. Ingen signal gick fram. Displayen lyste svagt i mörkret. Batteriet var laddat men hon hade inget nätverk.

Märta tog ett djupt andetag och försökte tänka klart.

– Jag måste ta mig tillbaka till stugan och slå sönder ett fönster, sa hon högt för sig själv.

Med mobilen framför sig som lampa började hon gå tillbaka. Vinden hade tilltagit och snön slog henne i ansiktet. Det var svårt att se något alls i det svaga ljuset. Hon märkte inte att hon tappade bort vägen förrän hon plötsligt insåg att hon var inne bland träden och inte hade någon aning om i vilken riktning hon gick.

Paniken sköljde över henne.

Utan att tänka på smärtan i foten började hon springa och skrek på hjälp, fast hon visste att ingen kunde höra henne. Ännu en gång ramlade hon och den här gången slog hon huvudet i en trädstam. Ett ögonblick, eller kanske var det en evighet, senare vaknade hon till. Hon höll fortfarande mobilen i handen. I ljuset såg hon snöflingor dansa och kände sig faktiskt nästan varm. Hon tänkte på Bertil och på barnen.

Allt svartnade.

N

ästa gång hon vaknade var det någon som bar henne och sa tröstande: – Var inte rädd, jag har hittat dig. Det kommer att orda sig.

Sen slöt mörkret sig omkring henne igen.

Märta slog mödosamt upp ögonen. Hon låg på en mjuk soffa i ett främmande rum.

Det var ett trevligt rum, med en stor öppen spis där en brasa flammade, och många bokhyllor. Någon hade tagit av henne ytterkläderna och lagt ett duntäcke över henne. Huvudet värkte och när hon kände på det upptäckte hon att det var omlindat med ett bandage.

Det skramlade i närheten och en man kom fram till soffan med en bricka i händerna.

Märta blinkade till. Det var mannen från lanthandeln men nu såg han varken butter eller otrevlig ut. Hans bruna ögon var fyllda med oro.

– Tack och lov att du är vaken! Jag har försökt få tag på en ambulans men snöfallet måste satt mobilnätet ur spel på något sätt och jag vågade inte lämna dig ensam för att åka efter hjälp.

Han satte ner brickan på ett bord nära soffan. På den fanns en stor tekanna, två koppar och ett fat med korintkakor. När han såg att hon tittade rodnade han.

– Jag visste inte vad jag skulle göra, så jag kokade te ifall du skulle vakna.

– Hur…? sa hon men orkade inte avsluta meningen.

– Jag kände mig som en idiot för att jag var så otrevlig mot dig i affären…jag ber verkligen om ursäkt för det… efter att min fru dog har jag väl blivit lite folkilsken av mig.

Han gav henne en förlägen blick och rev med naglarna i skäggstubben.

– Hur som helst så hörde jag att du skulle vara helt ensam i din stuga och att den stått tom och oeldad nästan ett år. Så jag bestämde mig för att gå dit och be om ursäkt…och fråga om du behövde hjälp med något. På vägen hörde jag dig skrika och jag såg ljuset från din mobil.

En väldig tur, annars hade jag nog aldrig hittat dig.

Märta fick tårar i ögonen och blinkade häftigt för att hålla dem tillbaka. Hon sträckte trevande ut handen mot sin räddare. Han tog den försiktigt och kramade den varsamt.

– Tack, viskade hon.  KURIREN 49

ETT GOTT SKRATT FÖRLÄNGER LIVET

✽

✽

✽ ­

✽

✽

✽

✽ ­

­

FINN 5 FEL

✽

✽

FIND 5 FEJL

✽

–––

Lösning på sidan 54.

✽

FIND 5 FE

✽

–––

LÄSARBILDER

–Det sidste jeg husker er, at jeg faldt ned af stigen; så blev alt sort...

–Det sidste jeg husker er, at jeg faldt ned af stigen; så blev alt sort...

 Det var en fin solnedgång över Södra stadsfjärden i Vasa 18 februari.

Fotot är taget och insänt av Christian Nylund.

50 KURIREN

 Här kommer ett foto från Astrid Hammarström-Boughdiri på kattfröken Lejonhjärta som vilar efter en lässtund med Kuriren.

Kattens ”morfar” är konstnären och reklamgrafikern Göran Hammarström som designat Kurirens logo.

MARSKRYSSET avlägsna

huvudstad

håller låda

omger halsen barrig buske

stickvapen

nedslagsgrop

uthållighet

biblisk man papperspeng

sköter inititalt förmår institution i sthlm

var gift med kunglig bertil Finlandssvenska pennskrinet

Lösning på sidan 54.

hockeyhyss inte mindre

brukar tarzan morrläte

kreatur i kyrka Bild : David FOrsblom

rusar mållöst saluför nikotintog till pinnar orda

trivs i ensamhet

spelas i amerika 2026

gudingmaka

tveksamt läte

okränkbar

amnesti palindromdissar

noterade efter lusse

föregår vu

skyddskant glömsjuk

trädslag poetisk gösta

trampanordning låter kattlikt upphöja

saknar rim och reson

anno domini

guillougestalt

bibliskt mynt

essayahparti böna

busiga baskrar menar

överens

brukar barn bruka ytligt mått

brådskande

dansk herreman

ort där det går utförs

cykeln gumma välbärgad förarga

förbereder föda för Firren snarstucken

liten delstat i stort land det våta draget jakande i madrid kryssmakare : David FOrsblom

kolla ! post scriptum

spansk digraf med spott

Computer Numerical Control

anropar nödcentralen deckarkaraktär titta ! rival & kollega till pr0st

föregår snut ger fIn plats på pallen

Cerebral pares

Ett presentkort värt 20 euro till K-kedjan utlottas. Sänd in lösningen till Kuriren, Kungsgårdsvägen 37 A, 65380 Vasa, eller till kryss@kuriren.fi.

Lösningen bör vara framme senast den 19 mars 2025. Märk gärna kuvertet ”Kryss”. Det går bra att sätta flera kryss i samma kuvert.

Namn och postadress: ..........................................................................................................................................................................................................................................

KURIREN 51

Ett presentkort värt 20 euro till S-kedjan utlottas. Sänd in lösningen till Kuriren, Kungsgårdsvägen 37 A, 65380 Vasa, eller till kryss@kuriren.fi.

Lösningen bör vara framme senast den 19 mars 2025. Märk gärna kuvertet ”Kryss”. Det går bra att sätta flera kryss i samma kuvert.

Namn och postadress: ..........................................................................................................................................................................................................................................

52 KURIREN

Stjärnorna?

5 MARS 2025

Kurirens astrolog Anders Ekström ställer ditt horoskop.

Anders är en erfaren astrolog som varit verksam sedan 1975. stjarnastrologen.se // facebook.com/stjarnastrologen

VÄDUREN

20/03 – 20/04

Dynamiska Väduren trivs med action! Testa keramik, där du kan forma något snabbt och kreativt, eller börja med träning som dans eller utmanande sport – det passar din energi nu när Mars, din planet, befinner sig i det aktiva femte huset. Ge dig på något snabbt och enkelt som ger direkt resultat!

Bygg en enkel bokhylla av trä eller gör en tavelvägg med dina favoritbilder – något du kan fixa på en dag.

OXEN

20/04 – 21/05 Den praktiska och estetiska Oxen älskar att skapa med händerna. Stickning, broderi eller trädgårdsarbete är perfekt för dig. Det ger både lugn och något vackert att njuta av.

Gör doftljus med eteriska oljor eller skapa en lyxig matbricka i trä och marmor – något som kombinerar skönhet och nytta. Ditt tolfte hus bebos av många planeter framöver och ditt behov att vara för dig själv ger dig energi.

TVILLINGARNA

21/05 – 22/06

Tvillingens nyfikenhet gör att skrivande, journalistik eller scrapbooking blir roliga projekt. Testa också poddar eller bloggar för att dela dina idéer! Merkurius är nu flexibel och kreativ. Skapa en anslagstavla där du kan fästa idéer och inspirerande tankar, eller gör personliga inbjudningskort för en bokkväll med högläsning och lätt tilltugg. Lär dig även kalligrafi eller digital illustration.

KRÄFTAN

22/06 – 23/07

Kräftan är hemmets kreatör – matlagning, bakning eller att skapa egna ljus. Släktforskning och traditioner är också något du uppskattar. Sy egna kuddfodral till exempel eller gör ett fotoalbum att samla familjeminnen i.

Pyssel som skapar trygghet är perfekt. Besök loppisbutiker och se gamla saker som ger igenkännande minnen från förr. Sticka en mjuk och färgglad filt som blir ett varmt arv för kommande generationer.

LEJONET

23/07 – 23/08 Lejonet älskar glamour och drama. Börja med teater, målning eller smyckestillverkning. Det ger dig utrymme att visa din konstnärliga sida. Glamorös och uppseendeväckande. Gör en spegel med guldram eller skapa egna smycken som sticker ut – något som fångar uppmärksamhet. Designa även personliga kläder eller accessoarer, kanske en egen kaftan eller en hatt som speglar din unika stil.

JUNGFRUN

23/08 – 23/09

Praktiska Jungfrun gillar ordning och precision. Prova sömnad, bokbindning eller att organisera hemmet med praktiska lösningar.

Bygg en kryddhylla eller gör en kalender med recept på veckans hälsosamma meny.

Testa även att skapa etiketter för burkar eller gör en handgjord planeringsbok som hjälper dig att hålla ordning. Att kombinera estetik med funktion är nyckeln till trivsam enkelhet.

VÅGEN

23/09 – 23/10 Estetiska Vågen har den vackra Venus som förebild i allt och trivs med kreativa och balanserade hobbyer som inredning, akvarellmålning eller blomsterarrangemang. Att designa egna smycken och kläder, eller göra dekorativa detaljer till hemmet, som handmålade keramikfat eller ljusstakar ger glädje.

Att skapa något vackert som samtidigt sprider harmoni och skönhet är det som gör Vågen lyckligast!

SKORPIONEN

23/10 – 23/11

Mystiska Skorpionen lockas av djupare aktiviteter. Tarot, schack eller fotografering och ett eget mörkrum kan hålla ditt skarpa sinne engagerat. Gör din egen tarotkortsförvaring, eller skapa en hemlig låda för dina minnen och dolda skatter. Prova även att skriva en personlig dagbok i kod. Skapa något som bevarar hemligheter eller avslöjar världens dolda skatter. Kanske inspireras du till att prova på arkeologi.

SKYTTEN

23/11 – 22/12

Äventyrslystna Skyttens egen planet Jupiter uppskattar vandring, reseskrivande eller att lära sig nya språk. Gör egna kartor eller reseguider för framtida äventyr. Tillverka en personlig resedagbok eller bygg en kompakt, hopfällbar campingbänk för nästa utflykt.

Skapa en inspirationsvägg med foton, citat och en karta fylld med färgade knappnålar och olikfärgat garn som förbinder dina resmål.

STENBOCKEN

22/12 – 20/01

Ambitiösa Stenbocken gillar att bygga.

Snickeri, modellbyggen eller trädgårdsskötsel med fokus på långsiktiga projekt.

Strukturerad och målmedveten, inspirerad av din härskarplanet Saturnus. Testa även att konstruera en odlingslåda för perenna växter eller designa ett praktiskt hyllsystem som effektivt organiserar ditt utrymme. Att investera tid och energi i något som ger gott resultat på lång sikt.

VATTUMANNEN

20/01 – 19/02

Innovativa och futuristiska Vattumannen med Uranus som inspiratör älskar teknik.

Börja med programmering, elektroniska projekt eller gör egna prylar. Skapa skimrande LED-lampor eller bygg en smart förvaringslösning med tekniska inslag, som laddstationer. Prova även att designa futuristiska smycken med 3D-skrivare eller bygga en väderstation. Kreativ teknologi ger dig en känsla av att ligga steget före!

FISKARNA

19/02 – 21/03

Drömska Fiskarna trivs med musik och konst, som att måla, skriva dikter eller spela ett känslosamt Neptunusinstrument. Skapa egna drömfångare eller ett akvarellinspirerat konstverk för att ge ditt hem en lugn och harmonisk atmosfär. Inred en meditationshörna med detaljer som kristallmobiler och ljushållare. Att förvandla känslor till något vackert och andligt ger Fiskarna inre harmoni.

KURIREN 53

KRYSSLÖSNINGAR

Lösning: LÄTTA KRYSSET l K s e l a k v g e n a d e r o d e r t S r a l l y t s k i d o r l i a l b e s l a g i d a o å r a a d t i g a r d ehusker l a der,eat jegs e –Det sidste jeg t e e alt n a r faldt ned af stigen; så rblev sort... grötkrydda styresman

---den store

mer våt av ansträngning

Kuriren nummer 1 innehöll dessa två kryss.

Kryssvinnarna som hade tur i lottdragningen denna gång är:

förnuftigare

ondskefull tog den kortaste vägen

låter som vargen

används kanske så här års

illa däran skyndade

styrs båt med biltävlingen

verkty- -get för anderskapning son

trädslag

Lösning: SUDOKU Lätt

Metallskydd lägger beslag på

fLicknamn anno domini skilde åt bladdryck

där sover björnen

BILDKRYSSET (168 stycken): Martin Sjödahl, Molpe.

solgud

”motsats” till jr

vara tyst

hålla ögonen öppna

bild : David Forsblom

tomtedjur

Kryssmakare : David Forsblom

Lätta krysset finns på sidan 13.

KRYSSA MED KUIREN (150 stycken): Benita Fagerudd, Årsta, Sverige.

Lösning: FINN FEM FEL

ASTRID L OCH ELSA B

SNÅLA FYLLEFÅGEL

O

AVRÄKNCHANSEN AR PAKETVIKT

SANNA

M

HÄLSA FINT

KEJSARNA FRÅN ÖSTER

L

ROAR BARN VRIDHJULET

S

A

G

O

T

A

N

T

E

R

S

O

L

I

D

A

R

I

S

K

A

OBETYDLIGA

L

I

N

D

R

I

G

A

KAMPRADS GÄRNING

T

DEKRETET FÄRG I LEK

U

K

A

S

E

N

AKTEN FÖRVARINGEN FÖR ÖL?

R

I

T

Medelsvår

LOJALA

BREVSLUT

SES HAR VÄL DEN FINNS DEN SOM IBLAND MED FIXAR RISTAD I KLOCKOR PETTER RÖK

A

D

E

R

DEN HAR 52 KRÖNET

L

E

K

E

LANTARBETAREN TYNGER

S

T

A

T

A

R

E

N

¤DÖDDE¤

TEMAT

A

TIDIGARE KRIMBOR

BLÅÖGDA DRAR ACKJA

G

O

D

T

R

O

G

N

SÄTTER BOLLEN I SPEL FORDRAR

S

KRÅKFÅGLAR 3:A I ITALIEN

R

Å

K

O

R

ÖGONFRÖJD UTTALAS SEAN

P

R

A

G

Å

S

P

E

J

E

T

A

N

INTA DRAR SIG FÖR

JOBBET

TAGG

STEKAR

K

T

N

N

A

J

U

T

T

A R

MÅ VÄL!

R

U

N

S

T

E

N

E

N

FÅGELDEL MAN SKREV MED

MER BURGEN

R

I

K

A

R

E

EUFORISKT UTTRYCK LYXBIL

G

L

Ä

D

FÅGLAR SOM LÄGGER TILL OTÄMJT

S

K

A

R

V

A

R

EN CONNERY

S

E

MINNE

LÅTER SOM ÄNDER ÄMNAR

S

A

T

T

R

A

S

J

Ö

R

Ö

V

A

R

J

K

A

GÖR EN SMÖRGÅS AMERIK. USCHET

B

R

E

D

HÄRDEN

HYLLADE

Ä

I

L

T

GAFFEL TILL SJÖSS SEMITER

S

P

R

N

A

T

A

D

E

PIRATER TRÄSKOVIRKE

N

S

E

R

RYMDHUND SER FRAMÅT

L

A

ENERGIBOKSTAV

E

ÄR LJUD FRÅN NÄSAN BONADEN

N

A

S

A

L

A

SOM VARDAGLIG

Y

E

N

K

KVÄLLSNÖJEN

RÖDA ÄDELSTENEN SUDDIG

R

U

B

I

N

E

N

GRUNDÄMNE H

V

Ä

T

E

A

T

S

O

A

R

E

E

R

SOM DEN ENDE

U

N

I

K

E

STERILISERA

R

E

N

ÄR GAMLA GUBBAR?

K

N

A

R

R

I

G

A

STIMULANSER GNÄLL

R

E

T

E

DOSA FÖR ÄDELFISKAR

L

A

A

S

K

KAMMA HÄST

R

Y

K

T

A

VÄRRE ÄN KÅKSTAD

S

I

N

E

NR PÅ SATURNUS RAKET

V

SENIORTELEFON

D

S

K

T

ANMÄRKER

Y

T

V G TYCKER

NÄSTA NUMMER AV KURIREN UTKOMMER DEN 19 MARS!

P P

MOMSEN

KÄLTADE

FINN FEM FEL finns på sidan 50.

S 

A

I

N HOLME

E

R

L

STATYMATERIAL

O

M

RENAT

HEDENHÖSHUND

N TIMRET

FISK

X

SÄLJER

M

A

N

I

S

K

A

MYGGLJUDET

ONATURLIGT EXALTERADE

R

KÄNSLOLÖST

A

P

A

T

I

E ELBILAR

DROG

IDA AHL

L

E

R

L

U

M

O

R

O

FORDMOD.

T

A

VALUTA

S

FÖRST

R

A

Konstruktion/foto Jan H. Eriksson

54 KURIREN

E

MUSK

R

GRATTIS TILL VINNARNA! Varsitt presentkort à 20 euro till K- eller S-kedjan kommer med posten.

Svår

FINN EN VÄN

chanserna att hitta rätt. Vad söker du?

• Skriv ut den signatur du önskar ha under annonsen, ditt namn och din adress samt e-post om du har, annonssvaren skickas till din adress eller din e-post.

GENOM KURIREN!

Kvinna och nybliven pensionär, bor i Österbotten. Jag söker en man att dejta och lära känna. Jag är social, gillar t ex teater, konserter, umgås, motion i lagom form, resa, hemmakvällar med lite gott på tallriken och ev. vin i glaset.

5.3 – ”Vårträff”.

Var finns du man 60-70 år som är nykter och rökfri och som gillar sköna hemmakvällar? Norr om Vasa finns en dam på 68 år som gillar allt som gör livet värt att leva. Svara gärna med foto. Sv. t.

5.3 – ”En skötsam karl.”

Foto: Adobe Stockphoto.

• Skicka in annonsen till kontakt@ kuriren.fi eller Kuriren, Kungsgårdsvägen 37 A, 65380 Vasa, märk kuvertet med ”Kontakt”.

• En personlig radannons i Kuriren kostar 10 euro för prenumeranter och 30 euro för övriga. Annonsen införs max tre gånger. Annonsen faktureras.

• Skriv kortfattat om dig själv, var gärna personlig men inte privat. Tydlighet ökar

• Annonssvar skickas till samma adress. Skriv annonsens datum och signatur på kuvertet.

Hej på just dig! Är en kvinna, 65+ som söker en ”kaffevän” nu när kvällarna är långa och mörka. Finns i Jakobstadstrakten. Intressen: vara ute i naturen, skäri- och båtliv, matlagning m.m. Sv. t. 5.3 – ”Vågen.”

Hej du man på några och sjuttio år!

Här finns en dito kvinna, med glimten i ögat och humorn i behåll. Kanske är du mannen jag saknar. Hoppas att du bor i Vasa eller alldeles i närheten, så vi kan ses ofta, och lära känna varandra. Mera får du höra per telefon.

Sv. t. 5.3 – ”Första ögonkastet säger allt!”.

Hejsan! Här är en trevlig, ledig humoristisk, arbetande man, 64-år, 175 cm lång, nykter, rökfri och från Åbotrakten. Jag söker en arbetande kvinna för ett seriöst förhållande. Du är nykter, rökfri, humoristisk och från Åbotrakten. Mina intressen, förutom dig, är matlagning, musik, dans och mysiga hemmakvällar efter en god arbetsdag. Svara gärna med foto.

Sv. t. 5.3 – ”Med puss och kram”.

KONTAKTA KURIREN

Ta gärna kontakt med oss om du har ärenden gällande prenumerationer, annonsering eller innehåll i tidningen. Hos oss får du personlig service och vi blir glada över att höra från våra läsare.

Du kan även skicka in läsarbidrag som till exempel recept, tips, dikter eller läsarbilder.

Rosita Holtlund Redaktör Ansvarig utgivare rosita@kuriren.fi material@kuriren.fi tfn 06 318 1900

Julia Sundsten Prenumerationsärenden prenumerationer@kuriren.fi tfn 044 901 4953 eller 06 344 1820

Mia Väkelä Annonsförsäljare mia@kuriren.fi tfn 044 756 1551

Ghita Enges Ombrytning ghita@kuriren.fi tfn 06 318 1900

Adressändringar kan göras via e-post eller per telefon. Observera att vi inte får inte får adressändringar från posten och därmed skickas tidningen ut till prenumerationsadressen som finns i vårt register.

KONTAKTUPPGIFTER:

Adress: Kungsgårdsvägen 37 A, 65380 Vasa E-post: info@kuriren.fi, hemsida: www.kuriren.fi Instagram: @tidningen_kuriren Facebook: Kuriren

OBEROENDE TIDSKRIFT • GRUNDAD 1959 Kuriren behandlar personuppgifter enligt GDPR. Allt redaktionellt material lagras digitalt och kan komma att publiceras digitalt. Den som säljer material till Kustmedia Ab anses medge digital lagring och publicering. Redaktionellt material eller delar utav det kan komma att publiceras i andra tidskrifter eller digitala publikationer inom Kustmedia Ab. Eventeull skatt på vinst i Kurirens tävlingar betalas av vinnaren. Anställda och anhöriga till anställda vid Kustmedia får inte delta i Kurirens tävlingar. Eftertryck av texter och bilder är förbjudet.

ISSN: 0780-0126.

Prenumerera på Kuriren – enkelt och bekvämt!

Redaktionen ansvarar ej för insända, ej beställda textoch bildbidrag.

Tidningen Kuriren ges ut av Kustmedia Ab.

Tryck: Printall.

Prenumerationspris: inom Finland 94 euro, utanför Finland 108 euro.

KURIREN 55

757591-2503

PAL. VKO 2025-12

KOMMANDE VANDRINGSRESOR: 1–8.9 Vandringsresa i Dolomiterna 29.9–6.10 Vandringsresa i Kroatien (5 platser kvar) ANMÄLNINGAR OCH YTTERLIGARE INFORMATION:

www.kokkolanmatkatoimisto.fi Tel 06-8238 300

Maskinellt torkad

VED året om

THOMAS SUND 050 373 9064 www.sundin.fi

BYT TILL E-FAKTURA och delta i utlottningen!

Bland alla Kurirenprenumeranter som övergår till e-faktura under 2025 lottar vi ut en iPad till ett värde av 500 euro. ❱◗ När du skall byta till e-faktura börja med att leta fram den senaste prenumerationsfakturan från Kuriren. ❱◗ Öppna sedan din nätbank och sök i menyn efter ”E-faktura”, ”E-fakturaavtal”, ”Gör e-fakturaavtal” eller ”Beställ e-faktura”. ❱◗Sedan söker du fram Kustmedia i sökfältet med förstoringsglaset.

56 KURIREN

❱◗När ”Kustmedia Ab Oy prenumerationsfaktura” dyker upp så väljer du det, du går sedan vidare och skriver in referensnumret från din prenumerationsfaktura. ❱◗Till sist godkänner du e-fakturaavtalet. ❱◗ Kustmedia är ägare av Kuriren och det är Kustmedia som skickar ut fakturan, du hittar alltså inget under namnet Kuriren.

Vinn en

iPaedtt

till värde avro!

500 eu Fo

EN FÖRENANDE LÄNK FÖR SVENSKFINLAND SEDAN 1959

oto.

ckph

e St o

dob to: A

➦ Vinnaren dras den 31 december 2025 och kontaktas personligen under januari 2026.