10.13 Musik- och kulturskolan Sandels: rektor Leif Nystén (Helsingfors)
Intervju med Leif Nystén, rektor för Musik- och kulturskolan Sandels i Helsingfors, gjordes på Sandels 17.9.2018. Leif Nystén har varit rektor för Musik- och kulturskolan Sandels sedan 2003, och var ordförande för Musikläroinrättiningars förbund från 2006–2015. Musikinstitutens historia LN: Då det finländska musikundret började byggas upp uppstod det som en medborgarrörelse. I en viss socken eller region beslöt man sig för att det behövdes ett musikinstitut. Det kunde startas en rörelse för musikinstitutets främjande, och då det fanns en juridisk institution och man kunde visa på att det fanns ett behov för institutet, då kunde det erhålla statsunderstöd för verksamheten. Kommunen involverades ofta i verksamheten. Det var en prestigefråga att varje stad skulle ha en stadsorkester till exempel. Det fanns orkesterföreningar som uppträdde med kanske två eller tre konserter årligen. När det grundades ett musikinstitut skede en korsbefruktning mellan institutet och orkesterföreningen, som inte sällan slutade i att kommunen tog över orkestern och startade en stadsorkester. Även körerna spelade en viktig roll. LN: På 1960-talet kom den första lagen om musikinstitut. Ett tiotal institut började få finansiering på regel bunden basis. Efter det har systemet vuxit och vuxit, och på 1990-talet nådde det sin kulmen. Efter det började en utjämning eller till och med en nedgång. Och ungefär samtidigt som begreppet ”grundläggande konst undervisning” blir etablerat. Då börjar alla andra sorters konst att inordnas i musikundervisningens modell. LN: Redan då sade kritikerna att musikundervisningen tar längre, och måste påbörjas tidigare än an dra typers konstutövning. Alla konstämnen har inte samma sorts tekniska substans i undervisningen. Då kom man på idén att införa en allmän lärokurs. Vissa konstämnen klarade sig alldeles bra med en allmän lärokurs, och tog i praktiken aldrig i bruk den fördjupade lärokursen. Allmän läroplan, historia År 1992 slogs samlades all konstundervisning för barn ihop under etiketten ”grundläggande konstunder visning”. Den första lagen om grundläggande konstundervisning trädde i kraft 1992. Lagen förnyades år 1998 med lagen (633/1998) och förordningen (813/1998) om grundläggande konstundervisning, som trädde i kraft i början av 1999. Reformen förenade de tidigare separata lagarna om grundläggande konst undervisning och om musikläroverk. LN: Det som de nya lagarna om grundläggande konstundervisningen utgick från som samhälleligt fe nomen var musikundervisningen, eftersom den hade de längsta traditionerna. Undervisningen byggde på ett centraliserat system med kursexamina. Det ordnades årliga slutprov i olika ämnen, proven uppgjordes centralt och skickades ut till musikinstituten, lite som studentexamen. Eleverna bedömdes enligt dem, och om eleverna inte kunde de sakerna som satts upp som målsättning så var de bara tvungna att fortsätta studera, tills de kunde dem. LN: Sedan 2011 har det också funnits en allmän läroplan för de olika konstinriktningarna. Under 2005–2011 hade vi ett system där eleven kunde samla på sig 10 moduler av undervisning, också från olika konstarter, för att avlägga en allmän läroplan. Men jag har knappt några belägg alls för att någon elev skulle ha utexaminerats på basen av den. LN: Min upplevelse är att den allmänna lärokursen är ganska luddig och illa ogenomtänkt. För det första, om man jämför Utbildningsstyrelsens grunder för den allmänna och den fördjupade läroplanen så är de väldigt lika, från sida till sida. Den stora skillnaden är omfattningen, den allmänna lärokursen omfattar 500 undervisningstimmar och den fördjupade 1300. Allmän och fördjupad läroplan LN: Min personliga åsikt är att hela verksamheten är överreglerad. Det skulle vara bra att ha en enda lärokurs istället för två olika. Det ska inte vara så invecklat, man ska helt enkelt undervisa barn så att de
43
