10.7 Teaterskolorna: projektledare Jani Lastuniemi
Intervjun med Jani Lastuniemi gjordes per telefon 21.5 kl 12. Jani Lastuniemi är projektledare för Teaterskolorna vid Finlands Svenska Ungdomsförbund. Inom FSU:s projekt Teaterskolan i Svenskfinland ingår Åbolands Teaterskola (Åbo, Pargas), Teaterskolan i Esbo, Tea terskolan i Raseborg (Ekenäs), Teaterskolan i Borgå. Projektet har även planer på att starta en teaterskola i Karleby och har även samarbetat med Teaterskolan i Mariehamn, som använder delar av deras läroplan i sin undervisning. Teaterskolorna har inte haft något samarbete med Föreningen Drama och Teater (DOT) som börjar erbjuda grundläggande konstundervisning i teaterkonst i Helsingfors. JL: Alla Teaterskolor inom vårt projekt använder sig av samma läroplan som vi från projektet arbetat fram. Vi kanaliserar till Teaterskolorna det stöd som vi får av Svenska kulturfonden. Vi ordnar även möjligheter till fortbildning och skolningar för lärare och ansvarspersoner samt utbyten och träffar mellan teatergrup perna samt teaterbesök och läger. Vi hjälper Teaterskolorna med marknadsföring och ordnar vid behov infotillfällen i skolorna. Nu har vi även ett internationellt projekt som vi deltar i med teaterskolor från Finland, Slovenien, Nederländerna och Skottland. Projektet ger elever 16 år och äldre samt lärare och ansvarspersoner möjligheten att ta del av internationell teaterundervisning och teaterverksamhet och utvidga sina nätverk. Teaterskolorna startade ur ett tvåårigt projekt JL: Jag studerade 1996 vid ”Peffan” (fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier vid Åbo Akademi) med drama som biämne. Men jobbet som klasslärare kändes inte riktigt som mitt eget, så jag började istället stu dera scenkonst vid Novia och blev dramainstruktör. Den pedagogiska aspekten var väldigt viktigt för mig. JL: Via Kulturfonden beviljades vi medel för ett tvåårigt projekt för att undersöka om det fanns intresse för teater bland barn och ungdomar i Åboland. Det fanns det nog, märkte vi, och när det tvååriga projek tet tog slut föreslog Kulturfonden att vi kunde fortsätta verksamheten i form av grundläggande konstun dervisning. Hösten 2009 startade Åbolands Teaterskola en grupp i Pargas, och den blev blev jättepopulär och hade kring 100 elever. JL: Vi fortsatte driva Åbolands Teaterskola i Pargas och Åbo ända till 2016, vi undervisade enligt den allmänna läroplanen. Vi fick väldigt bra respons, och alla fick se hur gott teater gjorde för barnen som deltog och hur det öppnade upp dem i skolan. Utöver den pedagogiska aspekten så gjorde vi också bra föreställningar, som var del av vår läroplan. Verksamheten växte hela tiden, som bäst hade vi 140 elever. Vi deltog i nationella tävlingar med eleverna på gymnasienivå. Några elever sökte sig också vidare till Novia och Teaterhögskolan. Det bevisade både att barnen mår bättre av verksamheten och att vi kan ha en konstnärlig betydelse, att de kan söka sig vidare till konstutbildningar, och att grundläggande konst undervisning kan erbjuda dem det. Men vi hade bara en och en halv anställd för att driva verksamheten, och vi ville ju se den växa. Men i längden var det inte riktigt realistiskt. JL: År 2016 gick min kollega på mammaledighet. Jag kände att arbetet ändå var ganska betungande, och jag blev trött av att jobba fyrahundra procent hela tiden. Det var inte på det viset realistiskt. Vi blev ganska ensamma, och började igen knacka på Fondens dörr. Vi ville grunda något gemensamt projekt med FSU. FSU beviljades finansiering för projektet ”Teaterskolan i Svenskfinland”, en paraplyorganisation som verkade för teaterundervisning i Pargas, Åbo, Esbo, Borgå och Raseborg. Jag började även själv arbeta med i teaterskolan i Borgå hösten 2018. Där har jag nu fyrtio barn, och har nyligen haft två genrep och två premiärer. Teaterundervisning vid arbetar- och medborgarinstitut JL: Jag började arbeta med Arbisgrupper 2002. Det var medan jag studerade vid Svenska Yrkeshögskolan (SYH), innan Novia grundades. I Pargas fanns det ingen kontinuerlig teaterundervisning för barn och
26
