Bildningsförvaltningen och skolan - Rekommendationer för en fungerande svensk bildningsförvaltning

5.5 Anställning av personal Kommunernas rätt att själva besluta om sina personalfrågor utgör en viktig del av den kommunala självstyrelsen. Rätten att anställa personal är ändå inte – och har aldrig varit – helt baserad på fri prövning. Även om det i grunden är så att kommunen själv bestämmer om sin personalstruktur och själv fattar beslut om vem som ska väljas till olika tjänster, finns ett flertal bestämmelser som reglerar personalrekryteringen. Bland dessa kan särskilt nämnas de allmänna kraven i 6 § grundlagen att iaktta jämlik behandling av de olika sökandena och kraven i 125 § i grundlagen att beakta de allmänna utnämningsgrunderna.

I och med att lagstiftningen numera inte innehåller bestämmelser om hur kommunernas utbildningsförvaltning ska byggas upp finns det inte heller bestämmelser om tjänstestrukturen i utbildningsförvaltningen. Det står kommunerna fritt att bestämma om t.ex. de ledande tjänsteinnehavarna. En del kommuner har valt att hålla fast vid titeln skoldirektör, som i samband med införandet av grundskolan på 1970-talet infördes som en (då) lagstadgad befattning. Andra kommuner använder sig av titlar som bildningsdirektör, utbildningsdirektör eller utbildningschef. Som ett tecken på en modernare strukturering av förvaltningen förekommer också titlar som chef för resultatområde eller chef för verksamhetsområde.

I fråga om undervisningspersonalen i skolorna är situationen en annan. Det finns visserligen inga exakta bestämmelser om t.ex. dimensioneringen av lärarpersonalen, men skollagarna anger ändå att varje skola ska ha en rektor och ett tillräckligt antal lärare samt övrig personal. I annan lagstiftning finns det ytterligare bestämmelser om annan personal i skolorna. Sålunda ingår t.ex. bestämmelser om skolkuratorer och skolpsykologer i den nya lagen om elev- och studerandevård (1287/2013).

Medan det står kommunen fritt att uppställa behörighetsvillkor för de administrativa befattningarna inom utbildningsförvaltningen är behörighetsvillkoren för skolornas ”substanspersonal” strikt reglerade i förordning (förordningen om behörighetsvillkoren för personal inom undervisningsväsendet, 986/1998). Det här innebär att prövningsrätten i fråga om dessa är förhållandevis strikt bunden.

Ur ett språkligt perspektiv är språkkunskapskraven speciellt viktiga. För lärarna finns språkkunskapskraven reglerade i samma förordning som de övriga behörighetsvillkoren.

För den grundläggande utbildningens del gäller de striktaste kraven: Lärarna ska ha utmärkt förmåga att använda skolans språk, finska eller svenska, i tal och i skrift. Dessa kunskaper visas på samma sätt som utmärkta muntliga skriftliga och muntliga kunskaper visas inom den övriga offentliga förvaltningen. I gymnasiet och inom yrkesutbildningen är 59