2 Hur ser bildningsförvaltningen ut i Svenskfinland? En sammanfattning

Som ett led i arbetet med denna utredning vill vi utöver djupanalysen i ett antal utvalda kommuner även kortfattat redogöra för en sammanfattande överblick av situationen i Svenskfinland på basis av utvalda aspekter som vi presenterat i kapitel 1. Här vill vi bland annat lyfta fram skillnader som förekommer i organiseringen av den svenska delen av bildningsförvaltningen i olika kommuner bland annat på basis av det material som finns att tillgå i Kommunförbundets tidigare utredning.

Då man utgår från organiseringen av den svenska bildningsförvaltningen och ser på vilken verksamhet som underlyder bildningsväsendet finner man skillnader mellan kommunerna i Svenskfinland. I de större, men även i vissa av de mindre kommunerna, är verksamhetsområdet för bildningsväsendet brett och omfattar inte endast förskola, grundläggande utbildning och utbildning på andra stadiet, utan också exempelvis dagvård, kulturverksamhet eller idrottsverksamhet. I kommunmaterialet är Esbo den kommun som har den bredaste modellen för organiseringen av den svenska verksamheten. Här omfattar den svenska delen av bildningsväsendet allt från dagvård, förskola, grundläggande utbildning, andra stadiets utbildning, till kulturverksamhet, idrottsverksamhet och ungdomsverksamhet. Utgående från materialet kan man dock konstatera att en oftare förekommande organiseringsmodell, som finns i ungefär hälften av kommunerna, är en modell där verksamheten som sorterar under den svenska delen av bildningsväsendet är förskola, grundläggande utbildning och utbildning på andra stadiet. En annan modell som också förekommer i kommunerna är en där den svenska verksamheten omfattar den grundläggande utbildningen och gymnasieutbildningen. Karleby och Grankulla är exempel på detta.

Även när det gäller ledningsstrukturen går det att skönja skillnader. Bland de större kommunerna finns det sådana som har en mer differentierad ledningsstruktur som omfattar både biträdande stadsdirektörer, sektorchefer, ämbetsverkschefer och svenska skoldirektörer samt dagvårdschefer. Bland de mindre kommunerna hittar man i sin tur i flera fall en mindre differentierad ledningsstruktur. Det finns dock även här olika utformningar av ledningsstrukturen: I en del kommuner är en och samma tjänsteinnehavare ansvarig för all verksamhet för språkgruppen, medan det i andra finns skilda ledande tjänsteinnehavare för både dagvård, grundläggande utbildning och andra stadiets utbildning.

Inom den svenskspråkiga organiseringen är det mycket allmänt att det finns en bildningsnämnd med en svensk och en finsk sektion. Vem som är föredragande i denna instans varierar, men det rör sig ofta om direktören för svenskspråkig service, utbildningsdirektören eller bildningschefen. Sektionernas uppgift varierar förstås från kommun till kommun,

7

men det finns bland kommunerna ett antal gemensamma nämnare. Vanligt är att sektionernas uppgifter handlar om att sköta ordnandet och utvecklandet av verksamheten för den egna språkgruppen. Bland sektionernas mer specifika uppgifter som nämns för ett flertal kommuner finns bland annat att bestämma om elevupptagningsområden och att godkänna läroplaner samt planer för småbarnsfostran och morgon- och eftermiddagsverksamhet. Som nämndes ovan är det allmänt att det finns sektioner under nämnden och detta är fallet i två tredjedelar av de undersökta kommunerna. I den sista tredjedelen av kommunerna har man en organiseringsmodell som omfattar en skild svenskspråkig nämnd och inte sektioner för de olika språkgrupperna under nämnden.

Kan man då säga något om fördelningen gällande de kommuner som har en sektion och de som har en skild svensk nämnd utgående från kommunstorlek respektive språkförhållanden. Man kan konstatera att i kommunkategorin där andelen svenskspråkiga är större än 70 % är fördelningen mellan de kommuner som har sektion och de som har en skild svensk nämnd är jämnast. I de andra kategorierna har en mycket klar majoritet av kommunerna som har en organiseringsmodell som omfattar en svensk sektion. Utgående från befolkningstal kan man konstatera att det är de minsta kommunerna som har en skild svensk nämnd. I de tre största kommunkategorierna finns det endast ett par kommuner som har en skild svensk nämnd.

Direktionerna i kommunernas skolor är en annan aspekt som lyfts fram i Kommunförbundets tidigare rapport och som vi också valt att lyfta fram i denna utredning. Gällande direktionerna ser man en stor variation i olika kommunerna, inte bara gällande direktionernas uppgifter, utan även gällande huruvida det överhuvudtaget finns direktioner i kommunernas skolor. Rörande Svenskfinland i stort kan man konstatera att ungefär hälften av kommunerna fortfarande har direktioner i sina skolor, medan den andra hälften har valt att slopa dem och ersatt dem med andra samarbetsformer. Detta förhållande avspeglar sig också i vår fördjupade analys i denna utredning då tre av kommunerna har kvar direktionerna, medan de andra tre har valt att avskaffa dem. Utgående från tabell 2 kan man konstatera att ungefär hälften av kommunerna i varje kategori har direktioner. Om man sedan utgår från kommunstorlek kan man konstatera att fördelningen är mer ojämn. Nämnas kan dock att ¾ av de största kommunerna har direktioner.

8