Bildningsförvaltningen och skolan - Rekommendationer för en fungerande svensk bildningsförvaltning

4 Den rättsliga regleringen gällande undervisningsförvaltningen Då grundskolan infördes i Finland under 1970-talet var det viktigt att bygga upp ett enhetligt kommunalt skolväsen. Ett av målen med grundskolereformen var att skapa jämlika utbildningsförutsättningar i hela landet. För att uppnå detta mål byggde man upp en skolförvaltning som till många delar såg lika ut i hela landet. I lag och förordning ingick detaljerade bestämmelser om hur kommunens skolförvaltning skulle se ut.

Denna förhållandevis strikta reglering fyllde en viktig funktion under ett uppbyggnadsskede, som också präglades av en stark statlig styrning. Under 1980-talet började dock den allmänna inställningen till strikt reglering av den kommunala organisationen att förändras och i och med det s.k. frikommunförsöket införde man ett nytt tänkande gällande styrningen via rättsnormer av kommunernas organisation. Från en strikt styrd modell övergick lagstiftningen nu till att reglera innehållet i olika kommunala verksamhetsformer, medan organisationen och formerna för beslutsfattande lämnades utanför den s.k. speciallagstiftningen. Bestämmelserna om kommunernas organisation ingick i stället i kommunallagen. Det är den modellen som gäller också i dag.

Tidigare har det följaktligen funnits lagar som mer eller mindre detaljerat styrt den kommunala utbildningsförvaltningen, men sedan slutet av 1990-talet finns inte längre sådan lagstiftning. Kommunallagen innehåller dock i 16 § en specifik bestämmelse som gäller kommunernas undervisningsförvaltning: ”I en tvåspråkig kommun skall för undervisningsförvaltningen tillsättas ett organ för vardera språkgruppen eller ett gemensamt organ med särskilda sektioner för vardera språkgruppen. Ledamöterna i organen eller sektionerna skall väljas bland personer som hör till respektive språkgrupp.” Ytterligare bestämmelser av relevans för utbildningsförvaltningen ingår i 18 § i kommunallagen.

Denna bestämmelse innefattar vissa specialregler för val av medlemmar i en direktion: ”Fullmäktige kan besluta att 1) något annat organ än fullmäktige utser ledamöterna eller en del av ledamöterna i en direktion,2) ledamöterna eller en del av ledamöterna i en direktion, enligt de grunder som fullmäktige fastställer, utses på förslag av kommuninvånarna, kommunens anställda eller dem som utnyttjar tjänsterna.” Också i 36 § i kommunallagen finns en bestämmelse av relevans för val av direktioner. Enligt denna bestämmelse kan till en direktion väljas också den som inte är valbar till kommunstyrelsen och nämnder eller vars hemkommun kommunen inte är. Ytterligare anges i 50 § att i förvaltningsstadgan kan också bestämmas att personer som har fyllt 15 år har rätt att närvara och yttra sig vid direktionssammanträden. Alla dessa bestämmelser med relevans för direktioner – 18 §, 36 § och 50 § - är avsedda att speciellt möjliggöra direktioner enligt sådana modeller som gällde i tidigare lagstiftning om kommunernas utbildningsförvaltning.

44