R i s badst u ga n . E n stockholmsskandal på 1 750-talet.
tockhol n1 skandalhungriga värld Vid j u ltiden år 1 754 ur prörde af e n säll a m hä n d lse. En hustru , åsom man sade, till en spann målshandlande hade i ett äl lskap andra kvin nor beklagat sig öfver << otidigh t » : han hade t. o. m . gifvit henn en örfil . Vän in man innorna upptände af vrede. Att man nen n1öj l igen haft sina skäl för handlings ättet, kunde de naturhgtvi icke antaga. Han borde straffas och detta exemplari skt. De lofvade h u strun att vara hen ne bebj älplige a t << med ri » förmå honom till en fogligare framfart : En utaf dem, som Kaxen war, Blef strax därtil red bogen. Hon sarle : Man min war en tKar, om förr gick ut på krogen ; M n sen jag wände ut och i n n På mig, too- R i s och börja Til lägga u p på Gubben skinn Och honom ducktigt , mörj a ; å blef han lydig om en hund, Som blifwit wäl dres era, Han wågar ej mer öpna mund, Nu får j ag ielf regera ;
Han nögder är med Lax och Si Il Blott han får magen fuller, pi öhl till, En up om dagen, Då giör han intet buller ; Jag dricker Caffe, äter Stek, Däraf får han k napt luckten, Han min af Riset mina stre k ; Och jag rönt däraf Fruckten. Därföre Syster, ska I få Er Man at Eder lyda, å kaffen ti l Er ännu twå, Då sku wi honom pryda Med Ris på tä llen, dem han kan För i ngen främm ad ' wisa ; å ka I tu kta Eder Man Och oss därföre pri a.
Kutw·his t01·iska meddelanden.
l