Redogörelse för Kulturhistoriska Föreningens för Södra Sverige verksamhet 1910-1911.
Det sist förflutna året har varit af den största betydelse för Kulturhistoriska Föreningens och speciellt för Museets utveckling och konsolidering. Först må därvid med tacksamhet ihågkommas den ök· ning till 15,000 kr. af Föreningens statsanslag, som af riksdagen be· slutats i enlighet med Kungl. Mjts nådiga proposition, och att detta skett med tillbakavisande af det farliga vingklippningsförsök, för hvilket Museet i sin verksamhet varit utsatt. För Föreningen hade eljest det allvarliga spörsmålet uppställt sig, om det icke vore bättre att, äfven om det skulle kosta museet de smärtsammaste uppoffringar, afstå från ett anslag, hvars mottagande skulle inneburit ett sönderbrytande af hela det program, på hvilket Museet vuxit upp och genom hvars konsekventa genomförande detsamma kommit att intaga sin välbehöfiiga särställning inom det svenska museiväsendet och sin erkända plats bland de större europeiska museerna. I sin mångåriga kamp för ett rationellare ordnande af de svenska fornvårdsförhållandena har Kulturhist. Föreningen denna vår hemfört en vacker förpostseger genom den skrifvelse till Kungl. Mjt om en allsidig utredning, som riksdagen beslutat på basis af de motioner, hvilka i öfverensstämmelse med de af Kulturhist. Föreningen före· trädda åsikterna framlagts af För.euingens ordförande Prof. P. Fahlbeck samt LandRhöfding J. Widen i Ostersund. Att våra förhoppningar om rationellare förhållanden ej blott inom den direkta fornminnesvården utan i samband därmed också ljusare tider för hela det svenska musei väsendet delas inom de vidaste kretsar af vårt land, framgår bäst af den lifiiga anslutning Föreningens initiativtagande till fmmma för det svenska museiväsendet i landsorten vunnit. Må vi hoppas, att våra sträfvanden skola resultera i att våra gamla kyrkors fortgående ut plundring hämmas, våra fasta fornlämningar bättre skyddas, de lösa fynden säkrare tillvaratagas, en för långt drifven centralisation och monopolisering motverkas, landsortsmuseernas medverkan i det stora fornminnesarbetet ökas, och äfven deras egna samlingar ställas under betryggande offentlig kontroll samtidigt med att deras ekonomiska ställ ning genom statsunderstöd stärkes. 1