- 1 15 -
Ma l m ö utstäl l n i nge n o c h p r i s be d ö m an det. U tställningen.
Den utställning, med hvilken « ri kets tredje stad )) förliden sommar debute rade såsom storstad, är visserligen sedan månader tillbaka en saga blott, men såsom sådan kan hon Yäl vara värd att täljas ånyo, om också icke i alla sina detalj er, �:�å åtminstone i vissa mera i ntressanta delar, sådana, genom h vilka hon blef, hvad hon verkligen var, ett blad för sig i utställ ningarnas historia . Vi minnas alla den hetsiga tidningsstrid, som föregick hennes tillkomst, med å ena sidan beskyllningar för illojalitet mot den redan planerade stora stockhol msu t ställningen, o m hvilken å andra sidan Malmötidningarna, väl utan att allvarligt m ena det, spådde, att den skulle få samma öde som sina många andliga föregångare att aldrig blifva u tförd i verkl igheten. Man visste nog, att just det, som förut varit hindret eller åtminstone en orsak, som pekade framåt, nu från ett hinder blifvit den mera än n ågot annat drifvande kraften - konungens stundande regeringsj ubileum. . Men det är därför j ust icke så mycket att u ndra öfver, att man i mellersta Sverige fruktade, att, hvad den ena och första vann, skulle den andra komma att förlora ; eller, när det lät ännu värre, att d �m förra skulle rent af kompromettera den senare ; och man bad därför stundom bevekande, stundom med e n l i te n tillsats af hot « rikets tredje stad » att offra sitt parti kularintresse på rikets och hufvudstadens altare. Men det lyckades icke ; ty nog ä ro Malmöboarna goda sven skar, men i första rummet goda Malmöboar och sjelfskapade hufvudstadsbor i thet landet Skåne. Och sin utställning skul le man hafva, kosta hvad det ville. Det hade väl också varit väl mycket begärdt, att man skulle helt försaka ett så sällan återkom m ande tillfälle som det, hvilket erbjöds af det samtidigt i nfall 1.nde allmänna landt bruksmötet, att visa, b vad man förmådde äfven på i ndustriens fält, såväl h vad egen ti l l verkning som stadens dragni ngskraft och anordningsförmåga beträffade ; så myc ket mera som man med Danmark bakom sig och Skåne framför si g ej beböfd e löpa någon stor ekonomisk risk. Så långt hade man också i ntresset i södn S verige tämligen odeladt med sig, och hade man blott, i likhet med hvad den rika handelsstaden vid Göta elf 1891 gjorde, begränsat sig till ett den mindre staden mots vara nde område, hade positio nen varit oantastlig, och man skulle l ugnt kunnat tillbakavisa alla jämförelser med e n känd Esopi fabel. Ja man kunde väl gått ännu något längre än hvad Gö teborgsexemplet an visade ; man kunde liksom Göteborg tog vestra S verige, här tagit södra S verige, u tvidgadt med det vesti·a Sundsområdet, utan att man i sin aktningsvärda dådkraft k ommit att tangera det förhållande, då förmå -sa och vilja icke längre täcka h varandra, då det hela verkar a n strängdt, uttänjdt och därför tråkigt och i förhållande till planen mindre lyckadt. Ty såsom en allmän nordisk utställning kan Malmöutställningen endast betraklas såsom skäligen fö,·felarl. Och det var synd på densamma. Med så många goda ansatser och stor vul st arbete, så många förträffliga u t ställni ngskollektioner, skulle den li ksom Göteborgsutställningen 189 1 blifvit en verklig succes, uppburen af allmänt i ntresse och förstående, om den också v i s at sig buren af begränsningens stora konst, förbunden med något mera rutin och något mindre sj elfsäkerhet i den allmänna ledningen . M e n å andra sidan äro också denna oförmåga af begränsning och absoluta tro på sig sjelf ganska begripliga. Malmö har på några år, ti ll e n del tack vare sitt gynsamma läge, men säkert ännu mera på grund af sin kommunalanda och de dugliga, framsynta män, som närmast länkat dess öden, svingat sig upp från en liten provinsstad till qikets tredj e stad » låt vara enligt europeiska begrepp fortfa rande en småstad, men efter nordiska förhållanden ett ganska aktningsvärdt cen trum för industri och bandel och, h vad mera är med en säker framtid för sig . Om man under sådana förhållanden, li ksom andra nyriksöner, var något osä ker i konsten att väga sitt eget värde och sin egen förmåga, och därför lätt öfver skattadt desamma, h varigenom man rent af riskerade ett misslyckande, kunde så dant visserligen framkalla ett löj e hos u tomstående, men ett löj e, som var paradt med ett lifligt erkännande, af hvad som presterades och b e u nd ran för den all m ä n na och enski lda offervillighet, som gjorde en utställning af den omfa.ttning möjlig. ·
·
'