Soffa i Kulturens arbetarbostad. Har ursprungligen varit ådringsmålad men målades senare om i blått.
Pinnsoffan ska du också glömma? Men så kommer eftertankens kranka blekhet; när det gamla har tagit slut, vad händer då? I det laglösa gränslandet mellan konst och hantverk där man nu kan prata om allt mellan konceptdesign, radikalslöjd och pyssel. Till vem hör folkkonsten? O ch vem tillverkar spetsarna i framtiden? Vem förvaltar materialkunskap och handlag, drömmar, ideer om det vackra och om god kvalite? Förråden av idoga arb eten med stickning, virkning, broderier eller snickerier - är ändliga resurser. D et nya fö ds ur det gamla, javisst Men - är det bara att hämta vad du kan med din rätt till kulturarven och använda det du vill från föregångarna - för att sedan gå rakt fra m in i det egna och framtiden? Låt oss för ett ögonblick fund era över en avlutad pinnsoffa.
Om man rygger nåt i trii och sen målar det och sen pudrar det med brunt p ttlver och kammar ner det i fårgen så att det man gjort i trä ska se ut som om det vore gjo11 i en annan sorls trä så fiirstårjag ingenting. Soffan såg ut som vore den gjord i ek. D et å·r bara ett gammalt målartrix . . .. Nttmera Greve, sa jag, så lutar man av dom och såger dom c!J'rt. Man ltttar av do111 och sä!Jer dom i de trii dom år gjorda av. Man lutar av en pinnsoffa, eller nån annan gam111al miibe~ fiir att visa vår gårdag . .. Tar bort drii111men så blir gårdagen vacke1: Drölnmen om hickor)' å·r dröln111en 0111 ett annat träslag. D et är drömmen 0111 ett annat land. Att gö·ra en sak i nordiskt trä och sen måla den så att den ser exotisk ttt, gö·r 111an fa1· att man inte har råd att emigrera . . ...en avltttad pinnsoffa bordejtt vara alldeles vårde/ös hur vacker den än årfa·r 111an har skrapat bort en dröm" (Claesson, Stig 1978:921/)
Eva Klang Eriksson
I
sid 83
