D etta är en gammal ramsa som E rnst Leonard Boseus återger och som Svante Svärdström citerar 1957. D et finn s go tt om dalmålningar med soldaten som bröllop sgäst och i processioner med rangplacering, till exempel Stikå E rik H an sso ns skildringar från 1800-talets förra hälft (Svärdström 1957) . Ingen bondesoldat kan ha varit mera praktfullt utstyrd än en skånsk husar vid Mörners regemente. På en dörr i Bondrumsgård en i Albo härad i Skåne står en målad dörrvakt i blå päls av infärgat fårskinn med svart bräm, svarta stövlar och den höga mössa som var regementets kännemärke. För o fficerarnas del var den tvådelad i en blå och en gul hälft, gult kläde och mörkblå filt. För artilleristerna gällde särskild modell med den höga kullen lindad med en spiralvriden guldträns. Vår skåning bär just en sådan och han var alltså artillerist. Också för hår och skäggprydnad fann s föreskrifter. Vår soldat har en högst elegant tjusarmustasch som idag skulle kallas tangorabatt. ågon varnings text har han inte, inte heller någon datering. fyren uniformstypen talar o m 1800-talets två första decennier (Bellander 1973:414). D et Mörnerska hu sarregementet har namn efter sin välkänd e och populäre överste, greve H ampus Mörner (1763-1824), från 1812 generalmajor. D et var han som organiserade det svenska kavalleriet, var chef för kavalleribrigaden under kriget i Pommern 1805-07 och gick under det självtagna namnet Hampus Husar. D et är en av hans skånska mannar som är avbildad på dörren i Bondrum där han höjer sin dragna sabel. Men mo t vem? Indelningsverkets soldat, han som stolt gick i procession i sin granna utstyrsel, var ingen som man behövde vara rädd för. H an var i många fall en granne, en släkting, i varje fall någon man kände. H ans roll som utkas tare ingick i den egna kretsens sällskapsliv; H ans roll som krigare var riktad mo t en angripare eller fi ende i ett annat land. Men hur blev det för artilleristen i det Mörnerska regementet? D e skånska husarerna tilldelades ju den oerhörda uppgiften att ingripa mo t sina egna och året var 1811. Maj Nodermann
I
sid 151
