att sälja masker till turister och publik. Etc folkligt maskspel, utövat av byns män i olika åldrar bevarar gamla berättelser om drabbningar mellan krigförande generaler och deras soldater, och med en kvinnlig hjälte som extra krydda i berättelsen. Detta är inte professionell Pekingopera utan folkopera och levande folklig maskskärarcradicion. De som idag producerar folkkonst för avsalu kallas ofta folkkonstnärer. De har oftast lämnat jordbruksnäringen för sin konstart och har konstproduktionen som sitt yrke. Bland dessa finns också en grupp som skaffat sig en konstnärlig utbildning, men som arbetar i folkliga tekniker och med folkkonsten som grund. Ibland är de välutbildade konstnärer som praktiserar en traditionell teknik som de utvecklat i sitt konstnärskap. Det finns ett levande intresse för folkkonst i Kina och det ordnas ett flertal stora utställningar och mässor, där olika utövare lyfts fram och belönas med medaljer och uppmärksammas. Ett exempel träffade jag på i staden Anshun, en sliten industristad med växtvärk. Där verkar textilkonstnären Hong Fuyuan. Han är utbildad vid en konstakademi i Beijing, men återvände till familjeföretaget i Guizhouprovinsen, en textil konstverkstad där han sedan mer än 30 år arbetar med indigofärgad vaxbacik i egna komponerade bildmociv. Verkstaden är stor med flera anställda som ticför det hantverkliga arbetet efter hans ritningar. Visningsrummec visar på en stor bredd. Mycket måste säkert göras för att garantera försäljningssiffror och verkstadens fortlevnad. Annat visar på unika kompositioner och konstnärskap. Bildvärlden är både traditionell men också intressant nyskapande. Lokalerna är slitna, de anställda många, arbetsförhållande dåliga, i alla fall med svenska mått mätt. Priserna låga i förhållande till det nerlagda arbetet . Det är lätt att förstå att lönerna blir minimala i verksamheter som denna. Hong Fuyuan räknas till en av de tio främsta folkkonstnärerna och han är representerad på museer i Shanghai och i regionen. Han har erhållit
s. 174
