Pe ter Gärde nfo rs
klappar samman händerna med varandra i komplicerade mönster tränar för samarbete. Människan är ensam om att kunna hålla takten. Vi kommer därför aldrig att ta se schimpanser hoppa rep tillsammans. Av samma skäl finner man inte heller danslekar hos djuren. Tranornas dans må vara vacker, men den är inte rytmisk. Om man tar hänsyn till språket hittar man ännu fler unikt mänskliga sätt att leka. Vi använder språket för att formulera regler för leken, vilket inte djuren kan göra. Dessutom kompletterar barn gärna sina lekar med små berättelser. Man kan se sådana berättelser, och även sagor, som en form av mental lek. Under det senaste seklet har våra levnadsvillkor kraftigt förbättrats. Detta ger oss faktiskt mycket mer tid till att leka, även som vuxna - men vi gör det inte. I förlängningen kan man därför tolka den moderna människans enorma konsumtion av fiktion - i form av böcker, filmer, TVsåpor, dataspel, etc, som substitut för den uteblivna leken. När man forskar om djurs och barns lekar måste man ha något kriterium som skiljer ut lek från annat beteende. Huizingas definition av lek är bred och allomfattande: Lek är en frivillig handling eller sysselsäcrning so m förräccas inom vissa fascscällda gränse r i rid och rum i enlighet med frivilligt acceprerade m en obetingat gäll and e regler; den är sicc eger än damål och åtfö ljes av en känsla av spänning och glädje och medvetandet av någo t so m är 'annorlunda' än det 'vanliga livet'
Hans definition är så vid att den inte bara omfattar lek utan även vad vi kallar spel. (Många språk gör ingen skillnad mellan "lek'' och "spel") . Enligt honom är ritual, sakrament och mysterium också lek eller spel, för i såväl religion och sport som konst kommer lekelementen fram . Bland djurforskarna är det många som vill definiera lek som "beteende utan syfte" Men här hamnar de i en paradoxal situation
s. 23
