Peter Gärdenfors: Om djurs lekar - och människors

s 21 Peter Gärdenfors

Om djurs lekar - och människors

Det finns många tänkare som spekulerat om lekens betydelse för människan. Den tyske 1700-talsförfattaren Friedrich Schiller skriver exempelvis: "Människan leker bara när hon i ordets fulla bemärkelse är människa, och hon är helt och hållet människa bara när hon leker" Han anser att leken är en förutsättning för kreativitet och konst. Herman Hesse låter symtomatiskt huvudpersonen i Glaspärlespelet heta Ludo -

"jag leker" Ett tredje exempel är den holländske kulturhistorikern Johan Huizinga som 1938 skrev boken Homo ludens där han hävdar att kulturen från början har utvecklats ur leken. Han ser lek som källan till språk, samhällsliv, kultur och religion. Boken inleds på följande sätt:

Bredvid namner Homo sapiens har man srällr namner Homo faber, den skapande människan, som bereckning för vårr släkre. Der skedde när der blev klarr arr der förra namner inre passade särskilr bra, efrersom vi inre alls är så kloka som der naivr oprimisriska 1700-raler gärna ville rro. Men namner Homo faber är mindre rräffande, ry faber är också månger djur. Der som gäller om skapander, gäller också om leken: många djur leker. Dock rycks mig urrrycker Homo ludens, den lekande människan, ange en lika väsenrlig funkrion som skapander och förrjäna en plars bredvid Homo faber.

Huizinga utgår från att lusten att leka är ett centralt element i människans natur - ett kännetecken för vårt väsen. Namnet "Homo ludens" karakteriserar på linneanskt sätt människoarten i förhållande till de andra djuren. Men som han noterar är människan långt ifrån den enda djurart som leker. Vår förståelse av människans lek måste därför relateras till hur de andra djuren leker. Jag skall i denna artikel presentera några nyare studier av djurens lek och jämföra med vad vi vet om människans sätt att leka.

En första fråga är: Vilka djur leker? Det har länge varit känt att alla däggdjur, och många fåglar, särskilt kråktaglar, uppvisar tydliga lekbeteenden. Men nyare forskning visar att också kängurur och sköldpaddor kan leka. Däremot verkar inte andra kräldjur än sköldpaddor leka. Kråktaglar, i synnerhet korpar, har ett varierat lekbeteende. De ägnar sig gärna åt flyglekar där de excellerar på många sätt. Man har observerat par av korpar där den ena flyger upp och ner mage mot mage mot den andra. De kan låta sig falla när de sitter på en gren och hänga upp och ner. Man har sett dem åka kana nerför snöklädda tak och när de badar i pölar ger de glädjeljud från sig. Kråktaglar är också skickliga på att retas, vilket kan ses som ett slags lek. Det intressanta med deras sätt att exempelvis mobba en vråk är att det tyder på att de förstår att vråken blir irriterad, det vill säga att de kan sätta sig in i dess känslor. Detta är en form av intersubjektivitet som man annars bara finner hos däggdjur och som är särskilt väl utvecklad hos människan.

Forskarna skiljer ut tre typer av lekar hos djuren: motoriska lekar, som exempelvis att klättra eller att åka kana; lekar med objekt, som när katten leker med ett nystan eller när en sköldpadda leker med en boll i vattnet; och sociala lekar, som att brottas eller att jaga varandra. Människans barn har dessutom koordinationslekar som man inte finner hos de andra djuren. Två barn som