s 21
Peter Gärdenfors
Om djurs lekar - och människors Det finns många tänkare som spekulerat om lekens betydelse för människan. Den tyske 1700-talsförfattaren Friedrich Schiller skriver exempelvis: "Människan leker bara när hon i ordets fulla bemärkelse är människa, och hon är helt och hållet människa bara när hon leker" Han anser att leken är en förutsättning för kreativitet och konst. Herman Hesse låter symtomatiskt huvudpersonen i Glaspärlespelet heta Ludo - "jag leker" Ett tredje exempel är den holländske kulturhistorikern Johan Huizinga som 1938 skrev boken Homo ludens där han hävdar att kulturen från början har utvecklats ur leken. Han ser lek som källan till språk, samhällsliv, kultur och religion. Boken inleds på följande sätt: Bredvid namner Homo sapi ens har man srällr namn er H o mo fa ber, den skapand e m änniskan, som bereckning för vårr släkre. D er skedd e när der blev kl arr arr der förra namn er inre passad e sä rskilr bra, efrersom vi inre alls är så kloka som der naivr oprimisriska 1700-raler gä rn a vi lle rro. Men namner Homo fab er är mindre rräffand e, ry faber är också m ånger djur. D er som gäller om skapander, gäll er också o m leken: mån ga djur leker. Dock rycks m ig urrrycker Homo lud ens, d en lekande människan , an ge en li ka väsenrlig funkrion som skapander och förrj äna en plars bredvid Homo faber.
