s 171
Niklas lngmarsson
Riktiga leksaker måste ta slut Jag minns en tax, röd med vit nos och med hjul istället för tassar. Den var tillverkad av trä, en leksakstax med glad mun och vridbart huvud. Jag tyckte mycket om min tax, den var ett gott sällskap. Hundens trivsamma lugn och fina form (en buss med huvud) gjorde mig lycklig. Bamse, familjens gråhund, en vacker jycke med riktiga ben och svängigt lynne, behandlade taxkamraten rätt hårdhänt vid ett tillfälle. Den fick sig några rejäla bett och blev därefter något ojämnare att stryka över ryggen. Min bästa människovän och hans familj skaffade sig vid samma tid en riktig hundvalp, en boxer. Givetvis ville jag också ha en sådan valp. Jag tittade missbelåtet på gråhunden. Vi var egentligen bra kompisar, men han var ingen boxervalp. Mitt humör var inte att leka med när jag var barn och en dag tog fars tålamod slut. Han tog jaktkniven i ena handen, greppade taxen om nacken med den andra, och gick ut. En stund senare kom far tillbaka och placerade resultatet framför mina ögon. Taxen hade bytt ras. Far hade med hjälp av en kniv byggt om den långnosade vovven. Helt sonika hade han kapat av luktorganet. Resten var fortfarande en tax. I mina ögon var det perfekt. Jag hade fått en boxer. Andra tyckte det var misshandel.
