Minnet av bröllopet om bröllopsfotogra.fiet förr och nu EVA KJERSTRÖM SJÖLIN
Bröllopsfotografier har en förmåga att väcka känslor - positiva och negativa. Vem har inte gått förbi porträtt- och ateljefotografernas skyltfönster och förundrats eller fängslats av fotografierna av brudpar, utställda för allmänhetens beskådande? När man råkar se ett gammalt bröllopsfotografi i det egna släktalbumet, ett fint ateljefotografi i ett arkiv eller ett modernt bröllopsfoto uppsatt i någons hem, fångas uppmärksamheten. Hos mig väcks en rad frågor. V ad säger dessa fotografier om olika tiders syn på äktenskapet? Är den skiftande karaktären mellan förr och nu bara en modefråga eller kan man utläsa något mer utifrån bildens ikonografi och uppbyggnad? Bröllopsfotografiet är ett privat fotografi, som samtidigt mycket starkt uppvisar en offentlig karaktär. Kanske är det just det som ger det en extra dimension. Bakom den officiella bilden av »Det äkta paret», »Man och hustru», där brud och brudgum trätt in i sina nya roller, kan man ana individernas förväntan, oro, avvaktan eller övertygelse - det privata och det offentliga blandas. Bröllopsfotografiet intar en särställning bland fotografier. Det gäller både på ett generellt historiskt plan och på det privata planet, i familjens egna livshistoriska perspektiv. Min utgångspunkt är, att bröllopsbilder från olika tider säger en del om uppfattningen av äktenskapet. Förändringar i värderingar av äktenskapet och ändrade könsrollsmönster under 1900-talet avspeglas i bröllopsfotografierna. De senaste decennierna har fotografiet satts i fokus av flera forskare inom etnologi och kultursociologi. I olika artiklar lyfts just bröllopsfotografiet fram särskilt. Dansken Andre Wang Hansen skriver i sin bok Fotografi og Familie om bröllopsfotografiet att det har »historiskt blivit integrerat i den offentliga bröllopsceremonin i linje med andra ritualer som själva vigseln, ringpåsättningen och bröllopsresan» (förf :s översättn). A Wang Hansen betraktar alltså 145
