Kulturens årsbok 1966

dekor utförd i svisselergravering. Dekoren finns redan under 1700-talets början och är då gjord med ett friskt och säkert maner, bild 7. På detta vis kom allmogens bägare att dekoreras långt in på l 800-talet, såvida de inte var helt släta. Graveringen bestod av blommor i slingor eller guirlander, ibland som kransar i vilka ägarens eller ägarnas monogram placerades. Från 1700-talets slut och framåt satte man gärna en fantasikrona över initialerna, se färgbild vid sid. 57. Allmogens konservatism tar sig uttryck i ornamentiken. Se Kleert-bägaren på bilden s. 47. Förutom sin fina och ytterst välgjorda rokokodekor kring fot och brätte, har den, sedan den kommit i bondeägo, blivit försedd med en gravering av enklaste slag; ett monogram under en nästan upplöst krona samt några bladguirlander. För att tillfredsställa bondens smak, som dikterades av en då hundraårig mönstertradition, har graveringen utförts på 1830-talet obe- . roende av den redan befintliga utsmyckningen. Detta faktum hade silversmederna insett redan under 1700-talets mitt och vid sidan av sin vanliga mode- och kvalitetsmedvetna produktion tillverkat tunna bägare försedda med de enkla graveringarna, som senare endast behövde kompletteras med initialer och eventuellt årtal.

Bägare, som till sin typ avviker från den ovannämnda enkla, koniska modellen finns det några få exempel på i bouppteckningarna. nEn liten bägare med tre knappar under», så beskrivs en typ som finns i Bara, Färs och Östra Göinge härader, alla från förra hälften av 1700-talet. På bild 8 står en sådan liten bägare, på insidan försedd med en päl. Säkerligen har den använts som bröllopsbägare, då brud och brudgum ur samma bägare drack brudskålen. Är pälen till för att fördela brudparets första skål rättvist? nHöger silfwerbägare med krans omkring och fot» är en annan typ som förekommer i tre exemplar alla i Östra Göinge härad, något som inte är förvånande med tanke på att typen till sitt ursprung är mycket gammal. Modellen, som det här är frågan om, är en förenklad kvarleva av de gotiska bägarna, vars praktfullaste företrädare i vårt land