Helgon i silver, Sigfrid Svensson

fallet en ensidig kopia, som lötts ovanpå det upphöjda mittpartiet. I sin helhet präglas locket med sitt montage av senbarockens formspråk. Det är utfört av Olof Appelman, mästare i Malmö 1723-1747. Någon årsbokstav finns inte.

Kannan är tillverkad vid Skånska Glasbruket, hyttan på Henrikstorp i Perstorps socken, som existerade från 1696 till 1760. Den har en dekor av graverade ornament med draperibårder upptill och nedtill, på var sida en blomsterkvast och mellan dem, mittemot örat, en lagerkrans som omsluter initialerna PM S och I74I. Dekoren är utförd i det för Skånska Glasbruket typiska maneret: naivt stiliserade ornament ur senbarockens mönsterförråd i en mycket grund gravering med trasiga konturer. Avsaknaden av exakt symmetri och precision ger det hela en karaktär av improvisation.

Vi finner sålunda att kanna och lock är samtida. Visserligen saknar locket exakt datering men ingenting talar mot antagandet att locket kommit till i direkt samband med kannans tillverkning. Och lockets och kannans dekoration hör hemma i samma stilepok. Men trots samtidigheten och den gemensamma tidsstilen har kanna och lock fått så olika karaktär. Silversmeden och glasgravören har tillämpat sina förebilder på var sitt sätt, den ene har troget följt förlagornas strama formspråk medan den andre gjort en fri efterbildning. Det är två helt väsensskilda uppfattningar om dekoration och stil som här kommer till tals, representerande två helt skilda yrkestraditioner.

Tyskt stengods och danskt silver

Det rhenska stengodset har gamla anor. Det har exporterats runt Nordeuropa sedan 1200-talet; i våra medeltida kulturlager påträffas ofta skärvor och hela pjäser av det karakteristiska gråa godset. Storhetstiden infaller dock under 1500-talet, då renässansens former och ornament kom att prägla kannor och krus. Dekoren gjordes dels på drejskivan,

79

2. ö lsejdel av tyskt stengods, från 1600-talet. Locket troligen dansk<, från omkring 1740. Höjd 20 cm. KM 7.546.

80

dels genom pressning i matriser av lergods. Åtskilliga sådana matriser har bevarats till våra dagar och Kulturen äger några exemplar.

Bland Kulturens många tyska stengodspjäser märkes en dryckeskanna eller sejdel av cylindrisk form med proportioner, som daterar den till 1600-talets senare del. Den är dekorerad med matrispressade lister och mellan dessa - i ett slätt fält - pressade blommor med i det fuktiga godset ristade stänglar. Färgen är den typiska grå med någon dragning åt brunt och sejdeln är överdragen med tunn blyglasyr.

Silverlocket synes vara yngre än kannan. Ornamentiken är senbarock med en dragning åt rokoko; små ciselerade fält på lockets bukiga kant iir prydda med osymmetriskt placerade rocailler. Medaljen i locket återger Christian V och är daterad 1699, vilket givetvis inte har någon betydelse för dateringen, men tyder på att Danmark -som väntat är lockets ursprungsland.

Vi är vana vid att se stengodskannor med lock, men dessa är då vanligen av tenn, vilket förekommer även på lSO;)talets höga krus. Silverlock synes ha uppträtt först under senbarocken.

Kina och Horsens

Vi ser ett landskap med stilla vikar mellan berg, kullar och skogsdungar. På en udde mot havet reser sig en pagod med svängda tak, fiskarstugor och båtar kanta stränderna. I en båt sitter en metande man, försänkt i den kontemplativa frid, som den sanne fiskaren - nthe compleat anglern - får erfara, om man skall tro Li Tai-po och Isaac W al ton.

Detta är målning i blått på en ölsejdel av vitt porslin, tillverkad i Kina vid 1700-talets mitt. Penseldragen är distinkta och lagda av en säker hand, perspektivet är påverkat av västerländsk konstuppfattning. Det är en exportvara, vars form dikterats av beställaren, som också genom den kinesiska målningen velat tillfredsställa Europas lust till

81

3. ölsejdel av porslin med målning i blått, tillverkad i Kina vid 1700talets mitt. Locket av guldsmeden Knud Rasmussen Brandt i Horsens, Danmark, mästare 1737-1778. Höjd 16,5 cm. KM 9.834.

kineserier. Sejdeln ett tilltalande vittnesbörd om de kulturella och kommersiella förbindelserna mellan öst och väst under de ostindiska kompaniernas blomstringstid.

Sejdeln har fått ett silverlock, som av allt att döma tillverkats för just denna pjäs. Mästaren är Knud Rasmussen Brandt i den lilla danska staden Horsens; han var verksam mellan 1737 och 1778. I locket har han fällt in en medalj, symboliserande fred och endräkt: »IN IESU PAX ET coNCORDIA». syml::oliseras friden på denna tilltalande lilla porslinsprodukt genom två vitt skilda uttryck, det ena den kinesiske målarens metarfrid, det andra en tysk medaljkonstnärs kristna emblematik.

En sejdel från Köpenhamn

Den här avbildade ölsejdeln är liksom den föregående av porslin, men av omisskännligt europeiskt ursprung. Den är tillverkad vid Den Kongelige Porcelainsfabrik i Köpenhamn och att döma av signaturen och den slanka resningen bör den ha tillkommit tidigast omkring l 800. Den är dekorerad med det välkända mönster, som danskarna kallar musselmönstret och som genom tiderna och i skilda länder erhållit olika namn. Den danske kännaren Bredo L. Grandjean redovisar i sin lilla utmärkta skrift »Det musselmalede Stel» de viktigaste av dessa benämningar. Han konstaterar, att mönstret uppstått vid Meissenfabriken och att detta i många fall kan utläsas ur dess namn. »Meissenmodell» förekommer, likaså »Sachsiskt mönster» och »Facon de Saxe». I Köpenhamnsfabrikens fabrikation kallas det år 1779 »Rifl. blaat og hvidt saxisk Tegning» och år 1793 »Saxisk Mönster Museimode!»; det senare ordet har därefter ensamt fått beteckna mönstret.

Grandjean ser musselmodellen som en ursprungligen från Kina inspirerad företeelse och på frågan om vad det är hos dessa rankor, som givit den en sådan framgång i olika länder ända in i våra dagar, ger han följande svar: »Musselmönstret