Byråar i miniatyr, Bengt Bengtsson

Byråar i miniatyr

Miniatyrmöbler brukar man oftast tänka sig höra samman med dockskåp och tanken är väl riktig, om möblerna håller den skala, i vilken dessa för leksaksvarelser avsedda hus eller våningar är byggda. Dockmöbler ser man av alla de slag; avsikten är ju också mestadels att ge dockhusets invånare de bästa möjligheter till trivsel i ett välmöblerat hem.

Det är emellertid inte alltid säkert, att en möbel, som utförts i miniatyr, hör samman med barnets värld. På Kulturen finns sålunda en samling byråar - de flesta från 1700talet - vars storlek och tekniska utförande placerar gruppen i en klass för sig. Det rör sig om inalles ett tiotal byråar, vilkas mått är ungefär hälften eller tredjedelen av de »fullvuxna» exemplarens: Vår första bild ger en uppfattning om måtten hos en liten rokokobyrå, som fotograferats stående på en av museets vanliga byråar. Att dessa byråar inte varit avsedda för dockor och lekar, framgår dels redan av att de är större än de vanliga dockmöblerna och dels av den omständigheten, att vi hos oss inte känner andra typer av miniatyrmöbler i denna skala, såsom stolar, bord, kistor, skåp o.s.v. Kulturens samling av dessa byråar har motsvarigheter i andra museer och även där förekommer byrån som enda möbel i denna skala.

Hur skall då denna originella grupp av miniatyrmöbler förklaras? Har byråarna tjänat något bestämt ändamål? För att kunna besvara detta, måste vi först granska det tekniska och estetiska utförandet.

Gemensamt för dessa byråar är, att deras tekniska utförande är förstklassigt ur yrkesmässig synpunkt. Man saknar helt den summariska och ofta imiterande materialbehandling, som man kan finna hos leksaker av olika slag. Faner-

r. Miniatyrbyrå, rokoko, fanerad och med förgyllda mässingsbeslag. Fotograferad stående på en liknande byrå av normal storlek. H. 26,5 cm. KM 22.444.

2. Miniatyrbyrå, senbarock, fanerad i olikfärgade träslag, med beslag av mässing. H. 29,5 cm. KM 42.828.

och intarsiatekniken är sålunda av hög klass, lådorna är väl tillpassade och beslagen är omsorgsfullt utförda. Givetvis kan man i detta avseende iakttaga gradskillnader, men gemensamt för alla pjäserna är som sagt ett gediget hantverkstekniskt utförande. En av byråarna - det är miniatyrbyrån på bild 7 - är såtillvida olika de andra som den är utförd i fur och målad. Färgen är svart, men den har ursprungligen varit målad i en ljusgrön färgton, som var ganska vanlig under gustaviansk tid på våra målade möbler.

En särling är också toalettbyrån på bild 6, den är med sin Jugend-dekoration en mycket sen företeelse - från sekelskiftet 1900 - och kan möjligen inte alls räknas in i gruppen, men tas upp här för fullständighetens skull, särskilt

som skalan är i stort sett densamma som för de äldre byråarna.

När vi emellertid här talar om skala, får vi inte fatta detta vare sig som ett för gruppen gemensamt storleksförhållande eller en i det enstaka fallet tillämpad, siffermässigt uttryckbar skalproportion. Nej, det har inte lyckats mig att i något fall fixera en skala. Denna skulle enligt tidens sed vara fotad på fot och tum och på detta måttsystems indelning, där talen 12 och 16 (med 2 och 3 som lägsta enheter) bildar utgångspunkt för skalberäkningen. Att det här dock rör sig om miniatyrer av verkliga byråar bestyrkes av de korrekta inbördes proportionerna och av det omsorgsfulla utförandet även av t.ex. det inre i skrivbyråarnas överdel.

Eftersom skrivklaffens praktiska användning är helt eliminerad i en miniatyrmöbel av denna storlek, får man väl antaga, att byrån framställts mera som modell än som bruksmöbel.

Låt oss då i tur och ordning granska olika försök att förklara tillkomsten av denna grupp av miniatyrmöbler. Vi kan då börja med den oftast framkastade hypotesen, nämligen att de små byråarna varit avsedda till smyckeskrin. Men det hör till undantagen, att någon av dem visar tecken till dylika användningar. Kulturens rokokobyrå, avbildad på bild 4, har faktiskt lådornas insidor klädda med lila sammet, som klistrats på papper, vilket onekligen tyder på en användning som smyckeskrin. Detta har emellertid - att döma av den fräscha sammeten och det ganska moderna papperet - skett mycket sent, antagligen i vårt sekel. Ingen av de övriga byråarna i Kulturens samling visar tecken till att ha varit smyckegömma.

Vi har förkastat även »dockmöbelteorin» och då återstår två hypoteser. Den första kan uttryckas i ordet gesällprov. Den skråbundna hantverkarens kompetensprov har i flera avsenden tett sig olika, beroende på yrke och tidpunkt. Mästarprovet vet man en hel del om; det skulle fullgöras av den skicklige gesällen under noggrann kontroll av det tekniska - och ofta också det estetiska - utförandet. Skrå-

3. Skrivbyrå i miniatyr, senbarock, fanerad i olikfärgade träslag, med graverade beslag av mässing. Innanför klaffen fackinredning med smärre draglådor. H. 39,3 cm. KM 24.073.

ämbetenas protokoll innehåller ofta noggranna uppgifter om mästerstyckena och hur mästaren i övrigt nådde sin värdighet.

Annorlunda förhåller det sig med gesällen och kontrollen på hans kompetens. Efter en bestämd och i ämbetsprotokoll redovisad lärotid, vanligen fyra eller fem år, blev lärlingen »utskriven» ur läran och förklarad för gesäll. Man vet, att i vissa fall gesällprov fullgjordes, men bestämda prov föreskrevs inte i skråstadgarna, som dekreterade att mästaren skulle intyga den blivande gesällens skicklighet. Fullgjorda gesällprov tycks inte ha satt spår i ämbetsprotokollen. Vid

4. Miniatyrbyrå, rokoko, fanerad i ljusa träslag. Skivan har rutmönstrat faner och fågel i intarsia-faner. H. 36, 7 cm. KM 30.620.

5. Skrivbyrå i miniatyr, senbarock, ek med svartpolerade lister och fötter. Gustavianska nyckelskyltar av mässing. H. 39 cm. KM 42.630.

6. Toalettbyrå, i miniatyr, omkring år 1900, mahogny, med äldre bronsbeslag (rokoko) . H. 62 1 7 cm. KM 44.218.

7. Miniatyrbyrå, furuträ, ursprunglig grön färg under senare svart målning. Beslag i senbarock av mässing. H. 30,5 cm. KM 42.62r.

1700-talets mitt blev det dock allt vanligare inom flera yrken att gesällerna fullgjorde prov. Dessa skilde sig från mästarproven inte ·endast vad graden av visad kompetens beträffar utan också genom billigare material och blygsammare format. Sålunda har enklare dr.agkiistor = byråar förekommit som gesä!.lprov i flera städers snickareämbeten. Modeller har i åtskilliga yrken visat gesä!J.ens skicklighet, t.ex. inom byggmästareämbetet.

Det kan alltså inte anses alldeles obefogat att tänka sig våra miniatyrbyråar som för snickaregesällen. Tyvärr ger åtkomstuppgifterna ingen vägledning för någon av dessa små möbelpjäser; de har av Kulturen köpts på auktion eller i antikhandeln, e!J.er också skänkts av privat-

personer utan påvisbar anknytning till snickareyrket. Självklart är, att - om vår hypotes skulle vara riktig - dessa byråar varit begärliga som trevliga och originella inslag i ett hems möblering, och därför varit lätta att sälja.

Men ännu en hypotes återstår, nämligen att dessa byråar tjänat som hos snickaren eller försäljaren. Möbelhandlaren Diedrich Tellerstedt berättar i en klagoskrift 1771 hur han på 1750-talet försökt gynna svensk tillverkning och export av möbler och bl.a. säger han: »Jag försåg dem (verkstäderna) med modeller af nyaste Utländska smaken -- -.» 1 Vad uttrycket »modeller» här betyder, är inte helt klart, det kan ju gälla förebilder i hel skala. »Skådemodeller» i förminskad ska1a är eljest ingen okänd företeelse. Modedockan, som från centra på kontinenten sändes ut till hoven och andra tongivande kundkretsar, är väl den mest kända av dessa modeller.

I England synes bruket av sådana skådemodeller ha varit mycket vanligt. De har, som en författare skriver, varit modeller, vilka använts som prov·er av resande handelsmän och de har varit förminskade till en åttondel eller en tiondel av sin egentliga storlek för att lätt kunna medföras på resor. Särskilt nämnes »byråarna och toilefrborden i miniatyr av fin mahogny eller valnöt». 2 Denna engelska källa framhäver också skillnaden i kvalitet - vad såväl material som utförande beträffar - mellan dessa omsorgsfullt tillverkade byråar och de som dockmöbler avsedda möblerna.

Vilket av de båda senaste förklaringsförsöken, som har mest fog för sig, är svårt att nu säga. Man kan tänka sig en kombination av båda, d.v.s. gesällerna har fått avlägga sitt prov genom att tillverka en skådemodell för verkstadens behov. Men dessa rader har inte tillkommit för att slutgiltigt lösa ett problem. De har velat rikta uppmärksamheten på problemet som sådant och samtidigt framvisa en tilltalande och intressant produkt av äldre tiders möbelsnickeri.

BENGT BENGTSSON

1 Marshall Lagerquist, Rokokomöbler, Stockholm 1949. 2 Violet Wood, Victoriana, London 196r.