Fig. 1 5 .
Majolikafat af J. Mårtensson.
K o n sti n d u s t r i e n o c h M a l m ö utstäl l n i n ge n 1896. Hvad ä r sanning ? frågade e n gång en domare och tvådde sina händer, då han måste afkunna sitt domslut, utan att hafva funnit ett tillfredsställande svar på frågan. Den skepdis, för hvilken han var ett offer, går i gen i vår tid på alla omi.·åden, ej 1ninst på konstens. Men kritik och skepsis trifvas i cke god t til lsam ma n med fantasi och skaparkraft. De senare förutsätta en nai v tro på sig själf, en tro, son1 vår konstin dustri, äfven när den uppstäl ler och löser sina svåraste räkneuppgifter, gen01n att ständigt titta efter i den gamla faciten, visar sig sakna. - Däraf kom mer detta vackla nde och famlande, som i går utbasuuade som en sanning, hvad so1n efter dagens analys åter förkastas. Ett enda står efter dessa kritiska u ndersökningar qvar, såsom den punkt, kring hvilken balansen rör sig, en upptäckt af för öfrigt nega tivt värde -- upptäckten af vår nakenhet och b lygseln öfver den sainma. Vi hålla därför som bäst på m ed att binda oss gördlar af allt möj ligt, so m kan lä1npa sig att skyla denna nakenhet, den natur eller kanske rättare, på grund af den långa användningen af snörtröj a, den onatu r, vi 1ned i nstinktlig känsla af förkrymptheten icke mera kunna fatta såsom skön. Men huru vi snöra och huru vi skyla, bryter dock den 1nisshandlade naturen då och då fra1n 1nel lan fiskben och fi konalöf och naturmenniskan i oss gläder sig för ett ögonblick öfver dessa ·
-
,
l