.
l
l
Fig. 10.
H u r u v i s k yd d a våra k y r k l iga m i n n e s m ä r k e n . Det är e u sträng och åttni nstone i vi sa fal l gan ka rättvis dom på en bornerad sj el fg odhets räk ning skrifna brist på pietet våra fäd er visade gent e1not sina fäders verk , och det därmed sammanhängande icke b l ott negl ige randet utan rent af negerandet af clesatntna. Måtte det icke komtna en ny tid som, låt vara } Jå andra grunder, fäller . amma dom öfver os s eller rent af skärper den, ti ll följ e af elen fulla tnedvetenhet, tned hvilken vi handlat. Ä r d e t e n sanning, att vår tid flitigt bygt altaren åt en i gamla dagar skäligen okänd gucl - kriti ken, tord e det vara en icke mindre sann i ng, att vi så m .vcket 1n er a vårds lösat en annan och större gudom lighet den om sätter l i E i materi e n - den kapan de fantasien . Vi hafva vid våra kritiska under. ök ningar, å fördj upat oss i hvad andra gj ort att vi nästan glö mt att göra något sjelfva, el ler rättare sagdt något sj elf ständigt. Frågan gäller här kon stens verld . Liksom våra 1nålare och bildhuggare allt för ofta nöj t si()' 1ned ett nyktert k op ierande af natu ren hafva våra ar k i tek te r och den dekoratiYa kons tens män stannat vid ett lika os}elfständigt kopierande eller i olyckl igare fall missför Rtåat omfonnande af. h vad andra ti d e r kapat, 1ner a känd t under den vackra benämn i uge n at t koinpon ra i oli ka stibrter . vår tid uttal at öfver den va nl igen
.
Kultu1·his to riska meddelanden.
8