- 65 -
konstuppfattning har han i alla händelser spelat en ·viss rol ; i detta afseende yttrade redan Silfverstolpe, att Hörberg genom sina altartaflor mer än någon annan svensk konstnär « mäktigt inverkat til l konstsin nets väckande hos den svenska menigheten » . Dessa . enkla framställ ningar äro för h var man genast begripliga ; den heliga historien träder genom dem omedelbart menskligt, med drag från den närmast omgif vande verkligheten, men dock så upphöj dt den gudstjenstbesökande till 1nötes. Och så skall Hörbergs enkla, varmhj ertade konstnärsper sonlighet väl ännu i ett eller annat å rhundrade tala till det svenska fol ket genom färgen, vittnande om den svenske bondens rika anlag, hans oförtröttade verksamhetsifver, hans fäderneärfda trofasthet, hans ' uppriktiga gu dsfruktan . · E. Wr angel.
Ett n h i m l a b ref".. . Bland de för det Kulturhistoriska m useet grunclläggande sam lingar jag sOinmaren 1 882 gjorde i Gärds härads skogsbygd - e·n trakt rik på fornminnen, garn mal diktning och folktro, genom hvil ka den nya tidens tankar och föreställningar endast med möda arbetade sig fram - fanns äfven det egendomliga aktstycke, åt hvilket vi här nedan vilja egna någon uppmärksamhet. Det gamla syskonpar, som brukade det lilla aflägsna skogshemman, där brefvet » och m ånga andra goda museiting anträffades, hade väl svårligen aftemnat detsamma, on1 icke ett annat, ännu säkrare, - nämligen det som de sj elfva skaffat sig - funnits i behåll . Det här aftryckta brefvet, hvilket i museets förvärfskatalog upptages under N-r 1/3, var nämligen ett fä dernearf, h vars skyddande egenskaper, liksom förhållandet var med de som rent personliga skyddsmedel brukade älfkorsen, hade till största delen upphört med dess öfvergång i annans ego . Brefvet, som är skrifvet på 1 7 90-talet, pekar genom en ålderdom lig endast delvis moderniserad ortografi och satsbildning tillbaka på förebilder och traditioner, som säkerligen gå till tiden före · reforn1atio nen. Betecknande nog härför är dessutom att benämningen « himla bref» å dessa litterära alster stundom vexlar med « aflasbref» (aflats-). I den öfvertro, i hvilken ännu för två a tre generationer sedan vår allmoge inhöljde sina flesta handlingar och hvilken i den allmänt rådande krassa uppfattningen af det andliga fann en ständigt ny nä ring, spelar den direkta korrespondansen med de goda och m" da mak terna en viktig roll. Att skriftvexlin�en med mörkrets furste . och hans anhang, förmedlad genom kyrkornas nyckelhål, vid nytändning uppsl urna grästorfvor och andra, såsom b reftådor lämpliga ting skulle florera, är mindre underligt, då man var betydligt säkrare på den ledes �
.