Ett elfenbensporträtt af Carl XII

Fig.

8.

E tt e l fe n b e n s p o rträtt af Carl X I I .

På den n yligen hållna auktio n e n å den Staushol mska. sam]j ngen i Köpenhamn inköpte K u l tu rhi storiska 1nuseet ett porträtt i elfenben, hvil k et den i n tet an a n d e katal ogen döpt til l « Bill e d af en R idder i Harnisk » .

Att denne anony m e « ri d d are » icke är någon ringare än den verl dsberö1nde « tolfte Carl >> . torde för hvar och en, som är nå­ gorl unda förtrogen 1ned Carl XII : s ut seend e, u tan v i d are vara k l art.

Elfenbensporträtt et vi sar i ren profil det bekanta, ovan ligt långlagda ansigtet med dess höga panna, k äckt uppstrukna hår, l ån ga, grofva näsa och likaledes gam �ka framträdande haka.

Det är ett intressant och karaktäri stisk t po rträtt 111useet förvärfvRt, och väl torde det vara

- l f> värdt att u n d e rk astas e n granskning.

För att en sådan skulle blifvit fullständ igt uttöm m ande , hade ford rats ett begagn ande af de tvifvels­ u tan rikare hj elpm edel vårt lands h ufvudstad häruti nnan kan e rbj uda, m en d å den, som skrifver dessa rader, blott haft tillgång till Lun ds och Köpenhamns san1 lingar, kunna h ä r endast bidrag till en u nder­ sökn i ng l ämnas.

Egendom ligt är det, att Carl XII i sitt yttre företer så föga likhet m ed fadern och farfadern - egendomligt, ty i sitt i n re är han dem i Hans sj äls m äst u t m ä rkande egenskap, d e n starka vil­ bufvudsak li k . jan, är ett arf från far och farfar. Denna starka, ur fö reningen m ellan h usen Pfalz och Vasa framsprungna, vi lja, son1 dref Carl X til l den oerhördt dj erfva ispr01nenaden öfver Bäl terna, som hos Uarl X I icke n öj d e sig m ed mindre än en väldets far1 iga tri u m f, har til l sist hos Carl X II, dels genom anlag, dels genom uppfostran 1 ) vuxit sig så våldsamt stark , att d e n utan tvifvel skadat on1döm es k raften och fördunk l at en elj est obestridligen h ög i ntel ligens.

Trots denna väsentliga i nre lik­ het med de båda förfäd erna, är Car l s yttre företeelse, så s n art den vuxna åldern inträdt, m ycket o l i k deras.

I stället för d e n pfal tziska n äsan m ed dess fi n a b öj ni ng har Carl X I I en lång och klumpig näsa ; i stället för Carl X:s och äfven Carl XI:s temligen sensuelt anlagda mun med d e sväl lande, veka d ragen k ring öfver- och u n d e r­ l äp p har Carl X I I e n helt annan, 1nera sluten och n1elunk oli sk . Pan ­ nan är hos Carl XII betydligt högre och ögonen med de något snedt stäida ögon brynen an n orl u n d a än hos förfäderna.

Vill m an fi nna, h ve m Carl X I I l i k n ar till utseend et, så 1nåste m an söka hos m odern Sin mor, U l ri k a El eonora, är Carl och hennes fam i lj , Oldenbu rgarne.

XII så slåend e l i k , att m an k u n d e k alla honom hen nes « af bi l d » (j m fr porträttet af U. E. i I l l . S v . li i st. 4. sid. 458) .

Likaså är han i al l ­ mänhet l i k f urstarue af det Olden burgsk a huset, i syn nerhet morbro­ dern Christian V (Ill. Sv. hist. 4. sid. 430), m en äfveu de senare 01denburgarne såsom Ch ristian VI och Fredrik V (se dessas porträtt på Rosenborg, reproducerade i P. Brocks i l l . katalog öfver Rosenborg) .

Att lik heten med Inodern dock ick e var blott yttre, är bekant.

Carl XII:s djupa religiositet och stora frikostighet vittna tillräckligt därom .

A tt Carl X I I, föremålet i så hög grad för samti d s och efterverl d s beun d ran och k riti k , « Lejonet från Norden » o c h « Nordens D o n Quichotte » , liksom all a m era u p pseendeväckande historiska; . personl igheter, ofta före­ vigats af den bi ldande k onsten , är n aturligt.

O fver hela Europa torde hans porträtt i olika for m e r vara spridt, äfven där m a n m inst k u n de v änta det. Så berättade mig t. ex. nyl igen e n l ärd och berest m an , att han hos en lord i Dublin sett ett väl måladt stort olj eporträtt af Carl XII, hvilket påträffats i en i rl än d sk bon dgård . H är i Lun d fi n nas, så vidt j ag vet, icke m in d re än 6 m era betydande porträtt af Carl XII , deraf tre på u niversitetet �} Då em ellertid detta elfen ben sporträtt af Carl XII 1) S e i prof. E. Carl son s edH. af Carl X II:s bref Sthlm 1 893 Elkildri n gen af den förv ä n d a uppfostri ngE'rnetod Carl X IL l ä rare, .K orden h i el m , a m·ä nd e , en m e ­ tod, s o m gj orde l ä rjungen t i l l a n d l i g Lär�kare o c h l ä raren t i l l slafvi f=lk u n dersåte.

2) I konsistori eru m met, hist. museet samt rek torsru mmet. Det sistnärnda, s k ä n k t af H . Maj : t Konu ngen från Mälsåk ersamli ngen till u niversitet, är e tt sär­ d C' l (' s nt c k e rt u ngdomsportri:itt med stor a l l o11gepl'rnk och an tages vara ett af Rh-

-- 1 0 Y i ar törst frän d kap med de öfver honom slagna m edalj erna ligger det n ärm a t til l han d att i främ ta ru m m et j äm föra det m e d de . a.

Carl X I I : s lif och bedrifter ha gi fv i t an l edning til l en störts.i ö af H edan vid hans föd lse p räO'l ades en tor m edal j , där m a n m edal j er.

1-ier J n p i ter o h .Juno från s k y arn e varl igt ned läppa på jord k l ot t e n liten p i l t u n d r den mycket fordrande in krifte n : In gloriatn sa·culi.

Sedan börj a medaljerna vid h ans sj u n d e föd elsedag, då h an redan fran1. tälles i allongeper u k , hvil k en ban får behål la til l 1 7 O (do k är Carl u tan 1 ruk redan 1 69 7 o på en l iten skåd 1 enning, slagen i an­ ledni n g af iarl XI:. död).

Ar 1 700 afbilda 1n dalj ern a egraren vid N arv a både med och u tan peruk , sedermera bl i r peru kon 1ner och 1ner . äl lsynt, 1nen förekom m r dock t undom så t. ex . ä n n u å ent son1 1 7 6 på o u m edalj öfver freden i A ltran tad t 1 ) .

I all mänh t gäl l er on1 1nedal j erna med peruk (on1 u ttrycket ti llåte ) , att de ä ro k onventionella och icke porträttl i ka.

Carl XII : s fysionomi är på dem sti li. rad i enl i gbet med amtiden . bär karideal , Lud vig X I V. Nä an har fe tt den botubon k a k rök ningen o h hakan ä r en k opia af le roi sol il' s väl födda i sterhaka.

I sj elfva verket bortlade Carl peru k e n redan år 1 700, ( « under första expeditionen ti l l Pern au » .

Nord berg Carl ./" I I : s bi t. I I pag.

6) bor tade håret rak t uppåt oeh hade ti l l den grad vant i g af m ed peru k e n , att d å Ulrika Eleon ora 1 7 1 7 i i n välmening s ki ck ade n ågra peru ker ti l l i n d å tarkt k al l i ge broder, som för t i l l fäll et had e fått sig e n envis förky l n ing på ha1 � en, d e n n e « h ufv ud på '"'å lång tid blifvit å af\ and t, att db t svarad a t t han vårl i g n k an kom rn a ti ll rä tta 1nedh . ådan h uf udbonad h , ey l l er arl son : Carl X f l: s bref p . tåla så stadig] ) vänna k ri ngh öro rn a >> ( E . ha börj at tidigt enbgt }i ryxel l r dan und r 1 6!>).

Rkalligh ten tyck Den första m e d alj som vi sar en genom hårets gle saxi k a fälttåget. n ande förlängd panna - allt. å en ganska hög grad af kamgbet är, efter h vad jag kun nat finna, en medalj med i nsk riften << Pro Focis » , hvil k c n slogs ti l l rni n n e af Ste n bocks ger öfver danskarne v i d IIel: ler i N t1 rnberg 2). ingbo r<r 1 7 1 0 o h grav erats af P. H . Mtll \ årt elfenbensporträtt vi ar ett ännu yfvigt hår och företer fö r öfrigt störst l i k het med m edalj erna från åren 1 706- 1 709 .

Det torde a år rrl e ­ därför vara gj or t med ledning af någon eller några af d Jalj er m e n beh öfver n at u rligtvi j vara arntidigt m ed dem utan kan vara gj ordt senare . Här nedan meddelas i afbildn ing de två, om i m i tt tycke förete största l ikhet rned el fen bensporträttet. Mest lik synes mig den l i l l a min n espengen vara hvi l k e n på baksidan bär inskri ften : « M d Gudz hiel p .

17 0». et ' ore l i k väl tt misstag att an e den vara - ·

renst ra h l s sista a rheten. } ) t öherensHtl:immer i t ä l l n i n O' n m e d E:s �j e l fporträtt ' y . konst i 1 9 :de å r h . ::;id. 1 7).

De öfri1•a tre fi nnas på k at <l ra l­ (.Se X orden \an :

t.: k o l a n !-'amt hoR proff. Q u e n n e rstedt th ·wu l ff. � ·� ::;om tt exempel pa, hur m ä n ga porträ t t af Carl ... ' II fi n n a s i v art land, kan nämn aH , att n amt på U ri p h olm f i n ­ n e s b a n framst ä l d på 21 t a fl o r, d e l s i g ru pp - d l f:l e n s am b i l d e r , de fl · ta af Ehren­ l:'tra h l c h Krafft; flera äro do k blotta kopior ft r nä mn d a mä ·tar .

1 Eae n do m l i at ä r att mynten b hå lla p e r u k n ä n d a ti ll och m e l 1 707 . ( E n duk at a f 1 706 ä r dock utan peruk).

1 707 v i a ä n n u koppa rm y n t n alla p e r u k , silhermynten va · k la. Eft r 1 707 h ar intet mynt me r a peruk.

2) H i ld e bra n d : Sveri gcf:l M i n nesp ngar.

17 gj ord detta år.

Hild ebrand (Sv. minn espengar I) yttrar om denna minnespeng öfver slaget vid Narva : « Man må icke föreställ a sig att Carl XII sjelf anordn at om detta hederstecken för att dekorera sina k rigare .

Förslaget har utan tvifvel utgått från någon enskil d bland dem och penningen har blifvit långt sena-re p rägl ad, att bäras och be­ varas so1n 1ninne af den beundrade hj eltekonungen och den märkvärNarva !D äst utmärkt sig, rrill följd diga dagen » .

Fig. 9· af dess u tseen d e skul le såsom A rvid Horn, stenjag vilja · föreslå att dabock, Knut Posse, Otto tera den til l 1 706 (1nöj V ellingk höga poster i n ligen börj an af 1 707). I om den civila och rniliD ecmnber 1 70G gaf Carl tära förvaltningen på vidt skilda platser inom det före sitt blifvan de uppbrott til l Rysslan d åt flera då · så vidsträckta Svea rik e .

Sten bock blef geaf sina krigare, deriblan d Minn espenning. neralguvernör i Skån e, lnånga af dem , som vid Velliugk president i .nb o hofrätt o. s . v .

Det kan därför icke synas för dj erft att antaga, att dessa gamla krigskam rater frå n Narva, innan de skildes åt, kommo öfverens o m att prägla en minnespeng, hvilken de sedan i enlighet n1e d baksidans latinska inskrift : « Qui. M . Honore.

Me. Porte . » stän digt skulle bära til l 1ninne om sin konungs och egen ära.

Fig.

10.

Medalj.

Den här afbildade m edaljen , hvilken på baksidan b är ett l ej o n 111 ed omskrift : « Par anirr10 r obur » , ä r likaledes odaterad 1n en k an 1ned Den är n emligen , en­ s� or s �nnolikhet dateras till ungefär samm a tid . hgt H1l debran d, grav erad af G . Hautsch i Nurnberg och måste, då dess bild af Carl XII är n ästan alldeles identisk med den, som fi n s p å en a f sam m e man graverad medalj med inskriften « Non hrec ultima Jn eta laborum » , vara un gefär sarutidig 1n ed denna rnedalj , h vilken, ehuru äfvenl edes odaterad , n ästan med säkerhet kan antagas härsta1n m a från år 1 706, enär b l and de 1 2 Herkules-arbeten, som baksid an uppräkn ar såsotu utförd a af Carl XII, sist nä1nnes freden i Altranstadt, hvilken som bekant slöts i september 1 706.

Om 1n an nu j ämf()r elfenbensporträttet med 1ninnespengen och m edaljen finner man stora likheter såväl i an sigtets drag sorn kostyJ{ulturkistorislm meddelanden.

l

2

- 1H rn en.

På al l a tre ser man det långl agda a n s ig t e t i ron p r o fi l , d et upp­ , trukn a h året, den k ri n g halsen l i n dade och framtil l i n ågra veck brutna r n j u k a hal duken af c r e p on (ett slag ft o r ), hvil k e n Carl XII, e n l i gt Nord­ berg, brukade b ära, den i ett p an ar i n s l u t n a b ys t en , l u t lige n den ö fver p a n s ar e t löst kastade mantel n , sorn är fästad i en agraff öfv r axel n .

Olikh eter fin n as dock äfven .

M i n n e s p e n ge n och . m e d al j en h a a r m e n 1 ry d d rn e d e n l e j o n m a k , p å e l f n b e n s r orträttet är p an ar­ ann e n fri, men på b r ös t t sitt e r i stället e n slag. manlig s k räc k ma k .

Pansarets öfre n age l p r y d d a ran d har p å elfe nbensbilden be ty d ligt re­ d ucerat och hela p a n s a re t bar smyckats m e.9. g an s ka vack ra, fi n t ut­ r fve n r n e d alj e n har dock förda l i ngran d e o rn arnent i r e nä ans stiL på p a n s ar e ts b rö tsida en l iten t i l J sty n1 m e ls e ti l l l i k nande ornament. J ag har r ed a n näm nt, at t j ag anser el fe n b e n s p o r t rä tt e t miist likt rni n n e sp e n g e n .

Mera o v ä e n t l i g är öfveren. s tä m rn e l en dem em ellan i on d eta lj a f d rä gt e n ; hal sduken går n m l igen hos båda ända upp ti l l h akan , ut a n att, som på 1nedalj e n , läm n a öfversta delen a f hal sen bar. Mera : vigtiga ä ro l i k hete r n a i h året och an sigt e ts drag.

Håret är på m i n n e s pe n gen och elfenbens­ p o rträttet m era rakt o ch n rktert behandl adt, d et är o r d n ad t i två s k a rp t b egrä n ad e af sa t er och l u tar strax n edanfö r örat utan n ågr a n e d h ä n gan d e loc kar , .�å. mn fa l l e t är på 1 n e d alj en , där håret är i al l m änhet m era l o c ki gt . Ogonhålan är p å m i n n e s p e n g e n och elfenbensporträttet be­ tyd ligt törre och dj u r are än på 1 n e d al j e n . Denna senare är e n s am on1 en egendon1 lig skarp fördj upning som går från ö ga t bakåt m ot ti n ni n ge n .

Näsan ä r på n1 inne. pengen och elfe n ben sporträttet gröfre och n1ecl tj oc k a r e afs l u t n i n g än på rn e d a lje n , d är d e n är mera t un n och s m a l .

H \'ad å t er nedra d e l e n a f an i gte t b t r ä ffar ä r elf e n b e n s p o rt rät ­ tet h är m era l i k t rnedalj en. M i n n e s pe n g en vi sar en i ll a gj ord · och ut­ tryck sl ö mun, l ik aså en väl l i t e n haka.

E l fe n b en s p o rt rät te t och m e­ ig båd a genmn en l ån g haka och en n1era lefvan d e dal j e n utmärka och u tt ry c k sfu l l n1n n m ed ett k n rp t veck f rå n mun gipan nedåt.

Do drag, s o n1 elfenbensporträttet v isar, synas vid en jämförelse m o d M åh än da är goda m ålade p o r t rät t a f Carl XII vara trovärd ig·t 1). arl X I I i d ock nä an n å go t väl m y c k e t d o m i nerande. l åt vara, at t yerkligb eten h ad e e n ov a n l igt låug näsa, v ag t k rö k t m i dtp å samt lu­ I-l år e t är på elfenbensbil d n ta n de n edti l l i en k l u m p i g förtjo ckning. kanske n ågo t tuaniereradt behandlad t ; det ser nä tan ut s o rn om d e t v o r e tl a d d ra nu e l ågo r , om , l oge upp och gj orde d et litet väl hett för Carl X I I, s o 1n i c k e äl skade « st ad ig värm e k ri ng öronen » . jelfva an­ sigtsu ttrycket röj er i n te t af de n v a nli ga k a ro l i n s k a h u rtigh e t en, det är ett al lva rl igt, nästa n dy . tert an igte, s o n1 bl ickar stel t framåt, och de tn elan koJi ka e k e n v i d n ä s a och m un tala om e rfarenhetens och be­ kym rens b i ttra kola. Man skul l e vid första a n b l icken vara böj d för arl XII:s att datera p o r trä tt e t ti l l efter Poltava, om rnan i ck e vi sste af egna bref, huru o b e gr i ] ligt lätt han too- detta våra ned erl ag, bl ott ­

-

för att blott nämna ett exempel - rlet i 'arlson : Carl XII:s hre f 1) H e merldel::l.( l e porträ tte t , en k opia af Trmj e'B k opparstick efter Kra:ff tH i Lund 1 7 1 7 målade porträtt (ånyo aJtr. i 'Yi eHclgr n:-; anm ä l an i tid:lu. Ord och Bild. F • hr.

1 H94 p .

R).

19 anseende det s o m e n öfvergåen de olycka och litand e 1n ed e n slags orubblig fatalism på sitt ödes lyckliga stj erna.

H vad sj elfva det rent tekniska utförandet angår, synes detta göra troligt, att porträttet utförts af en dilettant. Två framstående fackmän , prof. C. Nyrop och Doktor P. Brock i Köpenham n , hafva vid gransk­ n ingen af porträttet s tyrkt mig i detta antagande. Vid denna tid , lik- ' so1n redan långt förut, var det rent af en sport, i synnerhet bland furstliga p erson er, att skära och svarfva i elfenben. Olden burgarne af båda könen öfvade i tiera generationer denna sport, som hos en och annan t. ex. Freclrik V:s båda drottningar Louise och Juliane Marie höj de sig till en verkligen b eundran svärd konstskicklighet 1 ) . I Sverige äro Adolf Fredrik och Magnus Stenbock kända elfen benssni dare. Mycket m öjligt är, att också andra af Carl XII:s krigare roat sig med d enna sysselsättning.

Hvem nu den dil ettant varit, sotn utfört detta porträtt, kan tro­ ligen aldrig sägas . Likal edes är tiden för dess förfärdigande obestäm d.

Den ti ll porträttet höran de b ronssram e n m ed dess lagerkran s , öfverst p rydd med Carl XII:s krona 2 ) � sådan denna fins i hans sigill (Il l . sv. hist. 4 si d . 530), tyckes dock visa hän till Carl XII:s samtid. Då por­ trättet också förefaller att Yara troget och tnera likt sitt föremål än de m edalj er, mPd h vilka det nännast öfverensstäm m er och h vilka troligen tj enat till ledning vid d ess förfärdigand e, synes det mig antagligt, att elfenberrsbilden utförts af någon , son1 p ersonligen känt. Carl XII. Ef­ tersom p orträttet hatnnat i en dansk samling, skulle rn an k unna gissa på �Iagnus Stenbock som dess upphofsn1an . D enne berömde karol in var under hela sitt lif varmt fästad vid sin konung, ehuru han på slutet genmn sitt sista olyckliga fälttåg och därunder af händelsernas tvån g framkallade sj elfrådighet fallit i onåd hos den otn si n n1yn dig­ h et så ömtålige Carl XII .

När Stenbock under tre långa år satt i det osunda fängelset på Fredriksham ns fästning förgäfves väntande på att utlösas af sitt fäd ernesland och långsamt förtärdes af sj ukdom, sökte han få de t röga tim m arne att gå genom sysslande 1n ed målning och elfen­ be nssnid eri. Kanske har han då tagit fran1 den lilla m innespengen öfver slaget vid N arv a och n1 ed l edning, dels af den, dels af sitt mi nne, i det hårda elfen benet framkallat sin älskade kon ungs drag, i dem in­ läggande ett återsken af sin egen sorgsna stä1nning, af den allt m er stigande bitterhet, som kom hon01n att i ett b ref klaga öfver att han var « af fädern eslandet öfvergifven och af illvilj are b elackad » och som i hans testmnente dikterade den tunga och ven1odiga sj elfföreb råelsen att h an « tjenat sin kon ung trognare än sin Gud » .

Möjligen kunde Stenhock redan 1 706 i Polen h a förfärdigat por­ ! rättet, innan han lämnad e sin kon ung för att tillträda guvernörsposten l Skån e .

I så fall vore dock , äfven o m man tager afsk edets sm ärta i betraktande , porträttets tnelan koliska uttryck svårförklarligt. stenbock var då ännu frisk, förhoppnin gsfull och en munter ture , son1 han all1 ) Se P. Brocks arti kel : Egenh�endige Arbejder, udförte af Medl emmer af det danske Kongeh u s. Tidskr. f. Kunstindustrie 1 892 sid . 103 ff.

2) De s venska regenternas kronor visa smärre differen ser, hvilka dock i ck e alltid framträda p å mynten, där kronformerna synas vara mera vacklande.

•

-- 2 0 -

tid varit, och vid de tid igare förbindelserna n1ella:t;t Carl XII och Sten ­ bock hade skämtets och glädjens glada skalkar h aft mycket att be­ ställa.

En annan gissning kunde vilja härleda elfenbensporträttet från nå­ gon af de svenska fångarne i Ryssland . De lefde där 1) under ständig åtanke af fäderneslandet och den i Bender inneslutne konungen . De roade sig 1ned ' hvarjehanda, rned hemlandets lekar, rned läsning, med diktande af svenska poem, än klagande, än humoristiska, med tillve'rk­ ning af stickad t guld- och silfvertyg. H vad hindrar att någon också kunde ha fördri fvit tiden 1ned elfenb ensskärning och sedan vid hen1kom sten till Sverige tagit m ed sig porträttet till Skåne, därifrån det sederm era följt med i den stora strömmen af kon st- och kuriositetssaker, son1 från Skåne vand rat till samlarne i den stora danska hufvudstad en ? Just i Skåne, i trakten af W ed by socken, bosatte sig (se a. a. W eibulls företal sid. VII) flera af de gamle ur ryska fångenskapen återvändande vete­ ranerna, h vilka tillhört « norra skånska kavalleriet » .

Man kan också tänka sig, att Stanislaus, Polens afdankade ko­ nung, som af Carl XII skickades hem till Sverige och där under några år kvarstannad e i Skåne, fört 1ned sig porträttet från Polen och att det sedan på något sätt hamnat i Danmark.

D essa olika antaganden rörande elfenbensporträttets härkomst äro, det medgifves gerna, intet annat än 1ner eller mindre sannolika hypo­ teser. Något säkert resultat torde vara omöjligt att ernå. Porträttet är emellertid, enligt allt hvad man känn er, unikt i sitt slag och kan sålunda betraktas såsom en raritet och en värdefull akvisition för Kul­ turhistoriska museet.

1) Be Sånger

af en Rvensk fånge i Simbi rsk utg. af Weibull.

John

Lund 1 868.

Kr u s e .